ASAARAMAMAA, v: , LAHOLMS TIDNING Lördagen den 28 januari 1961 Av Kalle 2 i Dalen " Familjen Svensson -hade tagit" före ner till båten, och lilla fru bilen och åkt ut på landet en vac- ker sensommardag. De ämnade roa sig en smula med fiske och fri- luftsliv och passade därför på att söka upp en lantbrukare, som de kände och som bodde alldeles invid em fiskrik sjö, Hans båt fick de gärna låna men de, ville också ha en roddare, som kände till fiske- ställena i sjön. Båtägaren själv hade inte tid att följa med, men saken ordnades lika bra ändå. Han sände bud efter 2n roddare och kunde snart "meddela herrskapet Svensson, att den fiskekunnige mannen lovat ” att komma genast. . > Gamle Söder lovade komma, sade : han till herrskapet, som låg nere vid stranden och väntade. Men då ä en farlig gubbe å prata å vara " frispråkig så lilla frun i all synner- ” het får kanske ursäkta honom: Fis- - ka kan han emellertid och sjön känner han på sina fem fingrar. Dom kallar honom för Vackra Sö- , der här i samhället, å han ser iu "bra. ut också, tillade . bonden med « ett grin, Svenssons, som var r tämligen ay- gifta. och alltså ännu : intresserade sig mest för varandra, brydde, sig inte, dm hur” deras roddare såg ut, bara de fick någon. Och” tio minu- ter:senaré anlände ”Vackra Söder” - gick direkt ner till sjöstranden pr de sig för & ; Söder var en. liten kutrygé ig gubbe. som" gott kunde tagits. - prima” ”bergtroll,”. om -det Svensson nästan höll för, ögonen, så hemsk fann hon den pratföre roddaren. - Nu förstod herrskapét Svensson; varför deras roddhjälp fått namnet ”Vackra Söder” av v den elaka folk- humorn. Men: ro kunde Söder som en ängel och han visste att ro på de platser där fisken fanns också. Fru Svensson, sam satt och höll i ett drag, fick en 'gädda redan innan de rott femhundra meter och bör- jade försona sig med gubben. Och ut ur det lilla svarta hålet i skägg- snåret strömmade en oavbruten räcka av ord, | — Si jag ska säja ”heriskapet, att jag inte kan ta ett årtag utan jag får prata, dä ä lögn dä. En gäng rodde ja åt ett herrskap, som bodde här uppé i byn en sommar, å bägge två va så gott som sten- döva. När ja så hade satt käften å båten i gång — si stannar den ene så stannar den andre — så sa herrn: ME — Dä gör ingen nytta att > ni pratar” mä oss min gode man. Vi hör er ändå inte, = Dä gir ja fasen ocket ni hö eller ej,' skrek ja, men prata måste ia, "eljest stannar båten! Ä där satt ja å skällde på dorn, hela tiden. herskipet får : ursäkta tvungen gå på” 'så här,” Å '—Prata på han bara, S varit ;en, smula mörkare; Ansiktet " värcbrott oc täcktes helt och hållet av. ett .gulrött' helskägg, som "stod |] som "en 'sopkvast åt alla håll, 'Ovan- I för, skäggbusken glänste ' ett. par smala springor fram, vilka skulle föreställa ögon och mitt I det snus- färgade skägsnåret - var. en liter svart öppning för munnen, Huvudet . satt direkt på axlarna, strax ”ovan- : för puckeln, så det hästan stödde sig mot "denna, och benen gick i "bågar, utåt, , - ” Mon en fulländad gentleman v var » han och bockade och stod. 1 och ” upplyste för "säkerhets skull om ått han rott för herrskap , förr. Och hän försummade heller inte att ge "ten komplimang. åt "fru Svensson .medsamma för att” riktigt. bevisa ' hur belevad han var,” pmm — Se dä ska ja söj deriktören, "att förymej käns dä allti lättare å ro när man bar en, ung vacker. dam i båten, som lilla hennes nåd här, A ja har rott för tusentals fruar b fröknar & herrar. i den häl må herrskapet tro. 'Men jag är u- " tid på min kant, ser herrskapet,' så herrn behöver inte bli svartsjuk om Vi ror ut: ensamma "nån gång |: lilla söta hennes nåd &å jag. - — Ja, jag heter egentligen: Vack. ra Söder, -dä säjer dom. alla" här- omkring å dä ä en dam som gett mej namnet, Dä va så, att dä bodde en "ung å fin fröken' borta väst på stranden för ett par år sen, å hon hade gått ner té sjön å bada-en dag.” "Inte visste jag dä” inte, "utan jag: hade" gått ner för å laga min . båt: "Bäst jag låg där under båten å spackla, kommer fröken framdy- karide alldeles inpå "mej å alldeles spritt naken. . Hon fick syn på huvudet på mej där dä stack fram under 'båtkanten, å du: 'milde” Josafat så "hon skrek. Inte en trå hade hon tid å ta på sej ”atan skena .sån''som hon var rakt upp te gården, å där rusa hon på en ingenjör, som hölls å mätte i sjön ,här, å han måtte väl blitt alldeles förtjuster i henne, för dom gifte sej. sen, Men var gång hon fick se mej sen,. så kalla hon mej | Vackra Söder,” å dä var nog för dä jag hjälpte till mä hennes gifte. Eller också ä namnet rättvist”, . Gubben flinade så skägget löv sig och blev fyrkantigt och sam- Gubben flinade brett och gick tidigt fick lilla frun ett napp. igen Foss "inte, sade" Svensson 1 "Munnen gick så skäggmoraset gåp- ägnhåven?, | elände, så "grosshandlarn stampade : = Allt av nåd. 0 Det . hade vaknat tankar om egen . förtjänst i lärjungarnas krets. Och Petrus hade rent av frågat "Mästaren vad de skulle få i lön. Jesus avvisade honom inte. Han ställde stora ting i ut- sikt.. Men han tillfogade liknel- sen om arbetarna i vingården för att lära lärjungarna, att de hade en tjänst, där allt var nåd; Det är r nåd att. Kallas ull Guds (0 fjänare.. Det skulle ha blivit hårda ti- der för" arbetarna på torget om inte” husbonden , hade kommit och "anställt dem i sin vingård. De hade fått stå där utan sys- selsättning. Det var ingen "som lejde dem. ' . «Det betyder att man är över- och balade upp en vacker gädda. Vackra ' Söder . var förtjust och ;p ' inte" på berö Han visste hur han skulle ta' saken för att lirka fram största möjliga rodd- pengar; 'och så måste ju munnen gå "också, —' Se, lilla frun hon har både turen å.tagen i sej, drog han på. 4 + seder SABBATSTANKAR - Å AV, kyrkoherde Bernhard Lund, Gangnef, Västerås stift: - a flödig och. utan uppgift." Det kommer människor ' att” plågas av. ovisshet och bekymmer. Det Hlir en” kamp” med "hopplöshet och nöd: Men husboriden kom och kal- lade dem till sina tjänare. Det öppnade en ny tillvaro för dem. Det var slut med oron för, da- gens bröd. Det gav trygghet att vara i en god husbondes tjänst. Det skänkte tillfredsställelse att ha ett arbete. Det spred glädje och välsignelse över deras värld. Det är en bild av förhållan- det mellan människan och Gud. Människan är i samma belägen- het som arbetaren på' torget. Hon behöver komma i; tjänst. Och" hon : behöver . komma ' i Guds tjänst. Hon må spänna si- na kraftér aldrig : så mycket. Men om - inte' Gud är hennes hugbonde, kommer det inget gott därav. Hon må lyckas "ald- rig så väl Men sker det inte under villighet att följa Guds ledning .o. vägar, blir det icke till. verklig välsignelse. 7 : Och :Gud kallar oss. till gina tjänare. Han kommer till oss bittida och sent i livet. Och ing- Hon' kan konsten eller också nap- nar. dom bara ' för å komma opp å åt. vackert. Men en del' herr=> rent. borta när: dä gäller . 2 pp den i båten också. "Men ' i han fått loss draget, iså ar dåren å slängde gäddan i. toppa in draget i fiskpåsen! ' lärkte han det heller, förrän |” skätndes han...” Vackra , Söder. "pratade : "och rod- de och, snart var man framme vid den: lilla holmen, där dagens egent- liga fiske' skulle ske, Svensson. var nämligen ' en "passionerad :metare och "skulle fiska abborrar med små glin som bete. Mask avskydde han. Båten landade, men Vackra Sö- der tystnade”, ingalunda” för det pade. upp och ner medan -han bar i land ' grejorna och Jangade” in met- 'sporde; plötsligt herr Svensson och blev het i ansiktet. Agnhåven .— den hade de. glömt hemma på ”stranden!! Jämmer . och och : sade. fula'; ord. . Det . till och med, så Vackra Söder teg en stund. -Nu var hela dagen och utflykten fölaltå förstörd. Inte ett dyft till att sätta "krokarna och till på köpet kunde man se hur de stora abbor- varna” "gick och lovade bland stim- met” av småglin, som stod och sola- de sig i ,vasskanten, Då kom Söder - SÖNDAG” 29 JANUARI. 17.30 För” flickor och pojkar: Den italienska bluffen En ameri- V kansk familjefilm med bl, a. Bet- ty Fleld och Cesar Romero, 18.00—18.10 På tävlingsbanan (1 Kor. 9:24) . Betraktelse ' Frank Mangs. >. 19.20 Där det växer och gror: VI som ska bort Ett program om småiordbrukare, "20.00 Nyheter och väderlek. . "20.10 Tänk på ett tal Bengt Logardt presenterar ett spel med siffror, kort, priser och rebusar, : 20.40 Prisma presenterar bl, a. re- gissören : Bengt Ekerot i närbild samt Ekerot i närbild samt japan- ska plagiat och svenska original- produkter, . 21.30—22.30 Sportspegeln. MANDAG 30 JANUARI « 18.00—18,30 Måndagsposten In- och utlandsnytt för flickor och pojkar. 20.00 Aktuellt. 20.30 .Plattparadon Gammalt - och nytt på skivor" presenteras av Charlie Norman. 21.03 För inte så länge se'n... En ny och bättre värld — en engelsk bildkrönika om männi- skor och händelser år 1920, 21,35--22.00 Indisk resa: De många |. religionernas land. TISDAG 31 JANUARI. 16.00—16.20 För de yngsta: Sago- stunden Krabb-Kalle och Fisken Olle, Ingvar Berg rifar och be- rättar. 18.00---18.30 För flickor och pojkar: Tisdagsteprisen: Räkan Ett re- partage äv Sten Axelsson, 20.00 Aktuellt. 20.39 Ria litt Underhållning från skånsk gästgivaregård. 21.15 Konsumentrutan: Får jag lov? Hyresgästens = rättigheter = och skyldigheter. + 21.35—22.10 Kortfilm idag: Streck och gubbar Den tecknade filmen I experimentåldern. - av "ONSDAG 1 FEBRUARI. 15.00—15.45 Till "vardags 15.00 Besök av husläkaren. Lars Holmqvist samtalar med Bo-Ebbe . Löfberg. : > 15.15 I gungstolen. "Avkoppling" i - ugn och ro med Arne Ericsson, -: TORSDAG 2 FEBRUARI : 18.00—18.40 För flickor och pojkar: . Strandhugg på Bornholm Ett danskt reportage, : > - 19.00 Aktuellt. ? 19.30: Landskamp i ishockey. - > Sverige möter Kanada på Johan- Putte Kock. (Nordvision). 21.30 I brännpunkten,. . ” FREDAG 3 FEBRUARL 16.00—16.20 För de yngsta: Stenta stjärnskott med Britta Brunius och Ragnar Falck och Lekhörnan med Berith Bohm. . 19.00 Störtlopp Internationella stor- "tävlingar i, Bad-' Gastein. (Euro- vision). 19.30 Tonårsdags: Studio A Jan för ungdom. 20.00 Aktuellt, : 20.30—21.40 Den långa natten En dramatisk berätelse efter Bal- zac's ”La Grande Bretåche” av Jacques - Armand . och Claude Barma, Belönad med Prix Italia 1960. (Föreställning på franska med svensk text. Inte lämplig "för barn.) LÖRDAG 4 FEBRUARIL . 18.00—1820 För de yngsta: Brinés dockteater visar Möss på äventyr. 19.30 Storslalom = Internationella 20.00 Aktuellt. 20.20 I rampljuset framträder ikväll Gunnar Wiklund, Brita Borg, Owe Thörnquist, Hans Alfreds- son m fl a fordvisiond. Iapogo kommer till sta'n Ett filmreportage av Nils Sven= i. Atthttska 21.10—22.30 Perry. Maso; M med den n Mysteriet ”Törat på honom och : viskade, dock : | hade glömt agnhåven. A då drog Hjul de fram till grosshandlaren, > skäggkvasten 'alldelés ”inpå sat så, högt--att lilla frun inte kunde undgå att uppfatta orden: | s— Ursäkta lille deriktören, men har hån inte kalsonger på sej. Å helst 'skulle dä va' tockna där, som herrskapsfolk begagnar" på 'som- marn; såna som ser ut som om dom | vore gjorda utå fint nät... "> Fru S gick en bit medan Söder ytterligare utveckla- de sin mening för maken. + > — Se ja ska säja deriktören, drog -han på, att den där professorn var en gång i" samma fördömelse. Vi den filuren å sej sina" kalsonger, som va" ackurat utå samma ' sort som dä finaste håvnät. ” — Försök mä dom här, sa hån, för han va nock så klipsk 'iblann, gubben. A då tog ja å band ihop dom där nere å satte dom på en stång å sänkte ner dom i 'sjön. Ä allri har ett par pröfessorskalsonger vatt så fulla mä småglin' som dom va, när ja sen drog upp dom i, igen... Vackra Söder flinade och betrak- tade förväntansfullt Svensson, som måste skratta också. Så gick han in en bit på ön och kom om en stund tillbaka och räckte Söder ett par rymliga nätkalsonger. Denne var inte sen att visa sin skicklighet med att förvandla ett dylikt plagg till en silhåv och på ringare tid än tio minuter var saken klar... En liten stund senare matide ett fi 1 glin i grosshandl Svenssons nätkalsonger och met- ningen kunde börja... Herrskapet Svensson hade all anledning att vara belåten med sin roddare. Men Söder var minst lika belåten när han efter slutad fisketur håvade : in de rikliga SS "att: "kallas. Guds tjänare. ittit en, ång" 'stund; men då a enting kan vara härligare än att bli Guds tjänare, Det är att bli omgiven. av hans omsorg . och välsignelse” Det skänker trygg- het och”glädje. Gud bär ansva- ret för den som går hans ären- - den. -Då kan intet vara att fruk- i För Guds tjänare samverkar a till det bästa. Det är nåd Gud skänker. sina: tjänare” allt av 'nåd. Nör dagen var till ända skulle tjänarna ha sin lön. :Där skulle” bli > åtskilligt ' att få för | dent/som' hade arbetat hela ”da- en "det var" inte mycket ; vänta :för dem som gjort bara någon timmes tjänst :Men det märkliga inträffade att, husbonden gav dem alla hel dagspenning;. Han tänkte mera på. vad 'de:belibvde. än "vad de håde förtjänat. För, sitt hjärtas godhets skull kunde. han inte se någon :gå hem tili sin fattigdom igen. med bara 'de skärvar sem hans lilla arbete var värt. Det är. underbart att äga den- Jesw' liknelse om himmelri- ket.:: Sådan är! Gud "som "denne husbonde. "Han" ger” sina tjänare i | allt:vad de behöva: Det får, den som länge gått i hans tjänst” "Det ger han också den som just ing enting har hunnit i hans ären- den. Det som det kommer an på är tjönaresinnet. Finns ”vil- jan”. "att vara hans tjänare där, så ger han dem allt av nåd. : ;.Jag har sett "rika människor, som varit så fattiga. till själen att det känts beklämmande. Och jag har mött fattiga 'människor, som varit så rika, till själen” att de' förra” i' all RN ot kedom Och det! var som om de' senare hade ägt allt' väsentligt. trots! all sin fattigdom: : Du har nog. mött någon män-, niska eller varit ett: vittnerbörd om att Gud ger sina tjänare allt vad de behöva. Det var inte ba- ra i glädjens" och framgångens dagar som hon var viss "därom. Det. visste: hon också i sorgens och ”motgångens ' tider... Sådant kom också: att tjäna henne' till välsignelse. Allt som kom i hen- .'Ines väg blev för henne: bärare 'av Guds nåd. ' Ingenting hade hon själv” förtjänat, Gud gav henne” allt av nåd, - Gud kallar dig till att. bli hans tjänare och önskar ge dig sin >. nåd. Det 2 är en hög uppgift att. va- ra Guds tjänare. Det är svårt att släppa till sig. Man tjänar helst sitt eget jag. Se på de arbetare som husbon- den först skickade till vingår- den. De knorrade för att hus- bonden tänkte med -lika stor kärlek på de övriga som på dem. Det var själviskheten som satte sin stämpel på dem. Även du går själviskhetens ärenden. Det finns bara ett medel att bli den fri. Lägg frarh den och alla dess yttringar inför Gud. Bed honom om befrielse och frälsning ifrån den. Och han skall kalla dig sin tjänare. Allt av nåd. | et = - Amen. "Text:" Matt: 20: 1—16. - Amerikas kulturattaché i Bonn - skulle hålla ett föredrag nyligen på tyska och började anförandet så här" - Jag måste be om ursäkt för att jag läser innantill, men mitt förhållande till tyska -språket är drickspengarna. Han visste hur han AMAAAD NIFSTEFSEISTSVESTFTFFEFETEVETSFEFEFT TIO skulle ta herrsk folk, se... AAA ASDAA. detsamma som mitt förhållande till min fru, jag förstår benne men behärskar henne inte... Forts, = Fru Kuhr skulle ha kullen sa placerad, att hon kunde räkna "fyra kyrkor, Bårkåkra, Förslöv, Hjärnarp och Tostarp, men Rugered kunde man aldrig få syn på, den låg långt borta” bakom kullarna. Hallands- åesens långa klara linjer gränsa- de av mot norr, men vände hon sig om, såg hon havet och Kullen; där seglade skeppen förbi, in i Öresund, och styrde mot-Flens- burg och Kiel — det var hennes hamnar och städer och nu skulle Viktor segla dit och se vad där var likt. Just när han -lade sam- man spett och spade, kom hon ående på trädgårdsgången; i sin vita klänning såg hon så stor ät. i skymningen. ; ”Det var "duktigt, att du Fun. nit”, sade hon, "I morgon bär av. Lycka till, Lejon, och kommer” du till Lögumkloster, "så hälsa från mig. I Kyrkan med takryt- taren är jag både! Konfirmerad och vigd.” . ”Det skall ske, frun”, sade Vik- tor. Han upptäckte nu att. hon hade tårarna i ögonen; a » ”Och glöm inte”, fortsatte hon, "att; för oss schleswig-holsteinare är det vårt tyska fädernesland — det finns inte 'en enda här, som lyssnar "på oss, här är. det bara den tappre landsoldat ända ner till Ejder och till Kiel. Jag kan skri- ka mig hes, men ingen" bryt sig om det, inte ens min egen 'Ras- mås. Jag kunde önska jag hade general Malmborg; här i-stället för dig, Lejon, jag skulle falla ner på knä för honom och säga: Vi är också 'människor;, kom" ihåg det, vi har också våra känslor. Lova mig åtminstone, att du inte glömmer det, Lejon. ön - "Det kan jag gott Jova”, svara- de. Viktor sakta och "klenmodigt; han var bryad och Olycklig, ty hans matmor stod där i den mör- ka kvällen och vred sina händer, och hennes röst lät inte' riktigt naturlig, och nu var hon så nära, att han urskilde röda fläckår- på hennes . kinder. ”Men” "en "simpel knekt i ledet har inte' mycket ätt säga till om, det vet frun' nog; jag har bara att uträtta vad som befallesör "Ste + Gewiss, gewiss” ; kom det; men så blev det en snyftning: "”Kung David: sade. till. sin. hövitsman: Far" Narliga fram "med pilten.” Hon "gick" med nästan springande steg. tillbaka, och. Viktor" ; böjde sig ned över. sina "verktyg; men då ; vände "Hon. sig /om,: och med rösten .kvävd av "gråt: ”Nej, jag har "ångrat mig, jag skulle: inte falla” på "knä, varken för: general Malmborg - eller för svenske kun-” gen, de bryr sig "ändå inte" om oss — vi ska slåss, och vi ska segra. Wir bleiben "reutseh?", = + Viktor såg på henne. inté ror jag att” patronen hår 'det så lätt, tänkte han; men hon lugnar sig väl, när "hon fått barnet; Det tör kunna bli mycket som "skall hända innan” "det blir sfrid i Schlesiie- Holstein. "€o7 : | Den 20' augusti tågade. Bataljo- nen" av .-' Norra skåningar :in i Landskrona .ståd; :i 'spetsen' för tredje fältkompaniet marscherade kapten Krumbach' med spänstiga steg. och käck hållning; och nt terst i'det första roteparet stack Viktor Lejons huvud upp. Han var inte grimmig i ansiktet av lands; vägsdamm 'som :de flesta" andra, ty han hade inte .svettats; vid halten i Asmundtorp, där bataljo- nen druckit en brunn läns, så att överstelöjtnant Rappe fått lugna den knarrige och grälande bonden med en riksdalersedel, hade han inte heller rört en droppe av vatt- net. ”Ma ska inte dricka”, under- visade furir Skog, som förde Vik- tors tropp, ”så länge man inte är törstigare än att man kan skilja 4 läparna åt och svälja” — ”Och sedan är det väl för sent”, gäcka- de Viktor, ”vad gör man då?" — ”Man öppnar en spricka med ba- jonetten, och i spricka lägger man en ny buss”, svarade furiren, Det hade inte varit någon an- strängande dagsmasch, fastän sensommarhettan var krävande och dammet läg tjockt på de fält- packade ränslarna; kapten Krum- bach hade ett par gånger tagit post på en kulle vid vägen och låtit hela bataljonen marschera förbi. Skissboken och blyertspen- nan hade han uppe, och han hade försökt finna några tacksamma motiv; på en teckning framställ- de han tätet av kolonnen, och där kände man igen den knubbige Bark och den gänglige Borgman, Lejon som hade mössan skjuten i ken och ena t i ränsel FEFFE TTETTET TTR T TYS FUTTYYVTV TTR TE TI TJ osephine;; " VIKTOR LEJON bärrem, samt. Granat, väldig som en. klippa, med två ränslar, den ena på bröstet — han hade över- tagit den från en linkande kam- rat, som fått skoskav så snart de lämnat. lägerområdet. Det -blev emellertid ett bra flyktigt utkast; den fylligast utförda figuren var märkligt nog kapten Krumbachs egen, ett självporträtt utfört efter minnet, ganska väl träffat och rätt fördelaktigt, fast man "inte precis fick uppfattningen att den elegante officeren med de spetsi- ga mustacherna och det lilla mör- ka pipskägget befann sig på fält- marsch. Kaptenen var inte heller riktigt nöjd med sitt verk, och i Asmundtorp hade han -i stället för en , annan » människas skull, för den dödes, men att det också var en smula för hans egen. Han kunde inte låta bli att fantisera - om Josefina, fast hah egentligen en gång för alla. sagt henne far- väl; skulle 'det månne vara rent : orimligt att hon. giffe sig med en underofficer? -' Trodde jag ” på skrock och på tydor, så vore det väl inget dåligt förebud att fre- gatten bär hennes namn. Men här står jag och tar ut förskott - — jag är ju inte ett dugg bättre än kap- ten Krumbach, och "likväl retar” jag gallsot på mig; när jag ser honom &åbäkas och kråma sig. Håll dig nykter, Viktor,' sträck inte benen längre än skinnfällen . räcker! ÖN F rodiik Böök . sn börjat rita. av ett. par. skäggiga Göingesoldater, som kastat sig vid vägkanten ' och tvärt somnat in; kaptenen höll bladet så att Viktor inte kunde låta bli att se det, och det "visade sig, att 55 Gullberg blivit utrustad médq en armslinga och 90 Bengtsson fått ett banda- ge om huvudet — eljest var de sig tämligen lika; ”Kaptenen me- nar uppenbarligen att: vi rycker i fält på blanka allvaret”, viskade Lejon till Skog, ” har hör redan kulorna vina.” Skog fnyste. i Men inte ens kaptem Krumbach kunde tycka att Landskrona gjor- de något överväldigande krigiskt intryck; borgerskapet tog durch- 4 Ne marschen: med ro och inkvartera- de soldaterna. I några tomma ma- gasin vid hamnen, Ute på redden, halvvägs mot Ven, hade det i fle- rå dagar, legat en stor fregatt för ankar, och det "rökbolmande' ång- fartyget "Gefion gjorde många tu- ver fram och tillbaka mellan fre- gatten och "hamnen. "Det tredje kompaniet kom lyckligen" (ombord "redan, andra dagen, och. när Vik- tor, närmade sig "akterspegeln på fregatten, läste han där namnet :inter utan" e hjärtklappning. Dagen embarkeringen " slutförd, och > på kvällen 'vid åttatiden tog Gefion Josephine på släp « och: stävade till havs. söder 'om Ven; på: kajerna stod de söndagsklädda" landskro- naborna och vinkade matt och bbe- skedligt : i skymningen. ' Kapten Krumbach på kommandobryggan med kikaren. r ögonen, tyckte att de kunde. : ryckt upp sig till ett klingande" hurra, men därav vart intet, Viktor hörderanmärk+ ningen, ty han "stod tätt. bredvid, fast på ett. däck en famn längre ned, lutad över relingen; Han såg rnänniskogrupperna” smälta ' in i mörkret, de. "röda tegeltaken. ock! de gröna träden” "mista sin färg, och ljusen springa fram. ett efter ett' ur husklungorna.' Han hade aldrig förr. lämnat Sveriges jord, han hade aldrig sett den svenska kusten på avstånd, och han kun- de inte hjälpa det, även han blev litet högtidlig till mods. Inte kan man undra på att de inte hurrade nu, det finns ju ingenting att hur- ra för, grundade han; men tänk om det fogar sig så, att de har fått ' skäl till det, när vi vänder tillbaka. Han förlorade sig i obe- stämda drömmerler om hur det kunde komma att ta sig ut, då han en gång skulle stiga i land vid hemkomsten; det stod plöts- ligt klart för honom att han var äregirig, att han -önskade utmär- ka sig, och när han prövade sig själv skarpt kände han, att det visserligen i första rummet var Medan korum hölls på däck, stod Viktor och höll utkik efter Karla= vagnen, ' men: de flesta, stjärnorna var skylda av mol, och -: -han tog .nordriktningen på Kullens fyr; den ”var han eljest van att ha i väster, och i Laholm måste man söka den i söder, om den alls var synlig där — det wisste han inte, och, det ' rörde honom inte heller, ' Under däck var det kvavt 'och ' trångt i ternorna, han hade ' fått en hängkoj vid sidan "av Lans, och: det hog bäst så, för nedan på golvet var det ingen vidare trevnad, Det gick de men fram på natten friskade vin- den i, och när skeppet började rulla rullade, Norra . . skåningarna - också över varandra, under: snarkningar och svordomar, och ' bondpojkarna mådde inte: bra. Matroserna kom dem, ”De brukar” förstås bära. sig backen också”, anmärkte de hån- fullt, ”för. sjögången kan de 'omöj- som en spegel.” "Det, blev bättre äntligen styrde in'i Flensburgfjor- den, var sorgen slut; relingarna på fregatten Josephine var tätt pac- kade med glada; . men, litet bleka soldater, och mer än en bekräftade med dyra eder, att det var er ge- derborgs. slott . kom" allt närmare, hel militärorkester som 'spelade, och , när man lyddes kunde man urskilja melodien:? Den Gang jeg drog afsted — min Pige vilde med, Det var : danskarnas välkomsthälsning, och på Josephine stämde man "gladeli- i gen ih i sången, kapten Krumbachs tenor klingade högt uppe från kom- mandobryggan, i men det sjöngs friskt även på de lägre" däcken -- daten? Men man hade inte hunnit med mer än första strofen, så kläm- . de de i en annan orkester från fastlandet, där sochleswig-holstei- narna ännu höll hus, och "deras mässingstrumpeter ' och valthorn ekade och högre ut över, det trånga sundet, så att Landsoldaten dukade under för ett ögonblick. ”Vad. är ' det för en ton”; frågade Lans, och alla tittade på varandra. ”Den heter Schleswig-Holstein, meerumschlun- gen”, upplyste Viktor, han hade ' hört den förr. Melodin från ön och melodin från” fastlandet kämpade med varandra över den fredliga vattenspegeln, medan Gefion och Josephine under sina blågula uni- onsmärkta flaggor styrde in mot | Sönderborg, där små krokiga gator med röda tegelgavlar klättrade upp för höjden, och stranden var svart av människor; ”Sicken djäkla katt- musik”, grymtade Lans, ”den kan inte fan själv sjunga med irc DEN VITA VINTERNS FÖRSVUNNIT HAR I "MED ULLIGT TÄCKE N - Vinter-Bön SOM VI FRÅN BARNDOM GÖMMER MEN ÄN VI GÅR OCH i ? OM VITA FÄLT I SNÖFLING: . SOM STÄMNINGEN OSS GIVER ör DÅ ALLT SIG TER I FESTLIG GLANS OCH MÖRKRET DET FÖRSVINNER. VÅR BÅRNDOMS VINTER KOM IGEN OCH LYS DEN MÖRKA NORDEN" I SNÖPRAKT SOM VI VÄNTAR AN TY VACKERT ÄR ATT SE DEN PRAKT . AV SNÖ OCH ISKRISTALLER N . NÄR DEN SIN SLÖJA SÅ HAR LAGT OCH , VITA FLINGOR FALLER. FÖRSTA SNÖ REGN OCH Tö DRÖMMER ÖVER JORDEN HILDING STRANDH - följande dag; sedan, de kommit in | under de "danska öarna; När Gefion , skenet av de svängande skeppslan- | an så länge fregätten båra stampa- s in på morgonen och; skrattade åt ” åt på det sättet när de är på ”Jand- : ligen skylla på — havet ligger ju ” men Jögn att, han någonsin mått : illa, Den nedgående solen sken milt, - i över”Sundet;' som blev' allt: smalare, inne vid de skogiga gröna stränder- . na låg kvällsskuggan redan "mörk | och den 'växte för var minut, Sön- ' Från Als hördes musik, det var en : vem kände inte den tappre landsol= ''
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.