rv - , hon I all sin tid måste halta, : » -LAHOLMS "TIDNING i Torsdag 20. ) november: 1958 sl RA oss sl L LT DEN 20 NOVEMBER 1958. LT: = —= Ae Kanske något. även för SJ? - nun de färgrika personligheter nm 4 Finlands offentliga liv hör ' chefen för statsjärnvägarna, ge- ” ”eraldirektör Erkki Aalto, Han är | en man med fantasi och tempera- re än vad som skulle ha behövts . för att täcka det normala slitaget. ” Enligt -generaldirektör Aaltos mening har en felaktig investe- ringspolitik bedrivits, vilken lett" till jä förfall. ” ment, frispråkig och oförskräckt. Sedan hösten 1956 är Erkki - . Aalto chef för statens järnvägar. Hans utnämning var populär, ef- . fersom han hade gjort sig känd .som en beslutsam man med ef- ”fektiviteten som Ideal, 1 I ett tal nyligen, tog han upp jämvägarnas livsproblem « till . osminkad debatt: — Vi står in- för en transportkris då järnvä- garna inte längre kan uppfylla de transportuppdrag dena växan= de industrin ger. Om inte ända- målsenliga motåtgärder vidtas i brådskande ordning, har man väx- ande miljardförluster att se fram" system”. emot, sade ban bl a. 3 » De siffror Idirektörenla= - 244 Man kan förstå att en herre "som så litet drar sig för djärva + kritiska uttalanden inte heller kunnat avstå från att hänvisa till ”Parkinsons lag” och anklaga” "myndigheterna för att i alldeles - för stor utsträckning ha försvå-.. rat järnvägsstyrelsens arbete ge- nom att över denna sätta ”stän- digt nya instanser som faktiskt” eller teoretiskt” har bestämman- derätt med resultat att ”landets'. största" trafikföretag” skötts och sköts ”under press av det mest" byråkratiska maskined och verk | Generaldirektörens slutsats ä . de fram talade sitt tydliga språk - om att statsmakterna inte förde- lat sina håver alldele: -Jan vägnät. och järnvägsnät: '— Under de senaste fera åren har sammanlagt 100 miljarder mark använts till att bygga nya lands- + vägar och snabbvägar förutom de 40—50 miljarder som under sam- . ma tid behövts för vägunderhåll ' För: anskaffning av ny bilmate- jämnt mel. borde, bevil-" jas rätt att övergå från nuvaran: de ämbetsverkssystem till en 'till räckligt självständig bolagsform coch att”järnvägsstyrelsen borde. få full frihet att förfoga över si- na anslag utan inblandning ov ovan: . . eller utifråm, = > 0! > Generaldirektör Aaltos ul hör. än så länge gett. relativt litet eko, men detta utesluter inte, att. om järnvi :" riel har omkring 20 an- vänts under samma tid. Däremot har endast 12 miljarder, förutom ' vad'som behövts för direkt un-, derhåll, använts för järnvägsbyg-" gen, 'sade generaldirektör Aalto och 4illade, att de anslag som ” "> funnits för underhåll varit mind- " garnas framtid ändå genom ds "ta inlägg småningom tar fart i: den reformvänliga och energiska anda, som präglar den nuvaran= de järnvägschefens > > a Kanske en' dylik debatt va i något ä även för svenska SJ H a SÄGNERNA : FÖRTÄLJER att långt tillbaka. i den” urgrå forntiden levde våra fäder på de stora sjöarnas stränder. In- genting ägde de och ingenting kunde de, deras "boning var skogens grottor. Skogens bär och, vildbinas honung var den föda, som närmast stod till buds." Bland nordens snö o. isar tyck- ' tes detta folk vara dömt till un- 'dergång: Om det givit tappt in- "för "svårigheterna hade dess "undergång varit given, ' Men, , människorna tog upp kampen med de stora skogarna, de smy- » gande, vilda djuren. Från intet, från odlingens Yägsta trappsteg," begynte den långa, mödosamma" vandringen, 'som 'kulminerat i - den "höga , kulturella stånd- ” punkt;. vi befinner oss på" och kanhända yves över. "Våra forntida: fåder, som in- "genting kunde- och ingenting 2 visste, gick ' oniedvetet in för > resultat 'de 'ernådde gick i arv: "gått den oändligt långa raden" av slö tled genom tiderna. De "stor 7; skogarna röjdes "upp, : ”åkertegarna växte till" stora '. fält och skeppen fördader. mel-:; : de. icke "besegra natören'i nor H "den; Därtill fordrades män med. > hårda' händer och kvinnor med ålarnod. Fruktade. var . fäderna on var en av dessa arbetande ch botungade, vars bragder ej: bli förevigade 'M da, fina? tid- ningarna och: vara, minne, ' för- svinner.: med deras frånfälle,” ' Hon "hade styvmor, »vars egna barn. omhuldades, medan: styy- barnens skötsel närmade blg vah- vård. "Engelska sjukan hade miss. bildat ”hennöa ena -ben,"' så att I den lila, stugan, därute, på heden, där blåknapparne växte talrikt och viporna från den an- gränsando = kärrmarken förda ovlisen, växte hon upp under um- | bliranden och slit för födan. Det "var "knappt om slantarna och ' brödkantorna blevo hårda, sillen ' härskon och potäterna små... Lilla Anna hade dock ett gott: "humör. Hon sjöng och trallade -under dot hon kardade Islands. ullen eller stickado på de tunga sjömanströjorna, Hon hade små-' landablod 1 ådrorna, ty hennes mor härstammade från Getapu-: Ilon, Och s | Den som sig fram skall taga = > bland Smålands sten och ljung och Into varken tigga eller stjäla den får slätt inte vara till själ och sinne tung nn och into holler rädder för att ' träla, När Anna-Stina växt upp, var hon ajälvskrlven på bygdens alla danstlliställningar som tedarinna Av sången, ty hon hade en god sångröst, Och dansa kunde hon. fast hon var halt, ett gott bevis för att "de ' halta. dansa bäst”, Vid sådana tillfällen var det ”liv 1 luckan” och inga ledsamheter, trots fattigdomen och den tråd. alltna kjolen. Och så vankades dot skllungar och kanske plåtar 1 "spolmanspenningar”, eller rät. tare sångararvode, och :de' voro välbehövliga tillskott till, hem- motas inkomster, Hur hon nu skämtade” och vänsladas med pojkarna, så blev. hon omsider kär. Det var 'en bonddräng, bördig från moderns landsända, som tångade hennes hjärta. Omatlder, efter ju sorger "och . åtta bodrövelser, blev det hjone- lag. Nu blev det till att flacka omkring från den ena statarstu- fan Ul don andra och slita ont bittida och sent, hjäpla till med mjölkningen och annat arbete och så sköta öm sysslorna I ”hemmet”, Barn blev det inga, "det var ju ändå en god sak. Och humöret var alltid lika strålande 1 såväl solgtans som 1 ur och skur. Kärleken var det si och så med; man levde ihop som ett par dragdjur, tvingade av nödvändig. fter många och långa :år för- Enadas makarna,. genom goda vänners bemedling, skaffa DE egen "stuga & ofri: grund ', med .| källand "och potatistäppa.': Man. nen föll ned från ett höränne och skadade ryggen 'så svårt, att han efter . ;några ; månader avled. 0 Så var det ' äktenskapet, som inte varit något äktenskap I sann me- ning upplöst," och nu blev det för Gumman hade "fortfarande flin-]" ka händer och 'avbetsgry. Hön köpte "tor av: Ni "Den gåmle. välkände'” lant- brevbäraren, 'och , skriftställa- ren Johan Jönsson-Dixius, La- holm, + död för närmare 25 år sedan — har skrivit. denna skisa ”Ur lNivet” 'med. motiv från våra trakter, Jönsson- Dixtus,, som själv var upp- vuxen . under torftiga: förhäl- landen ömmade' alltid för de ”små"” 1 samhället. ' - kade vantar och strumpor och så' hämtade "hon vetebröd- hos ”rådmannen” 1 Laholm, härliga bullar med socker och mandel och ”pepparkakor med hål io detta goda försäålde hon till" kun- der i sin hemort mot kontant el- ler ”krita”, som hon dock. hör noga reda på, trots sin oförmä- ga att föra pennan, Hon lät inte lura sig och var heller inte rädd för att kräva, ifall det dröjde för länge med likviden. Strävsamt var det. I arta mor. gonstund var hon uppe och satte” rocken i gång och kränglade ”nockafänget”, så fick "det sig en "”lusing” av den gamlas sent. ga hand. Pep rockahjulet, så kom gåsaflottet fram och så gick spe- leverket' med .så mycket snabba- re takt, Se'n fram på dagen var det till att traska till staden att hämta bröd och då blev det ras- testunder på hemvägen med kar- fe och prat. ”NMagsyran” : blev ju. värre "efter det myckna vär. mekaffet, men det var så svårt att säga nej till goda människors välmening. Vid hemkomsten möttes hon av sin katta, som jamande och kelande strök sig uppåt det kro. kiga benet, Det trogna ajuret ktes och kl des och bannades, | allt efter som det bar sig. "Dy är så galen med ditt sul, så; jag har inget sul till dej — Du ska få de torra korva- bitarna, som jag flck av Kitta — nej — det vill du inte ha din hetens piska, kräsne stackare, — , Mjölken är väl bläsur — styra dej, ska? du jon: åtrumpstickorna skramlade t mjölkåatåren ' innan ja fått satt ned "tefatet! ;Trösta mej för dej, katt, du tröttar ut mej”! — En annan, gång kunde det: lå- :oStackars Mira, nu.ä du'väl huigrig. nu sk. du få något |]: Nllastumoran, ; den » ska: f& smaka; Det ska", bi” kalas”, t; bt mycket 'som: tack, ta å ål dag för:dag i det" lilla hemm: t. Ären skreda, hän och | gumman; sblev, gammal och. kat- "tan blev 7 "lat, men det blev "Icke »matmor, Rocken :surrade I och ;- kaffepannan ., ångade .. -.och sängen vo Det. var: ora » till "Tjärby. och ”Mammarp allt i bland; om - patron Brandt på - Östorpsgården, ” som. tappat vag- "nen, vid resan. från ett barndop, "om; Peter båtsman, som -kväder: | ”hör au, . . min lilla Inga, du släp- per mej" väl in, du" vet "ju, att jag är allrakärasten din” och om Maria vid skotthållsle”t, som fött ett .barn” 0. 5. Vv. Till omväxling blev det san. om ”Flickan,. som trampade? på brödet”), om - "En. vän utan. kärlek den liknår jag vid det trädet som bär blommor, men inga frukter ger”, om ”Erik och. skön. Karin” författad av Pehr Thomasson, om ”Peder, som tjänte på konungens gård”, "När kvällen stundar och bjuder vila”, Jaå står i tusen tankar”; ”En vacker hustru hette Tora”, »”En herreman så, stolt och= bål» med flera. Ng Arbetet : gick lätt till sångens toner, och sorgerna och bekym-. ren : glömdes. Mira sov på sitt öra i den uppbäddade sängen mea sparlakanen, På : söndagen togs den stora psalmboken med frakurstilen fram och ”vanjelmet” lästes och psalmer sjöngos. Det gick bra att läsa”f den gamla boken; de nya med ”latinet” kunde gum- man fcke klara: Fram På em, kom det kanske främmande. Då kunde det dukas fram ' historier från ungdomens dar, reciteras ramsor och pascha- Ser, som "man var pigg att ”för- fatta? den tiden. T. ex. revyn över byarna i socknen, där det bl. a. heter: rÖsarps liggare, Kö- Pinge tiggare, Ala gapare, Leje- by Ilaxasö, Kattarps havrabrö, Lilla Tjärby pölsesö, Snapparp ligger på en sand och där finns allri grand och Restad ligger i en håla, där finns allri snåla” 0, '8.'v. En annan Tamsa handla- LÅ samlandet av kunskap. Kuän- ln skapen om de rön de gjorde, de Ål bärnen och så har det fort-'.. NINNA : ätt: bckåripa. "vintrarna ' . ; kallä och "långa. Veklingar kun-". gotti:.som". "rägniannen skicka, tin |; 18 dej sOch! söt mjölk fick”ja, av li nes missan Och: kattan knorrade och "vänslå=' fl des och a sade : »miau”,. ivilket. ;Be- i ficierade. Adolf Nilsson var kyr- "då de med vikingaskeppen drog ' 4 österled. Grymt och skonings- löst for de fram, Men heden- domen låg tungt över norden . och Vite-Krists milda lära var ännu ej känd: SN ärran år fäder NER och vår kyrka. + Härlig för oss deras gärning står... Fram emot ljuset i fädrens spårk : oss fädernas styrka! Gud, giv (Albert Nordberg.) DA KRISTENDOMEN rest : 'sin fana i vårt land slog fäder-; na vakt omkring den, fast och. . "Från: fädren har: det kommit. . "MA VI SENA TIDERS barn, som njuter frukterna av fäder- nas tusenåriga kamp, i vördnad böja våra huvuden inför deras ' gärning. i mångdubbel mening blir vårt. ” Ty det landet har: våra fäder röjt upp ur vildmark och be- " seglat med sitt blod i en mång- » fald, strider. Fädernas arv till oss är ett stort arv, ett heligt arv ett arv,' som förpliktar. Det arvet skall . vi "vårda och värna i: ond som god tid. Med orubbligt.. Mängden av. kyrkor, : fädernas ' gärning inför ögonen reste .sina spiror mot den nor-: . diska himlen." Allt under släkt-. ledens. väg . från" vaggan till graven blev. hägnat i kyrkans” famn. Sederna mildrades, rät-' tens' och frihetens ' bud stod: ät DKK Arvid Törnkvist högt i norden.” Kampen mot: : den karga naturen forsatte. Det . blev : ofredstider;" då" männen” -med svärdet i hand måste vär=' ja landet, som-fäderna skapat," "De offrade sina liv för att läm . na landet fritt i arv till kom mande släkten. Det blev. nöd-' tid, barkbrödstid.: Fäderna röj-.' e ännu ett stycke mark, gjor- de. tegen: ännu" större för” att en åt kommande” slä ten skul Je ge bröd nog. sx Vita: kyrkor, tysta årdar ligga: spridda” på 'din' grund. Stilla" tala: minnéts vårdar ' likt -ett sus i helig lund. a <Tusenårig saga: spinner” vän” på döde "mäns: bedrift,” h, i mullen än man finner Öl fäders skumma: grift. (Sven Erik Sjöholm. ORD KAN INTE nog olka ira fäders gärning, "deras 'tål- odiga hjältedåd genom svåra och -mörka tider." Deras långa, hårda, SEE 8 ktled efter Ty: fäders: ”Hjuta bukromd "därav: Fäderna . spände sina krafter till SS yt” ae tillvarg" för barnen; Så: blev. de > många tegarna i vårt land ' ett i-kärlekens arv genom tiderna: Äldringen' står på.en solig hö + skördar omkring honom : bi ' Handen är valkig o. ryggen bi « Barnen ha bärgning o han är . glad att få. fäderna ' följa. . ” (Albert Nordberg.) > de om "”gesällen”, Där passera alla” "Köpinge manna på den ti- den .revy. Det hette däri bl. a ”Här kommer gesällen, sa sötda Pelle; kör, bort'en,. sa. Mårten; han får inte komma, i värt län, sar Jensa Sven; "hän ska bannas; så Per. 'Anners; han e gröm,. sa” Fagerström”. OSV Det hela avslutas med, "Uttalandets amen äv byns främste talesman, dess allt i allo: ”Der go Sanning sar "Nils Andersson”. z a å Kunde "man I roa sig 'på den tiden, ganska spydigt. ibland. Synd bara, att . jag . försummat upptecknandet. av de gamla slag- dängorna, medan tid var; nu är det värl ingen, som kan recitera dem; såsom. gumman Anna-Stina kunde det. De ha dömts att dö. . Då den fryntliga gamla nått 18 år, kom uppbrottet. Hon fick komma in i Tjärby kyrka och jordfästas Prosten Andersson of- kovärd. Förstod man kanské innebör. den av skaldens ord: ”Kan ej den vapenlöse hälsas stark och visa hjältemod”! ". -Kanhända är, att dessa, som j.det obemärkta käm- Pa och arbeta såsom länkar i den allt , omslutande samhällskedjan, äro lika oumbärliga och existens. berättigade som de, vilka fätt sin Plats i toppen. > -. - Gamla Anna-Stina, som i liver gick så många trötta fjät, utan att tappa kuraget, som lockat så många till ett gott skratt, hon bäddades, sliten och grånad, ned i den sockengrift, som kon , var berättigad til efter mödor och slit inom -kommunen. Där vilar hon nu utan namn, utan minne. Men hon är värd. ett tack för sin gärning. ' gives inget tidsrum för dagtin- gan då pliktens bud - kallar. > Kanhända vår; uppgift i livet|. svundom synes' oss. ringa och. betydelselös... Men ser vi även den ringaste uppgift som en del av. det: stora. verket, fädernas gärning, vilket en, gång ännu mera fulländat: skall överläm- "nas till kommande släkten; då ” blir. vårt arbete icke : längre sringa ” och . betydelselöst.';' Då - blir det. fyllt utav: ansvar men 1 ger också en innerlig glädje, : något av - evighet, ; som ' vår ; kropp saknar, men som vår an- de stähdigt eftersträvar. . Var "vi än har ställts i livet, vilka uppgifter, "som än” har före- lagts oss, kan vi under arisvar och pliktuppfyllelse visa ” vår " vördnad och ' uppskattning” av "det stora verk; som samiman- fattas” i orden, . fädernas gär- yrkliga > mnissionskrets anordnar: sin. sedvanliga -julförsälj- |] 'olkskolans: -'måltidslokal len:;2: december. Behåll- illfaller : Svenska” "Kyrkans "| Mission; Svenska: kyrkans sjömans- J vård; Svenska Isråelmissionen; Gö- t Lapp- lands . "ungdom; Genom gåvor inköp lämnas Då skall vi känna att: landet, som vi kallar för, "vårt, rn VmtRrane FVRR 7 ra VN ARA | i tt undra 7. EDALJE- varje fall” en: -Jekman” a - ADE JR lottain - vare vad som egentligeri var land och vilket som Var a | men 'när man. kom; ne ti - Snapparp, där vattenståndet” ena : : ligt uppgift var en' meter lägre” De i än : normalt, , syntes det åtmin” ol stone mig, som om häradsrätten dömt ' rätt, när, man: . bötfällde; fiskarna. RADE för sitt lottaintresse lä- ser 'vi .i en kollega.. Jaså, det är så lätt att få medalj. Om her- rarna var, mest intresserade av armélottor eller flyglottor, näm- ner kollegan ingenting om,' men man 'kan väl förutsätta, att her- rarna inte ger någon" vapenslag företräde. Dom tycker väl att det kan kvitta om lottorna. till- hör flyget eller armén. 'De är ändå — flotta. : PÅ TAL OM MEDALJ ' och stigt detta med Lagan,ratt" myn- ningen ständigt drar 'sig I / mot norr. Så småningom kar. fl. h 'h;annan kan- kanske Halmstads ' söndagstiskar cn ske : fäst aren oe höjdhopparen IT? dra. torsk NE er at” st ma od i > och europamästaren - Richard | 10665 så mm här 1 Lahol Dahl fått Svenska Dagbladets bragdmedalj. i Bragden: bestod il] att han haft för vana att hoppa |: över. mer ände flesta — dock antagligen inte idrottssidorna. "FRAN HÖJDERNA dyker jag ner is de lägre sfärerna 'och hamnar, som så ofta under de senaste dagarna. hos Hemmets Journäl, tidningen med de 20.000 historierna ' och de -25.000- kro- norna;, > > Tidningens "uppgift, att kvali- teten 'på historierna var nästan otroligt låg förvånar ingen, men att nästan hälften rörde sig än- da nere 'på: pottplanet är ' ändå en ' överraskning... Dock inte för en ung dam vi känner, som på- står att hela tävlingen verkat pottig. Och det kan 1 man ju hål- la med om, inv " ETT: ANNAT: LAGVATTEN- . MÄRKE ::: hade : hovrätten ' att! "pyssla ” med ', ute "vid + Shapparp I häromdagen. Det : har . tydligen sina "sidor; att” vara försvarsad- vokat åt 'si ndagsfiskare. Till:och med 7 Laganis "vattenstånd hade lt” = advokat Persson. emot sig, när: orkat igenom dera! först; då upp Å täcker 'man /att. man har ä sopor: hårt mäns ss +suppriått . ära, aning, kunskap, dygd ch ett. värdefullt $töd / till ' dessa" kyi kans” viktiga=arbetsgrena "slag '. mottages Laholms präste nas odlargärning var ickö"dem | jälva nog. pitt dylikt ;arbetesär, N kt. Em I efter första försöket. Och det är in- det gällde, att övertyga "hovrät- ten - om, "att "Lagans "mynning - tigger: så : "långt: dn” ib land Som ten. hök: is Det fygtöro. av. denna myn. ning, : resenterades inf , Rå - Åtskilliga är" de som: försöker dryga ut. klädkassan genom att” sy hemma. Men”en del ger upp redan te heller lätt att med den mångfald li: material som" numera finns i mark-' naden veta hur man skall bära sig åt "vid -tillklippningen "och" sedan vid. strykningen "för : att nå bästa resultat. Några" små :råd . kanske. därför är på sin plats. : För. att "börja med ”Hiliklippnin- gen, så måste alla sidentyger och tunn nylon . klippas med. mycket -vass sax, annars fastnar de, tunna trådarna i" saxen och. tyget: hålls inte på plats under mönstret, Man får heller aldrig riva från -stadkant till stadkant, för då dras riaterialet åd: för. hemsörmnas | SR 4 os de flesta" väna hemsömmerskor, " ; bra även vid 'andra tillfällen nä. man" måste" ha trådräta klippnin- med : exempelvis tyget. Krepåt, a som vå - Svårt-är det också att klippa ty: tvärränder om man vill Ha ränderna att passa ihop. så som man skulle önska. Onv ty-, get ligger dubbelvikt vid klippnin- gen kan man fästa med nålar i stad-+ kanterna för varje rand och där-' att fästa mönsterbitarna ordentligt ihop och blir snett. I stället klip- DEN . MODERNA "vida halsen "är ir n på dena här ylleklännin=. skotskrutigt.. , Den . kommer touche; gen i från Schweiz, men -modellen "torde: väl också tilltala svensk vid itillklippningen då är halva . arbetet gjort. Ca När 'man syr. tunnare material skall man akta sig för att ha allt- för hård spänning på tråden i ma- ' skinen,- och när man rynkar så- dant "material — ja, förresten allt material —— skall man sy två rynk- » trådar bredvid varann, för då är det . lättare att reglera rynkningen. Men det bör vara drygt halva centime- tern mellan trådarna, Pressningen är en inte oviktig detalj vid sömnaden, och vad det —AN Badrumstips & Hur försiktig man än är blir det- stortsjöar . på ' badrums- golvet efter duschen. Skaffa en stor svamp — såna där som bil- ägare brukar ha'— och torka upp efter er, Det tar bara påg- ra ögonblick. &+ . Vill man ha plastskynke för: duschen bör man helst välja det. släta, materialet. Det ”knottriga” är svårare att hålla torrt och rent. H & När frottéhanddukarna bör= jar bli för slitna — i regel på mitten — gör man.om dem till små 'gästhanddukar. Fålla' gär- na med et": dekorativt band, som avslutas med en ögla i' ena hör- net, :så-har ni-en ny hängare samtidigt. . J Oftast är tyget i packen inte sträckt «7 med få dem att gå ihop ordentligt. + För övrigt bör man alltid tänka på . SMAKF så man skulle nästan : kunna tro att den gjorts” av svens- ka 'modekonfektionärer. ' Men till- verkningslandet är. Schweiz, Klan- ULL och, enkel är den här . ningens material är; till hälften yl- - le och hälften Tuyon, och - hals och ärmar har fått dekorativ kantning, gäller siden- och nylontyger & är fö sta regeln "att inte ha järnet för varmt. Sömmårna pressar man "utv omedelbart, sedan brukar, man in- ' te behöva 'göra något mer. åt dem, . , Samma regler gäller för 'ö gerna, medan helsiden Pressa: varmt järn, alltid på "avigsidan och > helst med en ren, fuktig trasa Sedan man pressat på ker man lätt under s; så att märkena på rä Konsteilletyger "skall gr Er, torra från avigsidan. me för? "varmt järn, då lätt” uppstår blanka" "golf: råd är vatt "först ?p; På "én sömflik eller på skymt ställe av. plagget, rlonty- jälva sömmen, Pressa annat>fall . pröva järnet ” ett” undan. ' inte allt. ' ner en'söm stry= ckar, Ett > ss
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.