v | . i augusti, > om. Det - . och ibland kunde han äta på något . söderut: En” ” gräset! under” björkarna, ” drack, han sig. mätt på "blod och oh - ställe skymtade också blåklinten. : honan” fick vittring av sin ärke” :" Lördagen det 11-tebruart 1961 "Togo, 'iltern; läg 1 4 et dike inne i skogen och frossade. på en törn- skata som varit 'alltför. oförsiktig. Först. hade Togo druckit fågelns blod och sedan frossat i det varma köttet. Togo. var 'ett matvrak då tillfälle bjöds, Han tyckte om allt slags kött. och framför> allt blod. Men -han föraktade inte heller bär vildäpple &om han hittade. Just ny hade han blivit mätt. Han blev liggande på samma ställe som han ätit, rullade ihop sig bara och . somnade, Solen var varm; Det var Ute på en åker Haspade bindaren fråm, Gamle Olof satt på bindaren medan sonen körde traktorn, Rå- gen stod gul och mogen. Vallmo- blommorna lyste röda. På något Det såg vackert ut med de röda och i friheten och: försvann + ini ling- onriset. Togo. örde dunkandet. visste att han på något sätt. för: rått sig. Har kände ilska; så ru- sade han ' framåt, i hopp om -att ha' turen att stänga inne någon kanin i ea åfervändsgränd. Lukt- sinnet ledde "honom - rakt. på boct med de åtta ungarna. Då morra- de han till, här fanns ju god mat, om än inte så myckét som en hel, stor kanin, ». . Togo frossade på ungarna, Av kaninkullen blev det denna 'gång ingen enda unge kvar. Togo åt sig riktigt mätt och redan rulla- de han sig samman nere i det varmo boet och började åter sö- va. Han var ofta sömnig och vil- le gärna sova så snart han bara blivit -mätt. . Uppe föll natten” på. Kaninerna satt här och var ute i klöverfäl- blå fläckarna i det gula råghavet. Säden såg ut att bli bra detta år, Axen var långa 'och väl matade så de böjdes av sin tyngd ner mot jorden, Säden stod rak och blev: till fina neker, '' ” Nu" hördes' inte någon n fågelsång. Stararna drog i stora, svarta floc- "> Hösten! började ra sig märkbar, Allt gick" mot sin; ' mognad. Slätten i; var som . ett. enda” stort hav” av vajande: . Kornet, hade: redan Många fåglar förbi, Som några snabbt förbigli- dande ögonblick. Det var. som ett spinnrockshjul som; från . vårens änderade: inte. Togg, : Han sov. Låg hoprullad I likt en katt sölgasset.” Han, hade [ | Skymningen hade” redån” Börjat > koming då Togo: på nytt vaknade, Han sträckte på sig, såg sig nyfiket omkring. Det. . Vär + tyst, och stilla. Borta "på rågåkern gick nu några människor” Coch's upp säd. Togo betraktade dem "smaka; ned något gott! Åter går pode "hän” "stört .och de spetsiga " tänderfia- slimmade... Tungan spe lade röd i gapet. ' : Så gled. han försiktigt 'upp i och i länga. F-böljande' skutt "tog han” sig upp i granremsan. :: ', Just. denria dagen. "hade kanin honan fått ungar: på nytt: Nu låg hon hos dem och lät. dem dia: "Det var åtta små; varelser som ' vår helt hjälplösa.: De låg pårmt i det väl byggda , boet drygt. en halv: "skule; stanna: hos" dem; hela nat- |: ten och dagen, därpå: sulla Togo; kom just vägen förbi kat ninhålet. Han hade levat. fint, på kaninungar "hela 'sommaren. .Det/ -började bli "gott om dem. Och de utgjorde. en.: verkligt. . förnämlig föda som .: Togo, tyckte - mycket "annat. att. bita tän- derna i en ”halvstor kaninunge än behövo lega på 'sörkar och möss ”som inte gav någon vidare "mätt. I nad. Vid. ett par tillfällen hade 'Tozo överraskat gamla. kaniner. i hålan och lyckats fånga dem, Då somnade vid sitt” offer. ' nos Togo hamn bara komma ner i "gången. Så. kände” han dofterna som var. ovanligt” "starka. - Här var kanin! , ov I Genast” kröp han halvt. omed- vetet samman och liksom ålade - framåt; Tänderna gliste fram li- tet. ögonen stod på helspänn. Det gällde 7 vatt kunna ingripa just. i Men just från det hållet Lsom "Togo kom låg vinden på. Kanin- fiende.: Omedelbart var i hon på språng: På -kaniriers sed dunkade 'hon ilsket i marken med baktäs- sarna innan hon.gav sig iväg. Men kaninungarna visste ännu inget: om. sådana varningar. De låg där som” en: krälande .massa och gnällde efter modern... "Men höla. tiden var de gam! kår erna. :vaksammå” och sät si = nin "vaks och sätte. Eg Men, hon. hade i alla fan segrat. | d inte, så” lätt ens för 1 han. sov en god "sö många färger. nu Hade! Ve ilsik. Han”var jakt Efter ' én hastig toblétt": bes ”kanianål. ” fdenna. . morgon. Överallt . möttes . Kan. avi sen rå sanddoft : som inte tetler buske så här: års. Inte nelt tet. Munnarna ' malde enträget. = Av: dä och: då. -upp och lyssnade, oe » Kaninhonan hade också kom- mit. hit. På något ' underligt . vis sade hennes instinkt henne ' att hon aldrig mer skulle se' "de ungar som, "hon? fött denna' dag. Tllern brukade. skoningslöst ta det han fick fag på. Där Togo strök fram blev ingenting. lämnat vid liv. : Togo var en. mi rdare :, -” "men i kanin- a BE kom morgonen. ; Di grått: i. luften. och, från lan oh SE på ny av han sig på väg genom jun? BK. Han. blev. våt i pälsen" och stannade på” ett ställe för att ruska av sig .vätan. Han var inte nämnvärt. förtjust i att bli. våt, Menhan måste ju få något i sig. 1 strök. från . kaninhål till Men han ' hade. otur hade nvigdt med kanin att göra. Bona : stod öde. De flesta, kani- nerna låg. uppe, under; någon gran ler: rågra, nyfödda ungar: kun han hitta. ..; > Han kom ända: "fram till en”: ten granplantering. Där fann: han en håla:i jorden., Stod ett slag undrande, det. var. inte kanindoft Han kände i näsan. Han tvekadå, visste liksom inte om han skulle ge sig in i: den mörka gången.: Just då kom två, lekande katt- ungar tumlande därinne. "De rul- lade i sanden . och : morrade , ät varandra och. bet; lekset. där, de kom åt. De såg valpaktigt. klum- piga ut.,De var; annars rätt st ra. "Det var vildkatten: Saras ung- ar. Själv. var, hon : just.nu. Pål jakt efter något ätbart åt sig och ungarna.-- Under, väntetiden. roade ungar! sig med: att leka...” ' De där kattungarna såg rätt ofarliga, ut.. Togo tvekade aldrig. Han tog ett skutt och högg den ene. av, ungarna i struper. : Den smidiga. illerkroppen höll hela ti- den, undan för! de ' vassa klörna: ett. "ynkligt gnäll. innän det ' hela var. över. Kroppen, riste' och ber nen sprätte vilset; men ” blodet rann. port från det ina livet." ln :Den andre” kattungen for spo tande och, fräsandeibaklänges och blev sittande i én vrå bara några meter bort med en stor,.tjock svans. Togo ville ta livet av den ungen 'också. Togos blodtörst var stor. : -Men just då kom Sara hem; Hon kom som ett fräsande jehu då hon. märkte, att någon objur den gäst kommit till hennes bo; Hon hörde sin :ena -unge. fräsa och spotta och visste att” det var fara & färde. " "Togo märkte sin nya "fiende och blev nu själv rasande, "kanske dels "av - rädsla för den andras storhet, och kanske - dels. därför att Kan stördes i. sin måltid och ställdes "mot väggen. «ns sVildkatten skulte, i vanliga foll ighet ; och sin vana ätt: | Hugga. efter ' strupén 'och suga blodet äv. sina. offer. Men nu var, hennes yngar; -holade. En” av. dem låg redan död i gången. Med ett rasande -morrande, kom kattens anfall: Illern vek bakåt ett' tag, men sköt så fram som. en pro- jeklil,; siktande efter -strupen på hon hade ett vilddjurs blick och instinkt och anade vad som höll på att ske. Hon kastade sig åt sidan "och hennes framtos- sar rev stora tovor.med hår ur den. andres päls. Togo kände de skarpa : klorna "men: hann aldrig hugga där han skulle. rn; . Nu sökte han dra sig är! spe- let, drog sig baklänges uppåt i gången. Men då fick Sara bättre tillfäller att gå til. anfall. Hon brukade. fånga sitt villebråd om nacken” och knäcka den. Men då hon : -gjorde sitt, anfall sköt Togo 48 a till. Hugget tog i såra högg” . midiga kroppen, och 'knäck- i te till: ”Fogo "liksom sträckte ut Tllern -kände aldrig "någon ller: : Men ' nu "var: striden över: Togo låg i en underligt Hop-. vriden. ställning: Sara” rörde inte kropperi" Hon drog: sig morrande bakåt ock: kallade sedan til sig de. två; återstående kattungarna. . boet: och fra kom- "I mit 'i beröring med illern : och I. striden. siginere "Med morrande Jjud och- mycket. , £om jåg död. Väl uppe i ljungen - drog Sara iväg genom skogen méd ungarna efter"sig.” Det hade, börjat regna. En av kattungarna gnällde klagande: Det kändes kys. ligt att bli våt. | 1 Ibland mäste Sara vänta på 7 - någon av de små. Hon gick ut. ur skogen . och drog neråt. en vångaväg och kom fram till Bäc-' kagård bakom. den gamla logen som nu bara användes för att hy- sa halm efter tröskan. Logen stod på stora stenar och mellan' dessa var det hål. Där kröp Jara in och ungarna följde henne. Inne i log- golvet redde hon sitt nya bo, och snart låg de två ungarna där och” diade henne, Det värkte i såret i sidan, men detta till trots börja- de Sara spinna förnöjsamt..Ung- arnas . smackande ' hördes tydligt. En stinn spene med mjölk hade nu "ingen sugande unge. Den' ung- en låg död tillsammans med 'sin mördare i en jordhåla i.skogen., 7 Så > återvände ' vildkatten ; till människorna en dag. Men ingen visste om, henne. Hon anade inte att hon!vosatt sig på ctt ställe där, människorna, tyckte illa om strövande : h" jagande katter. Men: en, dag skulle. hon, få erfara : Ännu regnade 'det. nogadi st stod nu. "som : spön i. bäcken.. Men på rågfältet "stod långa” skylar och i dem: hade säden: ännu : inte tagit sgada . av. regnet.” "Det. susade i skylarna , då dröpparna föll. : På ett: ställe, dä sä den värit alltför sus, som såg sitt liv i ljuset av profeternas skrifter, visste myc- ket. väl,, vad som vär skrivet, Han. visste att han gick Herrens lidande ' tjänares väg mot lidan- de. och död. Han visste,' att nu hade han” att kämpa den avgö- rande” striden med de ondskans | makter, "4 som "binda. riänniskor- Han visste, att han” var äg "mot. Golgata. ss Men han tvekar" inte 'om vi Rak och stark, utan att drö-: ja” på steget gå 'han-sitt: öde till ntlötes..Han 'är. en. hjälte. Vi skulle kanske "mer än som är fallet lära oss att se Kristus så- nisko Foch” ofta. bra folk" git . avstånd . från Kristus. - Och: ändå--är»han ju: hjälteri. Sådan: möter. han': oss. i .dag, då han; utan jämmer eller klagan, utan någon -.'självämkan ; drar. uti kampen”. mot: de” makter; - Hindra Guds verk och binder oss människor. : symbol. Där : var sadducéerna, tempelaristokratien, ' represen- ; | tänterna : för. .den karaktärlösa världsligheten. Där var de vär- sta av. alla fariséerna, den from- dighet, den makt,- som -av alla står Gud mest härdhjärtat emot. : Många av historiens hjäl värit: -blinda, och. okänslig; - andras" nöd.' Stolta .ha de” gått sin egen "väg. Föraktfullt ha de blickat- ned på de stackare; som suttit vid. deras livs vägkant. Hjälten -.Kristus är den' störe 'Hjälparen.. Han mötte en man på sini:väg. En; blind tiggare. Han;möttes av ett rop om hjälp. Och" denne okände tiggare var så dyrbar för Jesus, att han gav sig. tid. att stanna och hjälpa ho- » Honan. tog. en. annan gång upp farlig. för. 4 vem som helst. genom gått ur vägen, för Togo soni var Is ”Människosonen”. Och Je-. som. I Och" det; var inga |: småsaker, "de makterna. Det var, |. den” samlade: ondskan, Där var |. Rom, den renodlade maktviljans |. het; som stelnat till "egenrättfär- ' Och det var inte första FIYTOTEEN ] älg Det är. vi alla Och an: nog också behövas, "att jälper ocksåv.oss.-till:syn illatt ;se de makter, som be- vär ende: hjälpare. Ty de. makter; som” binda, oss, är just de makter mot vilka Kristus nu går; i. strid och som han beseg- rar. på ; i Golgåta Där . är "vår maktvilja, vår egenvilja - och själviskhet, "Dä vår. ;världs- lighet,” detta ratt" v " med: tusen > rottrådar, är, bundna" vid detta | jordiska: Dä "är egenrättfärdig-.. på" heten, som hos: oss ju oftast tar; 2 math 0 sig uttryck i i den hederliga män-: 1 s' självbelåtenhet: Och det” blinda för” vår verkliga "situati: on.'=' den; att.vi utan” Kristu: är förlorade. Men från” de mak: "terna -:vill;, Kristus! frälsa ' "oss: som hjälten. Det är många män-' Och hän. "kän: . Ty:hån är inte' välkorana bara Hjälten och h Fiälparen, utan Vi kan aldrig med egén kraft fervinn& vår synd... Men Kris tus kan-det:. Ty när han nu'går : upp "till Jerusalem i heliga fas-” | helå hans gestalt. Och därför. fa: tetider gå han i syndäres ställe. många, kanske: särskilt män: tan: Jag ;kan aldrig i klara tanke- "former. "reda ut ”försoningens hemlighet men när" jag möter Kristus, Ser jag, 'vet jag. att: "det intet. finns, . iv : "som icke vinns ;: -- av kärleken som Nder. > "Amén. tveksamt passerade de tre illern ' fatt" ge "något" svar på denna” fråga; VIKTOR LEJON: Forts. FTHet'kan vi i också få reda på na! "skymford. Grev Essen hade hållit tiden”, svarade Lans. I bondgår- darna, som 'de vandrade förbi, kom folket ut. och småpratade vänligt, gummorna stod : dörren och "höll handexi för ögonen mot kvällssolen och bad de svenska soldaterna stiga in för att smaka på drickat; och i nästan vart hus visades det hän på porträttet av löjtnant Leijonhufvud på väggen; Viktor kunde inte finna att han liknade kapten Krumbach. "Iinan skymningen var de tillba- ka på slottsgården,' och när tystna- den :blåstes, : gick Viktor. till sitt kvarter i -korsvirkesgården; där var allt stilla, och tjänstepigorna "satt inte" betrakta det som något tvårt ännu ett stort tal, 'och där håde han sagt, att svenskar och norrmän var komna för att upprätthålla fre= den, men om det inte lyckades, så tänkte de strida som segrarne' vid Fredericia, och han hade slutat med att bringa ut en skål för general- major Christian Julius de Meza, avantgardets tappre anförare den 6 juli; knappast hade de slutat hur- ra för honom, förrän Meza såg på klockan och förklarade att det var tid för honom att gå och lägga sig — en sådan löjlig kuf var han, Han hade därigenom gått miste om det som enligt kapten Krumbachs öppet deles oförberett. Om den saken för- behöll: sig visserligen Viktor att ' tänka vad han ville, ty på kapte- ; nens bord hade han i två dagar sett: några, papperslappar flyta "kring, och de hade förefallit honom att in- nehållä ungefär detsamma' som kape. ns tenen nu läste upp ur minnet," me- dan "han, sittande, på sängen,. sträckte ut de lackerade stövlarna för att få dem! avdragna, Han de- . klamerade' så ivrigt, att Viktor Ha-- de svårt för att” övertyga "honom ” om att han inte hade två stövlar på vänster ben, men för resten gick det” förträffligt, och ännu sedan Viktor stängt dörren och. återvänt till sin madrass, hörde'han kaptes på en lågn bänk under köksfönstret uttalade mening , . varit: aftonens nen, liggande på de högt uppstapla- och gjorde nojs, de rabblade de dynorna, läsa klangfulla' hexa- ramsor och vers och gissade gåtor" neon Nn nonnnan meter med en röst, som än sjönk - och berättade historier, men när de! talade på det sättet sinsemellan, cs kunde Viktor dåligt följa med, och han bolmade tyst på sin pipa, tyl han hade också köpt en. Han de upp öronen, Svenskekrigen, men det var "något som skett för många hundra å år se- dan, det rörde sig om en piga i Lerskov, som sprungit i én torv- mosse för att komma ' undan "de svenska ryttarna, och hon fann sin död där, Måtro, menade Viktor, vi har inte heller varit sådana änglar, | men: han ville inte fråga., Nu hade det blivit. mörkt, och en piga kom ut och viskade: ”Generalen har.res' dan kommit hem från Stadt Ham- borg, han går" till sängs med hön- sen, om han så ahde blivit bj till. kungen av Preussen hå får, vi hålla Oss: tysta; annars "ski ckar han skyltvakten ” på oss.” De g ljudlöst åt skilda håll som "fladders: möss, och Viktor gick in och. lade sig i sin "förstuga, där han fått 'en madrass: på golvet; nu kunde” det väl heller inte dröja länge förrän kaptenen kom tillbaka, eftersom värden brutit" upp. Hur han läg och väntade, somnade han, "' - När dörren kastades upp. av kap- ten Krumbach, öhll den nya. dagen redan på att gry; de glada krigarna il på Stadt Hamborg hade uppenbar ligen. fäst sig, mindre vid general Mezas ' frånvaro | än vid de; två- hundra champagneflaskörnas ” här- varo,-och ett: par: av dem håde tyd Jigen fallit på "kaptenens lott; Han medan Viktor befriadé honom från sabelgehänget och hjälpte honom av med kläderna, hade han en hel del att be tta om festens lyckade förz lopp. i Överste Riegels: hade : hållit ett vackert "tal för kung Oskar, och greve: ”Essen' hade, svårat "med ätt "prisa, Frederik” "den 'syvende;: men föra: de hade varit en blev? Vikt ån i troddé' att. han; Krumbach,” kunde ha gjort: det bra! mycket Ä General. de Meza hade ära; "men. kaptenen klagade över : att den lille genérålen,": som liknade en jude och troligen också var det, hade ett kyligt väsen och saknade "den hänförelse, som 'anstod en sol- dat. Han var en petit 'maitre; "hela middagen igenom hade han klagat över dräg, och han hade bett att få. de öppna fönstren mot gatan stäng-' da — han befallde ' det inte, han. bara”bad om 'det, men naturligtvis fick. han sin vilja fram och det ha- de "blivit så olidligt. varmt i den ofantliga salen, att den iskylda i varit enda rå i Viktor visste inte "riktigt vad" en petit maitre var, men han beslöt att "Text, Evang. Luk. 18: 31-43. > I frukost, "men upptäckte” att: det I skafferi. : I ; | bli tillgodosedda | handskalkyler, : ju- | stod i- begrepp att” betala, "Kön Till kassan var dubbelt värre: än | vänta över en halvtimme på att få: min lilla' kanelburk bétald. -Jäven' om jag inte bett att få re- ' "4 Fredrik Böök 'glanspunkt. Ty när ' fältprosten Hammerich, som var en ung man med :en rund fruntimmerskrage om halsen, hade utgragt en skål för de skandinaviska frivilliga, i ett tal med” känsla och" flykt i,.så hade kapten Krumbach: gripit: tillfället, rest sig upp och hållit ett improvi-' serat tal på vers, och det hade han gjort från sig så, att tårarna hade skvalat' på mer än ett håll bland både värdar och gäster, och innan :. | han gick ut ur salen, hade hän fått sjutton nya bröder, som kom fram och omfamnade ' honom + I Viktor-tro det eller ej? Vikto. tro det, 'och' till Belöning fick "han lyssna till valda stycken i ur poemet- vari Beppo-Sommelius” och Leijon- hufvuds skuggor var manade; upp ur: graven och höll .eldande anför randen till sina landsmän samt be kände” sin, beredvillighet att än en” gång offra sina' liv för de" danska" bröderna” — -den” enda hindrände omständigheten var den, att de ré- dan gjort det. Det var ett konstigt poem, tyckte Viktor, för det fanns då inga rim i det; men det, berodde på att det var hexameter;-- -förkla= rade kapten; det slagets vers” Pas- till si ett otydligt mummel, än höjde till mäktigt patos. ”Han måtte inte väcka Meza”, tänkte Viks ”men det är visst några Väggar "ömallen, Fan vet, hur han fått full- - n spän-" . när de nämnde” NAN Br att tala för Leijonhufvud. Den är an ra, skalden, ' det må. Svara hänt, honom :Var han visst bekant med." - " Dagen därpå + var kapten" Klums bachs hurmör inte alldeles lika ro+ sigt;, .medari han" rakade sig, kom han plötsligt ut till' Viktor och frå- gade: ”Hur tusan har du egentli= gen gjort bekantskap med: genera Jen, Lejon? När jag. blev rad för "honom, så sa jag att jag haft äran att få mitt kvarter i sam= ' ma gård som han; och då drog han" på "mun och svarade; "Då. har jag haft äran" att” öta er. ”kalfaktor, I han heter i Lejon;och är svårt musi- kalisk — han visslar' som en häk=" tergal” Du tar” dig” väl. akt, så du inte stör honom?”;.— Gud be. vare kaptenen; jag skäll göra mitt bästa”, ken är nog. att man håller: sig tyst om nätterna!” Kaptenen” "gav, ho= det kunde. inte uppfattas vad, han " mmuttrade: RN ; Pla a | BLYGSAMT : ' Hr m.m. Svensson, som är myc- ket svag för sitt. yttre, skall gifta sig. Han betraktar sig iförd, nya -| fracken i' spegeln och utbrister: . 'pärlande: gott. humör, och Je = Tycklie! kvinnat vx " Det, finns absolut. inge trev.! ligare” äncén snabbköpsk Här till fattades "kanel 3 i mitt. spartanska '. snabbEöpsbuti skulle mina: Kanebehov "sgabbt LH. Allt ' gick också efter a mina för- ända :;' tills". jag julinköpets ' på . Systembolaget. Det" var tanter med "överfyllda snabbköpskorgar '« så" långt, ögat nådde. Ett hastigt överslag med en stidsberäkning av 4 min. per korg, sade: mig att jag skulle” få i »Det fanns inget annat att göra än vänta. Jag måste ha min dag- liga filnijölk, 'men' utan .kanel kunde jag inte sörpla i mig så mycket som-en tesked ens. . — Kan her hålla i.min son så "länge, medan jag springer ef- ter en burk ärter och lite per- silja? Min man vill alltid ha är- ter till söndagsmiddagen se, för utan dem känner han inte att det är söndag brukar han säga. Och det kan man ju förstå, Vi suito framför 'aftonbrasaris bränder - ”.och drömde om vår framtids dolda" öden, "Om lyckoslott och fjärran gröna stränder, om vad som kanske finnes. efter: döden: OVE sutto där med sammånknutna händer och stirrade ur dunklet in i glöden." Vi tycktes 'vandra ut från skumma gränder. ev mot livets källsprång och dess ljusa flöden. - : Men ”kolen mörkna, 'stofta sig och glimma,” till kort sekund blev aftonstundens timma ' . och nattens mörker smyger sig kring oss. : . Då lyser mot oss än ett stjärnebloss och famn i famn vi glömma alla andra. när våra. läppar närma sig varandra. da på familjens "matvanor på söndagarna. Damen, som utan att- invänta ' mitt jakande svår hivade upp en snorig och slicke- :| pinnsfrossande son :i min famn, | försvann bort från mig, sonen .J och kanelburken: Grabben var liten, men tung som en säck potatis, varför jag "I måste hålla i honom med båda händerna. Fullständigt försvars- ös kände jag gång på gång hur hans hallonsmakande ' slickepin- :|ne for:runt-i mitt ansikte och iffick ögonfransarna att klibba ;Jihop: Han upptäckte "också gan- ska snart att själva | pinnen var som" gjord för. mitt öra, . men turligt nog tycks jag ha en trumhinna av läder, för den höll. När modern äntligen kom till- baka, var jag rödstrimmig i an- siktet och hade träflisor i hör- selgångarna! -— Ja, Peter är lite "I livlig av sig men min man. bru- kar säga att det bara är bra, 28 Anders W. Mårdh "Damen. närmast ; fämför ”mig gick i tung tungvikt, | .uppskatt= ningsvis 120 kg. Utan någon som” helst förvarning tog hon ett steg ; tillbaka loch - placerade sin. fot / över ' min "vänstra. Jag "kände-: kur jag sakta blev"så "plattfotad attt man skulle .kunna blandat - in den' i en kortlek utan -att det hade märkts, : ma ; Med” 'svettdr. ypande' pariha' och av smärta stammande; röst böj- de jag mig försynt fram mot.da="" men och viskade i-hennes öra: — Skulle ni vilja vara så vänlig . och lyfta på er lilla förtjusande " : högra fossing, så att jag kan' få' borsta ihop det som finns kvar av min? oc — Det var det otörskämdaste,” replikerade hon förnärmat, trodz de troligen jag var. onykter och ökade > fottrycket” med, tycke, några -ton, Smärtan -var outhärdlig. Jag försökte på nytt tilltala den :tungfotade damen, men tappade istället andan efter en vass armbåge i diafragman.' Då flög den lede i;mig. Med ' en hastig" nigning "dånade. jag in mina "knän i hennes knäveck, varpå "damen som en sönder- stucken luftballong så sakteliga sjönk mot golvet. I sista stund . fick jag dock tag om hennes ena arm, vilket räddade henne ffån ” närmare bekantskap med golv- tiljorna. Den Mina närmaste grannar i kör hade aldrig 'hört' vårt "viskande ofdbyte' och ej' heller” sett hur jag effektivt lättade på frycket > över min fot, utan de;såg på' mig som på en hjälte. Damen - med kilona gav mig inte så myc- ket som, en” nick ' till tack för mitt ”hjältemodiga ingripande”, vilket fick" de andra 'att högst ogillande betrakta” den : otack- a damen: Pots att min för förblev de- så skulle jag inte vilja ha mitt snabbköpsbesök ogjort, för ald- rig förr har :väl ett sådant illa- sinnat sabotage bemötts av. så många vänliga och | uppskattan= de. blickar. co. -. er HHör- -det.är ett tecken på att de Ardre AANDAAADA. AMANDA. " Bison, i mitt | svarade Viktor. ”Huvudsas« , förmerad långa tider- framöver, ” 2 nom en lång blick, "men han hade 2” kniven ”på' "högra .kindbenet;” så "att "> ALAA.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.