AD yt NN . karna i dungen hade bl 4 " "det och insveper nejden åter i skym- pu Cd Lördagen den 8 februari 1960. BE > . LAHOLMS TIDNING - Inne under de halvstora' björ- | Någonstans spelar ett 'drag- ss åsippor- spel. Tonerna låter skrämman- gat sig samar DE hade klun- Iae ocn. mycket fyla då man vis föst und. är och på någat lyssnat på den försynta men än- annars do mine sipporna. som då «så livfulla kontrastsången. en... 09 rade skogsdung-' Allt eftersom skymningen faller | samlas vildkaninerna i klövern ; Blåsipporna var mycket vack ra. Doften från dem var stark. Människor långt ifrån -brukade intill dungen. Först kom Kvick, jen hane som nått sådan ålder att han hela tiden aktar sig för söka sig hit för att krydda sin 'att råka utför något missöde. vitsippsbukett. ' På, det viset Han skuttar fram till skogsbry- hade blåsipporna , svårt för att net.. Där sätter han sig på bak- växa ut., Varje år gick de flesta , benen. - Han sitter stilla länge blommorna tidigt om våren -åt och bara : fixerar omgivningen. " till plockning. ” . i Nu har snart soled sjunkit ner Lite längre upp där de låg- i havet, Det är sådan. skymning växta bergtallarna tog vid bod-'som Kvick tycker"om. : de Kvick, vildkaninen, Om 'da< |! : Så hoppar han några steg rakt garna låg han mest under en, ut i klövern, Sjunker : samman : fät buske och sov, eller i en utan att röra sig. Men ingenting ">. kvällen . skulle. hon :nog 'kom-- ger sig av ut i skogen. ; - ma fram för att leta rätt på nå- | 7. gel jubla. Så snart den . många fiender. och endast sin e- från hans: förra kull ut i klö-, fältet. , ljungtuva någonstans i dungen. syns. : Men så snart kvällen kom sökte '. -Då börjar öronen synas ovan- han sig utåt de odlade fälten, för klövern. Han börjar mumsa där det fanns god klöver och an- av maten. Här står bordet du- nat. ätbart, ' os da : :> kat med den härligaste rödklö- Kvick var en försiktig herre. !ver, det är ännu bara späda Sällan lät han något levande vä- | plantor ' som. försvinner in i: sen komma i sin närhet. ' Han , Kvicks malande mun... na visste alltför väl att han hade] Nu kommer ett par ungar. gen vaksamhet" ätt lita till... |vern, Devagar varandra. Kvick Han hade'en brun päls, gan- tycker inte om deras oförsiktig: ska korta bakben och rörde sig het. Men något säger honom att skuttande, Öronen ':var inte hel.) han kan sitta trygg och äta så ler så långa som' på, hans /släk- | länge de där två drar uppmärk- ting haren. sis: ll. > val samheten till sig. "> Md : Han. trivdes. bäst i närheten |. Inne «i: dungen har kaninh av skogsdungen.' Den erbjöd ett , nativ just lämnat de små. blinda bättre skydd för honom än fria «ungarna... De” ligger 'samman- | stal eg Sat krupna "i "den: fina bädden av - Strax intill där han låg hade strå och ull från hennes egen : hans hona ett hål i marken"där , Kropp: De är nästan hjälplösa hon lagt sju ungar. De” var än- | ännu. Honan sitter ett- slag i'gån nu bara tre dagar gå ' nan hade ännu inte börjat läm- i hörs. Allt är stilla. Då sprätter na ungarna över dagen, Men till -hon jord för gången innan 'hon » Det tar. ganska, lång tid för henne att tillrygsalägga. den re- Jativt korta vägen mellan bo- platsen och klöverfältet., Hon är.."vaksammare” än' någonsin. Skuttar bara ett steg varje gåag hon måste stänna, och se sis om och vara på det klara med"att hon inte har någon Fende nära tarien annan i.e. oc. sig. Hon vet att vtan henne är En flock gråsparvar drar från | de, sju ungarna. dödsfömda..De gård lill en annan. oc cor : GT il len got gott matställe, >. Sm xo ov "Det är strax före .solnedgån-; 'gen. Himlen är svagt röd i väs- ter.' Inne i dungen sjunger någ- a koltrastar. De ' svnes tävla med varandra. Först hörs en få- tystnat skin nsfä z så -Av INGEBORG. FÄLTHAMMAR hennes vård. Juvren är stora. De spränger redan.” Ungarna drack inte innan hon gav sig av. Till sist har 'hon nått fram Där blir hon mindre försiktig. Hon märker att fyra kaninun- gar leker med varandra därute. Då vet hon också att faran är liten. - på henne då hon kommer. Hon börjar äta av'klövern. Kvick kommer bort till. hen- ne och nosar, Då ger hon från sig ett nästan litet pipande Jä- te. Halvt vresigt. Hop vill inte ha något att göra med sina barns far just nu. Det är klöver hon vill äta. Vill äta sig riktigt mätt för att sedan återvända till un- garna i boet, ... es ove Kvick. återgår också - till att äta: Kvällen är visserligen lång; Ja. Ho- | gen och lyssnar. Men ingenting skulle inte klara 'siz länge. utan I NOVEMBERDAGENS '. bleka] Pettern i Aiestorp (byn kallades ” ljus har tonat bort och mörkret] "har sänkt sig över nejden, men "bara för en stund. Snart glider månen stor. och klar. upp över stjärnströdda . himlavalvet' - ningsljus. Jag sitter vid fönstret « Och Syr — tror jag — men hän- så för ett sekel sen) vandrande till gården. Han skall sy fällar av fårskinnen. Det var en stor händelse; inte minst för barnen när ':det , kom hantverkare" till - gården. De 'hade-så mycket in- tressant att. berätta då, före tid- ningarnas och radions tidevarv. "ögonen blicka derna ligga stilla på bordet. och: Skräddare-Pettern hade" en jät- frånvarande ut i testor sax: Med den klippte han rymden. MN ova >”, | till tyger och med den utövade - Är det månstrålarna' som; be- | han frisöryrket. Inte blev det så . rätta sannsagor för mig eller är | jämnt och fint alltid, men famil- det den gamla fällen? ”-—-'Den j jens manliga. medlemmar fingo . ' gamla fällen ja. — Det är snart: håret -avkortat och det var väl ett halvsekel "sen min man : fick "huvudsaken. 'f7v.ve Mond den efter. sin far och den hade lh. SKRÄDDARE-PETTERN pla- redan då tjänstgjort några årti- cerades 1 storstugan och på det - onde"i hans barndomshem. 'Den stora, -”klaffabordet”/: plockade , var, varm .och. skön att-ha på han upp sina prylar. Fårskinnen . den tiden 'man åkte -hästskjuts, j "ännu en generation, «+. -; . tyg jag ' tänker använda är ma- "> skinvävt och :galonväven är. en, . na ungefär lagom tills det hun- »Det skall bli bildynor av den "men. när, tyget blivit uppslitet och behövde bytas hade det bli- 1 » vit allt. mindre vanligt att åka hästskjuts och så' har fällen bli- vit liggande, trasig och obegag-.; nad sen. många "år, " I varmgaragebristens storst der ila , gårdens unga släkte i frostklara vintermorgnar ut för att i sina iskalla bilar bege sig till sina arbetsplatser dit de hin. nit. bli lite varmt i bilen. ' en tanken «föder. ett beslut. gamla fällen,' så kan den tjäna Det gamla .hemvävda tyget blir bra till mattrasor. Det nya bars fram och ungmor kom med tyget som 'hon vävt av garn som hon själv spunnit av gårdens ull och själv färgat. Det hade kostat arbete och omtanke men även gett "arbetsglädje och känslan av att ha lyckats. Stadigt och. väl- gjort. ligger det vackra tyget på bordet redo att jämte de: ulliga fårskinnen övertas av:skrädda- re-Petterns yrkesskickliga hän- :;En dag'är arbetet färdigt :och skräddare-Petter beger sig bort från gården till 'nästa ställe där nya uppgifter vänta. / >. 5 vs Åter växlar bilden. Det är jul. dagsmorgon. På gården stå häs- tarna förspända och upp i slä- nyare tiders produkt, men på . bordet ligga, de gamla välbeva- + rade fårskinnsbitarna tillskurna. . tet sältas ner och Är det månne de som berätta sin saga. Te ol Ma JAG TYCKER mig se fåren beta 'på ängen därborta”där nu månstrålarna leka i trädkronor- na. Lammen Jeka mellan tuvor- "na och ungmor på gården gläds j åt att se dem växa och trivas. Så blir det höst,” Fåren ta H nm «av dem slaktas, köt- 0 de ner skinnen skic- kas för beredning. oo Så en dag kommer skräddare- den kliva barnen glada, yrvak- na och förväntansfulla inför jul ottefärden. Ut' bäres. den wvar- "ma fällen och mor stoppar om- sorgsfullt. om. sina. små, innan det bär iväg vid bjällerkransens glada toner som snart blandas med 'kyrkklockornas klang, Sen korn juldagarna med fär- der till den tidens stora julkalas både i byn” och hit och dit i socknen. Alltid var, fällen- med. Vad allt har den inte fått vara med om. or on Och nu går den en ny tid til mötes och får vara med om ett nytt sätt att leva." ERP EETIETIYYTISVTSVEVYYYRTYYTT men 'de: är. riktiga matvrak då de hittar sådan 'här fin mat. - : "Ingvar Wahlén' TT. CE. re s;Det är då. Sara, vildkatten; får syn på de lekande kaninungar- La. katten. väntar själv. snart bara. Hon: stryker i:skogen: om nätterna ”och 'sover bort dagar-: na:si”ett: gammalt kråkbo i:en låg" och: vresig björk. Sara har inrättat ”sitt”.bo : uppe” i trädet. att söka hej ne ker annars ofta omkring i sko- gen på jakt just efter kattor som inte' håller: sig hemma "och nöjer sig, ' med :"sötmjölk och råttor. Anders Olsson på Bäckagård går ofta en tur med bössan: . Han har- gott öga till vildillern ock- så. Det ' har. blivit" många ”såda- na.. :Kanske främst, därför att kaninjägarna: om: vintern. glöm- mer : ätt. de . gör "mycket" ont: .i markerna mot. det vilda om' de vid minsta: besvärlighet lämnar sin iller 'vind för våg. Överlever illern' vintern så 'har han under sommarmånaderna stora” utsik- "vltér att leva gott. Kanske träf- far. den i något. kaninbo på en annan iller av. motsatt kön och så får de ungar: 's. . cv nes "Illern:;: är : en - ännu" farligare marodör än katten. Sara är an- nars en av. den lilla dungens vär sta rovdjur. Hon: föddes ' i. den närbelägna: byn Ränneslöv och fick sin unpfostran hos. ett äld- re par: Hon 'skämdes "hot mel gräddmjölk och andra lärkerhes ter. I ett par; år var hon! dev snällaste" stugkatt. och: blev "allt tjockare: Mn så en dag tog hön en tär ut i ängarna: och lvckades fånga en rapohöna. Sedan, den dagen 'hade Sara' bara lust "att jaga. Hon, drog 'allt längre. bort från de gamla som -hon vistades hos." Gumman ' var - bekymrad. Men katten kom, alltid igenef- ter, några : dagar: Ännu händer det att hon" drar" sig hemåt "på vintern ::då”.kvlan - är alltför sträng. Men så länge 'hon' kan stannar hon helst i:skogen: ">: " Kaninerna har inte märkt Sa- rä som glidit ända fram 'till”en slånbuske , i” skogsbrynet, Där trycker: hon ' rakt ner. Svansen pendlar ,litet fram och: tillbaka. De sneda, rovgiriga ögonen föl- jer --uppmärksamt. de: lekände kaninungarna., En äv dem vore lämplig : som kvällsmåltid. . Hon : vet att någon kanin skulle få syn på "henne om hor nu utan vidare sökte komma invå dem. Men "när de, ska. tillbaka: in I skogen 'kanske någon kommer att kasta sig fram och fånga den. Så sitter: hon ' där blickstilla i busken. Trycker mot: marken . och låter svansen svänga stilla av och an liksom bara för att avreagera sig jaktivern. Ögonen glänser. Det ligger mycket mord lust i, dem. Morrhåren darrar Patten sänker; sitt dok allt tä- tare över slätten. Nu glimmar det ett ljus här och där. Män- niskorna sitter inne och läser I dagens tidning "eller lyssnar: på radion, Då och då brummar en långtradare förbi ute på riksvä- gen. 'Billyktorna . skär korta stunder över fälten och glindrar bland dungens träd. : . Så kommer Kvick skuttande bort mot skogskanten. Efter ho- nom springer en av ungarna. En annan 'skuttar rakt. bort mot busken där - Såra ännu sitter i i . Fo stilla och väntande, Honan hål- ler ännu på att äta. Hon känner sig inte riktigt så mätt. som hon önskar. a ” - Kvick ska in i skogen för att leta rätt på en ny Icga Nu är magen proppad med verkligt . På det sista mötet gick det likväl så skarpt till, att det blev mer än gnabb och träta. Sönda- gen före utryckningen bjöd of- fice arna på brännvin och öl'i tältgatan: själva slog de sig ner bland folket med sina punsch- buteljer; sjunget.- Kapten Feiff var glad god klöver och det är tid att sa- va på maten. : det blev skålat och h Kvick sätter sig upp och ser|' Det är då som Sara samlar och uppspelt, och med sin gran- Oe enn s H vern. Dova- morrningar stiger . upp - ur: strupen. . Kaninungen Sprätter sina sista tag med bak- - lig nu och bara har några da- sig till språng. Hon siktar inte på den kraftige vildkaninen ut- an på en av ungarra. Just i själva språngögonblicket rör sig ett'strå jämte henne. Kvick har genast sett det och han vet att något ska ske, De kraftiga bak- benen dunkar ett par gånger mot jorden. Det är hans sätt aft varna. : a Just då hoppar vildkatten... Som genom. ett trollslag nar alla kaninerna runnit : genom gräset och försvunnit in- bland de tätaste snåren. 'Bara Sara finns kvar ..; 7 er na tenor stämde han sar br Jägarn med ein gröna tröja pompom-pompom-pej ” i skogen vill han gärna dröja >: Hombdorn-pomnom-pej. H Fast han i skogen synes vild, så är han likväl mycket mild. Minns du den Nilla ”täcka duvan, som hoppar på den eröna tuvan? Tror du att hon befriar gej . uti sin oskuld? Nej, ack nej. På: heden ilar hjorten stolter, i farten gör han tusen volter : men jägarn ivrigt lägger an ” och fäller hjorten som en man. upp en vi- | siktet. Alla störtade förskräck- ta fram, men Johan Viktor lit armarna falla, stod stilta och rörde inte en min, Ingen behöv- de lägga hand På någon av dem, men det blev dödstyst, > "Ja, Träffen ör en stor äte”, yttrade Johan Viktor, Nät "det är så an far fram mot rappnönorna och hararna — de kan Inte hals ler slå igen. - Noa Kapten Feiff blev 4 blinken spik nykter, om han någonsin varit annat: ängslig och olycks lig ville han ha de båda fiendor. na att ta varandra i hand och dricka försoning i punsch: men majoren kom ut ur överstens stora tält och förklarade, att nu var det bäst att lämna dem bå- da i fred — drucket var det till. räukligt. Feiff kunde likväl in. te ge sig till tåls, och när majo- ren, gått bort igen, försäkrade han att skulden var hans och Ingen annans till vad som nyss skett, och han frågade om de Sara och hennes rov... : Nu piskar svansen vilt i klö- | Feiff "hade hört "om Johan Viktors mästerskott och bed ho- nom själv berätta hur de+ gick till; Johan Viktor svarade, att då fick korpral Träff förstskic- kas bort till kokgravarna, för han : tålde inte höra det, "Det gar kvar: tills dess hon ska ha|£jorde officerarna nyfikna, och Ungar. "rean oc > - | Johan : Viktor gjorde reda för » När kaninen är död bär Sara |saken, och hans 'ord föll så, att in: den i skogen. Hon lyfter 'hu- | skrattsalvorna rungade — det vudet. högt och då hon majestä- | behövdes. inte så mycket, ty tiskt glider in bland: träden får | många bägare hade' blivit töm- mån" ;en . uppfattning om hur |da — medan Träff blev blodröd kraftig hon är. Man kunde näs- |1 - ansiktet. Kapten; Feiff lyfte tan ta henne för en räv om hon | punschelaset och drack - med inte haft sin strimmiga grå färg. Inne i de skyddande grenar- na börjar hon sprätta i det var- ma bytet, Det smakar ljuvligt att. äta av det blodiga köttet och nosen färgas röd. Då och då tränger en morrning upp genom 'bennes strupe. Snart är det ha- ra 'en tilltufsad och söndersliten kaninväls kvar av ungen. i 5 Då har Kvick rått sig en lega "benen, Sara har fått något att äta fast hor är tjock och otymp- bel,. men. när han såg att den gemvtlige korpralen förvred an- siktet, hittade han på, att de bå- da motståndarna skulle ta livö tag som goda vänner och kam-' rater. Kanske trodde -han, att Träff skulle få upprättelse, ty han var mycket 'större och gröv- Te än trätobrodern;: eller också hade kaptenen redan ' druckit en under er tät. buske. Han' fäller | hårsmån över törsten.” Dér går öronen bakåt ,och 'tilar, Natten |an, menade Johan Viktor torrt, är tvst och. fredlig: ax oloch gick genast bort. från: bän- "-Kvick tänker inte nå det som | karna, mitt ut i tältgatan "Det skett.-Han varnadé så fort han Ning, oc kunde.: En unge var inte snabb nog att reagera, Då hände det,..: och det som sker'finns det in- genting att göra åt. Man får ba- ra bli. ännu mer vaksam nästa gång om man har sitt liv.i be- ”. Och hemma i kaninboet sprät- ter sid honan ner: till unsarna. Det doftar så gott i boet. 'Une- arna, börjar senast leta efter si- na spenä d en känsla av o- ändligt nnandg lägser-ka- ninhonan: sis på sidan och låter ungarna dricka. Nu äv hon mätt | greppet: Träff slog handlöst. i och. nöjd.: Att en' unge ur: årets I marken. så det siöng. Den kor- första kull fått slänpa till livet)ta huggaren i läderbalja; som bekommer henne” ingenting. Hon | han gick med fast han: bara var fostrar fram nva' ungar: Några korpral, föll till marken ur det Träff vågade 'inte böja av, fast han visste hur mycket starkare och vigare "den > magre "Viktor var. Det blev heller inte mvcket till brottning; så snart Tröff kom nära sin motståndare, blev. han blixtsnabbt. kastad till. marken som. en; vante... Det unpprenades fyra . gånger under ' åskådarnes stoj och skratt: de första gång- erna- skedde . det helt lätt och lekfullt, : men ' efter: hand hade båda 'blivit hetare,: och. till'stut lade Johan; Viktor mera' kraft i it korpral Blom under allmänt ju= . » ” såg ut söm” "en. utmaning, och | inte ville lova honom att inte hysa agg till varandra. Träff lo= vade det beredvilligt, men Jo- han Viktor, teg först; när han - vidare ansattes, svarade han äntligen: . ' + + "Vi är inte sämre vänner än : vad vi alltid har varit; för res- ten är vi grannar och märsche- rar hem tillsammans i morgon i:— då har vi god tid att göra upp vår räkning.” SS Ik Med det fick kapten Feilff lå- VIKTOR LEJON t ra, tänkte Maria; det måste väl vara någon vandiare, som ker husly. eler gåt vilse. Si stillfärdigt som han fer sig till känna, kan ran nod inte vara av den farliga sortda. Hon stog upp: såfort hon nallades döre ren, ureklide ho va låg stäms na Som sade: ”Det ör fat” Rö sten var mannens. Hon ved om nyckeln och öppnade, « häpen men inte skrämd. Ingen "kom In genom dörren, men hon hör de” en visknlag:, "Sover pojs ken?» Han jakade, "Det är nog bäst att du kommer hit ut till mig, Marta, för vi skall inte väcka honom Hon, steg ut men nu var hon gripen av ång. est! "Vad i Heirans nama är det med dig, Johan? Och var har du gjort av geväret?” Han såg genast att han var tomhint och när hon vant sig vid dunk- let en smula och kunde turskils nn Sr an Te, förskräcktea slocknade och döda. de varsom . Utan att svara gick han bort från stugan hän till backslutte ningen mot heden, Lika stilla följde hon efter honom; närhan satte sig ner I lungen, slog hon sig ner vid hans sida, Hon ha- de ett ögonblick tyckt, att han raglade när han gick, och det hade skjutit genom henne som en varm ström av glädje och lättnad: ”Tänk om 'han bara är fär ta sig nöja, fast han inte var ONA Fredrik Böök Tenn helt lugnad. Kamraterna 1 ledet tog .det inte så dystert; de höll med Johan Viktor och de visste att han inte plägade tappa hu- vudet. Korpral Modig, som hade gemensam ; väg med dem ända Hill Ängelnolm, log i mjueg och anmärkte, att Träffen redan fått sitt straff; ”För nu kan han inr te” fimia på något svepskäl att sällskap med Viktor '— det.skul- e se ut som om han vare rädd för att bli ensam med honom sista "milen, och han skärs 'in= för' oss. Men rädd äv han, så tänderna skallrar; han kommer inte att sova i natt, Det var ba= ra ' därför 'som Viktor hrasgte hemmararachen. på "fal Inför kaptenem och oss alla — han har stoppat: igen smyghålen." >. 8 » Dagen därefter, sent på kväl- soldattorpet. Viktor sov redan; han hade" miölkat kon, medan modern 'giorde i ordning en af- dra sig undan hemmarschen . i: len; lade Maria sig till vila 4. I Så är naturens Ia bara att böja sig... ska "få leva; Några ska-bli mat till andra så också de ska leva... ', man har: tonvard åt. mannen, som, ifall allt gick i Jås. borde hinna hem från" Ljungbyhed," Men Johan Vi'tor ha?e dröj: så länge att Maria til ent yttrat: ”Du bör- brustna gehänget, och innan nå- gon anade oråd, hade nan tagit baljan i handen och givit Johan Viktor ett slag tvärs över an- SABBAT a prosten. Berny, Benktson, Örebro; Strängnäs stift. . '. | komst till hans tempel, är. nu tar. klpna huvor med ögonloc- ken, noika, "bäst att du - går i säng.” Han hade lytt, och Ma= ria hade stått en stund framför dörren "och lyssnat i mörkret efter . steg,” men då ingenting hördes." lade hon sig ner, utan STANKAR också vår text för den inneva- " Sara' kan konsten 'att.väntar” så nära henne att-hon hara har: jvervinnande kraft. "Kyrkan" hrar. i:dag Jungfru Marie kyrkogångsdag, såsora da- gens gamla svenska namn lyder, till åninnelse. av-den dag, då Herren Kristus enligt föreskrift i Herrens lag fördes in i Jeru- salems tempel, för att där skulle ske- med honom såsom. det. var stadgat. Det var nu alltså första gången, | Herren -. ”kom till sitt tempel”,. såsom det heter i da- gens' epistel. Det borde ju hava varit en märklig dag, den dagen, då han för första gången gjorde ens sitt inträde: där, han. som var | människans hjärta. Med himmel Guds even Son. jämlik Gud i|riket menar Herren Kristus när- makt och ära och alltså temp-|mast sin Kyrka och sedan oi lets egentlige herre. Han bor-|verk, som genom Kyrkan uttö- de ju hava varit väntad, när han |res bland enskilda . och "folk. kom: Termnlet självt. borde ju | Kyrkan siälv var i sin begya- hava varit smyckat till, högtid. |nelse ringa och obetydlig, torv Dess prästerskap och övriga tjär män allenast, vilka icke . - e nare borde ju hava mött honom |nagot namn eller något in pm vid portarna 'och ledsagat ho- tande i världen. Detta tulla frö nom in: under de bögtidligaste|har nu vuxit till ett träd, som i former. I siälva verket hände] dag överskuggar världen. ' Föga intet -av allt detta. ' Dagen var uppmärksamhet. väckte Kyrkans lik en vanlig söckendag, och |tidigaste framträdande ' bland bland de många, som den dagen | oss, när den, skeppsbrutne Ans- såväl som alla dagar. gingo utjsar höll sin första mässa f? och in mellan pelarraderna, vo- | Björkön, . men: den ensamma ro de mycket få, som ens lade |mässan där har fått många. dör märke till Iden enkla familjen |terföljare, så att Må BE kor ä - ä i mer ä atus med det späda gossebarnet Je- rr I i än äta är omel- rande -årgången vald.. Den, un- derstryker - till - att börja med denna yttre ringhet, då den ta- lar om himmelriket 'som ett s2- napskörn, vilket är minst av al- Ja frön, och som en surdeg eller ett litet stycke jäst, vilket en kvinna blandar in i en mycket stor deg. ".v- tt nd " Himmelriket är ? Frälsaren. Det är-ringa till: sin utvärtes gestalt och obetydligt till sin början, det må nu vara i världen" eller i den enskilda i sådant, säger |” att ta kläderna av kroppen, och slumrade. in... V : : Hon .kunde likväl inte ha va- rit borta mer, än någon timme, då hon väcktes upn av ett bul-: tande vå dörren. Det var helt lågt, liksom tveksamt; det tvst- nade: snart, men om en kort stund beevnte det på nytt. Jo- han Viktor kan det ju. inte var senligt, ' Hon verkar icke med buller. och bång Hon framträ- der al'tfort allenast -med- Ordet och Sakramenten; Hon förkun” nar Guds ord, hon döper och dessa nådens medel, Ordet och Sakramenten; äro det, frö, som giver upvhov till ett stort träd, och den surdeg, som förmår g2- nomsyra hela degen. Kraften vara. fördold, men den finns där, och 'den är icke. overksam. Förtvivlan höves icke den, som vänta efter : att kraften: skall varda uppenbar. För Kyrkan och att i bediande trohet nvttja nå- dens medel. Mitt i världens oro salignetssökande människan. — vara trygg. För växten, för ut” vecklingen och segern till sist sörjer Gud. Honom vare ära nu och alltid! Amen. us, I anslutning till denna ring” het och utvärtes obetydlighet, ertid Kyrkans framträdande som präglade Herrens första an- - N a s v ännu mycket: enkelt ;och oan- TTT MMAAA AAA FANN AMN PAA [rr FAR ANG - Text: Matt. 13: 31-33. : håller Nattvard. Hon vet. att i kan väl stindom och rätt länge; stora för den enskilde gäller allenast ina, kan Kyrkan. — likaväl som den | små hål fullt” I tolv år hade hon platt sig över att hon aldriv sett ha. nom ruste, och nu honnades han att han skulle vara det. Mm, det honpet dog, så snar; hon skör skådat honom på nära håll, och den dova kylan förlamade hen- ne vå nytt, - a "Var här du sjart av anväret, Viktor?” frågade hon för andra sången, inte därför att hon a- nade något särskilt, uton därför att hon ville hålla ej till.nånot klart och påtagligt. medan han fick to att samla ste, 4 > > Sakta slog Johan Viktor upp «de blytunga ösonen, mon det var som om han inte såg 'henne, eller såg tvärt genom bonne, Han, som eltest. var så snahbb>t tungan, talade långsamt och 1i=- tot hest: oa |,. ”Geväret ligger I hagen på an= dra sidan Barkåkra kyrka. Vid .sldnm om Igcer Träffen. — Jag har skjutit honöm död. . Kulan har gått in mellan skulderbla- den och "ut mellan revbenen. "Han var stendöd genast. Jag har lämnat geväres kvar, så att den som kommar förbi kan läsa nå . nummerbrickan vem som flott I slut på köroral Träff. Inte för att jag känner kraft att stå för det, men ljuga vill jag heller inter. cr MJ Maria - hade blivi+ blek som Järft på kinderna. och hiärtat vände sig I hennes bröst, stod stilla en. kvolfull sekind. och hörjade , sedan .pleka . förtvivlat; men hon grät inte. "Jesus Kris- 4$us, min frä!sare”, munlade hon ljudlöst med torra läppar; Nör hon åter blivit herre över sin röst, bley det bara: ”Vad tänker du. pu göra?” ”Jag skall. försvinna, och det i denna stund, Levande skall 'n= gen ta mig, och det tör väl va- ra möjligt, att du och jag nu talar sammån för sista fången. Vissen . glädje har du haft av : mig, Maria, allt från begynnel- : «on, men det ynkligaste var ön- Iden? son sor or cr -När hon hörde de orden, bör- jade hon äntligen att snvfta, och i samma stund kom hjärtat bätt- re till ro. Han lade sin hand rå . hennes arm det var hans rådr Töra smekning. a + "Jag går inte in & «rusan., Ma” ria. och npoiken' får varken 2e eller höra mig. När du Hir frås gad i morsan, kan du med dntt samvete säva, att far inte satt min fot inom stusudörren I den= na natt, Med resten kan du ti- > "ga, ingen kan tvinga hus'rn att I vittna om sin map. Men, én får t gå fn och ta ett bylte kläder till I mig, de sämsta trasor du har — för mig blir de goda nog; på de färdevägarna skall jag in” je bli sedd. I gryningen kammer : prästen i Östra Karup att hitta, min uniform och min jä å sin gård, så han kan lämna Iölltinon tillbaka till rotekållar- från dem skall jag åtminsto- ne inte stjäla någonting — det får vara nog att jag gjort två och två stora fläckar på Träffens vapenrock” Maria stönade och gav sig som när ett barn i sömnen plågas av en ord dröm. :
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.