oc VI ÄR i .slutet av månaden februari. "Vädret är något osta- digt. "Ena . dagen är: det gnist- raride” kallt, andra dagen : blitt Det är en / underbart" grann dag 1 dag och ' jag sitter och ser ut genom mitt fönster. Tem- .> pPperaturen är. någon' grad över ". nollstrecket, några centimeter ny j : snö, och vitt på alla grenar, och så fullt med wvippande och kvitt- rande fåglar på fågelbordet.” ' ". KL 8 i dag på morgonen åkte min :skoltös 'med bil till skolan, kl.:15.30 är hon hemma igen, på ” samma. lätdvindliga ' sätt, ' Då spänner hon på: sig sina. fina "nya skidor och åker”ut i'ter- rängen. Å vad det sör lekande : Jätt och roligt ut, och roligt är det, det ser man. på tösens gla- da ansikte; Jag' kan: inte stå.på ettrpar skidor. Häde- inte sett en skida förrän långt efter sen jag "var vuxen, ' v - a Häromdagen när det var, fritt från snö vid sjökanten där ung- "arna bruka få lov ätt leka, var ” min fös med en kamrat och: åk- | "", te- skridskor. De ha"”fina halv- [| > vi ingen, rör - präktiga sportkängor. Det är sånät än när jag var "barn "och övade på gamla. ros- "tiga skridskor" som 'min' far eh gång i sin: ungdom köpt för 1 : krona, och för det, av sin sto- rebror och arbetschef fick: ett bra kok stryk? (!). Ja, det” var då. eos 0! sa "HÄRUTANFÖR står i snön "en: rattkälke; i: fullgott skickl-' ' fastän . mycket "använd, min | för egna 'slantar när han nyss börjat > folkskolan. "=> --Oj ' vad den kälken varit med om myc- ket: Så-gå mina: tankar. tillbas ka: till.minnen: från min egen barndom; när: jag var | : 8—9-årsåldern. Min far bruka- : de när så behövdes leja ett par karlar :till att pläjlatröska, när råghalmen behövdes att täcka något tak medi: Passa i lagårn och hugga ved, det gjorde far med hjälp av något av oss barn, men -. se, pläjlatröska det av- "skydde .han, Armarna” höll inte, och linte. ryggen heller; . ; En medelålders ' man, som 'i byn : brukade. kallas '”Dränga Petter”, ' och ,. en : arbetskamrat I; till honom, som år efter år bru- kade göra ,det” arbete åt ' oss, var komna till gården. Ute ifrån logen hördes slagornas taktfas- tä: dunk, dunk, dunk, dunk. "När det var kaffe eller mid- dagsdags, brukade jag eller min snart. vuxne pojke, köpte. den] "YYYYFTYFfTTt TTT TTR TT YT YYYYTYYYYYTYTTYYTYTYTYYYTTTYTYTTYY LAHOLMS TIDNING YYYFTY YrvYYYtFYYTY Tr YVvereTtYTT TY i X sr . H . vi blev glömmer jag aldrig, och jag vill lova att det åktes. Och den: släden, . på Knäredsspråk kallad: ”sugga”, den” fick, nog vara med om vintrarna ' så län- ge. vi: var barn, och det var vi rätt länge. ov er es "SÅ .. VILL JAG berätta en annan historia; där. det "ingår skridskoåkning. . När det . var snö” och . tö; omväxlande, blev det på åkern utanför trädgårds- hörnan en liten sjö, ”floe”. Tro- ligen: hade ' vi ' barn; vår »skol- gång; men en dag när det skul- le tröskas 'skulle vi vara "hem- ma, Vid tröskning skulle en kö- ra' hästårna för vandringen,: en mata och en ta undan halmen och skotta undan '”drösen”. un- der tröska och -halmrest. "Er skulle trampa i halmen 'och "en ”fly”. neker.” Dessa ' sistnämnda arbeten hade. min bror och jag. «- Men här. ”pustet” var slut; — då knep vi. ut på isen på ”flo= en”, ' tills pipan ljöd: och vi skulle: vara på: plats igen, Inte blev det så långa stunder i ta- get' man fick åka, men man var glad åt det lilla: ” < "När vi hållit på att tröska en bit. förbi midda,' och vi ungar var, framvisslade, hästarna satte igång och tröskan börjat surra, med armarna och -skrek nån- Hästarna fick stanna, och far kröp ut wider matarbordet. När tröskan stannat kunde wi höra .|vad mannen. sa: ”Hinrik har kört ner sina hästar genom isen på. sjöaredsbäcken”! -”Johannes, ta”. hästarna och rid de” fortas- te: du kan opp och hjälp oss. Ja har. vatt springande oppe till: Sven Jans', men där var ingen hemma, och nu e' ja all- deles "slut? sv. för Cs Så mycke mer blev 'där inte sagt, men i en hast blev häs- tarna” spända ' från, och ' satta för” skogskälkarna, och i yfande fart bar' det" av uppåt vägen. ”Bara; inte 'Hinrik krånglar. så han kommer i han mä” sa mor, | när vi inte så lite ängsliga stod och såg "efter 'de' bortkörande karlarna, CT An see Det blev inte mer tröskat den dagen, så - vi barn fick gå till vår ; skridskoåkning, men vi ta- lade" nog - med bekymmer, och tänkte på hästarna, den gamla "IDocka och hennes dotter, som vi så .många gånger smygtittat på när hon var litet föl och gick lös i, ladan nedanför” höluckan vid vägen. Och vi ängslades rog fick 'vi långt borta, gehom diset se. en figur komma springande också karlarna däruppe på Lagåns äg vt Han. såg trött ut mén fäktade > När den korta vinterdagen var slut och diset övergått till skym- ning och mörker över 'den snöiga 'nejden, kom de trötta, våta och modfällda mannarna åkande ef-. ter fars hästar på hans kälkar. Hinriks kälkar och selarna hade de lyckats få opp ur vaken, men hästarna hade de måst lämna, stelfrusna och döda. Nästa dag tog man upp dem, men hur det gick till eller. hur de transpor- terades hem det fick inte wi barn se och bäst var väl det. Jag minns att jag ändå wvin- tern framåt när på kvällarna isarna rungade nere på Lagan tyckte jag hörde hästars kla- gande gnäggande uppöver sko- garna 'åt sjöaredsbäcken. . Det var. allt' brå tungt för Hinrik, grannen vår, att så mista sina kära--hästar, men' han skaffade sej nya så snart han kunde, Han k 1 inte hästar nu längre men jag tänker han läser La- holms Tidning och jag skickar här en' hälsning till honom och Emma ' från en gammal bybo och hoppas. han inte ser illa på vad jag har skrivit. : + . Doris Morin, t ">. Hornsborg. ' "Annonsera i LT Forts. Att honnes nya År inte fkturo bli något gott år var Jä Hon vär sig inte ik m an-= siktet blev tunt och törs öga- Dn hade vuxit och sjurklit ia under den smala paasaa; mitt under ärbetet Sannade 103 och förda handen til sidan. trodde han, at: bennes git skada dena watt, då h. på knä i jun an a't Viktor erkad> ao mira 'y hon orkade alt mndrio På våren gick han bor: till ena gård i Vanstal utmaik högt urgpe på å3en och fick stanna dä som vaktepojke: Dat var hos en än- keman. som ansågs vara besyn- nerlig; stället kunde varit bilde bättre och sämre, men Viktor bade sökt sig fit, därför att det var långt till grannarna. Det a se. "Iträdde” sällan någon in genom grinden, och Viktor gick vall med djuren i de tysta skogarna; mest gällde det att passa upp, så att ingen ko kom ner sig i gungflyn i kärren, som dolde si- na svartb'å hålar mellan bok- dungarna. På hösten släpptes svinen lösa 'i o'lonskogen; de blev halvt . förvildade, borsten växte ut på dem, raggiga och ilskna visade de lust att sätta sig till motvärn, då han skulle dri- va hem dem. ; a . När höstregnen började falla på allvar; blev han fri, och bon- den räckte honom vid 'avskedet en seder 'på en riksdaler banko. Han gav sig i väg mot Rugered, tung till mods, ty nu var tiden inne, då den nye knekten, vem det nu blivit, kunde väntas kom- ma för att.ta sin stuga i besitt- ning. Redan på avstånd tyckte 'han likväl att den såg däd och konstig ut; det låg inget ris på backen, och spannen vid brun- nen var borta. När han kom fram var den tom och låst:: kon och geten stod inte att upptäcka, Mor hade flyttat. ” : Hos Per Isaks, dit han försagd och trumpen styrde. sina steg, fick han besked. Rotehållaren hade fått ta hand om djuren, ty Maria hade inte kunnat föda dem, och rätteligen var da ock- så” hans; eftersom Johan "Viktor fått överta dem på skuld och 'al- drig. mäktat betala mer än 'en ringa del. Själv hade Maria fått tak över huvudet i den tomma kvarnstugan på andra sidan kyr- kan; det gick ingen nöd på hen- ne, hon hade fått laxnät att bin- Ida för" fiskarna i Lervik, men hon orkade inte så mycket som förr.” Viktor gav: sig ner till kvarnstugan "för tatt söka upp henne, Han visste gott. vad det var för ett hus, fast det låg av- sides, ' väl . dolt av albuskarna. tror och gubbar a Kkriag mad sina kippar. Kon mn forbi oa vac kor so:tnardag, kunde ryan från gen re få jurg birk, dir de hj nea satt och värms Mwbshenot, Ja, han visste lig. Och hon hade inte ini miste, Cå hon på juhisgen sate sg mål tyggen mot byrk= sägfen, ” Vikior träffade mor I don nåns LAS NY SR NT, FR me I spp on Arr OAL stminde på störukard obe oo dr Fredrik Böök SNASINETn STATT PLO gt ant d "ta kammaron.. Den var mört och unken, man det bodde ut- om hanne bara ott hjon i den, ex förlamad kvinna mod vaxgul "vy, som låg orörlig på sin bädd av halm utan att kunna tala; hon förmådde inte ens röra hän- da na, man öronen levde och riktades. mat Viktor, som blev stående i dörren. = Mavia satt mycket riktigt och band nät vid den smala fönstergluggen. Hon steg inte opp, men hon strickte ut armarna mot Viktor, och hon talade lugnt, utan ansträngning: ”Gud välsigne dig, min KOSSe, Jag har väntat dig hela dagen, jag visste att du skulle ) "För Tata behöver du inte vara rädd, Vikior. Hop har vart od vi sager, och försa det också, det är bara tungan och lenmunarna, som sviker henne Hon har varit mig till wycken inst och hjäla och hon kans ner d.g rolla Var inte rädd för henne, och var inte lelwa för mig, Jag har de så sjost, och jag hunner ra. Ser du, vad Jag har skör . ” Uon pekade på väggen, där hungre skåpet målar mod blå och röda rowmr; ovanpå lös lås dorbibetn, och på den stod den ena örnklon, Dot var vad som fanns kvar av stupan. , Viktor fick stanna kvar över natten: Tan låg I hövner på bas ra golvet. Den ångest han först känt vek bort efter hand, Han såg på. hur mor passade B atilda, lyfte upp hennes huvud och gav henne att dricka — hon levde av välling och mjölk, ty tugga kunde hon inte — tvättadv hen. nes ansikte och Yiinrder, konima= da hennes hår och läste det deg- liga kapitlet ur bibeln för hen« ne, Det var hennes plikt, tv för det priset fick hon deta den trånga kammaren och njöt den frid, som inte fanns bland de sju gummorna I storstugan, A=, det var mer än så; det var också hennes glädje. SoA ”Ser du, Viktor”, sada hon, då de satt tillsammans en stund på bänken framför fattingården, nu.” Viktor närmade sig, men han kunde inte flytta blicken från det utmärglade ansiktet på kvinnan 'borta i sängen, Han tyckte att det låg en svart katt över hennes hjässa, men när han vant sig vid dunklet, urskilde han att det var hår — det fanns inte ett grått strå i det, fast dra- gen var gamla och händerna rynkiga. oo ' ”när jag kom hit var Boti'da I ett sådant clände, att det står inte att beskriva, för här var In= gen som förstod slg på at ta 'hand om henne, Nu har hon fått lisa; kanhända var det menin= gen att Träff skulle gå bort för att Botilda skulle slippa att dö I smuts och vanvård som at o- skäligt djur.” " . Forts. ” 0: > ENLIGT.DEN GAMLA hjälpte. =. : > här och var, trots läkemedels- industrins landvinningar. ; Såle- des kan väl knappast några ny- are tiders hudsalvor konkurrera med det gamla, och väl beprö-. vade fårtalget när det gäller att bota torrsprickor i händerna. uu Visby "DE SOM GÅ MED. JESUS > : Vi seem liten grupp på väg! upptill Jerusalem. Sannerligen | en ”världshistörisk grupp.” Jesus gick före, lärjungarna och några andra gingo efter. < På samma lekamliga sätt som de första lärjungarna kunna väl icke" nutidens' lärjungar. få gå med Jesus. Och ändå kunna och få, ja måste, Jesu lärjungar i den dag: som är på ett fullt verkligt sått gå med Jesus och följa "honom efter så mycket verkligare som det 'andliga har större : sanning -och - verklighet än det lekamliga eller vår upp- fattning -av det lekamliga. ' : De, som gå med Jesus, gå med en frälsare, som" varit, en lidande frälsare, " och de få själva lida med honom. Så till vida synes ju icke. sällskapet med , honom. vara : inbjudande: Och likväl" har aldrig "en ' sali- gare inbjudning wtgått .i värl- .. bror skickas uppför logb en, att kalla på mannarna.- I den Pnöiga backen blev snart en hygglig ”tra”, som loc- kade «till kälkåkning, men vad skulle man åka. på, kälke hade e I verkstaden fann vi on Jik- ” 2 en ”grej” som hade någ ” het med en kälke, Den tog vi och: började åka nérför backen. När far kom; tog hån vår ”käl- ke” och "gick, till verkstaden med den, - Han stännade där, men inte vågade vi. gå dit. Då han ' efter en bra. stund "kom ut till vår backe igen, vad » bar han på, om inte en liten släde, Jå nog var den äv enk- laste slag, två tillrundade bräd- . stumpar ihophållna av ett par runda träpinnar, och därovanpå "> n bräda att sitta på. Hur glada i toa hh FYCSTITSYPIVYYTVyv! den, än ev lets inbjudning till oss alla att följa Jesus. Lär- jungarna” fingo själva lida för sin Herre och — på en när och frånsett dessutom förrädaren — dö för honom. — Även en nu- tida lärjunge" får sitt lidande att bära i samband med sitt lärjungaskap. Det han får lida för Jesus. är hans kors. En kristens kors är inbegreppet av allt det, som' en "kristen får li- da, därför att han går med'Je- sus. — Är det då någon vinst av gåendet med Jesus? . "De, som gå med. Jesus, gå, bära icke längre på bördan av sina synder. Den bördan bär han. tv An "Han tog den med upp på sitt trots allt, med lätta steg, ty del. "Av: kyrkoherde GUNNAR LÖNROTH, Burs; stift. vv No + | ) var så, hah "framför" allt -tjäna- de oss; Detta” var. det; som låg) däri, att han ”gav sitt' liv till lösen för : många”. De som gå med ' Jesus och tro syndernas andligen fria, fria från syndens skuld" och" dom 'och makt, — Skulle de 'då icke hava lätt gång? . > - i - : De som gå med Jesus kom- ma omsider med honom fram till det himmelska Jerusalem! En Jesu lärjunge, och efter- något ovisst. Han vet, vart han går. Han har sitt ansikte med- :] vetet vänt mot staden :med de gyllene gatorna och; pärlepor- tarna '— bilder av det -evigas rikedom och fullkomlighet. Gud har bestämt en salig lott vid Jesu sida” åt. dem, vilka här troget Yöljt honom. Dessa äro de utvalda, och om dem är det, Jesus säger de orden: ”Platsen på min -högra sida och platsen på min vänstra tillkommer det icke. mig att borfgiva utan de skola tillfala dem, för vilka så är bestämt”. - mora Går du med Jesus? Gör-d det, då får du en gång komma med honom till ett Jerusalem, där ingen mer dör "eller lider. Ty, säger' Jesus: ”där jag är, där skola och .de som du har givit 'mig, vara med mig, så att de få se' min härlighet, som du har givit mig”. (Joh, 17: 24). 3 Amen. as Vv Text: Mark, 10: 32-15. Nykter ungdom - kors och bar så -bort den; Det ef y Vv AAA FOVEFTVITVTTVYVSTVV UV TVET! framtidsungdom Ash ADA, ät. förlåtelse" genom honom, de äro 1 följare "vandrar. icke såsom mot |-> AMNARAMAARADAIAAA, | ISVÄLTENS Ä 4610 "KOM DEN SVÄRAST ALLA. DENNA HEMSKA 400. VARJE MORGON "BA NÅR VÅREN i KOM . VAR E ÖVERGE .KOLONIN . DE UTSVULTNA . MÄNNISKO 5 3 Aa 2) I TRE ÅR HADE DE TAPPRA" ENGELSKA KOLONISTERNA I VIRGINIA HÄLLIT STAND 7-3 MOT BLODTÖRSTIGA INDIANER, SVÄLT "OCH " - SVÅRA SJUKDOMAR. MEN VINTERN” 1609 —" "ÖVERLEVANDE GAV TAPPT- DE BESLÖT jeR o I EN. LÄNG RAD STAPPLADE, : DÄR MÖTTE. RÅDDNINGEN / = | EN HJÄLPKONVOJ FRÅN ENGLAND. SEGLADE JUST IN. "I TRIUMF .VÅNDE . MAN (ÅTER TILL JAMESTOWN. KAM- PEN MOT. VILDMARKENS ALLA ' & FASOR BÖRJADE PÅ NYTT. MEN . VIRGINIA - "VAR RÄDDAT? E. HEMSÖKELSEN Av Ds i oc "SvVÄLTENS VINTER” DOG RS. NYA: LIK UR ' KOJORNA NDAST 60 KVAR.se 10 RNA - MOT KUSTEN. on, 2 1156 ER EN Y AYTTFTITT FIYEVTIFTTITVTT TTT ETS FYTTETYTYN ARANAAAMAANARDA EN HEL DEL av de gamla NN "FOLKTRO I SYDHALLAND . t soo > FOLKTRON stod många me- omen del till huds om -sjukdomar drabbade människor och djar, --Det fanns fordom inte så många läkare att gå till — och ävan där de fanns'så drog, " lärde personen med sina krämpor. Vågen var glinare till kloka gubbar och visa käringar när inte de egna försöken man sig för att: gå till den a | Men de flesta av de gamla recepten lever. fortfarande kvar recepten har väl fallit I glöm- ska — och väl är väl det, fres- täs man tillägga. . Eller wad sägs om'det gamla receptet mot förstoppning, fora skulle botas genom att man åt tre levande vägglöss eller lada torkad kattlort I uppkokt mjöll, vilket man drack! ”Då slog det Jöst”, hette det — och det kan man sannerligen förstå... Detta berättas I Carl-Horman Tillhagens bok "Folklig läke- konst” (Nordiska museet). SÖDRA HALLAND är gan- . ska rikligt representerat bland trakter där nits. ” ; Från Veinge härstammar t. ex. medlet att gnida" ögonen med de klibbiga' bladen av stlexhår (Drosera rotundifolia) om man hade såriga och rinnande ögon. Om man tittade nedåt näska:n- men "just som en virveivind passerade blev 'man, lika!edes enligt de' gamla" velngehorna, windögd. Detta kunde enligt re- cept från Uppland botas genom att stöpa bly över patienten. Hade man matleda, så skulle 'man enligt veingeborna äta blommorna av caprifol, som även kallades ”matledsträct”. Förr i tiden tog man också ”den kloke” till hjälp för att "reda upp kriminella företeelser. .T. ex. att söka rätt på tjuv och "stulet gods. = 7 cs I OVAN nämnda bok fanns återgivet eh uppteckning från Våxtorp om en händelse från botemedel uppfun- gå sent årtal som 1928. Én stöld hadé begåtts och man gick därför till: en ”elok ” för att få hennes hjälp att lefa rätt på tjuvgodset, Hon tog fram sin ullsax och lade den i en sikt Den besökande fick ange vem hon trodde tju- ven var och säga namnet. Var ”lgissningen riktig så klippte- saxen av sig själv i sikten. Höll . Iden sig stilla fick man försöka med något ännat namn: I uppteckningén sägs det inte huruvida den bestulne fick igen sina saker eller om tjuven blev fast... on Gustaf Lövqvist. Prenumerera på LT FEIST
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.