TrY » människor till. syndens - slayar, v en / stor. glädje. Det var inte N vr 2 sa F- LAHOLMS TIDNING så N DEN FÖRSTA julpredikan som”. hållits på jorden var .— liksom de "många som "sedan följt — en predikan om DEN STORA GLÄDJEN. Uppmärk- samt Tyssnade herdarna till ängelns ord. Hur: skulle de kunna göra annat, när Herrens ängel. stod - framför dem, och ' Herrens härlighet kringstrålade "dem. Men det .var'inte bara det . stora, märkvärdiga, som”låg-i + "att .de fick en uppenbarelse från . den andra' världen, som fångade deras uppmärksamhet utan. ock- så innehållet i ängelns budskap. Det budskapet förkunnas nu än ” en'.gång genom Guds stora nåd för oss, : Tnsn oe +,» Den glädje, ängeln talade om för: markens herdar, är inte lik "denna världens glädje Den: Har” ingenting "med ' den syndiga' glädjen att göra, Vi vet ju, att det finns så många, som har sin” lust 'och glädje ' i "det ”, som är Gud emot. Det finns de 'som tror, att det ger glädje att gå på. brottets och lastens väg. .Dejf finns .de som fror, att bara också "vår "Frälsare. Vi behöver istora glö lär Ede jen. "Du "skulle söka en Frälsare; för -vi. är alla syn” lden i ditt: hem" genom att' bli dare, gottgöra vad' vi brutit. Vi inte, bringa Gud försoning. våra > överträdelsesynder våra många" undrelåtenhe och” vi kan heller 'intelstilla inför Guds ord, och du kan | skulle bedja om att Gud genom för |sitt ord' ville 'uträtta ville verka och |hos” dig” det som han ser 'att tssyn- | där vill till för, att du skall bli der, vi kan inte omskapa, våra frälst.; Gör. du så, skall du all- hjärtan. Vi kan inte göra .dem [deles visst få den stora glädjen, sådana som Gud vill ha dem. |ty' ordgt är ett nådemedel, ge- Men vad vi inte själva kan, det jnom ;vilket. Gud: själv verkar. är möjligt för Gud, Han både kan och - vill för Jesu, skull för- låta oss 'alla våra synder och" uppta oss till sina barn. Därför att den Frälsaren: som ,vi fått” och som betalt alla våra synda- skulder, är: sann Gud - gäller hans verk inför Gud. Och här är ingen undantagen. Ingen sjm-: dare är så usel, så långt bort-- kommen från Gud, att han inte skulle kunna bli. frälst genom Jesus, Han blir inte frälst därför att han försöker lägga bort syn- den och bli en bättre människa, för han kan ”ändå aldrig i egen kraft bli sådan som Gud vill ha honom, men. av nåd för Kristi skull kan han få allt förlåtet och "de helt lättvindligt kan, komma övef;en massa pengar, så vin- ner de den stora glädjen: Andra få - makt att bliva: Guds barn och himmelens arvinge. Och när, en syndare får höra "detta, att nåd finns att få för honom, att " dva sig kanske för uppenbara, grova" brott,' men /-de: ha”sin glädje 'i "det : som.'är "deras . skam”, i ett lättsinnigt; sedeslöst ”""Jiv. Men inte ger det glädje” att leva efter köttets lustar; det gör och slavar är inte lyckliga, de äro ju inte sina egna, 'Och så " är det med många» människor, de äro slavar. under förnedran- de synder. och laster, +. 2" 57 '+ Men inte heller den olovliga jordiska: glädjen kan kalläs:för . stora timliga '. förmåner, som ängeln ” lovade" herdarna, . Han lovade inte vackra hus, mat klä- der och: allt. möjligt, som män- niskor "kunna önska sig. Visst "har. vi all ' anledning” att våra tacksamma för , vårt yttre väl- " stånd. När: vi sitter i våra väl ombonade ”hem i kretsen: av . våra kära, nog vore det" väl bra underligt; :om wi inte: vore tack- . samma för detta och. gladde oss över att vi-än en gång: får fira jul så 'som vi gjort "det: . och visst borde, vi. väl för dela med :0ss av vårt goda "till g ; dem” som, lida nöd, och sådana "finns det ju.i millioner. Gång elter annan , når oss ju från olika håll vädjan om hjälp till ” nödens barn, och, det vore väl : I högsta grad otacksamt, om vi lät. en sådan vädjan förklinga ohörd, Men inte ens givmildhe- ten skänker .den verkliga jul- glädjen...Den stora: glädjen får man först, när man kan glädja "sigåtHonom,somär Guds stora gåva till oss män- niskor; Jesus Kristus.” VI VILL JU-.så gärna nu till "jul bereda varandra glädje. Vi, som barn, vill gärna, att de ska vara glada på julaftons kväll > Varifrån kommer egentligen dén "seden, att vl ger varandra jul- gåvor? Jo, den kan sägas vara en påminnelse, som vi ger var- andra om Guds. allra största gåva till oss, Jesus Kristus, Ingen glädje kan jämföras med glädjen över Frälsaren, för han kan ge det ingen annan kan ge. Ängeln talade" om för her- darna, att barnet som blivit fött var en Frälsare, Jesus, Messias, Herren. Och märk nu: Han är Jesusbarnet,. och det.gjorde. de också. Även du skulle" söka den Jesus : vill vara! en Frälsare för Honorna; då" får han den 'stora glädjen. Sa er DEN. STORA 'glädjen kan nu bli"din; Du kan få en god och fridfull julhögtid; och det får du också, bara'du , med ållvar. söker din Frälsare i vid hans ord, brukat” under bön. Herdarna fick 'ju anvisning om att” de. skulle. söka 'det nyfödda a Yngve Ådah Eldsberga ! Det kommer ingen ängel i syn- lig gestalt till dig, där, du'sitter vid” diröcbibel,: men det sker i stor glädje alla fall något högst märkligt, något som är lika verkligt som änglauppenbarelsen för herdar- na: Guds Ande kommer till dig. Men ' han vill verka på ditt hjärta inte'bara, då du sitter i den' ensamma kammaren eller i kretsen rav de dina betraktar hans ord, utan. också: när du går på kyrkvägen och sitter i kyrkan för: att lyssna till det glada budskapet. .Gud vill inte bara, att du skall :läsa ordet — utan också att du skall höra det. I kyrkan blir. ordet om Frälsa- ren på ett särskilt sätt levande för dig. Det gör intryck på ditt hjärta, när det bäres fram i ”andens och kraftens bevisning”. Bed Gud, att din präst måtte kunna bära fram ordet så. Bed > om att han får nåd att ”frimo- digt. kungöra evangelii hemlig- het med de rätta orden?” ec Om det bleve många, som i tro tog emot budskapet om Fräl- saren, så betyder det också, att det blir många : som får "den stora ' glädjen! " Tänk, vad det vore förståndigt, om människor använde julhelgen till att söka sig fram till glädjens källa, det vore > verkligen förståndigt, ty den glädje finner i Jesus, sin Frälsare, den tar inte slut. När vardagarna : börjar igen, så va- rar den sanna glädjen. Och den tar inte slut, när detta livet har "en ände. Då börjar för alla Jesu trogna den fullkomliga glädjen, den. himmelska glädjen. Fast han föraktad var och arm ' Av evig kärlek brann hans barm "Att göra jorden glädjerik Och mänskan himlens änglar lik, Ära vare Gud! Tea sla Dre il Ord november' månad 1689 föddes i gården Gatan; Onsala socken 1 Halland, . ett gossebarn, som 1 do- pet erhöll namnet , Lars; Töräld- rarna i voro "skepparen', ; Anders Börjesson och-hans hustru Kristl- sdotter. Trogen sina fäder- traditioner; . .uppväxte Gatan”, som han av allades, på sjön. Han iblöv star! , modig och samvetslös. Dessa "egenskaper voro nödvändi- :en kapare "på. den tiden, och det! var just, detta slags sjö- mannayrke'”han'' tänkte prakti- sera.” é Sod Aa DE . 4 Det" Herättades,' att han, redan som yngling drev kaperi I ganska vidsträckt: omfattning, 'och där- vid 'ej altid så noga skilde” på ländsmän' och fiender. Redan i helt unga är hade han förvärvat sig en ej obetydlig förmögenhet, och. det förspordes även, att han at landets dävarande regent, Karl RAIL, hade kunnat lämna ej obe- tydliga förskott till fortsättande av krigen.- Som Lars därtill var klok och mycket försiktig ställde han sig så under regeringens egid när konungen utfärdade kapare- brev för honom för att utöva ve- dergällningsrätt mot danskar och engelsmän. Det är lätt att förstå, att han med ökad handelsfrihet ej inskränkte området för sin verksamhet. I likhet med fornti- dens vikingar, som förklarade hela mänskligheten krig, så. sko- nade icke heller Lars varken vän eller fieride” Var ett skepp stack + JUL LILLA ORD, MINNE . NU BLIR DU ATER VAR BARNDOMENS JULAR A MINNAS HUR HEMMET JUL, LILLA ORD, OCKSÅ DET HJÄRTA KANSKE DET ÄR FöR EN GÅNG I ÖSTERN sS A Fö JUL LILLA ORD, GLÄDJ BADE AT GAMLA OCH BARNET I KRUBBAN KOM TILL OSS ALLA BAD HJÄRTA OCH HEM . ÖPPNAR GÄRNA ' : DU SÄRSKILT VILL VARA 'DE MINSTAS VÄN; JULENS EVANGELIUM PÅ NYTT IGEN. JUL, LILLA ORD, STORHET RYMMER På RINGHETENS STRA. NÄR JULAFTON "SKYMMER N GÖMMER -. VÄNTADE GÄST, LDRIG MAN GLÖMMER STOD. PYNTAT TILL FEST. OM ANNARS ÄR STÄNGT. TT BETLEHEMS STJÄRNA. R ALLA DU TÄNT. cv: E SPRIDER - UNGA DU GIVER. — FÖR DIG ÖPPNA ' STA. Minmmie Bergh-J ohansson. | $ : upp, var .hans 'kaparesg cepp genast framme, och var det" ott danskt 'eller "engelskt fartyg, så togs döti till: pris” in till Göteborg, "och vär. flét,ett svehskt så flytta-' des ofta lasten utan mycket ,om- vägar över på Lars' skuta. :Han förstod 'också "att tysta munnen på "dem 'som" kunnat vara honom till. besvär”öch vittnesmål.” ” L "Ar 1715 ,skulle' han överföra åtskilliga lägrade förräd till dot belägrade ' Stralsund . i' Preussen; På vägen "dit anfölls han i Öre- sund av danåkarna, Han insåg att danskarna hade övermakten, och han” tillsätte”alla segel och för- sökte” att fly. Men fienden hade lika > .s karpseglade fartyg son Lars, och förföljde honom mot pommerska vallen. Där nere sat- te' han eld på sina skepp, och räd- dade sig, och sina besättningar i båtar, Qt ins PR + Defina bragd var i Karl XII:s smak. Sträx' härefter skänkte ko- nungen den då 27-årige kaparen adlig värdighet med namnet Gat- henhiolm; "och insatte i hans va- pensköl en strålande sol, — som uppgår: över en halländsk stengärdesgaård. es NV "Dehn svenska adeln var ej just stillfredsställd ; med den. nye ståndsbrodern, och man: kom på idén, att'föreslå till överskritt på adelsbrevet” följande 'ord, vilka hämtats från Zackaria: 5 kp. 1— 3 v.: ”Och jag lyfte mina:ögon upp och såg och si där var ett flygande brev”. Och ängeln" sade till mig: ”Vad ser du”? Och jäg sade: "Jag ser ett flygande brev, det är tjugo alnar långt och tio alnar brett”, — Och han sade til! mig: ”Det är den förbannelsen, som 'utgår' över hela. landet,” ty alla tjuvar vardd efter detta brev fromme dörnde, och alla meneda- re varda efter detta brev fromm dömde”. . . Förtrytelsen mot Gathenhielm ökades "ännu” mer, när denne 1 svensk tjänst och till befälhavare på ett av sina fartyg, antog en förrymd . irländare, John Nor- cross, en av Europas mest van: Tyktade sjörövare. Nu nämnde person hade, efter vad det på- stods, i' England varit häktad, och även dömd till döden, men undkommit.”Även i Sverige häk- tades han, men lyckades även den gången. undkomma. Han lär ha lämnat vårt land 1723. [ÖR det ogillande, som 'öp- pet uttalades över Gathen- hielm och ham bedrifter hade han ändå på högsta. ort förtroende, Sålunda uppläts ät kaparen ett av" kronans skeppsvarv i Göte- ån: Onsala” i Halland > wa gagna några örlogsfartyg för Ii na fortsatta kaparefärder. Slutli-” gen befordrades. han till kom- mendör i flottan, .en utnämning som: väckte föga "mindre uppse- ende än Gathenhielms . upphöjelse till adelsman. För att vara rätt- vis "måste ' dock" medgivas, ' att Gathenhielm, genom 'sin djärvhet och påpasslighet, tillfogade Sve- riges fiender mycken avbräck och oerhörda förluster, och genom si- na lyckade företag skaffade en mängd "av varor och penningar in i landet, — Att han behöll för egen del avsevärda belopp må in- te förvåna. Gathenhielm började bliva betänkt på, att förvandla sina roffade rikedomar i klingan- de mynt, för att sedan översända dem till Holland, Han misstänkte att de ständiga krigen, som lan" det hade med andra folk, skulle bringa fosterlandet i ekonomiskt trångmål, och att konungens an- språk på lån skulle ökas. Emel- lertid "utkom Karl XII:s kungö- relse, som förbjöd all utförsel av guld och silver, vilket i stället borde lämnas åt kronan.. Gathen- 'heilm, hemvan på sjön," gjorde ett försök att trotsa förbudet, men röjdes av någon mindre väl: sinnad kaparekamrat, så att:far- tyget med hela dess innehåll togs i beslag. Enligt berättelse skall Gathenhielm » häröver- blivit - så uppskakad, att han' insjuknade och dog den 25 april 1718. . I samma socken, där han föd- dee , blev han 'ock begraven, näm- ligen i Onsala.” . > Dole > Det berättades, att på en av hans många kaparefärder hade han uppbringat ett danskt fartyg, som hade ombord tvenne konst- rikt arbetade marmorsarkofager. De sällsynt sköna konstverken hade av dåvarande danska ko- nungafamiljen blivit beställda" i Rom, och voro nu på väg -till Köpenhamn för att emottaga Kri- stian IV:s och hans gemåls stoft. För många goda ord och en be- tydande mellangift lät han över- tala sig, att utbyta sarkofagerna mot tvenne av vit marmor för- färdigade likkistor," vilka med prunkande” inskrifter, nu t Onsala kyrka, förvara hans och hans hustrus jordiska kvarlevor. "Denne, på sin tid mångomtala- de och fruktade men även myc- ket modige och handlings kraftige hallandsson, gifte sig 1711 -med en skeppardotter- från Onsala by, Ingela Hammar, och hade med denna kvinna en son, Anders, som med tiden fick titel av sekretera- Te och dog i Stockholm 1769. Året efter faderns död, alltså | . 1719, pojken var d&, dast ” borg, och därifrån . fi denne Lär | - 3 CE . ; fick han .be- | gammal, begärde denne, genorra 4 . i ' >” . - - sx > : . ry ån An sikt - äldsta flickan 'dog i späda år. FRAN DET GAMLA SYD Klockaren | " ANDERS NILSSON var född i Eldsberga år 1821, alltså under Karl XV Johans, regeringstid, I unga år. gifte han, sig med en tös. från. Snöstorp som -hette Pernilla. De tog ett torp under Böslids gård, Eldsberga. Det fanns den tiden fyra torp om 12 tunnland, vardera som hörde till den c:a 600 tunnland stora gården. De lågo vid östra sidan av själva gårdsjorden. Anders torp hade fått namnet Pilatorpet efter torpéts förre innehavare Pila-Janne,' som troligen plan- terat pil runt torphusen. Det var precis inga sötebrödsdagar för en torpare för 100 år sedan — om det någonsin varit. Anders fick göra tre” dagsverken i vec- kan året runt för sitt torp. Där- till kom 20 ”kvinns”,. Dessutom måste han såväl som de övriga torparna ' vara så mycket som möjligt och på befallda tider på gården. Det var hårt slit för de underlydande, de sju drängarna och fyra torparna och : deras familjer. Värst var kanske sä- desskörden. Under frostiga höst- morgnar högg man med lie, högg i kapp. Varje liekarl hade sitt stycke avgränsat med öppna di- ken, ' : EFTER HUGGARNA ' kom hustrurna och döttrarna som ”tog upp” säden, Det värsta var dock inte arbetet utan den klena kosten. Under de vackra som- mar- och höstdagarna bärgades godsägarens- gröda. När så tor- parna ' skulle bärja sin regnade det ibland så den blev. helt förstörd. Man svalt” och blev undernärd. Anders torpare kun- de få gå på fastande mage fram till gården 'i tidig morgonstund. Till frukost kom någon av bar- nen med 'stekt potatis. Bröd saknades. «Mood Med åren växte det'upp en barnskara ' på .'Pilatorpet, fyra pojkar och ''två flickor, Den | De" andra - barnen Jöns, Nils, Karl, Bengt--och" AgnetaYlevdet widares «tres ov. oh os ” Agneta eller Neta” som "hon kallades ' berättade " gärna och med "minnesgodhet om livet och de villkor man levde 'under på senare ; hälften av; 1800-talet. Pilatorpet, barndomshemmet. ute på Hallandsslätten hade HKon' i klar hågkomst. Hon mindes hästen,.. de två korna, kvigan, grisen,'de fem fåren och tretton hönsen, likaså katten men fram- för "allt hunden .Manthe. Hon hade ett så vackert och gott minne av det trogna djuret ända in i'sena ålderdomen och ' hon mindes hur hon. som barn grät, när han måste skjutas och hur hon sedan "sörjde hennes och syskonens ' goda kamrat. Neta beskrev också torpet. som det såg ut under-hennes barndoms- tid på 1860-" och i 1870-talet, 2700 es " VARDAGEN VAR kanske grå men mitt i det grå, trista var- dagliga, kom så julen, den ljus- omstrålade. Också i. en fattig torparstuga "blev det fest. Man gick till staden (det var:innan järnvägens tid) genom ”Halm- stad mosse”: där det den'"tiden ingen bebyggelse fanns.” I stan skulle man julhandla. Handlaren i. staden gav sedan han expe- dierat varorna en stor" strut ”Polkagrisar”, d, Vv. s.. rödran- diga karameller" hem . till :bar- nen. Det blev glädje i stugan, ska jag säga, berättade Neta. Julafton med slaktad julgris och risgrynsgröt, ljulljus . och upp- satta julark på väggarna var årets stora glädjedag. Allt var rent och blankt så det sken; det var enrisstrött och sandat. Julgran fanns 'inte; inte 'heller julklappar: - Man fick sin ”jul- hög” med julkakor och Var. så sina förmyndare, introduktion för ätten på riddarhuset. Adeln' var, självfallet, icke Synnerligen benä- gen, att mottaga den telning, som genom Karl XII:s bevågenhet för Gathenhielm, skulle inympas på dess ädla stam. Drottning Ulrika Elenora, var till och med. tvek- sam huruvida: hon borde lämna sitt medgivande till introduktion. Slutligen Jät dock såväl Drott- ningen som adeln övertala sig då huvudmannen, Lars Gathenhielm, I verkligheten gjort landet stora tjänster, och-alltid trotsat faran, även där den var som störst. 7 ” i Eld ; i och naivt glad för ”julhalmen? et hade lek och hjärtinnerligt : den. Sist bars in. och barnen på Pilatorp så roligt som helst med tåg. - ”Påkter . julen vidtog vardagen igen; också för barnen. Skol- hus hade byggts i Eldsberga re dan 1843, året efter folkskole- stadgans utfärdande. . Torparen Anders ' Nilsson liksom hans Pernilla hade aldrig gått i rik- tig skola. Anders hade lärt sig läsekonsten som barn. Skriva och "räkna lärde han sig i unga år då han:arbetade vid brän- nerier i Skåne. Pernilla kunde inte skrivkonsten men "kunde läsa och räkna bra. Neta kom ihåg magister Gren, den förste skolläraren i Eldsberga. Han vär sträng, enligt tidens sed. Sista året gick hon för hans ef- terträdare Törnqvist, Det var en argsint karl med ”hårda nävar”, som ofta ”slog. . Småskolläraren Gustavsson och småskollärarin- nan Sofi voro tydligen mindre stränga och hårdhänta. NETA PA Pilatorpet '(eller ”Pila-Netan” som hon fick he- ta. — ja törpet gav faktiskt namn på hennes släkt minst 45 år, framåt) var född i torftiga förhållanden, i en tid då fat- tigdomen var stor och vilt ut- bredd — livet var en kamp för tillvaron, Redan vid två års ål- der bröt hon ett ben på stug- golvet. Hon Jiksom brodern Karl led också av engelska sjukan (”schäver”) —'en följd av un- dernäring, "För ' Neta blev ; det att: gå på kryckor! många år framåt. Ännu som ”läsetös” fick hon flytta sig fram på kryckor- nå. De kryckorna; rättare lytet, | åstadkom mycket sorg och li- dande' för :henne. Hjärtlösa poj- kar'ryckte kryckorna från henh- ne och kastade dem bort ett stycke och skrattade då hon haltade efter. dem. Hon grät då hjälplöst och bittert som: endast ett barn kan göra. Under hela sitbrliv-förblev.honihalt.s i, + Neta var: annars en med humor” och" "ruter i - Prosten Stendahl, som hon ”gick fram för” "hade kanske, sina sidor, men Neta tyckte han var en snäll präst. Han hade en dotter, Davida som hade en dålig, för- torsdagen den 24 december 1959 sberga sjöng i det hördes till Veinge: ha dåliga ben än dåliga armar fär hade friska armar kunde arbeta och försörja sig. . ELIDSBERGA hade på den ti- den (1870-talet). en både origi- nell präst och klockare. Dån se- nare hette Kjellberg. Han .är faktiskt. en legendarisk gestalt. Man påstod att han ägde sådä- na röstresurser att han vid jord- fästning på Eldsberga kyrkogård i stilla väder kunde höras är- i en snäll och godmodig man an var också mycket tjock, Men vi lämna klockaren åt si- dan och ägna istället intresset åt livet och, arbetet på klockå- regården. (sedan handlare Karl Perssons gård) i Eldsberga. Ne- ta på Piltorpet kom som 18- åring dit. som piga. Det egent- liga dågsarbetet den tiden bör- hörde ' bland pigas ” utearbete rde | också ' märgel- mycket "annat, och tre pigor på gården, som var ungefär 30 tunnland. Mot jul var det brått med tusen och en sysslor. Klockan 2 på morgo- nen var man uppe och ältade degén.. Julbaket gick inte "av för hackor — 1 tunna mjöl och 6 kannor mjölk (1 kanna 26 li- ter). Julbaket: skulle” vara "till påsk. Man hade ganska gott med kosten :hos klockaren i Eldsberga. Ärligen- slaktades i regel två kor, två svin och åtta får (fåren' på höstsidan). > > ; Den +tiden fanns inga 'mejeri-. er. Man kärnade sitt smör hem- ma. : Kjellbergs kärna var r/äv större - "format .: och" drivkraften var en. hästvandring. H höll på principer, men var an- nars rejäl och bra. "Allt natt- spring med karlar var. förbju- tid. En piga var kär i encåv drängarna, som hon -besökte' ef- "pigkammaren kanske mor- in henne igen” framåt natt-. eller täcktes och det blev skrapor för ”utespringerskan”.' >. cs / från helg. och vardag från gam- la Eldsberga för: bortåt 100 år sedan. - meet tvinad arm och hon : tröstade ca Charles. Neta med att det var bättre att et a [0 sulafton "| PREDINOTURER I "tidig morgonstund vaknar jag "vid att klockan slår fyra dubbelslag. En" känsla 'av . väl- behag fyller mig: ännu ett par timmar' att sova på. Men. söm- nen vill inte komma. Tankarna kretsa kring helgen, kring ju- Ten,” kring undret i krubban -i Betlehem, för 'snart tvåtusen år sedan, tr Snart tändas i hemmen ”tusen juleljus” och tempelklockor då- na över : nejden, 'förkunnande att nu är julens högtid, barnens fest inne, Barnaögon skola strå- la i- kapp med julens alla tind- rande ljus och barnahjärtan fröjdas över gåvorna, ”klappar- na”, de får. Och vi får bli stilla i förundran och tillbedjan, då far eller mor läser eller berät- tar: om hur Jesus. föddes i ett stall i Betlehem och lades i en krubba, och om hur en ängel kom med bud till några herdar om undret som skett, att FRÄL- SAREN var kommen till jor- den, Och i wåra hjärtan sjunger det då vi. höra änglarnas jul | hymn om Guds välbehag och frid på jorden,” . ess vi blir alla barn én stund på julafton, det är säkert. För oss äldre N strömmar , minnena på, minnena. av. barndomens jular, och åt de, Yngre, åt det upp- jagade släktet,' bör . vi ge 3t Julfirandet "en ton av him, helgd,. Vi har så mycket ont gott och fint i timligt avseende i vårt julfirande — må vi ock. så ge.den en stilla" glans "| v evighetsvärde. + Julens kon - som blev Mästaren från Nas N ret och dödens besegrare, klap- Pär spå våra hjärtan. i juletid : 058 öppna jär i hemmen JE Pa hjärtats och > för honom " och en välsignad jul. som. läser det' här N välsignad jult det skall bli Alla ni; tillönskas & Leonard Jansson, Hs,. N > |. hgm kh Adahl. Laholm Julaft, 16 julbön kh Hå- kansson, Juld. .7 hgm vid ljus p. ..Larsson.: Koll, till Inomeurope- isk. mission, Annand. 10 hgm Pp. Lärsson. Sönd, 10 hgm kh Hå- kansson, - ve OT Skogaby Juld.-7 hgm vid ljus kh Håkansson. Koll. till In peisk mission. Sönd. 13.30 hgm ch - alnisson, ” ER AT Veinge Annand., 13 hgrå kh Ljung. Sönd, 10 hgm komm, Nyqvist, . Tjärby Julaft. 16 julbön kh Ljung. Juld. 7 julotta kh Ljung, 11 hgm kh Ljung. : Annand. 10 hgm kh Ljung; Sönd. ' 13 hgm komm Ny- qvist, 18.30 ssk-avslutning: - - julotta för skogsbygden, kl. 7 d:o ”Annand. 10 hgm komm Nyqvist, Sönd, 10 hgm':kh' Ljung: "v. Knäred Julaft. 16 julbön.. Juld..7 ..10.30 hgm med skr och nvg kpr M Eriksson, -Tisd, '29 kl. 14 ”ssk:s julfest i kyrkan. = to 00 cr Hishult Juld. 6.30 julotta, :10 hgm. Annand, 13.30 hgm. Sönd. 10 hgm kh Gustafson. ENA : Ränneslöv. Juld. 8 hem, Annand. 9.30 hgm.: Sönd, 13.30. Sjöholm. - oa hem kh Ysbv Juld. 6. Annand,- 13.30 hgm, Sönd. 9.30 hem kh Sjö ij Våxtorp Julaft,: 16 Tange dj. ”Klockaremoran var sträng och . det men förbudet hölls ihte all-- da till Veinge. Till kynnet var ' spridning. Det fanns två drängar : ter kvällssysslorna, Neta hjälpte - Inomeuro- -. för slättbygden komm Nyqvist. - ” jade kl. 6 på morgonen. Till en ', Ja, - detta var några glimtar. - gonkröken. Men” knepet uppe, N Mestocka Julaft, 16 julbön. Juld, 5---- hgm. Annand. 10.30 hgm. Sönd, <. Palmgren, - Juld. - 9.30 : Hallin. Annand. 13.30 anm u Palmgren: adj. Sönd. 13.30 kadj . asslöv J kh ind, Annand vild 7 hem, kh 'Hallind. 9.30 hgm med 'nvg' kh Sönd.. 13.30 hgm. kadj. Karup Juld, 530 hem, "vid . och kadj; almeren, stra n and, 14 hem med ungd,. inlfest, Sönd, 10.30 hem. v Eldsberga Fuld.' 7,30 hgm. Annand. 13.30 hgm . med skrm, Sönd.10 Laholm, Salemkyrkan?" "Juldaeen ”, 7. Julotta: Almborg, Lindström. Sönd. e jul. -11: Gdtj."-Lind- Ström, - ==, en Veinge, 'Tabernaklet: ön . + : Sönd. e. ::14, Gdtj.' ve Hishult, jul : Lindström. : oo Betania: Juldagen 15 - Julm e. Lindström, Almborg. Markaryds Luth, missionshus Sönd. Gastro, UIngdomsfest, SO okn son, Osl «0. John > Erik Ekström, ” ojson TOA sä
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.