+ - X 2 Bb RA + ss : Onsdagen den 25 noveriber 1959 = OT TM "YFYTYTFET Et FY VY FY vv : D? VAR EN HAJ > eller rät. : tare sagt två - Som spelade med i såväl introduktionen som ” finalen: till dena egendomliga" hi- storien .Om "pärlorna "från Minda- s helu, och det "var Stuart Cooper + SOM innehade den till en början » . SOm läte var många veckor gam- föga behagliga huvudrollen. Han var andre styrman på Ro- "da Bolagets: ”Panama”, som Just låg med ångan uppe i Sid- och nöjd -med -livet :och: sin grad, "mal, Om-”ett "par. timmar. skulle Panama” sticka ut, och så här ” Ars —.det'var i januari skulle « det bill 'en härlig resa. Landbac- . ken var nog bra, för en vecka el- | ler så; men sjön var bättre. upp — och det bästa. Han kom från - ångbåtskontoret, där han hade uträttat ett ärende At sin skep- Pare, ', och. skyndade: fram” längs kajen, Det. var livligt son alltid i. hamnen; "och ' bogserbåtarnas 'rök stod”som :tjocka kvastar: .« Och så. häridé det, som ;helt' skulle gestalta hans öde annor- lunda? «20 oe 1 k En..haj hade ' förirrat sig in i hamnbassängen — det händer för övrigt änte alltför sällan i Sidney + — och en roddbåt på vägut-till en skonare: som nyss'hissat segel tycktes ha kommit i bestens väg. Om hajen gripits av, skräck för den främmande' mi eller av a på hjälp: Han hade sett en flicka' i roddbåten, en flicka eller en ung dam, och. det var alltså hon som hajen nu ;'+. Han slängde av sig uniformsjackan och hoppade 1 vattnet" och nådde i tid båten = - "som nu låg'och drev med kölen i vädret. : Roddaren'. klängde” sig fast vid fören, flickan akterut; 'simmaren som .köm till undsätt- ning: hjälpte henne" till! säkrare fäste och såg 'sig så om efter an- griparen:"Men det var försent, ty åå samma. ögonblick högg hajen — och en strimma blod färgade vat- tenytan, Nag Stuart nn Cooper vaknade upp efter. narkosen låg han ien sjuksaf'och var dunkelt -med- veten .om att. han numera: hade endast ett ben, att "Panama" gåi- vit sig i väg utan honom och att | Lohan. Väl aldrig. mera skulle 'stå "på ett ”fartygsdäck, Översköter- skan, som en stund senare fann sin ' patient vaken, bestyrkte en del: av detta och hade ytterligare något: att "tillägga. - Flickan — ”den unga dam ni så hjälterio- digt vågade ert liv för” — hade tagits av skräcken till "den grad, att hon fallit i sjör- igen;- men | lyckligtvis hade en båt frän hen- .' nes eget fartyg, en skonare som låg segelfärdig, hunnit fram' och bärgat. både henne och roddaren. Enligt tidningarna skulle hon va- ra dotter, till.en koprahandlare och hette Kitty, Kitty- Mitchell. - De hade seglat genast och ..: Den 'där delen av berättelsen intresserade inte Stuart Cooper. Under" andra. förhållanden skule a AA neys hamny Han var tjugofem är han ha fäst sig vid att flickan, som för några sekunder, visat honom ett skräckslaget ansikte,” hade ett par varma blå ögon, ett ljust. hår och en mycket mjuk hy, men nu tänkte han endast på detta, att han 'var ur' spelet, att han aldrig skulle föra befäl mera och att framtiden väl inte hade "mycket att bjuda honom. - - "Ett: par dagar senare ' visste han "ytterligare "något; om "sig själv. Det var vaden - på det vän- stra: benet. som ' hajen : hade tagit, och, tillsvidare måste -han nöja sig. med ' ett "träben, Sedan skuälle:man kunna 'ordna med pro- tes, men det vår en ganska, dyr- bar historia, och det var riog säk- rast att han:vände sig till sin ar- betsgivare, " Röda .' Bolaget.-..Det fanns en -automatisk försäkring mordlust, . må; vara : osagt; den ' . rände”emellertid rakt mot båten, .", : och i nästa sekund hörde: Stuart ' Cooper”en kvinnlig stämma ropa. ” 2 . Cooper knöt ha nde men den gällde endast olycksfan under” arbetet" ombord. . Säkert skulle" det ordna :'sig 'på nägot sätt.: Sjukhusavgiften -hade bola- get emellertid redan honorerat.. .” - Han" fick besök av bolagets agent,” som ' sade de väntade or- den;. Tyvärr. kunde det "ju :inte tänkas "att han återgick till ar- betet ; ombord, men man. skulle undersöka möjligheterna för en anställning i land. Tillsvidare och som tack för gott arbete ,.. var så god, en check på. tjugofem pund, som gratifikation hjälp till ny start; NOR se lea -Tjugofem' pund: och- tjugofem år och ingen framtid: Och "ett träben cch inga utsikter till 'en protes — som kostade »minst -det dubbla -om' inte . det . tredubbla, Men tjugofem pund:... man fick inte vara otacksam ,.. det var i alla fall något, Kanske kunde han köpa 'in sig I något litet företag, en pråm eller något sådant. Men en gång hade han drömt om att stå som chef på en av Röda Bo- lagets kommandobryggor. TEA Han blev' utskriven, och över- sköterskan, som var en känslo- sam själ, lät förstå att världen var bra otacksam. Hade han inte. -' hört något alls från Mitchells, "hexto” flickan” inte ens "skrivit ock” tackat ...? Ö i . Han log och sade att han inte kommit sig för med någon pre- sentation och att intet tack” i världen kunde ge honom 'hans ben tillbaka. Men för den skull ångrade han inte vad han gjort. . Det var Pratt som kände till pärlskatten på : Mindahelu och sem kunnat förete så övertygan- de bevis för dess existens att Huskisson och Delany' —'- som] inte' heller vore guds bästa barn — bestämt sig för att satsa sku- ta och besättning. Någon skep- pare hade man inte, och en skep- pare måste man tyvärr ha, men det måste vara en karl som var medgörlig -och kunde hållas i - 1 AA MMM NDASANARAASANHAAAA > LAHOLMS TIDNING vara någoå som kände Pratt ej ler Huskisson eller Delany. Han fick gärna vara ung, och Tivet.| vis måste han känna till tradon. Det var en försiktigt utfrågad vaktmästarehustru på .-ett - sjö manshem "som -ästadkom kontak- ten "mellan Huskisson: och Stu- art Cooper. .' Den unge mannen såg inte mycket ut för värläen | Just -då..Han. var blek och-mager öch ovan vid :träbenet;"zom glän- ste” vitt Nedanför-byxuppslaget, men "det där var egentligen bara fördelar ur + Huskissonsg syn- Punkt, i al synnerhet 'som-- det också. visade" sig "att -loggerten Fortunas "blivande -+ befälhavare var '£om 'till -en uppsyningsman på Vanus: Levu "i Fidjigruppen och kände farvattnen i närheten av - Mindahelu." Huskisson -: var nöjd." En" sådan ungdom' kunde hållas i skinnet, och en-'karl på träben ' ser ' sig ' för” innan "han Sparkar — om han nu skulle få anledning att sparka i. Cec rr + Cooper var däremot :inte lika belåten. 'Huskissons : ansikte "kom en' att tänka på polisunderrättel- ser angående efterlysta förbryta- séhack."Och det fick absolut inte tirre? ”"YYYtYYYfTYTTYYYYTYYTETT LU är än Du äntligen kunnat nä en, tack vare de i Och Delany!...? pers stäng. Just trampade Deiany honom] På foten. och gav honom en knappt.märkbar nick, Huskisson strök med:handens avigsida bort nägra svettpärlor ur pannan, 7 . "Jag tänker vi seglar i mor- gon bittida”, sade han, ”så tidigt som Möjligt. Ju förr' vi kommer tin Sidney, ju förr blir det delat”, Hån” tog” ihté -buéken från pär- lofna.””Och: nu Täknar vi "dem. inns td storal Och de är :"." Han" tystnade”? plöts- ligt, "och fertsatte-efter några se- kunder: ”Om ni: "Cooper;: går: upp och "ger order, så att. ”besättning- en "vet vad de har att rätta sig eftersss Protester set '-Cooper förstod: Här gällde det att” hålla 'fungan rätt i mun, och mer: än så, att se" upp med: liv. hanken.: Delany giök med” revol- ver-i bakfickan och förmodligen Pratt "också. "Vad Huskisson' be- träffar, "så -kunde det'inte råda någon tvekan "om" hans”avsikter. = En" stund senare "kom" Delany bort till relingen, där Cooper stod, ”En vacker liten ö”; sade han i re, och den lismande Pratt ingav 4 lany var -säkert den bättre av de tre ,— ' vilket "emellertid kanske inte ville säga så mycket .., Men Cooper slog till. Hyran var bra, och han skulle få en viss procent av vinsten — om det blev någon, Vidare, 'det. bar av åt hemhållet till, det var skönt att få stå'på ett däck igen, och pengarna. han tjänade" skulle kanske "kunna &ås- tadkomma den där protesen. ... - Alltså, : loggerten |. ”Fortuna” lämnade Sldneys' hamn” med före detta andre styrmannen på ”Pa- nama” som skeppare. Och några dagar senare scglade : skonaren ”Lizzl" in. Ombord” befann ' sig . Mitchell, som lyckats | sin far till vissa efterforskningar. ET VAR Stuart Cooper. som I LJ fenn "den verkliga pärlskat-; !'ten på Mindahelu, fann den 'tack' vare .sitt träben. Medan 'Huskis.' son, '—— som utnämnt sig'till ex- peditionens ledare ”—' och Pratt: och Delany trampade i. väg -upp: mot en höjd; där Pratts utlovade; fynd ''skulle ; hämtas," vandråde: Cocper fram' längs : den ”paradi- ;siskt ' vackra "stranden," där 'myr-' långstjärtade' papegojor fladdra-: de omkring bland bananträd och kaffebuskar.. Luften var. fylld av ljuvliga dofter och vinden från havet förde -svalka med sig. En "bäck porlade fram...” Här: fanns mat öch dryck i överflöd för tu- sontals minniskor, och ändå var ön obebodd ä 5: CCX kö "Han tittade in i-en grotta, som kunde ha varit: Robinsons, och fann att den hade -dubbla utgäng- ar. Kanske hade sjörövard hållit ; till här-1 längesen 'flydda tider'. ' "Det var på återvägen till 'stran- den hans träben ;gled uridan från något runt föremål som läg" dolt "i sanden. Han böjde sig ned och | fann att det -var en flaska med / något vitt i. vita små. ärtor. | Där fanns ' också nåra röda :euer | rödgula, : stora som ''en':tumna- gel, och när solen träffade dem liksom brann 'de' med lägor. Han förstod att'det var pärlor och att. han med ens hade blivit en rik man. Protesen var hans, och amye-| ket mycket annat. . Han : kunde | 'köpa in sig i-ett:fartyg i, .Brodvid -Coopers fynd bleknade Pratts pärlskatt bort. : Den var större' men 'höll inga sådana dyr- gripar som de tumnagelstora röd gula, Huskisson var. genast på] det klara med att expeditionen, som -:helhet betraktad, hade rätt till alla fynd som gjordes, av vem det vara månde, samt att huvud- "delägarna, voro” han" själv och Pratt och Delany.. Men, som det nu var, oci eftersom . man fått så mycket alt delå, skulle också Cooper få sin goda anpart....: De fyra männen stodo "lutade över bordet 'i 'kajutan, där pär- iorna skimrade” på' en "utbredd filt: "Cooper knöt ' handen i flekan. Han visste att han var inaktlös. I det. här sällskapet och att för övrigt var och en var fl- ende till den" andra. Huskisson ville säkert Inte dela med någon, inte heler.något förtroende. De. ; samtalston ' och - sedan "med låg Jjakande. Han var ensam, "Och ensam på träben är inte stark. näsan vv i "Förr eler senare kommer nä- got att Inträffa som inte är trev- ligt”; mumlade' Delany.. ”Huskis- son och .Pratt håller på att koka ihop något det är jag övertygad om.' Så det gäller -att vara på sin vakt. Jag har själv satsat kapital il det här företagot cch vill ha mina pengar tillbaka. Men de, de | vill .ha alltsammans själva. Och ni, Cooper.... De tio största pär- bland : andra' en ung dam; Kitty! Äventyrsberättels vertala >. ten "stod 'som i kulisser och där]: lorna är ju era.” ; : "Caoper nickade äter. FO "Vad kan 'man göra han ol fe ge Tillsvidare se upp”; sade Dela: ny.Jag har för mig att Huskle son inte vill tillbaka till Sidney. |Om han bestämmer att. vi ska lägga till 'vid någon; större 'ö som | är bebodd, så är jag rädd att han sticker i väg och lämnar css med ånga näsofp eos. rs ln ' Cooper:” stod ; 'där fundersam; Det: kunde vara 'en fälla, som De- lany"gilirade,' Fast' vad” den: gick ut på, det var svårt att fatta: ”' ”Sä läge :vi är på sjön, är: vi alltså säkra”, svarade han. ”Och vi lättar i morgon bitti. CCS " Medan han stirrade ut över den paradisiska ön på "andra sidan korallbandet;: som. gjorde" tjänst som" naturlig vågbrytare, . gick solen .ned;:'och' Cooper» fick .-an- ledning ge order om topplanter- nofna, Erk ösa tar Aik v + ”Det har varit en ansträngande dag,” sade 'han till' Delany, ”och Jag tror jag 'kojar.” Han. hade en 'egendomlig, känsla av. att. det värkte I .den vad som. inte längre fanns, den vad som hajen slukat; Det 'hade blivit svårare än han trott 'att hälla ”balansen : på rett ” frågade fartygsdäck,- och när kvällen kom kändes det, skönt:att snöra träbenet, i. ; KRT från sig bredvid kojen tänkte han att det nog var så, att ingenting är så'ont att det inte för något gott méåd sig. Om” han inté”hade blivit av 'med benet, 'så hade hån | inte hittat en hel förmögenhet 4 pärlor,.. Not Han hade inte.sovit många tim- mar när han kände en hand på sin axel och satts sig upp, yrva- Ken sö VIE oh .. Det "var -Huskisson.; Han hade tänt. eh Tjusstump, som han pla- cerat på bordet, och nu gav Han” Cooper ett tecken att följa med "på däck. 7” Da "vad är det frågan om”, Jundr rade Cooper. > -' . KM - "Det är besättningen, tror jag, som har. något: fuffens för sig. Det är som om de tänkte ge-slg i väg med 'livbåten: Den gungade till 'så misstänkt nyss, "akteröver '. Cooper måste sträcka sig efter träbenet. Det låg längre "bort än i går kväll, precis som om nägon varlt och plockat med det,' Det, var nog säkrast att sovå med det på hädanefter! Utan träbenet vo re.han som, ett roderlöst fartyg. > Huskisson' gick” före bort til fartygets akter, Han lutade sig lika säkert var att. den ,smilande Pratt, själv ville .behi AMMARAAMAAADARSADASA, ålla. skatten, . ryvvyvyyTvvyv vv yra bord? stör Cooper att följa exemplet. Och liksom för att hjälpa den stac- kars invaliden tog han ett ba- stant tag kring hans axlar. ' + Nägra sekunder senare kämpa- de Stuart Cooper med' mörkret ach vattnet” om livet. I Men Huskisson gick att purra den kanak, som åtagit sig att!” föra fartyget till närmaste hamn. Segeln skulle sättas genast, och före gryningen skulle ”Fortuna" lämnat farvattnen kring 'Minda- "Han lyssnade. Intet ljud ' hör-' des. ” Inget rop på hjälp, inget plumsande, De hade: haft hajar kring: skrovet "vid. micdagstid. Kanske hade någon av dem dröjt sIg. kvar. .,. Huskisson log gan- ska gott. te Han var på bästa humör ända till dess kanakkocken ringde til frukost och Delany och Pratt på en gång döko upp på däck,” "Cooper" då”, frågade Delan när de skulle sätta sig till' börds. Huskisson skakade bekl med huvudet. " ” "Han försvann i ratt. Men jag tyckte inte det var någon anled- ning att väcka er för den sakens skull”, > oc faner Delany stelnade till. Han anda- des knappast. =: tl vent ””Du menar vinte "att du.:;' att du lagade så att han gick över- Hess 4 ER ”Xn sen” snäste Huskisson, ' Delåny höjde händerna, I en ät- böra av förtvivlan! : 7. EN ”I går Kväll' bestämde: vi. att jag skulle ta-hand om pärlorna, eller :rättare sagt; du och' Pratt bestämde det. Varför? därför att ni inte litade på' varandra Där- för att jag ansågs minst farlig. Och jag — ”det köm én glimt av rädsla 1 hans, ögon” — jagd,: - ED När Cooper gått. till kojs, så 14- nade jag hans träben och borra- de ett hål i'det och stoppade, in de "där ; värdefulla” ”pärlorna Zz Det" var "ett" kassaskåp som. inte skullé” kunna. smita så lätt; Och issån skrek till. som” titt vilt djur, och den smilande Pratt log inte längre: Och kanakkoc- ken, som, stod i dörröppningen ; Vita män" kunde ' gärna” mörda e av. J: Russell 2 med: frukostbrickan,' backade "ut. -varanåra,' men själv ville han er + En dag kom Pojkarna tillbaxa till Skräns bo. Då hade kråkung- arna redan lämnat boet. Men 'de var ännu inte så försiktiga att de kände sig rädda för Pojkarna nere på marken. De 'satt kvar på .sina grenår och Skrän själv hön till borta på åsen där han funnit lämningar efter .en harunge som Rödpäls, räven” tagit. Kräkhonan flög undan, varnande, Men ingen av de fem ungarna Töljde henne, De satt där på grenarna runtom öch såg nyfiket omkring. Inte var väl den där :knatten som stod därnere i mossan 'något att vara rädd för. Den andre hade kruplt ihop vid ett träd och'stack nu bara fram en gren mot. ungfåg- larna, En av kråkungarna sträck- te hals och skrek till: Kraaa.., kraa.vokR fo oats Men den som höll sig ur vägen var kråkmamma, Hon hade kan- ske bittrare: erfarenheter av män- niskorna än vad ungarna ännu hade fåtti bros. ovan. YYlG Den ungen som kraxat till kän- '| de aldrig något. Det bara vissla- de till och så tog ungen överba- lansen "och föll ner mot marken. Han slog dunsände i några gre- nar, vingarna: klippte, men : sen låg han stilla på mossan nere på marken, Blodet: vällde fram över det ljusgrå bröstet. + De" andra: kråkungarna "undra: 'de litet, Flyttade sig öroligt. Sök- (fe: sig" nära :" trädstammarna. Sträckte hals ännii mer,” ' Så för ännu en unge mot mari ken. Det skarpa ljudet hördes: på nytt, Ungarna, nu bara tre:ktar, flyttade ännu oroligare: på sig, En. av dem: flög . til [träds oe erat Kräkhonan " blev visste hur farligt det vår med åe ek dost davu, och han gör affärer I kop- Ta SPP NES ITA Te " Det'var endast två" ord 'som Voro "av "vikt för” Ferber; ' alias Huskisson': ”träbenet 'öch Kafiavu I Fidjigruppen. Om: Cooper ”kom- + Men borta P : trivs des "Stuart" Cooper" ganska: gott med” tillvaron. Visserligen var han fattig som förut, men" livet hade han i behåll, och det = hå- de han kommit underfund med nu. — var huvudsaken. Som alla söderhavsbor :var han en goä sim- mare ”och” hade tagit sig 1 land utan större svårigheter. Han var: keh ” hungrade eller "frös ; eller svalt, tvärtom förde han en sy- baritiek ”tillvåro ' 1" palmiernas skugga: Och någon gång; när han tröttnat: på | att leva" Robinson Kruse, : skulle kanske 'något far- tyg gå in i hamnen för att: fylla på vattenförrådet: Besättningen på "Fortuna" "skulle säkert inte hålla. tyst 'med 'hans” försvinnan- de, och 'Sjömanshemmet 'i' Sidney. skulle kanske börja forska i-sa- ken. : + Bgontligen hade”han endast ett bekymmer = träbenet.: Det ver- "kade inte .så -bastant :som . förr, det nästan vek sig, fastän. han sannerligen inte-:var någon :tung- viktare, och :iblånd var det som om:något klirrat inne i virket. " En' dag beslöt han sig för eh reparation, 'så gott sig göra" lät, och han satt” där'som förhäxad när'en' rad brinnande pärlor .rul- lade ut i-sanden, « ! 2 Från den. dagen "höll han nog- grann" utkik -efter fartyg. med ”Fortunas” silhuett:: Huskisson kunde ju inte vara alldeles över- tygad "om att” han "lyckats 'med det-som- nu : helst -borde vara ett misslyckande. "Att : det "inte var han som gömt 'pärlorna 1 träbe- net, det var tydligt.” Men" Dela- ny? "Delany hade: varnat. honom för de båda andra's— kanske: för att själv ta hem hela vinsten: rd Få t "dröjde två” år Innan Hus- kisson, söra nu dolde sig un” der namnet Ferber, fick höra 'den egendomliga historien -om Stuart Cooper; och den berättades på en bar 1 Port de France." - 4 dos f2 och flickan Mitchell ficl upp "spåret och gåv”sig inte med mindre än” att' hennes far för ut på upptäcktsfärd iefter styrman” nen som räddat :hennés alv. Och när tdör kom till: Mindahelu, , så vankade han omkring där på sitt träben, - och. det tycktes inte” gå, någon nöd på honorn. Sedan följ) de han” med ”Lizzi”, skonaren,' 24 on resa till Manahlkt, och här de kom tillbaka, så flev det gt; par av dem, styrmannen med trä-. bonet och flickan som sökte ho- nom över ett halvt Söderhav. Och. utöver relingen -och tecknade ät - AAA MASÄAAADAD MALADÅ nu bor de. på-en 'Uten ö vid Ka- FIETYTTYTYYTYFTTYVYTN Mit på. grön kvist; så hade'han väl .skaffat-:sig..ett "konstgjort ben, och kanske hade han kastat bort det där av trä. Men det kun! de också linkss-att han bada det kvar.:som något .slägs minne,:för det fanns folk -som var så: där underligt beskaffadé.: Och i '.så fall, skulle han Ferber, kunna 2ö- ra åtskilligt! för”att f&-hand. ora reliken; De, där. pärlorna var vär- da många "hundra tusen” dollars: Det ”skådade inté att" undersöka om hemligheten eftersom . varken Pratt "eller "Delany -— "av--visså' skäl —>kunde' komma med/an- språk på delning: MEn i Några ' veckor senåre "låg Fer- ber :med en snabbgående motor- påt "utanför Coopers" ö,' och. en natt ' smög han Sig iland med si Jolle.” Han hade hållit noggraxin uppsikt över huset; och han hadé skaffat sig noggranna 'underrät- telser." Träbenet hängde som en trofé på väggen 1 halleh, och hån häde till och "med sett "det; ''en dag; när "Cooper "varit "över till Kadavu," som”, vår Huvådön, bet hela: .vår mycket enkelt, "det 'var bara att rycka ned benet från väggen och försvinnal... : . + Och så långt gick det, men inte vidare. CC ut as ". Stuart .Cooper .som med: sin hustru var på väg hem från ett häll en mörk "figur på sin trappa, en mörk figur : som - satte av i språngmarsch när han fann sig öpptäckt. Han var själv inte” t stånd att' ta upp förföljelsen, men husets terrier ——=' son Huskisson försummat att räkna med — er- satte ; sin ” husbondes ” bristande snabbhet. Några tjänare skynda- de till, och därmed var den flyen- des reträttväg til jolen' stängd. Den enda. möjligheten att und- vattnet som han gick och 'stod, för att slmmande försöka nå den snabbgående ' motorbåten.”' Detta gjorde Huskisson men nådde ald- rig målet. | Co cs eo "Trots det. sparsamma ' ljuset från: en månne i nedan kunde Cooper :.och hans tjänare 'se Ha: jen, som. likt. en: projektil sköt fram genom vattnet, och Cooper skakade till'som i frossa. Han hade känt igen den flyende ge- stalten och "visste vem det ”var. som mötte sitt öde därute... Ken fick" ytterligare visshet. när- träbenet flöt 1 land nästa dag. - : SAAAASAA FEVETYCSESVYTYYTVN A äv INGVAR WAHLEÉN . sakon, Han var förrestén 'ensam. besök. hos' en granne," såg frän komma var nu att kasta sig 1- Det hänger inte längre på hans ' skarpa smällande ljuden. Pojkar. Ra hade lånat ett salongsgevär och sköt nu kråkungar. : Nu åkte ännu en unge mot marken, Han var bara Akadskju- ten och han skrék hest. Kråkho. nan kom flygande. över "Hrädtop- barna, ilsket skränande och var- nande, ca N | Pojken 'med "geväret "sköt efter henne, Hon girade runt? 1 luften för skottet tog inte ägt från henne. Hon höjde sig mer och drog sig längre bort. En av kräx.- ungarna lyfte 'och flög tungt er. ter henne. Också han började för- stå att det nu verkligen var far- ugt.? > Den” andra”, kräåkungen hade kruplt Samman”på en grongren, Pojkarna såg den inte, Hado den haft vett att t'ga skulle den kla.« rat livet, Men så tyckte den att den måste ropa efter förindrarna, Skriket ljöd högt och klart. En av pojkarna fick syn -på honom, Men han hade inte bössan. <.— Däroppo är han, på gran. gronen,: den 'längsta,'s.sa han, — Jag ser inte? sa pojken moa bössan es ses fröna « — Låt mej skjuta! : "Pojken flek bössan och han tog stöd över en gren och fångade in det grå kråkbröstet, Ungen tve- kade just om han” skulle VÄRD: > lyfta: Kräkmodi varningar Nöd ännu,” cs Sh . "Just som ungen” limnado kasta” 3ig ut i"luften small' skottet, Det tog uppe i halsen och gick upp i huvudet; Ungen 'dunsåde till jor- den, Han” kände aldrig något. '" Pojkarna 'samladé samman de fyra; skjutna djuren och! klippte av benen med en hovtång som den ene hade 1 fiolran, > : Ha Det är inte så dumt, bra film & kvälls" . De gick alda vid sida ner mot, ' Rävaljung. De hadeå cyklarna borta vid Torpar-Jonnog, .», ox ' Skrän och hans maka hade nu ; bara en unge att ta värd om, Den. följde med de båda gamla krås. korna. Till dom slöt sig änriu två kråkor Born fått hela sltt' bo rö. I vat, I flöck drog de utat'mot slät". ten." Til udden återvände inte Skrän, «fe In MN "> HAN VAR BEGAVAD . 2 Det var. på den tiden när Na-, | tionernas förbund oxisterado och sig 1. Geneve. Fruarna var med och kunde, ibland, ha en Wtakvärd : prätatund: Loc. do : — Nu är det vil meningen, att viska få fruntimmer i regorin; arna också, undrade” fru YE ger. Nästa gång får'vi vil fru | Branting til: statsminister? - — Varför Inte hellre fru Tryg- ' ger Hon är ju fll. kand. och snart ' sagt allting.,, replikerade "fru : "Branting, ..4 . . : oc Irite 'pohbver mi sofie kandidat för att var stats: råd, replikerade fru "Trygger, se Per Alblal oo see på Pål men ' Per Albin är begå- vad han, svarace fru Eranting . högst allvarligt. s porten in Någonstans i :Berlin finns en tjuv med en kypare mänderlag cket kalla nerver. ” äiäromkvällen vandrade han in 4 en av de finare restaurangerna, gick fram tll en av gästerna och - sade en aning ursäktande. =. + — Jag slutar nu så Jag skulle vara tacksam om n! ville betala Pofäaten betalade — och polisen ; spanar fortfarande. efter mannen 1 kyparuniformen.; :- <>". i SLAGFARDIG KULLA ök i Falun stod utanför star tens. stadshotell och : golade alg. Då fick: han se en Gagnef-kulla med långt ljust hår komma gåen- . - I de gatan fram. Den ska Jag driva med, tänkte han. När kulan kom mitt för hotellet, vände han sig till henne med ett -mångtydigt , Benni kostar linet £ år? ' "ID Det ska väl du veta som sålt ditt, svarade Fkullan rappt och promenerade ' vidare, SN YYYT AMNAMSAAANAA XY En flintskallig stockholmare på " ungar , — Nie 'par har vi nu,'sa han, — Vi kör & säljer dom I oftere :' midda, sa den andre, Do gär en. her Branting och Trygger befann . tan åra filo- i Ang Jen
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.