"> så stora, På: ett stäl. Åp "Lördagen den 21 november 1959 å åsen som sträcker sig utmed sjöstränden" vid: "Rävaljungs sida - växer ganska glest, med gran 'och tall. De -.är inte heller e"är granen planterad och där. växer den i en ” tät dunge, : Där: är" marken: barr. betäckt och utan: mossa." Men utanför växer" mossan :t och frodig och, ljungen. erövrar ant mer mark. Talarna är låga. och. med - stora, knotiga: kronor, : De. har många ' grenar- och är” lätta att klättra i; På sluttningen not "Sjön är det” en slänt . med' gräs, "där är till och med vitklöver som I blommar; Här. har ”Torpar-Janne "en "Bång gått med klöverfrö. och ”ängsvingelfrö” och sått för att det skulle bli' bete ät korna, Det har stället blivit kärt. tillhåll för Brunöga, rådjuret." Här” brukar "hon och hennes släktingar sam,» las om kvällar och, mycket, tidiga + morgnar och äta. av..den "späda | "liten tuva har humlorna . 'grävt-in . "Hung. . Här 7 står. -honimgsäoften- > s | grönskan.: DEt här annat stark ur? klöverblommorna” och . strax intill: har. ett litet humieho byggts inne; 1 jörden. Just vid er sina lokaler. Det är små” rändiga hurblor som samlar flitigt till sitt” hunden, Det är. förbjudet att ha lösa-hundar under denna tid. Di- rekt öförsvarligt. är det. En rik- tig: jägare gör allt för att ha hunden bunden, -Men: på .: många ställen : där man knappast "bryr sig-om jakten "håller man stövar- |-: artade hundar 'sonr kan ställa till stora tragedier i markerna. Den- na hund kom från en:sådan gård, Hans "hemvist ;-heter Granudden och;' ligger ända vid byn. Gården brukar. hålla > både, två och, tre hundar som springer lösa i mar! kerna allt som oftast. Ägaren har fått höta flera gånger, mén tar inte rättelse. -Han .är | hjärtligt avskydd av alla jägare och" det har hänt att de hotat honom med stryk. Men han kan inte" avliva någon av hundarna och bryr sig]. 7 inte om vad' de tar i' markerna. åka få det svårt. att klara” sig för Ö Men nu var det inte sä. Allt medan, skymningen lade" sig allt tätare i. grandungarna och sko- gen. kom : stövaren allt. närmare rådjuren, ; Nu: syntes ingenting kunna rädda. det lilla flömtande kidet, Plant a "Men utan” aatt Brunöga dirckt visste om det hade hon nått ända fram ' mot Rävaljung. >Torpar- Janne stod på. gårdsplanen .- då han fick höra drevet. Då sa han ett par. mindre: vackra: ord, ' för 'Torpar-Janne var en verklig jä- gare: och han visste hur mycket ont: drivande sommarhundar kan göra i markerna. Han dök in ef- ter. bössan” sä fort. de. gamla benen förmåddes. bära . honom. Fick tag på några skott och så på dörren igen.: = ir alla tider "ska du, ropade "Karolina efter tek” Hemma får hundarna Ingenting KH " i Rs Av. "Ingvar Wallén. in TT att äta och är så tvingade att” driva: upp villebråd i; skogarna.” honom: Men nu hade. han brått: och fick svara sedan, n köm upp på själva åskam- men tid att: ia se rådjuren "och sedan hunden. Men hållet. var för drygt. .Torpar-Janne': kände hur: det Kettade till i” kinderna på honom. Han. kände igen. hunden. Han visste hur. mycket 'önt: den hunden" gjorde i markerna. Nu kom "på ungefär: fyrtio metera håll i fullt språng, höjde Torpar- Janne bössan och tog sikte: Skot- tet-ekade i kvällen, Skallet klipp- tes'av. Hunden snurrade några rundor innan den blev. liggande stilla; utsträckt: 1 - ljungen;: Den röda” tungan hängde" ur' gapet på den, 'Mungiporna: var litet .:upp- dragna och, de. vassa tänderna glirimade.- Det steg liksom en suck-ur halsen på hunden och ett par. blodåroppar kom ur. näsbor- rarna må den, Bakbenen ' sprätte vilset! Så var den stilla — död . : Torpar-Janne stod där i skym- nången! och betraktade den döda hunden. Han visste att men inte utan vidare fick döda en annans hund. Men här hade det skett:i nödvärn; annarg skulle en vild- markstragedi :utspelafs 'i som- marmarkerna, Stilla gick "Torpar; Janne: hem; och' hängde upp bö san på väggen och talade om för Karolina vad han skjutit, Så gick han "ut. julet : och vt Forts... . fridfull efter allt. -trampet under dagen, där beväringarna övats och vänts o. kommandoord lju- dit som pisksmällar eller. pistol- skott. Nu hade allt arbete avstannat och var och en hade gått att sö- ka sin: avkoppling och sina nö- jen. öv "Bortifrån Uråsahållet : oh rdes tutningar och övningar på blås- instrument och nerifrån kuror- ten, «som har världens;' bästa skrofelkälla,' som det står i vi. san,.. kom dansmusik, men det var, bara sporadiskt dessa ' ljud de i den vackra parken ' utanför Yofficersborgen”. S "Det var middagskonserten för officerarna och. efter ', middagen | . underhållningskonsert, : Mas ” Johan gick ute på heden och hämtade, en I spade och" med den på (axeln 7 gick han" åter nerät hunden.- Har' gick sakta, en sud- de, skymningen .slukade'. honom alltmer, Morras åsen för” att begrava den skjutna ' dig figur med böjd rygg och spa-" ly de till detta, Allt:var så "vackert och stilla. Hela den sto: ra heden bredde ut sig' framför den . nyuppförda : officersborgen och vid sidan intill landsvägen, " Den gamla heden' låg: stilla och tå å trängde fram, : de överröstades av regementsmusiken som sgpela- 7 tt cc . solo. ta sjön och en liten slingrande | Middagen var slut och office- trana kommo ut på. verandan för att slå sig ner vid långbord, I där,' vid + skaffet och punschen under samspråk, . kamratskapet smiddes samman -till .ivsläng vänskap.- N - Under” vackra kvällar och just ten sådan kväll som "denna, när Maria Döös alone ' solen hade gått ner och det bör- jade skymma spelades Fältvak= ten, . Fi "Däri är inlagt ätt wämpet- + En man ur musiken, gärna en skicklig solist smyger, sig ut till en "avlägsen" del: av parken och | därifrån ljuder så ut över den: stilla néjden' ett trumpetsolo: så vackert, att man nästan ryser, å är stäl "som. gick genom r rådet, ." lågo ' halmtälten i långa rader. "cs cc! ot livet en fröjd att leva... ' (Det .var.en sådan kväll, fast- v fulltonig' och ; kanta tilla: visa, ”Hjärtats saga”, . och till vilken strör dåvaran= de nausikdirektören, satte musi ken). ME Johan gick utanför "och lyss- . nade betagen. . Han, skulle: själv ha" kunnat - vara med där inne, om inte mo-= .. dern -hade. begått "ett felsteg — var det verkligen ett felsteg, att : älska någon' så, som hon gjort, ” När modern var död hade han i hennes . psalmbok funnit en . . lapp på vilken några ord voro upptecknade, nästan en. bekän- . nelse. - FSK TRE Hon skrev: ” "Är det något som är fullkom- ligt: här på jorden, så är det väl, när man och kvinna förenas och ..går upp I varandra. Men denna . förening - får ' inte vara" endast | sinnlig, mari måste vara erigage. > rad 'med hela sin själ och då blir » det: som ofta anseg orätt och, fult, något det vackraste. som > CM .Voro inte dessa ord” och alt, + soms' hon fått lida för: sin kär. . lek: någon "ursäkt, 'men "så ser | inte världen. Den är hård och > gry moch obeveklig liksom Mor= : far; men Sophie hade trots allt '- inte ångrat något, det visste J . I 'J. tuvbo. De far omkring .i de evigt |" Det är synd om sådana hundar. | var 'hah bara arg” över att han | ' Nu var'det tyst överallt .!. 7 |. Litet ' "längre - I ner: i backen | än många år senare, vid ett. ber Dan varit, 2 - H i. vitblommande ' klöverständen och | Meér synd än oni en bunden hund] inte nått i håll på hunden, Då fin a Mö oss > | fanns skrifelkällan och kurorten sök på ' heden, "som > Sigu vd” -En tlickkjol skymtade tin mel." a gl drar den goda honungen: Här ut-|el!er en hund i en hundgård. om ['skulle den fätt ett skott, det, var' runöga "sökte sig långt neråt ' och nere i' dalen den långsträck-" (Hedenstierna). » skrev ” sin be Jan några trädstammar o ch för- : I be med sjön är det fridfullt och tyst. | man bara passar upp dem mea ldet barmhärtigaste mot en hund mossen. bortåt 'Kolken."' Hon ' : vt " = |svann sedan, ="w ca | Å Hit kömmer inte 'många” män. | riktig mat” och ser "till" att.-de |'sent' skulle tvingas föda sig själv | hade'hört : skottet -och "fruktat | : ”Kanske finns. också för mej ' 2 ; . I | | Å | | | hugghåll för honom. Abborren ( sl >." |] nuvarande. skick" fastställdes: så | skriver in' allt. Du skriver in'di- ”. vakar, Ringarna gprider. sig, vi- ” '] sent som-1932 och 1941 s:' na hemligaste begär och tankar, ">. dare" och vidare. Myggorna dan- sk - | "EXTERIÖREN. är intimt knu- |så väl som dina ord och gärnin- sar' över vattenytan, Invid strän- is 4<2 fr vi n nor ten till-'Stortörget” och :Ängel: | = er es derna fladdrar dagsländorha med |] I holms gamla' rådhus,' och sta= fö: SA SA . skimrande vingar, es : OLN. FRAN BERGENS "DUNKLA VALE I dens” myndigheter" 'har i sam; I " 2. Han som dömer är å Ganska långt ute från Jand rusa mon 5 "ÖVER VIKARS SVALL. SS i band med nybebyggelse och riv- Människosonen.' >...” i. | I y blmmar uttern med bara huvudet TENBROTTSSLÄGGORNA 1I:DJUPA SCHAKTEN. ning av gamla hus kring torget Människors dom är sådan, att s i». ovan vattenytan, Han är på väg ||: SA 'ARE I. ENSLIGHETEN ' KLINGA. « c lyckats få stadens kyrka att met: David: en gång sade: .. Jag" vill | ”ut till grundet för att se-om lyc- LSAKTARD” ÄNNU SINA VINGAR SVINGA, : ra framträda i stadsbilden. + i [falla:i. Guds hand, men i a ; ov. ov : KYMNING: FAMNAR TRAKTEN, il, Av. de tre kyrkklockorna i niskors hand vill' jag icke: falla. k Löre bad om nåd för stader" : [då der hn god dör, BETET honom bitr ' MEDAN HÖSTLIG s dekis vw , tornet är.den minsta från: 1470: Människors dom" är ofta” örätt Barnen, trädde 2 rakräckt fram ex da d torn Sktarensl ” strec] vattnol. ser ” FLOCK, : : | t: från den gamla” de se endast vad fö! go ttyske medeltidssta- " Huruvi a det var 5 ; : Då kommer” en hund strövande TIGANDE, 1 AT och sAmtAD FL BLOCK ffetes i rportunkyrkan. den mellersta. sid, 1 Må änniskors dom år;ie Den. SSE stek föra | illa dotter, rom verkligen förmådd .” niskor och endast sällan når-bi- slarnas'dova brummande fram hit. Det skå vara. lyhördå och gläs- klara, kvällar” då ljudet kastas långt. Ändå blir det bara som ett. avlägset sorl,. som Brunöga iblana 'kan lyssna på med: högt ”Täyftet” huvud De ”tackra ögonen a fa Halvmeterhöga, växer MN "livets bok; "icke > - >4 kväll är. det vindstilla. ”Brun-| kunna krypa in under nägon tät din: styggelse / - Em a ih utan också me å där ute och kanske: fani han äl ; | lösa och kidet har uppehållit gran för att sova, oh . .Isolen, men icke för hans ansik”j ad mer Å na” utvecklings- oc 4 SN he i” on 'gig-på denna plats ända' sedan] 'Brunöga förstod snart att hän- har. » te, som sitter uppå stolen. Allt g i | möjligheter där.” De. fle: - är mycket; skygga, hela'kroppen är klar till språng. Hon är myc-' ket snabb, liksom det” lilla kid som ännu bara är någon månad. Men redan nappar det i sig” litet klöver melian stunderna då det ! diar: modern. ee EN På sluttningen har; en riktig kumminträdgår --brett ut-- sig. -kummin- stånden tätt, tätt. Kidet kan gömma sig i denna 2 skog: av star- ka dofter: t NM po " middagen. Då lade:de sig inne I ”granrdungen men har nu: kommit ut för kvällsmat! FKlövern sma- kar bra. Då och då lyfter Brun- öga, huvudet och lyssnar och ser. Hon är otroligt varsk. En: män- ua niska ska» inte komma henne nära, Nu då hon har: kidet att tänka på är hon ännu mera för- siktig, "= ” Varje ljud är klart och tydligt i kväll. Ljuset är. skarpare. än mitt' på dagen, ingen: flimrande värme eller solrök, Varje träd på andra sidan sjön avtecknar sig klart och tyligt. En häger vid stranden står med näbben krökt mot vattenbrynet, väntande på att någon fisk ska komma; Inom. genom skogen, Han 'har fängat en "liten .harunge som han ätit "Janne har en. liten: smålandsstö- verkligen kan driva en hare och antid -har dricksvatten,. Torpar- |: vare som heter Frej ' och” som ett rådjur. Däremot är den dålig på räv. Men rävHundar har Jä- guar-Adolf två stycken. Pn hyn. da som heter Mary och en han- hund som heter Skall. Dessa hun- dra” går i rymliga” kundgårdar och passas väl upp. De får ofta under ' husses uppsikt ta sig en tur i skog och - mark. Sädana hundar gör ingen skada och de är mycket bra att jaga med. Den "långbente stövaren som nu drev rådjuren hade bara för avsikt att döda. Han ville få tag i kidet och borra tänderna" i det varma köttet. Det fanns ingen jJaktiver I hans sinne. Bara" en lust att bli mätt för:att' sedan den vann på dem. Men kidet kun- de inte springa så fort som'mo- dern. Dessutom tog tröttheten ut sin rätt, I väldiga raka driv skar |: rädjuren iväg. Men uppe I en tät grandunge började Brunöga kas- ta. sig 1 bukter för att därmed lura hunden och "låta . kidet” ta igen sig. Men nu var hunden tätt; i-hasorna på rådjuren, Brunöga började förstå att kidet var sålt. Själv skulle Brunöga utan "vidare dra ifrån hunden. Hade hon varit ensam skulle -hon inte: buktat utan" gått rakt uppåt åsen. och snart '&kulle' hunden. tröttnat på att följa då den i alla fall blet ohjälpligt efter." , 1 "markerna ' och "som gjorde sa (ont: mat det 'vilda nu då alla hade "ungar. "Torpar-Jänne hade . sett kidet : och han förstod också att att snart skulle dess. saga vara all. 'Torpar-Janne kände sina djur |: 1 skogenioch han. älskade. dem, fast han visst fällde" något ät: bart då och då vå laga tid, j Rädjuret buktade. emellertid än en "gång och följde .sjöstranden närmare Torpar-Janne. Kidet or- kade nu inte följa. med. "Hunden var endast något hundratal me- ter efter och han närmade, sig alltmer, ' ännu ; ivrigt .:gläfsande. Snart skulle hunden ha" glömt också att. väcka :med- skall och gläfsa I spåret! Sedan 'skulle han bli en tyst och ännu "farligare "marodör i markerna. "Torpar- Janne tvekade aldrig, Då hunden, både för sitt eget.liv och för kl- dets, . Men ' det underliga -hade hänt att. hundens gläfs; klippts av" i och med skottet. Plötsligt | försod Brunöga att hon och" kidet räddats. Hon kunde sakta farten sA Bet” flämtande Kidet” fick ta en mycket tät grandunge stan! igen: sig, Men” först längt -nere «t 5: så ; verskrift. till. dagens text: (Joh. 22-29): Och det första ordet ' "texten är detta: Fadern dömer lyder: evangelieboken" & öv | mas, Han såg ock, hur en annan bok uppläts,.; ; vilken” var. livets. Han som sagt: Dömen eder själ- va, så varden I icke dömda, han plats för en liten smula kärlek i världen”, tänkte Johan med ett" leende? Mete | slut: Jag reser till Amerika, det lär 'vara landet för? ms - Här , hemma . kan jag: aldrig. :[komima in i armén annat än som : indelt soldat och det vill-jag in- tel Där. ute finps' många, möjlig= "Inom honom hognade ett be - Ds Ra 08 de nade: hon. DA hade mörkret fallit | icke ,hågon, utan all. dom; har så. det: låg" tätt omkring dem. han överlåtit åt Sonen. Du må Länge stod Brunöga "och lyssnade tro på. Jesus eller icke; du kan | ser,till hjärtat. Han ser; när en. människa i ånger ock! tro” sko= | ningslöst dömt 'sig själv och sin kanske.,kan'; jag få. ägna " mig åt mitt andra fntréssös, a att 1 "mörkret. 'Kidet' tryckte uppåt lungt. :lade Brunöga sig-intill ett par: granar. ihop-"vid hennes” mage. Där: läg? nära döden tidigare > 'på kvällen. Nu. tändes. några. . bleka i somi- marstjärnor på himlen'v:r Dr minn : ÄNGELHOLM fick sina a stads: rättigheter — av Christian. II — år 1516' sedan denne envålds- härskare helt enkelt bestämt att staden Luntertun, belägen vid' Rönneå : mellan den nuvarande staden och åns utlopp 'i Skälder- viken skulle flyttas. Christian II bestämde också att en ny kyr ka skulle byggas, men denna förstördes helt år 1565 under E- rik XIV:s danska krig' i sam- band med att hela staden brä des- or ' M "Det var alltså en fattig och |. | ogellme kyrka” Nad VANDRA: MELLAN KLIPPOR FISKARKVINNORNA, MED. en ända från 170 härjad stad, som, stod inför + måna ga uppbyggnadsproblem och råd ' att bygga ett riktigt tempel ha- de "man inte, Ett provisoriskt korsvirkeskapell fick tjäna som tempel ända fram till 17.7 och den då byggda nya: kyrkan var: inget förstklassigt "verk. +. Den fick, ofta. repareras. och. kraven på en genomgripande ombygg” nad växte allt starkare. Så små- ningom skedde också denna omr byggnad, . men : då hade tiden: runnit :i' väg och man” räknade år 1838. Då: fick i alla fall kyr: | kan i Ängelholm 'sin nuvarande exteriör. medan interiören i sitt SINA KORGAR TÖMDA. "DEN: SENA' FÄRDEN | hennes' sida.. Men då allting var 3,.. Kidet' kröp liksom |! - det" varmt och: tryggt. Det skunlo | Iskall: gå igenw >Människosonen icke. undkomma honom Is L På domens. dag: skall du möta Jesus såsom din” + domare: 7 : Domens dag. är det förgäves att ropa till "bergen | Fallen. över oss. och till högar- na Skylen:oss.: Du: gömma kan | "skall komma igen.' Och. de döda! skola gå i igen. Och våra gärnin- : +; Vi skola” alla vara: uppenbara | ! de för, Kristi domstol., Johanries säger: ”Jag såg en stor vit tron": jag såg de, döda, stora och små, stå: ” inför "tronen.': Och: böcker blevo: 'upplåtna: ”". Och ' de "döda en' efter ' sina” gärningar. ++ Vad är detta för böcker, som Johannes 'ser?. Det är de böcker | "illa ms och ' honom som satt därpå; 'Och Ar blevo dömda efter: det .som'var]” upptecknat i böckerna; var: och som. vi själva skriva, För varje|. dag skriver; du ' 'ett blad: 2Dut ord ch tror honom som har sänt har övergått; från, döden till då Domssöndagen dem, vilka” enligt. Jesu löfte få- glömmer; t' min: Broder Jesus dömet nade fått följa” berg till ;kyrkan,: Satt tyst och lydig nen när:hon såg attidet' stod 50 på tavlan över psalmnumren, knuffade hor or 1 sidan och synd. Han, säger; Den som: hör - mig, han-har evigt. liv och kom mer icke under någon-dom' utan fröjdas över ätt deras namn, är: "i hans: möjligheter inte mindre än. ; Swedenborgskyrkan o. hur stort . intrésset 'för: "denna » var I: nya, många,: som "under "dessa "år "ör värgåvo sitt gamla fosterland fi "att gå nya ovissa öden till mö tes. ja a Kanske" gick, det. honom väl | nog en. oförlöst, fördold skatt in='; om sig, det. gäller. bara, att vär= ska fram den .o.- kanske, var just andrås;. men: "hans längtan till bermbygden och till:det lilla Un= natyd i 'Småland' låg nog" alltid vu på djupet i själen 'och aldrig blev'.för honom" ”hågon plats så vacker. som. denna och irite hel= 4 ln" från” 1925, och den största; Bo" ke minst i vår tid orättvis.: ty bktörelse under tulfsklocan, från' 1948! "Namnet. goraren "är: icke ojävig, och i genom att en liten flicka bad: om] "30-åriga . kriget de beveka den svenska befälhava= ve ren att skona staden vet man inte: - . nu AR s ; Sant är! att "staden inte "utsattes "= | upp. inn jieger I sagor nere ||". HEM "or STAREN OS: OCH” GÄRDEN 7 oe är Ikyrkans" medeltida skydds- gomen-ingår hat och Lämnd. + TO Horn Hua ledde den & trupp- berättelser, som också förmäler att . På udden vid sjön, Men detta har "Borr me KOJOR,: LAGA, UNDANGÖMDA NT patrons, . den 'engelske abboten ' När Människosonen dörner, så rs tka, sont 1632 hade order att an- | Dinkensböbl tror man 'på "denna endast retat aptiten. på - -hunden. S:t 'Botulf; och i vapenhuset” blir det en rättfärdig dom-''Ty- berättelse, som också förmåler att und >: falla staden, Men i farans"en den höge krigsmannen fått så en Nu är han på. Jakt efter mer BRONS "ocH "BARK, L + » matnyttigt. BA får han Väderkorn, på rå- , djuren. Det är, en längbent stö- vare 'av blandras, Då doften av rådjuren når hans känsliga näsa sätter han full fart, Brunöga. blir varse hunden ganska tidigt" och med ett Ungslikt läte varnar hon sitt kld och så är de på flykt över Asen och utmed skogsvägen, Nu gnäller hunden ivrigt, Kidet ALLA HA: DE SAMMA HY AV . ALLA . SAMMA '. ÖGON, : LJUSA, + TRAMPA (LIKA : TAKTFAST: KU: | ALLA DOCK AV TUNGA 'B ÖRDAN' STILLSAMT NÖJDA; USTENS MARK, | BÖJDA" "ls VÄLLENS SKY . DE OCH. SVINNA 23 oc och É ATT ”HINNA nar i MOT DEN ROSIGT BLEKA KV SPÖKLIKT MÖRKA :SKYMTA : FÖLJA STIGEN 'TYSTA FÖ - INNAN NATTEN . HEMMETS BY — — ”Gustat, Ullman. nd sanna AnA ". kl minner en träskulptur av skydds" han bar ögon såsom eldslågor. ”' patronen ytterligare. om' denne. "Men det blir också en barmhär-" LE - Poa a Hette ni inte | Gylenharva? — Jo, men det blev så vanligt, så nu heter jag, Pettersson. Lila hon: — Nu förstår jag bättre varför du säjer att soppan smakar som” diskvatten — gat 9 är diskvatten, jag tog fel panna. is ite dom. Han kan: ha medlidan- de med våra svagheter, ty han i "har ' varit frestdd"i allting ”lik- som vi. Och Gud 'här givit bort nom makt att hålla dom; -efter- som han är”en människoson, som delat våra villkor och förstår OSS. Johannes: såg” icke blott” de hände något märkligt. Tornväkta- 'rens åttaåriga dotter Lore fick en ingivelse. Hon samlade stadens al- Ja småbarn omkring sig och gick för att möta svenskarna. «Det berättas ; att. då Gustav Hora de liten. pojke bland barnen, vilken . liknat hans 'egen son i "så, hög | grad, att hans hjärta veknade. ' äl ms Staden högtidlighåller varje år fe] | den . underbara räddningen med | bl stgdagsklädda"' bar- kommenderade han spontant halt, :; Barnen trädde oförskräckt fram och Lore bad om nåd för sig och de barn hon hade med sig samt z för stadens övriga invånare. re som i spetsen för en mängd barn vandrar samma väg som den . lilla flickan enligt traditionen gjora de under 30-åriga kriget, L H vo oe PECESREVETYNN och a Varje år koras en Dinkelsbiihl-Lo- a
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.