re ÅA v Me. - "jorden; Då står nån | där om inte FREY TITTYTTYVYYNT AVI vt Vr vv ve ee TTT YrYrrrY 284 "> LAHOLMS TIDNING vrevrveYTrevrevervyYvyYYYFYreteYYTYYF YFTE TT YET YYYYTYYYYYFYYYYFYYFYY YT YYYPYYYVEYFYYYFY TY 4 U : t Lördagen den 3 decombor. 1960 Det är juni. "Sommaren står 1 sitt flor.' På åkrarna växer säden 'allt högre. Höet' är redan klart att bärgas. ködklöverbilommorna ska snart slå ut. Timotejen börjar gå i ax. Prästkragarna blommar, Deras höga stänglar -bär upp de vita blommorna som liknar stora "kransar. | ” : Nu har hästhoven sått sina vita frön och ännu rycker det från « en och annan maskros. . Trädgården på Bäckagåra bör- jar också "stå i blom. Primulan har redan blommat ut och ploner- na har slagit ut sina rödå' och 'stora' blommor mot skyn. Röosor« nas knoppar hotar att sprängas. Snart ska trädgården fyllas av en underbar doft. >, -Trädgården . är mar. Emmys » stolthet. Hon har själv skapat den med hjälp av svärfadern. De ser båda till att gräsmattan all- tid är välklippt och att blommor "na trivs." "Just nedanför trädgården I bor Päls, den lille nästan svarte mull- "vaden, Han håller till:1i jorden.!, " Tycker om :ron och :' stillheten. Lugnet är nog för honom. Där- uppe i solen och värmen trivs han inte bra, Där finns ju heller Ingen. mat som han tycker om. , Päls är en enstöring. Han vin vara, för sig. själv. ' Han träfi inte ens sin maka : mer än fågon gång då och då men det räcker för honom. Han hår flyttat allt närmare trädgården. "Inte för det att den lockar honom särskilt, det har bara" blivit, så. En håälv meter ner i jörden, just ""l där: sluttningen” ner” mot bäcken börjar, har han inrett sitt bo. Det är-en liten rund :håla som han klätt med strån så den är riktigt trivsam, Där -vilar han ut under relativt korta stunder. Han trivs " bäst med jakten efter ätbara ting. : Han äter också" ' mycket, är-en niktig finsmåkare och: samlar pål. "hög omhan inte örkar med ma- ten.: Man .vet. ju aldrig vad som kan hända" Kanske. det ;en "dag "> är:slut med mask och insekter” i vid kan man ju lätt skaffa sig!” Så därför hände det att då mor Emmy gnurrade runt såg hon hur det bara några méter från henne blivit en ny jordhög. Nu rasslade jorden där. en Mor Emmy var arg. Hon tog ett 'par raska steg dit, Men då var det så lungt och stilla dä Päls hade hört hennet: "> Och då hon efter några minu- ter måste" låta spaden vila och såg sig om så var Päls 1.det gam- la hålet och föste upp jord. oo Hrmmm... | Nu var mor Emmy gratfärdig, både av ilska över den lille gyn- narens fräckhet,; och därför 'att hennes fina, gräsmatta fördärva des. : Hon bort än dét” gamla : nälet och körde ner spaden i jorden. Men -tji fick hon. Päls drog sig förnärmad bort från detta farliga "Mor Emmy fördärvade bara gräsmattan ännu mer. Det. blev ett 'fult mörkt gack i | den efter : och. hållet på måskar och insek- | där! fräste mor Emmy. te 10 "rötterna "och allting « —u, blandade sig farfar, i sam- talet: "- Så farligt är det nog inte. den här sorken lever nästan helt tel jag ska säja att mullvaden gör mer nytta än skada, Han tar rmånga farliga puppor och larver som finns i jorden och sem ställer till” mycket ohägn i trädgårdar och på växterna uta på våra Ak rar, Kan han göra nät gott, den .— Ja, han gör massor med g0- da saker, .sa farfar lugnt; Han äter fjärllslarver "och skalbaggar dch öllonborrar 'och det. ska vi vara: -tacksamma för, Inte" är det så" roligt när han: ställer tin; öd här förstås . .: : Nä, suckade mor . Erimy. Hur ska min trädgård se;ut om nära dans om han får: härja fritt Asch; lite jora kan. man vä undan, sa Ulf. " ”— Nå, lämna detta åt mej och ungarna,” sa farfar. Jag ska snart Fans ij "Ingvar. Wahlén SON ao just då kimmit från bäcken hade säkert mor Emmy grävt ett djupt hål i gräsmattan... RN : — Men mor, är du inte - klok, sa Stina indignerad. Förstör du gräsmattan? : Mor Emmy. såg upp.” ”öäonen blixtrade; > Det är en sådan där mullvad som kommit hit,.har ni sett så den, Tackaren ställt tillt.”. vn . Nu visade hon den andra” lilla jördhögen, UN såg skrattlysten = Mja” mor, äv har "minsann gjort en värre hög., . yt Nåja, sa modern,. men jag mäste ju ha. tag i myullsorken, hän. förstör : ju hela: "trädgården i. d kunde" ingönting! som inte .farfar kuhdeé &: bort, rackaren ' härifrån, "Öh Kan farfar: det så v vore det | gårning, sa mor, :Erdmy "tacksamt. Jag ska säja att. han Murade” "mej kapitalt, +: NE "Jag tar det på annat vis; sa farfar. Mullvaden har ett fint” ut- ”vecklat . luktsinne, "Hån nästan luktar sig till: var maten: är. Nu s:) ska du. Ulf köra fram "till byn” och. köpa. lite karbid, sen ska” vå: ran" mullvad nog hålla sej: "från trädgården. . När Ulf kom tillbaka. "gjorde. farfar några små hål ner till mull- vädens gångar. Där lade han ett par bitar karbid och slog lite vat: ten på den så det fräste upp ånga. Sedan -täppte de väl till hålen, .:; — Det här ska nog göra mull- vaden, lika. nöjd om" att: komma åt. detta” hållet, skrattade , farfar. "Barnen: hjälpte .honom. Farfar allting: > "Det fanns nog ä det gällde naturen. . : gkafteliet är välfylnt. "Under länga NEON torkperioder kan det ofta hända | att "maskarna :drér. sig djupt ner od Jjoråen, Då är det gott att ha nat "att. tillgå. 3 «Men' hur gör. mätön' att med'att maten är sådär alldeles |; färsk. 'Ater' inte miinniskorna sur- strömrälng i i som; > Men. maskon "ska förslås vara I levantte, - då är den”bäst, Den ska ” fångja, och förtäras omedelbart. », Men är. man för, mätt. 'så går "det bra'att bita av 'maskens främ- re"dely.den som masken borrar I jorden med. Sedan zår det bra att - samla macken på hög I nära an- slutning till boet, Är man så sär- ' ski lat någon dag, så är det ing- enting som hindrar att man snas- kar: sig mätt. av skafferifödan, > För > "varje dag” som, gär drar - Päls sig allt närmare in mot träd- gården. Han gräver. nya. gångar och utökar .så sina jaktmarker, Redar' här han över hundra mes "ter utmärkta; jaktgångar. Då han "får alltför . mycket, jord som han " into "vet. var han ska göra av grä- ver han uppåt och skyfflår jor- den framför, $ig upp til. en hög ovan markon,: . Nå det, ser inte så grant ut. "Mlänlskörna kan bli litet vreda på Päls. 'Men' det vet han ingenting ';-Han lägger sig inte i deras missnöje. Han måste bli av med Då får man" ordna. med små högas här och vär. En: dag. då mor Emmy stod i köket och diskade fick hon se Hur det nm tt i. grismattan "började växa "upp en jordhög. Det var "-Päls som nått inom staketet. Han föste upp Jord så'den rann åt bår da” sidor. Själv syntes han inte :' "Mor ' Emmy blev ' alldeles ifrån sig. Hennes vackra trädgård, En sån liten ärkelymmel! . MH « Och hon ut som en pil och fick tag på en spade och så smög hon bort” till jordhålan för att söka gräva "fram den lille gynnaren nästa 'gång han kom, : Hon stod blickstilla med spaden |: é i: högsta hugg. Ingenting hände. Del g "ck flera minuter. Hon mås- . ”1e sänka spaden. Vila sig på den. å umde Päls verkligen kunnat hö? ra Henne! | » +: Ja, han är varski Han 'har sig - mycket; under sina levnadsår. Hän låter inte lura. sig 'så” lätt," Och Herren”, kommer”! '.Så hjäl, öntsbudskapet. «Men tonen .,.i budskapet är olika förstå” och' andra” sönda” geh.i adv målade evangeliet för oss ”dén gämla : kära bilden av den;.stilla. och saktmodige ko- Jnungen; som rider ini Jerusa- lem och "vi. instämde i de' glada Hosiarina-sångerna.'' På : andra ' söndagen -£ .advent möter oss! också budskapet Herren kom-' rer, : men” med: samma "klang som'" i.” trosbekännelsens .”från: himlen. igenkommånde 'till' att döma levande och döda”. Det är: stor "likhet mellan Domsönda- gens och andra, adventssönda-- gens budskap: a TU Evangeliet på '2:a advent ' är hämtat ur Luk, 21: 25-36 och Handlar om”. = "Då går denna världen "under, - :» Texten ger oss én bild av den- na världens slut, denna värl dens död. Far du suttit vid sän- | gen ' någon. gång . och": sett "en, medmänniskas : dödskamp?- Det” var i så fall.en allvarlig upprö- rande stund! I dagens evangeli- um' upprullar Herren bilden av” denna, världens dödskamp. 5o- len ”utsläckes, liksom den döen- des ögon. brista. "Folken . ängsla. sig I förtvivlan, alla vrida sig i "Advent.iPå första söndä- il iver: hela: deras liv, stundora även på: ett .osunt: sätt. onika ' t. sex. ville man a och "blott sitta” med "händerna. i kors och vänta, Därav kan man förstå att: den” predikan måtte. fulltonig som den gången människorna, predikan om Herrens återkoråst. Men allt som tiden gått, har .den förkunnelsen |; blivit": ;Svagare och man har på sina. håll rent av. velat omtolka Skriftens or dalydelse dit hän, att Jesus kommer tillbaka, var "gång han; med sin ande och sitt ord kommer: med läkdom till män-: niskosjälar. På senare .tid har det, gamla" adventsbudskapet bli- vit. mera betonat . igen i den kristna : förkunnelsen. Ty: tiden Thar blivit: sådan; att talet om! världens: undergång och Jesu! återkomst förefaller oss icke'så verklighetsfrämmande - ” längre Många av..de gamla profetiorna: ha: gått i. fullbordan ' i vår tid. Man” hör aldrig talas om annat "krig och örlig "och. olyckor. länder och folk, vart make" världen" aldrig förut 'skådat. Ju- darna: kämpa för att återvända till det; heliga landet. och nu” finns det en stat i världen. som heter "Israel. Evangelium är snart predikat för alla folk. Och: förfåran,. liksom : den döendes drag förvrides av krampryck- ningar. Böljorna' gå högt i folk-' havet, liksom den, döendes bröst. våldsamt häves de sista stunder- na... Människor . försmäkta - av fruktan och av väntan på, det, som komma skall. De. djärvaste' andar, de tryggaste förnekare,' de säkraste bespottare inse sitt misstag. och gripas av förfäran. Solen mörknar och i mörkret bor ångest och fruktan. När det- ' "a skall.ske, det vet ingen, blott att det. skall inträffa en. gång. Ati denna” världens sista .timme ' en gång slår, det är lika natur- ligt och lika'säkert, som att din I och "min sista jordedag en gång riliner upp.” . - - Då kommer Herren tillbaka. ; ”Herren kommer. Det var huvudtemat .de första kristnas förkunnelse. Vi veta, ett nytt hål att stöta. Upp jorden tatt de första kristna. väntade tillbaka”. I gränserna' mellan. vad som:är kristendom och icke kristendom bli allt klarare. Allt sådant som , Bibeln. säger skall föregå tiden för Jesu ankomst. Om Han kom- mer, medan vi leva eller ' döden dessförinnan. -viskar . sitt. kom i vårt öra, det gör i stort sett det-' samma. Vi skola i vart fall kal. las till hans. möte,. Och vad vi skola tänka och känna vid bud- - skapet :om 'den. yttersta" dagen och Herrens återkomst har in- gen! klätt i bättre ord än vår oförliknelige J.. O." Wallin i , psalnien Jag vet ej stund, jag ; vet ej dag, men dagligt ef för- "bidar jag”. [| Då skola Hans trogna a in "+ i sin Herres glädje. : MJ Y'Han skall dem skilja åt som en herde: De trogna:då sin kro” na få, men bort de onda måste så” Vi skola aldrig låta narra oss av -en vänlig predikan: om, att:-det : BASABDSADBIAMAIASAADIID AA DIAA NNMA MA AD AS RAA AA AA = stup. deras väntan" kom att : kanske '.finnes - tillfälle | TEA TTT TY VI Tie Av cf MS 2 ; Innan kvällen kom var de klar med sitt gasarbete. sPälg började känna att det luk- : tade” konstigt. Han vädrade ' och! blev örolig, På” något sätt fanns det” inom, honomi,« en varnandg Töst. Detta” var "farligt; Gasen trängde fr m genom gången mot hans bol” Så fort han kunde" tog. han sig neråt mot sluttningen. Innan he n kom riktigt fram till sitt bo b jade han fylla. sin gång. med jo d. Han packade ”> "väl. och - "Jade, Vett tjockt, lager. Sedan föste' han" vt en: ny gång" inåt sidan” "och gick upp. 'och gjorde en håla, Där flök han frisk luft och fick också väd- uk n frän 5 lukten” kom” från: de, där" stora klampande , varelserna ” som fun- nits' "därhörta där han jagat. De vår farliga, Det var farligt. att gt L Och: nästa dag” gräva” neråt sluttningen. Han ville "ju inte utsätta sig för risken" att få 'andaå det där "hemska "som! nästan satt i näsborrarna ännu. » Och neråt :bäcken trivdes :han inte illa, Han fann fina maskstäl-. Jen och åt och frossade. Rörde sig allt” makligare. "Började "samla maskar'i en håla i väggen. « Då sömnen tyngde på för myc: ket' hasade han sig i gånger till- baka fill bohålan och kröp belå- tet ini. gräsboet, Där” somnade han snart sov. mätt” läten”. | Skånska husarerna 4 var förlagde” i i byarna runt kr ing Malmö; de ta- Iningliga; det' blev en het dag inte " Päls anade att den där skarpa | For ts. ma ”gåsflo karna nere Kör strand- yg när Se på Skänörs ljung, och dit' kom 'de minst "för Hararna, "som kliade Kors och tvärs över halvön i kapp d' ådjutanterna' och ordonnan- sörna, tills” de," kringrända från alla hän, i sin "förtvivlan tryckte ' i ijuigen och lät rystarangreppen. brusa. fram: föver sina” . = när Kurfåropen förklingate, stack de åter ronen upp, klippte med dem” och sökte sig försiktigt tillbaka" "till kålgärdarna, kd var nära: tiotusen man run tt. Malmö; påstods det, men de fm sta d av. dem. var norskar, som höj sig strama” "och var på sin kant;;' det var "para när -de stötte på bond- flickor och, tjänstepigor, som de slög' upp "språklädan «och "på "sitt klingande mål erbjöd sig att pum- på vatten i koöpparspannarna vid stadens brunnar eller att hjälpa till med kvällsmjölkningen ute i byarna på slätten. en i "Uppe på: Ljungbyhed : var "det allra lugnast, där gick den ena dagen -efter "den andra utan att några uppbrottsorder hördes av; de skarpa skotten var lossade,' och .vapenofficeren beäyrade, att han inte hade mer krut att ödsla ”bajonettfäktningen : gick Redan på” "julafton | estämde skatfar i vilket? träd” hän. skulle bygga. sitt bo. I jen stor” ek, fanns en. grenklyka ”oci YT den skulle boet ligga. . ' Så kom” våren. Solen värmde över snön; Snö cket tyckte inte om al denna "solvärme och ”börja- de gråta. gnötårar samlades i bäc- kar och åar och: började” dansa mellan stenar och; hoppa "nedför . Snötårar dansar” allt om va ren. ck ”Skatfamiljen- fick prättom med att bygga: "Från" morron till: kväll samlade iom, taggiga" pinnar och grenar. Gren flätades i gren och ev allt större och större, ikatmor blev ganska nöjd med boet: Emellertid : tyckte hon att det borde vara någon liten pryd- nad i poet. Något s com n glänste och sken. ii . " En dag: när ”skatmor var ute och flög "fick hon. se något på marken.” Det glänste som". en "sol därriere från, Något 'som glänste som en sol var just, vad hon r. ville ha vid bokanten. ' a. ' Hon" slog : sej ned i ett träd, skrattade, hoppade från gren til gren, :lito. närmare» och : så ännu lite. närmare. Men hon var, för- siktig. Vågade inte: -med en" gång sänka sej ned för att se efter vad det var — det kunde ju vara hår : got farligt... till. "omvändelse och : sinnesånd- ring efter döden. Därom veta vi intet. Men vi veta, att vi skola ka Herren medan livets dag varar: Vilka "skola den dagen gå ; in i sin Herres glädje? De som öppnat sina hjärtan för Gud och . hos -honom : sökt! "sina' synders förlåtelse för Jesu Kristi skull, de skola ingå i glädjen. Även om derås synder : varit, många "och |: stor: ir och hjärtat,' från vilket. gärningarna' Evigt liv ha+tJesu vänner, utgå. redan: här: i tiden. Men vad är det livet mot det som vi. gå till mötes i den eviga glädjens rike! Det är liv därute i naturen även nu, då allting är så dött och stil- la. Men vad är det livet mot det, som ' blir, 'när' våren” kommer, fåglar. sjunga och solen ler: ' Så är den : härlighet, , som .: denna värld kan giva, intet i jämförelse med den härlighet, som en gång skall uppenbaras på Guds folk för att nu tala nied Paulus: Ald-' rig mer skall tvivlets.snärjande dimmor' skymma utsikten. för OSS,- syndenis” 'makt "skall "icke hindra våra steg på Guds ljusa vägar, Världens' skuggbilder och falska firbloss skall icke längre I kunna leda oss vilse, vi äro för evigt bärgade, hemma hös" Gud. ”Fänk, när en gång vart varför "'x; blir besvarat Ve Var gåta löst, som här jag . I grubblat på, . När allting blir av Herr en själv 7 förklarat, - Tänk när jag Herre : fullt: förstå, ts" ets hemlighet |: Men 'det vär bara en sked. Fast ;) Och skatmor tog näbbet om :ske- en sked av"! äkta" lyg genast UU Varför: va så | oväntig? > 'sa skatmör. se — Jag. vill helt enkelt int pra ta .med dej. Flon Skeden var då verkligen inte lätt att komma till tals med. Skat- mor la huvut på sned och vippade med stjärten och skrattade, : Vill du inte ut och flyga med mej?"skrattade skatmor:” : kort Och skatmor pratade så vackert om alt skeden skulle” få se. Om den stora skogen, om den blå him- len och så natörligtvis — om vår ' Skeden ville först inte "alls. ut och flyga. "Men skatmor talåde så vackert. Då" gav skeden "med sej. den "och flög ut. Hon pratade om allt dom flög förbi., s : Men omärkligt ' svängde srat- mor allt mer och mer åt ”skatbo- et till; Skeden märkte knappt vad som hänt förrän skatmor hoppat In i boet. : N . Mn Här ska. du få vara hela sommaren, ; sa skatmor till skeden och '.- klämde "fast denna ' mellan några kvistar." : t Då blev skeden verkligen arg. .— Vad du kan lutas! sa skeden Som och grälade på skatmor. skrattade åt skeden; 7 Skatfar undrade: vad som "stod på. Män han ville inte säja något för att inte bli ovän med självaste skatmor. ING Per. hade sort, I korna. "Han ville gå ut i "skogen för att se på våren. Våren är så härlig... ” Ibland stod: Per alldeles stilla och. lyssnade. I Ibland sprang | han riktigt fort. "Och när Per sprang som allra fortast "såg han inte en stubbe som 'stack upp ur marken. Han snubblade på den där stubben och -— ja, så rullade han runt, runt, runt. < Sn Per slog sej bara lite. Men vad värre var — byxorna gick sönder. En stor flik ur byxbenet revs upp: Per blev. lessen, Att slå. sej går ju snart över. men. att riva sönder byxorna går aldrig över — det syns alltid, ” » — Vad ska mamma säja tänk- te han och gråten kröp ända APP i- halsen. - , Men... en "skata Kkraxade och en liten silverspröd röst grälade. Aldrig förr hade han hört något sådant. no g-och sgevärsexercisen rann'”Undan 'som ett fader vår; Norra Asbo kompani hade särskilt utmärkt sig i skansgrävning, och borta vid: Sorrödssjön hade de byggt ett' bröstvärn, som tog sig så bra ut; att kapten” Krumbach” ritade av: "det" -— han ville till och med att korpral Lans skulle stå | .mo- dell för" honom där, klädd tin kr - st med en 'gammal pik i handen, och på den "skulle det sitta en lappdocka; som skulle' förefalla ett. spetsat barn; Det skulle bli något vilt och rys gt skönt, men | Lans, som var föga" uppbyggd av. JUN NAN F redrik Book renen spektaklet, satte upp en'så trum- pen min och vägrade så envist att grina och visa tänderna, att kap- ten Krumbachs inspiration, som ett ögonblick, varit riktigt livlig, mattades och det hela. rann ut: i sanden, : Id En kväll mot slutet av juni kom sergeant Berglund bort 1 tältet, där - : Viktor Lejon var: ställMSre- frädande befälhavare i Lans! från- varo, inspekterade tältpinnarna, såg efter att paradmunderingarna hängde ordentligt och att kokkär- len inte var alltför fettiga; och när Lejon gjort. reda för sitt fög- deri, sade sergeanten till honom - att följa med bort till underoffi- regementet, undrade han. Viktor förklarade att han var belåten. vi norra skåningar, och dragoner- Viktor, Schleswig-Holstein.”' — ”Osvuret är bäst”, tyckte sergeanten. ”Det kommer på orderna att vi skall hålla oss färdiga till uppbrott med kortaste varsel; här nere i detta än att vi alltid finns till hands. Men för egen del tror jag inte att det. kommer att brinna i knuten; jag tror det blir "vapenstillestånd och en fredlig vinter. Hur är. det Lejon, tänker du att: du bär :ap- I proberad som rekryt, "eller väntar du att bli satt på till äxt Hiksom Apelberg och Blom?" . ”Inte passar det sig för mig att tycka 'något'' förklarade. Viktor. "Men sedan jag fick lov att jäm- ka på högra axeln, har det ju inte varit några anmärkningar, ” Han log gott; vc Sergeant Berglund stod och "rit tade på honom. Viktor hade fått ett par bruna mustascher och såg åtskilligt äldre ut än när han ryckte in; men han hade också magrat. Kronans kaka”var knapp. ” "Skall du gå på en repslagar- bana 'i vinter?” frågade sergean- ten. ”För något torp har du ju inte?” t s ”Jag är stadd hos patron Kähr på Ulriksfält, han är min rote- hållare.” . Det har inte ofta nänt] att vi kommenderat en första årets re- kryt till korpralskolan I Matmö, men ”hågon gång har det skett, och det är ju en utmärkelse. Hur har du det, Lejon; skulle du kun- na rycka in 'där i' januari, om världen eljest står och ingenting lannat kommer emellan?” "Nog skulle” jag" kunna det, tänker jag, patron Kuhr låter väl tala med sig”, - svarade Viktor. Han var så glad, att han såg ner i marken, för det skymde" nen. Sergeanten märkte, a gjorde intryck på honom. Om ag vågade, tänkte han, skulle jag Jå- ta ett ord falla om hans far, han är lik honom som "ett bär, fast han inte är så butter; men det blir väl bäst att'inte vända på den stenen, "Jag skall tala med kapten! — Men det är ju mammas te sked! ropade Per... -; "Nu tänkte Per inte längre på — Byxorna ä& är redan förstörda, tänkte han. Det gör inget om jag klättrar upp till skatboet i eken.! Ty Per. hade: kommit just. under | eken där skatboet var, I - Och Per klängde upp i. eken. Han hävde sej från gren till gren. Skatan kände dallringen i trädet och flög ut. -- Nu var Per ända uppe i boet. Han tittade in och såg först inget | märkvärdigt. Men så fick han syn på - teskeden och trodde knappt 1 SADNALAAAA rr FUFEVEIEN de trasiga byxorna. Nej, teskeden ' som hans mamma gått, och letat efter i flera dar i somras!” Och Pers mamma blev' riktigt glad när hon fick tillbaka teske- den. Ty den var av äkta silver, ' Och skeden tyckte minsann det var. trevligare" att ligga i ' "ett "skåp tillsammans med'siha' sys- kon än att sitta fastklämd i ett ekatbo. Ty skator är så skräniga av sej och pratar I bara en massa strunt. " sö nt KN + MÄNNAKADAGRAA cersmässen. Hur hade 122 Lejon egentligen funnit sig till rätta på "Jag skall säga en sak i förtro-|: ende,” fortsatta sergeanten, ”men | låt det inte gå vidare: om ett par .| dagar blir. vi skickade hem, både na, och halva husarerna,” — ”Så «| blir det inget krig då”, ”och vi -.kommer inte tin ménade Krumbagh.om saken”, sade te han 1 stället, ”jag gissar att han är av samma mening, som jag, Ser fu, om detta .går som det, "skall, ; så kan dy "komma att k kliva” i grader- na med tiden, en pi ne på stegen i sänder; det är b taft börja i tid; H ”Stegon räcker inte så längt", flög det ur Viktor, jnnan han hun- . nit pita sig i tungan. ' Det är fadern upp i dagen, tänk- te segeanten; han var inte. den som viftade med svansen, när man räckte honom en bit. oh ”Det har du välinte så orätt | i, Lejon; men tror du inte att det finns fler än du, som fått säga g dets; samma? För resten skall a inte kasta yxan i sjön. Def”Mir vapenstillöstång | Schleswig-Hol- . stein, men fred har det inte bli- vit änru, Kanhända får vi neka näsan dit till slut. Det. bästa som unde hända dig” vore om du först fingé gå genom korpralskola” och sedan fick rycka i fält, Vad sen kan ske, skall ingen av 058 kunna säga på förhand, det skulle väl kunna hända, att du. också fick spänna ett sabelkoppel kring li- vet." VA . - "Viktor såg s olyck ig ut, att sergeanten nästan tyckte synd om honom, och det: blev stilla en stund. ” : »Sergeanten 'må väl tro, att jag är vriden av högfärd, "omättlig . och hagalen. Det är som om jag klagade, när jag borde jubla; och jag har'inte ens sagt ordentligt tack. Men jag haf inte menat det så som det nu kom att ta sig ut. Och det finns en särskild sak som gör att jag tänker tankar, som går långt förbi morgondagen, men : jag "skulle inte kunna säga, vad ' det är.” ” "Det behöver du inte Yeller gö- ra, Lejon”, förklarade sergeanten, ' sch därmed skildes de. ”s Vad menade han med det,” grubblade . Viktor, 'medan han i sakta mak återvände till sitt tält. Skulle han ha förstått vad det är jag fraktar efterz I ”så fall måste det ju, vara hans mening att "hbjäl- pa mig. I så fal tänker han inte om far, han kan” > inte tro att far sköt Träffen. död . : hörnet är vi ju inte längre borta, ragd uppsåt och vilja, i vrede och hämnd: Men veta, hur det egentli-, gen var, det kan han aldrig, det kunde” ingen, ingen mer. och jag! Jo, en till, plötsligt in, Botilda,. den stumma och eländiga på. sin plågas bädd, för hon hade sett och ' erfarit äv mor, det com gjorde, att hon visste ' att mor inte: ljög, Stumma och döda är vittnena för far, uslingen; bara jag lever, bara jag så länge | detta hjärta klappar; är inte hop- pet ”ute.: ” Han stannade och stack handen in under vapenrocken; trevade sig in under den grovå skjortan och pressade fingrarna mot sitt éget: hjärta. Det slog. hårt, men inte i ångest. + - För mig g gäller det att leva, att leva så att jag värvar nya vittnen : för far, i stället för de Aörstum- | made, . Det gick £om bergeant Berglund sagt: "Norra skåningarna blev ' skickade hem till sina rotar, och. en dag strax efter midsommar marscherade Viktor Lejon in på. Ulriksfälts gård, där man höll på med kvällsmjölkningen, sökte upp Rasmus Kuhr, som var både hans Fänden, £ jon”, yitradg ne sig, ”"Hober' du "mt Skaane endnu, jeg havde Hen Dy. var allerede jeg give, Dig tid at Larske, »]03 , paa ogsaa ner, Kun vil det: ikke blive Preussere og mindelig Ru.” För testen blev vi Viktor väl mot- tagen; han "fick en egen liten kam- mare, där han hängde upp, gevä- ret över dörre och lade ränseln som ”huvudkudde på halmbädden. Den låg vägg I vägg med patro- nens eget sövrum, och från början hade den visserligen para varit en hadkammarskrubb, fast det sedan tagits upp en utgång till förstu- gan. Det var en 'stor ära med ett sådant kvarter, nästan kunde det se "ut som om Viktor skulle hållas för mer än de andra drängarna; men saken ' hade sina, "praktiska : sidor, så snart patronen ville ha : sin häst sadlad, sin vagn förspänd, ett ärende: uträttat, ett brev be- fordrat' till. en granngård, så bul- tade han tre "slag i väggen, och Viktor ” kastadé på sig kläderna, om det så var mitt i natten, och stod färdig att rycka ut. av rs HIMAADAAKAR, AdttA. rYYSTTITIYTE
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.