Al I I pe > 1 2 3 I I I Pr Cr "ämne "i > DENNA HISTORIA! tillhör. ej J£0 dagsnyheterna,' då den hände i början" .av' 1880-talet." Den har mig veterligen aldrig förut stått Iy, att Jäsa iven. tidning” men var -' på "sin tid: outtömligt , samtals- . varjö.,, stuga milsvitt. ifrån där den” timat. — , det var på Karnaboda” gård. om ett helt - mantal; vilken "Ägdes: av; Mag )! nus Bäckma genom: gifte med krigstjänst” och var. rätt, råbar- kaq.' .Han' fruktade enligt 'egen Av c: 0: i Nilssöng I ; ägt i gården. Han.” hade: "någon" . tid; förut” gjort mes rysning för varje. liten blixt som lyste. upp rummet, men åskan var ännu långt borta, Det hör- des trippande steg i farstun och dörren öppnades ; utan knack- ning” In; steg ”Häckest Lisa”, > Vad, vill "du? nästan röt Bäckman. 3 5 : = iJo, 'sade' Lisa, nu är det sjutton år sedan jag, för din skull fick Jämna tjänsten; Och då jag såg att du hade lampan : tänd tyckte jag det kunde passa ' åtföljda : n iskult - = : CM bety AN "nog sanslös ner på golvet. Askan hade hunnit upp. Skarpa blixtar, ' - ay, .kraftiga dunder, skakade: husen och Bäckman sökte i minnet” efter 'sin ”barn- doms böner, "yilka han: dock nästan "glömt - bort; Så började regnet att forsa ner: In genom köksdörren, > till vilken Ultima ” haft nyckeln i Kjolfickan kom” hon åtföljd. av. Axel/.De fann! Bäckman i ett: bedrövligt . till- | stånd.: Nästan oförmögen -att tala. 'De hjälpte honom upp på en, soffå där han fick höljt en' kudde över ögonen så att blix-.! ta tjänsten” . vilken Bäckman ; var” skulden, . Hustrun Karna' var en blid sogh H pressenning. Folket, : öken kunde, han "lem, Bakom. yg- med en liten pratstund, Jag är na .£)- syntes så mycket, me inte. rädd :för åskan, men jag de kunde se hur han darrade i fruktar att jag inte hinner hem hela kroppen, för . varje... buller, innan :regnet kommer, -'och .då - När åskan om -en stund gått im är det bäst. att varå under tak. ÖVer' var Bäckmans första fråga h pigor ; vilka, senare ;städse måste : vara” på , sin . vakt . mot husbondens" -härgångenhet. Tre pigor hade 't. 0, m, måst avbry- |. r-: obekvämhet, :till men vilken" de” j "vågade. eller ville ' skylla i: brist: på bevis Han "var. allmänt: fruktad . för sin råa styrka. som -han: : tålmodig fkvlän EA som ej hade " mycket att säga till om. ”. 'I äktenskapet föddes blott en |: dotter, Ultima, "Hon" var: nu 19 år såg bra ut och var mycket uppvaktad ' av: bygdens: unge svenner.' Men ingen, hade ännu blivit godkänd. av, fadern,.. ; sam förklarat : att; gifte sig, Ultima mot "hans vilja: skulle. «han göra |.-HASP > henne arvlös, ; vilket hon visste I; att han även kom: att göra, och hon: kunde i”"alla fall ej" gifta sig utan faderns samtycke nnan. hon: blev niyndig." Bäckman ligt jäktig” höstdag. > både gett stränga order att detl. ” sista höet för:året skulle under k innan folket” fick sluta ar- etet, Tuften hade, , var :myce- ket "kvav och åska svar: säkert £ annalkande.- Höet kom: i. alla fall under tak utom det sista j lasset," över. vilket: :vräktes "en dödströvt, sökte sig få fort, ske kunde till vila. På kvällen bör+ jade en: och annan .blixt korsa rymden, och ett sakta" buller ; hördes 'på långt håll: Endast Bäckman "var, uppe; Gå sill -sängs när det. åskade. vågade han aldrig: Han tände. lampan ” så att blixtarna inte. syntes så huset vid andra. sidan, byn. hade för 17 år sen tjänat piga på går- den, och var den första som ge-: nom . Bäckmans förvållande fått lämna gården för iråkad 'gros- ses. Hon hade 7 en, treårig son förut som hette Axel. Hennes, är sgenom .böspipan : och då' detta man var omkommen vid Brunns- grävnipg, och så hade. hon” måst taga tjänst, för att; kunna ,för- sörja sig och sonen, » Bäckman hade lovat henne full försörjning men han hade' dåligt hållit ord. : Deras 'flicka- var nu'17 år öch Lisa hade fått, ambära,, myeket' > barnen:.- Det Op VV nästan troddes - satt. litet ”bakom”, för . allt "hon fått träva,. men det. var: nog inget fel, på förståndet, Hennes: son FAxel' var nu. andre dräng 'hos' "Bäckman, var stor 'och' kraftig och borde" haft förste sdrängens lön. 0 - BLAND”. ALLA i sor. sökt "> guldfågelns gunst föredrog. Vl- tima Axel, fastäri hon vissté att Bäckman : aldrig skulle ge" sitt, samtycke, Men: idet spreds ett rykte i byn "att hon' tillbringat 'många nätter i 'Axels- sällskap på höskuller, och ryktet.j växte = man sade att, fon var tvungen att gifta sig, Folk förfasade sig över vad som skulle komma att 4, ske då Bäckman fick ' veta för- hållandet, . men; ingen. vågade nämna ' en knyst till honom. Men folk, ömkade sig över: Ultinia = "av. - - Men” patron som varken' tror på "återkommer, : : > MEN "HÅDE H NN: anat” akt i skulle förjaga alla "kärleksgril-- H ler, Så ” fick han ta itu med: det ' förskräckliga > spöket blott: : som: var I" Hi ner | Här är, tillräckligt med tak OM de” sett det förskräckliga ” utanför utan att störa 'mig, sade spöket, ” .—"' Jo, ' de ' hade ' sett Bäckman. Var det något annat ” Bäckahästen, men han ville dem du ville?. Har jag: inte gett, dig inget ont. De dörstod. däremot ' tillräckligt? att han : velat åt . Bäckman, —: '-— Nej, det har. nog va ti "det Kommer "han igen får nog Bäck- minsta laget. Du lovade:ati för-; man "akta sig för hans hovar, $a: sörja 'både ' Axel och din egen" " Axelt Men jag vet ett medel att, avföda,, Hur har du hållit ord? binda” honom , så. att ,han aldrig men det gagnar, jag Gud - eller.' den onde ' får : snart blott "under villkor att, Bäckman. sina . gärningars lön. : Han vet. 8er sitt, samtycke" utan > några kanske inte att min” Axel gort. allan till" att Ultima och jag Ultima. med barn —' och, med 1 088. Och att du' ger hennes" samtycke, Och det för- min. mor;, och de” aidra. två, pi- vånar. väl ej om dottern ärvt gorna” du . påtvingat , -barn; 1.000; 3 dina anlag? Du kan om du vill Kronof' sir skadestånd... Du kan: : finna' dem båda även i kväll på tänka: på saken till. morgon. hörännet över. ladan." Men ser väl. på Ultima att juger! röt Bäckman vi ph a gifta” OSS ne a "Och Ultima; sad Det" ar Men Lisa satt kvar, 1 h v oberörd. ? ugn. oc Bäckman svarade: = Jag be= NOVÄR-M MED- ten ; par , höver. ingen betänketid. Gilt er rån för höt hos I Guds namn. Jag skall ej göra pa äng spe f ör,h Öppen ös något hinder, och det andra vill- på koret går med på bara sp ban - snart ket ,blir borta, Han rusade "som. en tiger - Axel, .- hos," vilken” dott eft t . ”var' en "ofantlig" rova 'som- Lisa "Men: ifept beredd, och i hade burit hem från Skåne och honom fann: Bäckman helt oför-- som / Axel förmat. till ett häst modat;/ sin. överman. Han fann DUN uvud och försett öppningarna ; H kommit så lätt; Forts. - Men det fanns de som, säden! att. han . arbetade som en kel . karl. Men han fick bara en halv kårls daglön:. en tolvskilling el- ler en plåt, d v, s. 25 och 3 ör re, Och 'så maten förstås, sparades det inte på, ty. äm me- sta ' hade han . ” ”oköpande” på bondgårdarna. - I en torvmosse” hade, han. en del nojs med en gladlynt torv- ; förerska som hette Manda. Hon var rund och kåt och skrattly- sten ": och svarade munvigt på karlarnas vågade - skämt med , hennes :grönröda strumpeband, runda . knän och kite till som skymtade - under kjolen när hon de signed för att. ta upp de svarta : -klibbiga torvorna . och lägga dem på torvbåren. . Det tyckte Nisse, en lång drasut som gällde för att, vara Mandas ut- valde, inte om, Men hans mor- randen gav bara anledning till nytt skämt. Han hade svårt för -att ge igen, ty han var ingen or- dets man. Men man märkte på hans mörka -uppsyn och den, kraft han nedlade på arbetet att han var arg.. -—"Bry dej bara inte om a hen- ne, -topade Evelina, hon. är fis- förnäm, +: . i Det lindrade-- i hahs sårade hjärta.” Men' Viktoria förblev hans idol trots, lt 2 om 7 I livet; 'majvår. med i larbetslivet I på allvar: Det hollsningen att. :ett ljus ; hade. kanske brå innande : bifallet Det blev. fort. rustat till brö 1op, och det: väckte en; oerhörd förvåning - då den smärta, bru- den -lätt: som .en älva hela nat- ten 'var-uppe i dansens virvlar och 'ej alls visade några tecken på att bröllopet, behövt bliva så "hastigt. Bäckman blev, "efter sin Iskräckfyllda natt en helt annan männsiska, och Karna kände sig åter: lycklig - i sitt äktenskap. Hon hade lönt bort mannens :.| sade, upp, grep Janne med färn- jEfter skolans slut kom Janne |" | fanns. rycket. att syssla. med på, moarfaderns . jordbruk och dess- utom "gick han bort för att njäl- pa till med 'torvskärning, bark- skalning och annat j granngår- darna. Han var. väl utvecklad för sin ålder. och höll middags- rast 'såg.. Nisse att Janne. och |" Manda brottades på lek, Han tu näve om nacken och slängde ho- nom hårt i marken. I oo Ge fan i sånt, din dj- la hor unge! skrek han. : Sn — Men Nisse; det var ju ba- ra lek, tyckte Manda. ; -— Lek! skrek karlen, Jag ska ge dej för lik, din balmusade trollhoppa! sv .- Han vill slå henne; men hon sprang undan, Nu hade de andra karlarna kommit på benen och avstyrde vidare bråk. Men Jan- | "karl Men ban fick bara € en a halv karls daglön: en tolvskilling el- ler en plåt, d. v, s, 25 och 33 ö- re, Och. så. maten förstås. , Den sparades det inte på, ty det me. sta. hade. .'nan - ”oköpande” på bondgårdarna, sr I en.torymosse hade han en del nojs med en: :gladlynt torv- förerska som hette Manda. Hon var' rund. och kåt och skrattly= j |sten "och svarade munvigt på karlarnas ,. vågade skämt 'med hennes. er inröda -strumpeband, runda” knän . och lite till som skymtade under kjolen när hon av Viktoria. "Hon läste sina svar oc som i en bok. Och mgen, filcka var så vacker som hon, tyckte Janne, Han såg hentie sedan in- te under hela sommaren och han hörde att hela lärarefan ailjen rets = till ” hennes och systerns hem, En .sollg ful: söndag kom glos- | mästare Blomgren åkonde med sin fru och dottern Anna Tana, yHon var.14 år nu och lika lång !som Janne, . Hon hade en röd hatt, "strumpor som täckte hal- va benet och en halvlång kjol, Under den skymtade on spets< böjde sig ned för att ta upp de svarta - klibbiga torvorna och vagnen, prydd byx när hon hoppade av Hon verkade mycket lägga. dem på torvbåren, .. Det ;frihuvad och försigkommen och tyckte Niss&,-en'lång drasut gällde. för att vara Mandas valde, inte om, Men hans mor- randen gav bara anledning till ne kände sig öm i halsen” länge ' efteråt och vaktade sig noga för” att: komma i närheten” av den'. hårdhänte Nisse och hans -flic- ka, Händelsen blev emellertid en, chock för Janne; Hans liv hade” 'biltills mest varit lek och hans motigheter och bestraffningar i" hem . och skola hade varit dt, glömda. Men detta uppträ de den: medfart han lidit ” Av den svartsjuke Nisses hårda näve gav honom en kärv känsla av den fara som kunde vara” ” förenad med, nojs. med flickor.. Det var något han aldrig, tänkt” på fö ut. : Midsommarafton Hade ungd - men i Ädalabygden dans kring msjstången på den'sedvanliga utomhusdansplatsen, "Det var en tilltrampad rundning i ett. skogs bryn. Adel skötte, musiken. som vanligt, Men nan; måste vila sig ibland och då dansades. ringdan- ser liksom i skolan. Då var. bå- de unga och: äldre .med. De bil- dade, en, stor ring, och inne i ringen svängde paren , omkring under sång och trall, Det var en snabb ;: växling : och - Janne, fann sig. -plötsligt : med Viktoria söm moitié,: Det var | första” gången det hände och ingen av dem ha- de bjudit upp, den andra; de ha-, efter Jekens g. om. någon minut med åtskil-. med rött Skepepper samt i ur-' liga blessyrer nedkastad utmed «+ ' ov. hötrappan på. gården — som” genom en : osynlig kraft. Hans vrede kände inga gränser.” sprang in i stugan, dä är försvunnen. Han ryckte RH össan som hängde ”oladdad på väggen. Bredvid på en liten hylla låg: kruthorn, . hagelpung : och ' knallhattar ... Han skulle : döda både. Axel. och Ultima om. han så: skulle sitta i häkte hela sitt: liv... Det” sägs” sate kvinnans list ” ergår marinens förstånd. Ul-" . tima hade; ofta hört fadern i". vredesmod säga "alt han” vid + Jämpligt tillfälle . skulle skjuta - . någon, : ihan blivit osams med,” och ; jsom kände: till hans obe-”' härskade lynne hade hon vid; ett :. lämpligt ' tillfälle oskadlig- gjort, bössan, Hon hällde några r jag . rades sötråa.: idag: äntligen. fattat mod.” : ec sikten, >, ' Jag kände mig modig Sådan man känner sig hon, blivit droppar . smält talg och gåsflott' stelnat" i cylindern "visste ' hon att knallhatten ' ej kunde tända - skottet ..,', Men bössan /' i vågade > 2 hon inte "görnma. : Bäckman , fick fort laddat, ett ' kraftigt, skott.;. Mitt på” går" |- den - skulle, han sända : skottet : |; genom den öppna dörren in på > de unga i det nästan "fullpacka-,” de hörummets. . » Men.: skottet gick; ej av. I samma ögon- blick : visade sig i dörröppningen '' en fasansfull: syn, Ett oformligt hästhuyud, , varur jeld . lyste "ur, ögon, -mun , och näsborrar. och) en eldröd tunga svepte runt mu-, len. Samtidigt hördes ett hemskt - gnäggande" somi av "en: döds-, c skrämd. Bäckman "tappade : ; '. och. sprang, in och' stände ytterdör- Ten, , Strax efter; visade i sig det förskräckliga »hästhuvudet igen och, tittade rakt in på” honöm : genortv ett" fönster, Samma: för- skräckliga' gnäggning och han hörde” hur hovarna sparkade i” väggen under fönstret." Så” för- ' svann/ spöket: "med ett hemskt skratt. na vägen! v - väsens "rot steg 'upp en vi oss varann och den " 'sekundsnabbt ' 085. | Två prosadikter = Solveig Jobs : En lång. resa. ildes från "henne kändes det för oss . båda som om jag skulle ge mig ut på en lång resa. Spårvagnen förde mig bort likt den' suveräne., :. behärskaren, - Lät mig bitvis känna den .ohind: ' : Jag, lät ögonen och tankén dröja vid människor- z "na på gatan. Lät mig glädjas åt solen och åt att. : Mod att riva' ner de hinder s som alltför länge - Mod att'se in i livet. "och mig själv. -— . Stark nog att bära motgångar. >” - och icke längre kan kompromissa, ”' > Sedan” jag "skildes från Henne Har tvenne. tim mar förflutit och om hon i detta ögonblick knac kade på min dörr, skulle jag säga henne, "s" 3 "Jag . har - gjort en "lång resa: Mytket ligger : bakom mig. Nu kommer ensamheten att trivas. ; hos mig, och viska tillsammans vandra den bjud-" SF Främlin gsmöte ”( nl Siig Dagermån). : ON u är det silverklara skenet i i natten lika starkt. 5 Det tvättar. néjden i, stelnad glasklärhet. I går ' :- slöt det oss i magiska cirklar. Angestborren i dina " pupiller ; stuckos. in, i mina och: djupast. ur mitt vå dig.. Genom mjuka trevande. blickar. närmade i : Dina: ”lågefladdrande händer . . stannade fast gripna. om mina. Evigheten flöt :fram bakom våra ögon: och våra blickar vilade: utari avstånd hos varandra: Vi-var skilda åt in- nan, vi sågs men skilda. för evigt kommer den | ” spröda tråden att alltid förena .oss genom djup : vetskap om "läkande smärta." : alla snedsprång. i och stark och s stor. ken när man fattat ett beslut > spröd; tråd som sö gs Ån. förlorade "värmen rörde : Na "BACKMAN. hade s mkt. nära |tet. det. Janne; säde hon; Gokväll! at ln "— Ja gokväll, "svarade hon? Mera kunde han inte få fram; Men han. höll en kort minut om hennes liv och hennes ena hand och : kände "hennes" väsens 'doft, medan de svängde om: "Och 'så var det slut. Sedan blev det rik-. tig dans igen. Janne bjöd upp en "flicka till en: Polka. Det gick bra. Polka kunde, han, Trodde han.' Skulle han våga bjuda upp; Vik- toria? Han tvekade, Hon verka- de'iju .nästan . fullvuxen sedan | hon fått lång kjol och han var bara en pojke fastän de var lir ka, gamla. Nej, han vågade inte: Nu kom förresten: en beväring - [som hon tydligen kände och bjöd bjöd upp henne, Och den bevä- ringen höll sig "envist kvar hos -|lärarefamiljen hela kvällen. Det blev en tråkig. midsommarafton "| för Janne. Och nu förstod han Nisses" ilska -'över-- leken med om: flickor, tänkte I nan, Det blev bara tråkigheter. . we ..Det dröjde över ett & ån skolans. slut tills 'prästaläsnin- gen började för Janne och hans årsklass, ” Under denna långa väntån, glömde Janne det mesta han, lärt i frågeboken, bibliska historien och psalmboken och när han kom till första förhöret fann ' prosten : att han var be- tänkligt svag i sina stycken; Då tittade han i Jannes betyg. De var goda Du haj isst glömt vad du rt. tyckte. prosten. Har du al- drig sett i boken sen du slutade i skolan? > Janne rodnadé - -skuldmedve- — Jo,n nån gång, I mm osäkert. Sa - — Det måste ha varit en fat tig gång, menade prosten. Nu får du börja läsa på allvar igen. Detta är viktigt, kom måg det alesamman, : Men det fanns de som "sade, att -- han . arbetade .s som. en- hel Manda, En, borde aldrig bry sig|. [nytt skämt; Han "hade, svårt för: TON ANN 2 Oscar "Sjunnesoh Fn att ge gen, ty han var r ingen or dets man, Men. man märkte på hans. mörka + Uppsyn "och. den kraft han nedlade på arbetet att han var arg, + = Efter många och långa förma- ningar i samma stil, tillsägelser om stillsamhet ' 'och allvar, om täta" kyrkbesök,” om avhållsam- net från nöjestillställningar samt slutligen läxuppgifter, i kateke- sen "var dén första - duvningen överstånden.; Janne ägnade ' "slg med" en viss iver "åt sing Jäxor och... snart. svar. han en 'av de främsta äver i denna 'skola, Han kunde heller. inta; undgå att mär- ka' att. prosten Var. honom, bavån gen, vad det nu kunde Bero på Och då han en gång hade, ett är rende till. prästgården blev. han bjuden. på : saft. och kakor: av prösfinnan'". och: "prosten, själv kom ut, och falade. vänligt med honom, , .Han . förnörde sig; om vad han tänkte bli och om hah Prosten och hans Maria hade tydligen inte "glömt Kristina; "—' Du ska. nog bli en duktig karl, "Janne, sade prosten till sist än klappade honom på axeln, | Och kom så ihåg. att du är "med . -sogerhuva, > nilladg född: prostinnan och log,” "Janne. . halvsorang > hem, så glad” var han. Och mormor Mar lena blev glad: hon också när Janne berättade" om sitt besök i prästgården, ; öken -— Prostinnan: sa, att, Jag. var född med, seggrivuvar vad hbety- :» -— Ah, det ä Ä ingenting; att- fästa sej r det bra att v va de?; 20 CL Ja, dom säjer ju, att "get ska gå bra i-livet för dom som är. födda' med .en sån, ; — Vad är segerhuya ting då? LA — Det är en bit av. fosternina nan . som ' fastnar över- huvudet på "somliga barn när de födas. Somliga ta vara på den, m men vi kastade: bört den. ;- «-— Vet mormor nån , som haft n?n en Lars i Kröken” skulle ha haft det Men han ' slutade på fattighuset, Somliga säjer. att de som fötts. med. segerhätta ska ha ..tur hos flickor. . Men det är nog bara prat det med. - — Det har jag inte märkt för r nån a nån: sån tur har jag inte haft... vr Åh, du har:inte? "långt rest ännu; menade Malena: och drog på mun. Du har väl inte prövat, . Före konfirmationen samlade prosten både 'pojkarna'och flic- I korna till. den” sedvänliga. foto- L graferingen. Det.var första gån" ger de såg. varandra, ty. pojkar och flickor underyisades på skil- da”. dagar... Men. någon närmare bekantskap blev det inte heller nu. "Vid pingsten blev det kon- firmation .- och 'nattvardsgång. "ss var i här, "kanska finns det smultron, ' hans” her och hans arbete, om |" hörde av sin moder någon gång. | I tande som ; ; visade inte ett spår av blyghet ut- när hon hälsade på Janne, Dat 'var snarare han som kände' lite .Jantlig och förvirrad inför hen- abe högst tilltalande uppenba. relse, vt Nå finns det väl inga vit- "sippor att plocka som stst då, jag anmärkte hon, ” Men Ja, det trodde Janne' att det "gjorde, Efter. en, första samling ” kring kaffebordet vandrade de båda ungdomarna bort till ha- gen för att undersöka bärtill= gången, -Bärplockningen blev in= te så värst givande, Janne såg mér på Anna Lena än på blir- markep' och hon solade sig I : hans tydliga, beundran, När de 7. - fått; "sina små korgar halvfålla ville Anna Lena att de skulle vila sig lite, De slog sig ned på en skuggig gräsplätt, Det var en mycket varm dag och därför bäst att hålla sig i skuggan, Det var mest hon som pratade, om lUvet i staden, om nöjen hon del-. tagit 4 och om vad den och den sagt och gjort. Janne sade mest . ja: och "Jaså, Men han njöt av att och höra, henne, Hon hade tagit: y sig hatten och gträck- "te ut sig raklång I gräset för att” se hur de lätta, vita strömolnen seglade över himlavalyet. Jan= ne tog av sig rocken och sköt den under hennes huvud för att hon inte skulle få, gräs och frat i håret." : -— Tack Janné; du är. snäll, :— Tycker du? : ” Han ” låg! bredvid” Henne” och . I såg ned i hennes rosiga upphet- sö tade ansikte.” Vood . Vad ser dup . > Jag ser på dej. " a 7 Tycker du att Jag år söt? S + Ja, det är du, "Är det. tiktigt säkort?. Da Ja, det är det; Sötore, än. jordbär;” : oa ve Ge mej ett så får dag sma. : ka; . Här. tog ett stort rött bär och H bstoppade i herines halvöppna för da mun, Det bley inte det enda. - Så skulle. hon stoppa ett här 4, hans mun. De matade varandra da några omgångar: och bäran i korgarna' började minska be- tänkligt, ;» .: . Nej, nu får, vi sluta med annars blir .det inga kvar. , .——- Ja, kanske det; : i Janne! . NO - .— Ja ; — Har du Kyst så flicka? .— Neej. , sÅ = DÅ får. ån kyssa mej. Hon - putade ut med sina. av smult- ronsaffen fuktiga läppar. Nåå, ' sade hon då han. dröjde, törs du inte eller vill du inte? = tövan. Han visste inte riktigt hur han skulle göra; Nu. böjde, khan sig ned och tryckte sin mun mot -hennes. Han kände hennes mö- läppars ., mjukhet . och hennes friska andedräkts Tuv- "lighet, - blandad med smultfron- " doft. Hon hade. slutit ögonen och strök honom med;en fumlande hand över håret. Så såg hon upp och gjorde munnen fri. —Dui är rar, Janne, sade hon, men” du, fär. en dålig kyssare. . Försök en bång till! Du skå gö- ra som jag, du ska suga. : > Efter ytterligare några försök . blev han godkänd. Plötsligt flög non upp. - — Nej nu mäste vi nog bem. Men vi mäste ha fier bär, Var Janne klarade sina frågor med framgång m medi han överträffades : är. min korg? ot Forts. Lo
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.