FEET ECETYYTRPTESTFTFFEETETCEEPEFF "mv LAFOLMS TIDNING YTTIFUYYTETTTTFETT YFEFTYETTT EET En ovanl Det var inte för älgjaktens skull, som Evald på Loåsen kröp ur den "varma 'bädde redan klockan fem på morgonen. Evald hade aldrig i sitt liv intresserat sig för jaktsporten och inte heller var han ägare till ett gevär. Nej, han hade annat att , sköta än' att ränna omkring med en älgstudsare i markerna och spil- la ”tid. Det lilla hemman, han köpt för ett” tjugotal, år sedan uppe i skogsbygderna, tog all hans tid i anspråk, Just nu höll han på med att gräva en avl skanal borta ig älgj akt - Av Kalle i Dalen han kunde inte se. Nu begrep han, att det var kulorna från älgskyt- tarnas gevär, som han låg i linjen för och fick brått krypa ner i di- ket. . - . — Såna rackare, ”mumlade han, ska de inte sky att skjuta inne på mina marker också. ' : Ty det var goda trehundra me- ter från diket till gränsen. ' Mer hann inte Evald fundera över, för- rän nästa sensation inträffade. . Dikesvallen ovanför: honom för- + på sina mosstegar, som "han med svett och möda odlat" upp under . gina första år som nybyggare på Loåsen. Denna sommar hade det varit torrt och vackert och då hade också havren stått strid och fin på tegarna borta i myrkanten, men Evald mindes gott hurdant det va- "= rit förra hösten i all blötan. Då hade regnet slagit ned havren platt efter marken och han hade ' inte fått ett strå under tak. Därför be- slöt han gräva en större avlopps- kanal tvärs genom skiften och just nu var det torrt och fint att syssla med sådant arbete. ' När Evald mejade av sin havre, : förargade 'han sig över älgarnas framfart på” de små, tegarna. De . hade betat, och balat 'och trampat ned säden, så” det var, både synd och skam,-Han hade” visserligen den möjligheten att få några kronor ur älgskadefonden,; men det förslög inte långt, när summan skulle. för- delas på alla skogshemmanen; som fått. sina sädéesfält Cdtrampade "av älgarna, H Bakom Evalds lilla. nyodling låg storskogen . och : där . arrenderades jakten av ett: sällskap jägare från : staden. Nästan varje år sköt her- rarna en eller flera älgar, mest för sitt höga "nöjes skull, - Evald förl argade sig över att han skulle ha djuren på bete-1i sin havre'hela |' sommaren och så kom de andra och tog hem köttet, Om de ändå gett honom en: bit: hade- 'det väl gått an, men: det tänkte "de väl inte på. + RO ” Oktobermorgonen va var | dimvåt Jå kall när Evald "på Löåsen tittade ut genom köksdörren ett tag. .Bär- nen snusade och sov i sina bäddar, 'men mor måste ; upp och Jaga. till kaffe åt mannen, . innan ”han "gav sig åstad, Under tiden” var "Evald A ute i ladugården och slängde till hästen ett par 'havrekärvar så att den skulle. ha något ' att tugga” på Tiden var” hämligen strängt. upp? tagen både för husbohde och häst, Först skulle Evald bort till nyod= lingen och; gräva på avloppskanalen ett bete och sedan. skulle det höst-« plöjas på "de små "steniga åkerlap: parna "resten av dagen. : Jojo, måntra," en fattig. småbru- kare får inte ligga på latsidan om det skall gå ihop, med livet nödtorft; " Evald var borta vid sin myrod- ling redan i själva ' gryningen, Så tog han yxan och spaden och klätti "rade ner: i dén breda och djupa kanalen. plaskade 'omkring . benen, men de klumpiga gummistövlarna skyddade bra. Ett litet stycke från diket stod " en'så kallad jätte, vilken i den täta dimman såg ut som en klockstapel. Den hade Evald att' dre upp stub: bar och stenar -med ur gyttjan och boil där var sannerligen gott om bå dadera. Det stod en ljusbåge | i ös- ter genom dimman och dagen bör= jade klarna, : . Evald slängde upp det ena spad- lasset ryed 'dyjord efter det andra på vallkanten och hade snart fått sin 'seniga kropp uppmjukad till den nya arbetsdagen. Nu var solen uppe en brå bit, men dimman stod ännu så tät över myrodlingen att man inte kunde se femtio meter framåt. + sid... «Då klövs plötsligt "stillheten av - ett "brakande skott uppe i storsko- gen på andra sidan myren.. Evald " höll upp med spaden och ställde , sig att lyssna. ' — Jaså minsann, tänkte han, jaktherrarna från stan är redan i: farten. Nu fick: dom : väl en .utå mina havretjuvar iger, men vad får en annan stackare, En får ald- rig så mycket som se röken av én älg. ; Men vad nu "a Evald koxade uppåt luften. Det "hade brummat till rakt över huvudet på honom som om en stor humla surrat förbi. Och i samma ögonblickk small det uppe i skogen. Evald stod och stirrade ut i dim- »'man, då det smaskade till i vallen alldeles intill huvudet på honom. Dyn sprutade rakt i ansiktet på ho- nom av nedslaget från kulan, så " Dyvatten tjafsade och I i örkades plöstligt av, en jättelik kropp, / då en älgtjur försökte ta hoppet över till andra sidan kana- len. Men krafterna var försvagade av tvenne kulträffar, de långa bak- benen grävde sig in i vallen, krop- pen rullade över 'och slog pladask ner i det djupa diket. " ” Evald hann nätt och jämt kasta sig åt sidan för att undgå att bli levande bagravd under älgkroppen. Och nu stod san där och, stirrade häpen och andfådd på” "den käm- pande kolossen i diket. Djuret låg på rygg med huvudet åt hans håll och yxan var inom räckhåll. Ett par tre kraftiga slag i nacken och den stora älgtjuren slutade att röra sig mer!1 Allt” detta "hade kommit" över" rE- vald fortare & än man hinner berätta det, och först nu fick han tid att sanså sig en smula. Han" klättrade ipp.ur diket och då märkte han att en stor trädrot, som låg på vallen alldeles intill där han stått för ett par minuter sedan, var "splittrad". av en kula! . , : Just nu uppenbarade sig: fyra fi- gurer ur bdimman' och kom” fram till .valplatsen; Det var älgskyttarna från staden.” REN ”— Jaså, den stöp här, sade en av dem, Det var en förbaskad otur, : ” Men ' nu. "blev. skogsbonden På Loåsen arg på. "allvar, "5 —Jo; den stöp här, må herrarna tro, sade han, Å dä. va en förgrym- mad tur för mej, att inte dä va ja som sti i stället. . - Han p kade” på "den Spliftrade stubben” och bes för dem hur nära ögat 'det var : De fyra jägarna Vv plöstligt helt tysta och allvarsamina och tit- 'tade menande på varandra. De fick hrått att” ursäkta sig och förklara- de. attt de naturligtvis inte hade några anspråk på älgen; De undra- de bara hur Evald skulle få upp den” tien ur kanalen. VS och pekade på "sin domkraft. . "Han: + Saxade fram? stubbrytaren d placerat” iden” grova kättingen ba- om frambenen ' pi älgen. Och så vär det bara att "veva och dra. Om en stund låg. den, stora, älgtjuren yppe på det törra och Evald kunde få fram "kniven och tappa bort blo- fyra jäktherarana åt sitt håll me- dan' Evald hastade åt 'sitt för att hänjta Bj jälp c 'och don för att forsla em sä ' oväntade byte. | Efter "en: älgjaktssäsong går det många, historier,. både lyckade och tråkiga, "Evald på Loåsen var med om: en av de mera . vanliga och lyckliga; fast” det hängde på ett hår, att den kunde” blivit en av de mest tråkiga. . det. ur den. Då. avlägsnade 'sig de uu | OSAPBAT ATT ÖVERVINNA GUD Berättelsen om den kananeiska kvinnan är berättelsen om' en människa, som övervann Gud. Med sin kärleks lidelse och med sin böns brinnande enträgenhet övervann hon Jesu tveksamhet. Det är berättelsen om den käm- pande tron, som iblir den seg-. rande tron. - N en En annan berättelse "a ar - min : Bibel stiger fram i mitt minne. Det är den egenartades berättel- sen i den Första Moseboken om ' Jakobs nattliga tvekamp med den ökände wid 'Jabboks wad. Det van en hård kamp. ' Den främmande ' kom 'där i natt- mörkret: som en fiende. när . Jakob, ännu flämtande : av den hårda kampen, ser in i den främmandes anletsdrag anar han på ett egenartat sätt, att denne okände främling med de hårda dragen och 'de hårda tagen dock släpper Jakob inte sitt tag om honom; Han håller honom tast i kampen: Som ett trött fläm- tande kommer hans ord: ”Jag du wälsignar mig”. Då välsigna- de hön honom där, ve ”Håns ”anletsdrag. woro så gåt- fällå. Hans tag, så hårda, Hans: slag 'så tunga. "Men: han hade”: makten satt wälsigna. — Vi gör ofta Gud så liten.; Han "blir OSS, "Haris 'anletsdrag blir. da: När han vidrör en smekning. Så hårdnar” livet, Dess slag bli svåra, 'Förvillade se wi oss om, efter: Gud.y Vår. hemmagjorde” Gud z "försvinner. . Då kan - allt vackla. Vå omkull” i sormen, Nakna” "och" huttrande' stå vi där. "Slagtn för- lam Vi bli små. ” ola är förutsättningen: skall bli stor. När vårt. självförtroende pressas ner under nollpunkten 'födes hos oss vissheten, att vi inte kunna leva utan Gud. Ur den vissheten sti- ger Jbönen, inte "som en wane-: mässig yttring av wårt fromhets-, liv, utan "gom. ett. nödrop, : söm «- en'drunknandes hand, som bara söker något att fatta tag 1, som söker””iGud. ”Vem har jag i himmelen "utom - dig! Och , när jag "har dig, frågar jag ' efter intet på jorden. Om” än "min | kropp och själ, Försmi Ikta, så är dock" Gud "mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen”. Detta är den kämpande trons melodi. Ur den födes den segrande trons ! segersång. Det är. att övervinna Gud. > Att övervinna > Gud? "Kan vi det? Nej, det var-ju Gud söm övenvann oss, Den segrande tron finns” bära där Gud övervunnit ” ändan g vann--Jesu . tveksamhet att gå utanför ramen" för den kallelse han kände sig 'ha till sitt” eget - det något annat som sker. Mer och "mer växer under "denna underliga tvekamp mellan kwvin-" nan och Jesus den /'wissheten” . (fram hos Kennert att han verk-: vingi Det var vintertid, precis som nu, 'skillnaden vär bara att snön det året vältrade sig över land- skapet i väldiga mängder. - Det före, men trots 'detta hade jag inte plockat fram mina ”plank” ur källargömmorna; utan de: stod där nere och samlade spin- delväv och. väldiga Jager. med damm. : Jag, född och uppväxt got länning, , bodde ännu kvar på gutaön det året. Där, liksom an- norstädes, skulle det anordnas DM i skidstafett 3x10 km. En förening hade anmält två lag, men lyckades bara skrapa ihop fem :man och "för att få tag på en sjätte, kom man och frågade mig. om jag kände någon som ey. skulle kunna åka 10 km, Hur det hu var så kom jag att näm- na, att jag en gång varit med på SM i skidorientering och placerat mig 26:a. Det avgjorde saken. Jag skulle bli startman i andralaget, en uppgift som jag var övertygad om att klåra av. Frågan var bara om jag skulle bli slagen av någon, för trots att var ett gnistrande härligt skid-|- ta iga spår jag inte stått på skidor den'vin- tern, litade jag på att jag fort- farande -hade krafter. kvar från SM-vintern, : : Vi radades upp på startlinjen, ett tiotal löpare och jag. 50 me- ter. bakom . oss startade junio- rerna, detta för att de inte skul. le vara ivägen för oss ”storfrä- sare”.. Jag smidde väldiga pla- ner om. att omedelbart sticka fram i ledningen och å la Six- ten "Jernberg köra hårt från början.: Det blev en väldig rusning i starten och jag tog i så stavar- na bågnade. Ett tiotal meter höll jag jämna skidor med de övriga, men konstaterade sedan till min förvåning, att jag sackade efter och när alla startspåren förena- de sig till ett låg jag näst sist, men det.skulle bara vara en tidsfråga innan jag åkt förbide övriga, resonerade jag för mig själv och kände att ryggen re- dan började värka. : Jag förunnades aldrig glädjen att ropa” ”Ur spår”, för snart hade även siste man kört om sla t mig. Fegt gjort. Då jag tyckte Mr oa a , sr + a N . , ND Jr IA AAA BA NA br ARS VANA BLA AA DAD AMMA Itt BLA KAN AADAA DR SRA MANA DAD MA NARAAD RAMADAN Hans : livtag som var törlamande. Men ; har makten att wvälsigna. Så; släpper "dig. icke, med: mindre | r” lilla idylltro blåser ,;» folk, som gick där på villsam-" ma wägar.: Men "under ytan är' Av kyrkoherde ERIK BEIJER, Vänge, visby stift." ligen är den' som kan hjälpa. Just inför hans avvisande 'håll-' ning ser 'hon 'klar' sin egen hjälplöshet. Hopplöshetens mör- ka avgrund öppnar sig för hen- - Med desto 'större "lidelse mäste hon på avgrundens brant sträcka sig efter den hand som kan hjälpa. Det är- denna nöd den tro "växer fram, som segrar. Som har Jesu ord om sig att dén är stor. Vad vardet som. skedde? Kwinnan övervann Gud.' i : Javäl. Men när han på detta egendomliga" sätt blir. besegrad, | då har han segrat. Det är ur Guds seger den "segrande tron springer fram, Vi skall tala ödmjukt - om dessa ting. De kunna synas oss frammande och egenartade un- i; der :vardagsveckornas lugna liv. Men vi skall alla veta, att livet kan bli så tungt och .svårt, att vår kristna tro kan bli ett rop ur djupen. Vi skall weta, att vi, då "kampen för tron kan synas som svårast, kan stå den seg- rande tron närmare vän annars.' .'O giv oss, Herre av den tro; "som sorgerna betvingar, som, lyfter "oss till ljus och. 1. - på starka örnevingar, som talar mäktigt. till envar . och bär oss under färden, som härlig tröst i tvivlen ' har i ”Provinsialläkaren var kallad på sjukbesök. till en 'gammal gubbe, som bodde ensam i en stuga. När doktorn inträdde i stugan, såg han :genast att där fanns åtskilligt att "anmärka på beträffande det hygi- eniska; Han utbrast förskräckt: — Fy för katten, vad här luktar och ser ut. Här har visst inte varit skurat på minst 10 år, eller har det det? : Gubben” vände” sig ett slag i i sän- gen,. innan han 'stånkade gnällde fram. ett svar: ! 3 — Jaa, si dä kän ja inte svare'så pricist på; ettersom ja inte bott här > själver' mer än i fire år it DEG TILL FASTLANDET ne Ett gotländskt bageri har lyckats komma in på den fastländska mark. naden; en prestation så god som , någon. Ett av öbagerierna sänder t nämligen varje vecka 500 kakdegar på export till ' Stockholm. Det är i nio sorter, mest pepparkaksdeg, som säljs.. För '"husmödrarna i storstan är deget bra, den sätts bara in.i ugnen 'så, har man en. färsk kaka, Gotlännitigarna är stolta över, den märkliga” leveransen. = att det började bli tid för varv- ning, "vi körde: nämligen två varv, talade en skylt om att jag kört” - kilometer: Samtidigt bö jade” det” flåsa i nacken ' på mig och små tvärhandshöga ju- niorer ” smet ' förbi. . Lite respekt skulle man väl kunna begära. Snart hade även . samtliga ju- hiorer vänt, "mig ryggen” och jag var snart ensam och övergiven i den stora skogen... Min med- ”havda pröviant i' form av socker och irussin ”hade en strykande åtgång, men inte blev krafterna bakom stavarna bättre för: det. En liten uppförsbacke i. form av |" ;en ett par meter hög. kulle höll på "att bli min död. Kraftlös i armarna som jag var, kunde jag inte med ett 'glatt leende sprin- ga uppför backen,” utan "istället segade jag mig sakta en, meter i taget,. halkade tillbaka nästan "lika : mycket" och mådde i det stora hela väldigt illa; Jag hade , använt . min: : egen uppfunna skidvalla ”Halka lätt”, men tyd- ligt var att jag lagt på den fel, för glidet baklänges var, betyd- ligt bättre” "än framåt. ' "Varvningen "blev en enda mardröm. Aldrig förr i den got- ländska 'Skidhistorien har det varit" så många åskådare och mellan täta åskådarled försökte jag göra. mig så omärkt som möjligt och 'det var minsann iri- te så lätt med mina 186 cm i strumplästen och gelé i knävec- ken. Jag kan ännu, när jag hör talas om 'eHer ser snö, höra hur skratt- och applådåskorna gal- lopperar på trumhinnorna. : Att mera i detalj gå in på si- sta varvet är att ödsla papper, men. så mycket kan berättas, att då vår siste man äntligen kom i mål på sista sträckan, var just prisutdelningen överstökad och det hade så smått börjat skymr ma. Mina skidor står åter i källa- ren .och en gång i framtiden skall jag plocka fram dem och med stolthet i rösten visa upp dem för mina söner, om jag får några vill säga, och berätta att ”med de här skidorna kom pap- pa 26:a på SM”. Sönerna kan då stolt tala om för sina kam- rater: vilken suverän skidåkare pappan en gång varit och det är bara att hoppas att inte någon berättar om ”då pappan åkte skidstafett på samma skidor”. Bison. v EVSVETVTTEETVITEFSTITTTETTIES "VIKTOR LEJON. "för. resten varså vidare, ' mumsande på sina. läppi ” : len. Skog hade tagit upp'en av. Forts. Man kunde också råka s så 4 illa ut att man hamnade" på en plats där det fanns två borgmästare eller två postmästare eller två polismästare, ja det fanns församlingar med två "kyrkoherdar; båda pockade på att vara de ende lagliga ämbetsmän- nen och' varnade överljutt för” att ta någon som helst befattning med usurpatorn; borgarna och bönderna kom med deputationer med långa Ppapersremsor betckta av namn; de protesterade "och ' kautionerade. hyllade och "denuntierade,' och när det stöd två myndiga herrar mitte- mot på torget, med var sin anhäng- arskara och med en överväldigande rikedord på argument, destinktio- ner och anklagelsepunkter, så kun- de det! bli. hett' öm öronen till 'och med för kapten Krumbach, ty. han visste nog, att den ene var en folk- förtryckare och den andre .en he- 'ménade repslagaren, 7 det inte jag:som. träffade” — Nej, men det var du som kastade”, föll Skog in, ”och här är inget krig nu, din ”äppeltyska fähund: » Fången förvred ansiktet, men han. "svarade inte. Viktor tittade på honom, men han kunde inte finna att repslaga- ren såg särskilt bovaktig ut; han var blond och rödlätt och hade en skapparekrans under hakan. Graastens by var det stor gläd- je hös den dansksinnade. att sven= skarna "givit en minnesbeta 'åt de tyska. banditerna, som länge fört ett. skräckregemente; det var till och med tal om en deputation. och tacksamhetsadress, men det avstyr- de: sergeant Nygånd, ”Ni 'kan i stället ge trumslagaren en kappe gravensteiner till färdkost”, före- slog han. Det gav eméllertid anled- ning till att plutonens avmarsch | småstenarna från . marken, ”Det finns likväl en del. tyskar kvar | dem vi satte i kurran”, anmärkte ' Viktor, till freds. » menade” Skog; graasten och 'ger' oss gravensteiner, tyskarna säger grävenstein och: ger oss graasten.” Han höll i var av, presenterna, '— ”Nej, här är ingen ordning”, medgav Vicktor.. Marschen gick i nordväst genom gula i: den klara septemberdagen, den stora svart- och vita boskapen ” stod ännu nte på de saftiga betes.. kunde det löna sig att vara bonde, och i nöddfall kunde man ha det meddelande sergeanten, som hade ' dersman,' men vilken var vilken? Den ene hade fått. sina rutir in- ända ”nere', vid. marken, och : den andre hade fått" sin "kassa beslag- tagen och sin post innehåiien; den ene häde blivit insatt av regerings- kommissionen » iSchleswig och kun- de' inte" avsättas 'av någon annan myndighet, och den andré vägrade öppna” ett brev, där det stod det schleswig-holsteinska sigillet i Iac- ket.” Kapten Krumbach ' fann det betydligt mera "invecklat än maz- urkaturerna, som de vackra frök- nana Risgels lärt honom" i Sön- derborg”= dem hade” han”. blixt- snabbt kaperat; Än en gång hör- jade han undra, om” inte. Somme- lius, och Leijonhufvud. utvalt den bättre delen, ty det här knåpgörat gav inte: mycket för känslan 'och fantasieh, och” att trampa fel kunde likväl bli nog så obehagli " : iktor Lejons del "var ju alltsammans! v onekligen i mycket enklare,'ty han hade "bara att or- dentligt uträtta vad han blev. be- falld att göra; vållade det honom inte så mycket huvudbry; så måste han å andra sidan snart nog med sorg i hjärtat fastställa, att det inte gavs många tillfällen att inlägga några särskilda förtpänster, En av de 'sista soliga och ljumma 'dagarna i September. marscherade hans plu- ton från Graasten, där de legat en vecka och enligt vad: Lans bedyra- Hrumslägaren en mörk kvi de genom" bygatan' och ät tyst- nadssignalen : rulla,” så att der skul- le uppfattas i alla de hus, där Nor- ra skåningarna hade sina nattkvar- ter, så fick han en sten i hi wvudet, så att han, blev' liggande" ”ga- ran, Det; var furir :Skog, som pas- sade upp. den gången han tyckte att, den sista. trumvirveln slutat bra tvärt, tog "Viktor med sig och en lyckta, och :de' hittade "trumålaga- ren medvetslös med ett sår i bak- huvudet, Médan' de" lutade" sig ner över honom, hördes det några duns sar mot marken i trädgården vid sidan t om, och -Skog, som fått fing- rarna röda i trumslagarens: hår, anmärkte torrt: ”Det här är inga gravensteinér, söm faller, Lejon, det är graäasten.” Trumslagaren bar de in i logementsladan, och det var ingen-fara med honom, han kvick- nade snart till;: men samma natt var Skog ute med halvtroppen 'och fick fast i stenkastarna, som legat '|i försåt, det var tyska hantverkar- gesäller från Kiel; eri av dem, som man länge haft: ögonen på, blev häktad som” spion "och skickad till Flensburg med händerna bakbund-' na på ryggen. Viktor band honom, och han gjorde en knut, som han lärt av Monsieur på mäster Kobbs verkstad i Ängelholm; den skavde inte handlovarna; men den var så finurligt lagd, att man inte krängde den avi brådrasket. Den tyske ge- sällen: stod och hånskrattade, men när han sett Viktor hantera repet och ' sedan gjort ett par ryck för att känna efter hur pass säkert han var förvarad, så dog löjet bort, och det. blev Viktors tur att dra på munnen. ”Nej, min gosse”, "sade Viktor, ”det där lilla knepet behö- ver du inte spilla tid på. Du får inte lyckorna uttöjda på denna si- dan Flensburk, och där ger de dig nog en stadigare modell. Nu sitter de löst, men ju mer du tänjer i dem, desto trängre blir de, så jag råder dig att hålla dig stilla” — ”Du er Fanden gale mig Sejlerge- sell”, for det ur tysken. Viktor ba- ra nickade, Så är vi kolleger, me- nade tysken, så bjuder jag på ett glas, "Nej tack”, svarade Viktor, ”jag dricker inte med en sån som ligger i i bakhåll i i mörkret och kas- tar sten på en halvvuxen trum- gare” — ”Så går det till i krig", , Ia wa ot NSEFVEFTIIEVISN slagna och sina äppleträd avsågade - från Graasten blev särdeles festlig; byinvånarna hade rest en äreport, där det lästes ”Tack. för god vakt” på ren svenska, och därunder stod de samlade för att hurra och vifta, och äpplen hade de med sig skäpp- vis, inte bara till trumslagaren u- tan i till varenda kärl i plutonen. Norra skåningar tågade i väg med tornistrarna spända mt till brist- öingsgränsen, så att Lans anmärk- er "Vi går här som. herrgårdskor vd ”mjölkdags, med juver som slä- par på marken.” -— ”Nu' vet , vi i varje fall; :var gravensteineräpple- nä kommer från”, förklarade Skog, men han hade knappt fått ordet ur munnen, förrän det haglade stenar J över plutonen, och vid några 'slån- buskar bakom. dem bröt det ut-en förskräcklig kattmusik, med bölan- den: och jamningar och. hundskall och tyska' okvädinsord.” Stenarna och gjorde ingen skada, att vända och göra jakt på missdådarria löna- de" sig inte," slog sergeanten, fast, ty soldater med fältpackning kan inte springa i kapp med lättbenade var likväl inte större än ”valnöter «Jen karta; där kom folket dem till ; mötes, "de hade blivit wvarskodda - från ,Graasten, bondflickorna hade ;strött blommor på bygatan, danné- : brogen vajade, och. sergeant Ny- gård fann det riktigt att kommen- dera givakt och själv göra honnör för” danska fanan, En och annan marscherade visserligen förbi med vänstra handen om gevärskolven ännu var tornistrarna fulla, och att. met hade ju varit syndigt slöseri; korna slog till klingande" skratt. så gen, togs det upp Den tapre Land< soldat, och Viktor. vände sig. om' var vacker som en dag och hade en liten fin näsa med fräknar på; hon tiden, , och ännu' stod hon" kvar, pojkar; plutonen' marscherade allt- de "inte: beställt" stort mera” än att | skaka på: äppleträden; 1 men V det vari nu i alla] fall 'én. överdrift, ty” när | "Stenbocken; 2 21 dec - 5 I det ekonomiska och det som rör arbetet har Ni tur den här veckan, Känner Ni Er trött och nere skall Ni ta det: litet lugna- re, annars är '.det risk för en kännbar reaktion: senare.” Ett tråkigt meddelande är i antå- gande, men” allting "reder ut” sig så småningom, ma Ni måste. sköta' Er: hälsa bätt- re, -annars kan Ni inte klara den arbetsamma tid som ligger framför Er. Akta Er för att läg-" ga Er näsa i blöt i angelägenhe- ter, som Ni inte -har med att gö- ra. Oväntat och glädjande :be-, sked i en hjärteangelägenhet är i antågande. t . | Vattumannen” 20 jan—17 febr.: 3 ' En av .Edra hemligaste” för- hoppningar ser ut att gå i upp- fyllelseé; ..Ni kommer att vara mycket ute i svängen och göra stor lycka. Men försök lägga band på känslorna, annars kan Ni råka hamna i en nog så pe- nibel situation. Fiskarna 18 febr —20 mars: "Tiden. ligger bättre till för praktiska sysselsättningar än för teoretiska. Pröva Er själv och Edra krafter. och Ni kommer att nå ett utmärkt resultat,. som ger både pengar och beröm.' Över- raskningar av olika slag — även på det romintiska planet — föl- jer i spåren. "Oxen 21 april 20 maj: Ni råkar in i ett sällskapsliv av. stora mått. Det blir besök, bjudningar, fester och' varjehan- da upptåg, som upptar det me- sta av Er fritid. I slutet av vec- kan har Ni'en turperiod, då det mesta går Er.väl' i händer, Tvillingarna 21. maj—20 juni: Ni har fått ny, frisk vind i seglen och nu gäller det bara att hålla rätt kurs. Någon vän- tar på Er telefonpåringning eller Ert svar. En händelse 'som för Er kan bli en stor seger inträf- far en av dagarna. Vårförälskel- se i antågande.” "Kräftan 21 juni-21 juli: i Intressanta händelser avlöser Have få Väduren 2 mars—-20 "april: | , seenden , en centralfigur i um- emellertid kan, ' klara .. genom te. onödan. ' dem själv. Ni kan snart behöva : Lejonet 22 ar augusti för allt bör veckan. gå i. spar- samheteng anda. Mot slutet av ta Er bara för spel! ' Jungfrun 22 aug—21 sept.: Ett meddelande , av överras- kande slag når Er under 'vec- Er partner att göra. Ni får då kan bli fördelaktigt för Er båda. Var bara och uppgörelser. Vågen 22 söpt.—-22 okt: Låt inte Er häftiga iver att komma framåt och uppåt hindra Stjärnorna ' är ekonomiska skapsmänniska. gynnsamma . för eventuella mötgångar med gott humör. "Skorpionen 23 okt. —21 nov.: " Ni måste försöka tygla Eri pulsivitet, som annårs kan brin- ga Er i ”besvärligheter: Akta Er ' för att vara generös med löften, annars kan det bli tråkigheter där också. "Någon kommer vatt tala Er till rätta, men det har Ni ärligen förtjänat. Lyssna 6 och lär! - : Kd Skytten 22 növa20 dec ” Den senasté tidens ofur, sjuk- dom” och andra tråkigheter får nu” ge plats för ett liv under lyckligare förutsättningar. dag bör Ni se upp med allt och alla. Det kan afnärs'bli trassök tsjuka — den kan åstad- komma svår och obtlig skada markerna, och Lans tyckte, att här - bra som ko. Man kom. genom byar, , Tornböll "och. Feldsted hette. .de, .:>. och den högra stramt vid sidan,” men med ,ett äpple i munnen, ty på Ljungbyhed skulle : förbimar= '' schen inte' ha "blivit ' godgänd, men i sergeanten blundade, : bönderna ou . Tonrböll tog ingen anstöt, och flie, = och svängde mössan — i det sista” huset i Tornböll hade det stått en" flicka på trappan, och .vinkat, hon: >: gängeslivet. Veckan' bjuder ock= " så på en. del motigheter, som Ni. : - Ett. råd: låna: inte ut pengar i : Var försiktig! Veckån bjuder", . . på en hel del fallgropar. Fram=" veckan dimper det 'ned pengar från ett oväntat håll och Ni kan' ' planera en hel del trevligt. Ak- kan. Eventuellt kan det ha med : gemensamt fatta ett beslut, som Er från att vara en trevlig säll-' "Tis « här på platsen, de räckte inte med ; | ”man kan inte göra alla. — Men löjligt är det", SN ”danskarna. säger , låta en halväten frukt falla i i dame ' ee fort det blev formering' till tåg i-- Fra hade följt Viktor med blicken hela: - ' Prenumerera på LT ne | varandra och Ni blir i i flera av- ' målmedvetenhet och hårt. arbe= ev försiktig med avtal SS transaktioner och för spel. .Ta .' Akta Er för att falla offer för. , ARA AnAm sn AAA AAA LA da nå a Anf AMRA idkkrsrntng RA NIRADAAN Brälliapntt Bndee
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.