"YvYeYveTrYYtSYYYYYYEYTFEYY ARA . NGAN , 'utoM DE Stöiciella festiighe- terna har i. regel varje byga sina speciella - högtider. De "urgamla marknaderna är ofta omgivna av » icke ringa festivitas; man tän- ker sig bara Våxtorps marknad i : Sydhalland,: och av långt större betydelse var — och är — Ki- : viks och Värnamo marknader. Om vi går ill en annan av de ”danska provinserna”, Blekinge, så" finner vi där en mycket be- "tydånde festlighet, som . kallas ; ”den 1 maj” rätt och slätt. Skall i du till den 15 maj? frågar man . vänner och bekanta. Det är frå- ga” om läxfiskets högtidliga in- ” augurérande i Mörrums. ström, Klockan 18 på kvällen sagda dag : börjar, notdragningen sefle siden del" av. ån, som Jigges . anför . nuvarande järnvägsb: - Ofta om åren samlas då mer.ån 10,009 Personer till en verklig . folkfest' i Mörrum. oe EN ANNAN blekings i stlig- het, som dock numera väl i: det närmaste. upphört men” i gångna tider var av stor betydelse; var fösta : bonnadan” - eller på be- gripligt idiom uttryckt: ”tokiga bönders dag”. Tid: tredje bön- dagen, alltså i juli månad, Ort: Ronneby: ' Inom fyra” mils. om" " krets var det en massa ynglingar ör, men dessutom även s ärm med olika färdmedel begav sig till Ronneby redan på Tördagskvällen. -Då seklet var s ungt kom besökarna mest i häst- ” skjutsar, medförande matsäck och drycker,. helst starka såda- na. Den Jördagen var det köp- rush i spritbolagets "affär i sta- 1 den. Extra "personal måste bi- | träda 'de båda ordinarie bedaga- |. ” d, damerna, av kunderna älska- "de och beundrade. De både ga- nymederna hade hög färg, nä- ”sorna var röda med en klädsam dragning åt blått. Som sagt den dagen tappades en massa liter ur"de stora liggarna i blanka” kopparmått : och förpassades i kundernas medförda buteljer via lika- blanka koppartrattar. > 90" öre lHlitern . kostade brännvinet kring . sekelskiftet. När den störa folkvandringen nådde Ronneby" mot solnedgån= gen; i härbärget”, Nej, man ”karhpe rade ute i Snäckbacken eller i de andra eklundarna nära sta- den. Här blev ett uppsluppet liv i den ljumma sommarnatten: när "satt ett lag och lyssnade till un- derhållande historier, säkerligen / d j ij "där improviserades ett ”dancing party” — till ”skral dragspelsmu- sik, där återigen artade det sig till ett lovande slagsmål Över "det hela , vilade den nordiska: sommarnatten. .De talrika näk- tergalarnas sång i busksnåren ö- verröstades denna natt av mäns niskovimlet.. PA EFTERNATTEN kröp man . omkull: i gröngräset och sov nå- gra timmar. På morgonen inva- . derades staden. De "flesta ville väl bara titta på en "verklig stad och - allt ” det' storar tade där. (Ronneby: hade då c:a 2,000, . inv.) andra åter roade sig med, att trakassera. mötande stadsbor och för övrigt uppträda: busak- tigt. Så gjorde man lovar nedåt hälsobrunnen; som de åren ha- de högkonjunktur, "ofta tusenta- let brunnsgäster, som sökte häl- sa vid den berömda källan. En ”bonnadag” vid sekelskil- tet. blev fridstörarna värre än vanligt om ären. Stadens båda poliser vågade inte visa sig, U- tan "budet gick till borgmästa- ren, som var en mycket impopu-, lär. person. Med lagboken ihan- "den "begav han sig ned till ån, ” där den skränande folkmassan vär samlad! För att bättre bli . hörd, då han nu skulle läsa upp- rörslagen; " vägn, ' som : til Detta -observerad -dådkrafliga. ynglingar, som; var. framme högg tag i vagnen "ned i ånsmed den jämte borgr mästare och laghok. : Detta var ju en g telse, mén man fick "reda på vilka förövarna var, , "effektivt arbefade polisen. då. VID DEN TIDEN. var det klent beställt med väg” "och an- nan frid 4 Blekinge. Detta sam” manhängde med tillfälliga för- ändringar: 1: näringsförhållande- na. Man hade upptäckt den pri- ma blekingska graniten, oc stenhuggerifirmorna växte upp som svampar en fuktig”. sommar, En del av.desza företag var ty- ska — stenen rönte stor efter frågan I Tyskland — men de flesta firmorna Var svenska, fälligt stod där. es av ett, par raskt ) rov förbry- visst: aldrig il il L ÄRAN AMBAMAARSANAADAASA ANAMMA, inte lämpliga för söndagsskolan, stog . han upp i en | Stenhöggarna Kunde den rådande rushen förtjäna upp till sex' kronor .om dagen, om de arbetade länge och hårt. -- Om- räknat : efter + köpkraft och då bn ut med någon skatt; blev denna | dagsinomst lika "med en - dågs- "| penning av 150.kronor nu! Det blev ett hejdlöst superi, och. d sämsta lidelserna släpptes lösa. Stenhuggardistrikten - blev. som" guldgrävarläger i vilda, västern. Den ,: fredliga; befolkningen ut-, sattes för övergrepp inne i hem” men och under' utearbetet, Väst var det på landsvägarna, Stora ligor. drog fram på lördagsefter- middagarna, hejdade : 'skjulsarna; som kom från staden, 'sökte ige- nom ' vagnarna" "och "annekterade brännvin, om sådant påträfkfa- de. + misshandla - färdemannen. (Raggarna nu ”har dog en Räk. ke navnkundige Aner”.) Den gamle "”landsfisalen ' (länsman- nen) i det värsta distr iktet Vvar- ken dugde till eller ville: in pa. Det gick 'så långt, att lant- männen icke vågade fara till staden med sina produkter.” ” "DÅ s INGREP länsstyrelsen. Det var inga verklighetsfräm- mande” samhällspsykologer,. som i oändlighet diskuterade om hur. under man på. dessa lösa individer aldrig kom | des. : Fann de inget, så kunde li YVYYYYYTYTYTTTYY PYTT ”YYYveevYvtYTY TT OTY YrvYrYFTTETY TY vv vyveYYYYYYYYTYTTYYYYYT YrYTYT M i " f i YrYrY Y Y YYYYYYYYYYYYTYVTTYV YYTtTEETYTYTTEFETTYFTTT ”humant”- . ilkot - missbrukat: ord! => vc skulle återför. 0 paa vg till samhället; Nej, lands tinget: b jade- medel tili SNR i anv. a ridan: - ser, två stationera de” poli- de S na, två i Kärlshanun. Karls "kro "Så. sen. ,lördagsoft äm. mest utsatta riga Kavnlle- poler; I i patrulltidande, :- :De. var Sd. med duktiga batonger Cl långa läder 'naror, vilka se- nare hade e .k nn -Btrolig fö 'måga att på det slingra sig..om armarna land re som; gripits, in å ati ofreda am: var i ärd. med farande; Och" nu fick; "han i raskt tempo "med snaran 'om, handle- den lunka vid sidan om ' hästen N. Gjorde han våld- samt motstånd, lugnades: hån av batongen: Det kallades att miss- dådaren skulle. förpassas. tilla resten,” men gatloppet var ändamål; ty. delikventen släpp-, tes vanligtvis, , innan staden nåtts. Denna ' färd. glömde han aldrig, . "och' länge kunde han ståta: med. de svenska färgerna på rygg och lår. På otroligt kort tid, var väg-. och hemfrid; åte ställd i bygderna.” : I bästa: "Men: = säger den "moderns samhällspsykologen —' dessa så inhumant behandlade” stackars varelsor, som inte fick avrozgora' sig eller. gå utlopp år sin dåd" kri 10. 5. Vi fo Vi känner. ju i- gt- ör livet. Ja; förfat- tare. kände en. person, com i sin > ungdom ;: "deltagit i, sådana landsvägsräder och" Åtmistonée en gång . sprungit. mellan. | med den famösa snaran Han blev. med: tiden en framstående och värderad" köm- munalman 51 hög. ställning, Så knäckt”. blev: han; Men det är möjligt,” alt. när "Lan på, gamla dagar :tänkte .på den "där.straff- marschen : mellan polishästarna, han fann att det var, ett-humant straff: . det. hade, - då Ingenting annat, "hjälpte, "otvetydigt : lärt honöm, att väd som, återstod för honom var. att :'aceeptera.mänsk- lig hyfsning; Och kanske det sav allt: "hans förseelse skyltar: varken: i polisrapporter eHer rfättsprotokoll. Vid svårare förseelser eller då' målsman: så yrkade;- blev. det naturligtvis rättsförhandlingar ; 2 och - Uutmätt straff. enligt v straffiagon elier Nu ligger Torpar-Janne arbetar åter i betorna, i år har han sällskap med pojkarna. De. kryper ut- med de gröna "raderna och lu- kar bort ogräs och överflödiga plantor. Kvar står en rad med ensamma .betor. Medan de” arbetar talar. de om djuren och om fisken och om skogen. Arbetet går. fort: när man bara har något att tala om. Abborren har börjat - söka sig - ut på djupbranterna nu då vär- men kommit: Där jagar de nor” fäntis naturligtvis inte” "TUM | sen och siklöjorna och kalasar I väldeliga. De blir breda och kraftiga. Sjön är känd för sin rikedom på storabborre. . Nere vid "bottnen bökar braxen Den ska snart bli fin och god före. "leken. Då kommer braxennäten ut. Torpar-Janne brukar sälja braxen till stan. Det är ingenting ovanligt att få hundra kilo stor- braxen en morgon. Då kan det bli pengar av det. 2 |: Sick-sack, huggormen; har : kommit upp i värmen. Nu ligger han på branthällan jämte skogen och jäser och mår bra. Han le- i ver-mest på möss pu. Det är ett gott mössår. Han ska inte behö- jv2 svälta, En dag har han. tur. En orm- vråk som fått sitt bo förstört och sin maka skjuten, kommer en Idag seglande över Rävaljung. Hans öga upptäcker den soian-, 'de',. ormen. Först: sänker sig "ormvråken ganska lågt ner. He- Ja. tiden grenskar ögonen. mar- ken kring ormen. Vråken kan slår blixtsnabbt ner mot jorden kommer hans skugga att glida över ormen, Denne hasar gig instinktivt undan, med en kvickt” slingrande rörelse och har turen att träffa. på ett hål i jorden alldeles intill. Det är i: sista ö- let. Ormvråken får höja sig utan byte, : Den några rundor, men styr sedan åt öster. Färs Så klarade Sick-sack livhan- ken depna gången. +." ' Nu har alla djuren och fåg- larna sommarbrått. Det är ung- arna som ska födas, Rödpäls ungar leker utanför lyan, med honräven som övervakare. Ion ligger: stilla strax intill. Hennes uppmärksamhet är spänd. Hon sta ljud "varnar hon"och alla” ungarna glider in i lyan. Sist springer honan själv, - Rödpäls ligger' uppe Å. ett gammalt vintergryt på åsens topp. Han trivs, bäst ensam. ' Sommaren och ljud. Allting lever, Över- allt, 'händer: det något. Naturen ch jär grym och hård, men också | givmild och slösande ril. Så går ' varje år lika i sig själv, men alltid med något nytt. | mmer alltid nya djur och Här ko nya fåglar. De gamla försvinner. farorna, Bör. attt en De många. [SA sommaren kring;del mister denna jakt. Men just som han ' vet att fara kan hota: Vid min-; är full av. dofter] mar, går. en älgko med sin kalv. Hen repar i sig av Jingonris och blåbärsris. Skalar” ibland: någon låg asp. Också hon vaksam mot allt :som sker, Hon' har kommit uppe från kronoskogarna men, FEN RN | Av . Ingvar Wah lén | " nytt: De: upptäcker. emm msn trivs vid sjön.” Här är bra med mat. Tyst och fridfullt. . Över sjön syns skogvaktar går- den. Solen lyser, Här går fasa nerna ' på de små åkerlyckorna. Fasanhönorna ligger på ägg ut- med de risiga gärdena. Rävarna de” värsta fienderna. . Men är. duvhöker kan" också göra små lo hvss.' Ibland blir en bale med blågröna ägg övergiven. Där ska aldrig några ängar födas.: Fasantupparna går nu. i en- samt majestät. Deras strider under parningen är över, ” De oo = frivs, med” sin. plockar' och- blir. feta och dästa. Sami rr : krafterna.” till en lång "Deras I grann er gräktér lyser i det gröna gräset. 'Ingén av skogens fåglar har en så skif- tände klädedräkt som de'. » Somliga dagar är både" skogs ; vaktaren, " Torpar-Janne : och pojkarna ute på. sjön”och fiskar. " Pojkarna får. 1 . enl liten vetenskap bara at nå at vär ”storabborren 1 till-under. skiftande väderlek ' Det är inte alla som blir :go- då, naturkännare. ens under sakz kunnig ledning, Man ska "vara till: det. Som. Tornar-Jari- 2. Som” skogvaktaren. ;Och som . pojkarn; .det'regnar, tar, jorden, en och sjön emot med öpp: | na munnar: : Efteråt. är-allt rent terna "starka. Det sjuder er "och ; lever. Livet är > livet. går alltid vidaret. "Nya höstar,' vintrar .;. "i Nya vårar och nya. "rika och värma somrar, . : Sjön är sig al id lik. SABBATSTANKAR Av kyrkoberde. Olof Mör . Er > Jesu vän. : 2 17, 1. Jesus behandlade Zackeus som en vän. ul 1. Man har ofta gjort Zackeus till.en Jöjlig figur —:en liten fetlagd . herre, som springer av alla krafter och pustande klätt- rar upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se, bättre, för att av pur nyfikenhet få se, hur en ryktbar man ser ut: Man har också 'utmålat honom som girig och samvetslös, inhan han" träf- fade Jesus, <Z gonblicket han slinker ner i nå-| '-Fantasien har ju fritt, spelrum omkring många av” evangeliets seglar över ängen? gestalter, som det icke står mye- ket att läsa om. Men vad nu Zackeus beträffar, tror jag man ofta gjort honom orätt; Det var " förvisso en kraftig och vig karl, ingen förgödd vekling; han var vaken och intresserad, han vil- le veta, han ville se, heter det om honom. Alltså han var ing- en självgod och slö: person, som icke vill göra sig. någon omak. Det är något pitt och ung- domligt över honom, även däri att det var något gott och ädelt han, ville se. Hur han hade blir vit rik, det veta vi icke, men hans" vakenhet och, rapphet kan ju' visst ha någon del däri: .det . | behöver icke vara bara glrig= het och hänsynslöshet, Hans förmansskap. kan, tyda på: både duglighet och kraft. . : ;2, Emellertid 'ansågs han icke vara någon" ' bekantskap för. en helig . man. , 'Hans yrke gjorde honom märkt. Ifan hörde Icke till de socialt ansoddd Han' var gäster, och det. är'ju åter ett "vackert ' drag, men ' när: ha rn [LE | gjorde” k, St. Iarrie,' kunds; stt, gästabud, var. det, nog mest hans” yrkeskamrater, "som höllo till godo, | fcvioevast ' Jesus "drog ' ett streck över allt + detta ' ' nogräknande. Han bjöd sig själy till gäst hos Zac keus.:-Det hade, nog. varken de skriftlärde, hans lärjungar: :eller Zackeus själv väntat.: Men Je- sus hade läst något i hans ögon, som de andra icke sett;' läng- tan efter något högre, efter ett högre liv. - 1350, vad. Zocksus blev: glad, och. Nu;: fick" han bråttom för åndra' gången. den "dagen, att komma hem och taga mot. Mäs= taren, "Vad sade nu Jesus” till tullmannen? » Oftast har man den " föreställningen, att Jesus passade på att läxa upp honom ordentligt och tala stränga för- rmaningens ord fill den! synda- ren, Tänk, om, Jesus hara var god ' och; glad 'och' vänlig mot Zackeus och visade, att han uppskattade hans ' goda sidor! Tänk, om' han inte alls. förma- nade honom utan lät honom hållas i sin översvallande gäst" frihet och välvilja, . Säkert var icke med : en ljungande straffpredikan, som Jesus vann Zackeus. 'Men lika säkert äratt Zaokeus- fick fullt klart för sig, att han här stod inför heligho- ten i. kärlekens” dräkt, och att han förnam -. att- han från den stunden icke längre va» som förr, icke, sin egen utan Jogu fånge, Jesu”, vän. / 4. Det var därför Zackeus fick brått för tredje gången den da- Ljungby, ' och: han: hade . turen om jag: har utkrävt för. iver jag fyradubbelt Forts. la När Johän, Viktor hade: den tonen :i rösten och det kastet på huvudet fanns det ingenting annat att” öra än att lyda, det visste Mari ; och Viktor skicka- 4 des av. på sin dystra vandring. Han var undergiven, och ännu inte; riktigt, vaken — all ”den förlorade: sömnen från” somma- ren anmälde sina krav. Tung i huvudet tågade han till Munka- att ;. möta : Jöns : Åradssön. .på gårdsplanen; - i ordentligt förde |: han. fram. silt, ärende. ' Bonden drog på. munnen : och frågade Viktor, .om han missta ' : vad, ett par..träskor kostade, - sÄtta: gkil- VIKTOR: LEJON att Tå byta ut de två paren möt | ett stort pår med läderskoning lill mig, -Så har du 'skaffat mor något rejält" att gå i — det är inte" många som gjort så myc- ket vid nie'år” Hon hade tå- rarna.i ögonen. ”Nog' kunde vi haft bättre bruk . för .' sexton skillingar”, ”mumlade Johan Viktor.- - ;”Du lär väl ändå unn det”, svarade Maria. : mig ". Det var andra gångén” Viktor fick sin lön.” År. de å år, och de var vars andra: ganska "lika. :: Värje . vår ta en på ryggen och en in på brö” stet och gav sig av ner till går- darna på den leriga slätten, Där är folk så dumma, att de vet inte ens hur en encbuske ser ut — de tror att vi odlar dem på åkrar och att de växer med roten mot himmelen.” Att det bara var som far nojsåde, ' för- stod Viktor, denna gången ge- nast, Bondhustrurna ville gär- na ha det repade enet från åsen, de gav mat för, det, och när lyc=" kan var god en och annan sty=. ver; när Viktor kom' hem med de tomma säckarna rullade till ett bylté, som' svängde muntert I remmen, stod far i dörren och lingar, kom: svaret rappt;' Vin tor hade / själv > varit. med, far. "köpte- det sista. : paret bes träskomakaren i Rugered, Om, du ' får .till tre. par; blir: nöjd”, > sade; Jöns -Åradsson; tog upp.: en ; Fung skinnpung och I räckte » Viktor. en. stor. .blank . tredaler... Viktor tackade. ” tade bonden; Han var en myn; ig - man, men haj hade, aldrig velat .vara' elak. ” - På hemvägen blev Viktor matt och ' sömnig igen, men 'sjä- laglad - var han, i och : när. han , | kom till” -Rugered, "gick han.in [till träskomakaren och handladé' ”Ipå stående fot tre pår träskor; ' |han fick dem bundna i ett. snö- re och lade dem - över » axeln. När: han kom hem, fann' Johan Viktor, att: ”bojken: hade | nya träskor: både på rygg och bröst. + ”Jag tror. (fan' rider: dig, ditt > Ipundhuvud”; brast "hån ut, ”vad skall du med så många” träskor”. : Viktor 'såg Simmelkantig: ut: ”Huäsbonden :.så. själ : skulle få trea par”, Med, ens för= stod han sin "dumhet 'och brast i gråt." Ce "Men" Maria kom ut ock trös- tade . honom. '.”Jag .skall gå in om till: träskomakaren" och. be lar ”givér. jag At. de fa av någon igen”. ”-Han .sade det så att det. hi des ay alla," som; knorrat” mot "Så "bringade Jesus en "syndare frälsning; -Frälsning? i. Def var ju bara goda: gärningar, Zacke- ningar, botens och rättfärdighe- tens: gärningar! . Kalla” det, vad du vill, det som 'vederfors Zac- keus.' Jesus kallade det; ning: :2 Hur . behandla Jesu åtter- : Sliare nu ' för : tiden de:ut- stötta, de märkta, - "1. Är det icke så, att. de få rös na ganska litet: av' tron "på det gudaborna” inom, .dem,. det”som behöver väckas. och" stärkas. Alltför ofta” händer det, att de som : stött ut sig: själva" på det ena eller andra sättet, ' bli stöt- Ita ändå längre bort av sådana, sor tacka' Gud, att de icke. äro såsom ”denpe 'publikanen”, Det är stundom; som, kunde det icke nog understrykäs, att den eller den är mindervärdig. Tänk våd en - Ystraffad” «människa i våra dagar. har svårt "att bli uppta? gen i ett, arbetslag. Och '; skulle han "Iyckas bli 'det, så. var Viss, att. han :blir utmakad, så. fort det blir känt, att. han. varit, i 'de- lo-med rättvisan.: Både för den borgerliga « hederilgheten ”' "och för: Jesu efterföljare liknar "det nästan: en samvetssak, "månhe- ten om att. 1 en, olycklig! och utr stött : märmiska ' icke får tagas till nåder igen och få det bra:: 2. Vad vi litet var ha lätt, att glömma är. att vi själva icke ha annat än nåden och barmhärtig- heten att fly till och att. Jesus sade: ”Allt . vad 1. vilj en, att människorna ”. skola ' göra mot eder, det: skolen I ock dem”, 3. Sudda inte ut , lan vätt och orätt! Döm "synden och försvara” den. icke. Men slöm icke, på rad sött Zackpus hlev en. Jesu. vän! Alla utstötta äro icke som .Zackeus. Sträng- het kan vara det rätta mot, som” liva. Men aldvig: en" stränghet. i vilken icke förnimmes en god- het 'och ett. förtroende, som ti- nar elt fruset hjärta. Och glöm icke, att där en människa bör- jar. göra Zackeys' gärningar, där har frälsning veder farils det huset." gen, 'Han' ville, vara värdig” sin nnyg, vän n och hans vänskap. Där- AMD RABANMAA. > Text: Luk, 19: 110. 7 AMA : I bondhustru i Rugered, och" allt lett par strumpor på vart. dus- "jen daler..En daft; då. Viktor var 1 us:kom rhed! Ja, men tröris gär- : - Ka strumpor, han lärde sig ock-' drog iktor ut' som , vaktepojke, mmm enn - öök ”Inte ; så mycket'att. tacka för”, skrat- än MANA mg att : komma bort på ett : ställ oftast ill .envbondgård neråt slätten, och varje höst:kom han tillbaka, ibland med. en slant, andra” Bånger,, tomhänt, ibland trasig och" illa” ”medfaren, men stundom klädd"1' en: ny tröja, I strumpor ; och; stadiga träskor. Om vintrarna gick han en eller annan månad: i skola hos mäs- ter Ajax, fast det inte var myc: ket. mera ”att. hämta: där; han var bliven. lika duktig som Pet- ronella, och det hände att han blev isatt" till att: lära” de andra barnen" "att - rita” "bokstäver i sandlådan > eller; förhöra - dom på multiplikationstabellen, Närhan fyllt tio,'slutade' han öpp att gå dit... Istället. hjälpte han mor därhe ma: med "att karda ull och sticka "tjocka, ; präktiga strumpor, gråa och vita. bära dem fick han inte; hade. fått ', ullen. . från: någon Vad-som stickades färdigt i sol- Sus | dattorpet lämnades: tillbaka" till ullens ägare, med undantag för sin.” Det +-var arbetslönen;' och Maria. fick; sit den i'reda pengar genom: att. lämna: sina strumpor till /.en.z krämate i: Ängelholm, som 'sålde" dem i: sitt. stånd vid marknaderna; Han & skilling paret, "men han: inne med far för. att sälja. kvas- tar, kände.han igen :de:strum- por han, själv stickat, hängande på ett snöre; ”han' var säker på sin sak, för på en strumpa hade han, stickat” fel. vid "hälen; krä- maren: hade kallat det” fören mista”: och” hade dragit av" en skilling på befalningen. Nu, såg Viktor; " att - strumpan hängde bland. de andra, och han frågade om det paret" också: kostade” en daler, Den rike krämaren' skrat- tade" gott. ”Det är' väl, att ine alla "har Jika: skarpa. ögon som du, pojkbunting; för:då fick jag nog behålla. dem till döddagar. Här får du i alla fall en lergök i stället för ”skillingen du ,mis- tat, Men nu är vi bolagsmän, och blir jag inte av med strum- porna, så får du ge mig lergö- ken”: tillbak '—ta bra vara på den!” A Viktor: blev. örsnibbarna; när han höll. den bruna 'Jergöken med en "vit rand kring ' halsen 1' sin. hand.” .: Han gömde ,. den : i .sänghalmen var kväll, och var. morgon: han var hemma sob, göken' sig hes. När han skulle ge sig bort och: vak- ta. vågade han inte ta.den med bland" främmande. och frågade oroligt” mor, hur han skulle få reda" på ifall strumportia blivit sålda; men hon. försäkrade. ho- nom, att han tryggt kunde jäm- na lergöken i hennes förvar — krämaren "hade. bara skämtat. Viktor. tvckte att de vuxna var pesynnerligd; de' sade ting.som de inte menade, Jöns Aradsson i Munka-Liungbv hade "också fört honom vilse. Det var bara mor man alltid: kunde lita på. : Viktor kunde inte bara stic- så väva "band: det var mor duk- tig. med, för hon' var barnfödd now om åsen, bort åt Knäred tilll. Far hjälpte han med att binda -kvastar,' och när ingen- ting ' annat fanns”att syssla med, renade han enris. Det stod så många enar på backarna och på gränsen still myren, att” ingen förmenade" dem att fylla ett par a tappa byxorna.” ' log så mustaschen krusade sig: x "Fly. mig raskt svångremmen, - Meri för, här hav .jag gått hela dagen och hållit. på aDet var, bäst att vara hemma, hur. knappt. det än .yar med. ". kosthållet, Men när det artade sig. till .vår,.var det en ”välsig- , där det fanns mjöl i bin= gen; och ' om . det inte heller vankades hugg och slag, så var allt bra, Ett par vårar hade Vik- tor. själv lyckats söka upp bra platser åt sig i gårdar, där han kommit "med, sina enrissäckar; han. hade så 'mycket erfarenhet nu, att han väl förstod vad det: kom an på: han ställde. om att han fick se liggplatserna istal- let " eller , lagården, innan han - frågade sig för, han tittade in i folkrummet; när drängarna, satt till bords, "och lade märke till . vad som ställdes för dem, och varsnade han" ett. vänligt ögon- kast” hos mor i huset; så stack han ' tvärt. fram med sin bön. När hän var; elva: år, tjänade han: en:sommar på en gård vid Vejbyslätt; ” där. han: hade det som en hare i en -kålgård. Hus” bönder; lånade honom" en 'sol” ring av. mässing med de latin- ' ska, siffrorna "på, och! när han” hängde upp, den på det rätta nom sett, litet, borrat: hål,. fick han "reda "på ' vad klockan var." : Fåren gick på en' äng nere vid: havet; i maj.var/ där. så "många + lärkor. och. vipor," att hela rym--" den var full av sång och skrik. När; viporna'" sprang på: marken, ; hade de. en: vippande tofs inac- ken; Viktor. tyckte, att de lik holm, när han för root.i sin bod ” med en lång penna bakom örat." Han Öppläckte, "att. när: de” ög Dp, och skrikande vände i vin=> den, så var det för! 'att leda bort vn miäkaamböten., från sipa bon,” Hpo deras reden, som han vitt-" jade: på de: gröngrå, brunfläck ga ävgen. De var goda" att. dric-; ka, rån, men ännu, bättre gedan it kta, då, ägrvitan var. blå : och: grön. Bonden: hade en dottér,. som war jämnårig med Viktor; 'hon kom: ibland "till ho”, nom med mat och stannade kvar - "ute. "på "ängen, när vädret var : varmt och soligti; de lekte till-" sammans: "Han hade: aldrig fört : haft. en. Iekkamrat.” Av: hassel- Nn först. blötte, han. dem i, bäcken, sedan. knackade shan' försiktigt ” på .harken, . så att han fick den - att. lossna från träet. Han hade kvar kniven khan .fått;l Tuze-> ; reds 'hovsmedja, och. det halva. bladet :hade ban glipat så vasst, att. Kan. kunde” skära ett djupt hack i parkröret utan att kros- sa det, Marna satt och, såg på 'med beundran, hur. han, forma- de : till > der lösa nlyggen för munstycket, ÅA att luften kun- de passera; i de han in en liten ärta — det gav en skarp drill. Han' giorde åt henne en visselpipa. med ett långt skaft, där hen ristat hen- nes namn: det kunde skjutas fram - och tillbaka i barkröret, så att tonen blev högre. eller > : djupare. På hyllebusksrna, som växte vid" 'gödse!staden, sökte han en rak stam och skar av; - märgen. drev. han ut med en : järntråd, av pokeved täljde han , en laddstake,. och » Marna kom med blånor, som - -hon tigst av Dem! tuggade han Hill” proppar, runda som kulor; en täppte till mynningen, . gen an- dra drevs av. laddstaken genom loppet .med rask fart, och den. sammanpressade luften slunga=.. de ut: den yttersta proppen med en smäll som ett gevärsskott. kvistar. "Far, band hop säckarna med : läderremmen : han hade trasiga, säckar med grenar och t' kring | livet, och då kunde V Viktor > "Forts. > AMRA AMMA MAAKARADAAAASLAÅ. vare vvvy ANAAAMARADADAAAA MODA nåde strumpkrämaren, I: 'Ängel= > | KJ s - sättet och lät solen falla in ge=- vr han: lät inte: lura sig och sökte": SN käppar- gjorde han; visselplpor; > i tomrummet peta= -
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.