pi Ne YET IFE YTYFTFEYY "TYYYvvYrTTPY FTV Yrr YrYrT YTYYTYY TTT YYvYTYTIYTFYTTV YYTTTYYTTETTYTY "LAHOLMS TIDNING el Nu har isen gått sin kos. Vin- tern " har " tvingats . släppa 'silt > grepp och grönt spirar överallt. Löven sväller i sina knoppar ock hotar att spränga dem. PBäckar och" åar, kvillra-muntert' på: sin 2 ' av; mjölkningen, färd mot sjön. :" Vassen' växer under vattnet; liksom näckrosor- na; De nya revorna lyser klarare grönt.; Vattnet : blir: blåare;. men ; ånte .: klarare, Gäddorna håller ännu" på. med sin "lek; "Deras strimmiga” ryggar . syns uppe. i vassarna : där: de. ofta” står tätt. Abborren ” håller sig ännu. ute på djupet, men någon” gårg - vill de också; upp i det varmare grundvattnet där. smålöjorna går Rödpäls håller till i'fjolårsly- san. Där har honan fått fyr un” gar: De är ännu små och hjälp- lösa, ligger ; mest - tryckta” intill sträcker ut si år-'jaga.: Han ' ligger mestadels ' uppe- under . någon gran' om dagarna." Men på kväll larna ger han sig ut på jakt. bland får: han "hålla, på mest. he- la natten med att söka efter ät- bart: Skönast. är. det på i morg- narna :då solen. tittat. franys. Då . kan det hända att Rödpäls är på jakt ända". tills” .Torpar-Janne kommer" på benen för att klara ET -- Skogen blir vackrare för var- je. dag som” går, Granarna' och tallarna blir bjärtare:i färgerna: Lövskogen slår" ut. . Björkarnas löv är: ännu små och ofullgång- na, men: växer för: varenda, tim- . me. Ormbunkarna :skjuter- upp "upp: sina” ögon. ; sippor;.” och kring åsens hällor: Stigen löper så -mjukt utmed åsen och gräset ” spirar vid båda sidor om stigen. På många -. släntor ” och :på öppna: platser: slår" vitsipporna > - Både',- vit- blåsippor: : syns till. Vitsippan "är talrikåst:.: På vissa platser har den slagit ut'i väldiga drivor som avlöst - den vita snön; = AVN n a Nere -på sankmaden närmast sjön håller viporna till. Sent på kvällarna cirklar de runt maden : underlgälla skrid. Sömvore.de .sopmsertut att älska både.jor "på ständig jakt efter "något; De= - : räs tofsar vajar då de spatserar omkring och plockar. De bygger " sina bon uppe på de högre ber SN Vt” lägna åkrarna. Bara några kvick rotstrån som ' lavas i en”tliten fördjupning i märken; Där läg- ger de sedan fyra ägg, med den smalt: rundade: delen inåt. Boet syns. knappast. Äggen har sam” ma färg som jorden, med stora, mörka och oregelbundna fläckar över skalet..- Ts to Lärkan 'står stilla högt: uppe under:, himlakupan. och -drilar " dagen ända, Här finns gott om lärkor. De -kappsjunger de. fles- . ta dagarna. Började redan när -gnön ännu låg kvar på marker- na - Sedan har sången hållit i . Snart ska - lärkorna , fläta: sina små bon i jorden. Lägga fem till: ' sex'ägg och. ruva dem tills un- garna : kommer! fram. Bon som är nästan omöjliga -att hitta En- dast då 'man”kommer rakt på se det och. lärkan lämnar boet strax intill ens ' fötter har:man en möjlighet att finna' redet.-> Inte . ens då är det så lätt. Ofia får man söka länge; liggande på knä och rörande sig.mycket försik- tigt så man inte, skadar äggen. Hemma på Rävaljungs stallän- getak' sitter. den svarta starhan- nen och. visslar! 'Gäckande : och nästan agressivt. ljuder visslins garna. Mjuka 'och långa ackord, så: åter skarpa' visslingar. > Hän kallar på hoban för att sedan ” börja bygga i holken i.den sto- : ra. almen, Där har starfamiljeri hållit till varje år. Där växer en skara 'starungar upp. På 'höstar” na sarnlas' så stararna' i väldiga flockar som driver: omkring "på stubbarna ' och plockar i sig av allt ätbart som finns. Eller sitter i rader: på telefontrådarna neråt byn Med. väldigt vingsus flyger flocken, över markerna, . då och då' ilsket 'kvittrande. till. Långöra har goda dagar. - Nu mår hon verkligen alldeles: ut- märkt. Överallt står det” spätt ' gräs som bara väntar på ott få + ätas. av. Den: späda klövern "är godast,.den ger också fett, Lång- öra är ändå orolig. Nu börjar tiden ' då: hon söker sig något sällskap: En'dag träffar hon på en, harhanne.' Han' börjar ; jaga henne, driver henne. åker. upp och åker ner. Ibland Stannar de och då mumsar de på maten som 1' dessa dagar serveras överallt. Snart ska Långöra skaffa 913 den i i : " t + va n ljuvliga v förs , : och Tädda ningar. Små, kvick a att klara d rst Far aa ara den första livsmåna- den då de måste lära så mycket. Hur vackra är inte dessa. vår- kvällar som kommer nu! Vind- stilla. En ljus "himmel, som" vo- re den oändlig, och några små seglande moln..; Luften full. av dofter från allt det liv som: vak- nar: Sena kvällar ljudér Cännu koltrastens sång. Han spelar sin flöjt så förunderligt vackert: I- bland "vemodigt , och: klagande, Smäktande, kärlekstrånande: Så plötsligt .munterj och gäckande. Han." är . skogarnas mästerspel- man. Ett år höll en annan spe- lare till här, en spelare 'som var ännu "hättre än 'koltrasten:" Det var den lilla" grå och" oansenliga näktergalen som trivdes'i skym- 2 g och mår : I'också om det var. en mästersån- "| seglar över: sjön 'på boiver är stor. De. är undan i täta lövbuskage. Men : : sea og a TTe$jtjJT HTHjb$s. Av vr 'Ingva nara en näktergalen” byggde sitt bo i för lågt. Räödpäls fick en morgön'syn på fågeln vid boet; Rölpäls gjor- tog maten där han kunde få den; gare som strök.med på kuppen. Sedan ' dess” har' näktergalen va- rit borta. ' Kanske är koltrasten nöjd med det. Han har, nog-med tävlandet med sin 'grå släkting, taltrasten.; '=". De i 'Alla färger blir så klar kvällen:- Vitsipporna gliser: blir. blågrön. Solen färgar:träc dens löv gulgröna. Himlens moln blir. aldrig så vita som på kväl- larna, :Husen vid Rävaljung ny- målas av de kvicka: pojkarna som ” nä” hjälper Torpar-Janne. Nu behöver de inte tjuvfisko och dbm med sig och han lär dem skogen och sjön på ett sätt som de - aldrig . blivit ' lärda - innan. Torpar-Janne tycker om pojkar” na som är duktiga att arbeta och. den,” sjön" och "skogen..." > Som : Torpar-Janne' själv Och nere: vid mosskanterna dansar tjädrar” och' orrar i ys- kluckar. i skogen dessa dagar. Nu är det en evig serenad. Bå- de morgon och kväll samlas tup- parna till spelkamp. Vilda fejder utspelas. Det ska så vara. Det hör ju: våren till; => > . . Fiskmåsarna '” och «tärnorna nytt. Deras tidiga med äggläggningen, men hinner i al- la fall slå. den. fisk som, de be- höver för uppehället. >::5. . -:En -dag 'vågar sig också Sick- sack,- huggormen, ut. Nu känns det varmt i solen. Men det tar sin tid att bli upptinad efter en lång 'vinterkyla. Men liggande i gräset och sedan på sten på sol- sidan lapar huggormen - värme och börjar komma i sommarhu- mör. Man kan. väl inte sova bort sin: ungdom heller!) oe ' Kråkor. håller till. utmed sjön på båda”sidor. De söker. boplats. Stora, oviga i: flykten,. skrevar de. iväg från strand till strand. Lämningar av fisk” borta påAb- bus, utterns, sten, visar att Ab- bu också återvänt till sjön. Tan vet när gäddleken sätter: igång. Da är det förstås bäst att våra r Wahlén :; de aldrig några långa tal:Han inte tjuvjaga, Torpar-Janne, tar, tert. spelhumör. Det 'sissar och -- dorna både blinda och döva och Abbu lever verkligen gott Han behöver. inte-möda sig mycket om mat. Kan ligga oca kojka runt utmed stränderna och ba-' ra göra ett” svep i vassen när magen Börjar. knorra efter mat. Abbu är leksen dessa dagar. Det fians ju 'så mycket 'att stå i med. Snart är det tid att sätta bo och föda upp ungar — det inte minst: viktiga för en utter. :. Kråkorna slår. gärna till vid stenen. Där finns att plocka av olika godsaker. Det. kan hända” att' de. får något-slågs fågel som vad han” kommer" över. . Skrän och hans gelikar har alltid plats för mat”i: sina magar” mi :-Men' Skrän' får" sin' död dessa vårdagar: Han hår ahnnärs' bli- vit gammal'och försiktig och går inte 'gärna id på något .soni Kan vara en fara för” hans. liv "och "Jem. Det är: hans lust att på ett lätt sätt få räiat som blir hans bane. Han har en medfödd lust "att stjäla. Ack; att se mat ligga uppdukad. utan- att-kunna”få ta den! Det 'är; inte hans vana. > Rödpäls har, en dag tagit en fasanhöna! Då ungarna 'tidigare . fått sitt kalasar Rödpäls själv på steken. Meti han ner $vålt .mån- ga skogsmöss som'varit.i kobyg- ” gartagen så här på våren och är "I redan vid början av måltiden nästan. mätt. I Det": bli; ganska mycket: över. Han" lägger ' det i närheten :av lyan, medan. han själv. bara 'kryper ihop intill 'och "I somnar.” Solen" gåssar. "redan så här pass tidigt: på morgonen: " Skrän' kommer tungt" flygan- de! Hans skarpa blick upptöcker det dukade bordet. Jojo, det tror sig att man måste smaka på: Men först X sätter”. Skrän sig på” en gren ovanför. Röpäls syns. inte. I Han har gömt sig ganska väl |: Men Skrän är i alla fall försik tig. Hån. flyger en runda 'ner- över bytet ett par gånger: innan han sätter sig. Också .sedan'” han satt sig jämte fasankroppen: ser "han sig försiktigt. omkring. Men I inget är farligt-ser ut att finnas: + Med frisk "aptit sätter” han i-sig av den ännu" varma. fågelkrop- pen, Den"svarta och breda näb” ben river av. stora sjok" sora för- "Rödpäls vak som håller på 'abt ske, Inte skulle han "bry sig så mycket: om det, sko- gen står, ju "serverad. med" mat .så här. års.. Men jaktivern: väk- när.. Han 'makär sig sakta till« j rättar iven nedhukad. ställning. Skrän får plötsligt. syn på fien- ' den, 'han har många gånger för- följt. den röde räven och" skrä- nat ' och; talat "om varsrövarn drog fram; så varnande alla djur och varit Rödpäls till ohägn. : 1: Skrän” "söker : ta: till: flykten - med 'ett ivrigt krax, men:räven kastar sig framåt och hans. käf- «tar slår" om 'Skräns: ena vinge. : Blixtsnabbt - hugger" Skrän ” till. Hugget. red "den" kraftiga -näb- : ben: tar alldeles vid nosen och, gör så pass ont att Rödpäls: må: : ste släppa sitt tag. Men ena vin- j'si gen är bruten.-Skrän hoppar och flaxar inåt buskarna... Men på marken kan Skrän' aldrig, klara sig. Då han ser att räven går till anfall igen vänder Skrän' och det väser. ur hans näbb och de svar-, ta ögonen. lågar. av: både ursint ne- och" rädsla. sn > ov8e Men Rödpäls har tagits' med värre fiender: Snart. minner bar Ira: en hög med grå och. svarta vid sjön. Den tiden är ju gäd- Sh " Dansen. Cd Fåg " KLAPPRANDE KLACKAR I TUTANDE BILAR O s Vv Sommaren : 1959, : +» KVÄLLSOLENS . RODNAD PÅ HIMMELEN FLAMMAR.,- + DIMMORNA LYFTER ' BLAND LÖVÄNGENS STAMMAR. . TIGANDE FUROR STÅR STOLT PÅ VAKT. - « TONVÅGEN DALLRAR I'JAZZENS : TAKT, - VIFTANDE KJOLAR KRING VITA BEN. FLICKAN ' VÄNTAR .EN "HEMLIGT KÄR: "oo , VILL DU MIG NAGOT SÅ HAR DU MIG HÄR, : CH SURR AV MOPEDER von SÖKA DEN LED SOM TILL DANSPARKEN LEDER. . "- SKYMNINGEN :TÄTNAR: I SKOGENS SAL; | ' SVEPER SIN .SLÖJA KRING UNGDOMENS BAL, " MYSANDE LÄPPAR OCH ÖGON SOM LER," HÄNDER. SOM TRYCKES DA INGEN DET. SER. ' — OCH SOLEN GÄR NEDER OCH NATTEN: ÄR LANG. - DET ÄR DANS I KVÄLL UPP:1 FÅGELSANG. . - LAMPORNAS SKEN) | Ca Y Nie ” "> Oscar Sjunnesson. tt I or åren ombyte för fiskdieten; Abbu tar |: . I serverat." Co oc ::. | som hyresgäster." ” sd kråkfjädrar om striden. Nu ska Skärn aldrig hålla sin kraxande serenad på Rävaljung mer... Naturen. är grym. Livet kan ofta vara kort... Mcn:så är det också rikt få det varar; Här gäll der ofta Tagen? dö eller dödas. . Fly eller dödas; Skrän har tagit "livet av många fågelungar och även, kycklingar borta: från går- den .då- tillfälle getts: Nu blev Skrän själv ett offer åt Rödpäls. Ungarna nere i lyan hade-länge roligt med den gråsvarta -fjäder- bollen som de slet och rev i tills nästan: inget av den återstod. - Över” sjön: svävar. nu ett par fiskgjusar,” Storvingé har fått en efterträdare, Paret bygger. åter i samma ' höga tall ute på ön. Boi et blir väldigare och väldigare. Grova” grenar' forslas: dit. Här muras och: snickras med: verklig byggarglädjer "sl dela oa Då och 'då avbrytes byggåndet medan . fiskgjusarha” söker 'sin middag. De : har, liksom" Abbu gyllene ' dagar.. De lekande gäd- dorna är lätta att komma: åt. He- la sommaren är det inte så fint '; Nu går dagarna fort; Naturen är ”i"en febril arbetslust... Det finns så' mycket ”att-göra. Allt är födande' och liv.-: Solen glöder och värmer” och får allt'att spi- ra'.upp och växa. Då :vårregnen kommer; svala och stilla, är 'det söm ' öm allt tog:emot, sore om jorden drack ;med :öppna mun: nar, växterna. sög 'i sig. Sedan solen, 'dofterha'blev ännu inten- sivare, : hetta "mer: ompakt.: Allt sjöd” upp; ' bubblade; och. växte: Saven: steg och. rann genom. nå- gon. sårnad' i: barken :neråt' stam var”oska "Skogen är, full "också av'små” fåglar. ”Bofinkarna klänger. och letar: efter, boplatser. : : Alldeles intill. Rävaljungs' gård har: ett talgoxpar: fullt sjå med att flyga "rån hålighet till hålignet föratt ta” rätt: på? vilken: som är bäst: Nere' vid åskanten' höll 'gulspar- varna "till." De letade ' efter .bo- plats: bland de högd ormbunkar- nä: som: gav, gott. skydd. Här. gick : också” "Brunöga; ' dräktig, ' längre? Hon var mycket skygg; ville in- te "bli, överraskad och” tvingad aft springa fört." SEN Ett 'skrattandeé skatpar har re- dan”börjat lava: de första 'kvis- tärna” till sitt bo i"det stora på ronträdet hemma” i: trädgården” på” Rävaljung. ” -Torpar-Janne har nog sett' boet; men har! näns inte störa skatorna:>- De är; så vackra i. sin svartvita fjäder skrud och' med:sin' evigt vipp- ande ” stjärt, att då får tanria :;" Hämplingarna' håller: till nere vid ån. Där har de” haft sitt bo”mii flera år. Det svagt röda bröstet lyser upp, hjässan 'skym= tar” också röd. Annars 'är:un- dersidan gråbrun; ganska ljus. De står" ibland” alldeles" stilla i: luf- ".'Sädesärlorna ;-letar / | sterirösen som' gärdar åkrarna: "De sitter ivippande: på en' steri; "far en runda och återvänder. De ”har' så' mycket för" sig: Då och : då: - kommer" någon /mygg eller | annat flygfä för nära och då gör de "en liten - utfärd och "fångar :det' matnyttiga - kräket, som” de sedan förtär sittande på” stenen På nybt ol 0 AS Hemma på Rävaljung skriker gråsparvarna' ilsket och tjattrigt. I timtal kan de hålla på. De byg- ger under tegelpannorna och har många bra : boställen "alldeles gratis; De samlar hästtagel, fjä- der, ull och dun och allt vad de kan komma åt till sitt bo. Tor- par-Janne är inte så förtjust i dem, pojkarna får hålla efter dem så de inte blir alltför tal- vika. Gråsparvarna har en ful övana att börja strid med andra småfåglar som vill bygga i när- heten. : Grov och ' kraftig som gråsparven' är kan den skämma de flesta andra fåglar på flyk- ten. Torpar-Janne vill gärna ha alla i sin närhet. Därför får grå- sparvarna vara så goda och ma- ka på sig lite om de ska få lov att ha sina bon ifred. >. Torpar-Janne tar ofta pojkar- na med ut i skogen. Här finns så mycket att se. Han visar dom olika slags fåglar och talar on: vad de heter. Gammal är Torr par-Janne, men ,han "vet nästan med en gång. vår, en fågel byg- undrade vid hans sida. Han. är en. | da till'sina gäss och får: Det gick ä röp” och "fågelns" ellev” djurets. bäckeas mynnnig, där den delia- Ze sig i fyra armar som grävde ' sig ner i havssiranden, och . på - den största ön sökte han upp si- na snäckor, men han var för stor nu för att leka med dem; när han hittade sin gamla trilla, kun- de han likväl inte låta bli att ta' en-ritt - på vägen in mot byn, och fuxen stegrade sig och dan- sade under honom: han var ö-! verste Cederström, som tog mot Norra skånska' infanteriroge-] mentet vid paraden, Far och mor var belåtna, ty hos Jeppasi! Hov hade han haft det bra; han håde inte lagt 'sig hungrig en en- da: kväll, och stryk fick han ins te oftare än har förtjänat det, en örfil när han Iåtit räven ta' en gässling, ett par käpprapp, när han glömt stänga ' grinden . till kalvhagen, så att kalvarna lupit till skogs. Det var" ingenting att klaga' på. Inte heller hade han! glömt: bort" bokstäverna: fråge- boken hade han - fått! låna av Jeppas' : yngsta : tös, han hade, | nästan utantill, och mor Jeppas hade" : givit. honom. en bok: til midsommargåva: Han drog ut det tunna;. flugprickade' och gulnade häftet. 'ur tröjans | innerficka; Hjeltarnes Samtal hette: det, det var, på vers ' och handlade" om Malcolm Sinclair, en svensk mat jor, : som "för hundra" år sedan blivit . förrädeligen" : mördad av stark" röst läsa upp de första ra-' derna: - - s Sist när på ljuvlig "blomsterp! jag "mina. lamm utförde” " och satte mig, 'som' jag: var där jag bäst lärkakn hörde, så kom till mig.en gammal beprydd med. silverhåren." "=... Han såg mig ganska gunstigt an | och: hälsade: God måren! ”. Det visade sig att både far mor, kände” till visan, om: Mal- colm Sinclair; far kunde de'ver- serna utantill som' handlade: om Karl 'den: tolfte, och mor: hade reda på tonen,:som: den :ekulle sjungas" : på. Det blev läst. 'och red,' ända ' tills: midsomrnarsolen' började dala över havet; då må- ste Viktor tänka på att återvän- mycket långsammare än morgo- riens 'språngmarsch; men far och mor följde honom. ett stycke. till vägs över backarna, och mor höll honom: 1 handen. :' Skilsmässan var tung, men .mor: Jeppas hade "lovat. Honom att Kan kanhända SN la 5 händer ju” som -'om han” själv "varit en fågel eller”ett djur. "Allt vet han. De” flesta fåglar och djur kan han härma :så : att: pojkarna inte kan-höra skillnaden mellan hans En kväll' möter: de: ugglan- Tor- par-Janne "börjar. hoa så" svagt: Han” får snart svar, Då: skråttar pojkarna: ÖS SET '. För: dem har: Rävaljung blivit något” av: ett. hem. Karolina är inte. den som" snålar med mat till barn. Hon har länge längtat: ef- ter 7 ungdom. « Hon' har” många barnbarn; men de” kommer så sällan. Rävaljung är ju så långt borta. " Barnen: och "barnbarnen kommer bara någon gång då och |då” och" de "reser snart. > Cd ' Därför är både Torpar-Janné och Karolina glada-åt pojkarna. På en gård -ska. vara ungdom. ”Annats. är det inte 'bra.. '.- . Spillkråkan' reser > omkring med sin röda: hätta och, svarta kostym och skriker, Öckså han är i bohumör, Meri det gäller att-. finna: ett lämpligt. träd: Kvickt hasar; han" sig runt stam finner inte' all; riktigt bra nog och ger sig åstad till nästa träd. - Och så en dag hörs gökens första Y”Hoho”: .Torpar-Janné och pojkarna håller på att ploc” ka'sten på en'av åkrarna. 7” . — Det var västergök,' skrek en av pojkarna! rosor — Ja du, sa Torpar-Janne. Å västergök är bästergök, vet' du väl... Vad önskar ni nu för ro- ligt i kväll? -. la — Gå ut i skogen, farbror Janne, skriker den andre poj- Då ler Torpar-Janne. : Han tycker precis som pojkarna, ' . Och 'så kområer kvällen med ljum: och stilla luft: Skogen är så rik på ljud: Någonstans långt borta kvillrar kontrasten. Ljud- liga plask nere från sjön vittnar om att de lekaride gäddornä bör- Pprang ner till skulle få frit läst genom den fyra gånger från; pärm till pärm .och kunde den | ryssarna, Han" började att "med" sjunget i soldattorpet vid Ruger. men; undersöker med. näbben, - terbösten, ben dag tin på er Sommaren i Uov va tid för Viktor, Långa Soliva = gar låg han på ättehögarna fram för kyrkan och blickade ut över havet, där de vita seglen runda- de Hallands" Väderö, modan få- ren betade på ängarna nedanför där has kunde räkna. dem alla utan at ens behöva flytta. på sig. Ibland lade han. sig Då ma gen och läste genom Sinclairs- visan, rad för. rad, bokstav för bokstav; och när han fått ut me- ningen,' försökte han sjunga var kk strof för sig — det kändes' så sögtidligt som i kyrkan i Ruge- red, när orgeln spelade, det gick kalla kårar längs ryggen på ho- nom och ögonen fylldes med tå- rar. Solen sken på häftets sidor, så att han blev bländad och bok- stäverna dansade runt; men då sköt han boken över i skuggan av den: höga stenen på kullens topp, 'och allt blev klart igen. Han tänkte på' alla de svenska kungarna, som soldaterna hade tjänat och dött för; hans far tjä- nade den kungen, som nu sat på tronen i Stockholm, han hade en stor kvokig näsa och kunde inte tala svenska, men när han såg sina soldater skyldra gevär i med ” kläm," vinkade : han med . handen och sade ”mucke bra" —' så. pass hade han ändå lärt sig. . Han hade själv varit soldat, en man i ledet liksom far, men han Ah I t [i i ade tjänat sig upp till kung, och . EEE SÄD 0 "Fredrik Böök 2 Gru NL id Leipzig hade han vunnit ö- ver Napoleon, som varit ett slags kung i Frankrike, Där hade Nor ra, skåningarna 'varit' med, men det var förg fars tid; mäster A= jax hade varit med, och en kula hade ”tagit bort hans'högra arm "det: hindrader inte att han ; fortfarande slogs rätt så bra med den' :vänstra... Märkligt var. det att tänka, att skolmästaren var rit. med om krig och hjältedat för. han vär ju som folket rest; långt snarare: skulle man kunnä tro 'att "far stått bland mönstring. .i Tyskland, där det stod 'soldater”i/ stora fyrkanter, alla folkslag i världen; -ryssarna var vänner med "svenskarna," grina- ; de kamrat — de måtte räkna på att ingen längre kom ihåg hur de farit fram med Malcolm Sin- clatr.” Där. hade :varit generaler Hb tjögtalj. överstar. brydde man sig inte ens om att lägga märke till, 'och det'drällde av: kungar som bin kring en kupa, bedyra- de Ajax; Det måste finnas kun- kar av olika slag, tänkte, Vik" tor; för här i Hov hade det ock- | så funnits kungar förr i världen, sjökungar, som befallde övér vi- kingarna — de låg begravna rätt under hans fötter, stenarna. var resta till deras minne, men in- gen visste längre, vad de hetat Mor .Jeppa hade. själv berättat honom det' och! hon" hade hört det av kyrkoherden, så det'var säkert "nog, fast de'-inte var nämnda i Sinclairvisan. Co. oc Nu hörde" han tjuderklubbans dova slag över markerna; drän- gen var ute och flyttade. krea- turen.: Det kvällades, solen hade gått i säck, havet blev mörk- blått. Han" stoppade in sitt häf- te, det var tid att sämla hop få- ren och driva dem hem till går- den... ' . Ne : ton 205 i -- Frampå efterhösten : fick Vik- tor fritt två hela dagar, men till sin egen stora förvåning var han den' gången alls inte "ledsen "när han "skulle anträda vandringen tilbaka till Hov. Förklaringen var enkel nog: han hade blivit vand vid. det goda kosthållet på Jeppas” gård. I soldattorpet var det mera ont 'om bitarna än van ligt, far hade inte kunnat ta så många dagsverken han ville, in- te ens under skördetiden; hav- ren hade stått med gula: fläckar på backarna, och inte ens nere på ' slätten hade bönderna fått mera säd än att de orkade trö- ska den själva, och den räntade dåligt, så att de var karga om en dagspenning. Johan Viktor gick mest hemma runt stugknu- : t NYVISTITOVETYYFTYSTSTTTYV Et runtom honom. Pojkarna gär för I. jat jaga på allvar. Våren vär rikl7esv 4 F talarna remracn, tittade eftermiddagan "= fnjand erm 3 sjändge brödbiten: och getmjölksosten gav han mor orörda tillbaka, ty - Vår händer, kan inte människorna öppna sina”, " också :med, och de var goda” de i sina'svarta skägg och ropa- i var han. nu ut åt havot och ée sig en båt och ett silla ” » Viktor hade svårt att som- > den enda natten han låg Kos Mor, och till slut begrep han att det var för att han inte var rik- igt mätt.Han bröt opp tidat på dag, kan visste alt mor Jeppas skulle ställa fram allt vad han törvas de vid sängdags. Mor tog hans offer med en suck. När han gått, vände hon sig Äl mannen: ”Den som är så liten borde få slippa att vara så klok.” Johan Viktor fick en mörk skugga under ögonbrynen. ”Ja visst fan har du gjort ett dåligt gifte, om det var det du ville säga. hjälpa att bönderna är snä'o” . Men jag kan inte ”Dig menade jag inte, Mon när Herre själv" stänger sina Efter Mårten, då gässen slak- tats och fåren tagits in, kom Viktor tillbaka;. den beskedliga mor' Jeppas hade låtit honom stannå så länge hon nåsonsin kunde försvara det, Det var med tungt hjärta Viktor sade farväl I gården; fastän det varit avio- ' lat att han skulle tjäna utan lön, fick han en koppardaler tryckt i handen vid avskedet, När 'han räckte fram den till mor, sola- de hon upp. | ”Jag tycker att du skall själv ge den till far, när han kommer hem, så får han se, att han ro- dan har en son som drar ti!l hu= set.” a - . : Far hade varit inne på Ävgel- holms marknad för att söka sälja kvastar av björkris, och när han fick syn på det blanka rmyn-= tet, hajade han till och bedyrade, I att det var mera än han fått ut ur hela torgresan, och då hade han likväl flätat och bundit itvå > > dar. och - blivit Ängeltofta gård.” skyldig för riset, ' : Vintern! blev svår. Marla rälk= nade brödkakorna och mätte fle- ra gånger med tumnageln,' innan hon skar, och potatisen åts med . skalen 'på. ' Lille julafton gick mor "runt hos bondkvinnorna i "byn; för första gången 1 sitt liv, - : och "kom" hem med "bröd och + korvstycken knutna 1 sitt för-, "kläde, Johan Viktor låtsade in= [te se det, men han svor mellan - kulorna.; När mäster var ichu>! tänderna, när mor på juldagen mör, berättade han om en stor" ställde- fram godsakerna; likväl sade han inte nej. Redan innan” ; snöfläckarna smält bort på åsen, var mor ute I den skarpa mars- vinden och' hörde efter en som- marplats till Viktor, Jeppa iHov. kunde :' inte ta honom tillbaka, för han hade fått en systerson latt sörja för, och derine skulle. . göra skäl för sig som vaktepol- ke, Vitt och brett fanns det inte | en bondgård; där de hade bruk för en nioåring, men Maria för= tröttades inte; och hon gick allt längre och längre bort: på sök. Många morgnar försvann hon i ottan och stod inte i dörren förr än sena kvällen; hon gick ut till den flacka strariden vid Torekov, hon korsade åsen och obygden - för att rannsaka de halländska byarna på norra sluttningen, och hen gav sig ut på milslånga van- dringar över slätten, Tbland, var 'hon' så förfrusen och trött vid hemkomsten, ' att' hon inte ens svarade på frågor, och Johan ” Viktor var mörk. som ett ilsk- moln, här han hörde henne ho- sta. Men. så kom- äntligen den afton; då'hon fick mål i mun” Inen4 ilen stor gård halvvägs mellan ” ”Fostarp och. Munka- Ljungby' hade' hon. satt Viktor för sommaren. Det var meningen han skulle börja i maj, men hon hade lagt sina ord så väl, att han lika' gott kunde få: instäjla sig sista veckan i april. Det var en präktig och förmögert gård, Jöns - AÅradsson hette bonden, han ha- de inte något dåligt ord om sig, de hade massor av får, en fi och mjukullig sort utrikes från, men dem skulle en större pojke ha hand om. Viktor skulle mest bara syssla med'gässen, och på > allmänningen "skulle han rnålla ögat också på ett par flockar, som hörde till grannarna. Nå- gan lön hade hon inte vågat nämna, men hon kunde aldrig tro annat än att han skulle få en slant till hösten. Det var långt dit, två fulla mil, så det teckna- de sig inte till att Viktor fick - råka far och mor denna eidan mickelsmässan; men försörjd Forts. ten, sedan han vänt åter från Ljungbyhed; han drog åt svång- s AAADARAAARA TTT TETSTTYTCTTYTT YTV Am SM MADAABNADARAANDASAAADAAA.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.