"Djupt inne i älnskogin på kronans område lever Sissu, tjä- derri. Han är nu en gammeltupp | . med många år på nacken, , Den Kraftiga näbben trivs. bäst: med, att :äta av-bär”och tallbarr.” I 'huvudet lyser Sissu röd. Under s hakan har han ett kraftigt skägg. Han är svartbrun med inslag av både vitt" och. blått. Är kraftig, nära metern lång och med kraf- : tigt bröst; Numera , är. han / en > smula ” vresig, kräver respekt. av : alla i sin omgivning. Han är" "en s mycket barsk herre som. varnar så snart någon fara hotar. Alla litar . till. honom. Han Har ett : helt harem med fruar i den dju- -ris där de går och plockar." - på skogen, De är brunspräckli- ga och mindre än han. Man mär- ker dem: knappast 'i ljung" och Nu vär "det kväll, Solen ska snart dala i väster. Ännu färgar ” den granarnas toppar gröngula. , - Kommer ;silande mellan de kraf-' ga trädstammarna och gör sko- "gen lik en John Bavuersk" sagor i skog. Nästan så man väntar att trollen snart ska glutta på por- "ten i Ramberget. Kanske "kom "ma tasslande när solen nere. Äta av de bär som till äventyrs finns, Det.är inté mycket så :ti- digt på året. Smultronen blom- : mar nere i bj örksluttningen mot sjön. Men "ännu. ska "det dröja innan det lyser rött här; . Uppe i en tallbacke går Sissu. Han har; proppat sig mätt på .tallbarr. och vill nu ha tag. på . grus som han behöver för mat- smältningen, "De "kraftiga bénen för honom” "snabbt "neråt "mot .skogvaktarens stuga.' Sissu vet var det finns bra grus som krä- van behöver. Framme vid vägen plockar nan i sig "till och med —”gänska Krafltiga stenar. Har blir Me "cyklande? på vägen. för "ett slag inte så vaksam. :- -Just då kommer skogvaktaren Sissu ser honom inte innan han är allde- - les inpå honom med cykeln: Då "lyfter den kraftiga tjädertuppen : med dånande vingslag. Skog- vaktaren blir så rädd att han ' håller på att välta med cykeln, Han möter ofta både tjäder och orre, men varje gång lyckas de . skrämma honom ordentligt. ” Sissu blir själv rädd. Med bra- kande vingslag - far han över : trädtopparna bort mot en liten .mosse i wars- kant han gärna - vill: sitta. Han slår jner' på en " kraftig grangren en bit upp i trä '' ljus, - com " nästan varje mn . sam; , : > Då. ingenting farligt syns 'nå-. det. "Omedelbart efter: nedslaget på grenen 'sitter. han ,blickstilla med uppmärksamheten riktad på allt omkring sig. Han är. mycket rädd föratt bli överraskad av Ji- ender, Det gäller att vara” vak- gonstans slår 'han sig till ro. Nu har solen helt försvunnit. Vår- kvällen är nästan ljum-'. Det är mycket «stilla. Himlen är blett att: : Stjärnorna syns knappast. Sissu .trycker på sin gren. Under ho- " hemlighetsfullt. . fladdrar | förbi. Myggen- dansar hom smyger kanske räven för- : bi; Men Sissu är säker i trädet. " Hur stilla är inte natten! Inte en- vindkåre' rörs. Träden ' står med blickstilla. kronor mot skyn, Granskogens taggiga toppar ris” tas in mot den ljusa himlen. Över sjön. vilar ingen dimma denna natt. Mörkt Tyser vattnet, : Nattfjärilarna nästan hela natten. Deras mjuka susande -hörs som; stilla. rausik. Ännu sitter hararna på ängen vid Rävaljung, och mumsar 'på klöver. Där är den store han- ungen Tott, redan kraftig och lågbent. Nu är han vaksam oci säker. Ingen fiende hinner nära honom.” " Vv > Men: ännu en av de återståen- de barungarna har fått mista sitt liv. Det'var en tidig mor» gon då den stora duvhöken var ute på rov. Med sina skarpa: ö- gon upptäckte. han en liten har- alt « nere | gräset, Han - slog kvickt, Så fick harungen en se- geltur i. klorna på duvhöken. — Det, blev 'harungens sista färd. +» Naturen 'är grym. Det: gäller att, dö eller döda. Haren har in- - gen att döda. Men han har fått vaksamhet och långa ben. Än- då lurar många faror ti den dag då harungen fått väksam ten spänd, +. : +'Tott har plivit Vaksam. Redan har han undvikit ett par faror. Nu ,ska ingen få lätt att övers raska honom "I. 0.0 "Redan när gryningen ba a. a- nas vaknar: Sissu + på : sin gren. Han ssträcker på sin hals och ser sig 'uppfordraide” "omkring. , Häns röda färg glänser som blod, Hanli knycker på nacken, känner sig orolig, som han gjort. länge Näs- tan varje morgon har han spelat för att. locka hönorna till sig. - Han börjar med ett stilla kläp: patide.. Under tiden skylar hän med "vingarna, breder ut deml” och "slår upp sin-stjärt som: en solfjäder. Kraften; sväller i den kraftiga - kroppen; ;. Hakskögget darrar. Kläppandet blir allt kraf- tigare. Så kommer klunkeå och sedan "det häftiga sisandet" som | NEN "Ingvar Wahlén Osem NN a får: hela hans kropp att” datra:. Nu råkar han i extas. Åter kläp- pande, så klunk-och sisning. Ä- ter 'och åter hörs hans spel: Un- "Ider sisningen blir han. som döv och boita. Då har en fiende lätt för att närma sig honom; -' ”. Litet senare då solen. kommit upp på allvar flyger han ner i mosskanten och sätter sig. ' Nu br '. spelet livligare, . Bara en stund 'senare kommer två -grå- spräckliga hönor smygande och plockande. De är . lockade av gamlingens spel Men inte. bara de, utan nu har ännu en tupp nått hit och börjat spela. - Han satt på andra sidan sjön då gam- lingen började sitt vspel. Detta drev den unke tuppen att' söka upp den andres spelplats. ' Nu spelar de båda två så de är all- deles' döva för omvärlden. 2! Men så "drar Sissu sig bort mot de båda hönoina. Den un- ge. genskjuter genast. Detta är Sissus marker. Han tål ingen in- trängling. Med slokande vingar och väsande av ilska rusar han på den yngre tuppen. De lyfter sig. mot varandra, hackar med näbbarna och slår med vingarna och river med. klorna. Fjädern yr. Meh ingen av dem blir så lätt tuktad, Striden böljar fram och åter-en lång stund: Sissu är den : tyngste, Han driver: mot- ståndaren ut mot mossen. Sissus kraftiga näbb utdelar flera hår- da hugg... Nu är han verkligen uppretad,. Han rusar /'på fienden gång på gång. De väldiga ving- arna smäller som skott. Rätt som det är har ängtuppen fått nog. Han förstår att Sissu ännu inte är för gammal för att freda sin mark. Han vill vara oinskränkt härskare över sina hönor, , ' Ungtuppen , flyger tillbaka ö- ver 'sjön." Kvar :står Sissu med slokande vingar. « Nu ” är hän framme hos hönorna. De beund- rar ; hans dem sin uppvaktning. - Efteråt flyger! han: upp i tall- skogen och -äter- tallbarr. går där och plockar och har sig. Hela tiden är "ans , vaksamhet spänd. En : gång kommer den långberfte ;' älgkalven - för nära, Då lyfter Sissu' med brakande vingslag och far åstad en bit där han får vara ifred. Och älgkal- ven springer med långa skutt bort till modern som bara lyfter huvudet. och lyssnar ett slag, men ,så fort hon märker Vem som åstadkommer oväsendet bör jar hon äta av, det sträva gräset igen. voor En rödstjärt håller på att byg- ga bo, Underligt nog”har' han valt att bygga i ett. tätt buskage nere "vid. mossen... Annars håller han helst, till i närheteh av män-], niskor. Här är visserligen inte så lång bit bort: till skogvaktar- gården, men 'i' alla fall nära. en kilometer. ” Den vita pannan ock det guld-' röda bröstet röjer. vad ' han är för fågel. Hela. översidan ör grå aktig, Stjärten är ganska -lång och litet rödglänsande även den. ig. på någon" Bö kvist vippar han till med stjär- ten "och sisar litet. "Så. går .majdagen, Sissu” håller nu till inne j lågt grane. Där har också. .en "av" hönorna, haft” sitt tillhåll; Hon, har balat ner sig invid "stubbe, där. det växer lingonris. "Där har hön, redan tre ägg. Ett av dem har hon -värpt | Hon hällor sig i närheten. av redet. Där ska bli 'åtta ägg. så småningom, kanske. bara sju. De rö ”ljusgulblå med : .underliga fläckar. "Vackra. ägg som är gan- ska: små efter: fågelns "storlek. Sissu - går " omkring här och sprätter litet i i jorden och 'ploc- kar en". och annan. insekt;' Han trivs. Då och-då står han stilla med lyftat huvud. Han hela tiden mycket vaksam, styrka ; och. han gör : Han |” > Ett par björktrastar båller til ippe i grantopparna. De letar "också boplats. Deras ljusa” bröst ' med 'grå fläckar gliser vackert. .Sissu hittar en liten sandplätt där. varken ljungen eller mossan fått fäste. Där lägger han sig å sidan och gräver ner sig med de kraftiga ' mörka benen; Ving- arna rister till så sanden yr upp över hela fågeln. Sissu tar” sitt ket om." Han ligger och balar sandbad som han tycker. så myc- | nom. granarnas grenar ibland. i Skenbart . ser, det” ut: som om Sissu nu inte vore vaksam. Men mellan varje ristning då sanden yr upp i hans fjädrar ligger. han lyssnande och" seende. . Han är hela tiden på" -vakt' mot faror. 7 ' Hönan”har lagt sig på sitt re- de. Hon. syns knappt: Endast de mörka "ögonen ' glimmar till då "På kvällen drar Sissu sig ut bland tallarna igen. Han äter å- ter. ett skrovmål' Nere: vid sjö-; stranden dricker hän sig otö tig. Står där som. en”svart. gen, Solen, sticker till. ner; ge- Å R FRÅN ÅR gick Sophie och ”hjälpte till på en. del av de gårdar, som - här talas om. > Socknen ', hade” ju vusi blivit "folkrikare : sedan. dessa uppgifter: lämnades, - men allt: jämt hade Var och 'en. på dé olis | och ka gårdarna de personer i åm nelse,-'som här: uppräknats - ; Det var-inte så mycket annat; som" skingrade” tankarna då och man hade ro: till att stanna' och fundera på dej som "rört sig i far” "berätta om sin morfar och dare "mot. den Jjusa ljungen. Han ser över sjön. Vattenytan krusås av små böljor.: Östan har, satt ' irmot inre och tr e: < att blåsa,' mörka. moln ' i. detta! y fiender; hu= väderstreck säger att det snärt ska bli regn.; Mr » När Sissu inte längre är törs- tig. lyfter+- han ; med brakande vingslag;: Han längtar. efter sin nattkvist 'och far genom skogen bort till: samma gran som förra natten. Han lyssnar som då med sträckt :hals ett slag; Men inget farligt ” hörs... En uggla. fläktar förbi på sin. kvällsliga jakt, En koltrast sjunge: . Men i övrigt, är det lugnt och stilla. Sissu kan slå sig till ro. i "att vi själva erhållit förlåtelse av Gud. =>. > eat Då var Frälsare van r kring här nero”ville han bara Guds "kärlek för, skorna och inplanta den i deras hjärtan. Allt. vad Han sade och gjorde gick ut därpå, "att Gud har kärlek till människorna och vill deras' frälsning. Han bota- de sjuka och sade till dem: ”Siå upp, tag din säng och. gå”. Men han gav dem också andlig hälsa och därför tillade . han: .”Dina synder förlåtas dig”. Allra tyd- ligast blev dock Guds :pgränslö sa kärlek uppenbar genom Her- rens Jesu lidande och: död på korset. Denna kärlek fick ett ut- tryck. genom elt av. Jesu sista ord på korset: "Fader förlåt dem”. Där vid korsets fot, är förlå- telse att finna för var och” en, som känner; synden, tr. 'yckande och vill bliva den kvitt '.Där kan du få den avlyftad. Där kan du få - der : befrielse och: den ' frid, som gives i syndernas förlåtelse och som ej kan fås någon an? nanstans. ,; Noa ev 22. Den som "mottagit Guds gränslösa förlåtelse, må ock för låta "utan gräns, ; +; Petrus frågade sin M fare: rnänni- aven CCSABBATSTANKAR: rättelse "för " huru" "många .- gånger skall jag förlåta min broder, öm han” försyndar sig mot mig? "Är sju gånger nog?” Jesus svaråde ku. Nag säger digi Icke slu j gånger, utan ' sjuttio. gånger. sju gånger”, ” Hur är. det med 'den inbördes förlåtelsen?, Är det ic+ ke' ofta 'så,” att. man" anser, att man "sträckt « sin: välvilja "långt, om man” förlåtit två /' eller” tre gånger? nnu oftare är. det så, att man vill ha hel och full upp- en lidén oförrätt. Man gör 'som: den . barmhärtige medtjänaren, man kräver ut den yttersta skärven. I ett annat av>- seende gär man också som, den obarmhärtige 'medtjänaren: man glömmer sin "egen, stora "skuld, sina edra tiotusen pund, man har endast blicken riktad på sin broders hundra silverpenningar. De måste återbetalas, hur. det sedan . går 'med allt. annat. Då iman i samlivet människor emel- lan ej. räknar med den inbördes förlåtelsen, då blir, påfrestningen så stor, att det slutligen brister. Därav kommer -det sig, att äk- or csi tenskapen "gå sönder, . att "split råder > bland familjemedlemmar, och att vänskapen tager slut'e e-1 mellan människor. 'v. >. : Må vi bedja Gud om alt. bätt- re kristligt sinne, som har mé- ra kärleksfullhet ' med "medmäntlav 2 Iskall. ES Lindonsta vid - ”Ryali”, där: om sin farfarsfar och: om hur' de levat och kämpat både med och ”vudsakligen med. stenen" och” danskarna, +. 7 oe - En. av: infartsvägarna - från Danmark. gick ju "genom. Unna- ryd upp mot Jälluntofta:- la Här, , inte. ' långt. från Färda ligger Juta håla,”så kallad” efter , en sägen 'om att måriga danskar där mötte .sin undergång. .> Det hade kommit bud Om att: fienden var "på ; väg 'upp (genom Småland "och "att man. kurde mankommo” bönderna ' och ; man: kom överens om att försvara sig. Det sägs. också, att en kanip hh. ha, utkämpats nedanför nu ett par stenar utvisa platsen ; LV - berätta, : att: en dansk överste; stupat. här och" än i | förskansade ” sig bakom dessa. Hur försvaret. i: övrigt. tillgick återställa: det : goda : -förhällände |; icke: - att : uttala en mer” eller, mindre” uppriktigt. menad förl telse med läpparna, utan det hava Guds hjälp "till detta; att Gud själv måste ' göra ivåra': hjärtan 'sådana,' att vi" kunna” förlåta, Och det gör Han genom att först förlåta oss våra skul-; der på. vår ödmjuka bön' därom Sedan må vi omsätta den erhåll-? na” förlåtelsen i ivet i meddelad förlåtelse; ' Allt hat, Att vi leva läre, Som bröder käre, : 1- försonlighet och frid? Och Kristi sinne bäre, Oo, Gud förbar; ITTA/; NÖTVÄCKA gentligen. en underlig figur. För all del: hhn. såg inte så konstig ut. Liknade: mest, vilken fågel som 'helst.; Vit på undersi- dan .med rödbruna sidor, - På ryggen yar.han blågrå. Och så hade han ett svart streck genom ögat... Det underligaste med sitta var när han skulle klättra omkring i träden. Andra fåglar måste gå nedifrån och ; upp: . Men 'Sitta gick lika gärna på huvudet ned- för trädstammarna. : ” » Och så. detta, med boet « .e ” Hackspetten - -hade gjort hålet i trädstammen. Stort och" rejält: |' . Men se Sitta! Han hämtade Jera ute på åkern till Västergår, den och så flög han: 't flera da? gar: red näbben full med lera. Kletade fast leran I öppningen till hackspettens slut blev öppningen så liten, att Sitta nästan fick tränga sej ger no ' Gubbert "hade "aldrig, sett mö mar garnla bo. Till I "Gubben ' var en talgoxe, Gammal. och . erfaren och vis. Äldste talgoxe.på hela Väster- gården. Nyfiken och lite gubbig av, sej: Så han kallades allmänt för Gubben. i " Sitta var inte, stor. men att på detta. sätt behöva tränga sej ge- nom boöppningen var nästan att vara" väl blygsam. Tyckte Gub- ben; ” Gubben "sått och, visslade. Han knixade; med, huvudet, sträckte på' sej.: ” — Sitsen e itut lät det. Ibland nästan” så hät: Tsitsidå, tsitsidå, tsit., 2 Och så flyttade "Gubben på sej. Han hittade en springa i trädet, stack in näbben. så långt det gick, började hacka och hacka och vända och vrida sej, klänga runt och hacka, hacka, » ft öv = Sitsen" e itu, sitsen 'e itu, tsit. : ” När "Gubben: såg . sitta kom ha Jav' Sitta- . hade blivit så elva," Yr rasande, att Gubben aldrig” trokt Sitla om det... 5 MTy se..: en: däg hade Gubben funnit :ett underbart litef skaf-; i feri, Under 'en barkspringa. Oh, vad mycket läckerheter > där, fanns! Massor med: frön och 'flu-: gor och myggor och skalbaggar. | Och vad hade Gubben gjort. Jo, han hade visat sin. fru:detta' under barkspringan, ' Och sedan hade Gubben'och hans' fru med full fart flugit mellan barksprin- gan och Gubbens bo med frön och insekter. och annat. smått och gott. Gubbens ungar: hade ätit sej riktigt mätta. "vs När -Sitta "kom till samma barkspringa och såg att alla god- sakerna var försvunna blev Sit- ta alldeles rasande, Det kan'man ja förstå. Ty det var så att "des- sa små "godsaker samlats ihop Visst är Gubben gammal” 'men alltid att tänka på när han och Sitta blivit. ovänner. Ja, Sitta , han kommer ihåg detta än. Och det kommer han alltid att göra. skogen. och lade .upp: bråtap.och..t veta vi inte. Många versioner ha. som? "ärvde :Vallsnä - .Vallsnäs: hade. eméllert som, av en eller annan anledning +. blivit 'rubbat.' Ty -att förlåta är: vervinn, . iv berättats härom. Kvar står dock att många danskar 'stupade på denna plats.' H ta" håla; : .; Vallsnäs; ja, det var ett gi malt: " frälsegods, som ' tillhört släkten Ödell: eller: Ödta,' men ännu längre tillbaka | tiden ägts av Bölja-släkten, vars tre med- lemmar; Lars Svensson. (börja), dennézs' son. Jö Larsson: (böl: |” av namnet Ju- öös . i en! , Lärs Jönsson: (bölja), résiderade”. här, ; början och mitten-av 1500-talet. Då uppfördes, troligen av häs' radshövdingen över: Västbo”Jöns Larsson (bölja), den sätesbygg- "nad. på Kungsholmen, som man nä ser sparsamma rester: av: c + Den lilla ön är belägen 1 vit ken; som: skiljer Vallsnäshalvön från” fasta . Unnarydslandet.. Här vänta den. nästa dag. Då sam- | ligger Ropårudden, varifrån man ropade efter båt, då man ville "bli satt över till halvön. . Kungsholmen,” bara. namnet gör att: :fäntasien sättes i-rörel- se och: man: vill gärna tänka :sig att något minnerikt ' varit. för- bundet "med denna holme, även långt innan Jöns Larsson (bölja) ibebyggde den...Men "det. bara' antaganden” och önsketän- -kanden och. kan väl aldrig utrö- nas hur! därmed förhåller; sig.” n' dödad under” Dacke- och sonen, "Lars Jönsson, blev: fejdi ömd detta" under or! oliga regeringstid. tagligen kommit ten”. . genom, är nsson LEG dshövding i. Västbi "intyg lämnat” av denne: och: da” terat Unnaryd år 1418. Det gäl? :1er: ett" jordabyte" mellån" Nils Bosson” c och Nils: Erengislasson, « Hästhult-i | Odensjö socken | futs byte -mot en gård i "socken; AA "Alle the g man som thet- ta breffhgre alla. se,' helsa . jak Thord Jgnisson, haeradzhgfdinge Westbo, ; kaerlika meth Gudhi. ; Witna jak. meth .mino haerWar rande". ypno: :brefwe at Noclis Aeréngislasson oc Nisse Bosson hawa 'giort eth laghlikit iordhä- skifte ”swa "at for;: Niclis 'hauer giwit honom "een" gard: i Haest- hult i Odhensryds: sokn.liggi- "Tandés, i for: "een = . gard Å Vnda- | rydhsokniy.;. 'söm "kallas Wreét, i for:da sokn ligglande” i: wato oc thorro,” i "skoghem' öc, ”skiwtom, akrom: [7 aenggiom oc i allo som: them for:da: gozom till hgrer', aella, tilhgrt,. hafwer. alt aller, ingo 'yndantakno. Oc; thette aer laghlica "a thinge: skeet. Til mere 'wisso. oc -witnisbyrd tha henger jak mit inciglé for melta breff.”. + : ' Seriptum/ Vädarydh, anno. Do- mini MCDXVILD- - dar Ett, at gammal Nässjö, där släkten Hård tros ha haft sin upprinnelse. «sh DV Här bodde såsom änka och dog "ock :på : 1700-talet” prostinnan " Christina Fogberg. - Hon hade varit. gift med prosten Johannes Rogbergius i 5. Unnaryd och hon var själv dotter till prosten och kyrkoherden i Kristianstad An” ders' Hellman: Denne var emel- Iertid ett ortens ' barn." ' Han var bondson från gården Helghult i Unnaryds socken och det berät- tas om honom, att han. som li- ten kommit under . ett fallande träd och då fadern fruktade, att sonen blivit, så illa skadad, att Unn: yds |; hans liv knappast skulle” stå att rädda, avgav. han ett löfte, att jåta denne utbilda sig till präst, om allt gick väl / ; Detta gjorde han också med FYvvt beträffar Jöns Lårsson, så ling? och? -rådgivare. NRA SSE san ärad, Sonen" blev både Kyr- koherde och prost "i Kristtan« stad. N 4 Nässja är beläget Då. en udde vo ; Isom utskjuter i sjän Unnen, . "0 .. s.En-stilla: kväll vid stranden . :himmeln ' 'opal-grå-blå-rosa | är en upplevelse; "En bit utanför ser man. "kvin s | neholme; dit det sägs att kvin" ” norna . togo sin i tillflykt undan. krigets fasor för mycket; länge sedan, Inåt "land Ymare Vallsnäs= ". + hållet och>en bit 'in från Oden- sjövägen finner man Bodja Rör, : ett. gravfält av betydande stor= = ss lek ch enastående. i sitt slag I” "vårt land. Det innefattar bland, annat förutom det egentliga rö- set, Beédja Rör, 9 domarringar, 18 -järnåldersdösar, ett stort an=' ' tal gravar och andra. rösen, där= - vudröset och. . troligtvis. finnes + Från Vallsnäshälvön har ock- så, den :sten - eller cuppa. ”köm= ' mit,” som” man nu:ser placerad strax innanför kyrkogårdsmuren mot kyrkan; Stenen anses vara en "kristen: dopfunt från". 1260- talet,: men kanske är, den ännu , mycket äldre och i så fall ett gammalt . hedniskt: offerkärl. "> + " (Troligen är det väl ett form, minnesmärke). ock ' va "Men; den, "väckraste vidden 1. Unnaryd är dock Järanäs där den; som en hög platå; sträcker sig ut 1. sjön; Bolmen: och från vilken höga: punkt :mån' här öh strålande utsikt över alla vikar. >s Här låg också fordon. ett: sö fert "tillhörtgt ”blånd "andra, Gö rån Persson" Erik' XIV: gunst: rslår) att her refmännen r "mon även! med tanke på, arsinöjligheterna.', SE H : Det kan tilläggas; att prostin- nan iRogbergs svärson var: pro= sten" Sven Paulus: Almquist, som skrivit "den" unika sockenkrön kan: Diarium? :Unnarydense, 'ä vensom'; 5 "att. blomsterkonungen Carl von Linné; på mödernet Je- Sophie hörde många -berätte ser" under sina vandringar. från gård till gård, 'men det. mesta ; é har fallit i- glömska; Endast. delyi: iablick 4 händelserna genom de sparsarima” "uppgifter, vi. kunnat utläsa ur. intyg. och, protokoll.” Sophie 5 såg. förresten helst bakåt, hon också- Där var spän-; ning och"? äventyr. och I någon mån, 'vad "beträffar Bölja-: läke ; tén,” ”sambörighet, då hol ä Framåt håde-hoå ju till slat bas ra "döden: att "vänta på och det var: ingen uppmuntrande tanke; Nr men. hennes sinnelag var egent- ligen ljust och därför såg hon :' mest tillbaka till den: "glädje. och ”. lycka hori haft. :. 7 : » Helst skulle man ju Jevå i nus et; men detta hade inte mycket att bjuda: Kenne. I det fick' hon . jä leva; mera än hon egentligen ville eller. orkade. "Det 'var på nuet det berodde, om hon' skul- le få mat för dagen. — Ja, där: var Johan; men för honom var .. det mest oro: :. Han hade alltid varit snäll och duktig, men: silla ve iinbunden och på sista tiden hade han bör- , jat bli så underlig," gick helst : för sig själv och drogs till sj : Där nere vid, sjökanten kän de han sitta långa stunder, oh . när Sophie till slut ropade på honom, tittade han upp med € en sådan underlig blick. , Hon började ängslas” för hö-' nom och hans "beteende, > Så här: kan det -inte fortgå, ' tänkte Sophie, ra karlen. Han får lov att ha nå- got, bestämt att göra tr av ett nästan lika stort som hu- . ännu mycket mera "att röja fram. Nm : till vänster, om stora uppgången SS : via ha vi fält” a a " nm haft a förfäder, av den släkten. Johan är musto=
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.