rv 3 YYYYTYTYY FET PYTT a Yyv verYereyrevYyvTYFYV Y"yrvveevevevYteVTETEFEFYYYVV vevrvervevvyvrreYevereveverYyryreYFYFEYTYVEVVT vyYrvevevyyryvrvYvYTYYYY TY vyryryvervv ' " Lördagen. "den", 1 ot 1961 " Torkel läder och hans' unga ” hustru :stod ute på gårdsplanen : en söndagsmorgon. i den. flödan- de vårsolen och såg halvt roade och 'hålvt förargade på medan ett' par . "stora tuppar slogs, så > fjädrarna rök om "dem, Den ene var en spänstigt vit Leghorns-, tupp med lysande kam och gula ben med kraftiga- sporrar. Han "var av ädel ras'och' förde sig som 'en stolt riddare. Den andre blandad : härstamning, "men inte mindre. praktfull för det; Hans . fjäderskrud prunkade i alla 2oA tegnbågens färger från ”glänsan: N -de svart. till. gyllene. broris' och svått: att ” åv de båda 'tuppärna; som” var vackrast. I Torkel” Ivarsson” stod med pipan i munnen' 'och bet traktadé . det 7” vilda" slagsmålet med stort intressé, då hans hust- ru. med ens bröt, ”tystnaden:'” 2 — Hör du Torkel, om vi 16 "slakta en av tupparna” till "påsk, Doré gör ju i alla fall ing- (enting annat än slåss från mor- 'gort till kväll och till sist - slår > dom väl ihjäl” varandra. Torkel grymtade" 'något ötyd- - ligt till: svar medan + han drog N one bloss Ur: pipan.; Han och andrä i allt; Ännu hade det: inté varit någrå. allvarsaminare tvis? tigheter dem: "emellan, "men. de hade'' liksom försökt att pejla varandras 'sinhen litet smått "då . och då. Små försiktiga" förpost- |-. " fäktningar om vem, som en' gång skulle . bestämma; var skåpet ' skulle stå: Torkel” var eri slugn ': och sansad man; men "hat; var van att göra. sin: vilja gällande på "gården " sedan” ;;länge.'. Han : hade: gift sig "med Svåa' därför att han” tyckte” öm” höänne : och inte med” tanke på: ekonomien Och flickan: förde ingen vidare hemgift med slet i. böt, så. I den - av gården: vida' "överlägsen. Men på den" saken "håde”de"aldrig » funderat" så läge kärleken vår . ny och överskylaride. Och nu - var ju i varje fall hustrun jämn- "ställ med/ honom, Men det var > i 'alla fall: som dm: dé "båda två gått och ;väntat på ett: tillfälle "att utröna vem som skulle ha ».den, egentliga makten i huset on gång. Svea var en smula: härsk- lysten av' sig och inte. så "envis, det hade 'nog Torkel m: kt många ' "gånger. ' Men "ännu så länge drog han sig för att låta sin vilja kommaä-till rätten: Det brådskade ju inte att ta det her- raväldet över huset, 'som han re- dän visste” sig ' äga. förut, "Och då, skulle" nog Svea så Sstnåning- orm förstå det också, mente har, Fast egentligen' var han 'nog'en smula osäker inom sig själv hur det skulle" går i '— Nå, sade Svea”. "stunds paus, medan de stod 'och betraktade, de båda stridstuppar- | na; Tycker du inte att vi ska . nacka en av dom där till påsk? "Va ska. vi med två tuppar att I görd, för resten? . . — Jo, gärna för mej, svarade Torkel lugnt i det han förstrött ”sög på pipan, '. " '— Ja, men vi: tar då inte min "tupp ,sade Svea med 'fruntim? - mers vanliga tanklösa logik. Tor= - kel'såg på henne och: skrattade. — Jaså, inte din, ja, då är . ju saken "redan avgjord, sade han - litet ironiskt.' SS Det var så, att när Elvira flyt- tade till Torkel Ivarsson, så ha- "de hon med den andra lilla hem- giften även fört med sig den - granna, mångfärgade jättetuppen och fem dkafärgade hönor. Och hela tiden hade hon betraktat "dessa liksom för sina egna. Hon blev rasande var gång hon såg "den vita rastuppen flyga på den andra, ; fastän -hemtuppen helt "naturligt ansåg” sig . vara .den rätte herren på täppan gent e- mot den inflyttade utbölingen ... " Nu tittade Svea på Torkel och "sade: ' "oc Men du vet väl att -det är den vita tuppen, som ' alltid bör- jar att slåss, så det är hans skull. ' — Tacka för det, svarade Tor- kel lugnt, den vite har ju alla ”dagar varit här, men den andre kom ju som till. på nog. Svea mulnade. : ” st Du menar kanske: att jag "också kom Tiksom till på: nog, sade hon, : - sn var en jättestor, hejare av mera |. v "Torkel skrattade . öch strök henne över armen — Bevare, oss väl, Killa du, s så du ' kan säga. Inte har väl du med dom där: slagskämparna att skaffa. Men för min del tycker jag det är orätt att slakta hem- tuppen, som är av äkta ras ock- så. 'För' resten är .det mer: kött på den andre. : Svea :blev röd i ansiktet och tog i med hetta: — Ja; men jag "vill i "alla fall inte'att vi slaktar min tupp. Han är liksom "ett minne hemifrån. knäckade ur pipan 'mot skoklac- ken? ingen" annan :råd .än' att vi får låta dom leva båda:två. sive — Ja men, envisades hor, då slår ju” den 'usligen snart ihjäl min: granna tupp i alla fall. Den slåss ju söm en riktig mordängel. Se' bara, nu" hugger han honom rakt i strupen! : - Svea nappade: åt. äg en käpp 'på vedbacken .och sprang: bort och dängde- till den vita tuppen -tvärs över ryggen så denne tum- |m lade omkull och blev kiggånde en I sjö lång stund. . nen och bet hårt i pipskaftet; "Det är inte rent spel det jag, sade hon andfådd. "Men. jag vill:det inte och j jag har väl ock- så något att säga till. örå vet jag. Torkel stod. där så -lugn' och trygg och såg allvarsamt på hen- ne. Det vår liksom" han kände på! sig att den: här tuppfäkt- ningen skulle bli ett. avgörande för" derh själva i framtiden, Och hans medfödda,'lugna och' trygga husbondevälde kanske" stod på spel. En: "riktig : karl "ska”våra gm "tänkte" hi engång fått övertaget så 'behål- ler hon det också i framtiden; . sig, ruskade litet på sig och 1o- made snopen av från stridsplat-|; sen. Den” mångfärgade stod stolt karna. Svea ljusnade. ' ';— Där ser du, såde hon” små-, Ieende; att; den vita. fick: stryck herre på "täppan, så' i slaktar; vi ”u2 Ja, men; det var rent ' spel,” "återtog Torkel. Det var ju' du; som avgjorde striden genom att ae den vita tuppen. Och "rent spel” "skä” det vara i ler; fä. Torkels "röst. va och 'allvarsam- nu. KA "i Du menar alltså att vi inté ska slakta :den'; vita till” påsk? sade hor med dårrande röst. .— Ja, det menär jag: Svea - gav till "ett slitet kort; uppstudsigt skratt. SVE får väl se,.sade hon och knyckte på nacken, varpå hon snurrande runt och satte i väg med , hastiga steg in'i'stugan: "Torkel stod kvar på gården, i solskenet och bet energiskt i pip” skaftet. Han -häåde eå obehaglig förnimmelse ". av . osäkerhet i kroppen, som han. aldrig känt förr, en förnimmelse av att hans frihet och självständighet var i fara... , TT Torkel Ivarsson och hans hust- ru talare inte ett ord vidare med varandra den. dagen. Det låg en ,dov och tryckande oro och spänning i luften... "Men på måndagsmorgonen, när de som” vanligt: följdes åt ner åt ladugården och kom 'in, stånnade båda två tysta och häp- na och' bara tittade. Mitt få ladugårdsgolvet låg den stora, mångfärgade tuppen död! Ett stycke ifrån stod den vitå, tup- pen, blodig: och: illa' tilltygad men kavat och stolt. Torkel tit- tade i smyg på sin hustru. .—' Åh, hade han med en liten befriande : suck. ” Så strök han henne varsamt över armen och sade: « : — Det här var ju iråkigt, Svea lila, men: bäst som sker. Nu slipper ju vi bråka. om den här bagatellen mer. . Svea tvärvände i "dörren "och gick in igen utan” et ord, ' När N "AV kontraktsprosten. OLOF Mörk, Stora Hatzie SS var på Påskd a Matt. 16: 1-8, U Ito. AH n över d sant Från Betlehem, där Gud blev : "Och när vi själva ibland bä” man, över. Golgata, där förso- var inför tanker på den långa ningen, skedde, har nu kyrkan” resån'och ebt'och annat påmint å sitt heliga år fört oss fram till: ner oss om, att vi här icke hava, graven, i: den stilla örtagården; någon varaktig stad, då- vilja vi där "Han. framträdde i glans, göra som vår "Herre Jesus gjor- påskdagen, då segern var Hans”. de, vi vilja befalla oss.i den > Och" där vill” vi stanna 'med himmelske Faderns händer och bävarde glädje för att med hela minnas" vår uppståndne Frälsa- Guds "kyrka" i "ljuset av' Guds "res örd:” "Jag Jevef I I skolén Ord . betralsta ”uppståndelsens ock: levat nt d — Hm; brummade. Torkel och |å Sr Nå Bära. : fromma” Ckvinaor; som. sord jag ännu icke" sett. Lär” mig "| hållit . ut i hedersvalkten: kring ' inse,” "att för. Dig "kan: det icke > kommo! okunniga om "vara . svårare att skapa män- "Käre ”himmels e ; Fader! Fijä mig” förstå, att noga taget är "Skapelsen, som” jag ser, fika begriplig ” söm | uppståndelsen, Då vet jag "sannerligen |" > Torkel rynkadé ihop ögonbry= | nu.” sig ihjäl honom,” "det: begriper vår det- under, som skett; i tidiga: viiskan 'andra” gången än första "till graven.' för" att gången, Ty för, Dig Herre, kan vars "kropp. . Men" '— ju irigenting. vara omöjligt. 5 ir. tom och där i den "Så fira vi med gott' behag ' | tomma graven möttes de av det : Vår Påskhögtid och 'sjunga?” första ;vittnesbördet. om "Kristi Pris vare Gud för” nådens dag, | Bi sein möta" vi ofta dessa : Kristås lever, ingen nöd sändebud” "från" den himmelska : "Och "ingen synd Ho ovcss . fvärlden.:: De” träda - fram, . där Bj heller död Nu kän” 088 mer oe Guds ., . majestät "och " hänlighe bliva uppenbara, Herren Kristus hade redan lämnat. sitt vilorum, het att. visa mer än "Mestocka : 16: konfirmation. komm = Nyqvist, Hinneryd 1 18 helginåls n, M M PÅSKDAGEN : lät sig sidröras. men: 1 ändå Laholm: 10- hgm : kh: Håkansson. ” it icke som förr, Han til "iSkogaby: 13.30 ham kh. Håkansson. "uden andra" världens Män D hem. mnvg mr rjung. Han bodde icke i Kapernaum feta. RS PVE Sjung, Mestocka 20 hgm m hvg komm eller” någön "annanstans," så. att ' Nyqvist. de-kunde komma till sina 'vän-. Knäred 10.30 "hgm kor Eriksson. både" ättvis och ' snäll; och god äv imot sin hustru, men han bör inte låta henne. ita herraväldet” ifrån --Den vita, tuppen. hade nu rest = Vi kvar och gol så det ekade.i bags ATS ändå: Och. hu när min tupp blev ka allt; antingen” "det gäller folk” e-) ner; genom stängda . dörrar. Det förgängliga hade ikflätt sig oför- Kristi uppståndelse däri, att hela i och: själ” förhärligades.: griften efter skrifte: ”Hän ur av övernaturlig" inhebörd har” och undrande alldeles som kvin- men fröjdas storligen. Vi förstå, att: OPP. och själ, att det : | ihop, att det förgängliga” "skall: -lärljungarna icke utan: svårighet hade blivit övertygade ' . deles. förvandlade. fruktan för människor. försvann ur deras hjärtan och de vågade. 'vad' som he mr sin 'tro- och sin: Herre: Hela den apostoliska kyr- kans strålande och 'överflödande" trosvisshet är en följd av Friett uppståndelse. . ”Han lever,” skola ”ock; leva?” —- OVi gå från de våras gravar med tunga steg. Vi äro ju män- niskor, - 2 varmt och som sakna varann så” djupt. Låt oss i sorgens och saknadens -stunder icke glömma Herren.- "Jesus och hans upp- ståndelse, så att vi höra Hans röst: Vår vän är icke död. Han sover och 'jag går att väcka ho- nom upp ur" sömnen”. När vi smycka -'våra gravar 'gkola ' vi tänka: ”Detta är icke det sista. Icke i”graven utan på:andra sidan ' graven är det sista.” satt. hon i köket och gråt. Han gick fram till henne och strök henne ömt över "håret. -— Seså, Svea lilla, sade han smeksamt, "Det här är väl ingen- ting att vara ledsen för. Nu ska vi vara gode vänner för fram- tiden.- Vi har haft vår lilla tupp- fäktning :'och sen må det vara slut, ev Svea reste sig, torkade frar- na och"log ett litet sötsurt leen- "de "mot: sin man. Hon förstod undermeningen 'och visste vad hon hade att rätta sig efter. Och i grund: och botten 4 var hon be- : Torkel om" en stund kom efter, dåten. med, det för hon förstod |]. nu att hennes Torkel. var en riktig karl han... . gänglighet. för att tala med Pau-"' Jus.” Enligt "evangelierna bestod Yshy! 9.30 hgm' m nvg 6 kadj Palm- ära HN etyder, att en händelse 3 Tö ägt rum och här stå vi bävande Hinneryd 11 höm a Ändersson, ärld "och "förstå: fög: Laholm, alemkyrkan 11 gdti Lind- tr OCK "det: osynliga , höra "Veinge Tabernaklet 9.30 ssk, u off : Laholm: 10 hgm 5; Larsson, uu. 30 on, "att Flan levde, blevo de all-' Tvivel och > ist för att för andra - iom älska warann så ' Hishult 10 ssk, 13.30 ham” kh Gus- tafsor. ; änneslöv 13. 30 hem” kadj Palm gren, > gren. Våxtorp 43. 30 ham" kh Hallind. barnen deltar i hgm, ” Östra Karup 13. hgm' kh lung > man? iamoslöv JO: Onners; Adahl, «+ kyrkokören, ' Offer till Sjömans- +» vården, > Markaryds. ström. Insaml. Hill 'SaU. 17.30 GK: ishult Betania 19 pred Lindström. ”Insaml till SBUF. : , Torsd : möte. "Lindström. Insaml t SBUF. ;. Onsd 27.30 : Flickklubben, :Torsd 119.30 bibelcirkel. Fred 14.30 bibel- ben. Gen-Trön. 17.30 Pojkklub- ben, - : ANNANDAG PÄSK : a VIK Forts, Det var nog” inte säden, ufan boskapen, som var hu- vudsaken, för "bönderna här: krea- turen var av en fetare och krafti- : gare, ras än därhemma, ' det hade :Charlotte Kuhr haft rätt i, och i 'stora' drifter skickades de' söder ut för att utspisa: den stora staden ' Hamburg, Inte, lätt att vara 'vakte-' pojke på vintern här ute i marsks länderna, tänkte Viktor, I här ä är kal- lare och fuktigare och ödsligare än : i Bjäre härad. Han: såg ut över det ' Ip, askgrå och vita havet, "det" fanns :. inte en blå ton i det, det regnade inte, men ansiktet blev drypanide vått” ändå, och klädet'i i rocken täck- tes av små silverpärlor. Viktor blev ödslig och herhsk till. mods, molnen jagade varandra över himlen, i de låga bondgårdarna' gnällde väder- flöjlarna ; av trä, brunnsvingslarna vajade för vinden". Kr Och här ute: vid” den rö str anden, det, tommi havet, sa där T0 "blicken inte finn "något. att. vid, - mötte - Viktor" Lejon sitt” öde, + Visserligen kom man snart nog tillbaka till Lögumkloster, men det 'dröjde inte länge, förrän” han blev sees Av Fredrik Böök > Henan JON. något högre än att få umgås med" för, Det! gälla nämligen att aå sig i tal med Böntlerna på gårdarna; ' de skrivelser och officiella förfråg-.- ningar, som Viktor drog upp ur fickan, så snart han kom innanför de: vackert snidade grindstolparna, oo var endast svepskäl, och det verk= ; liga ärendet var av annan art... i/ "I Aabenraa håde det nämligen, redan" då. Norra' skåningarna var. . förlagda där, funnits en: doktor 7 - Mordhorst, som inte eftertråktade ar - bataljonens "officerare; och” "bjuda" ' dem på. gille; "vad han" egentligen / hade för syften förblev "dunkelt, och: man höll honom på avstånd. När Livgrenadjärerna kommit ' till Aabenraa på nyår, hade” han visst. lyckats” bättre med dem och. fått sänd på patrulltjänst i "marsklän- derna med särskilda uppdrag, som förde honom till många av gårdar- na-vid havet — de låg på backar uppbyggda med konst, vilka skulle frälsa dem från vårens vattenflo- Md Kognesceringar, därför att han för- der och höstens översvämningar. Viktor : blev utvald till dessa re- stod befolkningens språk en smula bättre än kamraterna — "det hade ' han, också Charlotte Kuhr att tacka Är det svårt” a : + "Frågan. ställs av Tid: 20, "sidor. och handlar om mjölk: produktion, kommunala ', frågor, i lantmannaskolornas "kurser, "konst «| På landsbygden” mim” : Om det är svårt att vara bonde svaras 'inte på” i' mumret. Däremot sägs det att om man skaffar. kun- . | skaper. blir. det lättare. Det” sägs «ofta att man tycker att allting var enklare förr i tiden och att det är svåråre att i våra dagar göra något nytt. eller bra..”Vad skall mån uppfinna”; sade stollen, t ”allt: är ju uppfunnet ' redan”, . :'Den där uppfattningen, beror i på, säger man i: Pagana, att gången tids frågor ser vi med facit i hän- den. > Nutidens' problem ; måste ' vi : lösa utan- att veta > svaret på rågo |hans personlighet ' med. kropp. Hasslöv 9.30 hem. kh' Hallind ssk- Nd Åt skriften” Pa” i gana från Hammenhög, som, utges | från lantmannaskolan” där. skriftens' första nummer för året; som” just' har: "utkommit, "omfattar 4 "vara: "bonde? : ”miäskriften har rätt. När "proble- men dyker uppi Jivet är de alltid svåra, ' När man ser deni efteråt är de alltid lätta; ty då vet 'man ju hur det var och hur det gick. "+ ; Konst på landsbygd heter en ar- tikel av en: ung österlenskonstnär, Ola Billgren. Ordet Österlen är det sammanfattande namnet på den bygd där Hammenhög är ett cen- Utrum, Det är den södra fliken äv Kristianstads län. Artikeln presen- terar konstnärsförlaget Artesa, som har till uppgift bl.a. att publicera Österlensgruppén : av uu övande konstnärer... ae . OK mala tankar i att man pläderar , för. ganska stora kommunala enheter på landsbyg- den, Man vill också äntligen ha slut på kivet mellan olika delar inom samma bygd. , Lantbrukselever ' vill tidskriften att ungdomen skall bli under några somrar för att skaffa sig den prak- ac ”misd sl ki 18. 20 ”missionskr i förs-salen.' i Veinge 13 hgm' komm. INyqvisk, Tjärby. 10 hgm komm" Nyqvist. = Mestocka 10 hgm. kh Ljung, Knäred 10.30 :hgm: kpr Eriksso; : | Hishult: 10 hgm kh Gustafson." : . Björkebergs skola” uu 'gdtj kh Gus- tafson, Ränneslöv 9.30 heni- kh” Sjöholm. Ysby 13.30 hgm kh Sjöholm, ' Våxtorp 9.30 hgm' kadj. Palmgren, Ina 1 - ho asslöv . 13.30 gm kadj Palmgren: Östra. Karup 10 hgm kh Fiungman, Onsd 5. kyrkobr. " 7 Skiummeslöv > 13: hgm kh” - man; Onsd 5 kyrkobr.:: : Båstad 14 hgm padj.: Tords 19 Jr kobr i V Karups, förs-hem, tio- "Yårsjubileum., + Eldsberga 10 hgm kh Adahl: Tönnersjö 13.30 hga kh Adaåhl. Hinneryd 11; påskgdtj för barn o ' familjer» kh' Andersson: 15: pred hos Erik Jönsson, Hult; Torsd 19) ; kyrki flickringen hos' Mona, Lisa « Karlsson," Vivljunga. : Markaryds kyrka: Högmä sa sa 11 kk Lindstam. > 4 " | tiska utbildning på vilken skolor- nas 'olika former” av 'vinterkurser skall kunna bygga. För att under- lätta för jordbrukare och. ungdomar att nå varandra -har: man . ställt "i ordning ett par. blanketter, . På. den éna. kan. jordbrukaren? ipresentera sin gård och vad. han i vrigt bju- der eleven och kräver av" honom. Den andra blanketten är avsedd för eleven. Avsikten är att rektor. för: där” han är; den latmannaskola, känd, skall ange sitt omdöme om eleven. Därmed blir det mer klart än hitills vad som ges och fås i dessa elevsammanhang:. De blan= ketterna fyller ett behov, > > ” Skall vi sätta jordbruket ' på aka tier är 'en fråga, som varit aktuell i" deklarationstidevarvet. "Svaret i dem att prata bredvid 'Tnunnen; , men då hade det också blivit klart, att han i hemlighet hetsade' mot > ockupationsarmén i de: schleswig=" holsteinska bladen - och "hade; si finger med i spelet både v vålds, .dåden och andra: mörksens'. 'gärnin-" . gar. Han blev också anhållen som. 3 spion, men man fick nöja sig med att visa ut' honom, Sedan -hade'- det blivit uppenbart; att han haft ' en'farlig öch förslagen medhjälpare, som förberedde en kupp, med bi-.. stånd ' av. friskarorna, men. denne man fanhs kvar innanför demarkas. tionslinjen, förklädd och gömd nå- gonstans i en bondgård, sannolikt >. ', bland friserna ute i marskländerna; ty. bland" dem hade hån sina an hängare; han var. själv av frisisk". 0 börd från Sylt” och skulle heta Jost Jessen. Det gällde att spåra” upp Ke honom och ta honom Fast, ty hans +.» syndaregister "räckte" mer; än väl ” . för häktning och "dom, Viktor fick läsa beskrivningen på den” "åftersp. nade; han var av medellängd; men undersätsig, han hade: brunt ,hår och bruna ögon, klädedräkten var ingenting att fästa”. sig vid, den byts te han ständigt om, men dé säkras te. kännetecknen bestod i i de. täta ögonbrynen, sammanvuxfia” näsan, och i stamningen, som röjde honom när han talade ivrigt T a benraa 'hade han på sin tid bl både sedd och 'hörd i doktor Mord< horsts. sällskap, men. den. gången - hade 'man inte fått bevisen mot honom och låti. honom lö gällde det att bota skadan, > Viktor gjorde verkligen” "sitt häsa: ta, och hån” kom småningom "runt : till de flesta husen i trakten kring Höjer och ända upp till Brec mynning; för att inte väcka' miss- tankar blev 'det så mrättat, att pas trullernas saämmantättning växlade, -' medan Viktor likväl : alltid. var - stucken in'i klungan. Han hade" -- ögonen. med sig; medan h och värmde sig framför den öppna .- härden, där torvstyckena knåstrade, '' granskade han en för en drängarna, Na som satt runt det stora köksbordet Pagana blir både” ja doch nej och, i eri uppsats redovisas skäl för bå- da svaren, Helst vill dock artikel< författaren. nog säga ja. och skar ,brödet och-sovlet. sönder påsvaravade flata brickor av bokes : : trä; men han upptäckte inte" någon" »I med sammanvuxna ögonbryn, Han - slog sig i språk med knypplepigor= os om. myndighetsålder : och ;' annat .strunt skulle avstå ifrån att.résa till Köpenhamn: tillsammans. med gänget, så tar- du- grufdligt fel, "skriv upp det; srt er Inga vår. så räsande att hon ">> pästan snuSblade över orden och hon drog efter andan i innan nästa kddning kom. = sx 0 Jag ä äri alla fall s snart i tjugo år, och dina förmyndartrix ä är jag så trött på att jag inte orkar mer. ” Hennes knutna händer dunka- : de i skrivbordet bakom vilket; jag :satt och försökte att hålla : våärlig. Jag såg på hennes långa rödlackerade naglar och sanner- "ligen om jag hade lust att kom: ma i närmare kontakt med dem. Jag lade därför allvarliga veck -. harsktade mi " jag svarade: 1 — Inga, du måste förstå att jag har ansvar för dej och inte” kan låta dej husera Precis som du själv har Iust till. Ora du var. å mitt ställe skulle du säkert , .'; I gre hann jag inte" förrän hon avbröt mig. - ' — Skulle jag inte Blanda m hälften så mycket i andras a mej "den .som du; det kan du vara lugn för, din träbock till gubb- strutt, flämtade hon och ' Jag såg hur det. liksom Bnistrade ur hen: mitt ansikte i i så som möjligt och & omständligt innan te - "behärska mig Och c om du inbillar dej. att] Jag, för dom där lagparagraferna | mig all. | SÅ. KAN. DI "I hennes ögon brann. Du store tid, "| ter skulle bli så vacker hade jag ting för att + hindra da. Men det fick jag också sota för.” ” — Ditt odjur, väste hon och en svidande örfil träffade min kind. Hon höjde kanden till "ett nytt slag men jag grep henne snåbbt om handleden och drog henne till mig.” Hon' darrade av: ilska och så vacker hon var. Det hade jag aldrig lagt märke till förut, Men jag hade ju heller ' aldrig tittat närmare på henne, denna jänt- unge som kommit in i mitt hus |- för över tio år sedan och gråtit ut sorgen över 'föräldrarnas död i min famn: Att mina vänners dot- aldrig tänkt på — aldrig sett. Jag. in > längre: Skrattet bubblade frani ur Ein npe, och j kg njordta dee 4 för att tt komma sa frå un ur satt "tyst medan hon 'tev' och :slet 4 a s a NT men jag drog henne bara hårdare mitt liv. bli tomt 'och innehålls- hade intresserat . mig kunde: jag nu inte. förstå. jag glömt att hon fanns.” ; « Våra blickar - möttes- och hon Jag vet inte vad som hände med själv. — Inga, "mumlade i jag älskar dej ju, fast jag inte för- I stått det förrän nu. Käraste, finns det något bopp för mej? tårar och med en -skälvande rö-” relse lade hon sina armar: om- kring min hals och viskade: du givit ett hem. > bara "böjde" mig .ned och kysste kyss. fon - — Ifga, viskade jag, nu reser du väl i inte, säj. 'Hon lo; ömt och tryckte sig hårdare i in min famn och med mot mina svarade hon: — Jo, jag reser, -m mäns mid 2 På bröllopsresa, min famn, | 7” SN Qssie Sandel, " intill mig. Jag förstod med ens: att om hon lämnade mig skulle löst. Att Inga som anförtrotts mig . då jag endast var 23 år gammal ' och just tagit min examen, aldrig ” Det hade varit: Emmy, som. följt mig från mitt: föräldrahem och som alltjämt ' skötte mitt hem, som fått ta vård ' om. henne och som: oftast hade blev med ens stilla i min. famn. oss eller rättare sagt - med mig : Inga, du får inte resa bort ifrån mej. n Jag kan inte stå ut- med det. Jag ;Hennes stora ögon fylldes "med :' — Jag har älskat. dej hela ti - den, men du har aldrig: brytt dej”. om mej. För dej; här jag, bara”; varit en' förgråten jäntunge som + - Jag kunde inte säga något, j jag : hennes tårvita ansikte: och våra läppar möttes till sist i ien andlös : "In galill, sina Jäppar . : en. tillsara - na,: som: satt om kvällarna ' under sina . glaskulor. fyllda" med vatten” ; J och. med flinka fingrar kastade de rasslande' "knyppelpinnarna om vara andra -— den fina spetsens mönster '- höll de mitt i den 'ljusa” fläcken," där vattenkulan samilade lampans ' strålar, De arbetade” för .krämarna so i Tönder, som sålde spetsarna över hela” världen, och munnen gick på . dem i i kapp med” pinnatna,' dräns 7” garna samlades : i knyppelstugan SS med sina tobakspipor, historier bes' rättades och räkneramsor rabblades : | upp, när nålarna flyttådes på rul- len, men på Viktors frågor kom" det sällan några riktiga” svar, och i de gårdar, där man hade goda för bindelser söder "ut och där man kunde väntas "veta: något | om ”Jost Jessen, förstod man dåligt Viktors ' rådbråkade "danska mäle. Värst var det i de frisiska gårdarna” -— de var . lätta att' känna igen; når man kom . in fram mot kvällen, ty' där fanns ' inte en'enda kriyppeldyna, de dry=' ga friserna föraktade knåpögat och +" ville. inte slava för köpniännen i: Tönder —-; ty där” "kunde det hända" + att bönderna” feg som muren, nät den svenska patrullen kom på be- |Sök, de" sade varken god dag eller :' farväl, de; bara nickade 'stumt, 'och u sporde man 'dein 'om'våd det vara + månde, så skakade : de på huvudet ' till tecken at de ingenting "begrep > och ingenting: ville förstå. Lans , kallade" dem för 'nickedockorna' "och svor över deras ”oginhet. Viktor hyste i i alla fall en -viss aktning för det styva folket, fast han kände den ' fier atlighet, . som ” strålade ut från dem; Det var säkert hos dem” som Jost, Jessen hade sin lönnliga gång, men. Viktor fick singet, 'väderkorda -- I
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.