D så s Lördagen”den 7 mars 1959 As a I et hela hade börjat . med! och ta i ta farväl. Då & även Marianne” ett' skämt, Åtminstone hade och Billy en stund efteråt gjorde gästerna uppfattat det så. sig redö att gå, tryckte han del- ” De. skrattade Hjärtligt medan tagande. sin svägerskas hand: herr och fru Vigert sökte över- "träffa , varandra med illfundiga » Spetsigheter, Ingen tänkte på att É blev emellertid Elsa och Al- lan : försonade, ” Det "hände visserligen inte .samma kväll. Men efter hand som känslorna '. det. låg "allvar i:'kvickheterna. Man var ju inbjuden till födelse- av sårad stolthet lagt 'sig, Och det tog i regel en vecka; Några dagsfest, Inte till familjegräl. - ömmare känslor ' blev. det inte . Fru Vigerts unga syster, kusi- " Ner, grannar och bekanta skrat- "tade en'lång stund. Ord, stundom Vassa som sylar; flög fram och å- ens då, Händelserna på födelse- - ter över bordet. Endast fru Vi- dagsfesten hade satt sina spår, I gerts" svåger, Billy Steen, satt I början hade Allan gjort tafatta " tyst och sluten. Närmast såg hän försök att överbrygga motsätt- ningarna. Oftast var det han som med ett ' smekord = återställde hemfriden. Mén till slut tröttnade fövånad ut. : Aldrig . hade han , kunnat med: den där Allan Vi- ”gert. Så obehaglig och skrytsam som han var. Bravera' med .sin Eter. hand. 'som tiden gick - han, Farbroderns mindre smick- |: LAHOLMS TIDNING - Skissa ned kom — ÅA Billy har sagt, att den 1 lag kommer nog, då du inte sät- ter din långa näsa 'så högt, å att Ekulle- hon ångerfull till Alllan och .sluta fred med; honom? För ett ö I blick tog ilikatioher återvända i sällskap med systern blev han måste trösta Elsa, Du hör ju, att Eiliy hade tänkt sig sam- arg. 1 det gör honom ont om mej, som nåste bo under samma tak som du! u — Jasså, han säger. det den isterburken! Då kan du ju gå till honom å din syster å stanna där! Jag har ingenting mot det! '> Det ska jag också; kan du tro! Här stannar jag inte en tim. me Hill! En sån tyrann som du! ” — Billy tröttnar nog när hån lärt känna dig riktigt! ;-- — Va..sa du? Tröttnar. han ett ögonblick, Vilken råhet och! brist på kärlek var det: inte att; lägga hand på sin egen hustru! Billy i sin tur var häftig. Fall. de hårda ord om den förbatlige svågern, : Hans - korpulenta figur med hängmage och hotfullt knu- ten hand gjorde ett nästan ko- miskt intryck på Elsa. Men trots detta sög hon i sig hans ord som honung. Tänka sig, behandla sin ; utbildning och sina kunskaper kunde han. Precis: som om inte en lanthandlare kunde vara lika . god utan lärda later. Men ändå ha lika gott huvud, Skrytsam var s " han, skolläraren med" den långa fc näsan, tänkte Billy, : Te Men fru Vigerts uppnosighet mot , mannen gladde 4 alla fall . Billy en smula. Hon gjorde min- . sann rätt i, att inte slaviskt fo- ga sig i Allans tyranni; Därför rande omdömen om Elsa verkade som ,'ett' gift på Allan: Det droppade in i hans sinne, Och förgiftade det. Blom hade sagt vad han menade, Mannen måste vara som en uppfostrare. Kvin- nän måste lyda. En äkta man som i.andras ' närvaro motsades av sin fru, 'måste vara en. fjant. Inte en karl) > 7 & "Allan 'värdesatte dessa farbror derns' ord. En så vittberest och snart. :.? O, du +. du. :. djävul! Elsa steg upp och gav "med sin lilla hand Allan en örfil. Men Allan svarade med att ge sin fru, en "mindre smeksam klateh på stjärten. NES : .— Du slår mej! Du hö slagit mej! Vad understår du dej? väste Elsa i helig ilska mellan tårarna. — BSlagit? Har jag svett dej? Fast nog för att jag haft lust att - lagvigda på det sättet! Vad be- gärde han, hennes" man, menade Billy. En vacker hustru med Hjärta av guld, hade han fått; Munter'och glad och av god fa- milj som hon var, och så miss- handla henne till på köpet. Varz för gjorde han det? Ja, varför, varför? Det var detta Billy und- NEN lärd man som han måste känna lägga upp dej över knäet..: x- . brående ögon gjorde honom ont, nickade Billy uppmuntrande åt . fru. Vigert, ' som satt. vid hans ;' högra sida. "4 — Det är bra' Elsa, ge hönom ” på pälsen. du baral ==", - oc Lågt ' viskande hade han”; gjort detta inpass, även om dét syn- : tes obehövligt. Elsas "mörka ögon . glänste ' av stridslust redan för- ut, Och då hennes . föga ' artige man tillika. vågade påstå, att gre- kernas: skönhet Venus var blond, kvinnorna. Det var också därför som Allan beslöt sig för att upp- fostra sin äkta hälft. : > Men han började inte på rätt sätt. Han såg .Elsa alltför myc- ket med farbroderns ögon. Allan : som till det yttre 'var stor och axelbred med djärva anletsdrag, led dock av svaghet. Han var för mycket lättpåverkad av andra. För två år sedan hade det inte + Mer fick inte Allan fram. Tam- burdörren - slog igen' med: en skräll och. då förstod Allan "att; Elsa tagit hans ' ord ad notam och begivit sig bort till systern. 'och svågern, & Med ett språng var han fram- me vid fönstret. Mycket riktigt. Där sprang hon i sin kappa, me- |: . dan .släpet på den nya morgon- - klänningen sopade den daggvåta marken. Hennes hatt satt på sned :H ilding Strandh. VANAN rade över utan att HA svar av de båda systrarna, «+ 5 cc . Frågan var för honom en a gåta. Hur . kunde ' Allan . bära sig så vansinnigt åt. Och "till råga på allt en söndagsmorgon. : En :rys- : brev, sa Elsa alltid: =. 53 oss . att jag en tillfrågas. - Nl d Glatt och denna tanke form. Men bara för! trevligt ville han ha det omkring , tuggande såg han än på Marian- sig. Men istället såg han blott sura. miner och hörde ovänliga anmärkningar, Försökte han milt. förebrå sin egen hustru, svarade hon genast: H s 5 Du är inte ett dugg b ättre' än Vigert. Eller: — Du säger ju till Elsa, att hon inte behöver! rätta sig. efter sin man. Varför ska då jag göra det? : Dessa förållanden' gorde att Billy slutade ; med att uppsöka sih advokat. Det var ingen bråd. ska med skilsmässan. Men däre- mot hände. det ' att Billy allt oftare gick ut ensam om kvällar-. na till någon reslaurang e. d. ot Vid måltiderna' hemma ' fanns ingen trevnad. Han- kände sig illa berörd då ah något högljutt åt sin soppa, eller då han i något ögonblick åt med kniven istället för gaffeln... Svägerskans- före- Kom , hembiträdet in med. ett « — Var det ingenting till mig? Nej, : naturligtvis inte, : Breven skickas ju tillbaka olästa, utan Och så hade åter herrn i i huset fått en förebrående och föraktlig blick. Bland: de svagheter. som Billy Steen hade, var hans . vilja att först av alla läså dagens tid- ning. Men sedan en tid tillbaka 2 — Varför i i all världen bar du] inte st illt c om något varmt till kvällsmat? frågade han irriterat sin hustru, o— Förstår du inte att jag det är hennes bröllopsdag! : Billy svårade inte. Mi är. vokalen delge honom hustruns beslut och han själv framstå som den skyldige. Den brutale hustys Tannen. Annars hade han knap« past blivit kallad hit. Sedan han skickat in sitt visit- kort gick han in med en avmiätt Advok bugning. före reste sig förvånad och så t d ne än på Elsa. Den ena nästan Vigert " eg frågande på- sov. Den andra snyftade, allt mes dan de åtv ”- —' Nå, Elsa; så han” fetad, — lite vänlig ut för en gångs "skull! — Det är min ensak! kom det bitande svaret . — När jag äter vill jag gärna se glada ansikten. Förr kunde du skratta; Eller var det bara till- gjordhet? Det är visst ÅJörst så ning. själv! — Får jag fråga « vad som fört er hit? — Jag kommer på er uppma= or — På min uppmaning? Det ir ett misstag! Jag har inte meddes lat mig med er, — Här är telegrammet! Läs s Linder läste och tycktes efter småningom man lär känna dig, Elsa teg, uppfylld av helig "harm. Vad var det denna män- hiska tillät sig? Förut var; han idel högaktning och artighet, Han hade t. 0. m, en kväll kallat hen- ne för kronan bland juveler. Men sedan hon kommit i hans hus, hade han alltid något att anmär- ka på henne, Var det för att hon snart bara var 'en frånskild fru, som ingen hade respekt för? en stund få sammanhanget klart för sig, Antagligen hade frun bes sinnat sig och genom detta tele- i gram kallat hit mannen. Hon var tydligen en klok och förståndig kvinna. Han såg: på klockan, Utan omsvep förklarade han sa- ken för mannen och rådde ho- nom att behärska sin sinnesrös, relse, och låta saken ha sin gång.” Elsa kom något sent. Hon ha- de tagit taxi in till staden, Hon Hon ryste till av fasa och med nästan skygg. blick såg hon på systern och svågern, som miss- lynta petade med gafflarna i sina tallrikar, Här skulle hon stanna på nåd och vara illa tåld, medan hon i sitt eget hem varit härskar rinna? : Billy tog fram brevet. Skörd det över bordet till Elsa. ' AA Det är något till "dig som kanske intresserar, sa han lik- såg förgråten men beslutsam ut, På ditvägen hade hon grubblat : över förhållandena och inte kun- nat förneka att största skulden till det hela, hade hon själv. Bil« ly Steen hade 'underbläst och hållit avogheten mot Allan vid liv. Nu tänkte hon inte längre. låta sig ledas av honom, Själv" skulle hon avgöra sitt öde, N Då Elsa stigit ur bileri och be- talt chauffö - elit. Å ören, svalde hoh mo digt sina tårar och skyndade, upp, Advokaten. väntade redan, sa en kontorist och visade vägen, Ad= vokat Linder satt vid sitt skriv- bord, då hon kom in. Det upp= gått. Då hade inte farbror Blom kunnat kväva hans passion för den förtjusande Elsa... Men. nu. Hur ' hade ' inte: allt. förändrats Kärlekens låga tycktes honom smärt och lång, istället för bru- nett 'och liten som hon själv, tog "Elsas. tålamod slut. Hårda "ord växlades. Hennes vinglas sprack och skorna glaffade : ning gick genom Billys massiva -| kropp då han tänkte sig själv- i :sElsa: ryckte an i tron att det var från' Allan; men. hon insåg strax” sitt misstag, Det var från advokaten. Harmset' och med en fick han den från Elsas rum först fram mot middagen; Och' ibland inte alls.: Då kunde :det hända han -svor till och "undrade, vem Allans ställe. Hur skulle det gått med. den goda maten, söndags- "an var rasande. Ni Yr "lorade : han all: besinning, , ma intermözzot med 'bariala fras ; ser, Även: fru . Vigert, systern hon ensam bestämt något i hus- hållet hade han genäst :visåt härskarnatur, VANN AG / terna reste sig" förlägset småle- ” ende; På vägen uti salongen för- : sökte man: överskyla det pinsam Marianne "och dennes man Billy G Steen lämnade: bordet, De gick in trots, När hon. började förstå att | han ville spela översittare och" - | hustyrann teg 'hon« inte," utan” svarade; honom; , Dägliga tvistér blev: följden. Allan fötsvänr från ;T hemmet” om kvällarna. JTblafid redan brinna ner. Men Allan var ' I | orättvis mot sin unga hustru, Om : "Allah återvände därefter” steken och allt som hans Märian- Ursinnigt gick han genom ne” gav honom, öm, alla” rummen, för ' att till sist sätta sig vid skrivborde sk 7 . I Efter" ett långt r oneranb va vär Elsa besluten. "Fast; besluten att trotsa & in man och ge honom e en Var, sförsåndig, lilla; du! tz ; å äl hast fick han tag i ien av ”Erannens' +” pojkar: som » lovade springa” bort' med : :brevbiljetten; annar du här! Punkt och slut sig ned'i' en fåtölj och iv Han: väntade, imen : väntade fö "| termiddag var stämnirigen under å | bylte. Hennes näsduk var våt av so mvar herre i huset. ' Men för Elsa lade han ännu. band p på sig. > Men allt "efter" söm! "dagarna "| gick blev Elsa alltmer nyckfull och oberäknelig, Särskilt, en"ef- nollpunkten. Marianné satt: fåtölj "medan Elsa låg .pi schäslong' med : -huvudet” nedåt, hopkrupen som ” ett” hjälplöst en tårar, Det var på dagen? tre år sedan hennes .och Allans "bröllop; | 17 Min bröllöpsdag! upprepade bona se P blick på svågern sade färd Förstår att då nått ditt ll nu. Då är du. väl" belåten?.. Varför. skulle jag vara "det? Därför att: du hela tiden sett mot den dag då / jag blev skilda." '« Yyck — Ja, det är tyvärr "sant; du har - sett. fram mot 'den dagen! instämde Marianne livligt, :.. | Men inärdet kommit så långt, så stannar jag inte en dag längre." "Det behöver ni int vara ädda för, fortsatte Elsa.:- si tan bedjande blick; som har icke stöd en pinsam paus, .'.' fe Vad så god och tag platå fru Vigert! sa han slutligen, un= der det han fortsatte skriva" 4 Elsa' såg sig om och fann en ” sittplaiz samtidigt som hon... =. ne Allan! ; 'utbrast hon. med nästan kvävd röst,» ': Jo, verkligen, Där stod hennes be man. ' Allvarlig, ' men stolt ' och Tak. Han bugade sig artiyt: och tyst. Alldeles söm de varlt främ= lingar för /varandra,. :- el Hon gav honom en skygg, näg. hon gång på gåhg. — Min "tred; bröllopsdag! H gäves: Elsa kora" han” själv y |såg: Hen var istället alltför upp= re j inbiten. ungke | OO han tiden inne att ningens or Hån . -ställde- sigl- "framför Allan;'-Gnuggade -hän- «oc derna med min av skadeglädje. 1 > Jojo du, Allan: -sådaria är - "kvinnorna. Jag har genomskådat - dem ällihop. 'Och mej = fru är ett. hår av h Ursäkta att jag säger det. i > — Det ser ut söm'om du håde . fb rätt, Jag kan-inte härda ut läng- | "> re, svarade Allan 'i 'det han såg i. ned i golvet: — "Hon: gör mig galen! -— Men” då: kanske; inte- bes > "handlar henne på rätt sätt hel- 7 ler? Tar; henne på rätta sättet, « menar jag, in ikade Blom; >, Och så höll: "den gode farbro- dern så gött: söm ett helt föredrag för Allan om bästa sättet att be- "handla kvinnan,” ”och, särskilt då hustrun, .:. >” : : I salongen gatt de övriga kvin- . norna. De började med lätta hu- vudskakningår öch fortsatte med ögonspråk. Först med klockarens Vera. blev”; uttryckssättet - mera naturligt. — Elsa har alltid haft ett liv- ligt temperament) inledde hon konversationen. " - Därmed lättade tunghäftan. Och en sak var säker. De flesta av gästerni kände Elsa ' Vigart ” sen -barnsben; Så det så. | ". Tur var'det, att de tjocka, dra- I perierna hängde tätt för salongs- ” dörrarna, Hade fru Vigart hört hur de övriga damerna bedömde + SM Jå mera band på sig. Men nu hörde hon inget. Istället lyssnade hon begärligt till Billy Steens ord, då z han förklarade hennes äktenskap "med Allan som ett misstag. Hon var för god åt Allan, Otrevlig, högfärdig och ironisk som han Väs” milda ;' och +försynta hustru Marianne -ville 'gärna i i i lägga ett gott'ord till systern. , had hon. kanske lagt |" henne, hade. dig? Sådana' uttryck undanber jag mig en gång för alla, Gå ska ' jag visst, men: kom ihåg att det var du som ropade in .mig! ' "Men Elsa fann sig inte i "detta. Hon begav sig genast till systern och svågern, Hos dem 'stannadé hon till "långt fram på natten, När hon. sedan kora hem var hon förargad på sin man precis som förut. Inte minst tack vare Billy teen. z > Hon kom från köket och ställ- de sig i'dörren.: Hon såg frisk och : betagande. ut i sin vackra morgonklänning. ”— Kom / Elsa fila; fortsatte Ållan som. svar .på hennes frå- gande blick. — Nu kan vi väl vara förstån- diga för en gångs skull; Kom hit och kyss din Allant. = — Då måste du först be Sc om förlåtelse för gårdagen, Svarade Elsa, — Det är väl din skyldighet lika väl som min, genmälde Al- lan. - — Jasså, ja , då blir det ingen kyss heller! .. —'Jasså inte! Nej, du förnekar dig inte, Om jag någon gång för- söker vara älskvärd mot dig, så biter du nästan näsan av mig, Precis so me nkatta. Men har du bara kommit för att gräla så gå igen; brummade Allan. 0 fi Elsas ögon blixtrade, Hon gick : honom några steg närmare. || — Katta! ' Vem 'är katta” för — Jag ger sjutton i vad du undanber dig! .— Usch, vad du är otäck! 'ut- ropade Elsa och brast ut i gråt. — Du bara. förtalar mig och jag får inte &ns försvara mig!” — "Börjar du nu så där igen? Men: de båda andra hörde" inte , röt Allan i raseri. — Jag trodde på henne. Billy var själv eld och. vi skulle få frid i huset, åt- svarare och beskyddare gentemot ; maken, Hon hade aldrig förstått att Allan önskat göra henne till i . en lydig slavinna, Men så var i det, menade Billy. ” i Med ' tårar i ögonen såg Eka H : tacksamt upp till Billy. Det var : Snällt av honom att ta' hennes parti. Allan var verkligen. out- : härdlig! - i oa Snart nog lades sordin på de | A uppkörda känslorna, En efter en | VO. av gästerna kom in för att tacka 1 | . «+ lågor, Han: var Elsa Vigarts fö 1 just vad han gör! : ,minstone en söndag! ... ax. Allan höll händern, afört öronen och gick med snabba. steg runt golvet, | ot . — Det. var du som började gräla, snyftade Elsa, — Och Billy säger alltid att' det är 'du som börjar, för du i är en riktig bråk- miakare. —A Blom säger att du är en Xantippa, som man inte kan leva ihop med! nästan skrek Allan. — Blom beklagar mej! Det är = Era ropade Allan tidigt, en |. söndagsmorgon.. — Kom hit ett slag Elsa! ' timmar. tog Allan . sin: hatt och rusade: ut. Bittra, tankar föllde håns' sinne.. Först fram på natt- kröken kom han hem” igen. Han snubblade. betänkligt... Elsa såg hän. 'inté "till. och tycktes” inte sakna henne. Men då jungfrun följande. dag öppnade dörren, till maåtsalen,; såg hon en ä som gjorde henne förskräckt, Allän Vigert; Tåg Hill hälften På Villa Foidhera" satt herr och fru Sten i allsköns 'välmåga. och åt: frukost. Det välförsedda mat- bordet på söndagsmorgonen: var helt: i' Billys 'småk. Han' tyckté om att få god mat och satt länge vid bordet, Och”hans ”jovialiska fru" Marianne' hade redan . från smekmånadstiden "lärt Ssig) att vägen till mannens hjärta går genom hans. mage . Därför var Marianne både husmor och hus- hållerska. Sina tidigare små för- sök i målarkohsten hade hör uppgivit, för att på torget handla hem färska grönsaker, fisk;'och delikatesser. De egna intressena hade hon offrat för att i allt vara sin mans verkliga stöd. så var det, ännu, Och när Billy satt'till bords "lyste . hans ögon av; för- tjusning, . — Marianne Hills; då erträf- far dig själv! Å kakan 'du bakat! Vilken kaka! A'så utsökt fin arom på ditt kaffé sent.” ” Han' slog 'upp-'en: kopp äkta "java och tog sig en försvarlig bit av. kakan, då det plötsligt ringde på dörrklockan. Marianne | skyndade ut 'och mötte sin Syster. i dörren; ” : + Men vad i fridens namn här hänt? frågade hon förskräckt ef- ter en hastig blick på Elsas för- gråtna ansikte, — Han har slagit mej, den o- täckingen! snyftade Elsa, XV Billy fick en kakbit i fel strupe och det dröjde en” stund innan han kunde ' fråga: ' — Vad säger du? Har Alla Åslagit dej? : s -—:-: Ja, precis som om jag var en.barnunge! svarade Elsa” ant — Nå,:då har vi ju honom fast! sa "Billy triumferande. — Miss- handel är skilsmässoorsak nog. « Elsa såg något förvånat "på svågern. En obehaglig känsla be- mäktigade sig henne. Om det var tanken på skilsmässa eller, Billys oestetiska sätt att äta, visste hon bara själv. Men hon 'vände sig om. Såg ut genom fönstret, me- dan tridiga känslor:slet i herine: har betågön' i Elsa. Men här: det var gifte han si 'med den milda och" försynta” systern, Trots att |. båda'. var fria och äktenskaps- lediga. Det var Marlannes milda ögon som avgjort valet. Han hade friat. till; Elsa, Fastern,som haft i: Kand. öm: "flickorna ' var: mycket |: 2 . I belåten med: det ”fina partiet”. :| Det blev. giftermål utan att ens Billy tillfrågats. Dett: hade för- ärgat honom. Vigerts nonchalan- ta uppträdande hade också gjört sitt: till-'att" öka äversiorien niot Allan. Han. vär -högfärdig 'och o- tillgänglig, ansåg Billy, Men det som nu låg i faggorna blev kan: ske en välbehövlig läxa för. ho-f nom, menade Billy; D Steen med stort intresse itu med frågan om skilsmässa mellan --'makarna” Vigert” Han hade både. ringt och besökt den advokat som ' han själv brukade anlita när det gällt affärstrans- aktioner" "och. inkasseringsären- den. Med en viss förvåning hade denne hört sin klients berättelse. För sig själv menade advokaten alt det var en underlig nyck att e fö ände dagarna tog Billy -., | nödvändigtvis söka. upplösa : ett inte mer än treårigt ' äktenskap mellan ett par släktingar. Sär- skilt som' den äkta 'manreri det . | gällde var känd som bildad och älskvärd man, ;Av den anled- ningen tog .sig advokaten ingen brådska; särskilt som den unga frun vägrat infinna sig hos ho- nom; va fer meets Den första vecka é Elsa funnit ett visst behag i att spela misshandlad. Hustru. ”Släktingar- na hade, varit så deltagande och Allan förtjänade sitt straff. Än en. gång hade han skrivit; brev till.. henne; men : liksom förra gången »hade Billy återsänt "det oöpphat.: Nu var' det. redan” på sjätte veckan efter den stormiga söndagen! "Elsa" håde "tråkigt. kände sig nervös och uppriven. Hon plågades ”öckså av svågerns högljudda prat och ivriga 'sätt att äta,' Detta. hade hon, också sagt honorna : rent ut: Hon - visade sig inte rädd att sjunga ut sin hjär- tas mening. Det var också 'nervo- siteten som gjorde. att hon arg arg och sur satte sig vid matbor- det. Stundtals kom hon försent och andra gånger inte alls. Detta gillade inte Billy, men sa till en början ingenting. Men när sedan Far förlovad med. Marianne, var]: Keller aldrig ångrat det. En kort/: tid efteråt... hade” Allan .Vigért |, ; bon skulld-tå'sig till med systern försökte trösta; méri det blev klen Det kan ju ändå Bo ating! fä så a; utbras dras? Allt är ju evigt förbi! : H I: oändligt .medlid; med själv och sin olycka började Elsa gråta än mera förtvivlat; Marian. ne gick ut en stund, Hon trodd: .det var. bäst ; om., systern . fi gråta ut i ensamhet; + Klockan, åtta kom Billy" Han var på dåligt humör.” hade fått ett brev från sin advt kat" om Elsas "skilsmässa. ”.Di hade advokaten begärt, ett sä tal med fru” Vigert nästa. dag.! Hon. hade. anmodats : infinna. sig på advokatkontoret precis kloc- kan 11 fm. Det var för att.”ski hade advokaten skrivit, ' Billy Steen. tuggade” på dosa ord. : Vad betydde det? Ätt hon. inom: kört. skulle vara frånskild: z | förtsatte.. Elsa - under” El reste sig från. stole; "hon fattade. systerns hand och mässan. måtte kunna fortskrida”. "D tagen med, att studera mönstret på väggtapeten, . . Återigen: en pinsam paus Ad=' yokaten skrev, Till: slut. vände han sig om och utbytte en hastig blick med-Allän' Vigert,. Därof- lerstög han fram en stor packe >. 2 Därförsatt j t bär. har niin ly ka begravts! fa ; > Å'så kan hön la: i i i sh Mariam e skrat.. sa — För övrigt så går jag. exsam] ll advokaten i morgon, Der" här saken angår inte ”dig,' fast du så intresserat blandat dig i den, "det? "hon gon. och inleddet'; . '— Ja, fru Vigert jag har bett er komma hit,' för att här 1 er makes närvaro klart och tydligt tillkännage | er avsikt att skiljas från honom, Särskilt som han mm misshandlat: er tillika, ..— Nej, nej, det har han Antal" oo Åja, åjaj ni ju jämt och ständigt kom hit för alt .beklaga dig över din m mot hönom så ; brukar vara ovettig möt honom? | : svarade. Elsa: kyligt, under det|- Advokat Linder "såg förvånat på sin klient; - ov Nåja, i alla händelser vill n. ju” skiljas" från honom, Men ni måste hä ett verkligt skäl för" dettå, Tala nu om det, för ni vill ju hä skilsmässa? ' — Nej! SN Nej? Men fru Vigert jag ber er inte göra narr av mig, Er make. väntar: otåligt att. få av-' lägsna sig igen, och jag har. in gen rätt att kvarhålla honom, - drog henne mot dörren." 24 "+ 1 Marianne! Du stannar här! ropade den äkta 'manneh, ren den " här ' gången; lydde i te arianne. Billy 'slog käytnäven i bordet. en där Elsa! En sån uppstudsig människa! - Och ' så till råga. på allt smitta ner häns egen hustru! : En sån .slyna! Det fanns ingen- Ne terhet och sedan, allt slut och avgjort! sting av. gångna tiders mun Jojo, det .var' ållt' en fih soppa "och glada skratt kvar. Han hade han kokät hop åt sig och svä ger- : verkligen kokat en soppa åt sig, LEKFREE ”-— Men jag...Jag... Elsa sit tade högljutt, — Jag vill Linté alls. O; Allan! os därpå sade han barskt: skän.” sv ,; som smakade allt annat än väl r . Hela dagen i i affären hade Billy oroats över dessa ord.' De båda, biträdena i affären hade aldrig sett sin chef så tankspridd, som denna dag, När han så kom hem var det nermörkt överallt och det :-gjorde!: honom. ännu mera nisslynt, H 2 Vi fan : står på? ropade aan in i mörkret sedan han öpp- nat. dörren. Och' Marianne sva” rade. med 'en' aning a i rösten: >- ” — Elsa gråter! hela dagen! ' Det tredje bröllopsdag i dag.” trötthet | Bit Linder” för! viktig, angelägenhet! .. | själv då han lade telegrammet i t . ” Här vände hon sig mot. Alla; och "räckte honom sina "händer." . Förlåt mig! so ov "Vigert.:som, fortsatt att syna” .En lång stund satt han ensam kvar i den tomria matsalen, ”Häns panna låg i många veck och själv var han försänkt i dju- pa tankar. Men plötsligt fick han en idé och sken upp... Rat " Med lite slughet behöver mår inte äta upp all soppan man Ja- gat sig, Med raska 'steg gick han till sitt skrivbord och skrev: "Till folkskollärare "Allan Vigert > Försök att i morgon, precis kl. 11 fm. "infinna er hos advokat gick honom, gav henne, en för« strödd-bliek; ">" Hur? vad var det du sa?” - Förlåt mig! viskade” hon. : ännu en gång, —. '- — Varför ska jag - förlåta dig?” La -'-- Å Allan, det vet du väl. Det är Billys skull alltsammans, Han ,-- ville "nödvändigt att :jag skulle skilja mig från dig, snyftade E- sa. ör - Övergiven vacklade hon till, — Seså Elsa myste han för sig sin plånbok för att: genast bege "Billy" teg ett' ögonbli '”— Men därför kan det väl vara tänt i i min våning, då. jag kom- mer hem! Vad har bröllopsdagen med min trevnad att göra! > ! Och så tände han högst egen- händigt alla lampor: medan han med en blick fylld av helig vre- de såg det odukade bordet. Ingen]. kvällsvard och han som var så hungrig! Just som han stod be- redd att åter gå in, i vardags- rummet, kom de' "båda fruarna möt honom. med trötta ansikten. Han grälade en stund på Marian- ne och hembiträdet skickades att göra i ordning lite kallskuret. Men rågra kalla: småbitar på . | sig av till . telegrafstationen med så att Allan av medlidande slog. armen orm henne, "cv ”-- Om du inte skickat” tele- : grammet, så hade jag inte för- låtit .dig, viskade han efter en det; 5 + . "— Nu hår du varit hos oss, I över sex veckor.Nu kan Allan få dig tillbaka och behålla dig för ”Jalltid!' avslutade Billy- sin tysta |stund i hennes öra. 7". sc — Vilket telegram? ',.=— Ånej, Elsa! Gör dig inte tätt st Det vet du nog! > ' Omkring fem minuter före el- > Och "samma ögonblick kysste va kom Allan Vigert till Linders | han henne," advokatkontor. Han var blek och | ' Inför denha tydliga försonings- allvarlig." Det oundvikliga tyck- demonstration . lade advokaten tes närma sig. Vad han i det läng sina : handlingar åt sidan. ' Hans sta vägrat tro, tycktes nu stå in-' allvarliga . ansikte kunde blott monolog. Så tog har sin hatt och skyndade ut... N "för sin fullbordan, Men trots allt med stor möda återhålla ett på- vad som förevarit, kunde han trängande behov av att skratta, också hans egen hustru kom sent matbordet.var inte i. Billys smak. konstatera att han fortfarande] =. . älskade Elsa.-Nu skulle klart ad- > - (Forts å sid. 5). väggen, som öm saken inte an- handlingar, Putsade sina glasö«' st mn
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.