rv 1959 . Onsdagen den 23 december / ns År 1857. skulle "man -i- den Illa MM : staden Kasimterzki.i södra Po- företa en omfattande reparation av kyrkan och gjorde då en rhärk- - lig upptäckt; Under arbetena blot- tades nämligen ett hittills okänt valv, vari man fann trenne välbe- «Jen . hållna likkistor, Sedan man hämtat Prästen 'och han lämnat. tillstånd a därtill, "blev" kistornå försiktigt Yo Öppnade. Trävirket hade inte-murk. s. > hat, och "innehållet var Underbart - Väl. bibehållet, I: likkistorna låg . trenne. svenska officerare, vilkas ansikten och uniformer Syntes obe. " rörda' av tiden. Antagligen hade de döda legat där ända sedan Karl XI:s fälttåg i Polen, Prästen och en efterskickad läkare ansäg att den skarpa egendomliga luften i ”val- vet skyddat kistorna och gjort li- » ken mumieartade, os St Saken "väckte" stor uppmärksam- het åch ett Par dagar senare sam- lades i kyrkan ett litet sällskap be- stående av "prästen, ' läkaren samt NASA preussiska officerare från den > i Kasimierzki förlagda lilla garni- so - Sonen jämte damer, Klockaren vän- tade med en stor lykta för att led- saga sällskapet ned i gravvalvet. - Man steg utför några trappsteg och . . . ned i. det lilla valvet; som knappi i kunde. rymma de besökande,: Vid 2 inträdet möttes man av en skarp, ch kall luft, på vilken prästen fäste de id NH ' härvarandes. uppmärksamhet. I val- vet stod de tre likkistorna av 'ek, ] vilka de nyfikna nalkades med en viss skygghet. Några bland herrar. na lyfte bort de löst liggande loc- . . ken, och "sedan kunde man obe- hindrat beskåda de'döda långa, s smärta karlar i svensk uniform, på- "> tagligen. officerare. Alla var, lika klädta 1, långa mörkblå rockar av grovt kläde med uppfästade skört samt: gula, kragar och ärmuppslag, 2 omkring midjan ett sidenskärp, gu- + 1a skinnbyxor och grova ryttarstöv- 4 lar "med: stora spännsporrar... De + + korslagda händerna i långa krag- handskar vilade på fästet av en lång värja. Alla var skägglösa med långt, Jjust hår; ansiktena var icke vanställda, men de insjunkna ögon- ”- : Den döde karolinens knäpp En berättelse ur gamla - DPapper av - " Karsten Wimmermark ljuset, gav beklämningen efter, man örjade prata och till och med till- låta sig ett och annat litet skämt, H En av de preussiska officerarna, en Ung löjtnant, hade i hemlighet ryckt loss en knapp ur en av de döda karolinerna uniformsrockar. I öglan fanns fortfarande en bit|' kläde kvar, så fast satt knappen än- nu efter mer än 200 år. Vid ett spelparti i ' officerskasinot samma kväll visade han under tysthetslöf- te' sin trofé för ett par av kamra- |- terna, Då löjtnanten senare på nat- ten gick till sängs låste han in knap- pen i en skrivbordslåda, : > I mässen följande morgon verka- de den unge löjtnanten mycket tankspridd, blek 'och trött. Vid för- frågan om orsaken härtill svarade han sina. kortspelande ' kamrate; från kvällen förut: Vr — Det har hänt förskräckligt! oo '— Vad då? Säg ut! IN — Klockan tolv i natt var svens- ken hos mig. . res : — Svensken ...? . Vilken svensk? '— Den svensk, vars. knapp jag tog. on Ted ss Officerarna började skratta och en major von Soltau sade: « > os . — Ni yrar, min bästa ' löjtnant, Ni har naturligtvis drömt. Vi tala- de i går mycket om karlen, och kanske ni drack för mycket, så att er uppjagade fantasi spelade er ett spratt. - ' - .— Inte alls; herr major. Jag var inte upprörd, och inte heller är jag vidskeplig. Jag hade druckit helt obetydligt, och då jag lade mig, var Jag så trött, att jag genast somna- de, Hör nu, vad som sedan inträf- fade! Jag vaknade plötsligt gripen av en egendomlig ångest, och märk- te att någon befann sig i rummet, Just som jag skulle ropa på min kalfaktor, upplystes rummet, i bör- kålorna , och kinderna, de tunna jan svagt, men sedan starkare och läpparna och de synliga vita tän- | MN derna gjorde i skenet från "lyktan ett .hemskt intryck, De bistra an- siktena liksom skurna i trä, och bå- de till form och uttryck så lika, som om de döda varit bröder, tyck- tes säga: ”Nyfikna människor, var- för stör ni vår sömn? Vore vi vid liv, så skulle vi nog straffa er för "er förmätenhet!”. nr nn. De trenne döda gjorde ett ljupt intryck på alla de närvarande. Det var alldeles tyst i det lilla valvet vid det klara skenet — jag försäk- rar att det inte var någon synvil- la! -— såg jag den döde svensken stå framför mig. Jag såg honom li- ka tydligt som jag nu ser er och kunde nästan röra vid honom. Jag såg även stället där knappen fat- tades och ett litet hål i klädet. Då jag satte mig upp i sängen, knöt > | han de på bröstet utspärrade fing- rarna, visade med pekfingret på den tomma platsen och sade sak- a men fullkomligt tydligt: ”Jag vill och i damerna, drog. sig Å ft ha-igen” min knapp”. Ögonen” var närmare herrarna. Först sedan man slutna; men jig såg att han rörde ” Smånt bleknad med högtidligt allvar lagt tillbaka z locken "och åter kommit ut i sol- skenet och jag märkte att svensken " "Av alla svenska . kungagemå V gaste, den som ivrigast grep in ” - var Fredrik den Stores egen- :> Holstein-Gottorp hade förälskat ” > Men Lovisa Ulrika kunde inte ' « makt som rimligen : borde till- ” sina pengar och sina juveler på » ha av.sin makt, drottningen fick Lovisa Ulrika ” ler är Lovisa Ulrika den mäkti- i politiken och den som upplevde de bittraste besvikelserna. Hon mäktiga dotter, det förklarar kanske ': hennes starka vilja, Furstbiskopen Adolf Fredrik av sig i henne, men han var ju ett "alitför ynkligt parti. -Tills histo- s riens slingringar. gjorde honom - till kronprins i Sverige, då -dö in som 'gemål. . SEA > Svenska hovet levde upp. vid . Lovisa Ulrikas ankomst 1744, hon ' var van vid liv och rörelse och man hade många tråkiga år att ta igen, Drottningholm blev cent- rum för en lång rad festligheter ' men också stillsam familjero, han vid svarvstolen, hon vid sybågen. I längden se sin make utan den komma en kung, hon satsade alla ett. kuppförsök -— som slutade : snöpligast möjligt — och kunga-. familjen bara förlorade på det, - Adolf Fredrik miste sista rester- >. FAHÖLMS-TIDNING 00 under lärare som ständerna ut- Lovisa Ulrika såg en ny chans när sonen Gustav III blivit kung. Men han skötte sina revolutions- planer utan moderlig inblandning och änkedrottningen fick dra sig undan på landet där. hon -bara kunde liva upp sina sista år med att sprida smaklösa rykten om YYYYFTYFYE Fr YYTYFTYTFYYYTFTT VIFT OT - mellan mor : bädd försonades de, s Den stolta och äre slut för -»konungars. maka, mo: der. dotter och syster», :.' avlägsnade sig och försvann bakom dörren, Då jag tände ljuset var klockan halv ett. Jag steg genast upp” och har promenerat ända till morgonen, ty efteråt var det omöj- ligt för mig att sova, t : . — Såå, yttrade ryttmästaren, ka- rolinen sade alltså: min knapp?” »— Han sade det på tyska. ' ken, har.således lärt sig tyska här i Kasimierzki' — eller ' kanske 'han kunde det förut. Andar kan kanske alla språk. — Herr major, jag ber er att inte skämta med mig, ty jag är inte disponerad härför. Allt för- håller sig tyvärr så som jag nu be- rättat det. 000 ca : dagen gjorde att den unge löjtnan- ten allt mindre och mindre tänkte på den döde karolinen och hans knapp. Till' slut" var det: honom ofattligt att han kunnat inbilla sig sådana dumheter som att han haft besök av en gengångare. Då han på kvällen efter en' munter samva- ro med kamraterna på mässen gick uppför' trappan till sitt rum, kom han på nytt att tänka på 'den natt- liga scenen men fann till sin belå- tenhet att den inte längre, upprörde sammanträffandet..: med. «majoren i ACT. MY D Isnart var inne. ' Han klädde sig Ht ljus. och eldon |skyndsamt, tog fram «knappen "ur skrivbordslådan,/ stoppade”. den på sig och begav sig skyndsamt till bredvid sängen, tillsett att pistoler- na var laddade. och för. säkerhets föra avbön och barnen sattes — Ja, herr major, 7 7 — Förstod ni vad han sade? . — Ja, vartenda ord. . so. = Ni förstår alltså svenska —"På tyska! Den gamle svens- Den stränga tjä under | kl son och svärdotter, ryktet om att skull: påsatt nya -:knallhattar, lade han dem i sin närhet, så att de var lätt åtkomliga. Därefter ' gick han till sängs och somnade nästan ögon- blickligen, men väcktes snart ge- | medtagande nyckelknippan och den nom att någon rörde vid hans an- sikte/. Liksom föregående natt såg ”Jag vill ha igen |han den. svenske officeraren stå : . några steg från sängen och hörde honom sakta yttra: ”Jag vill ha igen min knapp!” Samlande all sin vilje- kraft tog löjtnanten den ena pisto- len och "avlossade den mot spö- ket, men den klickade, Hastigt grep |flackande han då den andra, men även den klickade, Halvt förlamad av fasa såg | tackade han och sade; = ur han hur svensken vinkade med han- den och avlägsnade sig. M a vet för alltid. <= et a morgonen provskjutit — bägge ha- de fungerat tillfredsställande, Ma- joren rådde löjtnanten att gå hem i alla fall rent samvete. för att stärka sig genom några tim- mars sömn, varefter de på aftonen skulle sammanträffa. hos majoren borde handla, ' det, sov gott i flera timmar och då han stärkt av sömnen vaknade, fann | fingret -längs :k han -med. förvåning "att. tiden för hade han på |vise karolinen tillbaka, mötet "med ' majoren. : Bägge" g sedan utan : dröjsmål till. kyrkans klockare, Efter ett allvarsamt:sam- tal med denne, förmåddes han, att ' Gustav III-inte: hade någon dels |, > i sin sons födelse, Brytningen ” Fllan mor : och - kung . blev ohjälplig, först på hennes. döds-. d . PE , giriga Lovisa Ulrika dog som en förgrämd ocn: ensam gammal dam, sörjd av få, i ; "om ens någon. Det var. ett trist: ; ToCnopdlet ' efter . samnia grunder stora lyktan. följa de bägge 'office- rarna till kyrkan och néd i gravval- vet, Då de lyft. bort locket - från kistan, ' lyste klockaren med -sin lykta medan löjtnanten -lade 'till- baka knappen på dess plats, :Det handlarnas riksfö var som hade ett svagt leende dra- förordning oci GeP git över den dödes ansikte i det för tobaksh lyktskenet ..> ”. Sedan | tll följd av reformen tvingas klockaren begåvats med en thaler, höra med sin verksamhet, att i sär — Ni hade tur, mina herrar offi- . cerare, ty tidigt i morgon kommer Nästa morgon förskräcktes majo- [murarna och tillsluter ." gravval- ren över löjtnantens utseende. Hi " ögd, blek och på det högsta uppe skakad ansträngde han sig att re- | majoren till löjtnanten: : dogöra för nattens tilldragelse, De " På återvägen från kyrkan” sade - Nu kommer väl inte den en- '— Nej, det gör han säkert inte. e 50 Men skulle han komma, så har jag | Kurrensen :sora”den nya -prissätt- Den gamle karolinen. kom verk- ligen tillbaka ännu en gång, ty näs- i ta morgon försäkrade den unge löjt- för att komma överens om hur de naten med en:helig ed, att svens- toes jken just då tolvslaget :förklingat Löjtnanten följde ' det. goda rå- plötsligt omgiven av.ett klärt sken |sedan ända till 'generalmajors grad, stått vid hans säng och fört pek- jöverlevde de flesta av sina offi- | a 3 ; den 4 se avse , STOCKHOLM (TT) Praktiskt taget vem nyår . — får sälja tobal . Pas de nuvarande b innebär at! fobaksh egränsningarna inom detaljhandeln, får vidkäi en hårdnand, årsskifi . som helst —." från md åslo= N vilket .' NM -|. käurrens, | Tobaksvarorna kommer att "tas Jupp "bland de's k kioskvarörna | Pipa, fyra CIN vad som nu är fallet, "omtalar to- ,- baksmonopolets verkställande di- rektör Olof Söderström; På konditorier och festauranger får försäljning ske även till andra » JAN serverade gäster och vidare blir . |2utomathandeln helt fri, Således kan £ ex frökt-' och speceributiker MM föras, . Mm kon= > > - upp ett emblem, i vilket bl ae | » cigarretter. och ciga x och, det medför att tobakshandlar. [Med maggördel ing kom + Vidare kom= = + er beteckningen tobakist att.in« ! Möllermålet . Uppskjutet.. >. > STOCKHOLM (TT) ” dlingen 4 Möl- sätta upp med tob - > ler-målet Då En Annan "nyhet" är att tterför- . säljarna . själva får importera ut- ländska tobaksvaror, men riktpri- serna kommer att sättas av tobaks. son gäller för dess. egen import. Väsentligt är att de nuvarande fas- ta :"detaljpriserna försvinner och stället ersätts r.ed riktpriker, som både får. över- och underskridas, I dessa riktpriser är Omsättnings- skatten inräknad; .-+ >... + Vad "de "nya bestämmelserna kan få för följder - bland tobaks. handlarna är svårt att säga redan ick målet som som får det besvärligt, inte minst de som har .det. svårt DU, ombudsman Erik Brandt i Tobaks- särskild förordning ges viss: rigen kh en. ar 3 som upp: s skilda fall erhålla Visst ekonomisk bestånd, De kostnaderna ' skall då bestridas. av; monopolbolagets me- del, "Bestämmelserna för erhållande av sådana: bidrag är: dock mycket hårda, varför det förmodligen inte blir. många som får någon glädje |' av det, Lu oa Ei NT ""Tobakshandlarna fruztar dock in- te så mycket den hårdnande kon- ningen, ' Den” avvaktas "med blan- dade känslor, + 1-0 ov = MM Medt å i Tobake : na = nas riksförbund "kommer. att sätta "Den preussiske” löjtnanten steg gravvalvet igenmurat,.. «+ . > på: sin ; uniformsrock,”. där: den" felande ;Kasimierzki och dog.år 1913, men knappen åter: satt på sin plats. Med € en lätt bugning på huvudet och ett net äventyret med den döde karoli- vänligt leende försvann den döde nen, som han vid' sin själs salighet gästen för alltid. Nästa morgon ble: från i ända till slutet" behöll han i”min- försäkrade sant "in 1 minsta vå vara se Idetalj. > "Staden" där detta tilldrog sig finns ej mer. Bebyggelsen lades t grus och aska under kriget. ' Det var en solig vårdag 4 mit- ten på trettiotalet. Jag hade lo- vat uträtta nägra ärenden åt min” inackorderingsvärdinna. . Bland ' annat skulle jag besöka "en hantverkare, som hette Simon :"”” Bergbaum och hade sin verkstad 0 på "Heiligengeiststrasse.' Men jag visste inte numret, så jag måste "fråga mig fram. NH +" Hantverkaren var hemma. ; 2: "Vi gick in på gården, där verkstaden . var ' belägen. Simon ” Bergbaum hade knappt kommit ut 'är portvalvet förrän han blev - föremå) för en uppvaktning av ett temtiotal duvor. De flaxade omkring honom och satte sig på + >> hans huvud, axlar och armar. tak, det var ett femvåningsh k leder - det En morgon fick jag se en duva som råkat illa ut. Den stackars fågeln hade' fastnat med vingar- na i den sönderrostade vind-. flöjeln. Djuret flaxade ängsligt, . kved och kuttrade, men kunde | duvan falla offer för en hök I eller också svälta ihjäl, Jag tog tade mitt beslut. : Det var långtifrån lätt eller riskfritt att klättra uppför. det brant sluttande taket till vind- " flöjeln, det kan. jag försäkra. Och mina kamrater försökte ” övertala mig'att lämna duvan åt "sitt öde. Men jag hade nu en gång fattat mitt beslut och in- ”genting kunde hålla mig tillbaka. inte komma loss. Endera skulle | mig en funderare, innan jag fat- > lätt.” - kant + wo | gade han. repstegar 'upp till högsta toppen, där man klätträr ut genom en lucka på taket, och sen. får man ta sig upp till själva toppen, där korset sitter fast på smala mur- hakar. Så det gäller att ha ba- .. lanssinnet under kontroll, Nå, vi förgyllare och plåtsla- gare lärde oss tidigt att klättra På "stora ' höjder, Och "det som: man lärt 'och kan är ju alltid Jag hade börjat arbetet tidigt på morgonen och innan skym- ningen föll var: jag nästan fär- dig, Då stack plötsligt kyrkvakt- - mästarn ut huvudet genom luc- , '— Har du mycket kvar? frå- 2. Han fick 'snabbt fram bröd ST lor, ; två försvarliga. nävar, ur '.' rockfickorna och strödde ut dem : på marken sot '— Jag har låtit dem vänta all- : . deles för länge "idag, ..ade han ' ville "ursäkta 'sig för fåglarnas ” glupska aptit, 2 fe, 7 ” Vi gick in I verkstaden. : = Folk skrattar åt mig och ' mina duvor, sade han och såg ut. genom det öppna fönstret, stack ånyo ner handen I fickan och kastade till. fåglarna en . portion. Men den som har varit - med om vad jag upplevde där , "uppe — han' gjorde en obestärm- bar handrörelse mot himmelen - . skrattar. inte längre. "> tot goa =: Vad då? Vad råkade ni ut fört. hade blivit nyfiken och” sv >" bad honom berätta. Var det nå- "> got med duvorna? NT +. to AL Der är vä en femton år sen gått till vet jag inte, vinden '— 'eller. hade vaktmäs- . :'tarn inte satt fast. spärrhaken .' ordentligt? : NA Jag var utlåst och kunde inte a komma in i' tornet! vt Djupt "under mig Jåg gatorna." Tornet var över hundra meter högt och människorna tedde sig ' som lilleputtar. Jag började skri- ka,' men märkte snart att det var lönlöst. Ingen" kunde' höra” . mig. Gatubullret överröstade allt. '. Och om man också skulle" ha, : hört mig ropa, skulle ingen för- stått var rösten kom ifrån. Ner- ifrån marken skulle man inte kunna urskilja en människa här uppe mitt ibland all den gotiska "utsmyckningen, ' Jag tedde mig Inte större än. en fluga. Nl fö i no Jag har goda nerver och bru- kar "kunna hålla huvudet klart, men nu märkte jag att jag höll - på att drabbas av yrsel, Kyrkans en smula generad; som om han . Av BERTIL HANZON. Det var som om någon befallt mig rädda djuret. Jag var ung ' då, och jag kunde inte ee ett djur, allra minst en duva, lida. Det gick mig väl i händer. ' Jag höll mig fast med en hand och lyckades befria duvan med , den andra, stoppade in fågeln ' " under skjortan och klättrade ner igen. Fågeln var svårt skadad - "och kunde inte flyga. Vänstra i vingen var bruten, Men jag tok - duvan . med mig hem och vår-: « dade den tills den blev full " återställd och kunde. flyga. - ' Strax före påsk året därpå . hade' jag ått I uppdrag att för- . . gylla korset på domkyrkans torn," oo Vet ni hur man tar sig upp s på: kyrktviustaket? — Jo, från —Jag är klar Hurså? - — Jag är ledig på barndop. tt '— Ja, inte behöver | på mig. Jag stänger I jag klättrar ner. ">. : . Det 'var "bra, då låter jag : en dörr 'stå' öppen, så kån du ; låsa den och lägga nyckeln vid . stuprännan. Vi brukar: göra så". "ibland; Men" glöm "inte. stänga . luckan, annars regnar, det. in I tornets vs 0 4 on " Vaktmästaren :: vinkade . | " och . försvann, ' och jag [ourtsatte mitt arbete tills fullbordats.' Sedan klättrade jag : till. backa 3 ec ee” Den hade smällt igen! Hur det försiktigt ner på en halvtimme. nu, ska bort du vänta . uckan, när adjö förgyllningen : gigantiska gavel' svajade, rörde || sig som en upp och :nedvänd pendel och tornspetsen ovan mig blev alltmer lik en mast på en omgiven av moln,” ; som suddade' ut konturerna, Det enda jag kunde hoppas på . var att vaktmästarn skulle kom- ) | segelskuta, Var. det + Jag ma tillbaka för att hämta nyc- :' timnie dånade N tornuret . under keln, när. barndopet var "över," . Kanske skulle han klättra upp &'' Himlen: var mulen. Natten brö' tornet för. att kontrollera om jag 7 tängt luckan ordentligt? z . Jag var. rädd, för första ”gån- : gen: f mitt liv ordentligt rädd, Ångesten växte från timme: till " timme. Jag hade skrikit mig hes . beh" kunde knappt få" fram ett - ljud, där jag klamrat mig tast » vid klätterhakarna, Yrseln kom mig att känna det soni pm "ad svävade mellun himmel och ord. ” Värje kvärt,” hualviiuaus : och mig, Cdon - : in. Klockan slog tolv. Ljushavet endast "det bleka skenet från gatlyktorna om att det fanns liv jag tyckte mig vara utesluten » för alltid. ve ot vet . Påskäavemerponon börj: svlen gick upp och 'si och hus. Ingen. skulle" höra min: | Det blev en hemsk påsknatt ... ; som skulle ha fört- FRI IMPORT > > | 'satt på tisdagen har uppskju- na fits en vecka på begäran av försvararen advokat svan de Velde och efter: hörande av ' åklagaren meddelar domaren hovrättsassessor Ulf Nordenson, Till ny tid har "fastställts tis. ' dagen den 29 december kl9.30, . Därför har också ”pläderingen i v »vas utsatta till den 28 för åklagaren och den 30 decems " ber för försvaret flyttats till den "0 30 december resp 4 januari, 1: i sole Några - omflyttningar. i schemat ” . har inte vidtagits utöver tidsför= nu, men säkerligen blir det många a sa TÅ resnliater dl ve0 resultatet av pro=- Inst fessor' Arne Trankells psykologi : SÄger [utredning läggas fram, MN 5 a - Professor m en [hann inte bli klart som beräknats, säger advokat van de Velde,' Än» , ledningen till min begäran om uppe" skov. är att jag vill ta del 'av: ut« tåtandet innan sittnar i Hallsberg, 'Jag hoppas ni Mt få utlåtandet på tisdagen, ».-'Trankells .. utlåtande - professor Trankell — / inte fått med "jag skött så i på den saken. ” mina krafter, ""gnöre om fågelns hals; vid vilket ' jag " fastgjorde "en "liten" skruv«= mejsel. Den var inte så tung att + den” skulle" komma duvan att störta, ' men någon. längre sträc- ka skulle- hon inte kunna flyga. .. :' Jag bar alltid en blyerstpenna ' på mig. Något papper hade jag - 5 on istället -ett - oskrivet V som-jag glömt 'skicka, Det var. . svårt att både hålla 'fast det och : . skriva med'en hand, men 'fag lyckades klottra 'ner' några läs " t . liga ord: Hjälp! Är utestängd " på kyrkans tornspets. Kom fort "Först 'nu märkte jag att du- "+ vahs 'ena' vinge var kortare än den andra, Var det samma duva - : som 'jag bade räddat? Den" som h kunde flyga igen? =. s5:s I Det måste vara samma fågell Jag hade inte tid att: fundera ler: haft mig. Men jag fann påskkort, att: des blev 'ki Det var slut med jag ekte därf fågeln ännu en gång, fastgjorde | påskkortet och kastade upp du= =... ol "ÖS van i tuften.' Den flaxade ängs- + ligt omkring mig, försökte flyga var fångad på torntåket, Långt därnere såg jag gator rop på -hjälp.. guld över staden. Korset ovan- . för mig 'gnistrade och glimmade. "i? Ljudet av lätta vingslag väckte ' i cirkel, men tvingades av skruve, =. oc . mejselns tyngd nedåt, öns 4 - : En halvtimme 'seriare klättrade - brandsoldaterna upp genom luc= . ,..kan och betriade mig ur fången= skapen! se : Vad blev det av duvan? frå» ” gade jag” när den 'gatale alutat "sin berättelse. ” Ne i ”—.Jo, den hade observerats a' ” några stadsbor, som befriade den från sk iseln, läste . mitt iran EK "mig ar min ' under mig : blev : mattare. med "duva flög helt "orädd fram till pås Sr väl sin ". varje timme, allteftersom ljusen "mig och satte sig 'på min hand, glömdes bort. Den flög vi . släcktes,” och" slutligen ' vittnade '' gurrade och , kurrade. Jag vet inte om jag just 4 det ögonblic- ket fick den ingivelse som räd- på jorden under mig, från vilket dade mig eller om jag rent in+ , stinktivt - grep tag vi duvan. Ögonblicket därpå: höll jag den mot mitt bröst. Med den vänstra - hander häll jar” mig fast I färn< haken och med den anda stöcke påskkort och slog larm. ' Duvan . kos. och tog' vara på! friheten. " Sn "Sen ""dess matar "jag änn , . värje dag; var "jag träffar” bi ' några, och jag 'bär alltid bröd- . smulor: eller ärtor i 'fickorna- De ln > Kanske den-som räddade snitt as liv är med I någon flock Duvdr 2 blir" ju' ganila' sägs der) CT ne Alves stkbl; ANAR nu... Jag ubelade uppe på ett [d AMAADAG- rv , . , H 4 FYSEYTTEYYTEVS FYTFEIYSTEv s I - AAA AMSAAA, FEFETEFESEYTEFTYTYYVYTYTFETN FYFTTETET "SC --LOKALNYHETERNA — LOKALREPORTAGET — DE LOKALA: BILDERNA FINN $-T LAHOLMS TIDNI 1 NYTTTETS AtANAAAA
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.