2 a” LABOLMS TIDNING i Den svenska sparbanksrörel- - sen fyller 125 'år och firar jubi- leet med vederbörlig pompa. Det - skadar inte heller att de hund- ratals sparbankerna -landet runt för" en " gångs skull kommer i | strålkastarljuset; den . roll. de spelat för. landets odling under det betydelsefulla 1800- talet är . inte liten, : Kanske har. det sitt lilla I in- tresse att erinra om, att en av Sveriges :. största och mångsidi- gaste, moderna :diktare är .upp- vuxen — om inte inom en spar- banks fyra väggar, så åtminsto- ne i ett, sparbankshus. Om man härav ville. dra den generella slutsatsen — att . sparbansluften skulle , vara särskilt befordrande för. fantasien,: vore det ,;visserli- "gen en betydlig överdrift; ty ex- emplet ”torde- vara'enastående. Men såtillvida har saken i alla fall intresse, som att en' viktig och 'typiskt svensk ekonomisk > miljö därigenom kommit att — ' ; sparbanker. ' " åtminstone indirekt och, glimtvis oo skildras i betydande litterära verk, . fu . le Den - diktare | jag åsyftar är - Hjalmar Bergman. : Möre a - Han föddes år 1883 i Örebro, där hans far var sparbankskam- rer. Nu vill händelsen 'att Örebro | "Sparbank. under '1800-talets två sista , och ,1900-talets två första . decennier arbetade sig fram i - allra första ledet - av landets Den erhöll rentav ett slags berömmelse för.att va- ra välskött och' förmögen; den hade den rika bygdens stöd och den stödde bygden, Denna ut- veckling. var, som jag, sedermera skall återkomma. till, i betydlig mån kamri er, Claes Bergmaris för- a Ane tjänst En — så rekordeflig bank ” måste ha ett hus som svarar till dess värdighet. Och så kom det till att Örebro Sparbank i jan av. 90-talet fick ett hus, som i hög grad bidrog! till dess ”be- . blev det för litet, men: det hade då i fyra decennier stått som ett monument både över den: rörel- se soni där var iprymd och över "1 1890-tålets ibland ganska roman- - tiska smak i arkitekturen: Spar- bankshuset i Örebro var ”nämli- > gen ett slags Rhenborg i rött te- " ft gel Det hade tinnar och torn, och det speglade sig i den. blan- ka Svartån icke utan koketteri, Numera har Nerikes Ållehandå övertagit lokalerna, men husets "yttre är oförändrat. Ia I detta hus, som givetvis ock- 'så : rymmer bostadslägenheter, flyttade familjen Claes Bergman "in i början av 1890-talet, och där bodde- alltså .den unge Hjalmar : Bergman från sitt nionde. år öch till dess han bildade eget hem: I -ett. soligt hörnrum i sparbanks- ” huset "har han nedskrivit sina " ungdomsarbeten, .' som :' första litterära försök. Där. till- kom dé dunkla men intressanta inledde hans litterära bana, "”Solivro, "prins "av 'Aeretanien”,; (1906) ”Blå Blommor”. (1907). och den stora historiska romanen ' vSav- onarola” (1909). Det, intresänladte N inslage d - Hjalmar Bergmans barndoms- miljö var utan. tvivel fadern. Claes Bergman,: den. ovanligt ”driftigé spar -bankskamrern. Han var en bredspårig, myndig, upp- slagsrik, - . lynnig människa, inte så litet av en despot, men samti. digt mycket av en charmör, Han älskade sin familj med passion, men. han var en patriark,' som " ville bestämma. Även i sparban- ken var han självhärskare — det hans egenheter, hörde. barå till att han aldrig: ville heta" något annat än kamrer, trots att sty- relsen erbjöd "titeln. I "sparbanksrörelsens his- toria" bör han ha en given plats — och detta trots att hans verk- samhet till stor 'del kom att: rö- ra sig utom bankens snävt UPP” dragna ram. /Han var nämligen också en uppslagsrilc affärsman, | vi drev betydande egna tomfaffärer i det framåtgående Örebro, var känd +» kommunalman och ivrig - försäkringsman , - och tillhörde . stiftarna av Örebro Pappersbruk | : blev, emellertid lungsjuk. och dog och ' Örebro Elektriska" Aktiebo- | lag. ; te ” Clees Bergman hade som ung fört en ganska ambulerande till " varo och' att han blev bankman, tycks nästan ha berott på en till-' fällighet.' Han kom av en skårisk : släkt . med intressanta inslag;' hans "far, som var arrendator, [strax efter. sonens studentexa- men. Denne fick söka sig ut som informator och följdé med en'av sina skånska disciplar, när den. nes familj flyttade till Närke. År 1865 blev han på blotta student- examen och sin lärarpraktik vi-' karierande adjunkt i Örebro; men han lämnade snart lärarba- nan och Örebro.: Sannolikt knöt han ' dock redan nu någon för- bindelse med. örebrofolk, 'som” kom honom, att 1874 söka plat- sen 'som kassör i Örebro, Spar- bänk. I protokollet" betecknades : han då som ”agent”, Tolv år se- '" naré, det vill'säga 18856, blev han” bankens kamrer och ledare... sö: Vid Hans död 1915 ristade då: > varande ordföranden i Sparban-, len. minneruna över denne trog-'- ve tjänsteman sedan 41, år, och ". det kan måhända ha intresse att citera några "rader, som målar" hans betydelse: |. rv o— — — Men han har ej j varit en vanlig kamrer, den tjänste- "man, som leder kontorets arbe- ten och utför. styrelsens beslut och låter sig därmed nöja, Med sin i nrpulsiva natur, sin rika in-” teil'gens, sin stora förmåga av initiativ måste hans personlighet kens styrelse en personligt hål-''- honom direktörs- li i i direkt göra sig gällande i spar-. banksarbetet och 'har också där satt: djupa: märken: Under hans och - 'häns :' ärbete- -under ' hans att vara jämförelsevis obetydlig utvecklats till-'en.'av främsta sparbanker. Hans om- tånke, om "banken tröttnåde ”al- drig. Hans glädje. över dess framgång blev ock hans största belöning. ' Särskilt .. minns” jag år -efter' år kunde i 'sin förvalt- ningsberättelse ' omtala, att rö- relsen gått. utan förlust. En o- vanligt vackey. sida hos honom var hans omsorg om tjänsteper- sonalen, tjänstemän och betjän- te.' Han var för dem såsom en ar. — Denne originella och betydan- de Personlighet kunde inte und- gå att sätta spår i Hjalmar Berg- mans diktning. Man kan spåra honom i åtskilliga verk. Det li- Claes :Bergmans . lidelsefulla fa- derskärlek som blev ett av hu- vuddragen i den väldige värds- satta -karaktär Wadköping” 1919). Man spårar honom i teckningen äv ”farmor” Herre”, 1921); i mellan henne och hennes son, den 'nervöse Nathan som blivit clown; Borck, förhållande nen ”Jag, Ljung och Medardus” (1923); bankdirektör - > Arnberg av kamrer Claes Bergman. Lu "En döds memoarer” (1918) förekommer mäktige - bankdirektören A. Ö. välvilliga sparbanksdirektörer? lisen : tid. och . mycket - genom; honom; krafts dågar har denna sparbank oavlåtligen gått framåt och från Jandets hans stolthet över att styrelsen i der inte något tvivel att det var husvärdens Markurells samman- (”Markurells i Borck (”Farmor och Vår Horte förhållandet son- kan man läsa in. åtskilliga drag, ur Hjalmar : Bergmans ilfar, Men ett avsiktligt helfigurs- porträtt i livliga färger förelig- ger i den självbiografiska roma” till sin Jag '— personens far, (här stämmer till och med yrket och yrkesmiljön!) lär i flera väsent- liga avseenden motsvara ' bilden Men till. bankmiljö och bank- affärer sökte sig Hjälmar Berg- man även i andra böcker, I ”Jo- nas och Helen” (1926) och. dess fortsättning ”Kerrmans 'i para- diset” (1927), ja förresten redan till: exempel den (eller O. A.) Arnfelt — chefen för Wadköpings enskilda.—, vars förebild emellertid inte torde bö- ra sökas bland våra milda och han har er bred gäddkätt, heter det, och den slukar enligt ma- ”en fet borgare" till fru- kost, två 'brukspatroner till mid- dag och ett knippe "väl skalade bönder. till :kvällsvari sen [ij petar han ' tänderna: med Sveri ges--rikes lag... inte att Hjalmar Bergman kan ha, inhämtat ' sin kritiska ' upp- fattning av detta 'slags” glupska penningmän av gammaldags typ just "inom sparbankens väggar l Bergihans-" "brev skymtar , sparbanken: och spar- banksmiljön ganska litet. Jag er- inrar mig dock .en ganska lustig brevepisod, där. han uttryckli- gen erinrar . om faderns arbets- miljö, ja, där »”Sparbanken”' blir skådeplats för." ett. ekonomiskt resonemang ” rörande :' sonens framtid. När , Hjalmar Bergman 1907 började planera för sitt gif- termål med Stina: Lindberg, födde han den något förvånade idén, . att han 'skulle livnära sig som småbrukare. Bondens 'billi- ga levnadsvanor och ' goda” till- gång till förnödenheter skulle tillåta honom 'och hustrun att leva” på : «hans penna trodde han, Full'av entusiasrå sökte den 24-årige ' författaren vinna sina anhöri iga för den romantiska pla- nen), Förgäves. ' Han : försökte först med systern . Elna, gift med "lantbrukaren Edgar: S:t Cyr i. Mellerud, och i brev! till fästmön . berättar han om den snöpliga utgången:. .. : Kära du, när jag började tala med 'Elna om lantbruk så börja- de hor gråta. Hon , trodde, jag fått en skruv lös. Och än värre blet det, när jag talade med Ed- gar. .Han kom med fakta, och det. faktum". som slog ihjäl” mig som småbrukare betraktad, det var den olycksalige drängen. En drängpojke kostar med lön och mat minst 800 om året. Adjö, adjö! Det blir för dyrbäår mjölk och injöl.. Och vara ensam om det, det går inte, för då riskerar jag att helt och hållet åsidosätta Alltså, fortsätter han, småbru- karen avled stilla men icke frid-1p fullt i Mellerud! Efter återkom- sten till Örebro började emel- lertid Hjalmar Bergman med ny utgångspunkt bearbeta sina för- äldrar -— och' det som nu följer är väl är väl en sparhistoria så god som någon: jag min ensamma: och värnlösa moder. Vid ordet lantbruk brast hon genast i gråt: sedan hon nödtorftligen - -Iugnats,. - nedsteg ft 1 Det”HindrarTm Efter frukosten i dag angrep | ; NS skyndade:'att småbruket och munnen Så här såg "det nyå. sparpro- grammet ut: och med Utgångspunkt: i denna |' bankrörelses högst. måttfulla syn. på: «ekonomiska principer . och rätta vägen för ekonomiskt fram Endera, köpa e en mindre bond- gård från vilken. man skiljer ett par "tunnland -' till bygge "och trädgård 'och" vars räst” mån. ut- arrenderar mot vissa naturaför- måner; eller” också köper man helt' enkelt ett par tré tunnland bygger "och : anlägger. trädgård (först och: främst köks-dito).:. ' Hjalmar Bergman bygger liv- liga förhoppningar på höns- och trädgårdsskötseln. Och ha kal-|M kylerar "inte .i överkant: :”Bara på potatisodlingen anser jag mig kunna göra en årlig besparing blir ju också betydligt billigare”. "Man i torde .. kunna påstå, att inriktningen av . detta 'resorie- mang är fullt vä dig en diktare som vuxit upp i en sparbank .:. Trots”den goda ;. viljan gick inte heller. denna : plan "att realisera ; och '. så gott var "det. - Hjalmar Bergmans läsare 'har" säkert mycket svårt att föreställa sig honom -som ' någon riktig fram- gångsrik sparare på hönsavelns hedervärda. linje. ' | Det var inte frukter I av den- navart som sparbanksmiljön kom att sätta :liv som skriftställare. Däremot - tillförde den honom Hundratals "personliga: förbindel- ser, säkert tusentals "affärsanek- skaper "om människors 'ekono- gar och folk mitt emellan; allt- sammans : stod förvandlat upp i hans diktning till ett kanske o o- förgängligt, liv. NN : 4 rår I ALLA A FALL: Hert:gen äv Nosfolk - -— har a vi låtit oss berättas — är en herre som inte bekymrar sig nämnvärt om sitt yttre. : > En dag fick han besök av en god vän, som fann ädlingens eki- pering mer än vanligt lasig. . — Hur tusan kan en hertig av Norfolk gå omkring på det viset unårade han. — Vad spelar ået för roH, me- nade -hertigen, 'här vet jju alja vem jag är. ' Någon tid senare möttes de bå- da herrarna i London — hertigen fortfaranze lika Jasig. = Hemma kan ju så vara, sa vännen, men hur kan nu gå så illa klädd här i London? - .+— Min käre vän, sa hertigen, här är det ju ingen som känner mig. -| måste leda hem sin kviga. «| ej förstå vad det skulle | vara, Jitt Oleha var tveksam sade, Jo- Forts. Otena badée satt hon jämte någ- vgr kaffebordet.” Men ”mål.. Han sade att det fick bli kaffe en annan' gång. Hon hade förresten bjudit honom på kaffe innan jul, sade han, men hån: fick inte tacka henne "innan han Jag troåde ej, sade hon; att Jo- hannes skulle ge sig av så fort, för annars hade jag så gärna ve- lat fråga om en sak. — Jag kan sade Johannes, som skrattande] visade en vacker vit tandrad, — Jo, sade hön, jag skulle sä" gär- na vilja lära laga sådan härlig gäddsås 'som Johannes bjöd på, ra syskon i trädgården och diack smak xaffe nära vägen, Otkera SpizÅg "ke; n. De tyckte upp och ville vär komna åera til Olena 08 upp fen Jar härlig. Johaanes av-. ningsbok - och skrev u - börje, för han mäste hem och ningssättet, men Lisa made mata sina höns, som 'fått vänta att det ki om hi . Jallt för länge på sitt middsgs- on ihåg anteck matskedar . sås på och. räckte flickorna Arvet från fäder " | tucg koka. upp. Scdan äste han inte Johannes då där blev fär- När de kom förd! gården äm iek tefat. 0 diga plantor ville komma hem med dem och visa hur de skulle sin tesked och bad dem sättas och skötas. £ a om de kände igen sma- ch gödsla de fen ningarna förutan. Men ÖOlena hannes sade att det var ceptet uppskrivit. Hon undrade fick fylla med jo rdgubbar — . var. Johannes fått lära att laga med. väl. en kallikona I varje så härlig mat, — Jo, sade han, .strut, som de skulle akta sig för det har jag fått lära som pojke" att klämma sönder, - på sjön. — Ack, sade Lisa, får man lära sådant där? — Ja, kunde Lisa enligt v. | igt vanan ej håll sade Johannes, där får karlarna mun. Om det var I några ena klara sig utan kvinnor. Och då nyttiga avsikter är inte gott att får de allt lära sig laga mat att. veta, också. : Då gäddan, blivit stekt och fästman "och så fin gård, har potatisen kokats fick man en inte han sådana bär hem till dig härlig middag, och flickorna in- så att du fått smaka dem. förut, bra att ha re- a Jag har försökt efter recept ;1 för mig att få fram den smaken. — Åh, det är ingen konst”alls. Men säga hur det går: till. kan jag inte utan att jag samtidigt |: : här en gädda till hjälp: Men "vill fröken komma hem till mig dö I kokboken men det är omöjligt on AV Vs 6. 0. N ilsson - Mishult: gräva upp och gödsla ott litet land och sätta dem” PÅ. Johan= nes lovade komma. Och:så bad hon få taga. ett por we bär hem och visa mor, för sådana hade hon nog aldrig sett. Jos gjorde av tjockt papper .ett par stadiga strutar. som de Då strutarna plockats fulla Men hon sade till « Olena; — Du som har en så rik ». Olena kunde ej undvika att röd= na, då hon svarade Lisa: — ” Fstman har jag Ingen. Det blev slut första gången vi var hir, Och jag är glad över att vara "hohom kvitt, om du nödvändigt + lvill.vetxt. Lisa kände sig för- — Jägen för . Johannes prövande » blick och sökte 'snabbt ett nytt sedan hon ursäk« jag fångat en gädda så skall hon |. få : lära ' konsten :riktigt;..Kom nästa söndag så skall jag ”försö-” ka dra upp en gädda. Då han' såg | hannes: — Tag gärna: någon med till sällskap | så att" hon slipper gå ensam, Får jag följa med, sar de Lisa. Ja, så gärna; sade -Jor hannes, bara hon inte skrämnfer gäddan, Och" Lisa blev, pionré dessert tjusande. . vankades tat sig med att hon aldrig hört ” såg, att. .det ej var första gången att det var slut," : Johannes serverade gäster. Som ' Men 1 Johannes huvud börja- jordgubbar , med grädde, ' en. efterrätt, som Olena tyckte han så innerligt ingen av flickorna. någon. förut om, och nu hade han fått veta, smakat, De fann den. vara förs att hon var fri, Men kunde han : Sedan" ville' flickorna ha något hopp. om henne? Hon. rdgubbsland, där bä-' hade visserligen visat sig gunska v Något sådant: fanns uppmuntrande mot honom, men ej på annat håll i byn. Det var det: kanske blott var' av méd- de" röra sig underliga tankar, av 45 kronor och allting annat doter, konkreta och livliga kun-' miska liv, om slösare; snålvar- skulle nog visa Johannes, att hon , kunde tiga: om det:.kom på. frå- gan. Det blev emollertid bestämt att. de båda” flickorna skulle göra Johannes ett: besök , vid 11-tiden nästa söndag ' för att lära. laga gäddsås.." or Not : Och Hickörna gav. sig” Olena. med verklig z "tanke på att lära: och Lisa för. att sedan ha något att 'skratta åt. Johatines beklagade att han ej hunnit göra sig söndagstädad för dambésök. Det hade närapå misslyckats för | honom att få någon "gädda "på kroken "i dag. och han hade Men då. hade ni fått gå. hit. få- fängt i dag, sade Johannes skrat- tande; ' Till sist: fick jag denna vackra gädda, lagom stor till tre personer... —" Mén, inföll Lisa; i dag har .väl inte, jag skrämt bort gäddorna.. Johanries « svarade kvickt: — Nej för all del; men kanske de hade en aning om att du :skulle komma. äns » Så sade "Johannes: ' Får jäg bedja er liksom sist plocka upp potatis medan jag riggar upp mig — som ni ser har jag inte hunnit med det. :Sen får vi se, om vi kan få middagen smaklig. Lisa tyckte, att: Johannes "var en lustig prick, och hon hade aldrig -' trott, : att han kunde skämta och ge' svar: på tal så kvickt. . Men Lisa. sade: — Det måste i alla fall vara en duktig karl, som förstår sig på allting. Det. sägs, att han själv bygger det nya huset, Men: vartill skall han ha ett så:stort hus, då han inte har någon fru. För mig är han för gammal — han är väl inemot: de 30, och du har ju säker fästman så "han har inget för -att . han. lär oss att göra gräddsås. Hon: gav till ett lätt skratt som Olena inte tyckte I lät vackert. ' - Sedan fick flickorna följa pro- ceduren. Gäddan: öppnades och rensades med van. hand, vär- efter Johannes tog ut levern som han noga synade och lade för sig själv på ett tefat. Sedan hon. skrapats och sköjjts sattes gäddan = till stekning. Sedan hackade han levern. mycket fint och inblandade kryddor;. som han lämnade , noga besked om, tillsatte” lite smör, salt och ät- tika samt slog det i en mycket "liten panna där det: fick- koka upp "till en geleformad : massa, varefter han rörde gulan av ett par ägg och tillsatte några sked- för. .hon förstod. att. Johanries: ej: s önskade : för. mycket..-prat, : Hon! nästan tänkt att ge upp hoppet. | blad gräddmjölk, som även. -den : plockade förut, men alla fall. några 'stora bi kunde'; planteras" ut. vi dett tillfälle: och frågade ' om : av fd . Forts, fan om anden kveld regner velsignet i kvelden ; på Stjernenes lysende. —— ' — , - -Jeg tender ött lys i: "og rekker mig sot fue Velsignet er livet. og dgden,- i: "Av J. ANKER- PAULSEN Se kveldshimlens sjal står 4 i flammer - og Himlen. er; roser og guld. - og .ind mellem bokenes stammer: -en solstråle borgsjgen rammer. sog gjör. den så underfuld. ' det stille, : Ios er jeg. Jeg fgler i hjertet mitt glgden av evighetsmorgenrgden: ” Der mgter jeg, elskede, dig. ot 'Og vi vil blandt stjernene seile, : vi aldrig, nei, aldrig skal dg. > Guds trone av guld skal vi peile, . In ” til huris av ånd skal vi beile g min stake, - | Nu horer jeg klangen fra tårne, - jeg hgrer: den inderlig vel: Det ringer for Kristus enbårne, :« den store :og himmelske Kärne. Jeg mindes Den Fdle i kveld. en Jeg äynker på kné. Her er stille..” Der ute er stjernenes dis. ”. - ”A, tånkene mine blir milde. - — Jeg sakner en bokfinketrille, - men ellérs er alt Paradis .. a for, kjaere, det' er jo: Advent: Snart kommer. Guds Kristus tilbake - og ber' mig min synd att forsak sitt sakrament. ">> "en tredje kveld er det dis, ' og vindene stryker så 'milde, " : : . Jeg sakner en bokfinketrille, : so. men eller er alt Paradis, ej stort och de "flesta, bären. voro född artighet. Hon kunde säkert : ar. få någon med vida bättre an« kvar; seende. Han kände sig så bort- Flickorna ville ...veta. var - mån kommen : mot ..kvinnor. så han kunde få köpa frö. eller plantor, visste inte: om han vågade fråga till. sådana bär Då” visade Jo+ henne om hon ville bliva hans hannes "hur plantorna - sköt -ut maka. Han följde flickorna 'en revor-till nya buskar, som sedari bit på väg, och innan de skildes . ” Flickorna jåt frågade Olena hur snart han | "| bad. att: få köpa: sådana. av ho= | trodde att där kunde bli plantor nom, ' vilket" han lovade att” de | färdiga att sätta. Johannes trod- skutle' få gratis ' till 'efterhösten de I slutet av september eller 1 då där skjutit ut nya revor. För| början av oktober, — Jag skall en kort tid sedan. hade: han] komma 'hem med :dem, då de , klippt bort. mångå av” dem, för|blir lämpliga, sa han. Så tackade fick revorna:gro vilt blev där|flickorna'och gick var och en ej mycket bär. Olena passade på |åt sitt håll. Faa as | ss | 5 (009 | 6/5 |
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.