I förrsitt Uppdrag? Jo, en morgon -. men, SÅ ' —FEnbngen den 2 april 1960: rp YrtrtYPPeryve FY? vevrYrYree? YerrevFet vo TTT vtryrrt YTrTrifteYtYery LAROLMS TIDNING terevttT YT TYFEYTPYFEYYTV YrTeYrTYYTtYT YTNTTYYTITFEF FIF FRE FFF TFF TTT rer - Följande morgon ' . vin åltgesällen besked: Mon-' sieur hade skrivit ett friarbrev till Josefina och genom det öpp- Ka fönstret lagt det in i hennes Sykorg, som, stod på fönsterkar- innan han vandrade sin väg, ”En sådan tokstolle”, fnitt- rade åltgesällen, ”vettigare än Sv, var han inte med alla sina krumbukter.” Men ett par dagar ” Senare fick Viktor höra, att det inte varit precis ett friarbrev,. farligt vackert, och skrivet på vers från början till slut. förblev inte ens en hemlighet, Utan vann en rätt stor spridning genom . avskrifter och ' dess närmaste omgivning, " och blev föremål för" mycken ber :. undran. "7 Det växte t.en fredad lund Lv en rosenknopp så röd och sund. Kom så en vandringsman förbi +— han måste. dreja 'bi. Han tänkte göra blott en rast, för tre år blev han likväl fast, han stodsdär varm: och blyg i : håg, - på rosen blott han såg. .. Var dag sprack rosen mera ut, :stoc Gud vet vad detta får för slut, "re. Han var ovärdig att kallas ” var, att det var nära, att han '. bekvämlighet, av våra intressen, han tänkte, jag mig rädda får, det arnara galet går. . "Farväl, du spåda rösnknopp, utan ett Avsked till Josefina, Det: 1 Ängelholm : jag har om dig ej minsta hopp! När näktergalen slår vid ån, tänk då på Erlandsson. ”Inte visste jag att han hette hårdhjärtat anmärka, '”ingen kallade honom annat än Mon- sieur,, och han har aldrig sagt ett ord till mig.” Det var ingen” som poemet gjort så litet in- TH HH HH Fredrik Böök Tenn tryck på som. henne; hon hade nyss fyllt sjutton. : ; Mäster "Kobbs gård med idé: gula 'envåningslängorna ay -te- hade" också : en brist: pumpen, platsen, gav inte mycket vat- ten." Det gjorde ingenting för. tvätthuset, kostallet' och: verk- staden, ty Rönneån flöt tät för- bi, men när det blev torra som- rar, sinade pumpen och man fick 'skicka -pigorha' att hämta" dricksvatten ' uppe . vid torget. Mäster , Kobb hade mycket på att avhjälpa denna ”SABBAT "Av kyrkoherde Bernh, Lund, Gagnef, Västerås stift : "Har Du mig kär? : +: Jesus :hade: anledning att stäl- la den frågan till:Petrus, Han . hade lovat och sagt, att Jesus kunde. lita på honom mer än på | alla andra, ' Han hade rentav yttrat,. att. han. var” beredd ' att ge sitt: liv” för Jesus, Och så vågade han inte éns bekänna för en enkel tjänste- kvinna, att han var en Jesu lär- junge, Bara”. några timmar efter sina 'stora ord förnekade han, att han kände Jesus. Man ”kan, knappast tänka sig en nedriga- "Te stackare, Vad skulle Jesus göra med en sådan lärjunge? Det var väl in- genting att ha för en Herre; som behövde starka ' och? modiga män på stranden av Tiberias $jö hän- der något förunderligt. - Jesus vänder. sip till Petrus med en fråpa: Har Du mig kär? n Den frågan låter först som en dom över Petrus, Och jag tror, att han kände sig dömd av den frågan. Det-'var en' röst i' hans inre, som sade, att han inte ha- de rätt att tala om kärlek läng- lärjunge efter allt som hade 'va- rit. Han kände det så djupt ned i själens djup, hur. ovärdig han skulle börja gråta lika bittert som han hade gjort när han gick ut från översteprästens gård.” Älskar Du mig? Jesus har an- ' ledning att” ställa "den frågan också till oss, till dig och mig. Ha vi så "mycket mer än Petrus att berömma 053 av? Vi bekän- ner kanske med läpparna. Vi ha ju' ännu inte behövt riskera nå- got-: för en | sådan bekännelse, -Men hur är, det med' gärnnigar- ” nas beki kännelse? ' Finns det nå- got av kärlek till' Kristus i vå- . ra gärningar? Offrar vi vorkli- gen , något för honom, — av vår : av. våra krafter och materiella resurser? Dt Är det inte i stället för oss som för. Petrus? Vi äro ovärdi- ga att tala om kärleg till Jesus. ' Vi äro ovärdiga att kallas, Jem r; lärjunge mig kär? Den frågan vdr nog också en barmhärtig " fråga för Petrus. Det var inte längre fråga-om hans: 5 gärningar, Det var . inte ”längre” fråga” om hans förnekelse. Det var. bara ett, som Jesus ville veta, « det var «bära ett, som betydde något. Har Du mig kär? Med den frågan säger ju Jesus att allt är förlå- CJoga har samma avsikt "med n fråga till oss. Han vill låta veta, att sedan frågan har oss + oss, så här den också ett «döm ärtighetens” budskap - till > börmn meddelar faktiskt för- ”.0s 5 1se. Den säger, att det inte låte är fråga om våra. gärnin- längiå et är inte längre fråga om a minnen och vår för- et är bara ett, som det far du Jesus kär? svarade: Ja, Herre, ag här dig kär. Det vet, att FE ord och löften mö Men det var en klar hbe= ä , oh i STANKAR gel hade många dygder, men den ' stod mittpå den rymliga gårds-: . grubblat. VIKTOR LEJON olägenhet, och" han hade för sig att det nere. i trädgården skulle finnas en källåder, ty det fanns leg hörn, där pilarna trivdes och där gräset stod grönt även se- dan det bränts bort i augusti- värmen- på alla andra gräsmat- tor., Han rådgjorde med Viktor om "saken, för pojken hade bätt- re reda på sig i det slagets ting än någon av de andra repslagar- na, och han var aldrig rädd för att ta i med något slags arbete. Krafter: hade han också i över- , flöd; fast han inte var grov till växten, hade han vid sexton års "ålder skuldror så breda som en vuxen karl, och det var ett nö- je att se honom hantera en' spa- de eller ett spett. Han -började | "SÅ smått på fritiderna, och det hade inte gått många augusti- kvällar, förrän 'han kommit så djupt ner i jorden, att huvudet inte stack upp över gräsef — han hörde inte längre de upp- muntrande ord, som mäster rik- tade till honom från sin trevna bänk -i lusthuset. Torkan höll i, kolven i pumpen hade släppt, så att stången pekade rätt ut i luften på ett sorgligt sätt, det . fanns ihte mycket att göra i yr- ket: Viktor fick fritt från rep- slagarbanan och .: blev! brunns- grävare på allvar, Vallarna väx- "te kring hans gruvhål, han tim- rade stöttor till väggarna, för att :, det inte skulle rasa samman; han fick en stege att kliva på, och + | Josefina gick ett par.gånger om" sitt hjärta till Jesus.” Sedan fick man säga, vad "man ville om "hans gärningar, Ja, även om han. .själv tyckte, att han förverkat rätten att” tala: om kärlek ? till Jesus. Det fanns där på "botten i hans hjärta i alla fall en kär-” lek till. Jesus, som han måste bekänna. Skulle han ha förnekat det bästa hos sig. -.' dagen med ett drickakrus, som | hon firade ner till honom, ty än- nu fanns - det inte så mycket. . ' fuktighet i hans. grop att han kunde väta fingertopparna. "Det var som förgjort; han kom neri . torra grusåsen — . Gud. vet. var pilarna snokat rätt på sina käll- språng. Till slut var: både fru . Beata 'och, Josefina bekymrade '. för pojken, som knappast mera, blev, .sedd ovan jord. ”Vilktor, Det blev räddningen för Pet- jag är rädd att jorden rasar och / rus, att han tog sin kärlek till j Viktor blir : begraven levande”, :- Jésus på allvar: — att 'han höll' "klagade Josefina, då hon satt på" fast vid Jesus. Vad skulla, det: annars ha blivit av honom' —? En stackare hela livet. En vind- flöjel som gått under. Men kär- leken" till Jesus gjorde 'honom starkare 'och stärkare för varje dag. Nej,” 'det var Jesu” kärlek] som gjorde det. Och det' gick så som Jesus antydde redan på stranden av Tiberias sjö, Han blev en av den kristna historiens mest lysande namn .— han för- härligade Gud som martyr på ett' kors för sin" kärlek till Jesus: Älskar . Du mig. Har Du mig kär?, Jag har inga stora ord att komma med 'som svar. Jag är inte värdig att tala om kärlek till Jesus. Och ändå måste jag 3 bekänna att livet 'skulle bli outnärdligt för mig, om han skulle utestän- gas från, den värld, som jag le- ver i. Jag måste bekänna, att jag skulle frysa ihjäl i en at- . | mosfär, där hang ord och ande inte finge vara med, Skulle jag förneka min kärlek till honom och hans ord och ande, så skul- le jag förneka det bästa hos mig själv. Sedan vore' jag inte län- gre människa. Därför måste jag bekänna: Herre, Du vet allt, Du vet, att jag har Dig kär. Som det är för mig så är det säkert för dig. Och jag tror, att det är så för de flesta som äro födda i ett kristet land. Många vet det nog inte "själva och för- står det inte. Men det är så." Och räddning för oss'”som för Petrus är att vi tar denna'kär-! lek på allvar och håller fast vid Jesus, Annars går vi under bå- de som människor och folk och mänsklighet. " Men' med honom kan vi bli starkare och starkare för varje” dag. Vi bli kanske in- te några lysande” namn på den kristna historiens blad. Men Gud kan bruka oss för sina syften i alla fall. Någoa större kan inte sägas om. 'en' människa än att Gud har fått bruka henne för sina syften, i. " jordvallen med hisslinan i han- den. Men Viktor, som höll på att : tömma drickakvuset, vände sitt skrattande änsikte upp mot da-' gern. '”Det 'har ingen" fara — grusen. rinner, men d 588. skrider, inte” Hemma - brunnsgrävare, - den åt: di sju na mittpå ljusa dagen nere från hålet, behöver. man inte vara o- rolig.”.-. Han > talade inte om att brunnsgrävaren var hans far." = Men ..Josefina . lät inte lugna : sig, och en vacker dag förklara-. ra nog — det. var inte himlens mening, att han skulle 'ha bätt- hans salig far haft före honom, nan att fläta .tömmar i förråd, och pigorna knogade. till torget. : med en kopparkittel, som de bar mellan sig på en stång. Men Vik ' tor Kunde: inte sova lugnt om nätterna; ' i. första gryningen ”det” en. gektigeR borde det vara små lamm socknar, och han sa alltid, att så - länge man inte kan se stjärnor- . i de mäster Kobb att det fick va ” re ' tillgång . på . vatten än vad -: Viktor blev! skickad ut på ba-"' en 18 maj är "det Erik. Man kan utan överdrift säga att det- ta har sin grund i traditionen, ty den 18. maj. 1160 dog Erik den Helige, - Sveriges : £.alonalhelgon, mest känd såsom den som kristna- de Finland och lade grunden till jet svenska väldet därstädes. Det är också det korsbaner han med- förde på detta korståg, som anses vara ursprunget till Sveriges flag- N FPerättelsen om Erik den Helige, eller Eriks Jedvardsson som hans egentliga namn var, är mer en föenning och legerid. om Erik den helige | ib Första tiden av sin regering ägnå- de han sig särskilt åt att bygga - kyrkor och återställa och 'öka'. gudsdyrkan. Under stor möda strä- . vade han bl a att fullborda kyr-. kan i Uppsala, eller Östra Aros, som staden då hette, den kyrka som än i dag finns kvar och heter Heliga ' Trefaldighets kyrka, Han var. en, stor lagstiftare,- drog ofta genom . sitt rike och besökte sitt folk, öch På sin kungsväg vek han varken av åt höger för gunst eller gå- vors skulle eller till vänster för räddhåga eller hats skull, utan gick di än en hi kt fullt godtagbar . skildring. Hur skulle man kunna vänta något annat, när Erikskrönikan, vari berättelsen är sammanfattad, ,' blev nedskriven först långt, efter hans död, nämli- gen år 1344, Det är alltså själv- klart att det står strid om tillför- litligheten. av denna krönika, lik- som att dess föremål själv fått dela alla andra nationella hjältars öde att-av en del sentida> historiska forskare bli ”avglorifierad”. Men ännu senare forskare har förgyllt upp honom en smula igen, och de flesta. tillerkänner numera Eriks- krönikan en viss Sanningsgrund. ” Folkkär lagstiftare Erikslegenden' uppger att Erik varit såväl. av kunglig - börd som av ädelborna svenska fäder och att "han, då tronen. var ledig, älskad för sin medfödda mildhet och dei godhet han i sitt. leverne visad, blev, enhälligt vald till konung at landets hövdingar. och hela folke;, od Bom flickan här motionerar bland >" blommande snödroppar med tanke på den stundande påsken. Men det" killingar och de kan ju faktiskt vara lika näpna att se på. « M i :Odödlighet.: Positivspelarna i i Neapel har r kon- gressat. Ordföranden framhöll bl a: "ce Vi måste följa med tiden, ta mer hänsyn till den moderna sma- ken.'Det räcker inte att vi spelar folkvisor, Puccini, Verdi och Rossi- ni. Vär repertoar måste också om- :' fatta hot, swing och 'samba;' , +" +, Han, hänvisade i detta samman- hang till ett uttalande av Tosca- ' nini: > — Ett musikstycke har nått odöd- den raka och smala: väg, som leder till det rätta fädernes- landet. Han gjorde fred mellan dem |? flesta -. grundade ' kyrkor, Henrik till "biskop i landet, tillsat- te präster och ordnade vad övrigt som kunde böra till den kristna lä- ran som var i oenighet, befriade: de ell Kronan i Erik den , Heliges relikskrin.. "Låten mig vara tills heliga mässan är till än-. - da. Vad sedan må återstå, hoppas jag till Gud att jag annorstädes: må få höra härligare”, Efter mässan lämnade han kyrkan, . befallde sig i Guds beskydd och gick, följd av '- ika tron på. Kristus och döda de I förnams i hans röst: gjorde och gudstjänsten. Därefter tervände han till Sverige. Halshuggen av fienden förtryckta ur de mäktigas våld, led- de dem som vandrade på Herrans väg, utdrev de ogudaktiga ur ri- ket och skipade och skiftade vår och en hans rätt, 7 Tid lyckliga år hade konung Erik regerat, Det var i maj månad, rå- gen hade redan gått i ax'på den fruktbara ' Uppsalaslätten och luf- ten var uppfylld av 'blomdoft. I Heliga Trefaldighets kyrka åhörde konungen mässan, medan en stor här "under befäl av den danske prinsen Magnus Henriksen närma- de" sig : staden: . ”Herr' konung”, viskade en "tjänare som förskräckt om in i"kyrkan,; ”danskarna är över oss med en stor här, Låt oss skynda att möta dem!” Men konun- + '" From kristen | Gärna hörde han mässan : inne i Heliga Trefaldighets kyrka, .me- dan ljusen brann och rökelsen dof- tade, på den plats där fordom "av- gudatemplet rest sig, där Oden, Tor och Frej tillbetts' och där. offer. lundens träd hängt fulla med mi niskor. som offrats. Legenden : sä. en liten skara, mot fienden. Över= mannad fördes han till segraren, ” som med sitt svärd avhögg hans ! huvud. Där detta rullade på mar= .. ken,' rann en klar källa upp, Och -. konungen "for alltså med seger bort till den evärdeliga friden”, Legend och sanning > Så långt legenden: Nåturligtvis är det omöjligt att exakt veta vad ” och meningarna är' delade, En del forskare säger att Erik till en bör= . ger vidare att Erik icke blott var gen 'svarade utan att en darrning den". rättfärdige -- härskaren över andra, utan också behärskade sig själv . i. enlighet "med orden: jag näpser' min lekamen ' och driver honom till träldom, var "trägen i att bedja, vaka och fasta. Han var. kunnade sig över dem som var be- drövade,' var givmild mot de: fat- tiga :och -späkte'' beständigt :sin | kropp med en raggig skjorta; vil="'. ken han som "ett rättfärdighetens ' - pansar bar även i sitt. lidan. > des stund, och som ' efter hans död, genomdränkt med hans blod, blev” förvarad i kyrkan i Uppsala, Av folket var han högt uppburen, men.; dem som därför ville giva honom tredjedel av saköret, vilket enligt | landets lag tillkom honom, svara="- de han: ”Mitt är mig nog. Behål=-:" len i edert, Törhända' skola i en framtid ” edra ” efterkommandi höva det”. hbe-" > munkförföljelse, + Senare forskningar har åter börjat jan var en ”ljummen kristen”, och to m besjälad av hat till de krist-' a inrättningarna, ' och han har,' ämte sin drottning, beskyllts för ' Men. här” gällde det en vanlig egendomslvist;. där juridiska rätten faktiskt låg . sida. Hans ved "kare stöder sig delvis på 'utlåtan« - «den av konungens samtida fiender, >> och vilken betydelsefull person har : icke sådana? För övrigt var icke . heller ' hans rätt till kronan från början " obestridd. "Man' har, också - den ' helgonlegendernas , schablon, "som återspeglar medeltidens ideal- typ för en konung och ' riddare, "väga till Eriks förmån, och i Hen: , rikskrönikan, skriven av helt andra människor 'än' Erikskrönikan och som tilldrog sig för 800 år sedan, -.: pekat på att Erikskrönikan saknar, a ee mera personliga drag, Den bar följt .... på annat håll, nämligen :i Abo, bes st "rikets fiender”. Legendens sista del" | När han efter denna” stora seger [ES « Framgångsrik korsfarare Det som' "framför allt gjort Erik den Helige - bekant för eftervärl-. deh är som bekant hans framgån= gar i strävan ”att nedslå trons och ' Ihandlår-vm kör" Erik "samlade: en krigshär och i följe. med Bis op Henrik av. Uppsala företog ett kors- bjöd dessa 'fred,. om de ville ån-' rade, "Han .angrep dem: då, . med stor - härmakt och besegrade dem. kastade sig ned' på jorden; i bön : under tårar, alltid lika from till sinnet, anropade Gud, frågade en av hans hirdmän honom, varför han : grät, då han ju snarare borde gläd-- Han svarade då: ”Jag är väl glad och prisar Gud för åen seger som ka, om, de mottagit tron, skulle ha. fålt den eviga saligheten". un Senare sammankallade Er ben. "ligheten först när det t spelas på Ppo- ”sitiv, - : folkningen, gav dem fred; lät pi tåg mot finnarna. : Konungen, er= . taga tron på Kristus, nen de väg- . ja sig åt segern över Guds fiender, ” givits oss, men sörjer djupt att så många själar i dag gått under, vil- ; vik den. Helige med riksbaneret. Knivsta, kyrka, Uppland. ND > kräftas väsentliga delar a av dén s nämnda. ; "Men vi får vara. mer + åkrarna” utanför "Öboecla" till Ly årsväxt, Ännu år 1895 hölls" vid : ”Trafiksam tratt: . "kant tar det lugnt, 1 trafiken? . ArIASAM RN iF. klättrade han ljudlöst ner från om "varandra . och trodde elden sin säng och tassade barfota ut var lös, och till slut uppenbara- i trädgården, . han: försvann i de sig mäster själv, vimmelkan- gropen och grävde! sig försiktigt tig . och. halvklädd. I den lilla ett hål bort från ån — han tyck- | portluckan ut = till trädgården te. att grusen' var. er aning rö-|stod Viktor som .en ertappad jen. Det var tunnbindarmästa. ojktn inte I kom hem förrän oc ren, närmaste grannen på andra'.ter sex månader med 'en brigg sidan Laxgränd, som var: skuld | från Kapstaden » — hur tusan till det. Han hade varit inne” i'skulle det. kunna. röra tunnbin- Kobbs trädgård och gett värde-; I, darmästare” Hörstedt" i Ängel- fulla anvisningarr, hur det: nya : "holm? Ägde kanhända vällovli- dare och mörkare åt det' hållet. En morgon då han smög sig till baka upptäckte - han Josefinas där han sett henne första gån- gen ' han .. kom inom porten i Laxgränd, men 'det försvann ge- nast — han hade ju knappast klädeina på kroppen. - Frampå förmiddagen kom hon ut till hallonbuskarna med en skål, me- dan han gick på banan. : Han visslade till, så att hjulet stan- nade, och medan han låtsade sig redå ut en knorra, viskade han med "en spjuver i ögat: ”Mam-/ sell får lova mig att hålla mun- nen ren; annars slår mäster mig rent fördärvad” : ”Men Viktor får lova mig att aldrig gå ner i ”[ brunnen - flera . nätter, annars förskräckta ansikte i det fönster »Har.Du mig kär? Frågan h har; skvallrar jag”, svarade hon, me- en' fortsättning, som" vi inte får" dan: hon - flitigt plockade sina tappa bort. Jesus fortsätter: Föd hallon. ”Lätt att lova, svårt att; mina får. Har du någon kärlek hållt”, ' menade Viktor och bör- till mig, Petrus, då skall du ock jade gå baklänges på nytt, ” ”men så gå åstad "och vårda dig om bröderna. Det, uppdraget gäller. också dig och mig. Vi har Jesu befall. ning att gå åstad och omsätta vår kärlek till honom 'i om- vårdnad om bröderna. Försam- lingen behöver . din tjänst — församlingsarbetet "behöver ar- betare för att det skall bli, en levande församling och gemen- skap där kärleken. till Jesus och Jesu kärlek förnimmes allt ri- kare, Ske alltså. unnelse, att han bar på kärlek Text: Joh, 21:: 1523, blir det ingen vändning inom tre, dågar, så skall jag ge tappt” När Josefina . fått ' skålen full, gick | syndare, grusig i ansiktet, med en hand som blödde; han gned sig på höften och hade svårt för att : gå. . ”Viktor ' har varit. brunnen, han har hållit på att slå ihjäl sig”, jämrade Jose- fina i sitt fönster. Vad tar du dig till, pojke”, grälade mäster, ”har brunnen rasat?” ; ”Nej män har den: ej”, svara- de' Viktor, ” ”men jag höll på att dränka mig”; och när han' lin- ,kade litet närmare, syntes det att både byxor och skjorta var plaskvåta. ' ”Jag ; fick" så brått upp att jag trillade och vattnet gick: mig till halsen, innan jag köm, loss,” . |: Josefinås gardin” föl ner, ty hon var i nattlinnet, Viktor för- svann in i lärpbjkarnasg kamma- re, men alla de andra störtade ner i trädgården, där hålet höll på att fyllas med smutsigt. vat- ten; stegen flöt redan i svartgrå fragga. Hela tomten var' full av jublande röster och starka kom- fgandon; Viktor, som infann sig tet senare, blek och medtagen, brunnskaret skulle byggas, och! då hade han varit idel solsken; ett par timmar senare kom”han; i tillbaka, häpen och 'skräckslagen, och jämrade sig över att'vattnet höll på att. sina i hans. egen brunn, som varit en av de ym-' nigaste och bästa i mannamin- ne. Det:kunde' ju omöjligen gå för sig! "Mäster, Kobb hade. in- galunda- hittat rätt på en ny källåder, såsom han"i sin -kort- synthet inbillade sig — nej, han hade bara tillägnat sig den gam la, som tillhörde honom, tunn= bindarmästare Hörstedt, - liksom den tidigare tillhört hans far och farfar... Det var ett uppenbarligt intrång i hans rättigheter, -Det bästa mäster Kobb kunde: göra var: att. låta Viktor mylla igen | det olycksaliga Kålet, som ögön- skenligen gick mycket djupare ned i jorden än vad som, var tillåtet för e rättskaffens ”bor- gare att gräva. . '. : Junder . det vita förklädet; ga. tunnbindarskrået'! något 'ex- klusivt privilegium på jordens innandömen? Hade mäster Hör: stedt lov att sätta tappar i and- rsa tunnor? Detta var det kras- saste exempel på den fördärvliga prohibitionsandan, söm mäster Kobb någonsin varit med. om, och med dallrande röst citerade han sin salig fars. valspråk: "Fri näring, god äring och fri förtä- ring.” Mäster Hörstedt -.var väl- kommen att, titta in och smaka på , brunnsvatinet : så "ofta han behagade, "ett "par. "droppar rom på botten av glaset skulle heller inte fattas; men ' därmed hasta. ”Brunnen är min! Jag bar, själv grävt den! Arbetaren är sin lön värd!” Johan Jakob Kobb var: sub. lim att skåda, där han stod med nattmössan "i vänstra handen och den. högra lagd på . bröstet, på den. plats" där hjärtat "klappade Han skulle ha-sett' ut som en talare i det engelska parlamentet, om han inte haft en yvig krans av Mäster Kobb stod till att börja i med alldeles stum över denna li tunnbindarmästarens bedrövliga ; hön tillbaka, men i skydd av bekände, att han i hastigheten bönstängerna lyfte hon pegfing- | fått. lämna ett 'spett kvar på ret en sista gång. Viktor undra- , bottnen, men mäster förklara- de om hon någonsin tänkte på de storsinnat, att det gjorde in- Monsieur Erlandsson, i genting. ”Vasserra, här skall det Bakom sin ' gardin måste Hon bli en, järnhaltig hälsokälla”, emellertid ha hållit god utkik ' i skröt han och gick bort att bju- om morgnarna, ty två dagar där ida sina grannar in att beskåda efter väckte hon hela gården ' , underverket. ' med sina gälla skrik. Fru Beata" Ett stycke frampå förmidda- kom ut' i kamkofta från köket, gen blev det likväl ett: skäran-' förvillelse; därefter försökte han ta det, skämtsamt "och slog, sin granne på axeln, men då denné i stället blev allt hetsigare. tap- pade mäster slutligen tålamodet. Det var ju enfaldigt prat-allt- ihop, och ingenting annat. Hade inte Johan "Jakob Kobb lov'att göra vad honom lyste på sin e- gen ägandeg tomt? -: Om han så lät . Viktor gräva ett hål tvärt pigorna, och repslagarna sprang de missljud i den allmänna gläd- SASAA. dn prima ' rysk ' hampa - 'draperad kring höfterna, Tunnbindarmäs- tare Hörstedt uthärdade int2 sy- nen, .utan störtade bort i fullt raseri. I själva porten vände han, tog några steg tillbaka — tydli- gen hade han kommit på ett nytt och 'dräpandé argument — 'men ångrade, sig lika plötsligt — ar- gumentet höll väl inte måttet vid närmare eftertanke — och genom ' hela » jordklotet, så att SEEEKTINSTTLEIEVINSVIVVIVESESTEFTTITIFETS försvann in på'sin gård, där han sedan gick och surrade hela vin- tern, Inte förrän till påsk hade. fick ärende över gatan och drack -försonlige Kobb. + > + det med 'en eftertänksam min. "mäster ; med handen på - tat bedyrade, att han själv ” grävt brunnen, hördes en' svag fnissning, Den. kom från .Josefi- : na — hon gömde ansiktet i näs- duken och blinkade skrattlystet till Viktor” "bakom fru 'Beatas ” Tygg." Men Viktor höll sig all- | varlig, Han var helt och hållet på ' mästers'” sida. : Visserligen. tyckte han, att det blev talat väl, vidlyftigt av' de: båda mästarna, och att de gjorde ett förskräck. ' ligt ståhej om en, enkel sak, men att mäster Kobb hade rätt för sig, det begrep han tvärt. För resten beundrade han, upprik- tigt sin husbondes talegåva. Det lät. emellanåt som när kyrkoher- . Ina altaret,' där var mycket känsla och andakt i i det, och Viktor vil= le inte just påstå, att han. kun- de följa med tankarna, när de steg, som högst eler trängde dju- past ned, Men han var höjd att tro, att mäster Kobb hade reda på de stora sgmmanhangen i - världen, för det var ordning och besked i hans hus, det gick rätt- vist till, ingen for illa. Hos Per Isaksson. i- Rugered hade det också varit bra och rejält, men . här i Laxgränd var- det gladare och ljusare, och Viktor var sä- ker på, att mäster Kobb aldrig göra en. medmänniska för: när. : : Forts, han gonat sig så pass, att han.- en äggtoddy på kontoret hos den om Viktor hade' bevittnat Uppträ- - med vett och vilja skulle kunna SS TYTTYTYYT EK HYTTA de 'Blantzius mässade, framför >, , TY
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.