: Lördagen då n 13- februari "1960 | oe gen stor hög ' Han hade den förmågan att | m stenar, Det var sten som Ikunna mista en bit, av stjärten an fått över då man byggde |utan. att det gjorde honom nå- ken. - denna skog'av nässlor och vit- ; huset Srund. Så. kom den stora sten- | . Men ormvråken fick glida utåt : Kastanjeträdens ' ljus ”bö n . - n å - Bastanjeträdens ' ljus börjad . högen att. ligga där. till. ingen.|markerna för att skaffa sig bätt- | 1 blor | . Snärt, och :Snärta, De hade 1e-. YYTTYFF YTV wvev YrvTY YvvtryrYrY ET YYYYYFYSTYVYYYYYTYYT TFF TY FTP Tr v LAHOLMS TIDNING I TA RR RAA a ia ; NE an ca - Bagom stallet 14 m Svinhuset! Förut hade grun- |got. den bara bestått av stora 'ste- men not Men då man byggde 'om| som lät "man gjuta en riktig |sen. nytta, ' och åter, '. . uno WES Utanför nässlornas krets stod | en en - massa '.vitplister vars blad sig, rörde aspens löv sig fram |hon delvis påminde 'om nässlornas. |. Någon annan hane vågat sig in 7 ARNE Blommorna. ,var samlade ända | På hans område. Genast gick han | ' : Av kyrkoherde inne vid stammen, just vid blad. | till anfall. De två hanarna slogs fästet, och var: vita. > -;'. . | Päftigt och slingrade sig runt omen » Vid stenhögens norra' kant ha- | varandra. "Den främmande, ha- |..- de 'svartmyrornå en liten 'stack. | nen Ja, det var mest uppluckrad jord där. de "grävt sina gångar. Där levde "myrorna. sitt idoga liv, små. varelser. som, rörde sig i han »plister h : globlad och-andra lätt. större djur "där; två kopparödlor: ev som legat' härnere i en håla i GENEN ru er urea jorden hela "vintern," Det var "gat i den lilla hålan och bidat våren och värmen då de åter fritt kunde röra sig. > avs Det var i de sista dagarna av ill april som: Snärt” börjat slingra : ' På sig och-:han kände att han | I "längtade ut.” Värmen i jorden hade för varje dag stigit ganska ” Na hade då bara varit små och |i au " nyss. uppstuckna ur jorden. Vit- | 89n " hans vägs Då träffades han och -. stenarna. 'Här och var fann hån |. "- ljuset. Ja. han låg kvar i skue. : Litet senäre fiol han svn nå en | Ned kvällen och 'svalkan letade > spindel strax intill <jo, Då kän. | hån sig ut för att provientera, de 'han- att det. skulle. smaka | - Men mulna dagar gick han of- |” med mat. Han slök svindeln och ,!2 På jakt. Då kunde det hända Mi . it. | att, han förirrade sig in under bart. Men han fann ingenting, Ut | !28ens golv där det brukade va- i ra gott om spindlar som smaka- ” ljuset här, .. - : : ta. Med stela rörelser drog han ”Plisterna' hade haft blomknop- | rOrnas stack — där hon i ro fick ig.) lägga -sina ägg för att kläckas: > "TO dagar. Våren kom hastigt och | Snärt tröttnade ”snart på att: nästan oförberett. "oo vara tillsammans med honan. Nu " Snärt hade ålat sig upp i sol- | hade han en lång och skön som mar framför sig. Stenhögen var par som utvecklats bara-nå någ.” gan från ett Pparstenar och tvck.- | Stor tes trivas med sin :omeivning. | bart. Allt som rörde sig intresse- "Någonstans siöng fåglarna, .. > | rade "honom." Han gled mellan sten Det var vår. Snärt var:inte:Jång: ungefär | ' Stiärten växte ut alltmer. Men 30 centimeter, Han var nästan | den rödbrur . nå rvgsan, . med ett) Minnet fick Snärt bära med sig mörkare band glidande "fram | från: ormvråkeng anfall. - DNs före Pe Under heta sommardagar då . Det kändes skönt att vara uv- | luften var full av ljud låg Snärt där. - pe i friska Iuftsn,..Snärt trivdes. still började se sig om efter mer ät- i solen ville han inte! Han tvck- fe bättre. om det mindre. skarpa : Invid.en sten hittade han er snigel. Den emakade inte dumt Han . gled stelt längre in bland ätbara saker. På ett svoblad nä- stan ute i fria luften hade ett par daggdrovpar ännu inte tor- kat upp. Där drack Snärt sig o- törstig. fuel a Kn - Efteråt låg: han. dåsande "i skuggan. Stenen han lagt'sig på var varm av solen.; . « Då skymningen böriade kom: ma gick han på jakt igen. Han drack av daggdropparna: och åt åtskilliga småkryp som kom i gör ärta. on - hade: också känt ängen mm i friska luften, Men de gled bara : förbi varandra då de var på jaktstigen. Do låt- sades inte om .varandra.:s En dag i maj började Snärt bli orolig, Han letade efter Snär- att jat dej genom hela stenhögen.: En” un- derlig drift behärskade honom. . "Han "brydde, sig inte om en spindel som kom. rakt förbi ho- nom, Han hasade sig stelt fram- | stump. " Borta" under. 'en risig huske Två stora aspar växte där ock. | fann Snärt den aftonen Snärta, . SÅ. Deras löv var' ständigt le-|IHon hade redan blivit uppvak- vande. Också nästan helt vind-'|tad av. en "annan kopparödla, nat ' traktorn " och kommit .ut i stilla dagar då andra träd vilade | Detine snodde. runt Snärta men : glidit ner i en hålighet under Snärt betogs av vrede över att sin stjärt i behåll. Fast. den fick ' Sedan : segrade Snärt ”gansk 2 Aven ofrandeutstridenl ss 04. "FT stenhögen hade också | > Snärt: förföljde inte sin rival . ett. par. andra. te. |Så lång bit. Han återvände till . Skalbaggar och tu. | håligheten där honan ännu: låg : "tri kvar, och där gled han ner jäm- | kraven; r maskarna. grävde sina .te henne och bet henne lekfullt ' På den gångar, Men. det. fanns två litet I nacken och sträckte ut sig jämte varandra. . vo te oo. 2 Nu skulle det dröja i tre må- mycket.. Solen . var.” uppe och | naders tid innan honan lade si- stekte på stenhällarna. Nässlor- na ägg som snart kläcktes. Först som först fick syn på Snärt. hoppade. tillbaka "och "skrek: ”— Akta er! En orm! N ! Då "såg också Ulf och far vr , möjligt" ormen, Men Olof Persson tog barnen med riktigt nära. ; ,” ;|méra omöjligt att göra mer än ”— Den behöver ni inte vara nog. - | MU : rädda - för, sa han. Vi brukar kalla" den för ormslå, men den 4 | heter egentligen kopparödla. Den -|trivs här bland stenarna. "Den Stina, "0 et an - e + Nej; den är ofarlig. Ser ni |de inte den mist stjärten som bör-|ga färger behövdes nå ett. hus. « | den inte dör då! . "|, — Ånej, den tål sån omild be- handling, skrattade käppen. snett från de där underliga va- | hennes relserna ' som . inte -ens försökt |: - Och lyfta honom i hans lilla stjärt- wu "dte utur + : avvisade honom. De: hade björkrot, - var. mindre. men i' gengäld | : När man läser denna text, har man svårt att förstå, hur talet inte behålla länge, I upp-|om ””överloppsgärningar” har hetsningen' och ilskan bröt 'han kunnat av stiärten. Pond Den andre drog sig sling- |] väg än Av ra som Arran run ra Runar vi stått bra plats — ofta i svartmy- « 1 Vi arna och sökte efter föda. blev aldrig som förut. Det Kraven voro inte bli og. , Mag blad tyngdes inot jorder. Vitplisterna' lade sig mot mar- . Jorden sög begärligt upp Den. biten 'växte ut igen, det milda vårregnet. Doft ” "blev aldrig riktigt så lång, blev intensivare. Björkarnas löv |na kunde han förnimma de star- den varit. från” begynnel- "sög till sig fuktigheten och väv- «; Men regnet skulle fördröja allt några dagar. Harven ville inte dela jorden riktigt som den skul le; Anders var tvungen att vän - da tillbaka hem. Då han stan- vårregnet. .stod han länge stilla |- ju att vissa' helgade' människor nått längre på fullkomlighetens egen frälsning och salighet, och vatt ,. överloppsgärningarna .sedan : kunna. komma andra till: godo; som icke förmått att' uppfylla rättfärdige 'i den andra, | kan göra anspråk På, belöning. Men denna text inskärper,. att inför Gud kan man inte ha någ- SS - helst anspråk. Herren ov oh a ; '| handlar icke med oss efter vår s Ingvar Wahlén förtjänst. Det :var synd om oss, or : - - ifall han så gjorde, ty då skulle —. . dig finnes, icke en enda,” l nära två dagar låg de så) Men nu har det glada budskä- cv |Pet kommit till oss genom Guds Son och hans ord, att han icke handlar med 'öss efter förtjänst, "utan efter 'sin nåd, ” Vi kunna : + 4. jaldrig göra nog i Guds tjänst, | gusti skulle hon leta upp nå meqn vi kunna heller aldrig mot. bättringskampen och :syndaång- dig och vad som for ii dlesten varit, desto mäktigare ir upplevelsen "av ”Håden under: |.D>n som tcke tager det på fullt allvar, med kravet: och med. sin synd,. för honom blir icke heller Guds nåd fullt "allvar. Det? är först i syndanöden;, och ångesten, | förrn, alla - utvägas' synas-' vara stängda, .- som . man börjar” ana Guds nåd i Kristus Jesus, "7 ; Det. är. Guds. nåd som ger oss mad att leva och "kämpa vidare, trots att, vi ändå inte kunna bli svndfria, Vi kunna aldrig få nog. äv nåden; vi behöva den dag förp, dag, Och vi beböva ej frukta, att den skall tasa slut, så att vi stå där hiölolösa. Ty, ingen synd el: ler nöd i världen kan göra Guds | ga havet. ;; nåd om intet." .'. - z taga nog av hans nåd. . kunna "aldrig" göra" nog inför Gud: — Alla äro vi i dub- bel mening tjänare: vi skola sö |ra tjänst inför Gud, och vi'sko- la tiäna. vår: nästa. Om det än och det fanns mycket ät-|Stundom kan sägas om en mär- > niska, "att: hon giort nog På sin | När plats'i världen eller i sitt yrke, så kan det dock aldrio sägas, att hon . gjort ' nog inför sin Grid, så höga. at+ vi obönhörliet mås- jte komma till korta: Varen: I fullkomliga, såsom” eder. Fadar är fullkomlig”, ,-”När I haven a under någon sten. Först Slott. allt, , som har blivit eder befallt, då skalen I säga: Vi äro blott rinsa feg. odugliga) tjä- nare: vi hava endast giort, vad ; Så är "all berämmelse ute-. stängd, 'all falstr trveghet, egen- rättfärdighet. ”Vi fromma fari- de honom mycket bra..; i"... (séer” (för att använda en bol. | En sådan dag träffade Olof och titel för; ett. nar år sedan) ha barnen på honom. Det var Stina , totalt missuppfattat Guds fräls- 3 Hon ningsord, I ljuset därav kan det rättfärdighet, så” är det: ännu a sina höljen. -. >> |ska. Han liksom rätade sig och — över slätten i Halland kom. den » högstes tron jag inte osedd "nes sant som söm ; åkern brummade trak- | en annan tjusning att köra med khan”, snyftade hon; men han tits, skall ja nr | ; i torn. Nu stod det inte länge på | . De smög sina ranka stjälkar upp | pa i magen på en sådan storjä- | förrän det..var såningstid, .; Mellan "stenarna och-det sved | gare. ER | regn a > Som eld om, man kom i beröring | " med deras luddiga blad, -.. Nu då han inte längre hade jag traktorns bensinos i näsborrar-” spände ut bröstet och andades mer ark ör utvecklas, Snart skulle de blom. | riktigt djupt. Deät var i alla fall | ”Vart skall Å KORR . . | re' föda. Stjärten efter en kop-ima. På z : Nässlorna växte. tätt just där. |parödla är nu ingenting att stop- häst. Man M Just då kom" Ulf rusande: gen, skrek han, Anders log: ses - — Har ni? Nå, var den farlig... Ivrigt började . Ulf . berätta. Regnet föll och dofterna steg. Forts. och såg 'ut över slätten. Ett tätt | - ”Det är så dis fyllde luften. 0 > går in och hämtar lasorna,. förs |. ”Kanske inte har inte många timmar att Johan, M 2 gj ohan, Men hos i a NN i ” spilla, Skallgången börjar i mor- "nåd och rättvisa, OM farybäde gOm Jag blir Ined på Rel arm ära”så stränga. idealen pliktiga att göra”: » ' « Aldrig nog. >: 4 , Ett: så strängt och ouppfyll- bart krav kunde tyckas slå ihjäl arbetsglädjen. och orsaka en slö resignation: det tjänar ingenting uppstå. . Därmed "menas till att försöka; Och många kan- ske också ursäkta sin lättja på detta sätt. Men alla handla dock som krävdes för. deras | icke så. . På många verkar ej O kravets | stränghet förlamande, utan tvärtom sporrande. —: Om några "månader få vi se vårens första. budbärare ute i marker- Detta tänkesätt vilar ju | na: - blåsippor. och',vitsippor, I förutsättningen; att den | den kyliga vårluften: sträcka de ärlden | sina spröda kalkar.mot vårso- len, ;' Aldrig "kunna de nå den, men "ändå sträcka de sig emot låter ' oss ana något av djupet och höjden av. Guds nåd, Må det tecknet vara vårt ösonmärke på |:-' aldrig tänkte iaz' "vandringen genom livet. Må det | : lysa för vår blick i vår döds- > s Ingen sjö så högt kan svalla, I : | Intet djup så erundlöst är, tal.om några överlopps- | Intet regn så rikt kan falla, gärningar, tv ' om. det” inte är | Att det minsta likhet bär ga efter dem, gott att du genast finns ändå intet förbarmande.” gon, och då måste jag vara lånet jag på mi kl da - rat Jag på mina knä ö j : ka dofterna av jord och grön. , borta i skogarna åt Småland till nat hela ditt hjärtas du SPp- | så skall ingen skarprättare i såg och hörde mycket lade återigen handen på hennes j en frälst syndare och bära mitt ) .”Det är bäst att ingenting vez par... na " > — Vi har sétt en orm bak 1o- |ta, så kan du lättare tiga. Frå-| - Det Var som en ”underströn odgtort hundra far sr ned ett « Igor kommer det inte att tryta, | av jubel i den av gråt dränkta Men låt dem träda in i stugan rösten, 'och hennes ansikte var så många som har lust, så kan |som förklarat, : Nr de själv se att där inte fattas en I > ”Jag tror du är starkare än sak som varit min utom vad jag | jag, Maria”, svarade Johan Vik- Siktat = = — a burit i min ränsel till heden. tor.” Han satte sig ner På sin RE Lin AR LE nn: . |Skulle någon komma håg de tra: | ränsel och började berätta, lugnt OSABBATSTANKAR "> finne due ER - Hl AR EDEN en oe a dem har du br: Göran Björkman, Örtomta församling, "=>" >> borta; bättre + vo Linköpings stifte:ei an a. NA byltet, fuggade han på en ljung kvist. : Men hon; var upplöst” i gästgivatgård: och i - Munka- | mer att säga, att jag skämmer ut gråt, när hon räckte honom de ; De ” - och hon brast ut: 5 + Världslie' lycka är förbi, och hur, des skall gå för oss alla står. Iman Viktor höll si in | att tt fav Jiurer: präst N nur, det skall gå fc äl Ne : r höll sig styvt på sin | att svara att ta Mer: prästen, yen tillsmäktige Gudens hand. | ant: Det skämtades en hel del|som stiger in till imlv med natt. Men innan. du går: vill jag; veta | kamraterna, och ett par: gån- | Varder "den dagsine skall oå tll vad : du: her på ditt samvete. 3 Yvna det skall. jag inte, mé ”En, dålig. broder: ar Träfi svarade Johan" Vik Pmeri "inte var ”haw en sådan” storkarl "att jam behövde sides "[lvfta:min hand mot honom, ; och honom det .har: jag heller inte" gjort,” ltor "märkte att Tra « ”I' Jesu, namn. väd :säger du? os Å så Vad- har skett? Nyss sa? du in ös örn ie du ”Nej;i Maria, där: tar .du el. barpalt:' eft r. Kristi kors är det tecken, som | 1a« har inte nämnt: varken mord I han känna eller ' dråp," Men "skjutit honom Kända för fr har jag, av våda och. vållande nan Viktor > hår, på. hats huvud. - Maria hade sjunkit på kn odla stand. Amen.s 7 vall. liungen. tårarna strömrnade fritt | ,afffitt endast om han neka- g än ständigt talar över kinderna, hon knäppte hän. de. till alltsammans "efteråt, och gom 2 har bea tacksägelser derna och viskade: :” Allsmäktig till att ljuga var han för-hör- öm. Jag RA a Gud i:himmelen ske. pris och färdig: Men däremot. hur ' död- ng det har du Johan. Änna vär dé inte vä bh ä iken: än” En får tänka dc värda, | från Skälderviken: men han än” | frå, jag inte gjort det förr, så är'det |: För första gången fick Maria på tiden nu. Du skall inte :med | reda. på ' vad som tilldragit sig | just den snin goda' vilja bli blandad in'i | mellan Johan Viktor och Träff I hoc helvetessoppan, den har jag 'ko. | på Ljungbyhed. under de' sista det ha funnits vittni kat själv. Gå in nu, Maria, och | årens möten, och han förtalte kommit hämta hedernar Men kom' ihåg | om "gårdagens uppträde. I dag, | det nu, s, att du inte är smussla med en | så snart solen gått upp, hade de niska i kristenheten som tror FRE eler Sänk trätt: an. hemmarschen, en liten | mig, Från kapten Foiff till koro- kronans" kaka : som jag ärlige förtjänat. och innan iag kommit tjugu' mil-bort, "skall jag vara MET - - karl att: sörja för Skaffning.2'- AMRA nngnrennnnssanninmnrrnsiamn nå könet kommer varenda män. : Det. var en-glimt av den for- : fyladager ” ne Johan Viktor” nu i" ögonen, | orden flöt. raskare, rösten hade... fått mera kläng:: Medan Maria - ändå strå de sig undergivet smög 'sig tillbaka AMT. grep h dd ge on a ha > skors . och fem .därför ” att de få liv och stugan, satt han kvar, och när Anrin > Bilen. dat Inta. nm dne bps kraft därifrån. ', so 003, sn ; | hon; återvände med det tunna. ....,'...;' Mel / ter elle "Vi kunna aldrig göra nog in- a för Gud.- Men vem kan" då bli frälst? . På den 'frågan svarade oss slätt. ”Ingen rättfär- | Jesus en gång: för människor är det omöjligt, men icke för Gud, ty' för honom är allting. möjligt. 2-2, Vi kunna aldrig" få nög av Guds nåd. — Talet om nåden är obegrioligt : för " den i som icke känt Guds" krav "och" sin: egen brist. "= Men ”ju- mer. förtvivlad - ss oK tb ti : > om 2 pr M - mA ng att liggå på knä för. För oss jägare I sista minuten kastar ett q rmar skott efter det flyende villebiå- . 205 människar, | det, Skottet gick av, Och här ligger och hjul", sade Johan Viktor, inför | kunna pressa fram ur mig hur ron, (och är det det var, om jag röde vid tryc- du säger, "är du ket utan att vilja det, e du ta vägen, Jo- oskyldig till det blod so Her om 208 SOm gju- ljag tänkte klicka på Ick; för ja £ resa mig upp.som vet det inte. siälv. Men fö 'ndar ; alldeles säker på att. ; kull kors med tålamod tills jag stu. | ha vågat att klicka ae har laddat gevär, det . har aldrig smällt, jag skulle ha svurit en livlig ed På att det var blankt omöjligt att skjuta utan knalls hatt. Men mitt skott gick av. t rätt hade jag också. Träff var färdig -lika fort som örnen, ; a innan k 7 mig -med och frå-| och stadigt. Ibland gjorde han|Kan nu någon änn RE na utt, så får du säga att | ett uppehåll, som för att tänk Så får du s : N al ta kunde ske? Jag först änt medan jag var | efter, och då hördes vågsvallet bättre, än att ett avekoer inte n knallhatten måste ha suttit L kvar på tändröret. Kan någon Säga mig, varför det skulle ske ången? Var helt det hade skett för resten, så skulle en på hur det sig. Men berättar jag ' å finng det inte en män. - sig väl för. Har|drade inte ett or: In, ; skara” på åtta man.” Träff var | ral Modig kommer de att bära i klen till mods, det var lätt att | vittnesbörd mot mig, dan kan : "se, men han sjöng" och gormade vara glad om tas bliv dömd för Sar :dråv och inte. för mord, och +n Fö sive "niska att srotta löenaren I sv ' Av nen, som slingrar sig värre fn Ne lr en ål, till ingen nutta, fert och Fredrik Böök "dumt "Om jag talar, med rmänni- i änglars tungor, så eller viskar, tigger elle. her. dot vid Åby blir detsamma, " töversten kom | öll. skenet uppe; och: 1 Ljungby; där man rastade, drack | regementet.” med mina löner, ] han brännvinskaskar ' och ville | kastar jag mig ner på marken In bjuda sin: vedersakare, men Jo- |för kungens tron; så kommer han ger kastades det fram 'att Träff | stupstocken. "kommer att hasvär. . > / du: säkert ko ja mig för Kristi barmhärtirhots . e att stanna i Äng- får berätta mig vad Träffen gjort elholm,” för. att han: inte skullo|skull att säga sanningen, innan det är för sent: viskar jag det I. gå ett kok /'stryk, när "han blev du, lyfte, din. hand "mot; din "bro: efisäm med Johan Viktor fram | örat på skarprättaren, sedan jag - der. Det kommer en dage då Vik- mot” kvällen. "Till slut var det |fått bindeln för ögonen, att jag tor är så stor, att han kan krä- I para tre man kvar, och när även | inte. velat döda Träffen, så sä-. va att få höra-sanningen om sin korpral Modig bjöd- dem ” farväl | 2er. han, när han tar slaktsupen: a | Det. var en:hårdnackad, lörnare - o Föbbelberza. — hans sista tanke var:en lögn. Jag är förlorad, Jag har vänt vå det ftvå tbymarinå en etobba I Boarkåkta” kasa, man: dat” fjung [ingen utväs. Tas Er fack orm on | "| råtta i en. råttfälla.: Min, krann är 7 fågelfri. och min, själ är ärelög som, en-humd. Jas Br döma an s lögnare: J: himmel och nå jord - i I finns dotvinte an ”varolka. com 7 Tear omg? : ka vo et "DAR är inte sant, Johan, Jag trov dig. och till tecken på det; I stiger, jag um och tackar Gud än 'en.gång.”" co. oo i Hon reste sig upp, och de stod :] sida vid sida. ". 3 es i fred. Ått; bära | "Och han A himmelen behöver . fal | int« ig — han: vet. ör dduie sädolial Säl haga | sDet är. märkligt, svarade nöra Bldrie: någonsin. vårt förbli lågt Johan Viktor, ”vad du tyc- et hade: kunnat förbli ker dig ha mycket att tacka ho- oc: | vid : korsvägen: iffen | hade han blivi ngslig över Jo- förl han Viktors ihärdiga tystnad och frågade, i det 'han tog honom av- FNDu "ämnar vält rdärvad.”.; Joh: nd EN att göra.” att göra nog ifråga om | Med den nåd som Herren blid..']lov. som med sin faderliga hand ligt han" än''skrämde' Träff, så har du inte nämnt ett. ord om LU : Oss bevisar "Alla tid, . He'st. då rvnden vill oss föra I fördärv. och oss, förstöra,” > (Sv. ps. 362: 6)...” "inte heller nåt ont, den trivs HON mest med att äta insekter och utanför växa ut igen? : " Men ,'— Ja, det, ser jag, sa Ulf,; Att | över att bo i ett sådant hus. Det rt var inte många som bodde lika | högt som 'hon. När hon därunpa Olof. Nå, ge | ifrån fönstren tittade ned på ps lekplatsen såg den så liten: ut, DA hon väl kom ned. var den | Hon tänkte länge vå detta om att. vara vacker. Tänk om hon kamrater, «>, + inte var vacker.: Till slut kunde i nu av! . "Han : petade! till: Snärt med | Men är Snärt ' ålade.” framåt, | stor nog för både henne och kallt. Snö hade kommit i mas- ' - vest j.SOr, Allting bländande vitt. Här Lättad gled Snärt in under och där låg stora: drivor, som LEKTE på lekplatsen ]|karna när dom kom från sko- ör det jättehöga huset. Nät | lan. Men det. hände ju att dom. leva i avskild. ro. - stan' ällra högst upp bodde. hon, kastade tillbaka också. Det var riktigt förstå att så mån- | tid, . Att" du bara vågar kasta -— Är den inte giftig? frågade Huset var alldeles nyhvggt och | inte så roligt." snöbollar på oss. tös stolt var: hon i 'alla.fallj :.— 1 nu . var det vinter: och | hon inte bärga" sej Jängr måste fråga! någons) Cl. tu '" En gammal farbror kom spat- gått- till,”...:. frälsat oss från synd. Amends kunde: han” lugnt: efteråt” frame ;”Fadershanden' har jag föga ställa" det” som” ett, harmlöst | den arma. d. Vad Guds vil- > 7 > märkt”, kom ', det: från: Johan skärt, omöjligt att göra sak av. död för din hand Vad Gude vil” Viktor; i 'det'svaga månskenet . Hur det pratats och munhug- bend lv. det' vet Inte jag, och ' [såg hon hans: hårda blick, + gits. det sista. stycket. var; intel I bör inte att präster eller vi- ”Gud förlåte: din . tunga, och värt att upprepa, menade Johan ja mar skall kunna säga det, förtäl "mig nu hur. allting ho" lviktor; men när dé kommit när | Se "NA ting vet jag. Det första den arma mänska, :som ligger ' ra Barkåkra kyrka, när skvm- är att du inte är utan skuld — ”Res dig upp: Vi har ingen- ningen- föll "och vägarna blev du har” haft ett hårt. och oför- vä e, Hon Hy få / t ålat i oli | sa dom all | ing — blev. det skuggor.” I och Johan. Viktor, fann ögon- | Mi. undgått det tyngsta - målat i olika färger. Hon kun? ] i — Din lilla fuling,' sa dom all- ” Och flickan, såg på sin skug- blicket vara inne. ”Om livet är ty hur skulle det varit, ga. Lång och otäck såg den ut. dig kärt, Träff, så springer dr. om det varit en annan än Träff? Fuling! ' tänkt hon ch Med krokig näsa. Ansiktet >] för jag gitter inte se dig länere. Han. var en ensam man. Ingen ungt CANE | som skuggan tecknade : r rullade en'snöbo'l, Fuling?: : "Är jag verkligen ful? Jag Häx trodde '. jag var, riktiat vacker. sy] liknade en häxas. sv ' "är inte vackra. 5.7. —d — Förfärad sprang flickan fram lå at jag inte bommar.” Träff SN a Il borta. Inte Den sötaste lilla flickan "i hela till huset, uppför alla trappornå. Hade varit halvt från vettet, när ev de an ren alt van & — Men den är så ful. Som Jia" att Johan Viktors gevär var "Skall jag tacka? Skall jag bö- åt och k kså ut i solen och serande på gatan.: Hon sprang ;” märkte därlör aldrig. den "stora loggolvet, Därinne i! mörkret hon. pulsade genomi- .. = >, |fram Äl honom. Frågade: > den häxas... ." märkte. där : f äl. Ljuset silade in |, DE skidor på sej il" '—-Är jag vacker? -.. oc p BENA ver ormvråken ' som tyckte om att trivdes han väl Ljuset silade HON HADE skidor på sej. .' Den .gamle farbrorn blev för jaga utåt slätten! Men ormiyrå- ken slog blixtsnabbt, I sista ö- gonblicket fick Snärt syn på sin fiende och gled åt sidan, Ormvråken fick. bara tag'i stjärten på kopparödlan, Men då snodde Snärt till — och vipu! ——| mål på härliga spindlar fanan :" "där gick stjärten av, Snärt räd-|han sökte sig en plats att vila p "- dade sig in bland stenarna utan' under en 'holmbal. a j "tt Och ute föll regnet, Nässlor= — stjärt | i . Utanför började det regna. Fit stilla vårregn som dunkade inot plåttaket och gjorde till och med Snärt 'på ett; trivsarnt humör. to M Han fick sig ett riktigt skrov-|Och så I . Ö . dask och kravlade sej upp snöig. "Nej, då var det roligare bygga till. ett behagligt halvljus. .+;|bland. Men de där brädlappar- na kunde hon inte förstå sej på. Det var stört omöjligt att stå på |:. skidorna, Än slant dom 'dit, än dit. Men aldrig dit hon ville. 4 , Maägprtag 1 vd " U st / ramlade hon. Föll pla-|ne. snöhyddor . och rulla "snöbollar. | set, iden d Ipk Kasta snöbollar på de stora poj- platsen och från flickan — från, ON or vånad över. frågan. =. oc > gå. oa sla in . Sj . Titta på skuggan! svarade ”ickan 'tog' hissen” ned till Johan Viktör på honom och 53". vi böja mig, får gå fram an- lekplatsen. Då och då skymtade ge; "Jag. har:« dig på kornet, | Ydjunda. Knäckas kan jag, men hon sin skugga. förrn a En skugga är alltid en skug- sprang vidare, och han var Pålisia en lem.” oe han Solen sken över 'det enistran- och ' pekade med spatser- käppen på skuggan, efter hen- från träden bredvid 1Igk- : va [| tt I : |tomma och de hunnit in i små- |! nligt sinne, och Gud, vill att | skogen,' var . grälet i full gång, - i böja åse. Det andra är Ränn in I skogen och göm dig. itter i natt och väntar på ho- "[som” den ',hare du är, annars om I hans tomma. stuga, inga skjuter jag dig i språnget — du barn skall, gråta, när morgonen | ta . va det höga" huset, >... 2 — Mamma; : ropade hon, jag nan såg Johan Viktor lyfta ge- fr Ping I världen, med lätta . Ö är inte vacker. Jag ser nästan väret/ han ha de skrikit och iöm- ka , kring 1 särkden met, åct ut som en häxa. Det har jag sett rat. och hotat, men det hjälpte känts, om du vetat att faderlösa min skugga. ' En stor och inte; han fick ge sig av i språng- barn tisade längs vägarna för | lång och otäck näsa har' jag .:- — Bry dej inte om din skug- ec när han saktade av, | 2 Nej, Johan, det värsta ee ar hönast vidare med ett skal dig, och 'du-kan obarmhärtigt tillrop. : Han viss- tackar ta : oe - i inte, att | P5 ; tt mi- Nee na laddat, men han visste inte. arta mig?, Räcker det inte a: . själv tycker. hon | nalihatten var tagen bort. När | Ja "mna får svälta och frysa? 'är vacker får alltid-en ful skus- lj använde sig om i småskogen Att jag får löpa” från dem som - och”. hytte med armen, siktade ett vilt djur i'skogen? Den som spring för tusan bövlar.”, Han jag kryper inte, så länge jag kan hundra stegs avstånd, skulle just de snötäcket. Pn det höra hur ” Den blir vad man gör den till. | tsrsvinna bland .. grenarna, då . . ” Lars Sjöholm. '' I Johan Viktor tryckte av, som en : ; ANAMMA AAA Nr an maa daasnsnnrnna) AA MNAARAÅKAMAAASARSAMAAR FIYTST" UFTETYFESYTEVTYTN AMA AMMAADÄDAANDAAAMAAAAMSASDAA MAMAMNANAAAAARA NYSEFEFEP AAKANDANAAMADAAAA,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.