YvYeFYTtvV t YYYTYTYYYYYYYYYYYYYTFTY VETE TY YFFYVEYTYYYTYTTYFY YFYFYYTYYSYFYTYET TY? YYVYTYvYYYYYFTYTYTTTETTTTYTYT TYr YYYTYtTYTYFTYFETTYTYY YYYYYTY vY ” YYYYYYYTYYTYYTY I TYYYTYYYTTYTTYYTTYTYTY YTYTYYTY sm : Men, det blev. ingen fart i " plockningen,: Den andra förstr elsen , var roligare och z när "röda. io " kom-hem tyckte mor Malena och Höger skuminj ölk. -tinorna Hl ib - Måns "Ols D | "Av I. ANKE KERSPAULSEN fru Blomgren, , ätt -bärskörden utom "var han- nämndeman: och I my: i 7 a VN sson. Det. var en grov E d cket stö ki Ui ; a blivit. mager; De unga ursäkta |ko; ordföra der höll: guk- örre 'skala än. hemma | Under "tiden, "stod. Svarte Petter och" knotig karl, känd för sin Vin inv de sig :med att det varit ont om bär och alldeles för varråt, wo T 1V. "Drängtj lst, oc ÄT bruk. Då hade börjat kom. i bruk. De första var helt av , tunga och otympliga. Jan- «ne, som var förveten på allt, hat de av sina små besparingar till. handla t Sig kär jagnad sådan | lika slags - jordbruksmaskinet. | sten tyckte inte om att bli ryk- |kor att mjölka. Lika tidigt må- |några stengärdsgårdar. Det skul- Den ”kyske ”hvitveis'" i skogen hviler, - na det sades. Hästar skonade tu som | Därför ansågs han som en före- tad. Då sparkade 'han och för-|ste någon, av drängarna dela ut|le: blivit: alldeles för dyrt; nu: LNY te for dagen var Jo så fuld av lys, | skenade äm gångsman, »Landstingsmannen | sökte bitas, Likadant var det när | det, första” fodret, ty ' fick inte hade man läkt- eller. trådstäng- Så åpner Himlen sin eng og smiler ; i: : z - ligen och fruntimmer. sprang” av i . vägen när .en sådan maskin kom : skramlande. Janne, fick stå bår, de grovskäll och hot. om” stryk av arga 'körsvenner -men” åtnjöt till ersättning andra pojkars be- + undran och avund. En. dag när ef , han åkte nedför en. backe skeria- å "de välocipe jen. Janne kollidera- "de med” en :stengärdsgård och slog 'Kål.på både armar och ben: Det kunde gått: värre. Velocipe- den kom helskinnad från olyc- kan,.Den var av starkt materiel, Men "nu..hade Janne ” tröttnat på > detta åkdon: :Hana sålde, järnve- .Iocipeden' till en annan pojke för 8 kronor - — själv hade hän gett 10, a NN ty han nog få:tillfälle till, menade morfadern.: Därav , kom: det.. sig att Janne K blev stadd .som minstd ing hos en. storbonde nedåt slättbygden | som" kallades, Anders i Hyllinge. Han" var bekant. med vanligt eftersom. en vaken dräng de” :. upphettade "omsider i frågasatt som, n riksdagsman.” Dess tioner. och . var styresman för den nya méjeriföreningen.'.An- ders Svensson hade ärft gården efter sina, föräldrar och ansågs vara förmögen trots att 'han lå- tit göra' stora förbättringar 'och moderniseringar " på : både hus och .jordbruk.. Har hade. också varit den förste att skaffa sig o- och hans hi tru hade en dotter som nyligen gift: sig med en in- genjör oc en .son som skulle bli agronom, ; Nu gick. sönien ien skola i staden, ..:. På gården hade man två i och ett' halvt par hästar, -ett trettio- tal nötkreatur, en flock får och en "del svin, Jordbruket sköttes av tre drängar och två pigor och dessutom "fanns. det' torparfolk som gjorde dagsverken... Janne skulle bo hos de andra drängar- na i drängkammaren, vilken en- ligt tidens sed var inrättad som ett åvbalkat rum i.stallängan, skilt från häst. och kostall sv.en tunn brädvägg som tillät värme och dofter. därifrån :att. tränga in. Någon eldstad. fanns: där in- te. När Janne tillträdde tjänsten skulle en av 'de andra 'drängar- na sluta” för ätt övertaga eget "| jordbruk. Janne. blev alltså: tre- je man eller minstdräng som det ” hette. ::.1 drängkammaren fanns .: bara två sängar. Därför blev det lottdragning mellan 'de två äldre kamraterna om vem som " skulle. slippa sängkamrat. Det blev den äldste, Lars Pet- i jordbruk, men här var- allé i i Dalabygget. Körning med häs- tar var han inte van vid efter- som morfadern bara hade kor till dragare; Därför fick han bäör- ja med att köra mjölken till me- jeriet : med en gammal valack som hette Svarte Petter, 'Det tog någon tid innan Janne hann vänja sig vid detta" gamla häst- originals i vanor och ovanor, Hä- han skulle påselas. Då fick man först klappa "honom: på. ; halsen, tala väl med honom och ge ho- nom en bit bröd, Därför låg det alltid några mer, eller "mindre mögliga bitar grovbröd i en, lå- da i stallet, avsedda till mutme- del åt Svarte Petter. «a. "Ingen" hade sett hästen" ligga i spiltan, om nätterna. Han stod ” och sov. För piskslag var håns tjocka hårrem okänslig och Daka: ne' använde. heller ingen vid sina. mjölkkörslor. Skane Petter travade sin jämna lunk eller gick . fot, för fot utan hän- syn till. körsvennens . önskemål. Han stannade. självmant vid de mjölkbord där Imjölktinor: skul- le" hämtas "eller: 'avlämnas, - ty skjutsen ' skulle även transpor- tera mjölken från” några. andra kommit fram: till mjölkbordet om morgnarna gnäggade Svarte Petter "högljutt. för, att' .varsko sumlige. Det: vår ett drag bygden och många" godbitar. om-'han' inte: efter" varje, sådant ofrivilligt ' uppehåll" i 'väntan' på jämte 'andra . mjölkhästar i ett skjul och mumsade hö. Hem gick det betydligt snabbare än under bortresan.. Nu var lasset lättare roch .då kunde- hästen självmant falla i trav av längtan hem, till krubban, ” - Redan klockan fem på morg- narna började. pigorna "mjölk- ningen. De hade vardera 7—8 korna : foder : före mjölkningen kunde hända att de inte ”släpp- te ner”, Drängarna turades om med första fodringen.., Det var inte bara; korna Jitan. även häs- ENN NN : Av Öscar. S junneson ONE tar och får, och svin; :som skullé fodras "första . gången : mellan '5 och 6, Och innan "alla" fått sitt var det ett fasligt bölande, gnäg- gande och skrik, endäst överrös- tat” av. tupppeng galande.... . < Klockan I 6. fick. arbetsfolket kaffe och smörgåsar i folkstu- gan.. Det var i regeln husmoderi som lagade till detta första mål. Det ' sades att det'var gott 'kost- håll hos Anders i Hyllinge; Men för. mat och, med över-! styrka, men lite enfaldig, Nu var han gammal, omkring 70 år, men ägde ännu stora" krafter, - Han! hade under" åren ' efter lantmä- gemensamma. - ägorna delades mellan hemmanen lagt tusentals famnar > stengärdsgård. "Det vär ett arbete som passade en sådan. kraftkarl.. Nu lades inte längre sel..; Måns hade även varit, en' "duktig och. eftersökt ”tröskman då man tröskade säder med plä-; jel. Han hade till och med" del-. tagit i pundtröske i Kullen; Nu " var det mest slit även med det- ta; endast råg som skulle 'an- vändas till takhalm' måste fort- farande tröskas med pläjel. An-' nars'; tröskades numera |: med > tröskverk.. Men ' även här fanns. det arbete för Måns Olsson. Han' var- en arbetets man. 'Arbetet, maten ' och : tobaksbussen '' var 4 hans livs främsta intressen. Lä- sa i bok" kunde” han inte.. Och han var - heller ingen talande] man.: Hans. yttranden «korn. en- dast med ITånga' mellanrum ”öch rörde sig uteslutande om enkla och "vardagliga ting. Han:hade ett stående uttryck: de vell :si. ”De va räled va de ä halt i”da den kalen, har växt de vell » Hustrun Botilda eller Månsan. söm hon: kallades ; var idäremot ett mycket titalande "fruntimmer, > riktig slammertaska:: älpte också till på gården” vissa dagar, såsom vid slakt och stor teriet .på 60- och 70-talén då de. de. vall si”: eler. ”de va hud va: | Hon. . Kastanjen > båder "de fete, Imon : Har ”Storkén prater på bondens aker, - Ö on en hgr nabbets knaebrende: kastgne see - net: . Se ? "Fandens bgtter” på duggen smaker - | mens steeren "dikter. en -blid sonet, En drossåt I rammes' av fryd i bringen,,. Från ae > den takker hgylytt: for sang og sol. > Og klokkefroskenes sprgde ringen.” > : "stt frister groftenes blå Viol. . :; oc fyldeér vinden med Elovdesgys, OEE kl bet a En -sparttet .drossel går vild. 1 verset,: - "men Gud bevare dig for en sang. : En lykte tzendes i himmelmerset : av Ne N : og lyser over Guds stjernevang. n a a ihvor:. björken tegner sin silhouet, 8 ale duftende blomstergraender RÖDA or tag d istrålende. Syrene s duvende' grgnne'topper oo, Bb går "vild. drgmmen om duften "si 2 2 Ich Men en: 'poet går omkring. elene ft og har sin flgyte Ågjen . oj Han hilser -bellis i havens plane fm” nn A «i hans” spil bar blomster og blömsterksopa. | Hans have har ingen sydens, Palme, 7 "5 i men > solsortsang fra” en "blörketopp. NIAN Vr Åt Rs gade la d jä d am i allt och "ordnade: och hjälpte till ner En dag kom hon Just då fol-:| reda på, rg Botilda, han Jä inte fick. mer än' 150—175 kro- nor om året samt måten” "förstås; "Gården var på 180 tunnland, - 2 därav..80: tunnland: ”vårsåker. och resten. skog, mossar och betes- "marker. Anders Svensson var.en ter, som .vann. Det var: Janne glad för, ty det befanns att Lars Petter: inte bara'snårkade utan även tuggade snus... Den... yngre, hefte Anton. Han blev Jannes sängkamrat, Anton rökte: pipa, mjölkkärlet bjöds en bröd- eller söckerbit vägrade han. att för- flytta-sig:- Därför” medförde Jan ne » godbitar «i - "reserv för. den | händelse någon mjölkleverentör inte'- uppenbarade - sig. . Janne med ' ' varjehanda när han var i annars fick Lars. Petter, Yr gjorde dagsver- sysslade . mest... ; med; tvätt och i skör å | på: en: a” ställen och d för vär hon. alltid laddad med 1j då hon kom; får Men hon; hete; är ket satt. till bords. Det påstäds ser ju tidningar: + För att--hon:passade' på ; ätt” :konima vid: "matdags; i n ting om vad som änder: + våran I krokar. Hur är. det med gamle Na sx åkogsanbeten, - vechuggning ” och: dikesgrävning.: En 3 av dem hette: Mo av.” - bygdens pampar. "Han var > men inte i sängen. ländstingsman och hade varit i- fick "vänta vid +; mejeriet tillv. Janne, var tämligen väl insatt es det, då får vi veta nytt. dag från stora mjölken : separerats . oh fått - "Men" landstingsman ' Svenssony Hö kallade, behhe enilast 5 : Margot, so Han hade ofta sett” henne på :det lilla kaféet i Montparnasse, där bon brukade sitta kväll efter > kväll vid :en kopp. svart kaffe. - Hon varalltid klädd i en svart . skräddarsydd dräkt och de blå ö- igonen hade en sorgset. spörjande blick. Han -häde genast blivit in- nmärkningar liksom - hennes snabba”, reflektioner förundrade I borom. «De : visades kunskaper långt över vanliga mått, men när han” lade sin förvåning i dagen, tystnade hor liksom hade hon förrått sig själv. : <- Margot . kom ofta” till ate En gång hade. hon frågat honom, i i ÖA : sam heten började tästas vid hans namn, - och: han. kunde” plocka framgångens” första lagrar, efter långa” och mödosamma år, Mar- got defade hans glädje — men ju tätare. beställningarna "kom, .des- to sällsyntare blev hennes besök i ateljen, Det var som om den "| plötsliga "framgången": skrämde henne ifrån honom, gled bort mot ga. flennes "arbete var både kör vande, tidsödande' och menings- löst! Någonting mer fick ban inte veta. Aldrig fick "fan följa henne hem utan endast till en buss eller spårvagn, där hon försvann bland mängden på en överfylld - platt form. En dag dristade han, ig «ast för all få se en skymt av hen; ne Han märkte att hun 'observe- rat honom, och ibland böjde hon på buvadet, när hon skyndsamt passerade” hans; plats. Men .det dröjde. länge, innan han vågade sig fram till henne, el. "Under tiden levde hon i hane tankar. Hon måste vara lika f t tillvaro — mén, "varje. mi har. rätt till en tilen god g Den- våren; ställde han + ut en enda tavla på 5 .som. rgd | ens bekräftade hans plötsliga och snabba ' karriär, Det-var Margot han hade målat, Hon satt som han |: sett henne första: gången. vid det |: "framgå gZ uten bertigi: fon S: t iClsud, .som äv eo kvinalie v nyck prötegerat" eö fattig "konst; för" att få [ växling Å sitt fjärilsfladdrande liv, Hans sinnoj ” tagen av" hennes tysta och blida det okända varifrån hon kommit, | undangömda; bordet i det rökiga blov! bittra.förö : p. "> väsen, som så helt skilde sig från utan att han mäktade hälla henne kaféet, i sin svarta dräkt. och : sin här ay den bittra:fö | Ån, ide sminkade och högljudda små "kvar. När han, delgav henne sin |. med - en knippa ; vita; blommor os framför sig. Svart. och vil LPVi i -J ängslan, smålog "hon med. de . | sorgsna ögonen” utan att motsäga honom: Ännu :villé hon följa -bo- nom en bit på vägen — men ser dan fanns det klyftor, som hon aldrig kunde komma över." Då glömde han alla” föresatser och förklarade henne sin kärlek. Men Margot endast skakade på huvu- det och sniekte' hans -hand. "Hon hade kommit till honom i ensam- imidinetter,' som - var stamkunder å det välkända konstnärstillhål- "> det. Hön "var: späd med mattvil 'hy och mjukt tecknade täppar. som sällan skildes i ett leende. Der enda lyx. hon bestod sig var "en bukett blommor, som alltid läg framför henne på bordet. De va- "> + rferade"efter årstiden. Ibland var det "en knippa liljekonvaljer; en dasgvåt 'syrenkvist, några rosor eller ett par glasspröda kamelior med blanka och djupgröna blad. Vad. han särskilt lade märke till var att'blommorna alltid: var vi- -ta. Han tyckte att de alla liknade henne. De rena vita blommorna : Passade lika illa i den rökiga och « ekränfyllda ,. lokalen, som - hor . gjälv. org | Han var endast c en fattig konst- när, som” bodde i eh vindskupa | + om en av de mörka tvärgatorna. lan' levde på-svältgränsen liksom | t - :! gå många av de unga idealister, som århuädrade efter 'århyndra-, : 'de befolkat. Montparnasse. Men. "han trodde blint på sig s in .konst,, som . + 'en. hägrande framtid skulle Ta hans. namn = Iryktbart, ? : Ensam: ville: ge " mot berömmelsen ' utan hjälp av Invrika magnater eller: inflytelse., rika ” män "på samhällets översta ; tinnar." Blev han en gång'erkänd, " 'skälle" det / vara för hans egen " skull; Den: stoltheten :blev: hans: ve starkaste sköld mot förödmjukel.; ser och motgångar: I ensamheten j drömde han otn att skapa, en till! aro av färger och linjer, skört. tav blommor”. hade. har kallat tavlan, som blev: föremål för” vett fi intresse som :var en sällsynthet i Salongens historia. om . han fick aja sina tavlor. Han hade' 'nädgats erkänna, > att hans” arbete ännu hade varit få- fäng möda. Det var svårt för ho- nom 'att ens få sälja en teckning till någon illustrerad tidning. Han hade inte vidare reflekterat över deras samtal, men från den dagen än att ; bjuda henne I till 3 sin ; ätel . Han. ville visa henne .sina mål- ningar .och böra hennes 'omdö- me, ty'han hade just börjat på en stor tavla med: ett : Seinemotiv; som länge lekt honom i hågen: Hon hade . letat sig upp för de fem. mörka trapporna och stigit in i den kala ateljén ötan att vi- sa minsta förvåning över torftig heten och avsaknaden av till och . med det nödvändigaste bohag. På en upp och nedvänd sockerlåda - hade hon druckit teet, som han i tig som ban sie, ty "han. an hestiné aldrig annat än i den svar- ta dräkten "med den enkla filla hatten. Ensamheten mäste vara henne "lika kär som den vat ho- num, ly han såg henne alirig i annat sällskap än med de vita blommörna. "Han mäste lära "känna benne, ty omedvetet älskade han henne redan. Då han en kväll vågade sig - fram: till hennes bord, lvg hon emot honom och räckte ho- "nom, handen, som hade de känt varandra länge. Det var-en mjuk Hiten "hand med skärglänsantde "naglar, som lades i hans, en hand, som aldrig varit van vid hårt are bele. i — Jag "heter Margot, sade hon. H '— Något annat namn behövs in- te! Som den' naturligaste sak i världen bad hon honom sitta.ned , och dricka det svarta kaffet, mes; dan "hon gång. på gång smekte | ett par anemoner, som låg fram- ts för henne. Han började tala med henne om sig själv, sin'konst och sin längtan, "medan hon lyssnade '|till honom med: hakan stödd i handen ' och. ett. småleende ” på : läpparna, >> Det blev midnatt: innan de akil ” des" ät.” Dä först upptäckte harr, ta alt hän blottat hela, sitt liv för flickan med. de. vita blommorna : men om henne själv. visste han ND te : mer, än, första gången: han 5. = selt henne. på kaféet. De. träfla-. des ofta, Alltid var. det han som; -talasle.och hon som dyssnade, Frå- L bin nart blev det. bekant. att her. |" tigen av. S:t Cloud inköpt'tavlan, | Hertigen vär en av landets tedan- . de, män, vara ord vägde..tungt. i den mänskliga. fåfängans våg skål. Det var : den frikostigt. ti. tagna" summa” hertigen. bjöd för tavlan; som :kom "konstnären "att falla för frestelsen att. sälja, den. Men i 'samma ' stund kände han instinktivt,. att han sålt. Margot för framgången och för alltid för]. lorat hennes +": Kort' därefter? blev ans Våning besannad." «7.0 Det vär på hertigens mottagning |: för det mondäna "och konstintres- serade Paris; .som- gåtan "kring +: Margot fick sin lösning, Hån Jog- kades dit, av” "några vänner, som > förespeglade honom '.nödvändig-. " heten att visa sig ute bland dem, ilkas dörrar förut varit stängda för honom. Han' följde dem som "en nyfiken gosse uppför de matt- ”Jagda trapporna i det stora pri- ., vathotellet. vid ;den breda aveny- : "Cen. Det: vimlade arv. -Jestklädda änniskor i.de W. 3 de -. praktgemaken, - där, ljusen brann i tunga :baraekkronor . och i: luften var: fylld, av. parfym och = blomdofter,; En ; dörr slogs. upp, , och han stannade, på tröskeln än- er för "den syn'som mötte honom. » Mitt :i salen; tinder : det flödande + ljusskenet 'säg-han Margot. 'Hon: : bar inte längre den -avarta-dräkten fly”. bort. från"; . älv, Min kärtek sla så fick jag "aldrig'ge dig, endast - röminelsen. Den, fattiga. (ersä ::Tyst böjde hån. sig. ned och i , or kysste Hennes, hand. När han åter, ne a i såg upp, stod hertigen vid hennes, ne . sida. En åldrad man med spetsigt; hakskägg « och .bourbonskt tunga 3 Jag ”ratulerar er. till den "stora framgången, min 'unge ma Er tavla"är förvillande lik min hustru, fast det "naturligtvis en-" ; " dast är en tillfällighet. Den likhes "4 ten slog mig 5 genast, öch j Jag mäst. ss te till varje pris bli ägare till.den. ; ".". oo okända. lilla midinetten . med de!” i I | vita: blommorga!. "Han skrattade. — Nästa gång .kommer jag att: beer. måla hertiginnan. ;- ,.ev a: Till sin förvåning märkte a gen, att den unge konstnären Jäs; ” nat hononi med en bugning « utan!" att ens besvara hans generösa er; bjudande: , re bitas -— Framgången har. redan stig. git bonom åt. huvudet; aomärkte, > "= han :kort, :men hans hustru -lade: > plötsligt" handen på bans arm. fö 2, — Nej, min vän, sade hon och: efter mannen, som för alltid or het och harmoni; där .var han: fd till ockhattenz utan | såg : . ansåm härskare i sitt självdanan; re pågoting om Ox ' oe klänning I i .pärlemorvitt.- Det gått ifrån. he Eek (Tänd de ne | : ke. svarade hon alltid detsamma. Om sorg "efter lyckan, Flick An de kungar ns in Han blev en I eftersö kt ; heten, när hans: framgång ännu | ljusa håret skyldes"av en tiara vita. blommorna är död för ho: or rsta. gången han såg. Margot oh det rökiga kaféet. kände, han , den oförklarliga sympati, ' som an vakna vid ett enda ögonkast, Das. efter dag återkom | En slog är fade hän om hon | med -kallt blixtrande diamanter. och hals och" armar var virade med glänsande värllänkar, I der Å ett s ritkök, och mumsat komma. mn gång frågade han, om hon kom oa sp medan hon. all: tecknare, och de stora tidningar- hon meg Sitt'uppenälie FÅ I h edaktörer överbjöd varand- varligt granskat teckningar oc nas I - a. åa kind mä kunska. utkast, 300. han visat I henne. Hen: la. med. böra bonorars Uppmärk: låg i mörker. Nu”var vägen ba- nad, och han hade: endast . att xendra mot målet, . En dag kan vom. Han bar fått veta det förstt i da8 . ses od vt > AMAAMMADMADADAD LAG ; FIVEFTYTTETYETTYTVVVvvTt! | a A FA AADSAAASAMAAAAMAARRAA, 4 ADAMAMAMSAAKAAA FEFSETEVYTTYYVETYTVETTESTYTVETFIYYYTYYTVYTVVPV! AAA
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.