sw oo rådet hörderdessutom vissa de rd " kommunalordföranden, , 1 MON omer Lördagen det 17-maj 1958. å 1850-tålet" eller: för om- Pp kring 100 år sedan var Hal land ett ljungens rike. Ljung- hedarna i länet. upptog,. har det " beräknats en areal av 150.000 hektar medan 'den' nuvarande ljungbeväxte arealen. uppskat- tas till .- blott omkring 10.000 har. Och" den" minskas sanno- ' likt år fö år: genom skogs- plantering=:-Därför + har... också varit tal. om ätt, i studie" syfte avsätta. ett reservat där: ljungen fick léva orörd sitt e-'. get liv; Men det skulle ur kul- ”, turhistorisk . synpunkt '| kanske " vara: intressantare om detta re-: servat ifick skötas på samma" sätt som då” ljungen brändes med "vissa års mellanrum för ge bete :åt. nötdjur och får: Kanske är det också meningen. På 'det sättet finge man en bild "av. ljunghedens" utnyttjande i bondens hushållning. : / I min. ungdom på .1880- och " 90-talet "var. : ljungbränningen .: ännu "allmän . i: Sydhalland, -. . Vårt hemman i Fågelsång hade en ' av istengärdsgårdar inhäg- > :det störa, höglänta ” mråde som bildade vattendelare” mellan Stens- och Smedjeåarnas. "dalgångar. Det' var många byar söm hade 'del - i eller betesrätt på denna fälad (av danska feelled:' gemensam): nå a > Där var. först de till. Vallens " gods ' Kollebäxtorp, Råryd, . "Knop- parp och Fägrilt, Detta område; kallades: Egla . eller: Knoppargp: fälad. "Det var inte: delat. utan - gemensamt för åboarna i dessa byar, Österut fanns ett likale- - des' gemehsamt - område .med . betesrätt för åboarna i den till Krapperup hörande: byn Stora Bastena.". Här gick på sin'tid-- Carl Ifvarsson och ”ottade” gårdens djur. Av. det östra om: : lar till: de. dåmera friköp : gårarna :i Lilla. Bastena, Pres-- hult och;Mårshult. Dessa hade liksom: byarna'på den norra si- dan, Stora och Lilla Fåglasång, 7 tillhört Sjöboholrnsgodset. Här ' hade varje åbo sitt fäladsom- - -råde inhägnat m med: ,stengärds-- gårdar.” H ela föladskoraplexet utgjor- de I 'oregelbundet - kuperat. område med' myrar och. kärr i: gä mellan" backarna. Ur myrarna i » hade ran på 15- och 1600-talet ' och kanske tidigare hämtat, der : myrmalm som den tiden ingick i åboarnas , "skatteprestationer, | till godsherrarna. Ännu finns spår av-denna hantering i i form av slagghögar 'från -malmens;.' förarbetning invid fyndplatser- ch. edan : marken blott- - juhgbränning : de slingriga vägar där förfi derna forslat' sina . malmlaster ' och veden. till. smältorna, Men"; ännu finns det malm i myrar- na. Det-ser man bl. a. av det. "roströda . vatten som sipprar, " fram mellan stenarna i myrar- nas avlopp. Vid grävning kan man också finna malmklumpar - . i marken. Det vore ju 'också underligt” "om "förfäderna med '' sina primitiva redskap skulle kunnat upphämta all malmen, Påivår' och grannen Gyllen- ' svärds fälgder fanns också ett par vattenrika. kärr, där vild-: . gässen plägat rasta på. sin lån-. ga resas mot norr. Men en gång hade; de. blivit beskjutna och efter detta ogästvänliga motta- gande återvände 'de aldrig till Dyrborgskärren. ' Något . par skriahde vipor var en stationä- oa invid kärren men även de . försvann. Ljunghedarnas fauna «. Var fattig. Gulsparven byggde här sitt -enkla bo.' En och :an- 2 Nan harpalt skuttade mellan tuvorna och räven "smög. om- kring, sökande vad han upp- .sluka månde. De betande Iam- men gick inte säkra för räven och för att skydda: dem fick de ett rött band 'om halsen, Un- der fäladens stenklyftor redde i rävarna sina bon. Men de. pluridrädes ofta av jagande poj- kar, ty det betaltes ”skottpen. gar” då öron och svansar av' för . rävungarna = uppvisades' NS "det :. hörande byarna :Eglan,".. - LAROLMS TIDNING ngt oa , ee "För Laholms Tidning NS | oo av. | Do : Fv Oscar :Sjunneson stol junghedens flora var heller inte rik. Ljungen var ju den . allt förhärskande och förkvä- "vande växten; Stridda stråk av, den gula ljunglika ginsten lys= - te upp backarna på vårkanten. Mellan ljungtuvorna . växte . klockljung, ' kråkris, smörblom- - mor, käringtand och kattfot. En och annan hästfibla reste stolt sin brandgula : blomkorg över den mörkbruna'ljungens enfor- . ' mighet; I kärr och ”segar” som . myrarna kallades växte ängsull : (”tobödel”), fräken (”tapsten- - gärdsgårdarha kröp långa revor av: lummer,. av vars ':gula ax. man kunde ' tillverka käring- krut. På hösten lyste tuvorna . här och var röda av lingon och hönsbär och man kunde t, o. m. hitta ett och annat hjortron på kärrtuvorna, I augusti . blom- - ”" made ljungen, Då var ljunghe-, "der en skattkammare för bina. « . maste ivrare för skogsplante- ring. på. ljunghedarna, , varom ;: . artikel i i pressen. Han var örd-' "marjunkare Gyllensköld var: länets. främste - och. verksam" nyligen -.erinrades i en; minnes- förande i i det 1878 eller för 80. år” sedan -bildade Halländska ” skogsolingssällskapet. + Själv” . föregick han med. gott” "exempel. - På Egla fälad bland annat hade, "han låtit inhägna. och plantera . två områden för att visa bön- : derna' hur: det skulle: gå ' til Men de såg på ” "junkers”. för " havande. med 'en viss skepsis: > Först på 1890-talet blev skogs planteringen | mera allmän, Men några större områden blev. det. i regel, inte, "Arbetet kostade " nämligen en del även om man. så > måste: "områdena .: inhägnas : att inte. plånteringen. skulle örstöras -:äav. betande : kreatur. Och :i oktober eller: november » » De. bet nämligen : topparna av : sedan” ljungen blivit mjuk av ' höstregnen kom: bonden med ' lie och höstade ett lass” "ljung till takryggning! «. S ; Den "vida". ”Tjungheden' med" na höjder och, dalar var som”, ett.'böljande. hav' i storm soni ga Hjortabacken kunde 'man ' under 'soliga dagar följa moln- . skuggornas : . vandring : över; ljungmarkéns kuliriga vidder. Vid, horisonten i söder blånade - Hallandsås: i soldiset, längst i väster såg man 'en "silverglitt-" ” kom ett fint spätt gräs, som. var . rande flik av Laholmsbukten och i norr skymtade ir fjärran mörka skogår. : "Ljubgbränningen ägde” fum - omkring mitten av april sedan ”' ljungen hunnit torka efter vin . terns väta, Den företogs i regel bort mot kvällen sedan dagens vind stillnat. Det var, riskabelt att bränna ljung i blåsväder, ty : då: kunde "den lätt ”gå'våll”. Detta skedde dock ibland. För : att, möt eldfaran och begränsa branden till "ett" visst område kraftiga tallruskor; slog :.man, ned, lågorna från ' flanken” om” de spred sig för "mycket, För brandens anlägg- ning medfördes gamla uttjänta - kvästar.'. Sedan, .mar fått or- dentlig eld på kvagten tände ' man med hjälp av denna hä '.ocH var-i viss rikthing. för att - - få en” sammanhängande front. De" olika ' bränderna förenade . sig "snart. "Det knastrade och dånade från branden och röken steg i tjocka -sjok högt mot himlen. För att begränsa elden - kunde man rikta den. :mot ett. kärr. eller en tät stengärdsgård 7.där den slocknade'av sig själv... Men . man - fick : inte . lämna - brandområdet innan elden var ordentligt: släckt. "Detta hade tydligen 'inte skett vid en ljung-]- bränning hos" vår. granne. en ; vårkväll i slutet av. 1880-talet. "Mitt i natten väcktes "byns folk -av ett :väldigt dån och en kyvä- vandebrandrök, Hela österhim. len tycktes stå i lågor och 'en , väldig eldfront vältrade. sig ' fram mot gårdarna, Lyckligtvis hejdades, den av ett smalt löv- ||; skogsbälte och hur det .var ..kunde elden begränsas och ef- ter: hand ,släckas innan den 'or- ' ! sakat någon större olycka, ' Ibland kunde ljungbränder vål- la ljungbränder. De gick ned på djupet och kunde pyra v vec- -kovis dp "et Brändes ljung på många -håll. Särskilt på Hallandsås var ljungbränderna +. talrika. Eldarna lyste i natten och rö- ken låg som en tät dimma över markerna långt sedan eldarna slocknat. Det kändes på lukten att det var ljungeldsrök, Val- lens arrendatorer var förbjud- na att bränna ljung. Ljung- « bränningen "liksom : betandet hindrade ' nämligen skogens uppväxt och godsägaren kam- : plötsligt stelnat. Från 'den' hö . is hand” stack även Jjungen > "upp |.” > sina skott.-Den; växte långsamt | : över gräsväxten, E . Betestiden inföll på våren'och . gräs deh ljung och blötmarkens ..kärrväxter ännu var späda och ” men oftast höll de 'sig:till van- da, betesområden.. Fåren: med plantorna och därmed stanna- ' de den i växten: Och skog var” Ju. föga: värd på "den tiden. Inte : "”en$ den främsynte Th.: Gyllen- us "sköld annade väl vad den skull Sydhal land] ”Framemot : kvällen :- " båda : flockarna : vid - grinden, |; I därvid. räjölkkorna : gav. sin. o- tålighet tillkänna" genom, ljud- : kalv vid sin sida. försvunnit från, " hörde +: ”ljungbränningen ; e en bart av bjällrdr: "nas ljud urskilja, var den. ena eller aridra flocken befann & sig. > Någon gång en varm sommar- dag kunde det inträffa att nöt. djuren blev angripna av nöt- bromsen (Cstingen”), som lade sina. ägg .på deras ben.-, Då " greps de av Panik och ”besade” besinningslöst med. svansen i vädret åt olika” håll." Sédan : ställde de sig invid ' en” gärds- gård "eller ett' stort flyttblock som. . erbjöd. någon skugga. samlades ligt råmande. Ibland kunde det - inträffa att en ko uppenbarade sig vid grinden med en nyfödd . Efter hand '; som mejeritörel- duktionen rationaliséradesövér sen utvecklades" och : mjölk- |” produktionen "rationaliserades överlämnades betet” på 'fälader- na till ungdjur: medan mjölk. orna fick "beta. i de bördigare -» inägorna...OcK även få ki "fick plantor, och frö gratis. Och tb djuren ort därifrån, - Sedan. djuren ladetna upp- och . batrskogen fick ostörd ta herra= " väldet: i Jjungmarkerna 'genom 4 självsådd- eller 'plantering,' Men en” "betydlig del. därtill tjänlig "ljungmark hår under årens 1opp -” "Forts. | : Så - Vi kom inte. längre den mor- gonen, det blev ingen vandring uppåt åsen, och vi hann inte ens ta något. bad före frukost. Vi ir. rade. i stället kring i Stensåns d ly: d på fåge en och plockade smultron; ; och jag höll mig -.mycket, stilla... Det hade 'k it något drömmand över min väns anletsdrag.... Men kan var alls inte känslosam, ba- ra litet förströdd, Efter. hand blev han språksam," och "när han | väl börjat, tog det aldrig slut. i'Nu fattas. det bara 'att här skulle: bo. en gammal skogvak- tare också”; menade han, då Historier blir det övernaturligt, då är det | : jö den” pdödlige, som |: sn da hr I a från Hallandsåsen tysse - på 'dodset, bara Prasja. Han, fodrade rådjuren och hjor- tärna, när .snövintern blev sträng, han vakade över fasan- kycklingarna, han höll efter tjuvskyttarna 'och såg till, att böndernas hundar inte fick Va nan att gå på jakt på egen hand. När jag var en liten parvel på tre eller fyra år, gav Prasja mig en skräck -söm jag- aldrig skall glömma. Nog såg han besynner- lig ut, han hade benen lindade i bast, och på. fötterna bar. han skor av ”lindbark, ögonbrynen hängde” ner som mossa och dol. förr eller senare strejka, viskul. le . ofelbart .komma att störta! Det var . med "yttersta nöå jag kunde hindra mig själv att trän. ga mig fram, till piloten. knacka honom i ryggen — tala lönade sig . inte -i,motorlarmet — och med darrande. hand peka på den igenrostade ventilen. Jag fick inte ro förrän jag: kom att tän- ka, på Prasja. Här är du barn på nytt, sa jag mig själv, du har: samma . heliga . vördnad, inför flygmaskinen som treårsparveln : hade inför mänskokroppens o- förklarliga underverk, ' eV a I flera månader gick jag runt kring Prasja i stora bågar; han FT redril Bö ö ök. Nej”, svarade jag, ”här bör det ingen skogvaktare. Men vem vär den, odödlige., Pråsjat” RN Det. var en gammal man, som stod.i vår. tjänst. ; fan bodde i skogen; i ett: blockhus, . som han :; timrat själv” Springorna häde han. stoppat igen med grå och grön mbösa,, 'och hans' skägg” vari också. :grått och grönt, det fyllde hela” ansiktet, det hängde ut ur näsan och” öronen i långa fussar, som. fläktade. för. vinden,:; Han var varken lett” ,eller, "tysk :eller litauer, han :var, en. äkta. : Yrysse; ingen visste riktigt var han kom- mit ifrån, det var så längesedan, lagts under plogen. Vi: hade” eljest "knappast någon Je bli värd..om.80 å 70:år.: Det |. "visade sig emellertid efter hand "att man inte” behövde "plantera . för att få skog; den ' växte upp av sig själv på hedmarke bara man :slutade' beta. : Efter , ljungens . avbränning "blev den kala svartbrända mar- ken snart åter, beväxt, Först ett (Omtyckt' fårbete,' Och efter - men. säkert och tog herraväldet "Vad säger, Iösas mn sina jungar, i avskedets- stund? » inte hans ;aädvokater utan” vitt: 5 : se SLR a ">. nen med allt vad det innebär. .' n väl skött” "föladsmark fick. "småningom ” till följd ? savj. - köntinuerlig. ljungbränning och markens gödning genom betes- djurens spillning ett grönskan- |” "de och ängsliknande' utseende. försommaren ' då - fastmarkens lättuggade. ': Med -"de'. betande : djuren. och” grönskan mellan kullarna '. bildade: fäladen” ett :arkadiskt > landskap. : Djuren strövade vitt och fritt. omkring sin - utpräglade .', hjordinstinkt höll » ständigt "samman i flock medan: nötdjureri.. var mera spridda; ;- Båda flockarna hölls samman av sina bjällror. Ko- bjällran hade sitt säregna ljud; » fårbjällran ; sitt. Den. ”veder- häftigaste”. kon och tackan bar bjällran i en rem. om halsen. Både djuren , själva" och . deras herde om det fanns någon så- Det innebär” alltid, en bekän. få höra från oss 1958- ett: enkelt, centralt ; tus. "Försonaren, om at vittnesbörd .: om - Kris. är, vunnen en: gång. för alla vå Golgata, att försöningen ” genom | et Jesus” "Kristus: hay. öppnat vägen fram” till levande Gud för: var och en "soma tror..Du' och jag "ska för att. peka på” oss själva "utan viska komma -sända av. Kristus för "att: förkunna vad. han: har gjört för. oss. och: med oss, i, all vår , sförnedring., Kf oe Det . utesluter. ingalunda att ditt och mitt; vittnesbörd bör, var ra; levernets: vittnesbörd.” Bok: skogen. "vittnar om vårens. an- korast med, sin" spädfina, : ljusa grönska, färgprakt. och fåglarna” med, sin pärlande" sång: som ' vet sig äga en :Frälsare i blommorna : med :' sin Så måste den s En, kallelse »har vi alla fått: att. "vara Kristi .vardagsvittnen : som de vår jordiska kallelse rer ljus människorna,” så ätt de. se edra, goda; gärningar . och « prisa eder Fader som: är i himmelen”, mr. nelse' till; :ett vittnesbörd om Je- |". sus Kristus och hans ”outrann- 52 I nande" y' och I mi Att” hans: lärjongår ska vara, beredda på att bli blodsvittnen. +”Detta har jag talat "till eder, för att I icke skolen komma" på fall.- Man skall utstöta . eder! ur synagogorna;: ja," den :tid "kom: mer"'då vem som helst som drä- per "eder, skall mena sig därmed förrätta offertjänst åt Gud”. Det är inga. överord Å detta att ett Kristus-vittne. måste vara berett på att: bli blodsvitine. Det, har många, många av -yåra trossys? kon i andra länder fått bli i mo- derri:tid. 'Det 'är inté' en tillfäl- lighet; ätt när en svensk” kvin- nä, som "sett e sådan "trossys- ter gå den kristna bekännelsens FÅR VI PRESENTERA ännu en sammanhanget de närmare nesgode läsaren” erinrar sig. å IT a i vårt senaste julnummer, > tade om ”Skansen”, Vår: bild är knäppt någon gång omkring sekelskiftet. a som tidigare förekommit i bild från det amla Laholm -- kvarnen nere vid Lagan. Den min- ; skildringar: äv. kvarnen och arbetet där, där fröken (Signe Gometz be; Soria I ble "ha ; inte förrän på kvällen, när mor lagt mig > och läst aftonbönen . mig: vad det var som fattades: . pekfingern på Prasja! Jag trod- | hade visat, sig ovanligt, "hållbar. :| låt oss bara inte vara för. säkra. "nen '-— stora krav, stränga kräv "I svindlande. stor, avskedets gåva. ' gamma jatt' sanningens Ande skall ut: .Iden som ska göra våra vittnes- hoppfulla och verkligt hoppful- "lar i vårt mn högtid detta: ” Bereden. väg. för Anden! NET att jag var rädd för honom och skrattade åt mig. Han för- stod också vad det var fråga om, de. ögonen, och av näsan "såg för han höll högra handen un- man. bara två svarta hål "Men | der bältet och ,blinkade Jistigt. det. :. var inte ; utseendet; som | Prasia var klok, Prasja var ett ,skrämde mig, jag hade sett ho-|riktigt ryskt. slughuvud; hette jnöm” förr." Nej, det var något |det -alltid - bland arbetarna på ; helt ånnat,' "Han tog 'ett grönt |£ården, Hade | han inte drillat | blad "mellan händerna: och det | det därhän -att han blivit skog. ; blev. en: "munharmonika, som ; hån: kunde" blåsa en. melodi på; jag : i var, mycket. tacksam och vaktare, .var han inte den ende vitt och brett omkring, som fick djupt intresserad, men plötsligt upptäckte jag, att Prasja. hade hålla i en bössa? Var han inte en jägare, var han inte, en ,mäs- terskytt;, träffade han inte orren bara fyra fingrar på högra han. den'.—. pekfingern var borta! Jag ' blev. alldeles förlamad av fasa; Jag sprang. min väg, och Om "en stund började jag gråta; rädslan satt. i hela dagen, tårar- rann och jag: hickade,. men jag vägrade : ståndaktigt' att ta- la, om vad jag var ledsen över. herrskapet fick lust till skogsfå- gel, satte han inte kulan i brin- gan " på. den stångliga' hjorttju- + ren, som hindrade alla sina rl. valer från att nalkas foderhäc- , ken? Och hur bar Prasja sig åt . när han sköt - Han tryckte av' med långfingret, och han sköt fortare'. och säkrare än någon annan, så gammal han var, och fastän ögonbrynen hängde ner ' söm gardiner för ögonen på ho-” nom; 'Och så tänka sig, att just för. det pekfingrets skull hade : han. blivit fri från 'soldattjäns. ten! De höga herrama, office. rarna ' och doktorerna. hade: in billat sig att Prasja aldrig kun. :. de lära sig ätt skjuta, därför att pekfingern fattades! — Själv på- med mig, lyckades hon lirka ur de, aldrig han' skulle kunna 1e- va, det. fattades. ju' en ' bit, up- benbarligen höll han på 'att fal. la. sönder; ag tyckte det När 0-: jag våga titta. på- honom. mer, Fr Jag "kommer" "inte längre näe, vad: mor hittade, på för ätt tröst d! fihgårn "Under vedhuggning skögen, och att han aldrig va. rit utloftad; Hll-soldat; men sånt kan E man , bar Jnbilla dumma ta.mig — hon försäkrade: att: de var:ingen"fara med, ;Prasja, hän; var den äldstepå'i Sr och" det såg ut som öm, han. skul eiräcka; länge ännu. Det är för resten: löjligt! för ett”par" är sen bpplevde jag åg gra rpekfingernn av våda, ifall man: inter än. vänsterhänt! Na! turligtvis. hade Prasja lurat dem AJlihopa,- naturligtvis hade han tagit. bort pekfingern på okyn- ne, för 'att slippa ligga sju år E- kasern, Prasja. var fullflätad — ers blev det klart för. mig, varför. Prasja gav mig en sådan chock. när jag var iteni. Denna: gång: var-det en flygmaskin Det svar: min första uftresa, jag satt öch"väntade- på tarten,;. motorn... Var., eden il: en hund har: loppor... sla Omtyckt var han inte, det . märktes 'på- alla möjliga sätt; det. kom? ofta klagomål på Pras. jä, men. vår tyske förvaltare fä- svarande - ventil på den andra ste” sig: aldrig vid det, han bara vingen, men denna var: i olag, drog.i: på munnen.” Hur. skulle den; . inte;” Jag; det gå, om Prasjaå och bönderna - kreps av "en skräck, som var all; I blev goda vänner, brukade han / deles löjlig: 'det kom för mig, att helt torrt” anmärka, då vore det : ntil' va; sönder, sj Maine T kajde, skå hålla tummen på ögat askineriet "skullé! på” varandra: Men en gång — är gängorna, m | det. var "under min 'skoltid i Ri- a stu et nea jag var hemma på sommar- strålande väg: vända Ci i | ferier —: var hela godset i rö- bok'om Sn area fick den titeln relse för Prasjas skull, och byn ' PEtt Kristus-brev”. "Ack, "du och! var i fullt uppror. Det kom en åg ska "tala med mycket 'små ! deputation, till. förvaltaren: nu Iisäver om martyrlets vittnes-, gick 'skammen på torra land, nu ; börd för vår egen räkning, Men; fanns ' det, inget villebråd som gick. säkert ' för Prasja. Den på 1 vackraste flickan Å hera byn i öte' sä "röd som en tuppkam oci a köre. GuåR Färpe en ot tå. ” som en; pion, hade han lagt be- ' : Vardagsvittnen : ”— blodsvitt: slag på. Han hade lockat henne - - till sig, hon bodde ute hos ho- nom i hans fördömda blockhus! Hän påstod att han blivit för . 1 att leva ensamr' den ill marige, skurken, han, behövde någon som lagade mat till ho- nom, när. han kom hem från - 1 skogen. var han. för trött... Men vad han hittade på med henne, det var inte svårt att räkna ut — det enda'som fattades på ho- hom var. högra pekfingern och det hindrade honom sannerligen inte att skjuta. Med silverhåren komner dygden, så sa visserli- gen ordspråket, men med Prasja ” hade det ingenting att göra, han var en grönskäggig gamrnal ka- nalje, och nu fick det vara, slut. gång. Då. upptäckte jag, en. entil,på den, € Ive Ingen. vet vad framtiden ha; på total kristendom.” : ;. Ja,:smen -så. är också gåvan |! - Den kan ' sammanfattas. i ett: enda ord: Fjjälparen” — Hugsva- laven)! 12 oc - Ita Det: förunderliga är, att Jesus lovar "oss att våra vittnesbörd ska få livets friska färg genom gjutas i våra hjärtan och påmin- na oss om Frälsaren, Det är An- börd övertygande och betvin- gande, fostra och forma oss. Det är det hoppingivande, det enda i vår situation. ” Därför blir lösenord inför Pingstens - - : - SE Forts. ' Text: Joh, 15: 26—16: 4 > 7 | RE REN LR V Herr if Inte: hugger. man av hö=". högst uppe ,i furutoppen, när : : Sva nan yratt han: råkat bli av | knep, hade han så många som : a jinte roligt att vara 'råbock — ” =
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.