"- Ort; I gräset var det ocksä' så - för hundarna; Då blir det till en strålande” kaskad”' av drevskall " träder, Kanske till sist avbrutna "av ett'skott. edt " som längtar efter; ”Bortanför ud- myn täcktlatt den sluttande 'stenen är , Upp med, små och viga Hopprörel- ' ut i vattnet som stänker om dem. Yrrtrryvv YYYYTYYYTr Yrrerr YYYYTTYYFYFTY VY rets första snö; hade frusit om "nätterna länge, > Varje morgon var gräset -vitt. och Sprött. Då man gick i det sprang "stråna av med: sjungande ljud. v' Träden var klädda i sin vintriga .' prakt” varje morgan. Men ”ännu häde solen: så "mycket värme I sig | att den förmådde tina” ner” hela, detta” -.sköna, verk på mindre än "en timma, Då blev skogen till en | dröppande 'och' våtgrå uppehålls- : vått att det stänkte upp. över de "djur som rörde sig'i det." : ; Börta I skogsbrynet "höll nägra entitor till, De gråbruna små fåg- . "larna rörde sig kvickt mellan. de . låga buskarna. Plockade något ” här, : något där; ' Kvittrade .med entoniga' ljud: PDsili... talli.v. i ett, i ett, De tycktes. trivas gött » denna, morgon då" snön föll tätt 1 små flingor. Det var "risk för ” att flingorna' så småningom, skul- le övergå I regn. Det var den för- . sta november, 'v Det vart alldeles mgnt. Sjöns " vatten läg svärt och dystert. Bet mesta äv näckrosor: och vass ha- »de försvunnit.” Vattnet låg friare ren ska det. &röna' spira upp'och' täcka"! varje” vik där det inte är "för dfupt.” "Och; där": dyn. ligger ut tjock 'på” bottnen;:' ' I denna snöyra framträder and- ra stranden bara som en diffus massa, .Torpar-Janne ” har ' varit "ute" vid stranden 'och sett sig om- » kring. Arets! första " spårsnö- är ,skogvåktaren;. Då.ska den första haren! itas'på drev, Kanske någon mickel också' kommer i'. vägen " som driver 'i'länga bukter mellan Sådan jakt tycker bäde Nunidär och jägare" om 7 et "dukat bord. På tac "än under sommaren, "Fram på vå-j' "för sig själv. Ungen går åter ut | Par gånger råkat i strid med var- efterlängtad av” både honom ock |” 4 ss LAHOLMS TIDNING "YYYYYTYYYTYTYTTYTTYTYTT TN YYTYYYYTYTYTYT YT? -r: vintern är det acksamt, Då gömmer snön mar- ken och det blir svårare att få tag På mat. . När isen lägger sig över sjön drar uttrarna till åmynningarna, | | Abbu och en av ungarna och ho- nan kommer ner 'förbt . Kolken och ån som rinner ut där, De två andra” ungarna ger sig av nägon annanstans.” Nu ligger snön som ett mjukt och vitt täcke över marken. Kylan sätter i, Om 'nät” terna" knäpper det i träden. Snön ligger dråsvis' på ”tallarnas och granarnas grenar. Uttrarna tyc- ker om att" .pulsa I snön” jämte vattendragen. De vet. att de, om någon kommer, bara har att hu- vudstupa kasta sig i vattnet. Här i ån har de gott ommat. Främst medelstor abborre. och mört. Mör: uttern tycker bäst om. De silver- glänsande fiskarna syns 'ockeå ” bra i vattnet. Men de är "snabba simmare ” och : : undkommer,, « Oft: Mén som det finns. gott. om dem i ån är ger alltid någon som, 1 Jäfer. lura sig. - : : Abbu gär längt. upp. i ån, Han blir enstörig och vresig.' Vill vara i sjön sedan Abbu och han ett andrä. "Abbu” är. den” starkaste och han tar i genska” "hårt; "Ungen fyre; Na bol ; Hönan häller sig 1. äns QUlop; Abby strövar.. och på slätterna rullar han: sig och då' har han ett uppstuppet uttryck i de mörka ögonen. : Det går mycket mat åt till ho- nöm'” dessa 'vinterdagar, Men så blir' också pälsen skinande blank och han är fet och fin, Kylan bi- ter "inte 'på honom. gy kottlagret skyddar. - . Denna snövinter är” "det fler "den i sjön har Abbu, uttern; haft sitt ho, Där har han fostrat upp tre ungar. Nu »håller : "ungarna : mycket till på stenen under tidi- ga. :mörgnar. Idag "har 'de upp fin som kana.”De klättrar högst "ser, Sedan" kasar, de nerför och ' Abbu ligger, och simmar: utmed stranden, ' lite, överlägset glocnde - på" ungarna. "Honan håller : till » borta vid boplatsen.: Abbu håller vakt iHan vet att'en fara kan . dyka upp när som "helst: Nu är de lovliga och skinnen: är värda ganska mycket pengar. Då är det "bäst att vara snabb "att försvinna " om någon jägare kommer. ne » Ungarna” tycks. aldrig» ”"tröttnd på leken; Ibland" kommer två äv .dem upp på: samma” gång. Då kan det hända att "de slåss om vem som! ska résa ner” först. De En dag får han syn på en un- derlig liten fågel som. han aldrig" sett förr . ena Eh svartbrun fågel med vitt bröst. Som vore den högtidsklädd jämt, i: frack, En glänsande tjock iv? stor hastighet, oftast alldeles in- till vattnet. Den kastar sig ner i vattenvirvlarna. Simmar omkring därnere och fångar insekter och vattendjur. Då. och då spatserar den helt enkelt på botten och som' en "liten. torpa Abby örjar iura” på fågeln. Som måste” han fånga, den. Han tycker, , plötsligt att. han måste få tag” på den Nilla frackldädäe gynnaren som ver. ten är fin, Kanske den fisk som . : strömstare. . ca vättentät räkt. Flyger med Öar "Av In; ngvår Wahlér NaN ka! så fräck i sin framfärt. g Abbu. vet inte att det är . en Den är ganska sällsynt i: Jän- det. Denna ' har kommit "längre norrifrån där den haft. sitt som- marbo? Nu stryker. deri omkring för att skaffa föda "under vinter- månaderna; Denna.å trivs stären Vid: Här 'är strömmande vatten som håller sig. isfritt. Och gott Vattendjur finns det. Detikan hända att den sätter ”någonstans'. och sjunger nä lar och solig" dåg.. Lätet' är. något hést och" utdraget; ss men ljuder så förunderligt klart i den frostiga dägen, Han är den ende vintersångaren, Ingen tävlar med honom. a FORN Vid” tecken tilk. minsta, fara störtar strömstaren i vattnet. Det är. som: om: han kände ” mest. skyddad "där. ”Abbu går omkring rande och doisk. I ' sinnet. Han tycker inte om” fågeln, Han ska! fånga den. Plötsligt tänker Abbu inte på nå- got annat, Men :;strömstaren 'är alltid för saabb. för Abbu. Denne hinner- inte; ens gåartin- anfall. e a nätmassorna.; EE Men en dag är i alla fall ström- starens öde besegrat. De två poj- karra som under sommarmäna- derna . satte giller för djuren kommer cn dag ner till än och sätter” ut nät. De ska söka få vinterabborre och vintermört tilt mat,. Fn , Ströfastaren leker. ovan vatten- ytan; .Med sina surrande vingar hr | plöjer han över yattnet. Så dyker - | han, Just där Abbu står. Mrandp. Abbu skjuter fart. Nu har AÄbbu | större, chans än annars... Ström” ren. varsnar. yttern. Jakten på strömstaren. : gör. att. Abbu. inte uppi: äcker det "smidiga nätet som DPojxarna lagt; Fågeln fiyger, in I nätet, Abby kommer med sådan fart. att han också törnar mot -Men. strömstare får han död på. Men när? Abbu känner sig fångad I, nätet. blir vreden och skräcken honom över- mäktiga... Han biter och river och sliter omkring. sig. Nätet rämnar sönder och slites till. små flagor, . Det. blir. inget helt. av det. Abbu "Kommer fri. Då skjuter han fart. Simmar med. huvudet just ovan våttenytan ännu längre uppåt i än. Rädda men. också arg. 'Vresig- heten sitter i "honom hela vintern. Men då pojkarna Kommer för att vittja får de bara upp ett sön- derslitet nät. En strömstare med frack” och vitt skjortbröst där rö- da; bloddroppar, fastnat, hänger där” ensam... Pojkarna stär för- undrade. inte kan den Hlla ynk- liga fågeln ha rivit sönder nätet så. De gissar på' gammelgäddan öch också på uttern: Men riktigt hur, det gick till ska de aldrig få veta. Det vet bara Abbu, och han håller sig "nära "en ' mil längre 1 | uppat ån. Nu är han längt från Oxtultssjön, Men. till sommaren ska han återvända; x Forts. Viktor tog hennes hand och följde med henne på den'sma- la slingrande stigen över Kung- en; ytterst på udden stod geten och hälsade dem med en bräk. ning. Han hade hittat de fö gräna bladen. mellan stenarna,” Dagen därpå hämtade. Maria ner en av de sparade brödkakor: na från loftet och skar av den yttersta skalken, , möglig i sprin- korna; den fick! Viktor med till skolan utom köttbiten- Men: på kvällen," när Joran "Viktor sti- git .in med: slagan över axeln; sade hon, till honom att de må- ste försöka skaffa pojken en plats att vakta gäss eller svin, så späd han än var. -”För' han kräver ordentlig mat, nu när han skall tl. me växa, och vi hår snart ingen att ge honom: Till hösten än a vi med Guds hjälp ta honom ? hem. re ha något men av din rygg.” ”Inte blir det roligt för dig att. skicka honom ut att -tjäna., Han har. nyss fyllt åtta... - ”En får. göra mycket som fe är roligt”, svarade Maria. Det drog kring mungiporna på hen« ne, men hon höll sig tapper och gick ut för att ge kon till natten, NN I Rugereds by fanns det den våren "ingen. som behövde ,en vaktepojke, men i Barkåkra, där far hade arbete, var en av bön- derna villig att ta Viktor på förs sök, fast han var kort i rocken. Första . -dagen gick, allting bra; det" var” ingen -konst att valla gässen på allmänningen; och mat fick han tillräckligt. Mjölk fanns det så gott om, att han fick dric- med vatten. ”I har glömt att spä den”, sade han troskyldigt till bondhustrun, " men hon skrattas de föraktfullt: ”Det brukas inte här.” På kvällen, när gässen stängts in i sitt hybble, kom far på hemvägen från, trösket .in på 'gården och såg til var Viktor skulle sova; han hade fått en 'av- balkning i kostallet, och far bredde själv ett hästtäcke över honom, innan han nickade till! farväl och gick, Det var första gången Viktor sov någon annan- stans än hemma hos mor, och det kändes besynnerligt: korna]! spridde likväl en behaglig vä me, och det var trevligt att igen; då skall. du väl inte läng- > ka så: "mycket han orkade; till att börja med hade han svårt-att tro,'att den, inte skulle” blandas" sata Meningen” med JGA tal som kanske inte-alltid uppmärk. inv 0g veldig var julehyBgen.- Det st gikk gjennem skogen e en gammel mand. : han 'slepte en sekk på ryggen :'. og gavene drysset fra sekkens'rand . og faldt. i den 'kolde skyggen:, - Det var. appelsiner og. afmen frukt; ' 00 de" lå i hans” fotspor og skinte "smukt' sö | Jesus. : de” detta” enda syfte: | skolen bliva frälsta”; Därtill var sättäs som” motto för allt, ade. . ”Vi;läsa i v. 34 ”Jag säger detta, för att I sko- lex bliva. frälsta”. AHt vad Je-' sus talade, allt vad han gjorde, .J allt, vad. han, genom sitt lidande allt ha- r att I och sin” död uträttade Oo” han. kommen i världen, därtill var han sänd av sin Fader, tatt han skulle till fullo uträtta Guds vilja. Och Gud vill; att alla män niskor skola” . bliva. frälsta; > tillgäng- Av kyrkohorde Gunnar Gustafson, Hishult; Götebo es "Det är eft'ord i denna text, men som skall kunhi / våd: igt i Den” heliga"; "skrift ;och gö- : 4 res "tillämpligt genom. Den heli-]' ” : ge, "andes bistånd: Meningen med "I den. rikliga. tillgången” till Guds ör i 4. stundande ”högtiden' åter ' kom mer ' nära människor; mätt | meningen med sitt tal: yttrar: ”Jag säger detta, för” att I skox len a bliva frälsta”i? : MN DAGENS NF MANING NN > Bllögoral Asymmetriskt | ljus H - för säkrare körning I mörker, ; "Och här nu detta ord br den; då också riktigt känna både" ade den och den kärleksfulla imer- ligheten i Jesu ord, då han om ra det malande ljudet, när'de tuggade nattfodret — det bBkna- ERNA "Åv ' Fredrik Böök Nee de sorlet av. bäcken, & som han var van att höra hemma, innan han somnade. I ” Men dagen därpå" blev han rädd från första början, då bon” den ruskade honom hårt för att få honom vaken, Det blåste kallt från sjön och duggregnade; svi- nen släpptes ut, och han skulle hindra. dem från att gå in på åkrarna, Han blev våt, och fram på eftermiddagen började han att frysa; den'store svartfläckige galten gick ut i rågstycket, och här mycket han än bankade på den med sitt pilespö, var han ix- «te människa' att få den dädan. Den vände sig om och grymtade bistert mot "honom, sedan fort- 'satte den lugnt -att "böka med långa, rivande .drag,. så rågröt- terna rök Kring — den sökte nog efter de fetå ollonborrlarverna, 4 fettpölsorna. Viktor var nästan gråtfärdig. Innan han visste or- 2.1 det äv, stod bonden där och tog honom :i' nackbastet: -”Håller, du inte ornen borta från rågen, he- re; sa skall jag rändå” fygglavlan på ' dig.” Han gav galten en spark med sin träskostövel, och. med höga jämmerskrin lopp dei bort på allmänningen. a d i tViktor"fänkte på Per Isaksson, som såg mycket godmodigare ut, ken! på ; ;höstänget en blodröd rand över benet... När han kom till gården, börjades han skaka av fruktan eller av köld, så att: "]tänderna klapprade i munnen på honom; I vagnslidret såg han en . bunt hasselspön ligga, och han .J undrade 1 om det var ett av dem, hond skulle bruka.kar sexton? VIKTOR LEJON När det blivit tyst i gården på kvällen, smög han sig ut ur kos stallet och gav sig springande i väg mot hemmet. Det var sent när han nådde fram; far sov re- dan, men mor var vaken; hon . hörde hur andfådd Viktor var, hon kähde hur. svetten lackade på hans panna, och nir hon ytan att ställa en fråga eller yttra ett ord. lade honom tätt till sig, för- nam hon hur .hans hjärta slog högt under den vita uppflängéa skjortan, När han vaknode] sken mut- gonsolen, kon råmade och far höll på att göra. slg fördig till uppbrottet.- ”Du kan gå ta om till bon- mm + förklarade mor, "och be ktor fri från vaktesysslan, han är i alla fall för liten.” "Jag vet knappt det", invände . fadern, ”Det får inte bli en vana för Viktor att rymma ur tjäns” ten, Du gör nog klokare om du " låter mig följa honom tillbaka. Det är inget dåligt ställe.” . N Viktor låg tyst som en mus, men bröstet hävdos. Maria lade handen på 'hans. panna, ”Nej, Johan; gör mig nu till viljes, jag kan känna att han är ” glödande het. Vi får låta udda vara jämnt. En gång är ingen gång Jag skall 'skaffa honom ett annat ställe, dör det into var . så länge sen de själva hade spä- då barn." : Johan Viktor nickade samtye- | . ke, medan ett löje krusado den långa knektmustaschen. ”FHär 1 Rugoered är det kvin- norna som styr. Men glöm inte att två gånger är on vana.” Dära med gick han. Han var rak i : i ryggen och tog ut stegen, Hans axel höll på att lälkas, Detta var Viktors första tjänst, ' En vecka senare hade han redan sin andra, och där trivdes han ' bra, både smed fåren och gässen och husbondsfolket. Gården låg ;. borta vid Hov, och det ,var mos a ra än en fjärdingsväg. dit; for ' « hade inte något arbete i trakten, så att det kunde gå' många vec- kor utan att han hörde någon= ; ling hemmafrån. Midsommarda= gen fick han lov att-gå hem; han halvsprang till Rugered öch tog... genvägen ; över "ljungen, han '- |hade "så" brått” att komma över bäckarna vid vadställena att han glattade på stenarna och slog hål , på knäna, men det gjorde ingen= ' ting, för de korta hampbyxorna bley '.det ingen skada på Han visade mor att han nu hade lärt sig mjölka, men: mor fick: likväl efteråt” ”mjölka', spenärna riktigt. rena, ”Du förstår, väl, . Viktor, N att det är nogare med vår enda.” ko än 'hos Jeppas i Hov, där de, Forts, > Jåtsbiter. h, Jäter höra små knar- . rande: läten "av ilska; Toland blir "striden så häftig att. "stora tössat "i deras päls. "lossnar, Abbi får? plötsligt” syn på en) -A epplene' faldt i den dupe "sne och mandler;og hasselngtter, de lå i hans' fotspor, han: måtte le, nö AN mens grener og björkergtter "ham. :gnsket god dag og en signet jul, | ord; som vi "alltjämt3 'ha, är allt” så” ”alldelés” densamma som me- ningen vår med Jesu tal, då han . vandrade här! nere. Om, sitt ord säger” Jesus, alltjämt detsamma, "> Gäddan är bortåt två. kilo. En ” ligger bara några få rester kvar: vacker; gädda” som dragits in. mot: land. Det "blir "kapplöpning. Gäd- dan söker'nå' ut på djupt vatten. Men Abbu' har:jagat- förr” och -- tränger. in -henne mot land. Längt nog inhé ska han snart ha fangat henne. . kraftig 'och ”strlimmad rövare som nu "själv får känna 'på hur det är att vara jagad. Hela tiden går hon i' bågar, försöker slinka för- - bi uttern, men han hindrar henne ” altid lika effektivt. 'De mörka små ögonen glänser." Det ligger|'. . rovlust i dém. DA" och "då glim- "mår tänderna. fram. Poa Yr Plötsligt får "en av ungarna syn, på! faderns förehavande: Hastigt | : kahar "ungen nerför sterien on simmar bort mot platsen där jak-; ten går fram och åter. Instinktivt | "vet: ungen ' hur jakten ska "klaras; Nu är gäddans ödé: beseglat; Ungen och utterhanen” driver in "gäddan mot. stranden: Til sist. . Bör Abbu ett hastigt kast' fram; &. Fångar gäddan 1 sitt gap.!' Några häftiga 'slag med stjärten ' så 'vattnet' stänker över Abbu och ungen är allt, gäddan kan göra. Jakten, är över, Ungarna, slåss; som vildar om maten, Abbu får ” ingenting av den. Nu är annars, ungarna ' » stora nog." att jaga ia | » egén' hand. be har då och då ta- og någon” "fisk som de ätit” upp”, oh skymundåt.” Men' så skickliga', som Abbu är de inté,”” ac När: striden :om maten är över . på stenen. Dem ska "de strykande , - kråkorna” snart ta hand om. Del vet att det här brukar finnas ett” 2 Bak. granene -stod det en måne eu — 80 spor. efter. revefgtter. ond . nn Han Znxrmet sig 2 byen med 'sökken” sin, Ne han bar både stav og stjen > Hans kufte" var syet av hermelin ” 08 gyhene "hans var fjerne. "7. Han mumlet:j skjegget, han var så "mild," > , han nikket mot stjernenes ”gule ind, fr Sd som ”brendte der oppe. bak treerne. vv CE ckorn' hoppet fra tre tll” tre, det hadde så” red en hale, "Så jumpet dét ned på sekken, se, frå: granenes gyensale,. ” Og ekornet satt der og ål sig trygg” - på mandens sekk,: ;hgyt på: mandén: 1y88, og lyttet. till” mandéns' tale; " "= Nu går jeg "der ind till den store "by ' "og dér skal jeg gleden tende.; Kan hende':så gir;de mig mat og 1y” der inde”ved veiens ende? .: : : - Jeg: kommer med julefred, lys og san, : Jeg var jo med hyrdene' selv" engang, og går "dit igjen kan hende? - 5 Og manden han går a med sin tunge sckk,. hans gyne skinner så klare. Han går over frossen bekk) "og tramper'i "tang 08 tare. i : Han fölges"av rev og av jerv og ulv, a or de stasser, på 'sneéns'hvite gulv | et ode ved siden 3 äv bjgrn og hare. - Så ”fredsvellsignot es er inandens sindy v han:här både" roser og" lilj " Nu vandrer han sig mot byen ind" bort: over den hvite. tilje. Han kommer med fred, han kommer med fynd; ” : nu hgrer han klokkenes malmende lyd:. ' Så skje. da. Guds lyse vilje. 2 som "hän ”såde” den "gången? PJag säger. "detta, för att-I skolen bli- vå. frälsta”... Och i-denna text hänvisar '; Jesus” till” skrifterna. | Han åsyftar. därvid "Gamla. tes- tamentets ; skrifter; söm av: så många i denna tid föraktas; likz :| som de redan 'på den tiden för- vrängdes "och" omfolkades av ju- fer ;) darna; 'så att de icke fingo den : : rätta nyttan av "sitt. rannsakande :] il skrifterna. Att dessa skrifter alltigenom ha sin betydelse däri, att de vittna. om Jesus, det var. | för judarna på” den tiden ”för- borgat. Och det är alltjämt mån. ga — också många kristna mån”. "| ga ”skriftlärda i kristenheten icke" J undantagna — något fördolt och ; en. stötesten.” Men' att taga ””an- I stöt av vittnesbördet: om Jesus, il det . betyder ” att försaka. ;den ; frälsning; ' som, Jesus ned. sitt i ord ville föra till, ; a Vi ha utom. Gamla, töstamenr i Nya testamentet; med. dess ännu ; klarare kungörande av Guds he- kärleksvilja i i evangelium: Mån- gå Jesu egna ord” äro där åter- givna och många vittnesbörd av dem, som "vandrade med honom : under ' den i tid. hän själv. bar, frn dlfram "det glada budskapet. om N "> Å4 frälsning. Men det gäller för oss i ee fl Satt låta hans ord förbliva i ' 0s5,|. alltså icke blott hos; oss, så att vi värdera den yttre tillgången till Guds ord, utan också +. 035, så att vi med allvar mottaga Ordet, 'och låta Herrens ande verka med Ordet i våra” hjärtan till tro och helgelse. : a NASAS Hets, -'heliga ., skrifter; också dét | 1 liga fordran: i' lagen och Guds |- PRINS”. LOUIS NAPOLEON I FRANKRIKE. DÖMDES 1840 ' TILL. LIVSTIDS FÄNGELSE. HAN: HADE MISSLYCKATS I ETT. FÖRSÖK. ATT BLI: LAN". DETS KEISARE. 'HAN FÖR-- DES: TILL FÄSTNINGEN HAr DÄR SATT. HAN 'SEX "AR. DÅ. KOM. ETT. TILLFÄLLE" Aarre VA GICK HAN UT — ONT. ANANDE I VAKTERNA I >. FÖRST. EFTER 5 ÅE FÄNGELSET. SKULLE” REPA” 53 rimmarR — BERAS. ARBETARNA GICK UPPTÄCKTES så UT OCH IM i FLYKTEN, GENOM, POR - vet sl ip VAR "pRINSEN i så ” ”KERHET, PÅ VÄG. "TILL "ENGLAND. - HAN ÅTERKOM som FRANKRIKES HÄRSKARE, MMAPOLEON THE see NSEN SMUGGLADE : "INC ARBETSKLÄDER I CEL-- EN--PLANKA PÅ AXELN i - a FEYFESYYTT! FIVEFTTYTYTSTYVYVVYN FUTETYTTYYTVYVTE FITEYFTYVE TEN SAMAAAAAA. ryvvt ARDNSAIRAAASSAMDADSADRAAAR MÅ AAAADAALADA. BAAKASSAADRASAAAANÄNSSASANDASKADAAANDAAR FVISEVYFYEESTEFITTYV
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.