L ördagen" den 26 mars, 1950 LAHOLMS TIDNING . 36dl0 UNDER STÖRRE delen av 1300-talet och första hälften av 1400-talet rasade mellan England och Frankrike ett krig, som i hi- etorien blivit kallat ”hundraårs- kriget”. Det var engelsmännen, ”scm under hundra år strävade ef- ter att ligga England och Frank- rike under samma krona. ” År '1339 inföll engelsmännen i ' Flandern och tilägnade' st vik- tiga områden. Mest överlägsna var engelsmännen till ejöss. Vid några tillfällen segrade dock den franzka hären, som anfördes tap pert av Filip VI. > vo Mot slutet ay detta långvariga krig inträffade en av historiens märkligaste händelser. Fn ung fransk bondflicka uppträdde som Frankrikes räddare och hjältinna. Hon hette Jeanne d'Are och var . från den Mila” byn Domremy i nordöstra Frankrike, Som Frank- . rikes Engelbreckt skulle hon le da sitt folk till frihet 1 en tid, fav detta fadern andra tankar. Jerne, hennes förälgrar cech sys- kon, måste fly till staden Neuf- chåten. Då familjemedlemmarna , återvände till sin by, fann” de största deten av byn bränd och kyrkan I ruiner. Jeanne limnade Damremy för alltid år 1429 med det löftet till sina föräldrar, att hon skule be- 5e sig till en släkting. -— Hon skaffade sig snart många vänner vid hovet. Jean de Metz var en av dem. Hon lovade Jeanne att föra henne Inför konugen Karl VII I Chateau du Milicu I Chinon, där denne brukade ge sina audi- enser, Hen blev mottagen i Stora galen, där flera hundra nyfikna personer hade samlate. Utan för- . virring gick hon dock rakt fram mot konungen. Hon tittar -litet förvånad på den stora folkmas- Ban, som hade mött upp, vänder "sig: mot konungen och. säger: .- "Himlens Konung skickar 'mig då stora delar av Frankrike var till: dig med budskapet, att du 1 engelsmännens våld. "> iskall bli smord och krönt i sta- Jeanne d'Arc föddes 1412, tro- den Reims och att du skall bli ligen "den 8 Januari. Liksom den ställföreträdare åt' Himlens ' ICo- heliga Birgitta hade hon redan NuUNg, som "är Frankrikes ko- N SN u- som barn tyckt sig höra röstor : och" se övernaturliga ting. > En gång hörde Jeanne en av dessa röster yttra till henne "Jeanne Du är bestämd till att föra ctt helt annat Ilv och' till att utföra > övernalurliga ting, ty Du är den | som blivit vald, av Himmelens. "" Konung för att ålerupprätta ko- nungariket. Frankrike och' hjälpa kung Karl,.'sam har drivits bort ++ från sina: länder Du akall bära vapen "och bllv&' arméns befälha- vare, och allt skall ske efter Ditt "råd!" Hon :behöll- denna -hemlig-- . het för sig sjllv tills vidare, :. it > DÅ JEANNE d'Are var sexton år gammal, gjorde hon sitt första fo > försök att uppsöka dauphin; d.v.s. tronföljaren. VI vet inte, hur hon: nes fader ”réagorade inför hennes äventyrliga utflykt, när hon be- rättade om den 'vld hemkomstön. "Emellertid kan vi anta, att. hen- nes hemliv under denna tid ej vår lätt för henne. Fadern uppkallade inte hennes vilda fantasior att ge "sig ut 1 striteorna,. Upprepade "a gånger. U5drömmen «had» fadern ”haft' varsel om, att dottern skul- le fara sin väg tillsamman: med soldater, Han talade om detta för sina söner och yttrade: "Om jag trodde, att det jag drömt, bleve verklighet, skulle jag be br drän- ka henne.” Men eflersom läget I Domremy hade blivit" allvarligt, nung”. Hon ber konungen, att han skall tro på henne och giva henne krigsfolk, Hon skall då befria Orlcans. Jcannes tal väcker hän- förelse hos både kungen och hans "folk, . : KARL VII VAR Frankrikes okrönte konung. Folket ansäg, "att han inte var landets rättmä- tige konung, eftersom deras mtss- tankar var,' att Karl VI inte var fader "till dauphin:, et | ..En av kung Kårls män frågade en gång Jeanne d'Arc: ”Du på: står, att dina -rösler .sägor. dig, fatt. Gud vi befria. 'det franska folket från deeg nävarande stora ” olycka men om Han vill befria sanne:svarade: ”Soldaterna skall slåss, 'och Gud. skall skänka se- ger", Sådana tal blev inte utan verkan på de män som lyssnade. : . SEDAN 1428 var. Orléans. be- lägrat”- av. engelmännen, "Kung Karl gav nu befallning åt sina fältherrar alt sända en armé till Orléans. De lyckades samla' en här på önidlha 4000 man. I spets sen för denna: här färdades Jeoan- ne d'Are; iklädd en'vit rustning och ridande på' en "vit häst" och i högra” hande' hållande: en vit, fa-. na. Eftersom truppen valde at ta ' vägen längs Laoires södra strand, så: skulle den över floden för att kunna” belägra . Orléans, YT - Pristagare. EESK «vr Julen varar ju till påska påstås d ” en tid kvar av” julen, men d tid att meddela resultaten av ingarna:” et, 'Annu -är. det alltså et kan'ju ändå anses:vara hög ET:s julpristävlingar. I bärnens ävl en bildkors fick Karin Olsson; Gunnared, "Östra Karup ' första - ; priset, Lena Bengtsson, Stämde, Eriksson, också :Stäme, Alsto : Första priset i stora bildkor-:: C sat hemlfördes av. Göte Nilsson, Månstorpsvägen, Laholm; ändra- priset "av, fru' Magda Johansson; " Vallberga.' och ” tredjepriset av - on, Flintarp, Hal- k '» Gunni Johanss landsås,' : KÄKAR , Ålstforp, an rp, tredje. .', dra. och Ingvar BRN SS CE t det, behövs det ingen krigshär”. I | e. d'Arc-jungfrun som blev som ligger norr om floden. Detta hare sina svårigheter, ty engels- männens trupper var fler och me- 12 rustade, där de stod på flodens norra strand. Lycklig Intågade Jeanne d'Arc I staden Orléans. Fransmännen intager, tre av enge!'smännens fästningar. I ett angrepp mot det ergelska fortet Tourelles träffas Jeanne d'Arc av en pil I bröstet. Hon föres bort från striden och får h'ilp för att sedan efter kort tid å'ervända till sin armé och ge soldaterna rytt mod. | ” Bron över Loire sätts I brand av den franska hären. Många engelska riddare befinner sig på denna och finner sitt öde i fladen. De av den engelska hären, som finns kvar, dödas eller blir till- ltångatagna. Efter Orléane befri- Jetse fick. Jeanne d'Are det äro- fulla ” tillnamnet ”Jungfrun av Orléans", . " Striderna i det övriga Frank- rike fortsätter, men under tiden, scm fransmännen strider för sin frihet, för ”Jungfrun av Orléans” sin konung till Reims för att där få honom . krönt till Frankrik rättmätige konung. I SLAGET vid Compiégne blir Jeanne överlämnad av fransmän- es er legend pen Ull den engelska hären för en hög lösensumma. Jeanne f'Arc är fånge och bortfäres till Roven & norra Frankrike. Hon blir förd inför domstol och dömes till dö den. Den 30 maj 1431 utförer Je: Forts, "Jag kan märka, att mäster läser Dagligt Allehanda”, goen- mälte kyrkoherden helt sakt- modigt, ”och det kunde väl sä- gas ett och annat om saken. Men det som bekym'ar mig mest för ögonblicket, det är inte kungliga anne dAre ur f för att på stadens tcrg bli bränd på bål Hon bad till Gud för både vän- ner och fiender, så att till och med de hårdhjärtade franska pre- iaterna gtät Flera gårger repar hon: ”Jesus”! Ett kors räckes över till Jcaane fAre. vilket hon trycker hårt intill sitt bröst. En engelsk saldat hade förfärdigat det till henne av två enk'a trä- bitar. Hon ripar än en gång — vilket blev hennes sista ord — "Jesus"! : soon Jeanne d'Arc är en av de mest fängslade personligheterna som vi känner i historien. Hon var en hjältinna av stora mått, och hon drabbades av ett tragiskt öde. Hennes ryktbarhet blev ett hel- gens, och 1920 förklarades hon av päven för helgon. Jungfrun av Orléare tapperhet och ädelmod Bergman som Jeanne GS'Arc. vt ” Britt Nilsson, ” Ränneslöv. . . " Skara "Det vidgade hjärtats Jovsång. " Inte. sällan . bliva de kristna beskyllda , för "att vara trång-= .bröstade, -inåtvända och tämli- gen: tråkiga människor. Aven :;om dylika anklagelser ofta äro obefogade; skadar" det inte, att de tagas under övervägande -' Du, som vill varä -en' kristen, "bör ställa dig inför den. frå- 'gan: Hurudan är. min -kristen- ;.dom?. Ger. den uttryck åt den | glädje, som jag borde äga” att få vara en, Jesu lärjunge? Visar jag såsom kristen, att min ;tro är en rik tillgång i livet, som i vidgar 'hjärtat till lovsång? :- - Yi ha all, anledning, att fråga | så inför den heliga moderns dag, då' vi få lyssna till" hennes jub- lande tacksägelse." Larv natet Vad var. det som: kom-henne att glädjas och lova Göd? Och hur kunna vi lära oss prisa Gud |" som hon? Jo, hon lär oss att ' I "Andlig gemenskap vidgar . hjärtat till lovsång. . Jesu moder var en av de stil- Ja i landet. Hoa gömde och be-; .grundade' i sitt 'hjärta allt stort hon fick uppleva. Men den gri- penhet, som föll över henne” i bebådelsens' stund; kuade” hon '"linte behålla för sig själv! Hen- nes bröst ville sprängas av o- säglig lycka men ock av helig bävan. Och så skyndade hon att uppsöka sin fränka Elisabet för att delge' henne ' sin hemlighet. Det var då lovsången bröt fram ur nennes överfyllda hjärta. ' Har du erfarit vad det vill ; säga att få jubla ut din tack- ; sägelse: i' vänners gemenskap? | andlig: geme människor? - DA Å Det fattas inte gemenskap i vår! tid. Men hurudan' är den? Den" kan - vara gemén, ' usel, skamlig, Den "kan ock vara tom och' flabbig. Den blir så sällan en hjärtgemenskap; ännu mind- re en lovsångsgemenskap. . --Inte ens de kristna inbördes nskap " med andra -tläga alltid denna fördjupade ge- menskap, som föder lovsång. Ha de inte alla en gemensam Fräl- sare, som borde vara -det: stora lov: tt? Borde inte 'skilj- aktigheterna få vika för den sto- ra gemensamma gåva, som he- ter: 'frälsningen i Jesus Kristus? > Detta 'var för Maria den rika = [anledningen till hennes jubel, ty vi sej att: :. Fördjupad £udsupplevelse : "> blir: ämne till lovsång. |.” Gud häde gripit in i Marias liv på ett sådant sätt, att hon själv blev gripen av hans storhet. Hon kunde inte fatta" det, men non rod2e "på ' Guds'undermakt. 'Al- drig förr hade hon känt Gud så nes eget liv. Hon var ett Guds utkorade redskap. Större lycka kunde 'ej beskäras henne, och "lett större under kunde ej -ske. Därför måste hon prisa Herren, oe Av kyrkoherde Marrus Johansson, Har "du överhuvud taget någon N nära. Ja, hans Ande bode i hen-|d ; SABBATSTANKAR ”Jungskola, stift," > [Ty han har' sett till sin tjänar- innas ringhet”, +: oa - Att det är en rik lycka få äga Gud . och ” uppleva hans under finns det många vittnesbörd om. Lovsången till Guds ära har ti- derna igenom -: ljudit i världen från han heliga. : Ne . Och i grunden olyckliga äro de: människor, som sakna. upp- levelsen av: Guds verklighet. villebrå en skrift i sanden, som förgän elsen snart. utplånar”. - Hur är din, själ stämd? Vad säger ditt hjärta? Vinna Marias jubelord. genklang i ditt. bröst? "Men" frågar du kanske. — hur ter sig denna gudsupplevel- , som clyckan jagar och g- :| se, som ger upphov till lovsång? Maria visste det, ty:hon lär oss, blir ' ett ' dagligt lovsångsämne. . Allt blev så annorlunda för Maria när Gud kom henne rik- tigt nära. Hon, fick en alideles ny 'syn på livet, Hon gjorde den stora omvärdering, som förvand- lade allt för henne. Hon såg, hur Gud ' . kunde ”'ömintetgöra ' de stoltaste människoverk :och av det , ringa: och oansenliga” göra störa” ting: ”Härskare har han sJörat från deras troner, och ringa "män > Kar han upphöjt.” Hon förstod, att detta var bevis på . Guäs' trofasthet " och . barm- härtigtaet:.”Han har. tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att ' bevisa: barmhärtighet mot Åbraham och inöt "hans "säd till evig tid, efter sitt, löfte. till våra : själen ” upplever : G makt, då sker den stora omvär- deringen. ' Gud: förvandlar "allt, även det "ringa och? obetydliga, så att i tort. och betydel- ” Tänk på hemmet, Vad ger ett hem dess : egentliga värde,. om inte den anda, som där råder. När Gud får komma in i ett nem blir även det vardagligaste ställt in i ett högre sammanhang. Ock- så det ringa och obetydliga hem- met kan bli något stort för. Guds rike. Vilket hem har varit ring- ere än Marias, men vilket hem har betytt mer än det? Tänk om Marias lovsångande finge sätta sin ' prägel på hemmen i vårt land. . Hur” mycket annoriunda skulle inte cå allt bli!. ; fr - Det går inte att alltid sjunga lovsång. När Maria stod vid Je- su kors, bröt sorg'och klagan fram ur hennes bröst. Ja, Her- rens 'moger. lck besanna den gamle Simeons ord om svärdet, som” skulle gå genom hennes själ mer än en gång. - bol Men Gud. förvandlade även den bittra smärtan: till Iov. Ty också Maria fick efter Långfre- majestätets styrelse och piohi- bitionsandan, u:an det är frågrna om hur jag skal! få mål i mun- nen på den stora klockan i Ru- gered, Kanske mäster Ynar ett stycke kvar av den engelska an- kartrossen?” . ”Det vet Gud jag har”, brast mäster ut med triumf i rösten, "Kom bara med — jag visar den inte för vem "som helst, men för” en andans man har jag inga hemligheter.” herden : in genom dörren: till kontoret, " förde honom genom matrummet in 'i sängkammaren i och pekade med stolthet, vå den äkta sängen, som var krirggär- Mäster Kobb nödgade kyrko- : ”Gärna”, menade kyrkoher- den och slog sig ned "Men hur minga dagar behöver vi alltså vänta, innan vi får höra vår klocka?" > Mäster "Ko3b förklarade, att det skulle kunnat gå | en hand. vändning, om han bara haft li- tet mera folk på verkstazen, Två gesäler och fyra lärpojkar gacd- de av alla livets ktafter, ty sil- len stod I täta stim wanför Kuls "aberget, laxen trängers I åmyn- ningarna, och ute på slätten "VIKTOR LEJON inga bekymmer: han slog sig ner På stentrappan och väntade tå- ligt, Trappan var av kalksten, stegen var slitna och wholkede på mitten — Viktor tyckte mkt fram, att stenarna var mjuxa alt sitta på, han makade stig till rät. ta och lutede huvudet mot kläda kaytet I denna ställning sonas - de han In, och så blev han på= träffad av repslagarmästaren, som vid 'sextiden I egen per- son fällde upp tvärslån framför sjöng larna över klöverängar- KRANEN ÖN sn es Porten och steg ut på gatan. > > Först trodde mäster Kobb, att det var en tiggarpojke, som b= Y . bakom det smidda . Av . . Fredrik: Böö KET anna na: fiskare och lantmän var lika otåliga att få sina redskap i ord- 7. LM dad av en. vit florshimmel, dra- ning. ” Men sannerligen, mäster perad kring en gyllene pil. Från | Y9re färdig att i egen hög per- en krok i taket hängde där ned j 50” Sno repet till Rugereds kyr= ett försvarligt tåg, och i dess än. | K& bara han haft någon att hjäl har skildrats på film med Ingrid da var insplitsat ett handtag pa till med hjulet, stickat med blå pärlor. Det ding- "Se kyrkoherden, en sak fat- "Utan - Gud är människan ett uds|' lade mittöver huvudgärden. Mä- NS mig. Ja g ha v ingen son. Sax ster Kobb satte glasögonen till ac ställa sig ÖN Sig nte för Bod rätta, fångade in linan — inte 25 S8VA sen I en utan svårighet, ty han. var vid Vändning, RR ina är annor- präktigt hull — och sökte ivrigt a B — Jag kulle aldrig vilja i splitsningen, till dess han lyc-. fer NE om Må När jag var .”Här kan kyrkoherden själv i Sara flle- på" högra sidan, men när jag FÅ sanfängare. Het hö a vaknar till, vill jag kommä över Jrösa Järpojkar på sade'makare på den vänstra, och då tar-jaäg . Pers Ve stad. Det skall nog kartrossen, år det VA - am dans. Beute märker det inte koherde . Blantzius . velat kom- en gång. Ja, så gör jag, och så. MA för att nå sitt mål hade han gjorde far min före mig. Det tagit två prisar snus, som han skäms vi inte för. I detta huset "Yskydde, druckit toddy.mittpå har vi alltid hållit på det, fria "förmitdagsn,”. villret han 'ansåg Albion och på folkets rättigne- oväviat, och Stucktt a sol ter, Jag skall säga kyrkoherden med sin mmtet Oh D ln Iyerala fri förtäring, det var. gubbens kände han också, att Vår Herre SR beklänged tenän PNSIÉ, fönat hans tålamod och givit ho= omöjligt. annat, ” det fanns en Mon Flistéerna i'handen, och in- a SA Ar AN lason var tömda, hade den repslagare i Göteborg, som för- : När Slaso v 4 SSAEA framlänges medan hal. vat att ta Viktor Johansson. en dor o8 osar lev utfattig Och föd.rlös folkets son; I sin tjänst fria mejibogsmän strävar "vi, SOM: Järgosse, "med utsikter att framåt och bekämpar det. retro- SA önarnoskIL dog på arbetshuset -— men som att . : ada. Har jag inte rätt, hi oo HL a kyrkoherde?> 2 NN t. 1 Men så skulle han också infinna Guds "makt att förvandla allt| , ”Ja, han säger ju så, Dalman”,! Slg tidigt på morgonen följande dag och dra. det största hjul svarade kyrkoherden försiktigt, let "och det kunde nog. anmärkas n ett och annat i ämnet Men inte » för mäster själv. ”- - När kyrkoherden g'ck ut till kan väl den här stumpen räcka ; sitt snälla sto, som 'stått ensamt töl m'n stora klocka — så lån- Ip 3 Sion freden gatan at ga " armar har ingen ringare i' tan ole a M r gr Foken. dalar å rerlirbeden menlös ut;. estes es fist tb få NE fr ”, PKommer aldrig på fråga, herr. kem och vi Tid ed förs kyrkoherde, 'detta är så alt sä- fanken" på att Hon :re dan i kväll ga mitt palladium, det säljer jag] + ST a inte för 2ods eller gull, Men sa= backed funna då Per. Töoksson lig far. sade alltid; att från det rik ed, Hm e a Var. road or fria Albions ankartross kom. allt I vi a t kuk NA ögonen att välstånd i hans 'ringa hus, för) POI or kk bb. å det a hos amiral Gambier, han knusslade' spoan. --095, som -ver dass he jag vänder mig i sängen, tänker de dess 2 löjliga ås ikter, > so 2 jag: på denna tråd hänger hu- - ”Sällsamt” "tänkte kyrkohér- set Kobbs lycka. Nej, herr kyr- den ”Viktor får börja med'att koherde, .den är inte till salu!” no” det re Som. skall föra När de båda herrarna på åler. pogjtgdan id” hans. niots vägen passerade det tomma kon- | "YT jockan ; vid; hans. nu toret; stod ' det en bricka där , grav. MIR : : med en flacka fom;' en socker- Så - kom 4 skål och två rykande glas. Kyr- koherden såg litet förvånad. ut, men mäster Kobb bar det med fattning. --. nens -”Jag tror Gud straffe mi jag hade glömt snöret! Se här är en liten mekanism, det "är. en tråd som : går till en' ringklocka i kö- gonstunden ' bröt. upp från Per Isakssons gård i Rugered med ett knyte i handen och vandrade in; till Ängelholm: Han nådde 1 fram innan porten var öppen till mäster Kobbs hus vid Lax- - . . g, att Viktor följande dag i den tidiga mor- |" järnräcket på t'appan, men när han såg de snygga vadmalskli- de:na, de stadiga träskostövlars na och det ordentligt hopbunds na knytet” förstod han genast, att det var Viktor; som infunnit sig. Man kan då inte påstå, att han är oviliig att komma till ar- betet, tänkte mäster, Han kun« "de Inte hjälpa det, han blev li tet "rörd, när nan nirmare bo= taktade det smn!a, allvarliga an- siktet, 'det krusiga bruna hår= fästet, de långa ögonhåren. Han - gick in och kallade på sin' hust= ru, som redan lutade sig bver köksspliseln, ' och en : god: stund gatan framför den sovande gos= ' sen. Tusan så 'grann pojke, mumlade mäster och snöt lg . I' en stor ”blårutig näsduk, Fru Kobb kände ett styng i sitt hjär= ta, ty hon visste mod sig, att hon altid varit skyldig sin ma«= ke en son, men det var för sent nu, ingenting att göra vid sa- ken.' Hon' satte: bara schuletten till "rätta. och ' lovade att 'hon skulle ge:honom: ett ordentligt: mål mat,: innan hon skickade honom ner, på repslagorbinan. : Under dessa fredliga bettak« : talser "vaknade pojken, såg sig förvånad omkring, flög upp och : tog av sig mössån,' oo cc - : ”Det är. väl . du som heter ' Viktor Johansson och är koms= men från Rugered, kan jag för- stå”, började mister, > >. | "Jag heter bara Viktor”; rade pojken blygte 4 107 "Nog har:-du ell oftemavin : också”, menade mäster. "Inte är ni så utfattiga där uppe bland enebackarna, att. nt får nöja er med dopnamnett? vev ove vs "Viktor, blev "röd. 1 syner, och mäster : kom ' att tänka” på, att hans skämt kanske inte var all." deles på sin plats. För att visa sva» »:. | sin”välvilja sträckte han uthan- den och vilte klappa Viktor på ' kinden, Pojken stod alldeles som förstenad med hårda ögon; men när 'mästers hand 'sakta rörde vid hans ansikte, blundade han och lät hakan ' sjunka ner mot bröstet. Ilan: hade varit beredd på en örfil Det "hade eldrig förr "hänt 'att -.någon' smekt. ho- nom, utom mor' förstås, och hon hade "alltid haft "någon 'före- vändning att känna på- hans panna eller stryka undan :hå- - "Vad hette far din?” fortsatte mäster — han tyckte det var en litet 'underlig pojke, C:o: oc "Viktor" han ' med", svarad pojken, och nu såg han mäster stadigt i ögonen," ”Joi.an Viktor Han var soldat vid Norra; Asbo kompani, susoo ye er =" 24 FN eaten . > Forts... ” Jacques Soustelle igén: Kapita- ” lisgmen får väl uppfattas som den ena ' mäniJekans:' utnyttjande av: den "andra. Och kommunismen som det rakt motsatta, SN ket, och om jag inte hakar den gränd; men det gjorde honom ' av, innan jag öppnar dörren från kontoret, så pinglar det där ute, och då blir .remedierna.satta in. ' Det benövs när man har, affä-' rer. Det spar tid. Tid är pengar, sade alltid min gamle far. Efter- ' som olyckan nu är skedd; så tar vi 'oss väl ett glas?” 70 c- ir en" Jesu lärjunge omintetgöra lovsångstonen. "Guds ' under är störst, då han utgiver sin egen Son och låter honom gå genom LiZande till härlighet. Därför hö- ves oss lovsång, vartill vi manas i psalmen: . 2 7". AA ång även under nöd. ok : DU SOM KÄNNER själ, låt världen ee höra : bl mörka : upplevelse taga emot av det strålande Ijus, som påskens under ägde, Och så blev henne givet et lovsångsämne, som skulle vara i evighet. ” - Att Marie Bebådelsedag irfal- "Ljävt det klinge för mitt öra: i "Makten togs från synd och död. iPrisa 2onom som med sång ' I gick mot lidandet sin gång. "Sjung i tron, och du får fara : UTI DIN FÖRENING "BYGG AT MIG EN S - SOM GER ME + BLIV. MIG NÄRA HERRE KÄR - I.MIN VÄNDAS DAGAR. 'v -.DU SOM. ÖVER DJUPEN BAR ;; ALLT SOM DIG BEHAGAR SÄND DITT LJUS PA KORSLAGI ÖVER ALL MIN SMÄRTA. > DRÖJ DIG KVAR EN. STUND HOS -”-.HÄGNA RO MITT! HJÄRTA: : "ÄNGSLANS RÖST. "MC "- DU BLOTT ALLT KAN HELA vv j : ” BLIV MIG NÄRA MED DIN TRÖST ' VAD JAG ÄN MA FELA Lo. > GIV MITT HJÄRTA FAST EN TRO ; rna D STIG a MIG 5 ge a AKER BR Ön NING. 00 "| den : Högste: '”Min. själ prisar | ler i fastans smärtfyllda de] av sist med sång till himlar klara. IA > . storligen Herren, och min ande kyrkoåret är såsom en erinran Amen sti ge em av sd cs Oas a H - fröjdar sig i Gud, min Frälsare,' om, att inte ens lidandet kan för-- ” 7 '' Text: Luk, 1: 46-550 s 2. | a : ”-» > ” t ” - - » AAAAAA AAA NESIFITTE ARN AMA RA MAG A ARKA NAADAR AAA Nk AA NASAPAD AA RANAM ANAR DARIA MA MADAA ADA. Anna. blev de stående på den tomma . ”
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.