si DEN. ALLMÄNNA meningen är nog, att matematiken är ett > tråkigt läroämne. 'Denna upp- Ko X PA "+, problem, MN ; 1 ; ng > 4 a slår konstruktionen "slintsUpp- fattning kan bero på remini- , scenser från ' skolan, ; där det " gällde att. ”teckna” en uppgift och sedan "mödosamt räkna ut . den och söka få den, rätt. Nå- . got för anspråksfullt kallas det- ta nu matematik”. på "skolsche- . mat. frn . "Men den tätterade matemati- t "Kern är av annan mening. Han ser i denna vetenskap den sub- Jima tillämpningen, av, det kar-, - pa logiska -tänkandet;” der - högre 'matematiken skönjer han.: ”sfärernas) harmoni”; » som endast styckevis kan . fattas av Oss liga, Ja, matematikern” identifie. rar gärna denna vetenskap med. de sköna kdnsterna. Det är på- . fallande, att de stora 'matemati- ) kerna — Einstein m.fl. ock, | så varit utövande musiker: i Men om ett är är vi alla ense: ' matematiken är -kanske den all- ra viktigaste vetenskapen; ... » väl som den äldsta,” som männi- - skoanden sysslade med. I Meso- potamien och « Egypten” :började man i svårt släktes » barndom grubbla "över matematiska pro- blem och löste tämligen. väl : många sådana som ännu är åk- Xuella, Kan då' "matematikern av i dag räkna ut' "alla matematiska som... kan" uppställas, " visst icke all ar om den « givna figuren är: en cirkel, då att personer än i dag tror sig ha" löst problemet, och många sådana har hamnat på hospita- let av besvikelse över att ingen uppskattat, deras förmenta ma- tematiska bragd. ETT ANNAT OLÖSLIGT pro- blem :— genom konstruktion — är det gamla klassiska ”trisectio anguli”, vinkelns . tredelning. Varje skolpojke kan med, en- dast passare och linjal dela en given vinkel i 2, 4, 8 o. s. v. de- lar men icke i tre delar. Att detta inte låter sig göra är icke BANANEN FANN d så klart .söm i fråga om” nyss- nämnda cirkelns kvadratur. Där- för bombarderades matematiker- na än i dag av förmenta' lösnin- gar; av detta olösliga problem. Det, påstås, att antalet av; dem som hamnat på hospital av den- na anledning är betydligt större än då det gäller efrkelkvadratu- ren! vs Vårt” Tenialiska: i Ihosystem är sådant att ett tal! växer med svindlande hastighet genom till- fogande av" nya siffror. Ett 8-. siffrigt tal är redan ganska stört, också: då. det figurerar ij riks C budgeten," även 'om vederböran- de tycks ha litet. Svårt. för. att [förstå” detta. Ett par exempel på | verkligt. stora tal. Om hela jord- t| klotet bestode"” av, icke ' alltför stora gr uskorn, skulle. antalet av dessa gruskorn” uttryckas genom "lett 29-siffrigt tal. Qm vi indelar hela" Sveriges yta i rutor om :1 min'; alltså mindre än vad man kan .placera ett knappnålshuvud på, så blir! "antale; "sådana ' rut ett .18- siffigt.. tal. "ÄV stort intresse" är uUppköm- sten iav>de' -stora talen... Allbe- KantÖ RET Ht ig. (Naturligtvis kan räk- "na ut, hur :stor kvadraten” "skal bli, men "det är: en -annan "sak). ndläggande under- ; sökningarna . av cirkelns” egen- "skaper på : 1500-: och '1600-tälet " är den saken klar för varje ma- tematiker.” Vilket inte hindrar schackbrädet ; och i ”vetekornen. Dar, österländske härskaren” kal- i lade till” "sig schackspelets upp- Märkliga -pröblem och : väldiga tal; av 'de 64 rutorna, två för den andra, 4 för: den trédje, alltså för varje ruta dubbelt så mån- ga korn som för närmast: före- gående ruta”. "Konungen, som tydligen saknade ' matematisk intuition, sade: ”Du är i Sanning en blygsam man”, Om". vi nu antager, att jordens årliga vete- produktion uppgår till 200 mil- joner ton, så visar det sig att denna : enorma kvantitet. är: en mycket ' liten " bråkdel ' av vad finriare och bad honöm föreslå den belöning han” önskade . för” sin genialiska. uppfinning., ”Her- som behövdes för mannens be- löning.. Han var tydligen inte så blygsam. :' i - DENNA HISTORIA finns i en annan — troligen tysk — vers sion, En person tillfrågades, hur mycket han. begärde' för sin häst. ”Giv mig ett öre" för det första .hästskosömmet, två för et andra och ständig fördubb- ling för varje söm (24 stycken)”. Köparen blev glad över att kun- na få en häst för som han trod- de, så billigt pris. Åtskilligt be- sviken torde han ha blivit,: sen man räknat ut, att hästens' pris blev 167.772. kronor 15 öre. Fyra ', priffespelare sitter. vid ett bord och arbetar ihärdigt. A betraktar missbelåten" sina kort och "undrar 'om' han under sin långa priffelevnad någonsin fått så. usla kort. Eller kanske! han filosoferar . ved, huruvida han | någon gång förr fått precis sam- ma kort. Det kan vara möjligt, men : sannolikheten . är så nära noll: som helst, Man kan "fråga sig, hur många "gånger ' 'man kan ge; de femtiotvå" korten” utan att en och samma spelare : har fått samma kortkombination om igen. Svaret" blir. ett väldigt" tal; 12- siffrigt.. Och ställes den fordran, att vi skall uttömma: alla möj- liga i kombinationer. innan”. alla spelarna : fått precis samma kort som; vid ett. föregående” tillfälle så blir santalen giv ett ;29- siffrigt | tal! "Alltså av. samma 'storleks: erättelsen"; om |jo; är . möjligt, det är bara” så,"att matematiken spelar oss lite spr: att ibland: ” Néj, > inte. så :. heller; det "är vår ;begränsade -uppfatt- re konung”, sade ”giv mig ett vetekorn. för. den första åsförmåga, som förbryllar 085. Matematiken själv är sinkarna- YYYYTtTETEFY YT Men den” kvällen kom hon ej hem, och" åå modern vid sexti. den gick upp för att mjölka och såg .in I hennes kammare var den ,tom, och sängen, orörd så Hedvig hade ej kommit bem för! natten. Hon blev mycket orolig att någon olycka hänt henne och delgav Johannes sina farhågor. Han, klädde sig i hast och gick mot, byn för att söka henne. Men folket var knappast uppsti- get, och” ungdomen som varit med och dansat sov ännu. Han fick ändå veta att den kavaljer som hon mest brukat dansa med en av järnvägsarbetarna, hade varit i sällskap med henne i bör- jan på kvällen men sedan hade hon ej synts. till. Han' flirtade redan med en annan flicka he- la kvällen, som han sedan gick i sällskap 'med hem. Han fick också veta att Hedvig och järn- vägsarbetaren hade hållit sam- man hela sommaren. ' Nu - hade det. väl blivit slut dem emellan, Jå laget skulle flytta. >" ' Det var med tungt hjärta Jo han: Ts åter, igick hemåt. Han anade: att någon olycka hänt Hedvig: Kanske hon rent" av var död. "Och han påskyndade sina steg hem, Någon "Hedvig var 'ej å'erkommen, .'. och Olena. blev, rent; ; förskräckt över vad hon fått hör a. Hon hade aldrig nämnt att hon fäst. sig för någon; och hade han gjort slut med henne kunde hon väl ej taga detta så sårt. De kunde ej heller tänka att: hon . följt med en väninna hem; då. "hade; hon säkert kom- mit hem på kvällen. Hedvig kom | hem först då makarna sat- te, sig till bords för. tt äta den senblivria frukosten, :Det' syntes; att hon Var. ”allde- les. örgråten, Och på: råga var hoy - hållit hus: sade" :hon först , att". hon varit. hos en väninna, makarna förstod tydligt att hon Te "Och den "starka" rodnaden om. hon sökte att = Arvet från fäder '— Du söker föra oss bakom ljuset flicka, sade han. Säg san- ningen, för här har vi ej bru: kat ljuga för varandra. . ”Olena blev rent förskräckt ö ö& ver hans uppbrusning. Hedvig gav inget svar utan brast i häf- tig gråt, och även Olena började gråta... Det var de första tårar hon fällt i sin äktenskapliga lycka. Ett mörkt moln hade seg. lat upp — och vad var orsaken till att Johannes. tade tagit så hårt vid sig att Hedvig ljög. Han , förstod nog att Hedvig tagit sig. I framsåtta maten. Då han dröjde ute gick Olena ut att söka ho- nom, sittande på en sten ett stycke från gården, med huvudet ihän? derna. : 7: - — Johannes: "vad är det' med dig? Och varför är du så be: kymrad? Han sökte undvika att svara. Men 'till sist sade: han — jag fruktar att det olyckliga ar- vet efter min' mor kommer. att” gå igen på vår dotter.: Jag fick för några dagar sbdan höra ratt hon höll till bland rallarna vid järnvägen., Och .då "förstår jag varför hon ej ill följa .sannin gen. ; Olena sade: Vi få Oo ej. att det är så illa. Hon har ju ej S hittills brytt . något vidare om männen. Och nu är. hon 'så. gammal så . att, hon nog förstår att taga vara på: sig själv. Men kanske hön nu fått tycke för, nå- gon som hon 'ej j All tala om än- nu. Hon kanske” vill att det skall vara hemligt så länge. Men det syntes ju tydligt att hon gråtit, och - det. hade. hon väl ej. gjort om hon gått från en kär vän; Jag fruktar att"hön är komiien på or: ätt väg. En aning säger mig att hon har det illa ställt. st Faderm' som ”alltid"hade tionen ”av -klara logiken: Filosofens' ord:" ”Numeri: regunt, mundum”? (matematiken' behär- ls skar / Fvärlden),". "kommer ' att. kunna bestridas. nn 4: Jag harsjälv tyckt "sade » Olena,, att, det varit lite ' egen- låen Hon hu henne den sista -ti-. den. Hon har, stundom liksom gått i tankar: och glömt bort vad hon haft ' för” händer. "Men, jag skall försöka" lista ut vad det: är. som trycker; henne, '. Så" följde aldrig Shan med in och åt av frukosten som hunnit kallna; och & som ' O- något . före som hon" sökte att - dölja. Han hade lämnat rummet "i vredesmod "utan att röra:den och hon fann, Johannes . lena Eck värma upp på nytt. Men Hedvig deltog ej i målti- den. Hon hade i stället gått och lagt sig, Olena sökte med mildhet ö- vertala Hedvig att berätta vad det var som tryckte henne, Och så berättade hon under tårar, att kon förälskat sig I en av järn” vägsarbetarna. Hon' hade varit så fästad vid honom att hon gi-|1. vit honom allt, och nu hade hon börjat förstå, att han endast lekt M « AV. - C: O.N ilsson -Hishult. ned henne. Han höde nu sagt] henne att det blott varit för hans nöje — och nu förstod hon att hon var med barn, Hon hade där för. uppsökt. honom om kvällen och velat att de skulle göra all. 'var av att gifta sig som han lo- vat, men han hade blott sagt att därtill hade han :;ingen möjlig- het. Han hade ingenstans att ha en';kvinna. och kunde ej heller försörja en familj. Så hade han sagt, att i hans släkt brukade de inte gifta sig. De hade sina kvin- nor i alla fall, och blev där följ- der restet de bara till en annan plats "och, träffade nya kvinnor, Fan sade sig som barn aldrig; ha haft något'hemliv. Han häde al drig känt varken far eller mor, Hans. far var född i fängelset i Östersund,' där hans mor" satt inne: för barnamord," Men han hade det'oaktat förbindelse med en av vakterna, så ' hang far var ett . fängelsebarn, ” och när han Var: 16 årigav han” sig till järn- Vägen.'Så träffade han en flicka och hon häde fött pojken, — Då al jag bara var några dagar gam- mal lade hon mig på en trappa och försvann'utan att. uppgiva namn ' eller; adress, ”hadé, pojken sagt. "Detta fick jag veta då.jag "- sett £ varken mor eller far, Detta är vad jag vet om min härkomst att bli. kvitt barnet om. du nu -bär på ett sådant, -— Men 1 ihr var 10 år, men "jag "har: aldrig | 'och där ser du, att. det är "lätt | mig gör jag aldrig, sade han skrattande, Kvinnorna har väl förresten även de nöje av kär. leksstunderna, hade han sagt, — Så var han försvunnen, och mina böner och tårar brydde han sig inte om, Det är nog bäst att jag försvinner så att ni slipper ha mig att blygas för, Även O- lena kände det bittert. = ” Hon hide en svår strid med sig själv om hon för Johannes ”. skulle berätta allt vad dottern ! sagt henne. Särskilt som hon trodde att förföraren stod 1 ett visst. släktförhållande till Jo= hannes, Men hon hade, aldrig ljugit för honom och ville ej hel= ler göra det nu, Så berlttade «+ hon gråtande för Johannes vad Hedvig sagt och även vad hon fått, veta om den hon givit sig åt, Johannes satt stum länge, och så sade han: — Jag förstår nu att det ej hjälper att fly. Ar- vet efter min moder följer mig vart jag vill fly, Vi hor, varit så lyckliga” 4 alla .desså år.” Men = + under den, sista tiden har jag fö liksom haft en aning om att vår lycka skulle grumlas, Det måste med säkerhet. vara min halv brors son; som förfört flickan, och jag kännér mig så olycklig för att även du får. dela min skam, . = Säg, inte så, inte kan det vara din skuld att vår dotter rås kat i olycka. Sådant binder ju litet varstans bland folk och jag tror att hon aldrig mera får nå- gon "beröring med'mannen, som hon nu bittert, avskyr, sedan han visat sitt rätta sinne, Vi får väl försöka ' att förlåta Henne och hjälpa henne över den svåraste tiden, så tror jag att hon tldrig kommer att låta" förleda sly me. ' ra. Sök förlåta, så blir det åter solsken I vårt hem! Barnet kan - vi väl ta Kand om och uppfostra till en ; riktig: samhällsmedlem, För jag tror det har mycket att betyda hur ett barn gom har ett - verkligt hem. blir nppfostrat, = 'Tror verkmästaren.det tar lång tid att få i gång vagnen. .— Lång tidi När mon köper en bil sy en obekant, så ala man alltid se oftor: 'om det är motor I den! ss långe | sen när "man inte be=-. Lo CV hövde byggnadstillstånd för att” ” snickra ihop ett hus åt sig. Hen= : ”A "> rikssons hus. ligger fortfarande / i kvar på den vackra skogstomten. + Och jet är så trivsamt. och frid- >; fullt) att ingen skulle känna ana brå 7 ska väl börja från "börjat ”— ol Vär en god regel när man vill” - berätta en historia. : ov satt som: högt avlönad i ” han, och genom; "som sagt — " nästan så ” hade snudd på. tråkighet "nog fanns det en hel del " parti, « sr + > Men åren ”gide och han jämt ungkarl, Stadens, den som'inte var' förvån: fröken Hamberg — ifall kattan, har helt enkelt ki ” pat honom. Der solide Henriks- vv i +" son "hade ju alltid varit "som immun för alla infångnings- av försök. ” 2 Vera Hamberg — - hon kallades av sin mor » ett bust. NIE Vän ; Peter Henriksson var en gam- : «x mal ungkarl ”på' trettioåtta år. - + Han : vår en genompräktig . man, : som lugnt och målmedvetet hade: ”rarbetat 'sig.”upp,' så att han' nu : » firma. Pengar' på banken hade; äktig var han : . i hans "hemstad 'som "gärna: var” beredda att överse ' med att:han inte direkt var någon charmör. ; För han var'ett alldeles, utmärkt . började befrakta honom som ett hopplöst fall. Men en dag kom den stora. sensatjonen: Henriks-= - ”- son hade fått fast sällskap med : Vera Hamberg, en av maskin- skriverskorna ' på kontoret, Han : + var nästan lite häpen själv, men ' var sant som de andra damerna . på kontoret fnyste: — Vera; den. da äldre systrarna, som redan ' | er, gifta — 'var en dam" ” katen' och hämtade dem med sin 'som visste vad hon ville.; Och» bil och körde”hela sällskapet ut . Henriksson ville det samma som hon, Och nu skulle han bygga é ae : ? visade . sig "nämligen snart. med om" planerandet, 'Och' " båda två, och hade, inrättat så vackert och praktiskt åt en stor 'sa' mamma Hamberg, ' att det” t.. Men damer, för några år sedan. an damer ” Jadå, Vera tyckte aft det "är "det rätt avsides, -"— Avsides? sa Henriksson ady var. dignerad. Tomten. ligger ju det' nu Det vil säga, de skulle bygga. I KAN Nu blev det plötsligt, så många som delade" hans "drömmar från ' sparandets många, långa år. Det mamma Hamberg . måste vära båda systrarna, lektorskan Söre.s.. "äng och fru advokat Bertilsson. ; Och naturligtvis de; båda svåg- rarna också. För de var husägare . Henriksson. sa' ingen! g, han sc hade för länge sedan bestämt hur '' han -skulle. ha "det. ' Huset hade - han ritat själv, precis, så som han". ville ha det på 'sin tomt. Skogs tomten, som han hade haft. en, sådan fantastisk tur>att få tag i Han lyckades förmå Vera "att följa med” utan 'att ha släkten för -. släptåg, första gången han! skulle . + ov visa upp tomten, Det var en dof tande vårkväll, och de gick" där inne i granskogen medan Hen : riksson - pekade - och förklarade. ka tjusigt. där ute, Men nog Br tyckte. hol "in att. de", det. sg var, all-"” Lillan 'ska' bo här? där; I Mitt i ödemark delås invid stora 1 dnap- "ningarna. - ansedd : — Men vätten, då? och de .. sak att ordna, kade vå huvudet. fen " bussen går fram. "Bara en halv- . timmas väg från” stan, Och näta - till elektri itets- och telefonled- . = Fin källåder femtio meter N lan som'4.' upp i.-backen. Det är en smal” Men nästa ' söndag kom advo- i "till tomten." De såg sig, omkring och. tittade på/' varandra och ska > - Du vill att ni ska le "tilsson. — Uppriktigt "sagt, | advokaten. — Har du verkligen. tänkt att Tr så mamma > +. sa Vera. - tänka dej noga för. Peter! sa | Henriksson. tu den häpna slä kten. Vine sälj den -högstbjudandel.. Jay - verkligen tänka: igenom, det här, : "Peter vär ” förargad, han bet i pioan så att det gnisslade i den, Han såg ytterst avvisande ut och "sa nej: tack, nän advokaten er- bjöd sig att skjätsa hela sällska- pet, upp till det nya området vid . Broåsen, han disponerade ett par | oc tomter "där. Vera såg kritiskt på | sin Peterponke 3 ME Novell äv. ROLF "HOLMSEN = ria > Sa hon” ytterst besviken. Så ble. SN "det alltså som hon ville” " han erkänna att platsen hade sina ' sån du är upptagen . på annat hållt. När Peter efter en halvtimma stod. och såg ut över det andra”: tomtområdet vid Broåsen, måste ” fördelar. Priset var inte” högt. heller. Men" saken var bara der. att det inte var hans tomt” ” du suckade djupt, älskar utsikter! Missförstå mej . . "inte, Peterponken, din tomt är ju .; med arkitekten planerade han en ' . mycket fridfull och så, men tänk ” . sådan , villa som. Vera ' önskade H "på mej som ska vara där hela dagarna. Ensam, . - Nej, aldrig! sa Henriksson. : <— Nej, det här får du bestäms". | "det förstås som hon ville — de ; köpte tomt vid Broåsen. ” Några veckor I senare, när Hen=" grävningsarbetet : frågade . advokaten under sön=' ri dagsmiddagen hos mamma Ham=-. berg,: om han inte skulle sälja skogstomten snart, " z den, sa Henriksson kort, ”- Svågern såg | förnärmad ut, men -Vera; klappade sin ' fästman på handen." Samtidigt blinkade hon varnande till svågern. Henriksson - Hamberg. 5 "såg det och rodnade. Men Vera rodnade inte. Tektfullhet var ett utmärkande? drag för Vera; Och den egen- . skapen kunde behövas. Alltefter- som ' byggnadsarbetet fortskred, - blev- det : åtskilligt”. bråk" som "tomt Snart fick de se den. Den - "måste dämpas ner. För det första "deltog mamma Hamberg i arbetet med liv och själ. Systrarna dolde - te ' heller sina väl övérvägda ' åsikter, Och dessutom visade, sig ” lektor Söräng vara. byggnadsex- part - : Aranska också, sa Henriksson. ":'en Mångsidighet, kära svåger, . ånesidighet! c N Bidig . bara Ju Pelerponken, är så mång han också, så Vera. Tiink : på hans romantiska ritning till stugan, och »+e bur praktiskt hän bygger nu. Mäastonetbet od - ' Hon var fantastiskt finkänslig., . fyr ik "ritning var näms oo, 0: . ligen det första som måsto för= "— Vilken fantastisk utsikt!” "Jag , kastas, en, sådan stuga var inte ' lämplig vid Broåsen, Tillsammans Big... Söräng, mamma Hamberg, oe och Vera . Peter då den så 3 att de hus! högst. Nu — Jag har fokijekt hört" att ännu "ska vara en skicklig lärare i - sa Söräng Fat "7 de planritningen "och den blev 4 7 rt > det närmaste perfekt, Så perfekt a "2 - att'; Henriksson blev överflödig. Jo, han kunde använ- das till lite grovarbete under - ma, käre Peter, sa Vera och såg " sakkunnig ledning. Men på den ycket besviken ut. Och så blev! | punkten måste familjen ge upp. ' Henriksson skolkade, a Han blev plötsligt .oanlräffbar på eftermiddagarna. Han hade så riksson bade kommit igång med " mycket övertidsarbete, sa han. vid : Broåsen, Mamma Hamberg knorrade, men — Bygget går bättre utan ho- "7 nom, och han tjänar stora pengar = — Det sär redan ordnat "med på övertid, Och pengar får vbn ” nog användning för, sa hon « > vo - « Den dag då målarna ryckte 'in var det festmiddag hos mamma — Hår ska jag bo, så han Vil= lan säljer jag till den som bjuder "alldeles oc. oh tyckte att nu måste de låta vara. ifred " färdiga villan vid Broåsen, "Ska vi åka ut och sv vå "villan? sa Vera fram på kvällen, | Vi ska åka ut och se på stugan, sa i dd De blev oroliga när de märkte var på väg till hans gamla låga timmerstugan, Henrikssons Kom med ett bud! - är Peter” Henriksson "en - mera inbiten ungkarl är för tjugo år sedan. Men haås hus . "är byggt på trivsamhetens klipp-. " grund, så det står kvar oförän=
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.