"+ Det första Tokpar. den morgonen är - gröna, flaggan, . + - flammar ännu i det sist . skenet. Men s snar ma. Marken är vit; Det ligger |” > gott en äcimeter tjock spårsnö | som fallit under; natten; > £ oo FF TYTTYTTYS ONTYTYYFVEFFTTrY Tyrverv YTYTYTYT FTF Yr: N vr "Janine gör : att hissasden Morgonen Kall. "är, Himlen |" a Hhorr- Mörkret hänger kvar. t ska dagningen kom- "Torpar-Janne går till stallet, Hdn myser i' skägget och kän- I neb redan trivsel. Det lovar kun- na bli årets första drevjakt, Och . detta déssutom” på! spårsnö. N Ad Sprätter ur halmen och ,grym- -| . Stallvärmen ” slår emot honom då hån. öppnar de dubbla stall- "dörrarna. Ångan stiger vit.. Kon råmar' svagt välkomnande, , Hon rasslar med ' tjudret. Svinen tär redan: efter måt. Alla dju- ren "vaknar, : de skötas" om! -Men det mjölkningen. - När Torpar- Janne ä är klar med 7 djuren har det ljusnat. Norrske- net hap tonat bort. Hirnlen är fröstigt. klar. Träden står kläd- "da i- vita” ”snöhättör” och ”rim- frostkläder. "Sjöns ' Ås är klädd - med.nättens snö. Skogvaktarén har redan fått upp sin gröna flagga... : Han vet vad saken ”gäller. Nu ska. Tor- par-Janne : bara ha sig några he- ta koppar kaffe” och ett par smörgåsar: - Kaffe. i-thermösen . och lite smörgåsmat med sig för- stås. En tur i snömarkerna bru- kar ge, god aptit. 'Torpar-Janne kommer ut på trappan med bössan i remmen över axeln och ryggsäcken ' på. ”.Genast förstår Frej vad saken i Tönt "hundar gäller: ; Vilda - glädjeskall bryter "ut: . Jägar-Adolf står på andra stranden med Skall. Mary har ”iten ”täss och måste trots protester stanna hemma. Nu hör |: Skall och skogvaktaren hur Fréj tjuter av glädje. Skall blir själv litet orolig. Skogvaktaren ler. gott. Ja, inte barå hundarna är lite uppspelta, han” kännersig själv på ett överdådigt humör. Gubbarna går med kopplade ut på isen och möts. Först ska de tala litet om jak" ten. Idag gäller det räv. Frej som inte är så grisk av sig då " det gäller räv ska i alla fall få vara med för att rastas lite. .I natt har inte harén varit på föt- ter. Men kanske kommer de på någon harlega och då tar Frej genast fatt. Den sortens jakt klår ingen honom på. Haren är fin nå efter de första frostnät- "> Gubbarna' bestämmer neråt ån. Följer först sjöstran- : van Det är så grant "heten av sj terna, . Men det är räven som först och främst ska decimeras. Han är farlig under vintern. Då kan han: smyga på skogsfågeln ' som gräver her: sig i snön för att få mat Hararna trycker för länge i sina legor. Många djur . dukar under för den röde, skäl- men. vvs att. de ska gå runt Rävaljung först. De går utmed gränsen, en från var- "je håll; och möts så på andra si- "dart "skogen: Då kan 'de' ringa in rävarna som finns liggande ” här och vet om de har” någon inne. Torpar-Janne och Frej ger sig en gammal "gubbe, ja nacka om -en' inte börjar & te åren osså. 4 Då kan det hända att de snus- bruna" tänderna glimmar fram i skägget .. och ekorrblicken pilar snabbt omkting, vc Han är en gammal körngubbe. När skogvaktaren och Torpär- Janne möts och dryftar vad de sett kommer de fråm till-att in- te mindre än. fyra' rävar finns inne på Rävaljungs "domäner. rv Yo Då har de varit lyå: ir år, säger skogvaktaren, ; "= Ja, Jäg trodde de nästan, för de var eri rackare te å å ta hö- nor för oss i sommar + men nu :sören anacka «' SN vs i bli vå Av UIngvar Wahlén Uven UNNI » Jägar-Adolf överlämnar : sin hund till Torpar-Janné som ska ' gå och släppa. Jägar-Adolf - får gå hela vägen tillbaka till sjön. På udden där Skrän haft sitt somniarbo ska han stå. Rävarra brukar ta rätt över sjöns is när de kommer med hund efter sig. Då 'Torpar-Janne ' har - släppt hundarna ska han söka sig ner till åmynningen, Ofta kommer rävarna tillbaka den vägen om hundarna envist följer dem över sjön och en tur i kronans sko- gar, - Inne under träden dråsar snön ner så fort som Torpar-Janne kommnier åt att stöta till dem. I- bland fallév en lös klick "i nac- ken mot honom och' kyler till. åt sådant. : Nu släpper han hundarna. De far som skottspolar 'i snön, iv- rigt sökande. Skall 'får nvästan genast vittring äv räv och väc- ker då och då med svaga gnäl- Jande läten. . - "Torpar-Janne går med .dem- Han: drar sig neråt åsen. Han antar att någon räv lagt sig där. Det är störst risk att rävarna går i'gtyt strax de kommer på |! benen. Men ofta vill mickel ta en tur då han kommer upp. Kanske njuter också han av' ett drev. Han har ju möjlighet att bukta och svänga och kanske lura stövaren. Nu blir det skall. Så är en räv i farten. . Torpar-Janne ger sig Aeråt ' "ån "där han "ska ha sit, pass. Då han når sjön ligger den som bn gnistrande slätt fr amför hans ögon! : . Torpar. -Janne ställer ig: i sor len och njuter. ;- ' Rödpäls hade legat under en sjön. 'Han visste var han skulle komma över. Hundarna var gan” ska” tätt inpå honorh, 'Men med några raska bukter' i. ett tätt granslye fick han dem att dan- fart utmed sjön, "Han 'gick aldrig riktigt ut på udden. Det var som omi hån känt färan där. Harl ha- de en gång skadskjutits där. 5e- dan dess vill han inte gå ut där. "Medan han ännu rusar fram Men Torpar-Janne: -skrattarumest tät gran: Nu tog han fart neråt |. sa runt ett'islag. Nu tog han själv "YFYTTTFTT FT I TV YyrfreverTy v YrYYY rrYYvFfFfYTY > YrvitrrerYvSYTTYY rY - N "YYYYrYYYYtYTYT YYFtFY FET TT YrerYryryTtTYYY S ungap som” "också kommer "p å benen.” Med valpaktiga & iprång följer den 'sin far en bit. Men nu käns de in- te vil” "varandra längre. "Ungen päls Jyckas "bli kvitt hundarna. De tar upp ungen i stället; Som om de” på: något - vis kände: att det vär lättare att klara dets Ä ret. - ”Rödpäls stryker men kommer” till Jäga -Adolfs spår och" vill inte. gå över dem: Vittringen av. människa känns; Då" vänder: Rödpäls. Stilla "och smidigt glider han upp i:skogen |? igen, Han lämnar aldrig Räva- ljung ;. ms Rävungen tar. fart rakt ner till sjön. Han buktar mycket li- "tet, Också han stannar opp nere vid./sjöstranden, instinkten sä- ger honorn att den fria "vidden r, farlig öch vittringéen av män- : niska : känns stark där spåren vindlar åstad... =. on Men bakom är r hundarn i ven kar inte» vändä. Då följer han strandkanten : över "udden. Han. kommer på hundra meters håll från skogvaktaren som ba- ra får se ett par röda blänkan- dé av pälsen. sl > ; Skogvaktaren hade otur. Ba- ra én liten but till så skulle rä- ven kommit fint i håll. - . Drevet fortsätter neråt .Kol- ken och ån, Går över en mosse och över. 'en liten" kulle. Rakt neffåt åns utlopp. Men. också här känner rävun= gen faran. Vinden ligger på från Torpar-Janne,. För varje steg blir - "doften starkare. : Torpar- Janne väntade räv ute frå ån sjön, inte" uppe från skogen. "Men i jaktekan -allting" hända: .. "Hundarna hå åller god far gonstans' måste rävungen bli av: Ett slag-står den stilla, lyssnan- de. Men det går. inte. Doften. är för stark. I trotsighet störtar den n ner 'på isen, över Torpar-Jannes spår och sedan snett mot udden' där den komrait ifrån, Der vill upp i skogen ' igen. "Fill den: andra str anden är det så skrämmande ångt. 'Jägar-. Adolf ser - räven. på långt håll. :. Med mjuka språng glider räven genom det vita. En röd 'skugga med vit svansspets. |. Räven kommer nu rakt som ett snöre . mot : honom, Han” hinner osäkra ' geväret, - lyfta det och vänta, Han följer räven hela ti- den, ser kornet mot den Husa bringan. vv I själva skottet glider räven mjukt runt men blir sedan lig- gande stilla, Några bloddroppar sipprar fram ur näsborrarna och bildar röda fläckar i. snön. ».. Snart kommer hundarna, Skall ylar av glädje och nafsar i räv- pälsen.. Frej -är mer reserverad och smyger runt räven:och mori -rar svagt. Han är ställd på rävjakt, : - Nu går Jägar-Adolf upp i sko- gen 'med' huridarnå. "Han hittär snärt rävungens avhopp och för- står hur det ligger fatt, Bara tio minuter sehare 'går drevet ge- nom skogen" igen. , Skall är. vild av. hänförelse. Det här är jakt kastar och går néråt sjön. Röd- ji lättväckt. Och han blir despe- id rat. Han börjar” förstå” att "han? räåste” över sjön ociy till kiono- en. : Först. då har han en! het att klara sig. | "Utan en bukt går han rakt ner till sjön. Rakt ut på 'udden och & över de skrämmande män- niskospåren, I solen> glider, han fram som en smidig värelse i ett: hav: av vit srö, : Skogvaktaren hinner ner först för att så spå- ren "komma just där han:stått. Rödpäls tog chansen direkt. Den räddade .honom' denna gång.” » Men skogvakiaren kas inte tycka annat är att det är rätt att Rödpäls:klarade sig. En räv ska ha samma möjligueter som jägaren. " Villebrådet ”ska inte vara dödsdömt då det går undan för. hundarna. "En annan - gång kanske det blir så'att Rödpäls kommer 'sekunden'- kan betyda håns dö Men nu:kommer hundarna att ta én långtur. Det'här är g melräv, den har satt av i rakt spår och då kommer det att gå undan kanske håde en och "tre mil ct Jägar-Adolf' går ner in Tor- par-Janne. På ryggen 'bär han ungräven. Blodet droppar ner i snön och bildar ett rött spår ef- rna liksom kommer 'på 'be- plävit byggd fc "> general Å Norra skånska 'infanterir: regenien= tet, och' byalaget hade slävpt till ett. stycke av' utmarkerna . och Hungheden ned mot hävét; så: att knekten kunde ” hålla en ko och en get. Det svar ingen dålig stuga, fast den var trång; man höll värmen i "den, och det luk. tade inte mögel där'i inne, fastän "n ena väggen var jord, ty den v var grävd in i torra grusåsen. kvällsvard av mor, fyra potatisar 'ville sedan upp i sängen för" ätt leka,' men "det gick inte an, hönan höll till där, hon skulle värpa och det vår bäst ' att läm- na henne i ro,” I stället följde vt ” Efter kaffet smakar de "med en stor pris snus. De börjar. be? rätta - gamla . jägarhistorier för. varandra. De har berättat dei stan varje gång. — Sören anacka, säjer: par-Janne, den gången skull du vatt” mä, Adel. fr . Solen skiner, Det börjar erop på från träden: Gubbarna glö » historia ny varje ter skogvaktaren, ' Till ventilerar vännerna drevet: Nu hörs bara hundarna svagt: Snart ska skallen vara. borta: Kanske kommer det så åter i en stor bukt. Nu får de hå tålamod... De dricker kaffe och 'äter. Det mer. sin omgivning. > Hundarna ' måste” släppa, utåt idd Trötta -k de lommande i 'sina egna" spår tillbaka. Hungrigt glupar de i sig vad de får då de når hem. Så |: har” en "räv; fått sin bane. i Fler efter bra' påpälsade. är varmt i solen nu. De är också [lä Guds” rike" på jorden "och i ve himmelen: ; Guds '"riké kan icke utpekas” på kartan och är varken här el- ler. där, . utan är något INOM: människan, ett ANDLIGT rike, som har "sitt "andliga område 'i: de människors . hjärtan, vilka i tio öppnat sig för dess' konung, ! Jesus Kristus. "Se, Guds rike är invärtes i eder”, säger Jesus. tiden,. fira vi minnet av Guds: rikes "grundläggning. Men huru; stort än Julens firningsämne är, det vore dock intet, om det icke fullständigades av Jesu död och uppståndelse, Härförutan : skulle aldrig hans rike kunna upprät: tas i något människohjärta: Dess första' ankomst sammanföll med Jesu människoblivånde, men det kommer till stånd där, dit det kör, 'hämligen 'invärtes i möh? niskan, endast och allenast ger nom tron på den korsfäste Fräl-- saren, tron på det hans lidande för våra synders skull, om" vil- ket 'han 'säger i texten: "”Men först måste hän lida mycket och bliva förkastad av detta "Släk- te: my va ' Endast, den. korsläste fan gör" ra oss till Guds barn och med- lemmar av Guds rike. Genom den, : Frej måste vara kopplad tills stora drevet ska börja. Morgonen övergår i dag. 50- 1en' kommer, fram, Det gnistrar] och glimmar & onf i. ögonen. dlats fill en jättediamant. att Torpar-Jan- ne:i bland måste stanna och se sig omkring. Så ä ön- he sätunder upplever han månr ga året runt. Därför vill.han ; te lämna gården och -bege sig t till staden. Inte förrän han inte längre själv klarar 5 sig Sr ber höver dessa tysta stund 4 Räva- turen. Har har "växt in ljung, Han är, ett med skog fälten, slyend och mossarna. 2 behöver sina djur, sin bössa 27 ara Na för Oc han vill ge fiska då andan faller på. Han tycker inte att han blir göra om sig själv: Han har vit för gammal Sören anacka," brukar säga, en är enveten som sig' ut och som "han vexallt 'så' .det gör - Jorden har för- |. dana här gkön-|. Arbetsyivareföreningen granskas de nyss överräc ar lämnat ett- kta papperen av. ombudsman Göte Johans od, att tro syndernas förlåtelse för' n. Här bud till arb bundet samt av förbundsordför 4 Industr i Arb man Sigvard 6 G rbundet. na och indusir son ande Sune Eriksson och ombuds- H De tre som överräckte budet ses till höger, dir .förerng Lennart Cronqvist, Bertil Kugelberg och S G Schwartz, .. « en och förbandsordf' Harald eka Av Gunnar Lönroth, kyrkoherde i | Burs och Stänga, Visby sti När vi fira den heliga Julhög- | | salighet, ' > barad i synligt motto. -Detta är hans ' lidande och ' döds skull komma vi därin. 7 Såsom nan själv i egen person grundade Guds ' rike på jorden, så :är' det han 'själv, söm : alltjämt "otbrés 1]. a der det. genom :att :'grundl; det” 'på nytt i människohjärta, i det han” ver oss. sin. helige; Ånde att vi genom: Hans nåd sätta tro' till hans heliga ord.” I Han är icke nii mera synlig” människors blickar, men han är dess mera verksam. I 'kraft.av sin död "och uppståndelse," vars Fr I genöm '. han en gång" för alla I vunnit seger åt sitt rike och si- na” trogna, gata över all ondskans makt be- friar dock' icke” hans frognä från | att :var. för” sig "kämna;'striden | - till slut. Hans rike”) på jorden är ett rike i stä) strid./Det ut” vecklas . under” st år "blott Kristus själv ”utanh även - -hans trogna hava många lidanden att genomgå, ”. innän” de vinna. sin krona. De kava”'strid inåt” och utåt. : Utåt. havå de yttre fien- dernas — både de' synligas och kämpa mot frestelser, 50! stiga i det egna: hjärta till härlighet, så skola ock nan: trogna; efter ' utkämpad 'st: id, ingå i härlighet, i Guds "rike i himmelen, :v + l > Guds rike i himmelen, med dess tillstånd av härlighet och inträder ' för Herrens trogna. på den ”Människosonens dag”, då han åter bliver uppen- den slutliga segerdagen, det:e- viga ' rikets framträdande, den dager är dagen för” kärlekens triumf över synd och död. och ondsa.- I sitt rike-i himmelen bjuder han då dem att inträda, vilka icke blott en gång i tron mottagit honom — varigenom de blivit medborgare i hans rike på jotdeh ”— uta öck blivit fösta i denna tro intill änden. Herre! Tillkomme ditt rike! Nn satte Upp: mot träspannens : sida, somnade "han i är det blev skyrmhing bar hon in honom och lade ”ho- nom i-sängen, för den skrockan- När Det Viktor kom :hem och ställde sin + hade” an trilla vid" brunnskäret, fik han I och at och huvudet av en 'salt sill: Han; ken" frö för! men I för dig” de -' hönan hade värpt färdigt. Hon strök det-bruna håret ur hans panna; det började krusa |. sig: på: honom liksom på hans r? Plötsligt slog 'han upp ögo- nen och var klarvaken, ”Är far komme hem?”- "frågade han. 'ken, i. den mörkblå soldatroc: sina: barfota "och med: ett blå- märke under ögat. , på Kärragården, : färdiga sme ANNAN NEN du nu, för det "blir ändå ”Får . vi. istanna här alltid?” ngslan i rösten; han drömt om tiggarpojkarna t far själv var med i floc- med ' blanka knappar, med långa" yviga mustascher, : "Du vet. väl, Viktor "lille, alt far är på” dagsverke långt borta Men blir de 'sådden : i dag; så hinner han nog. hem i kväll. Sov lika säker som hon.” Han: hade ' ”. Att han en gång för all 4 vuh- nit en, avgörande seger på Golf]: fortsatte Viktor, "”Är det ingen, som har lov ati köra bort oss?” än "Nej du, så länge far kan göra rätt sig Vid "regementet, sitter vi här med ro, Vad är det för tokenskap du har fått i huvudet? gå, på: ryssen med bajonietten: Det, finns inte en”starkare" karl på hela: Norra : Åsbo kompani. och kanske inte på hela” Tiungby hed, men tiden rår på alla” pet?” frågade. Viktor." : Om 'du sköter, dig bia; till Viktor, så du behö ens ändra namn.” vår iimmelen; . nere, från” strån den" hörde man "stenarna mala” en” om H sjunga | fläskstycke,, eh 7 ost 'ellér ”en brödkaka .- bär." . mäster "och, . a hans., å, och ett. par -« ” Sko, skomir lille häst. >: ».I morgon" blir det. nattafrosti . DÅ" blir skorna-dyra: fyra skilling för. fyra. - Efter 'hand' som kvar "med, pojkens hand i sin, Amen. "Luk 17::20—30. FFVEYYEYVETETTYTETTVTTVVET mig . ändå: gen nej”. och” pekade Viktor rörde sig i sömnen, mer | inifrån 's' väcktes ine i skilde! "det "inte; ga och "tydliga soldatstämma: ”Jag tror" di: sitter i'mörkret, Maria? Det har varit tredjé tors dan" i Tor, tranan har / trätt på Skånes jord, men 'den som skall arbeta til lags åt inspektoren på Kärragården hinner: fan tå inte . gröt; spa le ART res ”Pöjken 'sover 9 Maria kunde läsa tryckt, men skrivbokstäverna blev: hon inte NYTTESTETN "Hur skall det 'då gå med tor "så kan det. bli ditt: Döpt är du. tedan Hi inte Det kom :eh "glimt i "Viktors störa mörkblå ögon; och 'han la- de sig till ro i EA men Det Viktors” andeé- drag blev: jämnare," sjöng Ma- ria allt 'saktare; "men hön Sätt Det var det enda barn hon hade kvar, ty: hans två. yngre systrar, den >. ena ”' inte” årsgammal, fick ont i halsen" sista hösten öch låg de ösynligas.—' lockelser" eller; nu "nermyllade. "under ' ett '"trä- motstånd. Och inåt hava de” att kors på" Rugereds " kyrkogård. ”upp- Hon gnolade- ännu,' då dörrens Men ljusa "fyrkant "förmörkades: Dei den strid, var erskild måste ut-. var mannen som kom hem, sol- kämpa, är intet ånnat än 'ett led ' daten ' Johån: Viktor,' bred. över i den 'stora Guds 'rikes fortgå-”axlärna, så- att han fyllde den .] ende kamp "mot mörkrets'maäk-" smala öppningen. Hon lyfte var ter. Men såsom Kristus steg upp nande handen för att han skul: s'"Je hålla sig stilla, "men "had ur- "kastade' sina verktyg på golvet ' med buller "| och brak och talåde med sih hö-, 51 riktigt klok på, och när helst det: köm "ett bud med skriven - order till mannen i hang från- varo, kunde hon bara gissa jn- nehållet och gav sig oförtövat i väg att' söka upp honöm, -— det ' kunde . ju: gälla något viktigt. Det lilla hon visste var hon an- gelägen att lära Viktor, och när han. fyllde fem år, kände han - bokstäverna. Nere vid stranden, PÅ den gula våta sanden,” ord” ” nade han svarta stenar till ett A, ett V, och'ett M, och en sen=, sommarkväll, då mor var uppe i backarna för att leta efter ge= . ' ten som sprungit bort, lyckades hän lägga hela ordet Maria. Men geten blev inte hittad förrän det - . var nedrörkt; "och när han mor- ”gonen : rpå förde rmor till stranden för att vlsa henne sitt . verk, var de 'svarta stenarna kas: stade i oordning och överskölja da med sand: det hade blåst upp en frisk nordväst under natten, hösten "stod för dörren, Mar Den vintern järde mor honom hela Luthers: katekes utantill, medan hon satt vid spinårocken. . Hon häde ingen bok och behöv=, s '; de ingen, alltsammans, både frå= - »gorna och svareh, flöt 'som ett inna rinnande ' 'vatteri, och hon slog | sig inte till ro, förrän Viktor var lätt för det, och han talade for= tare och klarare än bondbarnen i byh; det var kanske di att han var van att lyssna til far; sorn lärt dig sjunga ut med språs .. ket och tala frimodigt på 'Ljung= , > byhed. Med all' makt ville-hon, | att Viktor skulle under visad 1 att s skriva och räkna” också, Det. Ir 7 | fanns en skola i Rugereäs, by, I motsats till de flesta andra by=- arna .i Bjäre härad; "det komsig hog därav; att'de flesta gårdarna låg kvar” i "klunga nära kyrkan, Den 'hölls av er. gammel enar-' mad soldat; när han fålt ett glas för mycket, brukade hån påstå, . att hans högra” arm låg framför" Leipzigs portar, som, han. varlt . råed'om att stormå,' men kyrkor ' herden” menade," att” hah blivit. av. med. den 'genom en misslyc= : kad stensprängning vid Kullens =. , tyf, Hur det än hängde hop med den saken; Ajax hade fått ett li- tet hus upplåtet åt äig vid lands- vägen inte långt från hovsmed- jan, och där höll han skola med ' ' böndernas -barn vid de årstider, då'de inte kuride & göra någon vis daré nytta" för sig 'ute på mar. keri -öch - vid" gårdarna; De som ; köra "fiån "de besuttnå' hemmen håde alltertiellariår ihed sig ett , 4 gånger .: om ; året kom de med.” bruna strutar; som innehöll bå- de- -skillingar och blanka dalrar. I den stora sandlådan, som han : ' fukfade tried' vatten var imorgon, formde”” han . bokstäverna”: och siffrörha "med sin käpp, dom han stadigt ” höll i vänstra handen, : och "barnen ritade lydigt efter förskriften. med en liten pinne.' Ibland. blev nog staplarna litet Yarriga, ty” mäster: Ajax var sträng och sparadé inte på käp-" pen, fast batnen "från de stora gårdarrå vågade hån sig fnte - på Stundom var han besynner- lig till mods, och luktade: bränn= = vin > särskilt hände det gär- na dagen: efter ett tröskegille 1 Förslöv,' dit ' bönderna brukade bjudå' in' hönom ' för att 'berätta historfer från kriget — då fum- lade 'han' med' käppen, så "att sandlådan stjälptes ut på golvet, och förvillade. sig alldeles urbo- ta i huvudräkningen; Kyrkoher- . de Blantzius, som tyckte sig bö- = ra hålla: ett öga' på skolan; kom + på inspektion en höstmorgon, ty. "cc 'han hadé hört mäster skråla på vägen "under naftén =—' dat hade” varit en gubbleke't böa vid Förss lägga sig vid | lövs bränneri, där man ihte ha- . dagsljus. Mat fick jag likväl in- | de så ont om finkeln., Men just - nan jag gick, sur sill och rtug- | den morgonen; låg mäster ute men 'hay du dricka: i kospiltån och sov som en sten, .. kvar i kruset, så säger jag inte [väl gömd under ett par säckar, som kKans guimnia”lagt” över ho-. EN viskade hön' nom. Inte desto mindre hördes på ' drickakrusét. | stimmet av de läsande" barnen tugan, och Kyrköherden a var nyfiken på vem det var som förhindrat mässfallet." : ">. Forts. FP YFEYFFTTESTE BANA SAN SAARAKSA BANA MASASADAAFADDAA ' FPIFFERESEYTSYSTS SASAAAAAARAADADDAL
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.