” Laholms Nyby, som det då kal- su. . r Lördagen den 2 maj 1960 TrftYeYYTtYTPEEE FY YFTE? vrevefreeYrryFfFY LAHOLMS TIDNING TERES POTFOFEPEPPINFYY FY YT EYFYTYYYTYTTYYTYTYTYTYYTYT TTT Yt FETT revretretyeveyr Och äldrig koma han åter till sin mö uti Lakobal HAN VAR. . GESÄLL, SKOMAKARE- och hade vuxit upp i lades,, Hon :hette ett flickobarn på 17 är rån ston. De hade träffats vid en dans på Olanders kulle —"' den. tidens populäraste . dansbana i södra Halland,” och .den låg en 'kilo- | meter söder om Laholm, «+ 4 Det var i maj år 1870. En ovanligt! grann 'majmånad.” Vå- - Ten hade kommit tidigt det året, : tedan i 'slutet av april stod trä- den "gröna, och nu håde grön- — Ja; ja, mumlade John. Men förstår du, jag will först bli mästare innan jag går till kyr- kan med dig, Och i Amerika blir man det fort. Jag hade tänkt re- sa dit. Och när jag har ordnat det för mig, så skickar jag biljett till dig. Och jungfru Hilda lugnade sig med Johns vackra löften. I feb- ruari' 1871 födde hon ett barn, och 'redan i april samma år vin- kade hon av barnets far — en liten ',obetydlig skomakaregesäll så skrif till mig nu som förr, dina bref skall alltid blifva be- svarade, men något närmare kan det ej blifva. Jag har nu endast sex dagar igen till min bröl- lopsdag, den är bestämd att vara den 17 mars, det blir troligtvis innan dessa :rader träffar dig. O, jag önskar att jag hörde, att det vore"lika nära för dig Hilda, sök dig en vän en make, som vet följa dig genom lifvet, du kan finna en man som är mycket bättre än hvad jag är, tro inte skan helt: tagit överhand. Där. gidk de arm i arm på vången — på väg från dansen - på kullen; De följde Glänninge- - — Ett omigramtöde från 1870-talet — « bäcken nedåt 'stan till.' Dimma 1 dansade upp från porlande vat- ten och svepte över ängsmar- kerna — liksom ångande 'av Il fruktbarhet, Den natten blev ett liv till: den natten, ja, då tit- tade stjärnorna. ned på jorden som vanligt, John var inte belåten” med sitt yrkesval. I stan fanns' det dör. många skomakare, och det var ont om arbete, Det var bara fint folk, som hade råd att hål- da' sig med skor: andra gick i trätofflor. ' Men var. gavs det bättre utkomst, Jo, på annat håll. Han hade ju hört talas om Amerika, Han hade läst om att där fanns allt för en duktig man, .som.hade ett klart huvud och två händer: I ”Handledning 1 för emigranten” hade han bl. a. noterat: ”Under en fru Farn- hams ledning och ombestyr har från New York. till Kalifornien avgått fartyget 'Angelique,-las- tat med sköna flickor, varibland i kort jacka och skinande stöv- arv on JOHN KOM Wckligt över, mn en början anlände breven tätt, men knappt hade året gått ut förrän Hilda blev utan förbin- delse med Amerika och John, Inte hade det kommit någon bil- jett. Och där. satt Hilda med sitt barn och 'mångfalds blickar ,... hånande i det lilla Laholm. : Men skam den som ger: sig. Hilda skrapade ihop pengar till en biljett till det stora landet — men några månader innan hon skulle ge sig iväg, skrev hon till JV ohn, " Åren hade gåbt, Nu skrev 'r man 875, En dag i april fick Filda |; detta” brev, som' här återges in extensor : Dyra Hilda! Le en ; I går" afton mottog ' jag ett brat från dig, hvaruti jag finner att du har besinnat dig på att > i Laholm köpa hos Söderströms. "1870. Nu hade John bestärat sig. även några kulörta, för att av. hjälpa där "varande fruntim- mers",. Och mycket ' annat om . guld och gröna skogar. "= ' REDAN. AR 1840: hade för- budet för svenska "medborgare att "utan särskilt tillstånd emi- komma hit till America." Hade den nyheten räckt mitt öra för ett ..par månader sedan' skulle jag genast skrifvit tillbakans och sendt biljett ock bett dig på det högsta vara .välkommer. Men 1 nu kan jag det inte; för her är grera « till: :främmande ' länder |en annan qvinna som har tagit ' hävts, Stora samlingsplatsen var all min kärlek till sig. Jag emot- " Göteborg. Biljetter kunde man stog dock länge. Mitt bröst had- de rysliga strider att emotstå, men till sist blev jag slagen ock hon vant min kärlek, jag älskar bänne. utaf - hjertats—-djup + lika: högt ock rent som jag förr haf- ver älskatt dig. Detta kan jag ej sjelt"hjelpa Hilda, du vet sjelf mina omständigheter, jag behöf- ver verkligen en hustru och du ” Överresan kostade 125-—150 rdr. — sex eller åtta - veckor tog överfarten. . on <s Så blev” det höst i Lätlotm Han skulle iväg till Amerika. Men så var det ju förstås Hilda och annat, som kanske var en - black om foten, I en stilla visk- - du lovade, sa Hilda, Du sa ju ning hade Hilda anförtrott John, att det kunde: väntas smått till våren. ; Nattleken hade blivit | d > allvar, -— Du har väl inte glömt vad d att vi skulle gifta oss. - hafver aldrig förr lovfat mig att komma hit fastän jag hafver bett dig 'så många gånger. Alt såle- es får du förlåta mig, Men jag vill för alltid älska ock bemöta” ig, hvar du än är ock hwvart du än kommer att blifva. Om : du vill emottaga denna vänskap att den förste är den bäste, på det kan 'du snart blifva missta- gen, jag har mina fel, lika stora kanhända som den person di kallar den värste av alla. "Härmed vill jag 5 sluta mina ra- er för denna gången med var-' ma "hälsningar till dig och de dina, so - - - Ihast din foråne tillbidjare. oh”. «a: -MAN. FÖRSTAR lätt att Häl då uppgav varje tanke på över- resa, när. hon läst detta brev från sin ”fordne” ällbedjare. "John återsåg aldrig sin Hilda. Liksom många andra utvandrare - från Sverige var han för alltid försvunnen. från” sitt” hemland;. Och för honom där på andra si- dan tonade minnet av hembyg-. den och ' dess' människor bort” " bakom en hovisont över -vilken dagen: domnade” i: ; fväll och) kvällen dog i natt. : i Ila Ame Ez. or en - Fe Källan till detta emigrantöde är Höks härads dombok från 1870— 1875, och berättelsen är alltså sann, även om. namnen är fingerade. "SABBATSTANKAR. Töck ky Karlstad stift Kyrkoherde Harald Ä ist, Bönen. 5 ; I dagens text undervisar Je- sus om bönen. Däri omtalag att lärjungarna kommo fram ' till honom" och bad honom: ”Herre lär oss att bedja! Det är en er- farenhet en präst ofta får göra i. sitt : själavårdsarbete, att det är illa beställt med bönen ,den är ofta försummad eller miss- riktad," Många gånger blir det blott en samling av ord och ej som ...det borde vara, hjärtats suckan till levande Gud. . Några frågor rörande-det över måttan viktiga ämnet. 1) Hur skola vi bedja? I Sko- lorna ,läres numera, :att bönen är: hjärtats . samtal - med Gud. När vi bedja skola vi bedja med hjärtat. Det får icke bli ett rad- bandsläsande, tanklöst 'och blott för att det så skall 'varå. ' Vi måste vilja något med vår ' bön det måste i' vårt hjärta finnas en längtan eller en önskan efter något en.längtan som tager sig livet kan väl mindre än något annat regleras och givas:be- stämda lagar, men ett är dock nödvändigt: bönen måste kom- ma från hjärtat, från vår inre varelse, — Vidare skola vi bed- ja;i tro Vi måste alltid ihåg- komma, till vem det är vår bön riktas, Det är den Allsmäktige vi nalkas I våra böner. Vi kun- na tro att det vi bedja om blir Oss givet, ja vi måste tro at så sker, annars förlorar bönen sin kraft. Vi bedja, därför ätt vi få VAR: VÄL BEVARAD. , , | TILL" KINA FÖR ATT De SILKESMASKENS SSE I SINA HJ MÅNGA TUSEN :ÅR SÅLDE Kl- NESERNA SIDEN TILL. EUROPA. PRISERNA VAR OERHÖRDA. I rv SILKESODLINGENS HEMLIGHET ÖSTROMERSKE- KEISAREN JUSTI-” NIANUS : SÖKTE : BRYTA MONOPO- LET. HAN SÄNDE TVÅ MUNKAR ÄGG. E HELIGA MÄNNEN : GÖMDE IHÅLIGA EINGSsTAVAR OCH BÖRJADE SEDAN DEN RESAN HEM. VAR SLUT? SMUGGLA BLEV EN AV, VAND = GENOMFÖRA SITT FARLIGA UPP- DRAG. -ÅR 555 KOM DE TILLBAKA OCH MOTTOGS: MED JUBEL AV KEISAREN. . ETT 3000-ÅRIGT HANDELSVÄLDE, BETYDDE EN VÄNDPUNKT. I! SIDENTILLVERKNINGEN, SOM NU LÄNGA > > - DE LYCKADES cb MUNKARNAS KUPP DE VIKTIGASTE NÄRINGSGRENARNA 'I DET SL Kr ROMERSKA RIKET. : bedja och därför att” vi i icke kut- na undvara det. 1 vår text ger oss Jesus det löftet: ”Bedjen och ' eder skall varda givet”. Det är inte försök på "måfå, när vi nal- kas Herren i vår bön. Vi veta, att Han hör oss, och att Han gi-. ver oss, kanske icke alltid just det vi bedja om, men dock alltid ett svar på vår bön, ” - " 2) ' Vad : skola " vi bedja om?. Det är 'ofta den frågan, som o- roar. många.: Men på den frå- gan' 'ger 'oss' Jesus det bästa svaret, när Han lär oss Herrens bön. Den är ju bönernas bön, ett, läroexempel, som framför allt "lär. oss Guds namn, Guds rike och Guds. viljas: förhärli- gande bland oss, Vi kunna' med våra böner vara duktiga arbe- tare i Guds åker. Vi lär oss att se bort från oss själva. och sät- ta Gud och hang fikssak fram- "Idre du välsignar. mig”... ' | uppmaningen är för allt annat. Visst äga vi rätt också. att bedja för'.oss själva, mén vi få akta oss för att syss- uttryck i, läpparnas bön. ”Bönes |!2 för mycket med våra behov | och: : önskningar, ”+framför allt vad ' det gäller | lekamliga ting. Däremot böra vi ofta bedja om vårt sinnes förnyelse; vår leks. stärkande, vårt bekännar- mods höjande, vår eviga fram- tid. O, det finns så mycket att bedja om, både för oss själva och för. andra människor. Har du brukat bedja för någon an-- nan. Tag för' vana att inneslu-. ta någon eller några i dina bö-| ner, du skulle därav få erfara, en glädje, :; som du? , förut ej: känt! N a > När skola” "bedja? 'Som vi nyss sagt, lämpar sig icke -bö- nelivet för några begler, men det är gott att vi avskilja nå- gon' bestämd tid. på dagen för ett > regelmässigt - brukande av bönens stora gåva, annars blir + denna gåva ofta" bortglömd och missaktad.' Jesus betonar i sina ord idag också att vi skola bed- ja enträget. Det skall i vår bön finnas något av detta ”Herre! jag släpper dig icke, med min- Felet med vårt böneliv är, oftast det, att det blir sporadiskt; föga ut- hålligt: och därför så. verknings I löst och svagt: Aposteln säger: och +: den ” sannerligen Bedjen :oavlåtligen!.- värd "att ihågkomma: bed 'så ofta "du får tillfälle; så ofta > ditt : hjärta vill:samtala |. med Gud, men att bönen är gi- ven: som "en ' gåva, : vilken ska brukäs.: Du" får ' bedja; : det är en gåva och en nåd. Bruka den! Då skall du också få känna en helt annan kraft i ditt. krister- liv, då känner du ock ett helt annat 'mod att möta livets stör- mar och påfrestningar, när du ofta och uthålligt umgås timed din Fader i himmelen ij bönen. Så kläd dig nu.i helig skrud /:- Min själ i bön och pris. Och blomstra frisk för Herren sn Gud Som rog i paindis. 2 . Ps. 606: 4, la Amen. . Luk; 11: 1—13.. TT Hvor lenge kan et menneske klarre seg uten vann? 2 Det er ikke godt & svare på, men rgrleggeren vår er for tiden i ferd med & finne det ut! Slalom är den dummaste vägen mellan två punkter. H (Gösta. Bernhard) , När man håller en flicka tätt tryckt intill sig, behöver det inte betyda, att det är något mellan FITESEYTTYFTIISYT " (Politiken) -- 4" VIKTOR LEJON” Forts. "Johan Jakob Kobb hade talat sig varm och var nästan rörd. Viktor var också rörd, fast halvt bedövad. För två riksdaler ban- ko hade han köpt åltgesällens gamla dammiga ränsel — för se jag blir allt där jag är, jag”, ho- stade det. stackars skråt' små- slugt — och lagt samman sina , tillhörigheter, nederst på bottnen . gömde han : pengarna i lamm- skinnsvanten, som han fått be- hålla” till minne av repslagarba- "nan vid Rönneån. Det: var för resten inte"mycket kvar av den; han hade slitit upp. den i mäs- ter. Kobbs tjänst, >. Fru Beata hjälpte Honom- att häkta fast ränseln, när han sadé sin matmor farväl: Hon. vågade ' Jinte? viska ett:ord om vad hon tänkte; mera bedrövad än Josefina va- "Laholm, - och mer än en gång under de sista. fjorton dagarna; då hennes make vänt sig på sitt] sömnlösa Niger ined hjälp av ett stadigt tag. i den engelska .an- kartrossen, hade hon försökt ka- sta fram: ”Hur skulle det vara; om Viktor i alla fall fick 'stan- na?” Men det kom aldrig något Isvar på den ängsliga frågan, och nu vätte hon Viktors matsäck med en förstulen tår. När Viktor gick ut genom 'por- | ten, var det hans avsikt att föl. :ja mäster Kobbs råd och hålla huvudet högt. Där var jtrappan av kalksten, där kan : men hon. var. mycket > rit, Där, hon. steg i vagnen" till ” ska sig något” när man stod rätt under det träd som 'göken satt i, och han föreställde sig, att Jo- sefina låg i hans famn, att han kysste henne. Men -i samma stund förnams ett kort flaxande, och göken var försvunnen utan att han ens kunde säga I vilke riktning den flugit bort, ' Den hade helt enkelt gjort sig osyn+ lig. ”Jag får nog likväl aldrig se Josefina mera”, tänkte Vik- tor. När han fortsatte sin vand= ring, kom-han till. en bäck, som han kände igen från sina barns- liga strövtåg, och då han i erin- ringen följde dess vindlingar ut= för åsens sluttning, stod 'det mäster Kobb och Josefina. Hän hade ingen lust att bli gesäll, han skulle inte ens ha velat äga en repslagarbana "och ett hus i staden, med :många kunder' att betjäna och många underordna- de ätt dr försorg em grannar ätt ”kivås | med och vänner att armbågaå bland, Det vår ljuvligt at tänka -på Josefina, men hur skulle han kunnat hoppas på att hon någonsin skulle göra sig fri från hela denna värld som hon hörde hemma i för 'att slå följe med hönom? Bäst att låta henne fara. Han "upprepade 'återigen sakta för sig" själv de verser. hon: lärt honom: NöR . plötsligt klart för honom, att den rann genom" Rugereds by 'och "Fredrik Böök I mynnade ut i ”Skälderviken vid soldattorpet på heden. Det var hang egen bäck, som han vadat i när han var pojke, och vid dess brus hade han somnat hos mor. Då han stötte på skvaltkvarnéer, gick han 'dit in; plockade älggräs och ordnade en bädd på de glesa golvplankorna.; Med ränseln ' till huvudkudde -låg han i den ljusa sommarkvällen och hörde vatt- net sorla under sig.” Han . kände : sig ”sällsamt: lätt och trygg. till sinnés; det fanris Mitt uv är en våg Su som röres en tid: : et "YI svallande tåg «fö AT 5 "vid vindarnas strid. ; sa Aldrig förr I sitt lv hade han - "hyst känslor sådana som nu fyll- de honom på den doftande bäd- den av älggräs i den ljumma ju= ninatten, Han var fri och ung och stark; han kunde komma. och gå som det lyste honom. Att få svälta eller frysa behövde han inte frukta '—' han hade hundra riksdaler gömda & sin 'huvudgärd, ' och Gud nåde den som försökte ta dem från honom.” Han kuride, gå in på vilken 'gästgivargård : som helst, lägga knogarna i bor- det och beställa . fram 'en "saftig stek, och en skummande” mugg . ör Forts: :ten morgon för: sex år sedan. Från repslagarbanan. hörde han hjuleng knirkande; arbetet var I ga beställningar; nog "skulle det kunnat finnas” ett rep att”sno full gång, det hade kommit raån: |.; ingen bitterhet kvar i tanken på för honom också, Trastarna sjöng inne i trädgården, ån brusade och kluckade mot stranden, han såg en skymt av den vitmålade slupen. Den ena åran var bräckt, han hade inte: hunnit laga den — det förargade honom nu, Om Josefina kom tillbaka från La- holm, så kunde hon inte.gé'sig i väg till forellbäckarna;. men det betydde kanske inte så myc< ket,' ty ensam kunde: hon, ändå inte sätta mask på I kroki tor kpprepadé. förs ket kände han knappt igen sej. Färgen? pv väggarna inte samma. j an hade linnan: Och” "då had Nu hade han hunnit upp” " Viktor- gjorde: som . små ) ipoj- Laxgrändens mynning.” Åt: vän-' kar gör Pbland, Han måste kän: |Kan du inte.be . ligan. Victor Svensson. som så gott som alltid höll till i kö- ket på” Västergården hade fak- r' hela nat- " bunnit hem rän' det blev mörkt kvällen han över! Just som "han öppnade” dörren Därför | PFEUVSVYTVETSETFFTTTEYTTETUTI FIVE VG ster. gick -vägen som han: skulle? slå in på över: Skörpinge tillstä- derna i söder, till hamnarna och de : stora ”repslagarbanorna ? > ;han . tänkte . på ' Monsieur Ers landsson,” som" gått: den stråten för . ett ;par. år sedan; och. som hade : lämnat . ett: skrivet: -pap- SÅ "Tpersark;: på ; mamsell Josefinas jfönsterkarm..'. Nu. hade "turen; kommit till honöm., Han stanna- | gg de med. sänkt huvud -vid hörnet. |-- En kort stund stod han orörlig. ; Så. lyfte han det svärt, sköt ränseln till rätta och svängde till höger. Han följde den långa ga- tan, kom förbi tullen, passerade |: . Rebbelberga' kyrka och sträckte jut mot norr. Från: backen” såg han .ut över. den vida öppna slätten; "där bakom ? lyfte sig "Hallandsåsen med de djupa $ grö- na skogarna och de vida hedar: Ina. Vinden: kom salt och. frisk från havet. Han var mä torna och människorna och rep- slagarbanorna; han:längtade 'ef- ter att ligga i en ljungbacke, ef- oc tor i en övergiven och fallfärdig [skvaltkvarn uppe. på åsen. Han hade lämnat stora: vägen. strax norr ' om Margretetorp' och givit sig in bland de slingrande skogs stigarna, som förvillade sig bland hallonsnåren: eller tog slut på de sanka mossmarkerna, där han fick hoppa mellan tuvorna. Han hade hört en gök ropa, och det hade fallit honom-in att försöka komma fågeln så nära att han kunde se den-— i hela sin barn- dom hade' han eftertraktat det, men det hade aldrig lyckats. Denna gången gick det. Han ha- de smugit sig fram så sakta, att han inte rubbade en enda kvist på buskarna, och han hade hål- lit en hand på ränseln, för att inte ens 'läderremmarna :skulie knirka, och till slut nådde fram till en ung bok, som liknade ett ljusgrötnt tält av siden, och över hans huvud gol göken gång på gång, han kunde urskilja darr- ningen i den gråa strupen och såg näbben öppnas. Han hade nymålat. : Det kanske : inte; alls: var ”nyråålat —' Svante brukade färgen. wvar-inte torr. + Flugan Viktor ' fastnade. Han försökte bli. Eri i men det var stört omöjligt att komma Ioss. ;, "Viktor : tittade”..sej' omkring. Såg" de; andra flugorna : de åt honom? Det- -tvar rätt och lagom åt honom; "Tror man inte på vad Svante säjer Hår man verk- ligen skylla sej skrattade idomi ”|Med fyra - fötter -fast i målfär- gen. Två fötter Bade” han fria. Det bär war slutet ör Vik- Ito Svensson, sa vi tor Svens- . Och e andra flugorn; skrat- 3 tade' åt honom. "Ingen försökte]. ens. hjälpa, "honom. , Några 'sur- 1. rade förbi och. tittade med, ögo- 1” dagar. på” en ; nymålad vägg, tänkte Viktor.” - . nå efter; om'.det: verkligen var” Pappere "fladdrade upp: Fi så ofta luras, Viktor flög allde=; les intill väggen, Då tycktes det, precis” som om färgen. var gam. "det war nyimålat. och = > Att man skulle skita sina IV n öppna . ' dörren? Det, luktår'så mycket imålfärg. Det är ingen god Tukt, — Klart" det luktar. mer” för dej än för”oss, svärade Svante, Du" sitter ju Kksom Hte närmre om att be någon. H ; Men hur, som helst kom m bod den på Västengården i in i köket. lev en windil”in; . Vindilen rev. imied sej ett påp= 2 per I som; Jåg på . diskbänken, nade "råkt över, Viktor. — Nu är det visst värre! någonsin,” Ni; site: Faktiskt var det. alldeles svart över; Viktor. Ty. "papperet hade fastnat över. honom., Men” just över Viktor hade papperet gjort en: bubbla. Sm "Viktor såg. bubblan. Satte sina två fötter som 'var fria på +. papperet - och hivade " och . slet för att komma loss. Nu när han hade "nåt att ta i gick det bätt- andra lossnade; Snart hade han ' alla fötterna på papperet. : Med . ryggen mot den målade wäggen, + Nåja, nu sitter jag i alla fall inte fast på väggen, tänkte” Viktor. Nu sitter jag på ett pap= n. [per och är snart torr om föt- terna.' 2 eo fö Vad. ser . jag! sa en Har ett Papper fastnat” på gen? > N - r "FLICKOR .PA EN BÄNK" för sig, att man hade lov att ön- a ÅMAa, INYYTE YYFTFYTTYTTYTTYYYNVYVN "Maj. för unga: män, ' SKYAR VITA-KÖRSBÄRSTRÅD 1 BLOM. - GRÖNA MATTOR TÄCKER MARKEN : + er avec få » KASTANJER DOFTAR LJUVT KRING HELGEDOM. "MAJ STÅR UNG öcH HET FÖR UNGA MÄN ne "VÄNTAN ÄR EN LJUVLIG SMÄRTA CC Godis - VÄNTAN PÅ EN KROPP ETT HJÄRTA . av VILLIGA ATT TA OCH GE IGEN. » : GAMMAL GÅR JAG IBLAND KÖRSBÄRSBLOM : e FIICKOR PÅ EN BÄNK I PARKEN . - se - I BLIR EJ MINA MER OCH MARKEN : : 2 MIG! VÄNTAR BLOTT SOM GRAV VID HELGEDOM. I PARKEN AAAAR FEEYN A PIPPI TTTFTEETTYSTIYTTYEVVYVYVYRIIE Viktor Svensson,” | rei. Den ' ena foten : efter 'den ' «Det var bonden på Västergår- Se den”. som :kommit.: Genast, tog
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.