; | människorna, ute, på gårdsplanen > just då. Marsskymningen börja-' Snön låg ännu kvar fläckvisi = på slätten : då Kivi, tofsvipan, anlände. Han kom' med "en. hel flock ' vipor. "från England och hade flugit över Danmark; och in -i Skåne men "stannade på;allvar |: först då han nådde södra Hal; ;' "land: Här hade'han sitt revir, här kände han sig hemma. Den + kväll - han kom, blåste. det. en skall nordan, men Kivi. seglade i ryckig flykt över marken och ropade sina glada skri över att vara i norden på nytt; 3 — Kie-vitt! Kie-vitt!. klen Hemma . på Bäckagård stod ka. Den lilla med de. spetsiga al i boet. För 'den som 'sök var det ytterst svårt att rna . inåt te boet Upptäc-= > gropen märktes Nn- e, få kviekrotsstråna > Nar :också svåra satt Upptäcka, Äpg- ens mörka .förg var lik - "jorden. På så 'sätt skyddades boet" för" Upptäckt. Men. det” fanns också andra sätt.;, Kivi :var, inte, rädd ay sig. Bara.en kråka blev ..syn- lig skrek Kivi;sina: värningsrop och gick. till-'anfall,. : Skri, .krå- kan ;; som. bodde". långt uppåt skogsbygden,::kom en. dag Seg- lande över: åkrarna, Kivis maka hade just lämnat boet för ett ö- gonblick, Skri hade skarpa. ögon, " året, >” graven. De: hadé inte så farligt de lägg a sig över markerna, ;— Hör! sa farfar, Nu ropat vipan för första gången, iår Nu är det vår, « cn "Ul och Stina ” rusade" ut "på vångavägen och fick se. två vi- por: singla omkring över NOT: åkrarna, +. -— Det känns underlidt dån män hör vipan för första gången, på sa "Anders Olsson, ' Den minner en om år som flytt: . — Ja, den har funnits här sc sen jag var liten parvel, sa farfar. Jag minns,'d. '. - ev Så . berättade . farfar räinnen -från "andra 7 vårar för de andra. Men på natten ökade stormen och snön började -virvla.. Kylan blev "skarpare... Kivi och häns maka sökte lä vid:'ena märgel- ont av kylan. Men den virvlan- de snön. tyckte de "inte riktigt om. På morgonen vär det alldeles vitt. Mjölkbilarna satte sig fast i drivorna "och höll -där med brummande motorer tills” de fick "hjälp att dra sig loss.. st På Bäckagård såg farfar be- Han. seglade i glidflykt och upp- täckte de. fyra äggen. Ägg var hans älsklingsmat. Här väntade hän. ett skrovmål.. är Kraaa, sa han och skulle just landa, vv. i : Då fick Kivi" syn vå honom. Med "ett. gällt skrik. lyfte Kivi ":] och: slog. rakt ner: mot kråkan som: vickade till i "flykten , och höll på att'mista jämvikten. "Ki vi snodde". runt i luften under gälla rop och slog gång på gång, Skri kunde inte landa, ' Allt fler vipor kom Kivi till hjälp. Skri | fick” allt svårare att” klara sig. il H Under tiden flög de båda vipor. Ten a Nena . na ropande över fälten. De kän-' "Av i de "glädje "över denna stora slätt - ” som var deras mål för den län- Ingvar Wahi lén ga flyttningsresan, et : BUN ma Med. tunga Vingeslag flög han så forf han kunde bort mot löv- skogsdungen där han kunde sö- ka: skydd bland träden: 0 rt - Viporna jagade kråkan obarm härtigt. De visste att han vår en av deras värsta fiender. Kom en kråka bara: för några sekunder ensam i närheten av boet fanns inga ägg kvar. Men upptäcktes |.- kråkan av någon vipa drevs den obönhörligt : på flykten. Vipan YrYrYtfYftTYTYTYr YYYYFYTYTTYTYTTTYTTYTT FAHOLMS TIDNING UD. [4 ox YYTYYYYTTYTYY YT TY 2 - värfår geln |; de Harvat intill ett fb sprang Stina av och gjorde en liten hå- la inne på det. nyharvade. Se- dan” flyttade hon hela boet dit. Bara ett par vändor, efteråt ha-; de vipan' letat rätt på -sina .& och ". låg. där. ruvande" på rn Med mörka, pigga ögon såg vi- pan, på traktorn som brummade och luktade. Tofsen” :vajade,: Vi- Pornma liksom ' förstod att deras bon..skonades. :v, rg "Den » dagen - harvades nästan alla ; de: norra.:åkrarna.. Då Ulf tröttnade på att köra tog fadetn vid igen. «Solen; sken, Våren kom; med | häftig värme. ' Den. dockade; ut farfar på åkrarna. Han var med barnen: nere. och såg på Kivis, tofsvipanis, bo, tegfagn but tor Invid : :märgelgraven;; plockade Stina små + gula. blommor., sora växte 'i. det torra fjolårsgräset. > >. Vad, är .det för blommor? frågade. hon farfar. Olof såg på växterna, Ti od "— Det :är vårfinge ten; sa han. Den -blommar tidigt. : oo, Så näpna . gula blommor, sa: Stina. aa De gick där i dén: nyharvade TA -kymrad ut vid frukosten: går. Vilken välkomsthälsning! & börjat söka larver och anndt ät- > "Bat Men det fanns ingenting i snön. Men de kunde äta litet av brodden som de fanns här” och var. Deras huvudsakligaste föda . bestod annars av maskar, larver och insekter. . ingen lag. "Nu var fruktad av de flesta rovdju- ren, Inte ens Sara, vildkatten, vågade anfalla viporna. De skrek så skärande och slog så ilsket kring öronen på Sara som tycka. te om” ”fystnad ; och ville” Ismyga sig obemärkt fram," att kattan helst av allt flydde” då viporna kom. Ingen småfågel stannade ju på sin plats inför vipornas häftiga skri. All jakt förstördes av 'de där svartvita åkergentle-' männen. =. or — Stackars. vipor som kom j Just då hade Kivi och makan "Men nöden har hade vintern : prydliga ut "mer ” snodde och vrängde i luften, Det — blev tiocka och fjädrarna fick en "brunaktiga med stora svarta knäppt till ordentligt i mars. Senare på dagen kom solen. Dagsmejan fick snön att bli vattnig och det rann och kluc- kade i alla diken. Nordan still- nade och i värmen stod vipor- na, nu ökade till två par, och putsade sig. De såg mycket i sina svartgröna rockar med en vit skjorta. gli- sande fram. På huvudet vajade tofsen. Kivi. hade längre tofs än makan. Hans färger var också glänsande, Han nästan skimrade i brun-svart-grönt ö- ver ryggen. + Den kvällen Fopade” viporna över hela slätten. Det var stitta lugnt o. ännu flera plussgrader, Det fortsatte att kvillra och 1le- va i dikena 'nela natten. .. - Våren var på väg. Några . dagar . senare började Kivi och hans maka att bygga sitt bo.. Nu hade våren smällt ner all snön. Akrarna låg mörkt svarta. Kivi hade valt ut en bo- plats strax intill ena .märgelgra- ven. Honan sprätte en svag för- djupning i : marken och i den började de lava. kvickrot. Det var inget överdådigt vackert bo. Kivi visste att det måste vara lika: den omgivande marken för att ingen fiende. skulle upptäc- ka det, Därför gjorde han min- sta möjliga väsen av sitt bo. Nu tog parningen vid. I flera dagar roade viporna sig, me flygövningar och jagade. varanr dra upp och ner för TAKE De flög t allt mer ryckig flykt gissade och susade i vingpennor- -na, Vipan är markernas mäster- flygare under våren. Olof och : "barnbarnen stod ofta och såg på yipornas lek och de tyckte att det . var ett tjusande skådespel. "Med värmen. kom också in- sckterna. Nu hade Kivi och de andra ' vivorna "ätt att skaffa mat, De åt sig stinnmätta och särskild Iyster. I boet blev fyra ägg under dessa "dagar. Det var ganska stora ägg, som en dvärg - nönas ungefär, men., de var Pironformiga - lg de t fläckar. på de norr des desså ran « Man "Y Först om men fåglar och djur dä traktorn. Stina åkte ' me Vinorna var så månsa rov- djurs fiende, Man fruktade inte vipan som sådan, bara nennes skrik och hennes skickliga flykt och häftigt klatschande vingar. , Anders Olsson hade tagit fram sin Ferguson- traktor och har- ven.” Nu stod han i solskenet på gårdsplanen: -— Ulf! Stina! . Hans rop ekade mellan går- dens längor.. Barnen kom sprin- gande från trädgården. — Vad är det? ' — Nu ska jag bara tanka och ställa i ordning, sa "Anders Ols- son. Sen börjar jag våren. Har ni satt ut märken vid vipornas bon? : - — Nej, sa Stina, vi har bara hittat ett. . — Vi springer genast ner och söker hitta fler, sa Ulf. Du bör- jar väl vid västra gärdet? . — Ja, sa fadern. Gå ut bara och sätt er stilla så: går snart viporna och lägger sej på bona. - Barnen letade reda på tre lju- sa stickor som de tog i händer- na för att med dem märka ut var bona fanns. Då såg. deras far dem ' då han körde traktorn. '— När vi hittat bona ska jag köra traktorn, sa Ulf; — Då får jag åka, had Stina. — Ja, du kan flytta vipornas bon sen, /: Nere vid märgelgraven "kröp barnen. samman i buskarna. Vi- porna som skrikande kretsat ö- ver barnen förut. gick nu åter ner på marken. Men först sena- "re letade viporna reda på sina hon och lade sig att. ruva; .; — Däruppe. vid märket! lade nära sej en, viskade Stina, :. = Vi har ett bo härute, intill mittfåran. sa Ulf. Genom att på , detta sättet, sits ta stilla och bara se vart vipor- na blev aå fann barnen sex bon a åkrarna, Nu rädda- pon från att förstö.- ar alltid rädd om på» Bäckagård. var det trivdes är piller den lilla” grå d, " Då? fåglarnas hon Sedan körde U ae je 'Isloga emot oss,. Kristendomen . |syntes blott skänka. glädje och - Joch de vi litat på sveko oss. -Ihar motvind 'under. sin. seglats. , IDe menade, att det var en "”vål- jorden som "doftade. Olof Pers- son trivdes med ' våren. Den var god - för : gamla och" värkbrutna kroppar. Solen, behövdes, Men den tröttade : också och. lockade ” honom snar'ihem till kamma- ren för: en vilopaus innan hau "skulle ut och hjälpa ror Emmy i. stallet med mjölkningen... mitten av april kläcktes Ki- vis ungar. Små och mörkspräck- liga låg de: endast en kort tid i boet. Start var de med föräld- | Skönt. Mons "Forts. insekter, De var skygga Så fort Ibland var han så högt uppe att någon av föräldrarna: skrek: sitt "man, knappt. kunde" skönja ”ho- varningsrop tryckte ungen-ge= "nom — men kråkorna varskod- nast(i jorden. Då var den nästan de genom :att kraxande hasta omöjlig att upptäcka. Dan rörde från fälten och gömma sig bland sig inte ens om någon människa grenverkeét i täta trädkrönor, kom gående rätt emot den: Låg Och kåjorna kring törnet i. Ruge.. där, bara 'och . hoppades att de reds' kyrka” försvann; genom där runkande stegen snart skul- gluggarna och drevs inte ens ut 1é avlägsna 'sig.; . sav klockringningen! Ibland svep- : om: sökte de ite han över ljungbackarna, så skydd - i - moderns: fjäderskrud. jätt skuggan” föll stor. och svart De, kröp. in under; henne:.och +» På betesängar. och. dalar — få- burrade'. in. sig bland, -dunfjäd- ren, störtade" i +: väg gripna ' av rarna.: Där. var det "varmt och dödsskräck, kröp in i slånkus- ng karna och var färdiga att tränga Natten; sänkte sig. er slät- sig in i fstengärdesgårdarnas ten. Då och. då, hördes. en vipas springor, Det räddade: dem lik- VIKTOR LEJON. snuddade vid marken. Faria tittade . upp: från sin hukade ställning, hon kände efter om något ben var brutet På fårat. . ”Jag vånnår Viktor varit till- baka från skulan, så han. fått se det, "det är Tärligt grant”: Det var. hennes - enkla hyllning till den Segerrike mannen, ” En bedrift var det sanner!i. gen, 'och, när Viktor kom hem, tittade han med:stora blå, ögon ömsom på örnen: och ömsom på far. Den stora fågeln bars sam- ma kväll ner till byn, och 'kyr- koherde Blantzius kom in om i Per Isakssons dagligstuga för ätt titta på den.” Prästen lovade att hem från sin tjänst vid Vejby- slätt, och det hade redan visat sig, att örnklorna inte fört nå- Son tur med sig till soldattorpet i Rugered, De hade nämligen skapat en ständig ovänskanp mel- lan... Johan 3 Viktor och skorpral Träffs. den låg Ch) pyrde: under askan, och alltemellanåt slog den ut i en låga. Inte var det ett så - sto”t .travpsteg mellan en meniy . soldat och en vice korpral, men Träff kunde i alla fall låta käns ha vem som var förmannen, och på mer än ett -sätt förmådde han ställa” det otrevligt: för Johan Viktor. Han kunde skicka ho- ” nom med brev och ov der, i stäl- gälla : rop. Det: gled . som” en - vil< segången ', . människas -aFOp, ' på hjälp, 2. ir « å ua :AEn ' katt smög: över” åkrårna. Från; skogen. kom" en. uggla. på jakt. .Gled på tysta vingar, gan- ska, . nära. marken. för att plöls- ligt. dyka efter någon "åkersoörk som. kommit : upp -i luften och len hade: spänt sin ljusaste fäll över slätten, I öster. bådade re- dan ljusa strimmor att solen vår på" väg. Snart skulle :österhim- len : flamma 'i- rött.'och solen skulle sticka upp 7 sitt klot vid horisonten, Då var det tid. för » nattens ög. lär och: djur: att uppsöka 'sina hålor.” Då vaknade åter. dagens varelser. Hemma på Bäckagårc skramlades. det ' med ' mjölkkärl och viporna gick'på” jakt. efter insekter. och mask 'som. gärna sökte sig upp medan aggen än-' nu låg tung. ' rarna ”på jakt efter olika ätbara "Så skiftar livet på dag till natt il: "VAR STORMUPPFYLLDA -. j - RESA na Livet här på jorden har ofta liknats vid en färd på ett stor- migt hav. Detsamma gäller. li- vett. Kristi "efterföljd.” "Dagens text skall nu få ge- oss en - bild av de svårigheter, som 'därundér kunna möta oss. Men den skall dessutom få -tala ' till oss om huru vi mitt i allt vad vi råka ut. för skola kunna hålla - Oss uppe... ”Båten blev hårt ansatt” av vågorna, ty vinden låg emot”, Känna : vi icke igen detta? Vin= den "synes . vara emot oss på alla möjliga ' sätt. En 'kort tid seglade vi iväg med gynnsam vind. Då' gick. allt bra, och vi voro ganska glada. Nådens sol- sken. lyste över vår väg. Vår Frälsare blev oss oändligt kär, och vi kände oss villiga att bringa honom vilket offer ,som helst., Inga förföljelsens böljor frid, lycka och välsignelse. Vi hade medvind. Men så med ens började himmelen mörkna "över oss, Det blåste upp till kraftig motvind: Den ena påfrestningen kom eter den andra. Stormen upprörde havet, och. vi. fingo utstå en allvarlig kamp med böljorna; Människor plågade oss, Därinne i hjärtats dolda djup fingo, vi också motvind, ”En olycka kommer sällan ensam”, . . Det kan bli. stormigt nog på livets resa mot evigheten, och en: sann ' kristen . kommer. mer och mer att få emwara, att han En motvind, som han ändå en gång skall" tacka Gud. för, — en gång, när. täckelset ; tages bort och han får. se, huru Gud genom den uttömde hans egna krafter för att låta ”sin 'kraft fullkomnas i vår' svaghet”, "När lärljungarna befunno sig i den största fara, fingo de se en. gestalt på böljorna, Och de 'blevo.. ännu mera, 'förskräckta, nad :— ' och , så. var det' Jesus själv! : Liknande i misstag göra även vi, Den hjälp Jesus kom- mer föratt lämna, den skjuta vi” ofta .med förfäran. ifrån ÖSS., Våra ögon äro' skumma, .vi ha svårt att se klart, Vi; ha våra meningar om huru vi bäst 'skola räddas. Herre har, sina. När v Paulus hade blivit uppryckt till tredje himmelen, bad han inner ligt Gud att bliva förskonad 4 Ifrån frestelse till högmod. Men " Av kyrkoherde FILIP HILDBMAR, reberg, Skär a stift. ren som” svar | härpå: sände ho- nom ett lidande, från "vilket han ivrigt ville bliva befriad? Blev. icke, den.” smärtsamm: ningskure fahsvärd - i köttet, som han, helst kvitt?" Hur: ha” j stycke? Tänka'- vi nog: dinna, att när Herrens skickelser till" yår frälsning komma, 'så te de sig för: oss icke. stort bättre än vålnader, vilka ' vi: med, förfäran vända vår blick ifrån., 2 Så småningom upptäckt dock Petrus, alt det var Jesus. Ivrig som alltid, beslöt han . sig. för att lämna båten, ”Men' när han såg, huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: ”Herre, hjälp mig”. Ha .vi fått en rätt syn på Jesus såsom äga till 1 nsman, så skulle” Jo- let för att gå' själv, som han ti- vo "| vattnin; gsstället,: väl inte alla — gång på gång tog .. han ett lamm; och gåsflockarna vid gårdarna tunnades - ut” dag för dag. Matlusten var frisk ute ' på Hallands Väderö, Det satt ull tottar på buskar och gärdsgårds- : störar, där tackorna' pressat sig. fram i. flykt -—"ett par sav, dem kom hem med brutet ben'--och : en: gång var det gröna gräset vid '. där... bäcken vällde upp "ur "dalen" .som.. en källa, rött av blod och köttslam- sor; äg det" "med" egna” ögon." - Träff be Hä un” anledning at gå öppet kring "med. gevärct under armen, och "det knallade skott kring" neiden både morg- nar och”. kvällar: "men" Johan Viktor anmärkte hånfullt: ”Skju ter han något, 'så är:det fan ta mig inte örnen; för. ännu Pr går gick Per Isaks” vita hane till vä- ders, en: vacker dag striker: väl kyrktuppen "också: med”. Men därav blev. ingenting. Ty en vec ka" därefter när Maria satt och mjölkade, kon på. .skräntan” ner mot bäcken, hörde -hon: kråkor na 'skria högre. .än. vanligt, och sedan blev: det 'dödstyst; Det för: nams inte 'ett fågelpip, inte en bräkning;' "men .en” järnkätting slamrade fhårdigt borta från alle männingen - —'det fanns tjudra=" de får där. Förvånad såg Maria upp; och". "över « 'småskogen :. xupp St dig: brukat. a RNA INS passade egentligen kal On > Träff, som var .sällskapligt lagd ” ,. tehållarna eller' bli bjuden på en : kopp kaffe i köket hos Sserfgean= ten på Venedike eller hos kap- .- terien + på Borrstorps böställe; "han, hade också: god tid till det, för, ogift som han var :och med . bättre Jön än Johan Viktor; gick i han inte så ofta: "på dagsverken. . bv edrik Böök FUNNEN Cha or få sköttnensar; och Per. Isakscon' samlade ihop en och en: halv' riksdaler banko silver' och: koppar. bland "grau- det, om "alla byarna -mellan To= M » kade rekoy "och. Hjärnarp gjort ent] ade honom ut på postgång: det > vållade. både besvär. och förlus- sarmmanskott, till den som befri- ! ter, som. inte ersattes av Slas anv fem från den. -blodige rövar föringsstyvrarna... och med ett mot PD ns ev nu Sugenting särskilt - försmädligt grin kunde : men mor er Isaks han:dyk t på”k bjöd på kaffe. och hennes 'man oruet vid Runtrod viftandare "slog. hederligt med "brännvin: det var som ett halvt gravöl, ock den: strame” knekten': mjuknade er" smula,: Innan han gick hem, tor hanh"upp "sin. kniv och sk båda fötterna :av örnen. Huv .det.. fick kyrkoherden. att visa länsman, om, så skulle fordras, > den i istora” ang agge Jet. brev, som hade. en fjäder, - gelholm :1' mörka natten och häll -' regn. Johan Viktor teg' och' löd, nen ' ögonen :+ talade. Han var , okså: arg” och 'fåmält, när han fram” det,'sa vikta. papperet till befälet, han. avslog inbjudningar ; av alla slag och hare brått att vända! :mera om-: tyckt blev han inte;på det viset, ' Johan : Viktor: var inte lätt att.” 14 Vad: skall - nad klor- nä, far?” fråvade ' på nemvägen Viktor, som fått kaffe och vete- hä” att göra" med, det .var, den : ; han var en=' allmänna meninger "och tvckte om att prata med ro Men. under « den 'scnaste tiden: torpet vid Rugered viftande medi oo lacket. och .som skulle in till Kan ” 7 pinnar. ”Örnen kommer rå ; | fattades, :men. plockde, fram, 'en mot åsen" kom ören i fallflykt. Maria störtade in till Johan Vjk- tor, som stod.”oc' htäljde ”"harv>- ätt mot > oss”; hahin hon skrika: i en blink fick mannen ned' pevöret, svor en kötted över knallhatten; som på "ett "vedträ; taj så att"de stora "klornäs, spet. sar kom i jämnhöjd och det': a ur fnöskelådan och” var "ute ur skurna "benet, 4 dörren. När "hon hunnit" efter, stod J ohan Viktor högst på b ken med geväret vid kinden oci -nåsra "veckor skranade.k ” fem siktade ner. imot allmänningen; ;renat.de var nu stvva och hå sedan han. omsorgsfullt makat dem till rät. + & Det var allt vad Maria såg av . fejden och allt. våd hor" fick: ve. ta .därom,'.ty Johan" Viktor var inte den som skvallrade ur ska län om. vad som tilldrog sig på. - Ljungbyhed. I själva verket var: 'det' :än värre: I Viktor tiänat: knekt 4" tolv år, : hon '; såg plö ligt: ' hans kögra skuldra rycka till, och ett ögon- hlick senare- hörde 'bor skottet. Han "vände sig helt'hugnt. om och strök upp mustaschen. som. om, han stått nå "målskjutninasbanan. "Nu tror jag a Träffen "skall slippa änna: runt mera. ploe ka ner tjädrar, för där, djävuln anamma,” ligger: örnen, 'skjuten då som ben, Han sned dem. lökskal. tills: de: fick:"en sjorde han två ringar. som nån två Husstakar. soma. ställdes vå det lilla iväseskånet. nå var, am sida "om läderbibeln, Det var den” Ruisered; nn brunröd färg, och: av järnbleck : fäste. unmtill på: dem. Det blev” stärsta skatten” i soldattornet 1. ihland fick Viktor, ta ' IPästan lika länge som Träff, ha- ” : 'de hän inte blivit befordrad; det var inte fritt att han ansåg Träff ha haft sitt finger: med, i spelet.” -Men: "efter ;' örniakten slog det "aldrig fel; att Johan Viktor på ' älva inryckningsdagen,' då den ' Klippan! blav. korsmenderad. till, "kokgraven.: Surt var. det för den Nr som haft länet att gå; falla Sex Fast Johan” Å . jla skaran från Bjäre törstig VN - och het nådde. fram; till beden «+ Pefter "en ' dagslång, ”marsch' över. v H Ängelholm. : Munka-Ljungbv och 7 med kula. som en hederlig knekt och "inte saltad med spiknubb, och .fanstyg”, förklarade” Johan Viktor . och gick lånssamt nar- för "sluttningen. .: Det 'vår sant nog. Den piskade ibland marken med ena vingen, men: do: hade gått en hinna: för ögonen, och den var så gott som död. Ett par famnar framför låg tackan, orör- ligt utsträckt 'på' marken, med ena foten fäst i tjudrets järn- vår Frälsare, då gäller 'det att ej . släppa honom ur sikte. vi leva i en. tid,: då .det brusar starkt i världshavet och "då det blåser en' motvind, värre än någonsin -tillförne. "Aldrig: har väl det ondas makt så som i vår tid spytt ut sin giftiga avgrunds- vind mot kristendom och kyrka. Tänk, om. vi nu kunde sjunga psalmens ord riktigt 'av hjärtat: ned demy och mäta de finsorliå Fa krölta svarta klorna, Till nn och nvår kom det taloljus i darm; - Ach då blow” för Viktor ommmnlös- -Jiot förkundna med högtiderna: VI Det' finhs' inte maken till då” Hnss stakarna j. Rusereds hv. rei inte i Biäré 'bärad”, försö a Maria, ”Dem : skall du behålla. när vi är: borta, Viktor, det & ä ett minne för livet: >» Hon tyckie om att tänka' på sin man. som mil; och: som” för att' snara. tid” och nattkvarter. tillryegalagt he- . flaska. brukade: tvår, och, Johan 4 Munka Liungby.! avd KON var .nåron 'ärofull kommende- ring; man gärna någon. av de gamla i ledbrutna . Ta sträckan. nå "ett dygn — "de . / Viktor nläsade, hinna upp. dem." |. . Men därtill kom, att "det inte ” till kokgravarna , skickade". " soldaterna, -som inte ;|som, heta tro och fö ”Vår Gud är os sen väldig borg, Han är vårt vapen trygga”. Då skulle 'vi' ej "behöva rädas, «= Men ack, huru väl passar icke Frälsarens ord till Petrus också in på oss: ”Du klentrogne, var- för tvivlade du?" Vi .tald.myc- ket, men vi tro så litet, Vi. an= vända. stora ord och en stark bekännelse, men huru ofta gna- ger, oss icke tvivlet. "därinne 1 hjärteroten.”. Vår tid. med . sin kedja. och vid sidan om stod det frälsta lammet vå knä och söks te: oförtrutet dia "den. värnlösa moderna Maria : ryckte upp tju-" derpålen, för på nåvot sätt kun- de skrämda tackan; lyfte. upp: örnen vid klorna” och" sträckte den ut på rak arm, me- | inte... befria',.denivett-" uJohän' Viktor hon : dan Han höll geväret i den hög- ra. Den ryckte' till "ett par gån- han såg. ut, då han stod. med sån också "belåten ut vid min- han” visat. h ör åa flera år tillbaka. i tiden iden rastlösa utåtvändhet och benä-, genhet att blott vilja fårstå och värdera det, som ögat ser. och |» örat hör, - är : sannerligen ' icke skickad , för. dessa : djupa ting, örtröstan på I Tr oss icke 4 vara blinda - för vår. tids säregna faror. Men. låt oss heller . icke : se på farorna, som. Petrus. såg: på: böljorna,” utan låt oss se'på honom, ram || med majestätisk. ro skrider fram över .det upprörda, havet. Han |” har, allmakt 1. himmelen och på | - jorden. Låt. honom; gå ombord ; på vårt livs farkost; så skola vi ännu få erfara, att han är mäk- ve, att stilla stormen. Men, el förnimma; hans ', underbara ! makt, må -vi då Icke förgäta att,: göra . såsom lärljungarna, , falla ned' för honom - och bekänna: ”Förviso är. du Guds Som”. huru kände han det, när Her- . Amen, SAN ger, "men helt : svagt näbben: ,'av det havsområde som : nu rymdfarkost. Ryssarna ti den 15 januari och 2 al ides upp i Sti ”Noskonen, HI 34 rusk paket Fi reserverat för sina Wilkännagav den 7 2 fehyuari skulle företa en serie häst, då” Viktor” kam: förmöben lla-havet i nä försök med en januari att de mellan provskjut= t ryskt fartug ”Chukotkh", som ningar mot området, ”Bilden ET jaring ninderats ut I Stilla havet. - od lana . vo tillsanunana. "är försett med sveciell « elektronisk utrustning. 7 ox - Varlyget är a a + v Tr - NO gsvär et i ena harden och kanac | örnen i den andra. Johan Viletar > åa " ntan "väntade på tisdagen till 35 dagsböter," :'. MU gjorde vidare skäl för sig på ex>' | ercisfältet.” Det var . både "skam och skara: för. Johan Viktor: att > aå vå vakt:kring stängerna. med I konnarflaskorna. där ärter och net, men: det var: mest för ot "fläsk buttrade;, ellek:att mota :vad korpral ' Träff var för en klåpare och en ”bänz + bort.” böndernas. nyfikna: svin. ” : Men | Johan > Vik var. inte. "Iden: som försummade "att ge i-” gen. Han hade en skarp tunga, > och” det fanns de sam menade ” att det likväl var Träff, som drog det kortaste. strået; ty hur för- bittrad Johan Viktor än var, han ' brusade aldrig "upp, han förgick sig inte ens när han var retad; kallblodiet, tills ban fick ett tillfälle att kvittera. . Om befälet höll med den gemyt- ice - Träff . mot. Johan Wiktor, mörk i. blicken -och åskdiger, så ' "var det alldeles tvärtom: bland -" ' soldaterna. i ledet; de håde "på. känn, att Träft i grund och bot- - ten var rädd för s'n trätobroder, och menade nog att det berod- na . de på dåligt samvete. > f . Forts, ”Ingen svensk, medborgare har rätt att betjäla den andre” så skrev en harmångersbo till taxe- in . ringsintendenten sedan han dek- laration höjts med 3.000 kronor. ' — och ' för de orden dömdes han bAMOAADAAAKDAN. i
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.