IS Barnens och hela familjens stora i hö ögtid INNEN, då de r vackra och soliga, är: angenäma att tala om, och de är också ' : goda” följeslagare ” livet igenom, nm inte! minst för "dem" som rest” | >: När det lider inot vår Största kel ” högtid; juleri; är det så mycket > från barndömsåren;' Som passes ; . rår revy för ensinre öga. Man vol känner sig' Varm in i själen, "och oändligt tacksam fö S na lyckliga tid, se ' För barnen är julen något alldeles särskilt, stort och 4 vac. na too är det en upphöjd och under- bar högtid som kommer med-- välbehövlig” wila och avkoppi | ling, tillfällen : till kyrkobesök, där prästen talar om "evangelie sanningar, talar 'om ' undret och, den kärlet, som » ingen motsvarighet. har, Det var ord +. som gav, och giver eviga san- + ningar, väl värda att minnas : och leva av, Xx borta," - året, 'då släktingar och vänner gjorde : och tog emot 'besök,' "trots att. det. ofta var svårt nog att "komma fram -. på de "smala och snörika vägarna, Var: . skyffel ett: "nödvändigt attribut . ca för körsvennen många gånger; » Från: Hishult, min ' födelse- - rätta något om. alla de förbe- "+ redelser, som måste göras före . ; julens inträde för c:a 55 år se- "> > dan," Vad jag här kommer att bi. "berätta från mitt eget hem var” | . genomgående lika i 'de flesta oh . lantbrukarehemj;: såväl. inom > sl "denna sorå i angränsande kom-= > i "muner, . "Mor och Far hade fäsende saker' att uträtta de sista fyra = ; veckorna före helgen. Mor ha-. då brödbakning — oftast fem. till "antalet — då det ansågs: att det bröd 'som "bakades i : " december månad blev särskilt . drygt och gott långt in på det. följande” året. ”Brödbakningen . "på den tiden var mycket på- .. i frestande för en husmor, enär , hon 'så gott som" alltid ensam .. måste 'utföra' detta 'arbete. Hon fick ' "sätta -degen” da- gen innan, och dagen för bak-' kr ningen fick. hon, vid sidan om "' degknådning och formning av : brödet, elda i ibakugnen, . och ot buntar: Y ! med att: få bakugnen "lagom ss varm, så att brödkakorna inte: "blev vare sig brända eller för litet. bakta-degiga.: En , detalj var att sopa bort-alla glöder- "> na innan bröden insattes. Sen — detta vår gjort, ” blivit lagom' jästa, gällde det "att fort få in bröden i ugnen, ! och placera dem i ordning så att alla fick plats. Sedan skul- le baket passas och uttagas på rätt tid, vilket 'allt var ett. stort, ansvar. oh . I C åå, var "det. brygden. rf de | flesta hem bryggdes s. k. dricka : på den ' tiden, "Malt, " humle, socker och vatten var, "wäl de beståndsdelar, i lämp- . za liga portioner, som | behövdes : för en god, brygd. Jäst skulle ". också tillsättas och efter viss "tid skedde silning och. filtre- ring, varpå drycken, var fär- dig. att överföras ' - det var många åboar'i byar- ” na runt omkring, som på den- : na kvarn malde sitt korn till: "> malt. Efteråt bjöd Mor på kaf-, -" »:fe och . bröd, och : kanhända ' ' hade. Far något i sin flaska - "som avslutning på besöket. +: -: > Slakten var, också en åter- "kommånde händelse, en tid fö- re jul! För oss barn :var den > vemodig och kanske även för Mor och Far fast de inte vi- sade. det eller talade därom. "Vi barn försvann från hem- met,. åtminstone. medan : oron ' vår "som mest påtaglig. Det " war mycket. avbete, särskilt för > .- Mor, med, denna 'slakt. Jag "minnes att Mor hade flera dar. gars träget "arbete. ined allt vad som hörde till densamma. > gå var det tvätten. Vid käl-. . Jan, nedanför" gården; dsoemer I I ' Mor tvätta. Som december . ' kert, "och även för "de vuxna ' I över”alla under, Jesu födelse, : Såväl hemma som - : Julen” var "också den ti på NN det. hästskjuts, så ' var. en bra'.' > De var inte heller” latmans- . "! bygd, vill. jag gärna först be-: : bränslet var i regel torra ris-. Det var mycket noga -: "och" bröden : ankare, ” "gärna av ek, där drycken vann :: "ci, smak för, att efterhand tap- FE "+ pas för bordet, I mitt hem ha> > de vi en; bra maltkvarn, och. ” fegel Inte här någrä värmer ; grader var jultvätten med: åt. följande ' torkning, :mangling och strykning. av klädesplag-'. gen ett' påkostande” och. kallt .. arbete. Sedan hade Mor/' hela bör : stadshuset att genomgå. Taket, golvet, dörrar och fönster skul- '1e: tvättas i såpvatten. Vissa" år skulle väggarna ha nya ta- - peter. Muren skulle vittas och järnkaminer och spislar blan- ” kas." Gardiner ' och : draperier uppsättas. Nya, av: Mor hem-. vävda . mattor lades på golvet, - då de gamla tjänat ut. - Så var det sysslorna därute, "som - fordrade mycken: tid." Korna ' skulle ' mjölkas: två - till tre' gånger dagligen,- grisarna hade god :' aptit. och: i deras . matsedel ingick även kokt Po- tatis, som fick bäras. en god : bity mialas och « blandas -. och > serveras. Allt detta arbete ansågs va gjordes, men hästen Dockas såg och visste vägen, och snart nog var ekipaget ” välbenållet ” på gården, : : - Den obligatoriska väglagnin- gen" skulle :göras på det gam- la 'året,' och detta arbete gjor-' des :i'regel sedan kylan:'satt in, — Utfordring, vattenbäring - till djuren, skärning avs. k. hackelse. till” hästarna; sådant fick jag' hjälpa till från tidiga år.; Ibland war :jag så "trött, då Far och :jag skar +: hackel d att jag ” hackelsemaskinen,+, Då.” denna ' var färdigpackad kom ordern: "Nu :kan vi: igen”, Ibland höll : vi på över en timma med den-, "na detalj. «> fots -Ja; nog var det mycket ar- "bete för en ' Far 'och en Mor, som på den tiden hade gård. Det gällde ju också att för- ra hustruns, förutom allt på : åker och äng under vår och » höst. Barnen fordrade oerhört . "Mor som skulle. vara tillreds. - Tusen och en saker skulle ut-' rättas och arbetstiden var ofta omkring 18 timmar på dygnet.” H göra att vara Far i huset... Sedan höstplöjningen var full-- .bordad, vilken: ibland räckte ins i: december," var "det" ett ' "ständigt återkommande trösk-: "arbete; som fordrade, alla : fa- >miljemedlemmarnas I närvaro, > frånsett barn” under” 6—7" år, Omkring sekelskiftet. var det många lantbrukare; som bör-". :jade inköpa tröskverk och från - den tiden”tröskades havre, vete » och korn och någon gång även: råg på dessa tröskverki I all '"mänhet tröskades :dock! rågen . med slagtröska, s.k. plejel, ef-. tersom halmen "behövdes +. till. tak Det fordrades' god arbets-- lust," seniga armar mycket i tillsyn, mat, kläder a och omvårdnad. Alltid. var det . och: mor- . i rr Leonard Jan ansson MI NR EON böttra "densamma och göra ”yvodlingar: : årligen, och: rödja och underhålla alla dikena utefter tegarna: — 'Ti- «en ville knappast räcka till för de vuxna, men för barnen; särskilt då det led mot julen, var, dagarna :'långa,. som -vec- - Vi barn tyckte :att tiden : - gick med 'snigelfart: Klockan kor, gick så sakta och dagarna vil- "le: aldrig : taga "slut. Det. rik- tigt: värkte'i' kroppen 'som "vi väntade på jule : ”N niligen kom dagen före jul=: . afton, .och far: gav mig då : tillåtelse att fälla ett par enar, som skulle stå” vid; stora .in- gången '. till boningshuset: Det var. ett stort och viktigt ögon-. blick; . då man : med . yxan. i. gonpigga.w fäder, som ibland r- hand fick” gå ut och hugga ner med hjälp: av. söner: eller nå- £on granne tröskade all vågen” på detta sätt. ” a Att "köra an ivarnen . tog ' också sin tid. När jag var yng- " img. kom ' detta. ofta "på min lott. Vägsträckar . till Oxhults , kvarn var tre. kvarts mil. och. » vägen gick genom. två skogar och Ydrilts.. by, Ekenäs och M.ossahuset. Ofta var "det all-. deles mörkt, sån " dessa -friska, gröna, : formade Julträd. Dagen därpå S' julafton .—" var det själva ” e julgranen, som fick: flytta från - återfärden” Pyramid- .skogsdungen, till stugan: 'Gra- nen " sattes "på fot "och Sedan ' blev det mor med hjälp ; av” "barnen, som ”klädde” granen” med "flaggor, spiror och” alle-' handa iögonfallande prydnader och sist med. ljus. '-. - Julkärven ' skulle uppsättas we ue saeA utrett 3 "LAHOLMS TIDNINGS Jul- läsning 1958 berättade signatu- : ren ””Charles” om, "originelle - Arvida - »Jänne, från "Veinge, handelsmannen, som' gick om- kring med sin kärra i: södra” Halland och gjorde: "affärer." NER i H rv FEFOVETTSVETTISTTFETVVVYTYT Alex Eklund ” — en detterson:; till Janne — har under senaste "året glatt "LT:s läsare med en / rad teckningar och berättelser : bland ' annat "om sin" morfar "Janné "och Starke Isak, "hans: son, I denna" julläsning! har rykt : och rengöring var. dagligt fö-- 'rekommande sysslor. :Med allt: för" ' var: kista, som Far. packade i Sedna spränga; på stång till småfåglarna, och snart var hela kärven full av gäster, som lät sig väl smaka. I :regel' var det snö till jul- afton, oftast mer än tillräck- ligt, och. den rätta julstäm- ningen infann sig. H 'Det hade blivit "julafton, och Hishults « båda kyrkoklockor lät sina. malmtoner ljuda över - nejden och förkunna den efter- längtade helgens "inträde. Det -Var. en julmättad 'högtidsstund som ” aldrig "kan förglömmas. " Grannar: och andra vandrade ” vägen förbi mot:sina hem och man tyckte att hela världen” var en en enda stor familj och alla wår: Kärleksfulla, lyckliga - och glada. Ant var : jordning: Hela huset var i högtidsstämning och bor- - det var dukat. Granen var fär- digklädd och två av hemmets smådjur, "hunden och: katten, > gick stugan runt och . undrade : väd som var, å färde, såg något tade På grenarna,” " Mor "och far hade” nu "tagit på sig högtidskläder, och bar- > - nen hade för länge sen iklätt > sig" sina ' bästa kläder: Snart ' skulle alla. få mat, men först skulle vi ha kaffe 'och kakor: av många slag. Mjölk 'och ka-' kor --till” småsyskoner. - Den”. > kvällen fick' vi' lov att ta. så många kakor vi önskade, Pepp?” ”' parkakorna, med de många o- lika figurerna, minns Jag sär skilt, - .t Beter kaffet tog "mör, och . ibland far, > fram bibeln ' och 7 » där. fick ' vi” barn höra : något ” om de storas och barnens wvän, - Jesus, och om hans födelse"oc » hahs stora budskap till män + niskors : barn: ": Mor” brukade också sjunga den” gamla jul - sången: ”Nu-så kommer: julen; + nu "är. julen här: Litet” mör - och :-kulen, men ändå 'så kä Hon i salen ': träder: med . så : hjärtligt sinn, och 'i högtid$- 1 kläder, dansar barnen Inet. - Motr' brukade även "läsa öde. markens | jul "äv. Z, Topeli där författaren "fö > fattig; stuga" obygder en snötyngd julekvi Far och mor "med. sina bar lyssnar: till: gamle forfar, då han i'sin bibel läser om ”ju "lens "frid, hur jesusbarnet » denna natt vart födt; hur äng: larna sjöngo "gladt; och Betle- .' hems stjärna lyste” => — ”Ett av: barnen, en Hiten vi ast a ; Inne hos mor "väntade julen, "7 = förundrade på granen och Juk- Fd -'. DENNA STÄMNINGSFULLA : finns i Parkgården . i, Laholm, omärkligt. sökt sig "ut ur. stu ”.gan i avsikt att'söka reda” på war Jesu stjärna månde vara”, Modern ”. fann, "skräckslagen, barnet ”tryggt invid den av” . hunger tärd, ' blodlystne ” :' lig." För” visst den är. hel g' n natt” hade ulven” ”hejdat | språng ' och stod "orörlig ” "vid gossens rygg”. I sista”v sen fav dikten läser vi: ”Och , itt >: modern ' ryckte sitt "barn till sig'och Prisade Gud så inner: lig”: "wisst” den" ,är .- helic näränd, 'när öknens ulv är"ti mildhet stärnd. Du arme Hun ; rande gäst! du. må mitt end; : slaktade "lamm - dock få” -' Herrens "röst 4 ' Denna dikt, med sina tio, ver: + sar"gjorde: ålltid - "ett "mycket ” starkt. intryck” på oss alla där hemma.” fer allt detta lades böcker- "na åt 'sidan- och; vi.satte oss alla till börds: Det” ”varkmycken god måt, och det grova brödet ersattes denna kväll och nästan. hela - julen " av -s,.k. sötbröd.” läsning: var 'det tid att tända” julgranen, Ljusen bröt ' sina Ä > strålar "mot glitter "och annan 'grannlåt o och gamla och inga. [2Säsminns ja jag julkvällarna £V iV i å vi glädjen låta före "detta ve-. ingegrabben Alex' Eklund med sitt ritstift berätta : om jul- kvällen i barndomshemmet 'i " södra Halland. Ni som är något " äldre kommer ihåg alla de. kära detaljerna från förr, och vv AAA om pb ditt hjärta”. Etter slutad måltid och bords-"' å larmat k ä "Palm som Förra julen fick mottaga den. kände att det var högtid. Far: ” ; mor och "mormor . var alltid ' våra käraste | gäster: så länge de levde; "I och med deras an- " komst några timmar före kväl- "len var det jul" i Efterhand kom tomten med : julklappar, och spänningen var v obeskrivlig, En och annan ”jul- knuta” kom: även indansande genom dörren, Det var ibland i annan god vän; som wille höja - stämningen,” och det gällde 'då som tog "emot ”julknutan” att - ". leka ,”talatt” "utanför: knutarna. I regel" lyckades det bra, och ”julknåtsmannen”, » för det var alltid ' en. . manlig, fick ' snällt föga "Sig "att låta Sefvöra”s sä” något ät- och: drickbart innan han fortsatte, 'kanske. till. nå- gon annan i närheten. Var det ' sven släkting väg: att gå : inbjöds ' hå "natten. och påföljande - dag. ”Julsmällar” förekom också. Det var också någon wvän, som på detta sätt ville visa sin goda: Kd . vilja: Även där måste -fan eller: "son: söka ”reda- på vem. don? : '” ”skyldige” war, och ställa ho- "nom? dd 1 ”stå' till svars”' vid en kopp - -kaffe'e; dyl. Dessa & k,:jul- smällar, hur väl. de än. var” a "hade den nackdel tt'de' kunde ,om olyckan' var, -+'framråe, bli orsak till bränder.'. i takhalmen, vilket - taktäck- . vanligt, även på boningshusen, Dessutom blev ofta husets folk ; . skrämda, enär smällen, avlogsa- : des i närheten av fönster un- der takåsen, Denna sorts upp- - vaktning: ' "upphörde ' ganska - antecknas. por 's Så gled" timmarna allt förs fort, klockan visade på 12-sla: RR vi, som är yngre, åycker. nog, att alltsammans ser så avunds- värt. harmoniskt och idylliskt out I en stuga av Jannes mo-” tet utestängt I på ”sängdags. : + Det var ganska svårt att s nav dem följa med i sängen . a , undvara den under kommande dagar.” ” 2 J uldagens morgon kom" myc- ket fort, och Mor bjöd kaf- "Far. tog ibland häst och släde och bjöd Mor "och : 'oss något . otta i Hishults vackra tempel” Jag minns julotfer även i His- ” hults "gamla medeltidskyrka. Ibland gick vi den en halv - mil långa vägen, ofta i ganska djup snö. På vägen till kyr- kan strålade det ljus från alla fönster och mycket människor "var på väg . till helgedomen.” - Framkomna strålade kyrkan i " ljus och klockorna i tornet - - ringde menigheten samman Pehrson intonerade, Kantor en: granne,: en 'släkting ' eler ” för både den som gav och den” kanske med lång, "och ensam, : så tt statina "över ” "stugan för att där- + ningsmaterial' då för tiden 'var:' snart, vilket med tacksamhet. get, och Mor och Far, yrkade : ta sig från julklapparna, men . det fick ju gå. Ibland fick nå- - . om julen - talar. ] . många andra kan jag inte an- äldre syskon på skjuts till jul. av våra barnaårs sänna och Hugo F som gåva av ett Iholmspar, ”dikade, och håns ord satte spår 1 barnasjälen. Vid alta- ret, där kyrkoherden wår iförd N 7 mäss-skrud, gjorde han in- tryck av överängel, och hans stämma var 'vacker och över= tygande. Kyrkan - var alltid fylld till sista plats, och många var de, som fick stå under he- la: predikan, ' Efter gudstjän= "sten träffades" släktingar, vän= ' "ner och bekanta, och ”god jul” » hördes från alla'håll.' Vägen ' hem var full av högtidsstämda människor, och -alla tycktes ” glada "och nöjda' över en väl använd juldagsmorgon, : «' -jÄven på hemvägen lyste det ' "us från de många gårdarna, På den tiden var det en oskri-. vän” Tag "alt den” morgonen skulle lampor och Nus' brinna : i alla hem för att liksom Bet- ” Ichemsstjärnan '; vägledde De; Tre Vise Männen från Öster» ' landet till Betlehemskrubban, även vi, sena tiders barn, ock= " "4 så måtte finna vägen till son= -: " ningen och liwet, ER Hemkomna skulle så djuren | I ha något extra gott, liksom om ” julafton; innan husets folk fick tralderas, ; Vi "bärn skulle så 2" efterse ' "om 'hustomten på ; vindsloftet hade "ätit upp ris." grynsgröten; 'som blev honom , a serverad: julafton. Naturligtvis ” " hade han gjort det, då fatet alltid var tomt om morgonen, . Far 'och Mor hade ingenting - glömt, och Tomten fortfor att stanna på gården, och gjorde vad han kunde för att ”draga : lasset”. de många åren. Jag. minnes, dessutom mycket väl att. Mof aldrig kastade ut nå- . got hett vatten på marken In= ” nan hon' hade varnat med or- den? ”Akten er, vältar små, ' så att-Ni inte bliver skållade”! ; Barnaårens jul var ”Éull av glädje och fröjd, där goda för- » äldrar, under .såväl vardagar, 'som helgdagar, röjde bort ste- > nar och tistlar på vår: barn= : doms stigar, , ” 7 De offrade tid och arbete, hälsa och krafter för de sina. Ingen möda var för stor, ingen ' "stund för dyrbar, då det gäll de barnen. Det har sagts att en god moders kärlek till sina barn är , ett. återsken,» om än , försvagat, av den kärlek'var- Liksom så "nat än instämma 4.desså ord. ' Ja, må så 'den. jul, gam nu åter" stundar, giva oss något. lyckliga jul: Må barnaårens ljusa och lyckliga tid.stå vär-.: mande i våra dagars 'ofta kall- hamrade värld. Må vi giva nå . got av oss själva i kärlek till våra . medmänniskor, och låt" dein känna att kärlekens bud- - skap ännu lever och" tillönskar Id En God Jul : pelade och sjöng tillsammans I ” med. församlingen: > sad, sköna morgonstund”. För-" samlingens "högt avhållne kyr-. köherde,- Birger Johnson," pre" FER PEREIEFTTYTSYSYSVY IVSNNNYSYTTYTYVIYC TC" ”Var häl 7 SS MARAAAALDASAA. FFEVTTTTETSTYVSYETI TYS PYYEEN
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.