tt N i z 5 Lördagen den 10 januari: Han hade lagt sig i en grop un- der, eg ienbuske, Där hade han legat 'skyddad för vinden” Rik" : tigt skön: hade "sömnen. varit," "Frammot kvällen reste han sig, sträckte "på sig i hela sin längd.” Skakade: bort" sömnen ur kroppen. Satté "sig > och - förde non svansen, för" att ordna till' svanspälgen, . | ". Mickel klippte "med öronen — inget hördes;:utom. den . svaga . vindens 'sus i.trädtopparra." Så rynkade "han , nosen, . andades tungt in 'den' svala kvällsluften och fann ingen misstänksam luft. - Han | tittade "upp från gömslet ". mot. Lagan. Gled; fram genom under ' enbusken > och ' såg. inget som :kunde. skrämma honom. «'' Då slank han ut” Sprang. ned ett dike, Aldrig uppe: på" någon höjd. Där skulle "han synts- allt för tydligt: 000 0000 2 Det: var” då han Hungern, : Den, tomma magen. Likadant : varje . kväll, . Alltid . hungrig dessa'kalla. vinterdygn. - .Grangrenarna hänger slokande under trycket av tunga snömas- sor.' Snön :- fyller ut håligheterna i marken; Jämnar' ut till svepan-: de vågori «sn. > : : . 'Mickels' päls "var mörkröd, nästan brun, Den. hade växt ut nu under kölden och blivit tjock "och tät. Svansen var: lång: och --yvig, Han' kommer ner mot. Lä- gan. En”isskörpa: hade: lagt sig över ""vattnet,. Men >ute > där ' strömmen, var. som allra” krafti- 7 gast fanns ännu ,en. öppning: ". Mickel gled ned mot stranden. - > Han kände” försiktigt efter med &£ i [d "att vädra: tasseri,-kände det glatta::Spände ut, klornaivochäböggän doms. isen 'och kröp sakta ut. Kom: över .till ;.andra - stranden” öch sprang upp mot:skogen, ::; cc Då :såg han harspåret. Det " löpte som”ett.sicksackband upp mot skogsbryhet. Han stack ner nosen i de vittrade och kände att det var: färskt. ns oo .— Harstek! Det :passar min tomma; ”mage utmärkt, «tänkte han. I ne ot Genäst slog" han :in 'i”skritt efter 'harsprånget." Haren ' hade sprungit med korta språng. Tyd- > ligen hade palten tagit det lugnt. ickel följer efter. Han sätter fötterna rakt framför var- andra; Fotavtrycken i snön' bil- dar ett pärlband i rak linje, > Harspåret. fortsätter .upp ge- nom :snåren. - Högre och i högre bär det. Palten har. sprungit ge- nom ! skogen, tydligt syns det under träden. Mickel har' bard att följa efter. Han behöver inte ens sätta ner 'sin nos i det för .; Han- kan följa det med ögonen. , ts Djupare "in 1 'skogén ' löper . harspåret, viker av lite: och Mickel följer efter. Han skyndar på sina steg. Det kniper i hans tomma mage. En harstek skulle mätta honom för flera dagar. "Månen står över skogarna vid 'Timmershult. "Rund, . iskall. Må- nens strålar gnistrar som stjär- nor på snötäcket. Trädens skug- gor vinkar, bland snöstjärnorna. > Harspåret går genom sogen — lugnt och lite .dröjande har ha- rer hoppat. Men ,han har' inte stannat någonstans, Snart leder .harspåret 'ut på en skogsäng. ; — Finns han där, min hare? undrar mickel. .. oc ooo. "Han kallar redan harpalten för sin, Men han vet, att det inte blott är att Springa ut på ett fält i djup snö och' knipa en hare. Han måste smygande för- söka överraska...Då' har.; han möjlighet. | : "Räven p spårstämplarna rande rad. Han hukar sig ned och smyger, smyger försiktigt steg för steg, Sakta, hopkrupen ger han sig ut. Vet sedan gam- malt, att hargrna fer och hör honom på långt håll 5 oc a Månen, som lyst med sitt kalla "ljus hela' natten, går nu I moln. Genast blir vinternatten mörk; Räven ser ut som en skubga. En skugga, som sakta smyger fram mot hararnas matplats... Fan sätter fötterna — tätt:. . i ed . e ' Av en dagen SOV 'mickel i söder. . D sluttningen ner mot ådalen | a kände: det. : . skott. ' finna honom, tänker .mickel och . lir:. en > sling- Ser : mörkt "mot, det vita där framme; 7 FN Det kurrar i hans mage och han kikar framåt. Spänner ögo- nen i det där mörka. Smyger närmare. Det mörka där ute på skogsängen finns kvar, -. Men när han kommer närmare ser han, att haren, 'som. gjort spåret,. redan försvunnit, Det mörka är blott ängstuvor. Har- palten har. sparkat undan” snön och . kommit ner » till ”gräset.! Paltep har redan ätit sig mätt, ty spåret. gör en slingerbult och försvinner in i skogen, varifrån det kommit. . sö | — Den som ändå kunde äta sej mätt på gräs. Hararna kan det. Men jag måste ha kött. Det är min natur, tänker mickel och känner ' hungern- ännu "svårare ' Han känner sig besviken, Vän- .der nosen mot. himlen, kikar upp mot månen mellan molnen och ” ylar. Det rister i honom när han släpper ut sitt ylande i vinter- nattens oe st ed As Ylandet: rullar ut över skogs- ängen, rullar in bland träden i skogen 'och vänder sedan till- baka till honom.i. vc. vi le Aecn han vill ändå inte släppa tanken på haren, Naturligt- vis kunde' haren få vara i fred men han känner hungern i mas gen. Han förstår, att han, måste få något att äta för”att kunna klara" sig ute dessa kalla nätter. T Han 'tar upp" harspåret igen, följer det tillbaka in :i .skogen men nu mera på måfå 'och inte "längre 'så vaksamt som förut. Han vet, att har han tur, kanske | han kan. träffa på någon skogs- :fågel-som borrat sig ned i snön för ' att få skydd över natten] Han har själv, någon gång tidi- gare" kunnat knipa en stor tjä- der eller OFKE, nl le fon Skogsfågeln' har under. dagen I suttit och ätit sig mätt på knop- par i något träd. Fram. mot. . kvällen har så den tunga få- .geln handlöst kastat sig ned i -.shön > och borrat sig. ned: till 'marken.' Där har så fågeln: haft en bra sovplats, 1 tis 4 När så räven har travat över: snön har fågeln "hört honom,l i blivit rädd och flugit upp just framför fötterna på honom, Då har mickel spänt varje muskel , i sin kropp, :gjort ett, språng soch ibland hunnit fånga, fågeln: "innan denna nått upp i luften. 1: Han hoppas på. detta nu., Men han' vet; att det är. enbart tur, -om något sådant inträffar. Tur "för en räv med tom mage. = ' Hz har:, mickel egentligen . aldrig kunnat : bli' riktigt ; klok -på. Som nu med detta har- spår. Det sticker iväg till skogs, "det går i bukter ned på ängen igen, runt: ängen löper det och ; tillbaka till skogen. Palten har; hoppat ' omkring bland buskar ' och smakat på några späda » Så har haren sträckt - iväg ' igen, Spåret buktar och går. än - åt ena hållet, än åt det andra; i "> Plötsligt - går "där två spår. Palten har, gått i en cirkel och ; kommit ' tillbaka "till sina "egna spår. Hoppat till sidan,' sprun- 'git fram en bit, gått runt igen, krumbuktat, trasslat ihop 'sina spår och, sin vittring. Mickel vet till slut varken ut eller in. |: Då ger mickel upp — som så många gånger förr. Det är. lön- löst för honom" att' försöka re- da ut detta virrvarr av spår. . : — Haren sover i någon buske jag vet inte var." Låt honom få sova: ifred. Jag kan ändå inte drar 'en' djup suck, Ylar! 7 Så ”springer han' iväg. Sprin- ,ger och springer utan mål, . ba= ra hoppas på att någonstans få något att äta, => ser |" Han panikspringer, sträcker ut" sig i sin fulla längd, glider , som en skugga fram genom sko- Rätt, som det är känner han något, stannar .till. Rynkar näs- tippen.. Sticker ' nosen ned I snön, Andas häftigt in och kän- ner lukten. åv:' sork..Gräver. sig a fjälls: —-kylan tycks >. LAHOLMS TIDNING CCSABBATS "Av kyrkoherde Harald Ängquist, Töcksmark, Karlstads stift. Såsom rubrik över denna text står skrivet: Jesu lära är från Gud; Denna utsaga har av mån-' ga människor ”betvivlats och lärde forskare hava försökt att ställa "upp 'som "motsats Jesu enkla. lära”och kyrkans inveck- lade trosläral Må vi dröja med våra tankar om just detta: so JESU LÄRA CC 7” I. Jesu lära väcker förvån'ng och förundran, I vår bibel se vi ofta” att Jesu tal bland männi- skor. väckte förvåning och för- undran . och i vår text står det am" judarne, att de förundrade sig. Vad var det som förvånade. Det var ej blott Jesu underbara skildringskonst, "hans: mästerliga bildspråk' och: hans förmåga att levändegöra sitt tal, nej det var fastmer innehållet i'hans talsom kom: dem ' att känna förvåning. Det; var så högt så rent att' det syntes människ. svårt att förverk liga,: Ibland höra vi 'dem därför säga! det är ett hårt tal. Och så lämnade. de. honom och .mena- de,: att den "väg han anvisade, var alltför svår för dem att van- dra; Ibland förvånade sig mäng- ned.. Snön sprutar upp — fram- fötterna går så snabbt, så snabbt h-strax har han, kastat bort'”snön. Då och då stannar: han” upp, lyssnar; efter sorkföt- terträmp. ” Past on "Men marken är. hårt frusen. j är djup. När hans fötter r irka av de vassa jord-] kanterna >reser . han. sig .' upp, sticker nosen "mot himlen ' och .Inte ens ' en ? sork - denna öpar räven ut i: skogen. Stirrar "upp "mot” månen. ' Rets' samt: ylar han ”gång 'på gång” Det hörs långt bort. Förtonar i D rjar. det: ljusna. Solen 7. skall snart gå upp." De stora fyrfotadjuren "söker. efter göm-. ställer. > Men . spåren efter. nat=, tens händelser finns kvar. "=. : Spåren ' visar dagen vad "sont hänt -under natten! + 4: or Räven söker sig ett nytt göm- ställe att' sova bort "dagen "i. Går" och. lägger sig under. ett stort.; stenblock.: Somnar” med tom /'mage. ' Det har han gjort förr denna vinter, > ene år Hungern ' pinar'. honom. '. Han vill. inte tänka på något ätbart. et blir: bara värre då oc .nz Nä kvällen , kommer 'slinker an ut från :sin lega,: springer ned mot en by långt bort. Hop, pas finna något ätbart hos män- niskorna. is oc e start '.Hungern. : mattar honom; Och byn ligger långt bort...v TANKAR — den, över: den måkt och myndig; het-med vilken Jesus talade. Och hans -folk, som "ändå - haft stora gudstjänare ibland sig, Herrens profeter, som också kunde tala med. myndighet, därför att de gingo sin Guds ärenden sade om honom: p såsom ' han, har ingen annan talat. '" DA or ” Och ” är” det inte 'alltjänt så, att Jesu ord väcker förvåning och förundran? Är det icke allt” jämt samma invändningar man bär att göra, som judarrie hade? Du. som förvånas, över Jesu tal, sex, du" då ej, att det talet har bevisat sin ” sanning under -år- hundraden som gått? Ser” du ej, att. ”den väg "som". Jesus” banat! är ;-den enda vi kan gå, för att! liv och räddning få? 2:05 :" 2..: Varför är det så?.' Varför alltjämt :samma ' förvåning och förundran? "Därför att Jesu tal icke "kan förstås på annat sätt än genom vilja till: efterlevelse; Det är så lätt att utifrån kriti- sera," ”att.. avvisa ' den.kristna livsföringen med att den är för svår, den är omöjlig att konse- kvent' genomföra. Jesu eget :liv visar. att den 'är omöjlig, "Svår för en människa förvizso, "men ej. "omöjlig, ty Gud är. med och ger kraften, där, den mänskliga visar sig för svag. Vill du där- för: bli en kristen, börja då ej med att göra undantag eller att I anse det.vara hopplöst, utan tag upp kämpen, kämpa trons kamp försök att i ditt eget"liv förverk- liga Jesu lära: du skall då finna, att om du riktigt vill, så går det. Och då blir det som väckte för- våning och förundran något na- 'turligt. Hela, livssynen blir för- ändrad, hela värdesättningen förvänblad, målet”. som ' förut syntes dig-så-fjärran, ja omöjligt "att hå, det komitrér för var. dag dig närmare och närmare. Att. förstå "kristendomen, det är” att leva den Annars blir Jesu lära en stötesten och en dårskap. Men genom” att. efter förmåga söka förverkliga den 'i livet ”och ..ge- nom bön vinna allt bättre kraft gärtill, öppnar sig dess inre och det 'blir så tydligt för, oss: så är livets mening, så, och endast så, kan, livet levas, om det ej skall bli meningslöst och utan mål; : x 3; Just "genom ”. efterlevelse kommer ' insikten om att Jesu lära är från Gud: ”Om någon vill göra hans vilja, så skall han för- stå om denna lära är från Gud.” "Jesus kunde tala med makt: och myndighet, därför ätt han talade ej till sin egen ära utan till Guds förhärligande, han talade det han själv sett och erfarit. . Så skall ock vårt kristenliv vara till Guds förhärligande.. När vårt liv blir förändråt, vår livssyn förandli- Md Lars Sjöholm. ga sydh ( är vad mån; Detta är "finter. - få möta en snövit AMARAA, Hänningar drömmer 0 st nu |) Men kanske . behöver . vi. inte åka - till ju-hänga-1 sig. Sn ' i y Au An AAA FA AMAMAAARASMAAMAMAMMA gad, vår vilja böjd under Guds vr : a kora | liga namin i. tro,.och liv; och bön. > : PENNSErNNeteNNN Forts. . Ordföranden" jämte en annan ledamot i styrelsen hade nästa: dag . begett - sig åstad till mitt” hem.' De hade kö; t så långt de, tyckte det var möjligt att ta sig fram och :gått resten; Jag fick veta sedan, att jag visst inte ö" verdrivit. eländet. Det. var ingen som . märkte att det kom främ- mande, för ungarna som- kravz- lade kring : på golvet tjöt, och vid bordet satt mor i sitt smutsi- ga linne på knät :hos' en. buse och trallade och sjöng med en spritflaska ' framför , sig på. bor- det. Hon kastade på sig en kjol och sluddräde om att de kom 'o- lägligt just nu, då 'hon hade en karl hos sig. Men hon blev snart klok på att de'hade'andra-av-: sikter. Då ordföranden sade att hon fick. kläda på-sig och. följa med, för ”nu” måste både” hon och ungarna därifrån, så begrep hon" att .det var. frågan, om att Hon bad då'att:hoy fick stan- na' hemma åtminstone: tills "hon fött barnet, som hon bar på. Hon tillstånd, .och: mannen. som. hennes » försörjning. om. barnen som var. på golvet kom bort; för med dem hade: han intet att gör ra. Men .det .barnet,,som..e fört var hans, och det skulle: försörja, "Han lovade. att hjälp: till, med bortforslingen av. de dra barnen. Två barn i 5—6 åldern kunde gå'själva: och nan, det andra, bort. dit" skju sen stod kvar.,. Efter en det svär 'fick ide barnen tränspo väl fick något bättré omvårdnäd. Jag kunde slutat att tala; mer, det blev ännu svårare. ; vården :såg helst: att: den ha” vidare.” med "henne "att" göra: fram till, kojan.' På :möddinger utanför såg. han ett. barnlik, lig- och smög-.sig: oförmärkt «för! Då han lyckats ta sig fram samhället anmälde han" vad han sett för. kronobetjäningen som genast ' vidtog åtgärder, Varvid mör blev;rhäktad; Hon erkände: att hon själv. strypt barnet .då det var ett par veckor: gammalt. Hon hade varit sjuk: och ej « kat gräva ned liket. Men fi - rigt. hade; how varit helt "obe: rörd.. Så fick hon fängelsestraff. för barnamord. Då: min: 'moder. avtjänat ' sitt straff. kom; hon'.till att sammanbo med en : fiskare tills hon' dog genom: drunkning i 40-årsåldern; Men jag har al- årig sett henne sed från hemmet.” Dr , Jag fick det under några korta ljusaste, MN gammal likaväl som' hans där. Jag fick fort kött på” benen och fick alltid äta mig:mätt. Mannen, hade , många ”: böcker vilka jag mycket beundrade. oc mitt hem, fanns ingen. bok och jag kände" ej en bokstav. men jag längtade mycket efter att vilja, då blir vi allt mer tygade om att denna lära Gud, att Guds" vilja .sker i '0 och då söka vi ej'heller beröm= melse bland människor för. vårt liv och - vår livsföring utan giva "| helt Gud äran::>> Give då Gud, "Jatt:ivi "under detta nya. år' allt förhärliga hans'he- mer kunna arbete Jesu, lär mig 'så i nöden : Som i glädjen tro på Gu - SÅ i livet som i döden. . Tröstligt höja bönens Hud. Vara med Guds vi!ja nöjd ” Hava i hans ord, min fröjd » Och intill min levnåds ändå . Söka att hans verk fullända: UV Amen. CL. CEC son rTextrJohiT: 14—18.-' 2 0 Så föra- henne: till någon anstalt. syntes vara i långt. framskridet hos henn& sade'"sig ansvara för. av de, två yngste bar mannen” söm var, med "ordföranden ' det" ena. och mannen, som var hos kvin- rade — till 'sockenstugan, där de om 'min mor, då du nog förstår; kantskap. med hennes: vad det var för en kvinna, Men Det var väl.en månad senare: då en yngre man varit, på jakt, gått vilse . iv skogarna .och- kommit: ga ' utkastat. Han fruktade att det” var: tattaré. som ; bodde, där: till sorh låg sjuk det mesta-.jag var Lära ARA A AM AMAMMARAASSARARA mig de första lärospånen så att jag Nisste bokstävernas namn och kunde börja att sammansät- ta dem till små ord, Så dog han hastigt, :och jag blev utan be- skydd. Det var omöjligt för mig att stanna där. En dotter kom visserligen .- hem - för att passa modern, men hon' förklarade att några ungar ville hon inte ta | vård om, och då jag grät för att :jag skulle flytta gav hon mig en .hurring som sved i min barna- , själ lika" mycket som allt riset jag fått av mor. Så skulle jag börja att gå i skola. Jag blev bortackorderad på tre år till den lägstbjudande.-Det blev' en fat- tig "torpare, som åtog sig min försörjning. Han hade en mycket argsint. kvinna ” och där” fanns sex barn förut., Då han hämtat mig till sitt mer än en halv mil från ' skolan : belägna torpställe blev jag välkomnad 'åv kvinnan med: Jaså nu kommer, du med horungen., Och ingen av barnen sade något annat namn till mig. Jag räknades ej värdig att va- ra bland de andra. bärnen ,vid deras: lekår;: Det var två.av tor- Parensbarn,. som. jag fick följa med till skolan, men på hemvä- geh saderde sig "ej: vilja ha säll. skap med mig så jag fick gå för » Någon hade sladdrat a Ra ör mod: n. De he varit elak. mot, dem; totalt .lögn,-. men jag fall; för första gången; ck i alla "göra be nes: ris-:under besked -att hon 'skulle lära rig att "låta hennes "ungar vara" i fred! Lärarinnan, var en gammal grinig "fröken som , behandlade barnen efter. den förmåga :för= äldrarna; häde;: att, till henne, och hon häde sin tjus ning + 1-5 att få gagna rottingen, vilket 'alltid blev på' de fattigas- te; Mot mig 'hon: förskräck= lig. Det hände: mer. än: en gång vatt jag fick ligga'på skolbänken under” det hon". med rottingen 'grundligt, :bearbetade.' baken — särskilt :. till:: flickornas' förtjus- ning, som" jag därför innerligt ade! 'Men 'som 'jag 'hade lätt för att-lära, lärde'jag mig att lä. sa och skriva bättre än de flesta, och ' läxorna " kunde” jag alltid .] rabbla, upp, så av den anlednfn- gen" kunde hon"inte piska mig. Det förargade flickorna, att jag alltid kunde 'mina läxor :och det var.flerå stycken som hade gad- dat sig samman föratt jag skul le få mera siryk. Då vi en dag haft middagsrast. rök några flic- jag rymde” kor på mig bakifrån och fällde ” 7 mig till marken. Jag förstod att de sökte i min 'tockficka, .men månader så bra hos ordföran-" jag" visste” att där ingenting. var den, så den tiden är mitt'ållra att ta. Då jag kommit på benen minne. . Men: kan "var. sprang jag. efter flickorna in .då 1 v fru, klockan hade slutat att pingla. rinnan. frågade varför jag ej blivit- färdig in” så fort som de andra, och jag sade att jag blivit . kullslagen "av flickorna, 'som jag nämnde vid namn, men de förklarade att det var lögn. I detsamma gav, de till ett jubel- 'fop. En- groda hoppade ur min ficka, och flickorna sade att jag hade sagt, att dén skulle fröken få till middag."Jag förklarade att det var lögn och. att jag varken sagt, eller :. tänkt 2 det, men satt flickorna. stoppat grodan» i min ficka, då de. slagit.-omkull mig. Men -jag blev: ej trodd och jag tvingades. under. flickornas >för- tjusning att:.söka få-fatt F gro: dan och" kåstå/uf den på går- den. . Sedan' blev det ett riktigt kok 'stryk:-Torparens barn. hade berättat:det hemma, men de ha- de varit inne så de hade ej sett Jatt-,fliekorna slagit. omkull mig, men .alla flickorna hade hållit - | samman så det var väl sant som de sagt. Min fostermor höll ri- set 1” beredskap och hade nog cka” gåvor | -ytterligare” gagnat "det --öm-ej : sagt att det kybtes på mig so jag hade fått vad jag tälde. Då lade hon bort riset, och jag för- klarade ... gråtande ;- att jag var fullständigt oskyldig, . Jag trodde det var en viss flicka i min klass som stoppat grodan i min rock. — Ja, sade ” torparen, ' detär inte omöjligt, för jag vet att det är en riktig praktunge Ull att vara elek och det är inga som våga att stöta sig med henne;' Lärarinnan har inte heller rätt att nyttja rottin- gen På de här sättet, Gjorde hon så med mina ungar skulle hon få med mig att göra, Jag borde kanske undersöka detta bättre, då pojken är 1 min vård. — Nej, för allt i världen, sade kvinnan, gör inte det, för det kommer att. gå ut över. våra barn, Det blev ingen undersökning, men nästa dag. var jag oförmögen att gå 1 skolan, + vs Jag var nu på 10:de året och gick 1 den sista skolan, Jag ha= : de föresatt mig att taga hämnd : på flickan, för vilken jag haft så mycken sveda, och när jag åter kunde. börja . gå I skolan hade jag funderat ut min hänmdplan. Jag. Infångade en liten groda, och så. lade jag mig 1 försåt för ' flickan, 'Då hon. kom. för att gå till skolan' rusade jag fram och höll. henne' fast och sade: An- tingen 'skall-jag tvinga dig att äta upp denna groda eller skall du säga från i allas närvaro I skolon så att även lärarinnan hör det att det var du som stop= pat grodan I min rock och 'att jag fått lida oskyldigt. Hon sök=, te. vrida sig lös, men Jag var för. ne: om munnen med grodan och skulle lyckats om hon icke be- Hon;' skulle” säga I skolan kur, allt. hade .gått : till. henng” springa "mot skolan, och ätt jag; fått: lida. Men döm in'fasa då flickan reste sig pp-i bänken och sade: — I dag rär jag skulle gå till skolan kom ungen där rusande ut på vägen. och, försökte våldta mig, så nu vågar jag inte gå ensam hem Det; blev dödstyst [ skolan, — Dét är lögn skrek jag med mina endast » tvinga : henne. att säga sahningen om grodan, sor kom på. golvet och för vilken jag fått "lidd: oskyldigt. — Du ljuger som med raska steg mot mig i bän- ken; Jag vet ej: varifrån jag fick - mod . eller krafter, det yar väl självbevarelsedriften, som hjälp- te;'mig.' Jag ryckte kvickt rot- tingen från henne och gav hen- né ; ett :kraftigt slag mitt över Lärarinnan tjöt av smärta och. den. elaka flickan som satt yt-: terst.1, bänken fick även hon ett kraftigt slag i ansiktet, Jag ru- sade ut genom dörren och vred om nyckeln utifrån samt fick tag i sin lilla matväska med böc- kerna i. Jag glömde mössan och försvann i den intilliggande sko-. nas. Alla trodde, väl att jag följt vägen och sprungit hem, för jag kunde höra att några pojkar sprang på det hållet för att få fick 'nu litet andrum att tänka. Nu : visste. jag att det blev ett förskräckligt straff -om de fick fatt' i mig. Jag förstod att mitt sorgliga upphov. allid skulle komma att följa mig som en. marg. Älven vår knappt en fjär- dinigsväg borta och jag skulle ändå » dö en' gång, .Jag sprang barfota liksom många andra fat- tiga barn. Men jag kände ingen ; smärta av att trampa på de vas- sa pi a i skogen. "Det dröj- de ej länge förrän jag hade, upp- nått. floden, och nu. var jag fast besluten att göra ett slut på mitt eländiga liv. Jag kastade min AAAMMMAAAA AAA AM AMANSSASAAADAAA rv SA et on on SAMAASABADR AMABRASAAD kräftig öch började” gnida hen=". sökte pressa upp den, vilket nog vekligen ' bett' mig att låta" bli; : Då lät jag . jag kände mig säker om att jag ulle, få: upprättelse för all. ' Jungors fulla kraft. — Jag ville ' vanligt, röt lärarinnan, och kom ;. näsan ' och rusade mot dörren, .. gen innan: .dörren hunnit, öpp= " mig fatt Skogen var tät och jag . väska med skolmat och böcker på stranden. =... < este Nå » Forts. rån fäder Jac kunna :. läsa. Ordföranden gav ji mannen trätt: in samtidigt och
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.