) ) N jag säg honom .. ve fanns där inte längre. .« Me > det är inte värt att röra vid nå- ee OCT Lördagen den-15 oktober 1960 YST YTTTTYFEYYTTYEYVTYUTYTFYVYTTV YYYYYVYYTETTYTYYTYFYTFFFVE TFT "YT YETYYYTTYYYYYYYYYTYTTYYYYYYYFYVYYTTYYYTTYYYTYYYYTTYTY TI TYYYTTTTV rYr YYYFttVYYTYYYT YET YY TY TT KE torn OL ok + Mrs Crewe blev så småningom medveten om att något höll på ” att hända, Josua, hennes make, hade satt sig upp. 1 bädden, han hade tänt nattlampan, och "han "stirrade mot dörren. Ljuset - irriterade henne, hon ville sova och klockan gick på ett. Och det var en kuslig natt tyckte hor. I går kväll hade det varit dimmigt och grått, och nu hade det bläst upp, ty grenarna prasslade.” mot fönstret, Hon tyckte inte om det : där ljudet, det blev så spökligt, och 'hon förstod inte varför Josua inte ville lämna villan, som låg så -ödsligt, och fytta in till Lon- don, "es Han nästan smög ur bädden. — Jag tyckte jag hörde ett misstänkt Mud, viskade han, Det lät som om något fönster hade , öppnats i biblioteket, och du vet. . Ja, hon visste. Biblioteket var endast en benämning som hade .tagits i arv från förre ägaren. Där fanns inga bokhyllor och ej heller några böcker — herrskapet |. Crewe hade mycket ' obetydligt intresse för litteratur — där fanns däremot en biljard och en väldig radio samt 'l väggen, dold bakom en tavla i tung ram; ett kassa- skåp: 'Och' i detta kassaskåp Ju veler för'. Mrs "Crewe satte "sig upp i bäd- den. Hon gav sin maken en myc- "ket förebrående blick. ',; a. Juveler för ' tjugotusen punds värde, :mamlade hon. Man ,kan bli mördad för mindre, Fur att vi har försäkringen; . Josua Crewe hade väder tiden ” 7 re rade av bolagets advokat, Need- ham, senäåst' för fjorton dagar se- pare men tillhörde inte Diamant- handlarsamfundet, Misstänkt: en. före detta tjänare, som. ju måste. vara mycket initierad,” men sorn |dock lämnat anställningen innan det nya kassaskåpet eller nischen ' orånades, Låset bortsmält med blåslampa, Den misstänkte torde i dagarna ha avtjänat. tvåårigt fängelsestraff för trolöshet, för- skingring och' stöld. Har hotat med vedergällning. or " KommMmissarien säg upp från sitt inte alltför ordentligt ävfattade protokoll. : — En ganska obegävad person: han. Med de signalament och fing- han vara fast inom tjugofyra timmar. För så vitt han inte givit tag sälja stulna diamanter. Han nickade åt Crewe. Eller hur? en 'axelryckning. ed på att mannen jag såg skymta i lyktljuset var -Banks,' men "ni vet hur det är, kommissarie, en' enda rörelse.som kan vara speci- ell" för en viss person, huvude tutning till exempel”. sol " Kommissarie Corbyn reste; sig, '— Jag är rädd att det inte: är mycket annat att göra än att av- vakta dagen som kommer sade han.; Men vi ska i alla fall” göra - en rond kring huset och i träd- gården innan vi ger oss i väg. Den där pan Kanske'"ni föl dragit ut en låda i natt det och trevat till'.sig. en revolver; nu öppnade han. dörren till hallen och smög bort till trappavsatsen . lyssnande... > Intet ljud hördes. s sn Han gick tillbaka till sovrums- dörren, sträckte in handen” och tryckte på en knapp i väggen. . Några minuter senare hördes steg a trappan till personalehs rum och betjänten, Green, stod där-.i mor: .gonrock; Han gäspade och gned sömnen ur ögonen medan hans' husbonde - " klarlade' . situationen: Han hade vaknat av något buller, - antagligen från biblioteket, och nu måste man se efter: vad som stod "på... " Nu " De båda männen, husbonde och . tjänare, smögo ned för den matt- belagda trappan, Crewe först med revolvern, Green försiktigt efter. Men intet ljud hördes, , och: intet ovanligt kunde upptäckas, förrän man nådde biblioteket. Ett fön- ster stod öppet; det slängde i vin- - den, 'och när takkronan tändes, . visade: det sig att också något annat stod öppet; det i väggen inmurade kassafacket. Crewe ru- sade fram och höll på att snubbla över mattan, — , För : sent," "ropade han, för sent. ” " Läderetuiet 'med juvelerna” Han såg sig omkring. 'Handfal- len; "Telefonen, Polisén. Men” när polisen än! igen kom skulle tju- ven ha Hunnit försvinna. Med ju- veler för tjugotusen pund, visser- ligen försäkrade juveler men inte till fulla värdet . . " Green, "skrek han, ':'ri ig till polisen, under tiden skall: jag se. Och innéän han hade hunnit "tala ut' var han på dörren ' och ute i : den vindsvepta trädgården. | Tfter tio minuter var han” till- baka, och då hade mrs Crewe och ett par av de kvinnliga tjänarna sällat sig till den. skräckslagne » Green. Mr Crewe kom" in, flämta- de: < - : — Jag såg honom ser jag tror » det var en liten : satt figur... jag kom lagom för att få se honom passera under lyktan vid vägkorsningen .'.. Se- där tog han sig väl in i "skogen. Han gick bort till. rölkbordet för att få en Cigarett, och därifrån vinkade han till sig sin hustru. — Jag trör jag wet vem gär- ningsmannén är viskadé han, men got förrän polisen kommer. . En timme senare vore de för- samlade i biblioteket: kommissa- "rie Corbyn'i Dolphindistriktet, fingeravtrycksexperten Ross, kon- stapel Pearson, makarna Crewe och betjänten Green. Affären fö- reföll skäligen "enkel, Jfänkte kom- missarlen medan han skrev ned sina iakttagelser. ”Tjuven . eller tjuvarna hade tydligen tagit sig in' genom stora dörren: Fönstret hade de tydligen öppnat för att få skydd mot eventuell gas. Från-. varon av spår var uppenbar det föreföll 'zom' om brottslingarna hade torkat fötterna på dörrmat-. tan. och "varit - mycket: måna- om att inte lämna fingeravtryck. Ju- jer. med, mr Cr Han gick. före och lyste med bit från stora trappan. Det var ett pennymagasin; billigt. i. .mer NNK Kriminalnovell FS oe än "ett avseende; och "rätt illa till- tygat av, väder” och vind. "Röss höll upp tryckalstret ; så att Cor- byn skulle kunna läsa, Datum var gårdagens. RNA 'Corbyn räckte över. tidningen till Crewe; som. tog emot' den och strax lämnad den” från sig. det där inte är er lektyr, mr Cre- we, sade Corbyn, måste den "med naturnödvändighet : vara : någon annans, Kanske är det er betjänt som läser den, 'men det-kan också vara den nattlige besökaren. Ross får väl pröva sina” kemikalier på den så länge: -, Han fortsatte med lampan, och under fulla tjugo minuter vand- rade, .han av och an på gångarna i trädgården. Endast vid ett til- fälle — och han var ensam då -— lät "han "Ljuset" en längre” stund besträla samma "punkt, och det ; föreföll som om han noga teckna- de sig till minnes var i trädgaår- den han befann sig. Strax därefter, och sedan nan hade lovat att återkomma nästa morgon för en grundligare inspek- | tion, .tog han avsked av Crewe pch steg med sina konstaplar' in iden väntade polisbilen. . . ' — Hur var det, sade han till Ross, slutade inte regnet vid tolv- tiden? Blaskan ”vi hittade var knappast, fuktig, alltså måste den ha tappats där efter midnatt. Den kan bli ett indicium; — Om det. blir den' där Banks vi får fram ur avtrycket, sade Ross, så är det bara att plocka in honom.” "Någon annan ,kan. ju inte gärna "misstänkas, ” — Minsann om inte en stackars polisman blir misstänksam ock- så mot indicier, suckade Corbyn. Banks står först På listan natur- | ligtvis. Men Green kan också misstänkas. Och så finns det de verkliga juvelhajarna. Det var en ganska stolt Ross|:": som lämnade rapport nästa. för- middag. Pennymagasinet visade tre olika fingeravtryck: Ross eget mr Crewes' och ett tredje, som” var identiskt med det hos Scot: land Yard sedan två år förvarade, av Samuel Banks mer eller mind- re. frivilligt avlämnade. 'Detta tredje förekom. litet varstans i magasinet och illustrerade tydligt mr Banks intresse för" kapplöp- ningar. , i M re Corbyn' föreföll ändå inte rik- tigt nöjd. En frigiven fånge hin- ner knappt limna fängelset förr-: än han tar sig tillbaka till sin ar- mmissarie Corbyn tar 10- . stäla, några trodde Forts. | ! Ingen kun- de bfäga vad han skulle före- att han var redde hån sig bra, och office- "rarna tyckte om honom, ty han "sjöng vackra visor för dem både dan. Crewe ganska känd uppkö- 2 lig av alltför, mycken läsning, Idet en gång behövdes en tolk andra menade att han var en för att tala förstånd med en en student: som blivit .besynner- på tyska och franska, och när ” den där Samuei Banks, muttrade. eravtryck vi förfogar över bör' sig iväg med flyg. Hopplöst til- | Djamantgrossören svarade med” — Naturligtvis kan jag a inte - ” ivan, tta av Laurel Morgan; ; hämnd, öch begår inbrott dä oc IE Så. "Han: ar chaufför då, hos lämnar ett indicium etter. sig fasti. ML, Crewe. Ila än 'han 1' övrigt är så försiktig”) den extrastarka polislampan,. men | att. han arbetar 4 handskar och det var Roos som såg och tog: upp | torkar” av skorha på dörrmattån. tidskriften, som låg i sanden” en | Dessutom — den där”. blåslam- pan? En sådan där lär man sig inte -hantera på en ' dag,. och i fängelset torde Inte Banks ha natt. någon, praktik.” Vt . Corbyn satte sig i: förbindelse med sin högra haäid; sergeant'/ ai — Om du alltså” ill skaffa mig äng upplysningar "cm. Banks "i t och låta en expert titta | kommissarlen, här attter hon och + snärjer” sin "man utan att veta det.5 Cox" affär var. tydlig nog. De hade båda ett horn'i sidan till sin förre husbonde. De hade ploc- kat” "honom" så grun som möj- När fru Banks gått stod han fundersårm vid fönstret i sitt ar- betsrum. 'Sergeant Alban fick väl undersöka fallet Cox," och det skulle inte" heller skada att få Crewe och I betjänten Green syna- else ået, sönderbrändat de i na. Hade Crewe, som lås; "Tag sedan.en titt på blås- lampsmännen -i: polisens. register och undersök deras alibi. Banks måste ha haft en medhjälpare. Dessa order gåvos på förmidda- gen,. men, ännu.på eftermiddagen Corbyn, hade nästan hunnit glöm- ma denna lilla affär, som ju borde kunnat sköta sig själv, när: hans vakthavande konstapel "anmälde att en fru Banks bad om ett” äm fal med "kommissarien; "=; > : Det "varen riktig trevlig — "in det yttré åtminstone; tänkte. Cor- byn — jämförelsevis ung, kvinna av, bättre-familj-husa-typen' som slog sig ned på yttersta kanten av den ' stol 'konstapeln hade flyttat fram"Vad hon "berättade: utan mänga ord och utan" överårifter var — att hon själv! var "orolig för sin make. Hon. kunde inte nka sig att han hade gjort sig skyldig till något brott, eftersom han ha- de lovat henne att försöka glöm- ma allt det där, som. hade med tiden hos Crewe att skaffa. Han ansåg sig oskyldigt dömd — hon rodnade — men någon rättelse kunde man nog inte vänta. Han hade hotat gsin' arbetsgivare, . men det. hade skett i hastigt mod. I "| går eftermiddag hade der kommit ett brev. med posten. Kuvertet hade hon bränt upp, tyvärr, men här var. brevet. Om det hade be- tytt något 'så skulle Sam säkert inte ha lämnat det kvar: a Corbyn var åter” intresserad. Skrivarket var av den. typ.som brukar försäljas I gathörn joch i billighetsbutiker, 'och - handstiten var, icke utan möda, förvänd -ur en förskrift för nybörjare, Ordri-. kedomen var inte heller .överflö- dande. Cobyn läste: .”Om du tar tiotåget” un Dolp- hin torsdag kväll och stiger av vid Brentford och går vägen fram så har Jag en god affär att för- Teslå Coxm oe : "Corbyn bet sig a läppen.” Banks var. dömd oåterkalleligen, - Synd på den här rara människan, Brent- ford var hållplatsen närmast Cre- wes' willa. : one Dar '-- Och han reste? Det var en fråga för formens skull, ' —' Ja, jag var själv med och. köpte biljetten. Vi måste nämli- gen:- och hon rodnäde åter — växla min sista sedel. Han trod- de, min man, att det gällde något som hade med 'kapplöpningarna att göra, och han sa' att han nog måste stanha kvar över natten. — Och Cox? ”— Han heter egentligen inte velerna försäkrade och inspekte- betsgivare, vilken han hotat med ? Cox utan Brewn, men han kallar ågon Banks icke anhållits. väl hållit. sig vnderrättad om när Banks skulle. lämna fängelset, vid- tagit några särskilda” försiktig- hetsåtgärder? Om inte — varför inte? Han gick bort till borästele- fonen,' föratt 'fälta I sigi förbin- delse : "med Alban, men just Hå ringde, appar. ten, Han Iytte mik rofonen, '- vi i Ya— Ja, dötta är. kommissarie Corbyn. Angående Samuel Banks, utmärkt. Sedan fick tonfallet, som hittills hade varit Jikgiltigt, skär- Vad. säger. ni.: Klockan vid avtagsvägen till "Cher- onekligen ganska intressant. Det rubbar :våra cirklar: visserligen, a, tack; jag. &terkommer kel som han trott, Förresten är han inte trott att den var så en- kel. Och nu"... ja, någonstans låg det en hund -begraven. Han lyfte mikrofonen 'och bad om kontakt med sergeant Alban. Han -sade: .— Vi ska ta er titt på affären Banks jur en ny: synvinkel. Den är intressantare "än jag trodde. Först ” och främst ska:du genast skicka två konstaplar till Crewes villa, och de ska stanna där över natten, En får sitta i nedre hallen |' och en i köket, (och med jämna mellanrum; får: de ta en "rond i trädgården; nej, med sgjämna. mel- tanrum. De ska säga att. de är där för att skydda hus 'och hem och folk. Jaha. Det” var det ena. Det andra är att du' och jag ska göra en liten lustresa i kväll. Vi ska stiga på samma” täg som Banks reste med" i går, du ska "vara Banks och jag en .främman- de herre som skuggar dig, och ah ska vara mycket omedveten. Dess förlnnan ska du gå in till Ross och titta på em tidning som han här, och samma en ska du köpa. Innan du lämnar, tåget ska du stoppa den 1 fickan... Jag Vvän- tar på dig här i mitt rum, och under tiden ska jag ha ett samtal "| med Crewe. ; Dlamanthandlanden träffades inte hemma utan på sitt kontor inne i staden, och han hade ett par upplysningar att lämna. Han hade tagit sista tåget ut, det hän- de rätt ofta att han måste arbeta över på firman, .och'han tyckte att det var ganska: intressant att höra att Samuel, Banks hade varit en' av hans medpassagerare, Nej; han hade inte sett. honom, i så fall skulle han säkert inte ha ; polilisk flykting, som hittat på nåzot fuffens med fransmännen, och blandade sig in i de svenska" trupperna för att inte bli arre- at: :rad; några påstod att han: var en fö klädd prins. Hygglig. och oförarglig ;var han i varje fall, liten och spenslig, och kvarter- mästaren hade alltid en inkvar- eringspollett över till honom, ty det hade blivit åtskilliga luckor i rullo:na; kapten Bark var inte | med, han hade fått order att gå. som kurir till Paris,. en 'fänrik var stupad och en löjtnant. hade blivit lämnad kvar på ett sjuk- hus i "Bryssel, Den lille mannen; så blev ' han kallad, eftersom han" inte . ville" säga 'sitt' namn, gck till fots i täten av kolonnen med ett ridspö i handen; på sjön Tysk Kosackofficer, så kom den lille mannen fö. träffligt till pass. Men hur det var, så började det tll slut viskas, att den lille man- nen "var en fröken. - Misstahkar- na hade väckts redan när han så gick det så jätt och snabbt, s att löjtnant! Hummerheilm; som + >. "råkat lägga märke till det, kän. de fjällen falla från sina ögon. När den Nille mannen såg Hum- merhielmg blick, blev han så "konsternerad, att han täppade” trådnystanet | på golvet; Hummer hielm war inte sen att ' plocka upp det och räcke fråmt det med =: t en bugning.. ”Bitte, ' Fräulein”, sade han; då rodnade den lille sjöng sina visor vid bålen, ty. mannen och ! Sprang sin. väg. rösten var visserligen inte hög'”Det skulle jag aldrig ha trott”, och gäll, men den var så mjuk anmärkte Hummerhielm; ' "för att 'en' karl. sällan har maken; hon har då sjungit med i många och ombord på skeppet blev.han visor både i mässen och på ' en gång observerad, då han 'satt "landsvägarna utan” att rodna; i en krok av kajutan och sydde men hon är väl inte lika styv i. i en knapp; som-' blivit lös på svenska som i ryska.” ärmuppslaget. Nog hade herrar .. Men från den dagen var lilla: -officerare' ute i fält fått lära sig fröken; söm -hon nu fick heta, .både det ena och det andra, till inte riktigt väl till mods, och i och "med att hantera nål och ;/Fredrikshall stannade .hon kvar; "tråd, men när. den lille mannen hon .hadezingen "lust att klättra -vätte fingern, "spetsade tråden kring i de norska fjällen, för=. och "stack den genom nålsögat,' klarade hon, Likväl hade Rede- visste exakt vilken” dag : "Banks |. skulle lämna fängelset; han hade ringt och talt med fängelsedtrek- tören. Vad beträffar Cox, d. v. s, Brown, hade han. haft anställning som chaufför men hade fått sluta: därför att han tog: sig ton och inte. uppträdde som han / borde. var han arbetade nu, det var inte | gott att veta. Men det var ”giäd-' jande att höra att fingeravtryc- ken på tidningen ; var Banks. Nå, kanske inte Bö ojande, mer: kom- missarien förstod . Nu 'kunde' det "väl: inte dröja. länge " innan Banks var oskadliggjord? "Kommissarie, Corbyn brukade varje” kväll Annan" han” gick" ti sängs "röka ” en "sista cigarr ännu en' och kanske en till 4 sitt trevna vardagsrum, och det! 'häns de” också att: ett glas ör "stod a närheten av hans svilstol. Så” ock denna kväll, eller” rättare. 'Nsagt denna förnatt. Och nu” 'gick:-han igenom", de senaste timmarnas ingalunda märkliga händelser.” i : Han hade,: enligt Programmet, skuggat sin sergeant. Alban, hah 'häde konstaterat att sista kvälls- tåget ' till Dolphin” hade ' ganska de i trängseln vid spärren skick- ligt bestulit sin. kollega på dennes på tåget inköpta tldsskrift. Ingen hade lagt” märke till tilltaget och han skulle "med lätthet" ha: kunnat tillgripa både handskar "och! näs- dukar :här, "och Var. "Sedan ”häde han. skuggat” Alban : ividare, "och först vid avtagsvägen : till. : Cher- bury hade 'ikomeäien upphör Han rökte, smuttade på. sitt. ät och: »tänkte:: Det' var inget stort pussel detta, och han hade” alla, eller så "gott" om alla,” : "I begränsad — mellan elva och ett. |. Crewe hade, enligt egen uppgift, klockan elva konstaterat att allt i huset var som sig borde och ha- de gått till sängs genast, samti- digt med betjänte och hade" som- nat omédelbart, för att en och tre kvarts timmå senare väckas av ett skrällande ljud. Men han skul- le aldrig kunna med vittnen styr- ka att så var fallet. Hang' hustru hade sovit när han kom hem, och av tjäriarna hade ”"ingén .mef. än Green. varit på benen: Det var ganska” otroligt ”att en alldeles utomstående : som. väl måste” ha legat på s vakt" 1 skogen, hade vå gat gripa | in så där omedelbart efter det ljusen, släckts. Nej, den tanken” måste avfärdas, - -ty man hade ju tidningen. som ett ganska talande vittne... Corbyn konsta- terade tilltagande fysisk: och Psy- kisk trötthet — det var sent och hän "hade inte sovit mänga. tim- mar föregående natt” och be- slöt "att: sova på saken. e - Hans första". tanke ' nästa morgon gick egendomligt nog till den . plätt : mark i den creweska trädgården som hade kommit ho- nom att hejda sig under den natt- liga ronden. Det ,var visst något särskillt med myllan där. Den hade inte "varit regnblank och fast, utan ganska kornig till sin -kon- sistens, . vv. Kommissarie Alexander Corbyn satte sig plötsligt. upp 1 bädden, och några minuter senare var han ur sängen. Och i badrummet sjöng han. Ross väntade honom i arbets- rummet, en 'Ross med arbetsrap- port och med förbryllad min. Han var mycket ivrig att få slunga ut sitt vetande, . — Jag förstår det. Uinte, sade han, eller rättare sagt jag förstår inte hur det kunnat ske. När jag hittade tidningen i trädgården och räckte den till dig, hade du hand- skar på men inte. Jag och inte mr Crewe. Han tog i den med båda händerna som man tar 1 en tid- ning, och:inget underligt 1 det. Men nu hittar jag hans avtryck också på sidan sexton och på kon- gruenta ställen, Alltså måste han lig hört, att hon där slagit sig : .ger att: det var. precis ' vad jag .HU Kalmar regemente och kam- | väntade, Fast 'han 'spelade ove- 'perat med dem i flera veckor; tande var det inte första gången kanske var det för Hummer- han såg exemplet ifråga; det.var 'hielms skull, eftersom han hörde bara vikt på annat sätt då, Vi ska prata litet med honom om den sa- till det regementet, Till slut, be- , ken, Nu ska jag bara ringa upp rättades det, hade hon rest åter konstaplarna 1 villan; de ska få till Tyskland, ty höga. vederbö- uträtta ett litet” uppdrag At mig. "rande hade börjat undra om hon Och sen ska vi fara dit, du och jag Alban. Det 'ska bli ett sant kunde. vara. spion för någon” nöta. och såna får man inte för främmande makt; men! hur det i ". ihängde hop blev aldrig utrett: gott om passagerare, och han ha-|. dT ösua Crewe hade sovit oroligt den natten, och även hans hustru var.på ojämnt morgonhumör. Det var:inte trevligt att-ha främling- ar | huset, framför allt inte om dessa främlingar voro civilkläd- da poliser som liksom höll en un- der uppsikt. Kommissarie Corbyn ' var känd för sin' förmåga. att ta folk, ja även. när han verkligen tog dem, och hans min denna morgon var så fryntlig att Crewe..antog' att Banks hade råkat fast. Naturligt- vis skulle han.neka, men det tjä- nade: inte mycket till, . för ' dels hade han ju utlovat. hämnd, dels hade han tappat den där tidning- en, .och dels kunde ju han, Crewe, nästan gå ed på att han hade sett Banks försvinna i skogen, Även diamantgrossören sken alltså upp, och det tycktes vara i bästa sam- förstånd de båda herrarna gingo in'4 biblioteket tillsa ans med Ross och Alban," ok OTRYR tog en titt i kässafacket och : slog sig” sedan ned :'med:en anteckningsbok" i' handen, ös ns > När man skärskådar en af- fär som -denna, började han, mås te det ske ur mer än en synvinkel. Ett brottmål är en cirkel, 'i vars mittpunkt polisen , står, . "oftast ; mycket frågande, och. gärna, frå- gande, Och ibland måste den, ; för i att: få en "allsidig .belysning,: ta också bovens pårti. Antag nu; mr dock hade Redelig hört att en . jadjutant sagt ' åt 'sin -kalfaktor, att hon”rätteligen hette Knigge. i | "Det var; ett underligt'namn, -, det” kom man övereris om, och mycket blev talat fråm. och till<". baka om vad som kunde driva. en ung fin fröken 'till så djärva - |tilltag: ”Var det ingen av offi- - cerarna, 'som försökte att ta sig” friheter” "med henne”; undrade ':;' furir Skog; men Redelig hbedy= = rade, att' han: hade raldrig sett. 5 |ineen: som -var oskickligt, ” ingen annan hade haft något or att säga. om henne; ”Se, 'jag. tror inte' att hon var'sådan”att; hon: ., väckte tankar åt det hållet”, för="" > '' rr klarade Redelig. "Hon hade e : par ögon, stora och gråa, och när: 'hon slog upp dem" och sågen rätt 'i ansiktet, .så' skulle man , nog ha mistat Justen, satt mankes sc be rai respekten," om "man" eljest , sj varit? okynnig.' Åtminstone” vill oo det. tyckas. "så, för imig,-. sfast, det = . > i är ju ting, sorå jag inte kan ha . .. > 2 [vet förstånd på?” CCk kit : ”Du säger. ingenting, Evanoff, du bara grundar”, fortsatte fur Banks något ont "Skrev! ett brev och signerade det med namnet på: en:av Banks vänner. Ja, han intey : Crewe, att någon som ville denne riren; "såg du aldrig. den Jille. SoA | endast skriver brevet,;han skug- gar vännen Banks och'övertyga: sig alltså .om ätt .denne verkligen - ppmaning. Anta centrera sig på problemet, 1 un 2 »— Del :är en ganska: listig och ganska hänsynslös fiende stackars Banks har fått, fortsatte. Corbyn. I brevet använder han en förvänd stil men” sätter :dock ut nämnet ' Cox, vilket väl 'skall betydå att vännen Cox inte under alla' om- ständigHeter "vågar. .st&, för i sina skrivna 'rader, ”och på vägen hit ut:stjäl han, ja, det .var en ytterst ständighet,. Banks. tidning. " Han ' vet, -- vilket "däremot : Banks 'inte - känner till, att Cox:lämnat orten och -hans stuga står obebodd. Och" medan Banks ”luffar' fram ; och : tillbaka i nattens "mörker 'pl lockar hans' fiende fram ”en plaslampa” och 'går tilll attack mot”ett safack som inte är av 'det Fedig.. sedirektören för att göra sig un- derrättad' om vilken "dag Samuel Banks ; skulle bli fri," vidtog han inga andra åtgärder till skydd. . "' Crewe reste sig, inte utan svå- righet; och stödde sig: mot stolen — tungt. : Han fuktade. läpparna med tungan innan han: talade: ' ”Jag förstår sinte... det är inte «> Jag. Om detta är en fälla så är det'en bra enkel fälla.” Och ingen kan” bevisa .', : Det var Banks fingeravtryck; och jag såg ju Fonom försvinna. Han var ju än en Corb; n hade: rest sig." Y SN såg Tonom inte, sade han lugnt. Ni hade en fördömd tur på tåget eller vid spärren, när ni nu då - lämnade fingeravtryck efter er, men ni hade en fördömå, eller kanske ska .vi' säga välsignad, otur -en stund RN Corp. yn. jorde en konstpaus: -— Banks kunde inte gärna befinna sig här vid ett-tiden. Klockan var ungefär elva när han blev över- körd på avtagsvägen till Cherbu- ry. Halv tolv kom han in på sjuk» stugan där, och sen låg han 'med- vetslös ett halvt dygn. Ännu en paus. — Nå Crewe? : Diamanthandlanden stödde stg än tyngre mot stolens. ryggstöd. Hans ansikte var grått som höst- dimman utanför fönstret. — Det var en annan som tog juvelerna,- avslutade Corbyri sin redogörelse. VI, har dem" ute i trädgården. nu; ganska / snabbt ktes energiskt kon” : tursam och aldrig beräknad om- - naste slaget. Corbyn hjöde. rösten : en anhlng:: Och trots att'. han var ; så försiktig att han. ringde fängel-'. tog tidningen, fastän" mi också l. 8. sidan "av" hönor, och när jag de”. honom, så tyckte jag ibland det. var "något: be- kant ' ansiktslinjerna.. Ibland : s v jag för mig själv något, som ' aldrig” yppade "varken. för I Åekman eller. präst," mer. det är . snart trettiv "År "sedan "dess, och nu kan de il göra detsamma, om jag är lösmynt: Jag. tyckte.: «= > många". gånger, han. var lik den . " skuggritningen, ; som... kapten . Am NINNN « or Bar Äv "F redrik: Böök . EE. Bark” hade glömt kv t i Grev Redelig ” stirrade på Evari ”Det har du aldrig sagt. " "Nej, jag har” ti iti det hör du jul” "0: ": ”Det var "märkeligt”, ” snuttrade” Redelig” och föll i djupa tankar, ” ”Det allra märkligaste tycker jag” är att Evanoff kunde känna ' igen profil en”; inföll furir Skog, ”för han' st ppade ju silhuetten i fickan" utan att titta” på den, som han lovat kaptenen” = .-: Alla brast i skratt utom Vik= "+ tor, men Evanoff lät sig : 'intedet =... : 1 minsta bekomma,"' och när löjet' . SA lagt sig, tillfogad han "Ivgnt: > ” ”Nej, du kan tro att jag lyd- de "order och titade inte dit. Men ' - du kan också tro mig, , (om jag säger,.. att det ' var. "inte första 7 0 gången kaptenen glömt 'porträt- tet kvar på natttygsbordet, han hade haft det med sig från Pom- menn. Så jag hade inte så svårt . att styra min förvetenhet, myc- ' . ket lättare än "du har det” =, ” Det blev ny minterhet; men Redelig tog ingen del i den. Han "= såg alldeles frånvarande ut, och - underkäken hängde” ned, ”Hör du, Evanoff”, brast hän äntligen ut, ”var det -inte i Fredrikshall + som kapten Bark stötte: till oss > - igen, när han: köm tillbaka från" x , 'framgrävda i sällskap med en ha Corbyn endast nickade, gått till sängs den'natten. Ja, han wa Äl — Tro mig, Ross, om jag sä- blåslampa ... Försäkringsbolaget kommer: inte att ta illa upp. . Paris?” Forst . NN
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.