Teryryrt? . v YvYrvetYFtYYYFrY YrvYYrYTTTYYYYTEr ver 4 vervrervevrerevt vereYvrTtTPrervvY v vererytTtYTYeYFYFYYYPFFFFYTT ”— KAHOLMS TIDNING oc oh > Tisdagen den 9. februart 1960 a ” SS därav 250 olika giftormar 2400 ormärter i världen — | EN - | Atigen blir i Sverige ett stort ental människor orm. "| bitna. Det bästa sättet att skydda sig mot ormar är att ha. "kraftiga skor på sig. Man ska aldrig gå barfota i obekant terräng. Är olyckan trots allt framme och man blir biten "så är det inte så farligt som man kan tro; Bettet ser ut "som två små nålstick tätt intäl varann. Såret ser oskyl- . digt ut, men det svullnar snabbt upp till en kraftig bula. - Det enda man själv ska göra om man blir ormbiten är - alt lägga ett rent förband. Dra aldrig åt omslaget så att blodomloppet hindras. Åtenörningar ovanför den plate där . man blivit bilen är inte heller att rekommendera. De kan : göra mer skada än nytta.” Och så gäller det förstås att "komma till läkare så fort som möjligt för behandling. Det finns ingen större anledning för oss svenskar att gå om- | kring och vara rädda för ormar, Men människor i exotiska : länder har desto större orsak därtill. .s er : =) Få djur har om ormar utan att rysa, « | Det finns e:a 2.400 olika ormarter I världen och av dem är blott 250 arter giftiga. Allt- så dåligt rykte som ormen, Den kar sedan ur- : åldriga tider fått utgöra onds- kans (men även läkekonstens) symbol och det finns männi- > skor som inte kan hörs talas Dessa långsmala djur kan slo- större omfång än de själva. Ansiktsbenen är t. ex. formade som stavar och ligger, i skal, lens längdriktning och förenas endast med muskler och senor. Underkäkens båda hälfter är utan tvekan deras sätt att äta. ka ett byte som har mycket . inte sammanvuxna och kan . marna ligger långt fråm var- för de inte har någon svårig- | het”att andas'under nedsväl- jandet av bytet. Vidare kan man tillägga om de märkliga djuren satt de har över två-' hundra (200) revben men helt . saknar bröstben, När en orm hastigt rirglar sig fram rör den revbenen; som via muskler därför tänjas mycket kraftigt, så en relativt liten procent. Det ” Tänderna är koniska och til" "står" i förbindelse med horn- . märkligaste hos ormarna är . bakaböjda. Luftstrupen hos or. glatt och halt underlag har en orm svårt att ta sig fram. , :' Vår svenska huggorm har en giftmängd på omkring 40 mil- ligram medan'en kobra; puff- mar. har över 250 milligram! "Alltså sex gånger så mycket! Världens absolut . giftigaste > orm, den indiska kungskobran, kan nå en längd av fyra meter” "timmar vo la orm och andra tropiska giftor-. DÅLIGT RYKTE källor vara. kapabel till att döda en elefant med ett hugg! Elefanten dör efter tre—fyra” En annan dödlig best är den mastiga pufformen. Det berät: tas om en inföding som träffa- des av ett hugg i nacken I Två te minuter senare var mannen .. död, Giftet påverkar de röda och? vita blodkropparna . och medför koagulering av blodet. : : fantastiska snabbhet. En retad XKroppsdelen där bettet träffar : sVillnar : ohyggligt och antar en blålila färgton. | + e Mamban 7 det finns fem olika arter-— är också en syn; nerligen giftig reptil. Den kal- las.bl. a. för den "slingrande : pisksnärten” på grund av, sin mamba kan ringla ifatt en ga-” lopperande häst! Den har även "ett hetsigt humör och anfaller , ofta utan synbar anledning. 1 Syd-Amerika, - giftormarnas land framför andra, finns det många farliga arter: lansor- - N men, jararaccasen (som viss- - Jar: när den anfaller); bush- ”mastern m. fl. och även: värl- ” dens största orm, anacon- dan som påstås kunna, bli 11 I meter lång! Det största fånga- de exemplaret. mätte 8,5 meter och det är jä i och förlsig. tillräckligt - respektingivande. Anacondan är dock ingen gifte..." orm utan tillhör snoksläktet , ” och kramar sönder sitt byte. . - Den beskylts för många grym- jna dåd i Syd-Amerika: barn” jörsvinner vid : flodstranden . Vi 'har bara tre, inhemska ' | i ormarter: ' huggormen, - den - sällsynta hasselsnoken. Och det / känns - ganska behagligt .att': veta.' Även om:man får slåss blodtörstiga insekter i de sven- alla fall ingen tre—Efyra meter om buskarna. ' 260 FUN re med "knott," mygg, och andra -.. . lång mordängel a'la kobra bak-" - vanliga . snoken-'och" den-.mer:? . HALLÄNDSK BYGDEBERAÄTTELSE: D” här är en rätt gammal histo- « ria; Den hände nämligen på den tiden, 'då folk ute I bygderna själva fick välja sina lärare, Sen blev det gkolråden, som valde, och nu är det visst länsskolnämnden. Vem det blir härnäst skall vi inte fundera över, Nej, vi skall bara berätta, | ! Egentligen var det underligt att fröken Helga blev vald, Visst hade hon varit både den vackraste, och den som haft de bästa betygen av de, som sökte tjänsten, Men ändå! För nog var det sällan, att ett vac- kert betyg och ett dito. ansikte vann rösterna vid ett lärarinneval, Folket som valde, var för det mes- ta gamla och förståndiga och na- turligtvis kändes det tryggare att lämna ungarna till en, som hunnit stadga sig och fått erfarenhet i kal. let, : ' Ja så sades det åtminstone på den tiden, .. : Både gamle prosten och Svensa Johan, som var ordförande i skol- rådet, hade också lagt sina tungt vägande omdömen på en vågskål, som inte slog för Helga, "ee Den där kvinnan I knäkorta kjolen, och röda tröjan, sa prosten, nej inte passar den att fostra några barn här 1 Gullåkra, Och förresten så ser hon ut att snart vilja gifta sig, och så sitter ni här'igen utan lärarinna? : . Och Svensa Johån nickade god mening till det sagda och fick ur sig något om, att den enda av de sökande, som man allvarligt kunde reflektera på, det var allt Prostens En systerdoltet det. På detta snöt sig prosten omsorgsfullt och länge och så förkunnade han: — Ja, visst är Elin en god peda- fog, och jag vet, att hon glömmer varken bibliskan eller katekesen, Bå nog tror Jag nl gör ett gott val, Om nl väljer henne, när hon nu har sökt sig hit, Som ni vet, har hon ju en bra plats förut, Inte tror jag att hon kommer ait gå I giftastan- kar heller, för hon har fyllt de fyr. tio, och livet har hon vigt åt sitt kall, den goda Elin, Medan prosten talade hade han slutit de tunga ögonlocken och läp- Parna rörde sig liksom I trance, Nej han behövde inte längre se hur byborna tog emot det han talade. För alltid brukade de lyda, Av Men hur det nu var, när valda- gen kom, och alla som hade lust att Fösta fått lämna fram sina röst= sedlar I prost egen bredbrä "> Av FRITIOF BENGTSSON: > - hade lämnats. Och den lilla stum- pen som blev kvar räckte gott till de fem streck, som Elin skulle ha, I botten på hatten låg nämligen Svensa Johans, klockarmors och klockarfars, prostinnans' och 'pros- tens valsedlar i nämnd ordning. Och så gick alltså de första och de sista rösterna till Elin; De Vad prosten och -Svensa Johan tänkte den dagen, var det ingen, som fick veta, Men att prosten tog det”som revolution från byborna, det syntes på ansiktet, som blev rödare än vanligt, Och att han' ock. så var bekymrad för deras skull, det såg man på rynkorna i pannan, för lika allvarligt som under en domsöndagspredikan drog de ihop sig. Men han teg visligen, med det han tänkte; Förstod då inte bybor. na, att han såg djupare än de, för-| stod inte byborna, vad som kunde dölja sig under en knäkort kjol och en illröd tröja, så fick de sannerli- gen skylla sig själva, och ha det som de ställt sig, Snart nog skulle väl den dagen komma, då de skulle få se, att de gjort galet. När gamle Prosten på kvällen krupit rer un- der sitt rödblommiga satintäcke, kunde han inte låta bli att med en viss tillfredsställelse tänka På den dagen. Visst skulle han då själv kanske ligga under en sten ute på kyrkogården, men han kunde lik- som se byborna framför gravstenen, De skulle stå där lite bortkomna och stukade och mumla för sig själv och för andra: > Gamile prosten, han Hade allt rätt ändå, . + Men byborna tänkte inte så långt denna kväll, De tyckte bara det var roligt, att de håde vunnit valet. Och Helga hade behövt platsen. Hon var kommen från ett fattigt hem och hade stora skulder, me- dan däremot Elin satt skuldfri och hade bra plats, Då dessutom Helga hade haft de bästa betygen, och efter: vad man kunnat förstå" lätt för att få Ungarna med sig, kunde man inte gärna tro annat, än att man gjort ett gott val, Så långt som till prästens grav brydde man sig inte om att tänka, Men lite skade- glatt log mah åt den överlagda överraskning, som man hade berett både prosten och Svensa Johan. Så en dag kom Helga till Med allt sitt pick och Pack, 2 knäkort kjol och röd jumper in. tallerad. Prosthatt, så hände ändå det märk. liga, Helga vann, Prosten vecklade upp valsedel efter valsedel, och Svensa Johan, som stod framme vid svarta tavlan, vilken delats upp å tre kolumner med Elin föst och Helga sist, ritade streck På streck under Helgas namn, Till slut gick kritan sönder, Men det gjorde in. Kenting, för då hade Helga fått tju- Kvålla” av do trettiote röster, som < DE FLESTA OCH BÄSTA ORTSNY hon sig i byns småskola, Bonden på Asheden, som egentli- sen hade Organiserat revolutionen, hade mött nere vid stationen: Nu släpade han och lärarinnan upp det lilla bohaget, Det var en säng, ett skrivbord och några stolar, en Sungstol och så en tung koffert, som var'svår att få upp för den rankiga trappan till vindsvåningen, där hon skulle bo När man äntli- Fen fått upp kolferten torkade bon. skeriorna ; på buken, . På ett Dopa "on ee den -på” Asheden. sig med Ffockär- men över pannan och sa: "+" 7 JA nu hoppas ' jag allt, "att vi slipper bära ner den igen. fr” a Och då log fröken Helga' med ett ansikte som var lika rött som jum- pern och förklarade, att det hop- pades hon också, I :te "etter. :— Fast inte menar jag det för att kofferten” var så tung. Nej de e allt så, att vi vill att fröken skall trivas och stannha' hos oss, nu när hon kommit hit till Gullåkra. - Bonden på Åsheden harklade sig, Egentligen 'var det Svensa Johan, som skulle hållit det här välkomst- talet, Han som-var van att hålla tal. Men fröken Helga förstod visst ändå, hon räckte fram handen och Sar nte Salt tan cg — Tack, visst kommer jag atttri- vas tee tr LR oo - Och, fröken Helga trivdes. Hon trivdes med byborna och deras un- gar och ungarna och byborna triv- des med henne, De enda som inte trivdes var Svensa Johan och prost- far, ty de gick dag efter dag och väntade på, att den stund skulle komma, då de fick rätt. Och något sådant skapar ingen trivsel. Helst när det ingenting händer; ee Kanske var det inte heller så lätt för Helga, fast hon inte visade nå- got. Till-en början visste hon inte på vilket ben. hon skulle stå, när prosten sur och knarrig alltsom of. tast tittade in ' och inspekterade. Men så en dag kom det till Helgas öron, att prosten inte' tålde hennes korta kjol, Då blev” hon först arg. Sade i ilskan ifrån att gamla pros- tar borde veta, att man inte skall skåda hund efter håren, tänkte se- dan i ilskan klippt av klänningen en tum eller två och skrattade till slut åt alltihop, Men efter den da- gen släpade hon inte mer sin ärvda gungstol ner för trapporna, när Prosten kom på besök; ' Så gick det ett år och det gick två. Byborna hade nästan hunnit med att glömma bort, att de hade valt sig lärarinna tvärt mot över- hetens vilja. Och kanske tänkte de, att överheten hade gjort detsamma, eftersom Helga inte hade gett dem någon anledning till att komma i håg. Men en dag eller rättare sagt en natt hände det något, . Fast inte hade prosten väntat det som hände, Inte heller Svensa Jo- han. Och ändå var det Svensa Jo- han, som ställde till med spektaklet. Mitt i fastan hände det. För mitt i fastan råkade nämndemannen i Gullåkra fylla år, och visst skulle det firas med ett hejdundrande gille. Naturligtvis var Svensa Jo- han bjuden, eftersom han hörde till de jävaste i byn, Och va" ska sleven va” om inte i grytan. Ja så brukäde han säga till Stava, när han knegade iväg välputsad och skinande som en .sol Mor Stava hon fick stanna hemma hon för se | gille. Ett riktigt” "och den lär enligt tillförlitliga ' an gubbagille, Ja först var det kaffe och gök och ser var det mat och nubbar, och efter ma- ten kaffe igen och punsch med blå- gula” flaggor till kaffet.: Och när man" väl: dragit det sista blosset på cigarren,' som fämndeman spende- rat," så "blev" det 'varmtoddy. med spets på spets, Inte var det så kons. tigt, -att Svensa: Johan "råkade" ta sig något för mycket till det bästa; som det så vackert heter, Helst som tid varit förkyld, och nu :hade ett gott. tillfälle att bota på sig 'genom att dricka varmtoddy, «> ov. oc "Klockan blev närmare ett på nat- ten, innan någon kom "sig för med att bryta upp från borden, Och in-. nan Svensa Johan kom på hemväg var klockan säkert två, Månen sken full och grann, och skarsnön gnist- rade, Ordföranden .i det vördade skolrådet kände sig både frisk och glad, och det var inte långt borta, att han klämt till med Björnebor- garnas . marsch "till galoschernas knirkande, Men eftersom han måste tänka på sitt anseende, så teg han. Det goda humöret .varade ända tills han skymtade byns småskola. Men då tog det plötsligt slut. På en gång mindes Svensa Johan allt ont som fröken Helga tillfogat ho- nom. Alla själsliga marter som ha- de plågat. Den röda tröjan och den knäkorta kjolen som hade dansat häxdans ovanför sänggaveln natten ga grinen från gårbobönderna och pikarna. som hade borrat sig in ovånför 'västens blänkande klock- kedja. Allt mindes han. Och nu såg Svensa Johan inte längre fullmå- nen och den gnistrande skårsnön. Han knep ihop de rödsprängda ögo- rödfärgade skolhusgaveln, Så blev han stående stilla, = ' - rest upp mot Helgas fönster? Tänk om... Ja sannerligen måste inte Helga ha en karl uppe hos sig på gen stå där. I sitt dunkla sinnes- tillstånd tänkte inte Svensa Johan På att sista stämman hade uppdra- git åt bysnickaren att utföra en del smärre reperationer på den utsatta västergaveln. Han tänkte inte hel ler på, att det var i Gullåkra by han stod och inte i den där stan Sevilla, där man ibland lär sjunga serenader och gå fönstervägen till svartlockiga senoritor. Nej . något sådant tänkte han inte på. Men han tänkte, nu är stunden kommen, nu är hämndens timme slagen. Här ha- de han beviset. Det var bara att smyga sig upp för stegen och lyss- na. Under vanliga förhållanden var Svensa Johan en betänksam man, men inte nu. Med Några smyzan- de steg var han framme vi? ga- veln och började kravla sig upa- åt. Fort gick det inte för Svensa Johan hade med åren blivit kor- Pulent och det här måste ske tyst. Tyst så de inte hörde, Hjärtat klap- pade våldsamt av spärning och an. strängning när han till slut satte örat mot väggen för att lyssna, . Ja alldeles bestämt hörde han något, Han blev ivriz Ännu ett det bör betänkas, "att han en' lång |- efter det bittra valet, De försmädli- |” nen och glodde ilsket uppåt den | Var det inte en stege som stod | rummet! Varför skulle annars ste-|- EMANGA ”SIÖMÅN - EN AV” DEM SEKLOCKAN : SKAR "DEN : LEN TROTS. ATT. STILLA! SVANN HON INFÖR VÄRA ÖGON KY DEN 1? FUL! 1881 FRAN MELBOURNE. [AVENS "SPÖKE "DEN i FLYGANDE ' HOLLÄN- PAREN Fo GEORG V AV ENGLAND VAR G>IDAG" PÅ MORGONEN FLYGANDE: HOLLÄNDAREN”. VÅR "KURS, FARLIGT "NÄRA" EGEN .BOG:> VI "VAR MÅNGA. SOM. SÅG -HENNE. ÅG HON HADE: GODIVIND I'SEG> - | DET TÅ fv SÅ : SKREV: PRINSEN | je MMÄR " UTKIKEN, PÅ BACCHANTE > Stig in, herr. Svensson! Jag är här i badkaret. PÅSTÅR ATT IDE SETT Ze SIG i TE PÅ RESA De — SPOKSKEPPET.: FOR 7 frätt av röta och maskborr, D en föll. fröken Helga och HETERNA FINNER NI I LAHOL Pinnhål upp måste han, Lätt satte För hur lätt Svensa Jöhan tyck- te att han trampade, så. var han dock tung: Och just det steget var brakade till och ner mot marken störtade ordföranden i. Gullåkra skolråd. Den svarta paletån fladd- rade våldsamt i luftdraget och gjor- de att Svensa Johan mest liknade än förhistorisk fågel Rock där han Nos Men skriet som bröt fastans svar- ta tystnad var en människas. Och med det skriet i öroneri vaknade för upp ur sän- gen. Mitt på golvet blev hon står ende. Vad var det, som hade hänt? Så hörde hon hur det började rassla bland brädstumpar och brå- han foten på nästa trind och häv- | gen förstod hon: inte, när hor: se- de sig uppåt, nn : dan tänkte” på det, 'att hon hade Då hände det, se vågat öppna fönstret och se efter. Men gjort det, hade hon. :'. allt klart för sig, var Svensa Johan, henne med en arm et händerna i sidorna hårt hon kunde, av länsman, För nog förstod prostens hjälp, 7”. Förl Dagen. efter kunde byborna' penn ng gäl? gun hb ll JAg fr fa r krig Rd $ hc Mun £ : 2 lå / VÄ - $ z kt 1 Ynäel” & I Njakt 4 Ulan 4 "Ål har SIN DAGBOK IN i > HAN BEFANN VN PÅ KRYSSAREN BACCHAN ND ABVEAS åå INTILL YTTERSTA DAGEN I: te nedanför fönstret. Och égentli- . Och en stund senare när hon fått och visste att det , som låg framför ur led och ena benef brutet, då satte hon. kavat och frågade så om han önskade bli hämtad av fjärdingsman eller Men eftersoin fröken Helga lik. väl hade hjärta i kroppen, så sprang hon i stället till gamle prosten, som var den ende i byn, som hade bi; hon, att Svensr Johan först och främst måste till) sjukstugan. Och dit kom. han med d NN kat falla ner: denten ”varit:fin nog'a't inte” om. Fast det spordes visst ändå. I Och eftersom byborna hade. komihåg, men för övrigt var. vanliga människor, så gick de av yrats från j Sands, och experimentet Iy tillfullo, meddelar | amerikanska — armén; ;". Pro bringades Pprogramenligt dera i luften en stund: ilstart. SV att d "oms kring och myste. under mössor och hucklen 'och pratade om Svensa Jo. hans frieri till långt fram i Påska- typen yhite Yckad. Sn -talesman för . jektilen ' ska skogsbackarna, så lurar Pen ortstidningen läsa, att'en av.Gull- åkras mera bemärkta. personer .rå- . från” en”"steger- och skadat sig ganska illa; Vilken stege öch vilken mar 'hade” korrespon- F explo-
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.