; « : nen på smädarna, :På:sämma sätt . verkade :Kans. kunnighet i allvar IT |A Vv å - utvecklad både i det ena och an- - också mormor Malena lärt ho- > na med "ett Iugnt' och ' allvarligt NN den breda | gången ' mitt emellan, . bestrött” med - satt barnen med träskorna eller " Jan;som egentligen var en: I YYYTYYYTYTTYTE TYST: YYfYTYFY TT småskolan:: Det var" en" ny :och rolig - upplevels . Här "fick. han över nog av kamrater, både flic- kor och pojkar. Han var tidigt dra.' Han” var vaken och ””lätt- nem” och stod sig gott I F jämför -relse mbd-de andra barnen | frå: F 'ga om 'kuriskaper! Men" så hade nom eh heldel tröts hennes e- get begränsade ' "kunskapsmått, både att'skriva, räkna och läsa +: i bok, ge var han inté .sen att. £ ge igen med ' hårdragning, ” . sparkar oci : knythävslag. På" "det sättet ingav han en respekt som täppte mu ot Du? vore duktig, Janne, om än inte vore så slarvig, gade Jlä- rarinnan' fröken, Andersson en dag, seen vå , Hon var en "medelålders: kvin sätt." Skolan” hi + Pojkar. och: flickor satt Ivar: si na bänkrader; ned ansiktena not varandra;och lärarinnan vid ett bord vid. ena” kortändan” av "Vid motsatta, kortändan stå I .vintertiden” eldades : från med torv och stora vedkla Den rök'in i bland, Golvet ar sand, och därför | 1 tofflorna på: ,. Skolan - pågick " fyra månader "öm året och Janne längtade" all tid efter att'den skulle börja på É nytt, När han gått I två år.i i små” skolan flyttades han, till sto dre folkskola med, samma :lärar- inna. Hon var utexaminerad som småskollärarinna rien hade gått igenom en kompletteriigskurs. ? Om" Janne var duktig i fråga 'om kunskaper, så' var han' också framstående i odygd. Ibland blev i slag, 7 "Han ' kunde få stå upp'i bänken, eller i skamvrån eller ”sitta'efter” sedan de andra bar- nen gått hem, Han kunde också få en luggning i sitt mörka och yviga hår, ett nyp i örat eller en smäll i huvudet av lärarinnans linjal. Hon 7” var aldrig riktigt hårdhänt.” Smäleken 'sved "mest. » Janne hade stark dragning till flickotna.. Det var” ett utslag av haris. medfödda sinnlighet, ännu omedveten för honom själv. Han sällan varit tillsammans hade. Oscar SJ Sjunneson || Henna med; fickor innan hån "bör skolan, :0 upp i en hel skara. Han fick le- ka med dem, hålla i dem och in- andas: deras ' doft. Det” var ro gare än. att” leka med'poj tyckte han, . I 'småskolan lekte pojkar och flickor: mest tillsam” mahs'. under rasterna, '.. Oftast skedde det i god sämja men i bland: klagade. flickorna hös' lär farinnan.” över pojkarnas hårda tag! > Men : hon menade' att den som ger sig i leken får tåla stre- ken. De kunde ju låta bli att le ka 'med dem. Men tlet var inte lika roligt att Ieka för:sig själva och Snart var ide tillsammans - jade ge VAA ville ickorna ha "Jän- Å ty han var, käck och, "pojkar och när han av en istisk ;: instinkt 'eller för att de då inte: kunde slå eller. spar- ka kramade om” "dem bakifrån k: de kanske men? skrattade - | var, ätt gissat, ty de flesta kän- de igen varandra på rösten, Men när. Janne eller någon av de'a an- Öch nu kom. han" mitt | redan: utvecklas en förstulen e- rotik. Och; rosmoment med i i "leken stådig' och flyktig i sina” tycken. gen, men det var lätt - jämförelse” med" det; kom till skolan vinter- : det i även straffåtgärder av v olika na. "kunde de ' bli arga, tv det gjorde ont. Bara den tjocka och klunsiga Evelina lät sig kramas eller - hårdragas hur som helst. Men när någon pojke blev'alt för hårdhänt kunde "hon ropa: ”— La bli mej din rälius! Jan. ne kom å hjälp mej! +” " Hon ” hade "utvalt honom” till sin beskyddare; De andra pikade dem" och. kallade dem fästfolk. Janne blev" generad men flickan var oberörd. Hon hade tydligen ingenting emot ' "att bli allad Jannes fästmö” =" ” . Småklasserna lekte boilstå, tag fatt, räv och gås; slå den tredje, blindbock och ”trilla tönne” ger "nom att. rulla "sig nedför en backsluttning. ” Det. tyckte poj- karna ': var + särskilt nöjsamt. ty ..då harånade de till sist alla i en "hög, Pojkar och flickor bm var- sandra under. skratt 'och' skrik, » Flickorna ' blev. 'rufsiga i håret och kjolarna sölade av: gräs och frat så att pojkarna fick bh; Ipa till: att borsta av dem. + När de kom upp i storskolan blev' def "slut irmed": de! mera barnsliga lekarna. Nu lekte poj- kär och flickor sällan med var- arldra.” Men , ibland «dansade de gemensamma -ringdanser eller sprang” ”änkeleken. "Di örjade ve voriserade än "den ena "och n den andra "flickan; Han "vår: or öch som” mårklädda” i Jånga' kjolar 'och schalétt” liksom” "de: äldre; frun- timren.” Det. var "endast " stads och 7 herrskapsdamer isom, var klädda 1 hatt! Under den: långa kjolen hade lantflickorna I en kort Hittar började” även "bland lantflickorna och när: Janne. slutade. skolan var: ålla | fick Isak göra gratis. 7 > - > När; Isak varit borta och slak. . hade också betydligt förkortats och underbyxor anlagts åtmin- stone om vintern. Janne smyg- tittade gärna på flickornas ben och det” vita hull 'som iblånd skymtadg ovan strumporna när de tumlade om i leken eller när "Idee satt i flickbänkarna med det ena knäet kastat över det andra Men hur de egentligen var skap- ta längre: upp var han inte rik. tigt" på det klara med. Att de inte var lika pojkarna visste han förstås: > De "äldre kamraterna gjorde sina anspelningar men det |. gjorde honom inte klokare, bara nyfiknare. - . - Vintern var en tråkig tid r Janné efter allt roligt han haft i skolan. Hemma hade han ingen att leka med.' Det var bara de gamle, ' Dem . följde han troget där de sysslade med varjehanda i stuga,verkstad och fähus; Lite kunde han alltid hjälpa till med. Det roligaste var att fodra kor- nå och fåren och se på hur de åt och hade sig. På vårsidan blev det lamm och: ibland föddes én kalv." > Isak 'och Adel hade sina värkstäder intill varandra i sam- ma Hlla byggnad, Här var myc- ket för Janne att se på och syss- la med; Iz gång hade Janne sla- git sönder en ruta i skolan” Då fick han springa hem efter Isak för att få en ny tuta insatt. Det en tat hade han alltid med sig hem ett > stycke” fläsk celler" kött av slaktdjuret "Det: fick han som tillskott. : på: den lilla. betalnin- genz. Isak hade emellertid också gen . Det varen r "den avlivades ecka "föra jul.” 1 Janne skulle vara med isen redan var upplagd: på Slatstbänkena -bley +; han skickad draget. Medan "han gick där och: letade hörde han grisens geriom- trängande" skrik. .” Men” något | ; nrimpedrag hittade han inte, Och / då han "kom" ner hade” skriket |]. . | unbhört. Grisen var töd. Då kan ;klaga han någo Tok Det dröjde en tia "innan Janne |. fick klart för sig att något rum- pedrag inte existerade, det var bara ett påhitt av. de vuxna för "att hålla barn borta från slak. tens blodigaste akt. Ibland slak- tades en spädkalv, Då fick Jan- n2 hjälpa till att blåsa i röret, varmed kalven blåstes upp mel- lan kött och hud för att-det skul. le gå lättare att flå av skinnet utan att skada det med kniv. ! Skinnet spikades sedan upp”på en vägg för att torka med den. blodiga sidan utåt, - 2 I cen lilla trädgården stod en rad av bikupor på sin bänk, Dem skulle Janne se till under för- sommaren och rapportera om bi- na höll på att svärma. Då skulle han skramla hårt med en malm- mortel för. att få svärmen att sätta sig och samtidigt ' varsko morfar så att han kom och stoc: kade dem innan de.flög sin kos. En gång gav de sig i väg ändå därför att Isak var på eri annan gård i närheten och stockadexbi 5 och inte hann hem i tid. Janne sprang efter den surrande svär” men på snabba: ben över äkrar och ängar, stock och sten men han kunde inte' följa dem sedan de höjt sig över trädtopparna. Det var en förlust. Då "grävde Isak en håla i marken, doppade några ' hyvel- stickor i smält svavel och lade i hålan” samt tände på.” Därefter |. lossade' "hari . kvickt en bikupa från bänken och.placerade den över 'den rökfyllda' hålari'! Ef- ter en stund lyfte han bort ku- pah. Då var alla bina, döda. eller, bedövade. De låg i en: hög.i hå- lan.' Så fyllde 'han 'denha red]: jord. Sedan tog hän in kupan i köket "och -' skar loss kakorna: Då fick Janne festa på honungs- ":Det' ” var det-bästa: han Förstal, . . > ; Läraren 4 trädgårdsskötsel rei dögbr för hur man födslar kruk: ök gen Hd + Ni tar tré "fjärdedelar natit- lg 7 eödsel. och så. tar ni två fjär: dedeler konstgödsel... ue — Ja, men det går ju inte "5: Inte? ND det gör det kan: då: får vi ta en större |. På ' hösten I- stalstades. en' eller annan bilu- |: "| — Nejdå, den har Jag” Salt för ” Av kyrkoh. Gunnar Levén SABBATSTANKAR Christine församling, Götebarg > När Jesus "såg foll na, sömkade han sig över dem, Malt 9 36. Jestemplen och på gator, och på tidrottsplatserna, kunna ge upp. hov till tankar av skilda slag. Man kan förakia dem och säge med fariséen: "Jag tackar dig, människor". » Man kan beskärma sig över dem och tänka: "De ä- ro ' oförbätterliga,” alla dessa, som driva omkring utan hållning eller stadga”. Och man kan tju- sas" av "dem och säga för sig själv: ”Massorna ärö dock nå- Solen går vpp kl. 5, n och ned |H kl. 19, Hu. - kl; 19. 13, : "ARTUR ; Solen går upp kl. 5. 12 och ned kl. 19.15... Mö ss VI QVINNOR | ten jag köptes Jag far” den på mej, «> : ae '— Men on. påse än den. fumla ska det väl vara fs sine sot fen femton kronor, "-Folkskarorna som välla fram på våra gator, som samlas i nö- Gud, att jag icke är såsom andra : Solen går upp 00 a och ned En dam på halta sig fram tin om NI pönlver: inte slå In hat got Imp de, Du gäller blott att Inte'stöta sig med dem”, Jesus tänkte inte så, Han öm= kade sig över skarot nr, Han såg I dem or, skapade av skulle bliva gllas Frälsare. Man kan förakta massan, Dock är det I den man lever och rör sig. Om märkligt tager man intryck av den. Man kan beskärma sig ö- ver massan, Dock tvår man sig därlgenom Icke ren från sin e- gen skuld, Har man icke något annat att försvara 'sig mad än den. stora massan, kommer man ohjälpligt till korta på den sista dagen, Men ntt ömka sig över folkskarorna. är välbetänkt och kristligt, Endast den som har tå. lamod och visar medlidande kan ta sig fram bland människor och undgå att stöta sig på dem, En" dast den som känner och lider med andra, kon bliva dem till . hjälp, bliva > ”en Kristus”. för dem, 7. Huru väl, om det funnes mån- ga Sådana I denna WUd, Att eo "| bristerna" hos 'sina+ medmänni- skör; alt draga Ayttå av dem el- ler gå dem förbl'är inta svårt. Härl äro vi alla mästare. Men att taga vara på dem, att räcka dem en hjälpande hand, sjöls- ligt' och kroppsligt, det lär -man sig endast i Jesu skola, Får Guda Ande fostra oss, korsfästa 1 oss Kalnssinnet” och böja vår vilja under sin vilja, då bli vi borm- härtiga och. fördragsamma, Vi tycka oss inte vara bättre lin får ' Han” tända 1 oss tron och kärleken, då vilja vi gå Kristi och förkomnh, Vi betrakta Ingen såsom ett' ”hopplöst fall”. Men got stort av dem vi möta på vår ärenden just till de vilsegångna ' Gud. Till dem var han sänd, Han N a andra utan snarare tvärtom, Och väg. Vi följa I den gode Herdens : spår” "pch bedja med psalmen; O,, du som gav, ditt lv. för fåren, om; nåd och kraft vi bedja ig a framgent följa” dig I spåren kärlekens och fr dens stig, " Låt mer" och mer en saktngrad skara, ..., Neta [förenas i din annings ljus, ed det må vära, evigt vara, &n herde och ett' fårahus, ” "Améen, a van I konstigt . öster ' tonk sej. Jag kä sjunga: så friskt om "aftonen. Klockan går mot. fem och nu hål-' ler det på att svalka av litet. So- "len som, stuckit så' skarpt hela da- . gen har blivit: mildare och skall "> snart försvinna bak skogens :träd. --Det är. alldeles lugnt och borta i ”:svarta: åskmoln -upp er en underlig känsla | na, Jag har-ett så då jag vaknat, Och småsömnig är han; 'alltid, fast han vet. att han måste komma upp genast jag kal- lar annars hinner han, inte- till kontoret. Men'han måste väl förlå- ta att jag blev arg, att jag sa mån- ga dumma ord, och att vi höll på att" pika varandra hela -frukosten, och att han måste springa från ma- humör. just sånt it Elöramer hon 'så lätt, nu hon söm? burit .sej' illa åt. Och nu då "hon ' gråtit ut försöker: hon se mera nyktert på saken: Det är inte den första gången som' han blivit fördröjd på kontoret, han kan kom- ma med nästa buss öm en timmä: Visst 'gör han det, intalar hon' sej, kanske har han ringt hem 'mén så har hon inte varit inne, Hon 'orkår helt enkelt inte' vara inne;. Hon : om de. ger;en. bild av mitt eget |. . full av åskmoln. i mitt inre. Kanske «mot varandra. Att vi alltid 'ska va- '.rE stygga mot varandra, "och sedan | ” åter förenas "då "vi mötas.” "Kanske i” viktigt hela läten, liksom vore han - då jag ser Je molnen, det är som | sinne, Jag är rädd, rädd 'men ändå skall snart ovädret vara här, både "ute i luften 'och inne i min kropp. Det är så underligt att Martin och jag alltid, skall, kasta hårda ord ” ekall/ det” komma” en” "dag då han inte kan glömma och inte förlåta, !. ” då hans kärlek skall vara död och jag Skall vära ålldeles "ensam, Den dågen vill: jag inte. uppleva. Jag är rädd för att uppleva den dagen då jag skall stå. alldeles" ensam, Jag 4tor aldrig att den kommer. «a men den kan komma. Talgoxen sitter på eh gren .och kvittrar, ger ifrån sej fåfssnöjd att jag ställt mej. just Martin var med. : "Han har tröttnat på henne: Nu blir han i stan, ligger kanske också i stan. Hon är alldeles ensam här hemma. Hon blir alldeles ifrån sej, måste gråta och sätter sej på ) bän- iken' och lutar huvudet mot” vä gen. Och tårarna kommer « .sköljan- de över hennes heta "ansikte." skall 'det vara slut, de älskar ju i alla” fall vararidra. Han måste. väl förstå att de inte kan, leva åtskil-' ten för att hinna med bussen in 'Nu kommer bussen. Hon hoppar upp på bänken som står lutad mot Justhusets "vägg "och spanar ner mot gatan. Men hon ser ingen lång gänglig gestalt med. Har han bli- vit .uppehållen på bussen, där kom- mer en, nej, inte heller det var han. Åh, han är inte' med, nu stan- ör, ingen | måste”stanna här' ute och vänta och se 'tills -nästa' 'buss "kommer. Men ett ögonblick får hon för sej att 'själv gå in och ringa till kon- toret för att höra om har är . Men 'hon förkåstar ' tanken "d att: hon" vet hur ' illa hans ”chef tycker om : privata samtal på kon- toret,. Och han” har' ju "ännu "inte de' måste tänka på sin framtid, "7 "Nu känhs det gehast” bättre.” Nu känner hon det som" om” allt "är klart igen. Inte kan. han ha läm- nat henne utan vidare: Bara för några hårda ord." De hår” ju varit ovänner ' så Imånga : gånger . förr fnen alltid blivit vänner.. : Nu 'har, skuggan . kommit: än trädgården, Solstrålarna leker fort- farande uppe: blahd löv och barr i den "lilla parker! som hör till dd- Å, hunnit" så: långt, han är ung” oöh | beh får ut årillen längre och läng- fe, Hon kan se hur bröstfjädrarna Vibrerar då han. sjunger och dril- jar. Han är färggrann och ganska kraftig. Honan sitter en bit från honom, höppar ibland "från en gren här vid lusthuset, Kanske har han sitt bo alldeles i närheten, kanske . uppfattar han, mej som en fiende, — Lilla du, jag vill dej inget ont, i'- jag tycker om dej och jag vill tid att du skall T byen i vå 5 a, Martin, ' gången med, | Nu borde han snart iv vara här, Tänk om han i alla fall gör allvar av sitt hot, stannar' borta, lägger . sej inne i stan och låter mej vara ensam här ute. Fast jag "vill inte tro det, han har ju aldrig gjort så dörr, då hat han väl glömt dena > Det var min "skuld som i vanl gt, Jag vet att det är min skuld näs- tan alltid då vi kivas. Men jag är så retlig och konstig .om:morgnar« da.! De måste vara ”tillsamrnans. Hari måste väl förstå att hon inte menar nåt med 'sin trätighet om morgnarna. Fast han såg särskilt årg”och bestämd ut I morse" när han sprang och sa att han för all del kunde 'stänna” borta. Det var inte alldeles" nödvändigt att han skulle stånna här och bli utskälld av” henne; Då' menade han kanske ner få hå honom här kos gej, kan- ske skulle deras äktenskap 'upplö- sab, "Och” han 'skulle säkert 'snart gifta om sej, han var så snäll, såg . | så bra ut, 'def' var ju -hennes fel alltsammans som hände i morse. Efentligen tar hon åt sej alltför |' mycket -av skulden, Han hade va- rit tvär och otrevlig i morse, men allvar” ”Kariske' skulle hon aldrig | ras villa.” Men ner på marken orkar inte strålarna, Hon sitter” alldeles i skugga och det är svalt och 'skönt. Nu får: hon syn på talgoxen som silter uppe ovan fönstret på list- huset, nu ser hon att det är. ett 12 tet hål vid brädfodringen och tlit in kryper han. Hon "ler. Jaså, 'det är där, han byggt sitt bo. Inte un- derligt att han inte tyckte dm alt jag "stod så nära innan. Nu är jag så stillsam och tyst att han ”glömtjä min' närvaro. Gråsparvarna hållér fortfarande på att sorla. De flyger upp ett'tag" och sätter sej igen. Kvittrar ' och” byter 'plats i” der oändliga. En bofinkhane håller serenad ne- re i den lilla bir-kon vid ingången. Han spänner sc) till. det yttersta dndrbta till en annan och hackar litet bland löven, Hon” lyssnar : sannerligen ganska förstrött. till hans drillar: men han tycks inte "bli stött av hennes undermåliga intresse. Och sjunga kän han, det börjar lågt och trevande men sarnilar sej till en en- da ton och dras ut ända tills den liksom förlorar sin kraft och av-' brytes' utan” varring. Gång på gång samlår han sej till samma ton, det är föga! variation men i alla "fall vackert. Vårje år brikar det fin- nas ett litet bo av enkla strån i bögtörnehäcken. Jag och Martin har funnit det varje år, ända sen den tiden vi bara var fästfolk och far' levde. Jag minns hur vi brukade sälta. oss 'på bänken nere vid -häc- ken och se gå det lilla, fint bygg- ihr nrbrinder Alde, viskar kon mot hans kind. Jag. trodde aldrig ett än kom hems. Md Jag får inte tänka vå detta viset, och 1 far det genom huvudet. Jag mås- te vara på det klara med att Mar- tin kommer. Han älskar mej. ju. Och när man älskar varandra mås- te man ju söka varandras sällskap. Han har säkert glömt hela grälet vid detta laget. Hur mycket är klockan förresten? da boet. Det var aldrig någon 1yx över det, snarare anspråkslöst. men gjort med 'en finess som gav. det hela en aning av fulländning. .: zu Skaparna ' var: flugsnappare. Jag ser att de häller på med .bobygge även :nu. Deras vitsvarta fjäder- skrudar. leker upp och ner bland hagtornets grenar. Ibland förund- rar jag mej över att de inte river sej på alla taggarna, själv kan jag knappast vika undan en gren i häcken utan att riva mej. Men de far "muntert kyittrande fram och tillbaka bland grenarna, Kiksom trivdes de allra bäst därinne. + : Steker a "2, ' ' Ho vet om den klarat sej. Hon rusar håstigt genom trädgåden för ätt ätt snabbt komma in i köket och rädda det som räddas kan. Det är inte så farligt med steken, spisen. var avstängd. Det var tur för an- nars hade det' väl varit bränt os i hela köket då Martin kommit hem: — Om han kommer. 2 ser efter bussen.. Talgoxen kvitt- far hest och förargat då hon hop- par upp på bänken och ser ner mot busshållplatsen. Men ännu syns lar gen buss. Hon lutar se jmot taket >, | på det Hla lusthuset och ser hur "| solen leker tafatt bland grenarna. mer. Den brukar ju aldrig vara försenad. Fast, ja, den kan ju vara försenad, men det kan ju också vara klockan” som har fortat sej i dag. med, låt honom hoppa 27. s jak ha na Er hi ne, let” em; . om Visst kommer jag, ler han och håller 'sina' starka armar om hent- "|. Ja, där kommer han, halten t ndén som vanligt! . "Åh, han kom i alla fall, jag viss te ju att han skulle komma, Hon kan? inte tänka, hon hoppar ner' . l'och springer ner till grinden för att ta'emot honom, Talgoxen tysl« r ' och: plockar något på en N | björkgren.. Gråsparvarna har lug« hat sej 'och börjat flyga in och ut £ Bina "gamla bon I tegelpannorna, Uppe på lusthusets gavel har sta. ken sån holk och först nu har sta." Ten tid'och lugn att sätta sej på takåsen och drilla, Han visslar lågt och melodiskt och är nästan enssm "| med sången nu, Bofinkarna håller - till borta i äppelträdet där de le: tar efter larver och maskar, —- Äls= kåde; viskar hon i hans kavajupp=" & jog trodde aldrig att du kom” Tan jag måste bara hjälpa chefen” med litet skrivarbete. Förlåt grä- . i mörsge; tillägger han lågt 1'; hennes öra, Jag skall alltid försöka komma upp iti : !'.— Å, viskar hon, det var mest dn " :l min skuld, men du vet hur gräl- nu sj ka : Strax sex. Hon rusar ut igen och sjuk Jag är om morgnarna. Men går 'vi in och äter, steken blir + | kanske kalligen, " v e — Det gör ingenting, säjer han” Bara vi är vänner. > — Vi är alltid vänner, säjer | bon, och hu tycker H hon att det är så jälvklart. . Nu då dan om henne och håller sin stare - han går; vid si, arm om livet på henne, Nu då , det är som alla andra kvällar, ! Och staren har fött en medtäv- . fare, svart som han själv men än. nu. större. Både till kropp och ing. . Det är vid ' Konstigt - att inte bussen Xxom- Jo, där kommer den. - - Ah, gode Gud, låt Martin vara Va när ar bete i den lilla granen . häckens. slut. Martin och hon . står ett ögonblick på trappan och . lyssnar, — Han börjar alltid vid I sextiden, säger Martin, — I Nordens ' näktergal, säger hon och ler mot" es honom. Men kyss mej, Martin, jag « har längtat så efter att du "skulle komma hem. , Han kysser henne "och tänker på 2 dagen som varit så lång för ho- " nom. Han har bara längtat hem för att be om förlåtelse för att han . dum i morse. - vi vänta, att Gud skall göra nå. a
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.