4 X Vv tTrYyfree rev : LAROLMS TIDRING - NOVEMBER, St I 'Svenishult började svihtern göra sig påmind i november. Den började med frost och snö- byar 41 stark "ostlig vind.” Mor- gonsolen flimrade' kallt, mäs- singsgult. mellan molnflikarna ner. över” det 'sydhalländska landskapet, ” Det - hade . frusit ganska kraftigt. Vinden var kall, så det sved: i öronen och kin- derna. De sista löven hade för- svunnit från träden. Allt var naket och njuggt i :solstrim- morna, Ett rödpudrat (domher- rebyöst i 'en buske tycktes be- kräfta att vintern ämnade spe- la: upp 'sitt preludium "över de 1 med många som ej kunnat ski - ja de båda kusinerna åt? ” Men nu är det ju skogens fåglar jag ser! I björkdungen ute längs wägen hörs ett snar. kande, knarrande läte. Det kom- mer ' närmare. och slutligen är det alldeles 'omkring- mig. Och se där, där har jag en utgångs- punkt. |Stort' mer än'en punkt är det werkligen inte, jo ett. se- inikolon, en punkt - och ett streck. I närmaste björk klän- ger en liten svart-wit-röd-tbrun dunboll med. långt skaft : till stjärt. Och en till, två, en hel mängd, . Det -är stjärtmesar, ett | mindre, mer svart ä i bröstet, . ej så grön och gul och har mycket större vit rand i nacken. Det är lätt att jämföra då det även är taljoxar i fågelflocken. Där. är kärrmesen med sitt sträva: ”t. ti, tjä, tjä tjä”. Ännu en mesart är med här, men den håller sig lite mer i skymundan.. +: «x. : Tofs! : Hög tofs! Det 'är hans sänmärke. Gråblå rygg, ljusare bröst 'och otydlig mesbeteckning om halsen. Har lustigt nog röda ögon. Det lär: tofsmesen. . På en trädstam upptäcker jag ett par klättrare, trädkryparen och nöt- väckan: Den försmämnda är en liten brungulspräcklig "en med lång, tunn, bågformig näbb. Hån kryper ryckigt uppåt stammarna alltid bara uppåt, han flyger ner skogens skadliga Puppor. och an-. nan ohyra. H + Nere vid kärret hörs grönsis- : körnas . tjatter och '”pille-piile; pille-räk” längre inne war en fock 'gråsiskor. De båda: närbe- ' släktade fågelarterna 'ses sällan tillsammans vems felet : svårt att säga. En annan intres- sant bekantskap hörs även läng- re in i drogen. Är det'månne en hök som visslar? Eller är det en ekorre som .kurrar.. -—s”Krö krä”! Nej det var bara en nöt skrika! Det var ett farligt nöt till att ha många. oljud: för sig. Till "närmare påseende! . Det är just det jag skulle vilja vin- na åt våra älksliga' småfåglar i vinterskogen genom denna prez a; önskade dem a ptit po pslagarmästare, som vacklade jag god aptit på inom porten i Laxgränd och blev föremål för sina anhörigas kär- ""leksfulla omsorger och sina un- - derordnades Beata -pysslade om honom, "och som redan länge låtit allt. groll fara, gjorde honom ett kondo- är;' är ”Jeansbesök ” på kontoret, ”Varun=' han honom, att dét 'som retade. Det var en matt och härjade deltagande. . Fru tunribindarmästare ". ” Hörstedt, .der han fann tillfälle att trösta honom” med ordet: Lätt .fånget, lätt förgånget, När mäster blev ensam med Viktor, anförtrodde honom allra: mest. vary: att. den "fördömde garvaren kommit. åt källådern . på " halva "djupet 1 jämförelse med deras egen. o= lycksaliga ' brunn... -+-. Viktor var mera bedr vad vad han tyckta omratt förråda. försökte till och. med rätta. till hennes ' uttal . av ' de engelska namnen. Mästes Kobb hade ock- så studerat flera äv de små vo- lymerna i tjocka band under de långa ? vihterkvällarna;: då han inte kunde slå sig ner i'lusthu- set, men fastän. de handlade om många "märkliga -ting ur det fria Albions historia, gillade han dem inte. riktigt; ty; han tyckte sig spåra” en dragning” mot” det re- trograda. -- Han". var en avgjord motståndare "till: riddarväsendet, Jösefina hade' mer sinne för det. En: ; vacker . julisöndag hade garvare Brelin-. ställt till med en utfärd i roddbåtar - till Rön- samlades inför Justittarien. Sä-; kert är, att det samtal, som för- des om dessa frågor mellan de båda första båtarna, blev livligt och "något : högljuddare än av- ... ståndet krävde, och att fru Bea- ta drog en suck av lättnad, när kornas råmande dog bort ifjär-' : ran bakom dem, Man häde lyck-. ligen hunnit fram till det gamla Luntertun, . där ruinen av. me- deltidskyrkan ännu låg kvar, I ins? bäddad i flygsand; 'man”steg i land, gjorde upp eldar och” ko=' kade kaffe, några strövade kring ' I skogsbackarna, andra gick ner och betraktade havet, som öpp= ' nade sig mörkblått på andra &l- . dan . dynerna ” och de ' gråblå " FEN I strandrågsängarna, Men stran- "var "ogästvänlig med den >: salta vinden "och "all den. torra vita sanden, tyckte man, och in=: - Svenstultska skogarna” och fäl- ten. H NU AR rätta "iden ' att iakt- Han hade. hyst .en' högre tanke” om den hygglige” mäster: Kobb. Det slog honom-att mamsell Jo sentation från Svensnult, . Följande flyttfå åglar hade stån- nat kvar ända in” i. november. | och: börjar: wid roten. Stjärten ger stöd som en spärrhake: bis "NÖTVÄCKAN är iden största te ens. de oförvägnaste föll på den ' tanken -'att bada." Men höll >. till i den breda, lummiga åmyns= vÅv. [ö - fällen till att fakttaga.. Vad wo- . .bumsterar i träden. En nötväc- j C "den som. tror, sig vara Jägare > ser man talgoxar och blåmesar, ” tdet brumma och dundra och taga wåra övervintrade fåglar, nu när födan. börjar” tryta ute i skogarna. Man. skall inte bara se på det jaktbara i markerna, ty det” finns verkligen mycket annat; Och 'det' är inte. minst just detta myckna andra,' som gör "skogarna: och livet i.och omkring Idem 'så härligt. Bland detta andra tänker jag särskilt In på skogens småfåglar, som jag denna månad hade, stora "tills re skogen utan dem? Och dock, hur ringaktade'- och: förbisedda bli de intel” Ända därhän att inte xvet' andra namn: på: dem än gemensamhetsnamnet ”små- fåglar” eller kallar dem 'grå- sparvar! allihopa: on - MESAR, TRÄDKRYPARE, ka, spolformig askblå över ryg- gen är nere" på märken - under en asp. Hoppar där i lövmas- sorna, som minden wänder på, och" kastar "kving, Under. min arbetsdag på vägen ... Nej, man har sannerligen inte tid till” att bara studera fåglar. Men alltid det är ju dagliga fåglar. Även domherrarna är . talrika, där" de brösta sig i sin örnä Där syns äv attrande björk nat än hembygdens gråsparvar, pilfinkar och” 'gulsparvar. 'Ur- säkta mig närgångna "fråga? Ni kan wäl skilja en gråsparv från en pillink? 2 har "dock talat liv och rörelse inne bland trä- på stammarna: Det är en livlig t. | den” lilla "minsta — äras: den . det är kungs= Ivar Iz : s'| fågeln” "med > rande sidensvansar. Det är an- betecknande namn, ty" stjärten är det' mest utmärkande för he- la "fågeln. 'Den "ger honom” ett högst » komiskt ; utseende. - En sträcker fram sitt: silvervita hu- vud "och betraktar mig nyfiket med, sina>pärnsvarta ögon, De flyger 'slutligen' bort till en an- <:björkdunge.” Varför: just bjälkar?” Jo," de är till förgen tt "stycke. björkskog, och däxtör trivas: de bäst. där. Pre- cis. som då brokiga . hackspet- tarna.s sco fiT : SÅ: LÄNGRE framme utmed. vägen "finns. granskog. Här ar: betar jag läng e utan att se ett liv, men , slutligen kommer. en spilllvåka flygande.« Sätter sig fast. på en Eranstam «och snur- rar: runt om Iden, så solen glitt- rar på den röda” kalotten, Men så blir hon skrämd "och snart höres långt borta hennes ”tirr, tirr, ”tirr, tixr klipe".". Nee Det ser 'ut att inte! finnas fler fåglar i' granskogen! : Kanske har de flyttat till varmare. lärs der alla? Men med ens blir, det den: i buskar och-snår och även och flitig skara. Där ha wi först som äras bör krona av gult, rött och svart, Vår minsta få- gel nes : Och. där äte: på. grenarna klänga" s$vartmesar, de syns med detsamma att han är nära släkt med taljoxen fastän betydligt . HAN VISSTE ÄNTE riktigt varifrån regnet kom, Visst kom det "uppifrån molnen. Men "det " kom så plötsligt. Innan /' hån visste 'ordet av. var det över honom. Viktor” Svensson, | "hela förmiddagen. i: ; trädgården. Oftast höll han annars till inne i köket. Dét brukar flugor, göra. Viktor Svensson" var nämligen en fluga. : - Och så nom, - regnvåta, Viktor Svensson tyckte! inte heller om att bli våt. När de första regndroppärna föll surrade Viktor på med ving- arna allt'han förmådde för att binha in i köket. Men regnet han före, . Viktor fann mitt på gårdspla- nen "en underligt glänsande sak. Han gjorde sej riktigt smal Slank in genöm 'ett hål e / NÄR REGNET tog slut skulle fiugan Viktor Svensson”! krypa ut "ur Sömstilllet, In. i köket - ågen. Egentligen var det ganska un- derligt med denna sak han hari- nat i. Ty han kunde se ut. Inte så där alldeles förträffligt, Men: han kunde i alla foll- se ut. Men att, komma ' ut gick inte, Det var "alldeles omöjligt. ? " Viktor-satt där. Kunde inte komma därifrån: Inte : på nåt sätt, - Efter" vad. Viktor: själv kunde räkna ut. cv — Nu? är det slut med Viktor Svensson, sa Viktor . Svensson, Det. blev kväll. Solen stack sakta. och försiktigt sin 'flint- "skalle under. horisonten. Kika- de inte. mer fram, = ”— Det var sista gången Vik- "tor Svénsson 3 JE” 'solén, så Vik= tor ISvensson. ", "MEN HELT plötsligt började "Saga av LARS SJÖHOLM. I der,' sa han. hört maken till oväsen. Han satte. fötterna "för öronen. Men 'ändå hörde han brummet,. — Nu ' dundrar det också! Nu skakar ' Vikto Svensson sön- Då "tändes en: sol ; Det "war inte" den vanliga” solen.” Nej 50- deles intill.honom sken solen. i Ijuset.var så, starkt, Det stack honom, i ögonen, Så -att ögonen sved. Han försökte sätta fötter- na för ögonen för att slippa se det skarpa” ljuset. ' . - Man 'kan tycka" att en fuga har många fötter. Men om”någ- ra fötter ska hålla: för öronen och. andra för ögonen får inte ens en fluga fötter att hålla sej fast med i wäggar. ocecve > . Det fick inte Viktor Svensson, åt, Akte' rutchbana nedför slad- dar, Kastades och kasade. 'Och varken såg eller hörde; "Viktor märkte ingen sol läng- re, Istället brummade det ännu mer än nånsin, — Äniwu lever Viktor. Svéns- son, tänkte Viktor Svensson, .- En Tuftström från en fläkt, också, tänkte han; Spökvinden här i... på spökviriden. Eller var. jag hu är nånstans: andra underliga grejor "rakt ned på marken, »> - Viktor dunsade ned på grus- planen; Han tog bort. fötterna. från ögonen' och öronen. Titta- de sej yrvaket' omkring. ' Såg det glänsande spöket försvinna med två solar framtill, : = Jasså, det war en bil Och jag satt i billampan ,... Viktor väntade” till morgonen därpå. Men 'då flög han in i köket ' igen; Till de andra flu- len kom "därifrån han satt. All-| ' Viktor föll, han dunsade ned- |. : Just då slog något till honom. Men nu, tog ' vinden . mej |. 'Men spökvinden Hängde Vik- |. tor mellan "rör och” kablar ”och : isdetta sällskap. Kort och :satt till. formen, blågrå .på : ryggen, lång, rak näbb. Ser fräck ut och det är hon också. Hon klättrar både' med huvudet" neråt och uppåt lika lätt. Hon .har flera; egendomliga och knepiga vanor. Det var en hel fågelkaravan som! passerade här gr anskoogen; och: ” Ringduvor, ljungpipäåre, ängspip- lärkor, tofsvipor; starar. och.bo- finkar, vilket var tämligen unikt enär. november "ingalunda var ovanligt varm och solig, snarare tvärtom. Den första snön föll re-. ; : HEMLÄNGTAN : . 3:e söndagen "efter påsk" bru- kar kallag för hemlängtans & sön- dag. Vi höra på namnet vad som är denna söndägs' innebörd, och, budskap... . I texten säger Filippus till Je-, sus; ”Herre,. låt oss se Fadern, så "hava vi nog”. Med dessa ord. 'har han givit uttryck åt männi- skohjärtats djupaste behov. Den' som har en fader, brukar också. äga ett hem." 2 ” För alla som plågas av oviss het, tvivel och oro "ringer "här: i dimmornas värld evangeliets klocka ut 'sitt trosvissa budskap. Denna söndag, hemlängtans sön-: dag, kommer med ett. starkt ord till oss och säger: ”Edra hjärtån ieke oroliga. Tron på: Gud. och tron "på" mig. I min "Faders hus äro. många boningar”. : "Tag till dig detta ord i tro och lev av det, och du behöver inte längre famla' och treva i mörker genom jordelivet | blir” en bem- färd, : a : : Befinner man sig långt "borta i'ett åvlägset land "och vill hem blir frågan: Vilka möjligheter har jag: att nå hemlandet? Var går 'säkraste -vägen? Detta. var också frågan för Tomas, när han tänkte på: Fadershemmet. -”Hu- ru kunna vi: då veta ' vägen?” Han - får en klar: anvisning av Jesus: ”Jag är vägen 'och san- jäv komminister E M. Holmsten, Falun, vi ierås än te och därmed till .Fadershemmet. och plågas av ovisshet. Din färd till Fadern utom genom mig.” Enligt " Nya ' Testamentets . vit nesbörd. och : enligt hans egna ord är det Jesus :Kristus,. som är: vägen - till". Gud, till. Fadern På honom hänger vår frälsning. Detta innebär nu närmast; att vi redan här i tiden genom ho- nom »kunna nå förbindelse med Gud,: vår Fader och därigenom få. : en försmak av Fadershem- met, Sedan en gång bortom tiden skola Jesu vänner nå sitt egent- Jesus. Kristus : är den sänna vägen, som” leder till: livet. + Så takt' med Honom, som är vägen och sanningen och livet, att der: våra, år: på jorden ' få liv knutet vid Hans; Hur :" går det, till stund det går upp för dig; att dina 'egna resurser: äro alldeles otillräckliga, att. din egen: kraft inte förslår att. föra digi! hamn från "färden på tidens hav utan att. du måste överlåta dig åt en mäktigare kraft; i' samma stund du' fäster blicken på Kristus och det "börjar "ropa - i ditt hjärta: ”Herre, hjälp mig,” ”annars mås- té jag förgås” i samma stund är du framme hos Kristus och har fått .kontakt med, honom, .ty' då har tron blivit: född hos' dig." Det är en väldig skillnad mel-. lan den som icke tror. öch den ' srt ningen och livet, ingen. kommer "Statens. . burhanistiska forsk- ”. bl a kungl myntkabinettet i Stock- holm för fortsatt bearbetning av kabinettets myntskatter från vi- kingatiden och ,som bidrag till riska studier. Detta låter intres- sant men det låter också som skul- le det kunna ligga någonting an- ” nat bakom. Den senaste tiden har ett flertal värdefulla fynd av just mynt från viktingatiden gjorts här , och var, vilket inte bara låter för- " stå.att åven den' tidens finans- ministrar kunde konsten att låta "pengar bli borta. utan att avslöja var — begreppet lösmynt var nog : inte gräglat på den tiden — utan > ska renoveras och putsas upp. för att införlivas med statskassan, Ett ' annat sätt att slå mynt av myn- högstbjudande vid en lösöreauk- tion — sannolikt skulle detta ge - den bästa behållningen.' Många värr inte så många numera — ” skulle utan tvivel ge mer än'en krona för ett sådant öre. Därvid kunde fastslås att: det i alla fall ligger någonting i talesättet om den, gamla, goda tiden. Skillnaden . med vår tid är uppenbar. Vikin- : . gatidens ettöring är värd flera kronor i dag medan dagens krona "inte är värd många ören. - . damålet drar samman. medel från ' gorta, ; skaka,. Aldrig förr hade: Viktor ” alla håll. Just nu har han fram- + Jagt en utkavlad kaka, I vilken "Ur .dagskrönikan Se ningsråd har delat .ut anslag till ' tryckning av:arbetet "Mynthisto-' : , ut ach det är följaktligen anle även att de gamla mynten tydligen > ten vore att avyttra dem till den » kunde tolkas: som en maskning, samlare av mynt — det finns ty- - som tror. För den som tror, ges ' i han till alla totospelares glädje" bakat in höjd skatt på V 5-vins- ter. Det är naturligtvis inte mer än riktigt att hästarna får hjälpa "till med utfodringen av bud-ge-". "ten, som länge sett tärd och ut-. märglad ut. Bland annat har den- na nya uppfinning av finansminis- tern gjort honom på så gott hu- mör att han lovat att det inte ska bli några nya skattehöjningar un-= der 1960-talets första år. Sådana löften har svenska folket fått för-. ning att tt hysa « vissa farhågor. Vader tre åra tid har en a direk- , tör i ett huvudstadsföretag gått på a ullstrumporna med. import. av - +» nylohstrumpor. Det tycks emeller- 7 tid inte ha varit strumpor av bätt= "re kvalité eftersom det nu visat sig behövligt att stoppa dem redan '- vid införseln, För denna "uppgift - har polisen satts i verksamhet. Att . - man: dröjt med. åtgärden i tre år som borde :ha kunnat avhjälpas tidigare, ', Bättre sent än -: aldrig ' " gäller emellertid även i detta fall. Det har dock rört sig om en benig : sak vars akilleshäl inte varit lätt att träffa på. Nu riskerar möj- . ligen importören att under någon . tid bli insydd, varunder ban får i tillfälle att komma underfund med" I vad alla damer vet, nämligen att ma daämstrumpan är ' ett plagg söm ' ' Den kommer emellertid att bli . ki + det, anser hr Sträng som för än= - älla sig ganska kostsamt. Därjämte får han lära sig att det har sina risker att söka sko sig på : strumpor. => . : «i Soliman” | blåa. frack. me: > I och fick tårarna” i. ögonen, "då. : | han såg henne 'valsa. | 4 så sefina i grunden hade haft ri då 'hön skrattat åt den högstä da. vederläggningen .av tunnb a darmästarens ' falska” läror. På Viktors panna bildade: osig "ett: veck, som inte" slätades ut” förr än Josefina tåckade honom: jasminerna, :. som 'hon hitt sin" fönsterkarm; - Det hade” funnits tre. döttrar: huset, men'nu” var Josefina sam kvar; Den. häst äldsta” tern var sedan flera år gift m tullförvaltaren i Laholm, och den | äldsta hade till slut ”tagit "sitt! parti: och flyttat till Fleninge;' där. hon höll hus för. sin: mor= bror klockaren, änkling med sex barn. Den allmänna: 'meniigel i) Ängelholm gick ut på att Jo: fina .var bortskämd, att.mäster' Kobb och fru Beata höll: henne som' en prinsessa, ." Aldrig kom det :i fråga, att hon: sysslade i köket '— i men vad” skulle det också ha tjänat till, när, fru Be- ata inte ens släppte pigorna fram |. till kastrullerna?. Hon" broderas" de och satt vid-sitt tapisseri, hon” gick och spelade klaver för de- 1! moisellerna' Ulla och. Gundla Flinck — det var en' utmärkel- se att de båda” förnäma damerna med«sina karkskruvslockar och] sidenbahytter ' resserade fören liten” Borgarflickas 'edu kation,' ty... de: vär välbehållna |- och gav aldrig lektioner för pen- |: gar. Josefina var en mycket-nä- pen flicka, tyckte" demoisellerna, Flinck; fast hon "skrattade v mycket och väl högt och toz allt ) verks för: ' långa steg, såsom de” ofta fastställt i .skvallerspegeln, hon. kom" till speltimman med väskan '. dinglåndé i: händer hemmet hade hon mycket st friheter "än . vad som: någonsin bebkärts ? heninös äldre 'systrar-': Både repslagarimästaren”och' fru Beata" var , onekligen svaga för . henne; det: året då staden fick : besök, av .en :dansmästare från . Hälsingborg, + var. hon” I med, i daånsskolan, "och". .p; slutbalen stod . Johan . Jakob Kobb i sin : guldknapparna ”Gode Gud, är det ver ligen mitt barn, som: dansar :så väl”, bräst han ut i hänförelse," och fru Beata, som 'satt vid sidan av honom, läste Fader vår med halv hög röst för sig själv — det var den form, ; som" alla 'starkare sinnesrörelser brukade. anta hos henne, ;» :n. a "Men det var inte alltid så lä : för Josefina att' få tiden till attj' gå, fastän hon naturligtvis hjälp- "te mot att sylta och safta.” Hon läste .:en hel del; ty i' mäster Kobbs, hus fanns det annat än Dagligt Allehanda; :Frithiofs sa" ga : kunde . hon utantill, och av i Nicanders poesier hade hon: fle- "| ra häften, 'demoisellerna Flinck. lånade henne Walter Scotts .ro- maner, som enligt deras" örsäk- ran inte innehöll. någonting; ;sot' | det 'en a Gud, en Fader och” ett | Faderskem. Den som vilar vid Guds. löften i Jesus Kristus; för honom är det .vissäste -.av allt; att Guds Jöften hålla. och främst | det löftet, "att "Gud: så "älskade - världen, att. han utgav .sin ende son på det'att var och en, som tror på honom icke skall förgås utan få vad som är mer' värt än allting annat, ett evigt liv, del is Guds eget liv, ett rum i Faders- hemmet med de. många boning- arna. ”Ja, du är vägen, vår Frälserman, Guds Iéevande ord, oss givet, Du € ensam den villade leda kan, Du' sanningen är och livet" en lane Amen. ' : . Text: Joh. Ev. 14: 1—12, 5 lång rad v 1) Mens: sViktor stod ' gunås' el ensam i livet ;och-'då stadens utmarker, där borgar- I styrde han” så nära, att rodret FE redrik: "Böök Nan "familj er, "och han kom egen hög perso inom" porten tt fråga, om inte repslagar- mästarens "ville följa. med. ". Det vår ett tecken att den mäktige annen beklagade den lilla skå- "som uppstått i, .grannsämjan, och: eftersom det slumpat sig så, att'.Josefina" samma dag skulle fylla” nitton år, så kunde mäster. så” mycket mindre göra : henne besviken .genom”att- säga nej; våd”man än ville mena om Jo- haån”Jakob Kobb, hätsk var han inte; fast. han kunde" blossa upp. Det. even ytterst" lyckad ' ef- -termiddag; båtarna. gled i en -ån som gjorde så "många lustiga : vindlingar: innan den hunnit genom den lilla sta- - den; och vid vär brygga slöt sig en ny farkost med. en ny: familj bro stod det. fullt; med nyfikna h ch, tittade på;. garvare Brelin det inte-var kungliga majestätet.. bord -dubbla'. bropengarna " för" mä om söndagarna;” draihade, släktingar. vanter. att besöka i grannskapet; deles Bön att få vara: mera med fåmil- jen; än de. andra, Motsträvig var han. heller -aldrig, "och . det, visa- de”sig att han rodde så bra, att Josefina som satt 'vid rodret i en stor skär hatt. och" med svarta sammetsband : lindade kring vristerna,": ; fick "be. honom att stryka. rhed "årorna, så att "slä- pen” inte kom för: nära flaggan, som vajade i aktern hos garva- fades; - när -båtarna korn: förbi na:hade' rättighet att 'släppa 'si- na kreatur på: sommarbete, blev det. många. ömma igenkännings- scener, och när Brelin vid' en tvär krök fick se' sin bästa röd- brokiga ko stående ”ute i Näs- sen med vatten: upp till bringan, ade in sig i sjögräs och han hästan satt sig på grund. — han ville. klia henne mellan. hornen, men.” det gick! ju inte. - Mäster Kobb. mulnade, ty.han hörde till dem,” som varken höll. kor eller an hade: varit ledåren' för stadsbetet "beslutet ' hade kränkt" åkaren särskilt djupt — och dessutom” kade han lyckats avskaffa. det. upprörande , miss- bruket; att-kreatur, som inte va- rit vinterfödda inom stadens tul- lar, fram: på - vårsidan dök: upp "med ””ohemula '- anspråk på all- 'männingen' "och: frisk. aptit på gröngräset; Ja, mäster Kobb ha- de äntligen lyckats. genomdriva, att” de. kreatursägande” borgarna skulle. erlägga” en betesavgift för varje djur, och" av dessa. pengar fick : numera ”.stadsläkaren' sin avlöning = den största triumf, som. : det. liberala .mouvementet haft: att anteckna: £ Ängelholms krönika: Om det rättvisa i. den- na beskattning hyste emellertid garvare” ”Brelin avvikande ' me” . : framgångar, ning) oc råga är, om inte hans . | brunnsgrävning stått i ett visst till eskadern; "På: Ängelholms - Kobb diskuterade st i a Kunde störta som” inte Var stadens, sbarri;'så : DER gick upp bakori ekdungen; - «| man hunnit till "Ängelholms bro, ningen, 5 som. var full av näckrö= an gjorde landstigning på '. ön, "och Josefina undrade om det... - , under buskarna dolde" sig, mu= - rar till en sådan riddarborg, som hon läst om i Walter Scott, Till slut lekte ungdomarna sista pas ret ut under de gamla ekarn: Josefina' var så snabb, att gar- vare 'Brelins son inte kunde: få tag i henne —' sedan hon sprun=" git runt eken två I ånger, flydde att hennes förföljare halkade på - de våta strandsteriarna och slog ” byxor, Josefina stod" ytterst på : den största stenen med lyfta are. mär för att hålla jänivikteh, ”och . därnedanför satt den ' sysslolöse. Viktor i” båten och väntade på: hemfärdens' ;" timma... Lekajna . kunde ju han inte få vara med om," honom 'smörgåsar och kaffe'och till och med 'stuckit: till honom kommit. till Josefinag födelsedag från systein I Fleninge, : så att. han kunde då inte' annat ä ra belåten med sin dag. >; " Solen hade gått ner, när man s i] blev färdig till "uppbrott. jen” | läng. rad gled båtarna sakta upp”, röndade vindlingarna, : »försvahn s.dunklet > kring ' "pilarna, som, hängde ner. över vattnet. . Må dén - svarta strörårien glittrade én båt in till stranden. När + Nn "det bära-några' stycken kvar," och till ”slut. återstod” det endast ' garvare Breling och mä Ideas försiktigt; att man knaps past hörde: deras plaskandg, 'och när årtullarna" gnisslade; fukta- de han: dem, så ”att allt blev tyst; Josefina sjöng ”Välkonmmen, väl- kommen, : du' klara ”— du 'stilla och ljuvliga kväll”, Orden hade hon funnit i Nicanders'poesier, och' ' demoiselle:';: Gundla Flinck: hade. lärt: henne 'melodien' där=- till.-Viktor 'var .som förtrollad. Han vågade knappt andas! Nå- rit» med 'oni.” Vad som” liknade det mest var de stunder;' då 'hari suttit i Botildas: kammare och >. hört mor småprata med den sju» ka;', men "detta. var fullt av. en. sötma, ex” ljuvlighet;' sont han ' aldrig trott att livet kunde rym=- -De' hade hunnit fram till .: mäster Kobbs gård; innan Jose- sen; » Viktor - höll båten. kvar i strömmen; till 'desg hon "tystnat. När de” äntligen gick'i land, ro- god natt till sina. grannar borta från sin : stora tomt, och hans hundar gläfste och 'skällde-för att välkomna" de: återvändande. Det vanliga livet började på nytt Viktor förtöjde; bår:upp korgar= ” na och låste” ir'årorna; men han gick som i drömmen, Allt från den: dage , då Jose- fina fyllt nition år, togs det mån trappan,.' trädgården till: båtstället. : Jose= : fina hade upptäckt ån, s a de. vari henne strängt: den; så länge hon var liten flic- ka: Hon”tillbringade' helt: efter- middagar' där ute, hon plockade näckrosor 'och häpnade över att de vitt utslagna, vita och gyllne, kalkarna förvandlades till sma- '" la, . spetsiga och gröna: :knoppar, : innan: hon fått dem -hemi- men pyssladé hon väl om dem, kun- > de hon: få dem att öppna stg på "I gämband . med " mäster ”Kobbs . då stadens äldste men: vfru' Beata 'hade gett ' ett” stycke... av spettkakah,. som hon gäckande "ut. på udden, så .. . ett ” hål . på "sina vita "nanking= ; ar brygga: iman : kom”. förbi - fina slutat” sjunga"den' sista ver«= - '- , got; sådant hade” han aldrig va=' >. > Nå ga: fler "steg på den skröpliga sn som - förde "ner: från " - pade' garvare Brelin ett. ljudligt ee rev
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.