"YYYtFYFIYTY TT YT TY YTV FEET YrvererYyrTTY oLångöra” kom Skuttande över ossen. Hon tog det så lojt och satte sig ofta upp på bakbenen odh : glodde , sig omkring, . Då , klippte :öronen - gärna, Hon var . vaksam,.. son. den måste vara a som har: många fiender: =. ..i >> Hon! tog. vägen 'mot ängarna I där gräset nu stod ganska högt, : Kom: över: "gullvivsbacken som flammade: vackert mot det grö- +.” Na gräset..Satte sig ett slag i- -. 7, Ben, rörde sig oroligt och visste att "det snart var tid. Hon 'satt ; där, bukig:-och tung. Hon' skulle «ungar ute på ängen: Mitt i äng” 1 en fanns ett buskage som blivit "tätt som ett;slye. "Därinne var Ma > det både $valt' och trivsamt: Så , > fort ungarna kryat på sig litet Rh kunde de lätt hoppa ut på ängen äd klöver som Ängöra skulle gå r på samma stä 1. : Som hot satt "där. bland gull 7 vivorna fick hon syn på en skug” Vv vga pår marken, Rent instinktivt . kastade hon sig åt sidan. ' Det. » var. precis. b' sista” ögonblicket. Mö . Det var "den stora pilgrimsfal, ken som slagit. Nu missade den: - stora fågeln sitt mål, På ett en- Fö da ögonblick "hade Långöra för- VE > svunnit in I sitt täta slyet Trots '" att”hon var.tung och” de hon springa fort, . Pilgrimsfalken :: steg stora cirklar” allt. höge. Seglade.”på 'späda vingar och" såg då. och då ner mot" 'marken för att upptäc- ka något annat matnyttigt. Har- + pålten hade ju klarat livhanken;: > Mitt inne i'det täta slyet på + ängen . var "marken fuktig : av ! vatten. Här var det mossaktigt. Gula": smörblommör 7. frödades - É. På varje stängsel faring fle- I ran blommor; en .del/ änniv'i sina .Iudna höljen "men: en” "del "med fem Stora: och klargula kronblad me intill den. fuktiga ken var. det torrt -och fint. " redde” Långöra” sin ' lega. Och "änder'; eftermiddagens lopp födde han fem: ungar, som.sedan :Jåg" och diade:hienne. . Långöra - var ingen trofast mor: Endast några dagar höll Hon sig hos si- na. uhgar, "Sedan ' gick hon" sin . egen väg och” lät ungarna klara sig, själva: > Frang Men hela denna natt låg hon - hos dem, Hon trivdes; Det var en: Blek" himmel. utan "stjärnor. + Tyst ' och ? stilla. . En: nattskärra , lät höra sitt spinnande läte. och ” bgglornas ”skri kunde också hö- ”ras då och” då. Långöra låg och ;' hämtade ” krafter: ' denna - natt. Det skulle inte d mer än 'ett par månaders” tid förrän hon" låg "> och födde en' ny kull 'uhgar' för Tatg. sedan lämna: dem ensamma "1: en "farlig, värld. Många av Långöras barn omkom; under sommarens lopp,-men några uni gar, klarade sig och blev krafti- ga ungharar till hösten och vin- «7 tern." in sl - "Några dagar: Långöra sprungit från ungarna :':, redan tidigt/på morgonen medan dimman ' låg. över”"ängen ; och . daggen gjörde hennes: päls. våt. ' Ungarna: lämnade också legan. De höll liksom ihop, men: skulle " inte mer ligga tillsammans utan var och en av dem skulle: nu själv välja sin lega. De var hän- ' visade till att klara sig själva Y Den ' störste ' harungen varen ot hanne, Han var nästan: dubbelt AA så stor som någon av de andra: Han var också den mest försig- > komne.och vär, först ute på än- gen och fick tag på ett klöver- . stånd. Munnen började : arbeta "och bladen försvann ett efter ett +». her i hans: mage. Han satt väl dold "i det höga: gräset." Nästan : blickstilla, Det enda som "rörde sig var” munnen, Ja,” öronen klippte litet. då. och då. och det uhderliga var, att harurigen all- deles 'av' sig 'själv" var: medve- ten :om tusen faror och hela ti- den våksamt 7 följde" allt: 'som "skedde. Solen: steg upp. Dimman a N 3: ver "ängen och sökte honung: Ett bi skvämde den kraftiga har- ungen så han tryckte mot jor- den. i vild förskräckelse; De kvicka och stora ögonen såg ef- ter fienden, men upptäckte in- genting, Öronen åkte her utmed ryggeni: Så låg harungen länge. Men till sist då allt varit tyst en lång siund började öronen klippa. Litet senare satt harun- gen. åter 'och åt. Ett av hans syskon" hade jn- gen tur denna första. morgon. Hon hade ätit sig mätt men vil- le--inte tillbaka till någon lega. Hon 'fick plötsligt lust att upp täcka världen. Hon ' "anade inte alla "de faror som lurar på "en liten” dum harunge. Hon hoppa- de: omkring i gräset och tog sig då och då en smakbit av något fint klöverbestånd, Satte sig på bakbenen : mer .kom-.i. alla fall "senare hadell : inte över "gräset. Undersökte all- BIEN : Ingvar Wahlén amn emaNenaNN ting: Var ju nästan för. första gången ensam i en "stor 'och, o- I känd ;värld. Hon' kom långt ner | mot'skogen! In: i ljungen, - Här vardet risigt och snärjigt. Men 'harungen tyckte, det var "roligt här där solen bara glimtade mel- lan löven.” Oförsiktigt- hoppade ungén allt längre" ner mot Kol- ken. 'i Nere' vid: Kolken hade vild minken hela” morgonen hållit på mad "fiske, men det, enda. den Tått tag i'var én ynklig liten” ab- ; som inte "mättat. magen. . mmat 'om- bor I Vildminkeh' "hade kring i "vattnet och. med, strand Men: Näckrosorna : "blommade: N svarta , vattnet. luktade 'av. dy. dågot' matnyttigt. ' Jol "en ; gräs- and... hade vildmihken”. skrämt upp. Men inte var det något att fånga." .Då : ska' man se, anden långt innan och simma på" den: Vildminken: var alltså på då- ligt humör. Han strosade om- kring ganska oförsiktigt. Hung- rig och arg. Han var en "ensam hanne och hade: ingen familj att dra försorg öm:” Det kunde han vara :tacksam för denna” morgon 1 ”jaktlyckan varit 'så usel Till sist lämnade han sjön. och gled upp i ljungen.' "Det var då han fick vittring av. den -lilla harungen som lämnat. den fred- liga ängen och gett sig in i den Skända skogen. +" >” äv -"Vildminkerni hukäde, 1 invid]. h hennes goda måtlukten kom, ocn där ljungen då och då böljade för om leken tagit överhanden. Har- ungen hoppade högt och lekte i riset. Då och då satte den sig stilla på bakbenen och såg på allt det nya. Skymtade sjön och blev skrämd av Kolkens mörka vatten, Satt en enda sekund upp rätt, men sprang sedan bort från ket nytt.” "Men det 4 var försent. Minken var en smidig jägare. Tre långa språng genom riset. Harungen försökte” kastå ”sig undan, men de vassa tandsylarna bet "rakt övers nacken ' och något av en morrning hördes ur vildminkens strupe då han fick den" varma "det. rann om nosen. Vassen 'stod tät. Men, ingenstans | och "goda blodlukten” och blod- "smaken i mun och. näsa.” Vild- minken åt upp fångsten på stäl- et. Låg. där och gnagde ' sig in i det varma köttet. De. vassa tänz derha' fläkte upp skinnet. Blo- mätt också för denna "gången. Ha långa” och, varma dagen: nu. bara fyra harungar kvar. En av. dem sökte .Jega ute på ängen. Men de andra tre sökte sig till- baka "till slyet där de blivit föd- da. De" fann större säkerhet in- det täta hiet. De låg för sig. själva, beredda att fly: vid minsta fara. en liten haramge. ; När kvällen köm slöt. blom- morna " sina . kronblad." Maskro- sorna. blev... till gröna höljen. Blindnässlorha. nere ivid skogs- kr ronblad" och "sökte liksori skydd skulle dimman "komma lidande |” från sjön. Ugglorna gled 'på tys- ta ;vingar över markerna, Små skogsmöss ck "släppa" livet till: Hemma i Rävaljung tog en ugg- la "en råtta som: kom kilande ö- ver gårdsplanen. ' Med råttan” i klorna gled ugglan in.moj sko- gen: för att äta sin. fångst; ne' here vid sjön! Nu drev" han- nen efter. henne" i' vida bukter, Då och då stannade Långöra och hukad? i gräset. Då kom hannen närmare. Han sprang ibland en lay runtom.henne. Men kom han riktigt :nära' for: hon. iväg igen. Dera: ek skulle vara några da- gar:, : 4 :.Långöra. hade” glömt” sina ”un- mm tuva med starrgräs och glod- gar." ' Vad. betydde de nu?,-: I 'en färgprakt "Höstlöv aula bruna, röda ? ljus ändå"... de stint ät det håll varifrån den | en liten harkropps glada 'skutt | hade satt sig nere vid grusvägen och rörelser. Harungen anade l och var bara som en mörk aldrig någon fara, Det var som punkt, skulle sova” gott: hela den | "= "Men.uppe på ängen fanns det)” in' i: sömnen vaksamma, : Det: :var mycket som” lurade på . invid" 'stammen. Blommorna. satt |; :iLångöra hade'funnit en hans |'” - Som vi särskilt minnas då. "7 Löven våta, : > Vinden "för . vilar de snart inom kort. Höstlöv fallo, skyar draga E Över nejdén'” där jag går .. "Likt ett löv som "föll för viåder” | | När. den - bleknat röda kinden : . Träden. 'kala snart skall stå ” : : . Nattens dimmör sist dem hölja Ger oss tanken på de döda - rassla, falla”: dem sakta bort - Mot "den frusna jorden kalla Allt kan fånga, allt oss taga- Inför det. som förestår. Skall: vi : vissha du och jag , Det är livets shårda lag. Vv ; falla, singla, brinna . ”Frostens kyla de förnimma. . . .Stjärnklar himmel lyser. blå. ' I. "en'.stilla, rofylld frid”: a » Men ' dess fall kan inte dölja. sn ”. Solljust hopp: om vårens: id.” Ungar ” Ocn natten vävde sitt dok allt tätare över skogen och ängen. Ännu spann nattskärran. Den Över' mossen gled en räv. Den långa svansen 'böljade efter kroppen. Huvudet var framåt- sträckt.” Mickel var på jakt. Inne: i en av vassarna lekte storgäddorna.' De stod med-sva- jande ryggar i det grunda vatt- net, I närheten höll uttrarna till. De hade goda dagar 'nu.. Under lekarna var fisken inte så varskt Då kunde man få ' många näran- de. fiskmiddagar; et Inte 'ens under natten var r det dött i naturen. Livet levde vida- re, Kanske ännu hetare och in- tensivare de. mörka - timmarna, | Och Långöra fortsatte sin lek, Hon drog sig allt längre bort från slyet där de fyra ungarna låg i sina legor. NAN oe . De var för länge sen glömda |” av henne; De' hade nu bara att reda sig själva. . Natten var full av Hju : ALAA LAARA ” fForts).- SS : SS | Men så lade moster ner sitt arbete, uppmanade barnen att göra detsamma, tog fram den stora bibeln och började läsa om ”resanden, som kom vägen fram och blev slagen sanslös 'och om den barmhärtige samariten, som hjälpte honom.” - Johan . gjorde som de "flesta barnen, hörde på med ett halvt öra: "och tittade drömmande” af genom fönstret, Därute" lockade, snön låg i i ett tjockt la-' ger "och mer och mer snö blev -- det, då stora flingor föllo sakta ' ner till marken och Jade” sig till vila Hur hi igt att få göra en stor snöboll, men nu lyssnade Jo- han igen." Moster hade kommit till berättelsens” höjdpunkt; ö- verfallet på den vägfarande; Det började mörkna ute'och nästan alla - barnen hade lång väg hem, så nu fick det vara id nog undervisat för idag, ' VA v. kyrkoherde” Gunnar . Levén; ST i | vägen.. Christina församling, Götebor att "man säger ”tack”' när man | fått. något gott. På högtidsdagar och . födelsedagar ; blir "vi uop- vaktade. Våra vänner slösar på oss sin' godhet; . Och ' det är en! självklar sak att vi då visar vår i erkänsla; Samhället kan också tacka nyttiga ' medborgare. De får ta emoat förtjänsttecken som fästes på deras bröst. ' > - Detta skall vil besinna borde ju rikta vår tanke till Gi- varen. I stället. synes de göra oss blinda för Honom: Det är en |: naturlig sak att vi skall ha det gott. Välståndet. skall fortsätta år efter år. Framgången likaså. Vi ”hästan . fordrar - detta: Och dock är det så att alltsammans är nåd - PENNE Tacksägelsedag.. Och så skall vi : Men Herren i himmelen "då? Hur mycket tack får Han? Dag- ligen överöser Han oss med gå- vor... Sol och regn,. hälsa och framgång, : vänner och :jarbets- alädje får, vi fastän: det endast är några få som' ber. om detta. Och många är väl de som åkal- lat Herren i nöden. och « fält hjälp. De "visste kanske ingen annan utväg. De bad kanske på måfå. Och det kom: svar. Den barmhärtige Guden såg till dem i nåd. Han öppnade 'dörrar och banade vägar där de minst hade väntat det: , = Vi har i sanning en stör tack- samhetsskuld. att betala. Men det är. ofta dåligt med hetalnin- gen, Herren får vänta. Vi tar e- mot gåvorna men glömmer Gi- garenz "Vi "bar fordringar på Gid ' men glömmer. att Han har" fordringar på oss. Han wvän- tar på. vår tacksamhet. : Han väntar påsatt vi skall erkänna Hans godhet. Hur. ofta får Han icke vänta förgäves. Först när far. och mor var. borta förstod man: kanske vad man ägt i dem. Först när man, låg på .sjukbäd- den -fattade man. hur : många hälsodagar man haft. Först när man: närmade ' sig levnadsafton- en förstod man hur många till- fällen man håft att söka .Gud. ”. Hur kar det komma sig? Vad är den innersta orsaken till att vända "om till Gud. Sker icke d2 atta är det fara värt att gå- vorna dras. in och att Givaren. vänder oss 'ryggen. Då blir "det synd om vårt svenska folk. : En ' rätt "omvändelse börjar med. bot. 'Man ödmjukar. sig i syndabekännelsg” och bön? Mah säger Gud sanningen att man är värd att förkastas från. Hans ansikte — för sin -otacksamhets skull, Och så tar man itu med sina. ”vardagssynder::' missnöjet, avunden,: lättsinnet', och | njut- hingslystnaden.' "Man . ser den sanningen ' klart i ögonen att den åt vilken mycket är givet av honom skäll man” också fordra dess mera. Gåvorna skall icke förslösas och förspillas. De skall användas väl. Så att. Gud, blir ärad genom dem.' > Försök, min. vän, att! : bruka din :tid; dina kräfter, din sam- varo . med. andra, 'di.ninsats i samhälls och kulturlivet så att Gud ' blir ärad 'genom”" det. Då har du ' visat tacksamhet." Och kom ihåg — du är bara en en- kel låntagare. och ingenting an- nat Du är en förvaltere som kan bli uppsagd när som helst. Må. detta vara din bön: ”, Anu tacka dig, o Gud, mig lär. Giv .mig det barnasinne, . "som livets alla dagar bär ' . din trofasthet i minne. -var så mycket som” ev TATA AAAdEAasasAIsa ss (CEN SÄNNSAGA Ne "Moster lade ihop boken med en smäll, sade adjö till barnen och skickade "iväg dem med en klapp eller ett' vänligt ord. De flesta hade sällskap ner till platsen, där vägarna sam- manstrålade för: att sedan sling- ra sig bort åt 'olika håll och så småningom övergå i mindre skogsvägar och stigar, a Maria Döös re Renee ol os , Johan ; följde vägen utmed sjön och tog sedan av mot sko- gen in på en mindre stig, som steg brant upp -mot en åsrygg. -Här lågo stora klippblock, ö- vervuxna med mossa, utslängda bland mörka, många gånger förs vridna träd och buskar.” Dessa bildade de egendomligaste for- mer, när mörkret föll på. Man kunde tro sig varg i en trollskog eller ändå värre, man tyckte sig se något levande, som rörde sig, människa eller djur, lika” kus- ligt var det..." "Johan "gick .och jagade upp sig själv till rädsla, vad var det han hört. i dag i skolan om överfal- 12 på den vägfarande? - Han biov- så orolig; ja, han blev, kall och varm om vartan- nat; när han hörde kvistar. bry” tas under. fötterna, eller;när han kom att sparka till något före- 'mål, gren ?eller -sten; som .,rul- lade” undan ner för en' slänt: : Johan ' blev. tillslut: så skräckt, ;att .han beslöt sig 'för att. ta av sig” sina "stövlar "och smyga 'sig tyst på sock fram på Han tänkte, "att om ingen hör- de: honom;' så skulle han heller inte bli så lätt, sedd 'och 'så gick hån försiktigt i: den' ”iskalla snön hem till torpet och kom dit halvt förfrusen. =; save ” s Det vår en liten sorglig skep- nad, som Sophie fick. ta' hand om och lugna ner, men livet var hårt. på :den tiden, så det var bara ,att fortsätta promenaden .Tnästa Soldag s och att härda sig "AN SÄGER ATT livet går sin gillå gång. Därmed ine- nar: man väl, att det förtly.er |? utan några djupare störningar, Så var det inte för Sophie. Hon fick: pröva iivets bitterhet, men hon' var: som. en stålfjäcer, alltid reste hon sig, fastän hon böjts nästan: ända till jordep, vu hade ett tungt slag drab- bat, henhe. Svante; hennes barn- domsvän oci make var död. :/” Man hade "kommit bärande hem med honom från skogen, där han råkat ut för en oiycks- och fått ett träd över Sage hade fallit hårt, alltför hårt tycktes det. = sc Morgonen efter deck 'S uppåt backen, , hon ville höra sjä ringningeri.. . Först kom klämtningen, tre slag på den stora klockan och sedan tre slag på don lilla, med variation tre gånger: meilan fdockorna, tills aderton klämtningar börts och sedan: ringningen vidtog under tio "minuter. - - Hon "stod "stilla "och lyssnade och tårarna ruono ; "utför kinder- na- Det. var så "svårt, nu hade hon ensam hela ansvaret för Jo- Po änna tanke" "Hjälpte henne, hon ' måste. gå hem, men non gick: som: i dvala och fortsatte därmed medån hon ombesörjde allt till begravningen.” : : . Hon såg till att graoris blev backat och utstrött på golvet i stugan. och även framför. ytter- dörren och på vågen, här i form av ett kors; att granarna på var sin sida om, ingångsdörren hade brutna torpar och ett” ”wekaåsta- prästen”. läste- utfärdsbönen. när kistan, för att föras till kyrko- gården, togs. ut från vedboden, lt där den stått. de. sista nätterna. Sophie | vem som helst, som nad, gåva. I allmänhet var det en | - trodd man på orten), Sophie fick också tänka på, a nat fanns framsatt både före avfärden til] k: rkan hemkomsten. - ” och ofer Varje ”gård aller by” in socknen bildade sitt egot ränom lag eller liklag", Man måste va- ra många för att kunna skiftas' vid med likbärningen, som var ett tungt göra. Hela den långa vägen gick man till fots och bar kistan, Så satte. processlonen sig I rö- relse och näp man kom nerför backen och ut ur skogen börja= '' de kyrkklockorna ringa från sin nya plats I tornet, De ljödo ut över nejden med en sällsam skön klang, tyckte Sophie, det var en sista hälsning och lät som ett tack till den, som hjälpt tll med att hänge upp dem 1 tornet. På backen utanför kyrkogårds porten mötte klockaren upp och gick före sjungande in genom denna, där prästen väntada och tillsammans fortsatte man fram till gravplatsen, : SLE ID | ATERKOMSTEN” från kyrkan : blev » man ombedd att följa med in i hemmet och inbjuden att taga för sig av. vad Sophi2 förmådde bjuda och det var inte litet. Hon kände sitt ansvar. och hade gjort sitt bista. . Här fanns framdukat on myc- kenhet. mat bland vilken torkat fårkött "och bruna bönor och fläsk mycket uppskattades," Som förrätt bjöds fruktsoppa och som efterrätt ””vitmat” . såsom ostka= ka, sötost och brynost. - - "Mycket av detta var sförning" haft med sig och nu var det vik« "| tigt att hålla reda på, vem eller vilka" som ' medfört den största och; rikligasté:; förningen,! därpå berodde mycket av ”vurnaden” att "bland de första bli bjuden fram till bordet. : ' mest, men" som Sophie inte ha- de "några släktingar på orten, så blev det eft krusande utan all ända och ingen ville gå först. Man kan säga att de voro lika ”storbjudna som 'Hultafruntim= mer”, vilka till och med kröpo under sängar och bord, eller gömde sig i uthusen, när de bjö- dos stiga fram och KM för sig av: förplägnaden. . " Inte för att man var särskilt blyg, men det hörde till, aft man skulle krusasg'och-ju mer man drog siz tillbaka, desto mer kru= Hm blev man, Men till slut var u-den tvungen att träda fram un bordet, som hade haft den rfikligaste förningeh med . sig. Sophie fick inte heller glöm- ma att se till, att var och en la- de för sig av varje sort. Det var viktigt att. inte. någons förning blev 'ringaktad.' '; Man skulle också ha 'med sig - hem ett ”stöpkpröv, av sin' egen anrättning, - des i en näsduk ogh dessa blevo särskilt uppskattade av de hem- mavarande harnen; vackert ut- styrda, 'som karamellerna voro i svart och vitt papper med de- viser på. - Ännu så länge hade. Sophie mycket att tänka på för gäster- nas omvårdnad; men -stannade - hon . till en liten stund, så var det något som snörde till stru- pen och som :värkte i bröstet och tårarna ville fram och där- för var ” det" bättre, 'att denna hänn., hon i sorg., i... Tids nog: komma tankarna i ensamheten. : + « - £å förgick denna svåra dagen, ” som , alla svåra dagar gör, So- phie "gick ändå ömkring i någon slags dov förtvivlan. Hon var nu” med sin fohan lika ensam som "en ersam påle "ovan mar- ken”; och hon, stanpade oftare. förr begrundan i sin - äga medan hor blickade in i skogen. : som ' begravningsgästerna ' hade " Givetvis skillle släkten ras”. Begravningskaramellerna / az, SS omtanke fordrades av henne, så : fö ee j lämnade ängen och seglade i ri” ; : . dåer ut över. sjön." Det. skulle i vi: glömmer "att ”tacka?- Det -är | , och ena Amen: (v. o kunde "vara Forts. bli" en ' underbar: vårdag - också 2 vår. ;-gudlöshet.- -Gud- betyder” så : oe . ! ekåstapr . ol ! +: denna dag. "Nu surrade: "bina .ö- - 2 es : ee a . ,; . . : I 4 le - : 2 - 2 fn de å H . . H 7 ? SS ” . wi 4 AM mor al | a dn rv FryveYvvYvTeV bada Ar - - S- —— AL I gn —
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.