b LÄdötnis FÖRS | + De var ett färgglatt inslag i yrkes- floran, men numera byggs det ju inga järnvägar "mer i vårt land, och då är det inte lätt att bara gå omkring och leva på ett utdött , yrke. Och rallarjobbet får nog be- ”traktas som 'definitivt" slut. : Man har ju till och med gjort.sig be- $vär med aft. filma dem för att bevara typerna som ett dokumen> tariskt bevis för eftervärlden.” ; £ Det, är ändå inte så många år sedan! det skulle byggas en' liten bansträcka - mellan" tvenne" viktiga järnvägslinjer uppe i norra delen av landet, och 'då mötte de gamla rallarna först och främst upp för att få varå med; Det var inalles ett femtontal gamla veteraner, som från alla. landets delar sökte sig dit och erhöll företräde framför de yngre, Det vill säga”att' alla dessa äldre och vana järnvägsbyg- ; De gamla rallarnas ta är förbi. Johan Lust hade föktiskt inte en enda änförvant här i livet, åtmin- stone som han visste om. När han var barn hadé hän haft fosterför- äldrar och längesen var dessa döda. När han nu själv gått all världens väg från ett hårt och stormigt, men ärbart levt liv kunde han som han brukade yttra, ”lägga upp” med ro.' Allt han lämnade efter sig var minnet åv én gammal god och glad och trogen rallarkamrat bland ' det 'gamla gardet: och så pass konfanter, att dét. räckte till en' hederlig begravning .. vetter Stor-Johan skulle begravas i den bocken där han dött — vad kvitta- de det väl inte var en gammal rallare myllades ner. — och folket i det hus i byn, där Johan senast haft sitt logi, hade lovat styra om mäd begravningen. Och: denna be- gravning blev' den' egendomligaste som både präst, "klockare och soc- folk nå åsett....530 st gare , blev: mer ' eller mindre som basar. för de andra” arbetarna. ” + Den dagen, då det första spad- "> taget togs'på den lilla bansträckan, stod det gamla gardet i en trupp "för sig själva närmast .ingehjören. "Och den gruppen var värd ett fo- . tograft,r Gamla'> bistrå;' axelbreda ; "med 'slokt na ”skug<- gande över ansiktén, fulla av ärr efter hundrade slagsmål och redan grånade” i. mustaschgardinerna.' In= ">. gen var: tAdér femtio; snarare tor- de de flestx passerat sextiotalet, men vilka Herkulesgestalter' varde ej' ändå; Varken köld eller 'stra- ” patser,”- vutsvävningar eller vilda la I, granit eller d; namit hade bitit på desa 'gamla jättar, och: nu . var de" ånyo ' beredda ' att ta ett sista nappatag med livet som ral- lare, Innan de definitivt måste läg- , ga upp: När ingenjören satt spaden ” jorden och förklarat arbetet redo att påbörjas, tog de gamla vetet ”ranerna. alla som på kommando av sig slokhattarna och” böjde”som i ” andakt de grånade'och Hnivhaggs tat än, jär sä . MN ens Rälsläggarebasen, Johan! Lust; | känd från: snart sagt: alla landets! Järnvägsbyggdn! vår äldst T läget. » Stor-Johan, undör vilket namn han var mest känd, hade nyss fyllt) 'sextlofem år, men var. ännu en) jätte I både hälsa och krafter. Dug- lig och: plikttrogen i:arbetet. var; han känd överallt, likaväl som han varit den vildaste upptåg och den)” ” mest fruktade i slagsmål och gil= len. Nu, var han mera stadgad' och stillsam, men ännu darrade gänget, ' när han I vredesmod hov upp: sin! dundrande 'dynamitstämma -. liskade , ordning "och ' reda: ' och bland el Det ;var söndag och arbetet vid banbygget låg nere. I bondstugan, varifrån : "begravningståget skulle | utgå, hade man inbjudit alla Stor- Johans gamla kamrater, inalles ett önskat själv innan han' dog. "Tysta och helgdagsklädda; med vaggande gång. "och" ; allvarsamma ' ansikten stugan. I väntan på avfärden; . Det var "inte" långt ' till" kyrkan” och” så tog Bex' av Stor-Johans äldsta och bästa kamrater / kistan: och bår den genom :: byrt's mot .:: kyrkogården, Överallt längs.vägen' och utanför gårdarna stod folk "och tittade på den egendomliga processionen. Och den var också säregen i sitt slag.. : Först männen. med. kistan med vaggande,. jämna steg, ch. bistert dystrå ansikten. "Livets, vilda stor- mar och arbetets hårda. lek håde satt täta märken på "deras gastal= tér; mén ännu vär åe obrutnia män. Efter de bärande Kom så, den lilla truppeki av 'de ändra karmbaterna; lika dystra och tungrodda och enk- 14 inför” dödens" sträva allvar.” ” 3 Ett fritt" och vilt liv” hade: dä levat, och både i arbetet och äveri- tyren” varit vana att leka med: dö- | der, men inför dess. "verklighet och i majestät blev 'de dystra och | grubbl jlander! - Han skulle ner i jorden nu, han, |Stor-Johan,; kamraten: med de tu- sen minnena från” 'årbetsatrapatser toch: glada lag.” MU « En 'gammal, rälsläggare. från Jo- Hans lag gick närmast kistan med en stor krans på armen; Den häde laget samlat ihop till och på sbånt det stod det: -- i ””En sista hälsring från äs i : gamla kamraterna”, . Ur mannarnå.' Den ' jättestora ”gestal- |; ten, de breda skuldrorna, det bis-' tert 'ärriga ansiktet och .de fruk-, tansvärda, $torsläggstunga' nävarna : kunde "inge tespekt . även - åt den” vildaste, rallarbuse än 1.dag. :' Liksom en hel del 'andra gamla rallarveteraner = var. Stor-Johan ogift och ensam här i livet. Något "egentligt hem :' saknade han, inte" heller hade hän. samlat några ägo” delar. "om När sträckan är klar,” lägger man upp, brukade han säga, å scn får vår Herre sköta om stut-!] likviden .. > - Det låg en bister livsfilosofi i de orden, men tämligen betecknande! - för männen av hang yrke, kro ra ” Arbetet: med de lilla bansträc- kan närmade sig sin fullbordan. - Stor-Johan s stod en dag ute på lin-' jen och såg På medan några yngre män skulle lyfta upp en rälsskena från slänten, De fumlade med ske- nan och kunde inte få den. 1 läge, Då blev Stor-Johan arg och sprang främ för alt Hjälpa” dem, 1 — Ur vägen era mjölkhasar, röt har; öch Famtidigt högg han, den lena ändan av- "den tunga rälsen "och tick den med en jättes' styrka upp i knåhöjd. Men just då råkade fhan slinta med ena foten, föll bak. Jänges nedlär slänten och fick hela "rälsen rakt över bröstet. Det hör- des ett otäckt krasande och I nästa vögonblick låg han där med blodet Törsahde ur munnen... ' t På en tralla forslades den gamle . rällaren i hast till det ej långt därifrån belägna sjukhuset, där det tgenåst stod klart för läkaren, att. allt hopp: om räddning var ute. Hela bröstkorgen hade tryckts in och många dagar håde nu inte -Stor-Johan kvar att leva. Den "gamle veteranen hade stupat på in Postiver » Hligt "tal, /som köm -groval. valkiga , den av en väldig detonation .borta "Och så fyllades Harr ner; "Stort Johan, : unter - klockringning roch hedersvakt av Kåtnråterna. Pastorh : höll ett litet tal om ensammå män- hiskor;' som går Bort, ett gehdom- händer alt fumlande söka sig imdt ögonen och axelbreda” skuldror alt skälva en smula under. kavajernå. Och just, som de första .skovlarna mull började att höljarkistan där- nere i jorden, skakades - hela ;nej- ifrån det stora berget vid banbyg- get, Dundret var så starkt att mar- ken skalv under fötterna på den "lilla skåran vid graven och pastorn såg förvånad upp, Men de gamla rallarna "log förstående" och kas« tade" menande - , blickar mot - -vär- andra. i . . Därnere i berget hade, "med in- genjörens samtycke, laddats ' ett väldigt dynamitskott, som en av de ygnre kamratérna fått order”: att antända” vid ett visst klockslag. Det Var Byskedssalulen till Stor- Johan >. Tysta "och allvarsamma tågade männen I det gamla rallarlaget hem Igen efter att hå visat sin kamrat den sista hederstjänsten. Inte myc- ket hade de att säga varandra, dessa grovbarkade, hårda män, men | kanske tänkte de själva så mycket mera. Känslosjunk - var ' nu aldrig något, som legat för deras naturer, och mycket mindre skulle: de velat visa det, StorJohan, kamraten, hade ”Jagt upp”, det var allt: det.- Den sista skenan var lagd och linjen var klar. Han hade byggt färdigt och kommit till ändpunkten, där alla tåg måste stanna. Där fanns ingen vändskiva att snurra runt med 1o- ket, och då så... Nästa avlöningsdag salade kam«- faterda ; det gamla gänget ihop en Penningsumina, i som sedan över- AAA IAAANA NA BAMADAHADNADASMAASAMAAAAA AA MAR "IGlädjens blomster i i jordens mull ack, visst aldrig gro...» . Men därövan för hopp och tro ” blomstra de evigt friska, sl Från en 'blomstersmyckad jord stiger i midsommartid «en lov- sång till alltets skapare. Vart ögat ser, möter det skönhet och behag” Väd örat hör, är ljuvlig? het och harmoni. : Allt "vad sin- nena uppfatta, är. ljust :och -fa- dansfyllda stillhet - till högsom- mardagarnas energimättade vär- me. ' Men ;den högtidsskrudade jordens lovsång blandas med ve- mod. ”Allt kött är hö. Det. blom- strar en tid för att sedan dö”.-I sommarens ' ljuvlighet + blandas skapelseris suckan. Och-om re: blomster. äro sällsynta, blommor ; i-jordens mull," 3 Är. inte detta, vi ha att lära! också av den dystra berättelsen ' gert, från. sommarnätternas bi-- "inför levande Gud ' det är ”gläd- dan naturens midsommar mättas med vemod, huru mycket mer. då själens” midsommar. Glädjens | SABBATSTANKAR NTA - Av Prosten, "kyrkoherde E. Esking, ”Örebrö, Strängnäs stift. bar si sina” rötte en'annan vänd. Jesus sadé: ”Detta haf jag tå- lat till eder, för att min glädje - skall bliva fullkomlig”. Den he- lige Frans av Assissi säger: ”Aro ej Guds' tjänare i: själva verket spelmän, : bestämda :att "lyfta människors hjärtan, lyfte dem upp till den eviga fröjden”. Att' leva med Kristus def är att er- fara helg och högtid. Att stå -med”i Guds tempel och sjunga ut sitt jubel och sin tacksamhet jens nya. ton”. Vilket glädjens blomster. 'är , icke ;'' helgens: och "den välsignade högtidens klock-' blomma, . som ' sakta. ringer in "midsommartid, : vaggad ' av "an- dens sommarvind. . : : : : Vill du finna glädjens oför- vissneliga blomster, då skall du söka det, som "är därovan. för hopp och tro. Du'har sett en sten kastas : fram över - étt vat- tens blanka yta. Det är som jub- lande den : ett" kort; ögonblick. Men "i samma stund;'. som den kom: de dit "och slog sig ner” il om . huru ” Salome" dansår inför: blir' stilla,: sjunker' den. ohjälpz konung Herodes och-hans bords ligt. så är det också med män- gäster. Det var en fest, som slu” niskani : Hon jagar: framåt en tid, tade . i djup. tragik." Slutet blev; Och när. Hennes livslust ä som femtontal, inga fler, Så hade han an jä lärana kvar dystra minnen:, Man: att. människan Surker i livs- ville, "plocka. glädjens ; blomster, ångestens djup. Vi behöva 'nå> Men" det ' var giftblomster, för- 1 got, som? "bär, ' en "glädje, som rädiska ; blomster, som :;'sögo ' I förblive 7 Och hos. Gud: allena kraften och musten av den, som: finna ”vi den, om vi hoppas på plockade" dem; Efter festglädjen honom. och tro hans löften. ';” kom” den: bleka ” eftertankens C : : |ölommar jan "Men "det finns en elädje, som? fit : r d fanjurikåren undrade om han aldrig : | lev.” Han” stod 'och såg på: nati- molnen och på stjärnorna; får hade |: " Bland de många råd och lär-' domär 'somå : jag fick" av min skollärare minns jag även föl- janle? "Läs. igenom kommande "| söndags texter ” på lördagskväl- len "a eller en kväll tidigare i veckan — med dem”. Läsningen av kom- mande söndags ' texter i förväg gav anledning till många : fun” deringar, dels 'var det egna kom- mentarer '. som steg upp i mitt inre,. dels. blev det små funde- ringar... över," hur . . predikanten skulle lägga , vupp sitt ämne. Jag "sitter i kväll och läser Midsommardagens texter, Läser om Herrens härlighets uppenba- nelse, ser om: ;vägröjaren, om "så att du är i förväg bi Henne | uppmärkt ”härgå” och varnade henne föratt knyta sitt liv vid "en man, :som- bar på förutsättningar att/ kanna bli en drinkare! Nej något sådant kån inte hända”: i. : Hon. ville inte trå horiom « om något. sådant — kärleken är ju så. överseende. , Och "så blev ide förenade. med "äktenskapets het liga" band '- Vad > hände? ;. Kort efter giftermålet kom den unge mannen: hem från evt: ”ela ” lag, där hen. likväl förvärvat. ett då- ligt” lynne, + Ett lindrigt; före- bråsnde ord kanske fälldes, Mer rösten” som: ropar, att väg skall behövdes” ej för abt; .mpptända beredas för. Herren, läser om. hans "räsöri, som 7 "genast drev :. | det:barn;.'som skulle bliva kal-: :honom til lvåldsarhet. Flenne, lat "den Högstes profet, som ej som han "så nyligen inför Gud skulle: vicka - vin "och. stärka : och « männi lämnades til kyrkövåkteastanen fier = iskor lovat. att: varå, drycker; som redan från möder-"hyuld och trogen; att "älska och livet ' skulle vara uppfylld. av ? helig” ändé Ä"Vin och starka drycker. "skall han icke dricka” — det är "för". tryck i "våra sinnen kan fram”: kalla ; en” bild av/”rakt motsatt innehåll; Det sägs,”att ytterlig- : heterna: beröra ' varandra: Kan- ske är det just därför, som det under läsningen: åv. berättelsen ' om; Johannes Döparen en -hjär-. teskärande bild av spritens för- bannelse tränger s sig fråm mitt : För de flesta av oss är: väl vårt "hem den: skönaste, fläck som finns på jorden. Där får vi ' Injufta trygghet, kärlek och frid. Men hemmet här många fiender. En. ev dessa är spriten, bränn- vinet, Det ' gives ingen "ort "Så ringa där vi inté kan finna nå- got hem, där friden blivit störd eller bortjagad av rusdryckernäs onde ande, Blott: én enda bild, . hämtad direkt ur livet, . ”4En dugande EÉvinna håde på levnadsvägen. möst en ung man, som helt. vann hennes. trofasta hjärta. Han war' en, skicklig yr- kesman, av ett ståtligt yttre och hade ett glatt och öppet sinne, Ett enda' , föl bade han: att: ibland, i ”glada” wmwänners ; ”festa litet för mycket”. Vänfrer till den wunga kvinnan gjorde för. att denne, så "länge Pengarna räckte, skulle vårda och ansa om den dödé Kamratens grav. Stor-Johans grav är nu över: vuxen och glömd däruppe på N-—s kyrkogård i i övre Norrland, där den gamle Tälsläggarebasen vilar efter livets alla hårda stormar. Och han hade pässat på ätt ”lägga tupp” i en tid då ingå stålskenör Jäger ät: Li underligt ; vad en. mening, ett ut-; stor del värna — henne körde han o-" klädd ut. i- winbernatiten.”: Hos ratinärna ; . fann hon. , skydd. Nästa morgon fann hon ett. till skövlat hem; där boha- "get ' fåtts mottaga . utbrotien > av den .drucknizs meningslösa raseri. :Nu var hån så ångerfull, så plå- gad "ev > blygsel och" grämelse. Aldrig.” skulle / ågot. sådant sådant hända mera! Och så gavs och mottogs förlåtelse — som så många gångår sedém under årens : lopp. - :Ty' Ffamma bivtra erfarent "het upprepades tyvärr. gång på gång. Mången gång glömde sig . mannen ända därhän, att han, "när , hyran. skulle- betalas - och medel därtill av dättförklarlig .enledning saknades, rymde från hemmet, ”lämnånde åt sin idoga hustru : att arbeta sig till "blods för ett kunna göra rätt för sig och — honom. ' Efter .mågon tid vände han åter. Det blev tårar, bön och förlåtelse, Men de upp- riktigaste föresatser om ett bätt" ire'liv brötos. Det fanns: i' den arme mannens liv en makt '— begäret — som tvang honom dit han i sina båtfre. stunder inte ville. Till slut måste. han intagas på en anstalt, där han i förtid slöt ett liv, vilt på'sorg och besvikelse. : - Nu, då: han 'var börta, som skulle i denna wärld varit hem- - |mets värn och fäste, nu började en tid av frid och lycka för den Hårt prövade familjen Resulta- lat av hustruns arbete kom nu hemmet odelat till godo.; Det blev mat i. skafferiet, snygga kläder åt barnen, möbler i rum: men — kort sagt: ett'visst väl- stad blofnsträde upp och för- I kunde jämna siga bidrag. se ss gingö några år och allt var IrAADAARAKAA närt honom med sitt bjärteblod |smärteskri sjönk hon som död tll golvet, «+ -r . Forts. - i ”Jag tycker också det är bäst som det är”, genmälte Viktor, dek där: efter teg han. gå ombord på ångfartyget, och .det visade sig att det. fanns en särskild kabin upplåten för dem båda på mellandäck; medan de stod och tit- tade -på, hur de ryska matroserna sprang om varandra, hur plutoner+ na föstes samman i lastrummen och hur den långa trossen. vindades upp, rär barken skulle tas på släp, kun” de. väbeln - inte. låta bli att säga: ”Det är min, själ vi. två, som har |. det allra; bäst”, — ”Vi har bara sett: början. ännu”, svarade - Viktor, och han såg inte så belåten ut; Det var dumt sagt av mig, tänkte fan- junkaren, för fastän han sluppit det värsta, -har han: ju inga nöjen" att se fram mot; det: måste" Jag erkän= na. Ik ! - "Tredje fältkompaniet "och h kopten Krumbach befann sig ombord på barken Juno, så att- Viktor och vär beln fick. vara alldeles i fred 'på den ryska "ångaren; ingen hade tid med dem och ingen frågade. efter dem, -Fanjunkare Möller låg mest och sov inne i sin koj både natt och dag, och Viktor stod timme efter timme -lutad mot relingen; — fyllde". lungörna med den : friska »» havsluften;” lät blicken gå ut: över skogarna på "Als ”och' åkrärna” på ' Langeland och Lolland," Allra mest tyckte hän” om "att stå” där undör”; nätterna, då allt” blivit ”tyst . om bord;" fanjunkaren frågade honom om det inte kändes kallt, men Vik- for visade ' på sin. ;kappå,' och "nä behövde sova, svarade Viktors ”Tag |. blev: ordentligt utsoven: i Haders- visat honom Karlavagnen och polsi stjärnan, när de'stod i klara höst- nätter över Hallandsåsen, och flera aridra kände han / igen, fast" ;han inte visste namhen på dem. Många gånger hade han undrat; "hur: det kunde" ha känts för. far, när. han gav sig'av på sin sista" långa vand- ring norr ut, när han kom, till tråk- ter, där det inte längre fanns ”nå- gonting' som ' påminde om -Rugerad och : Skälderviken .och soldattorpet — det enda förtrogna och välkända som då mötte hans blick, när han ensam kom ut. ur en mörk skog, måste ha "varit stjärnorna; Allting annat växlar och försvinner, tänkte Viktor; det endå som 'är sig likt och som förbliver är stjärnhimmeln, ' : ,Underligt 'är det; kom det: ibland för Koriomy att jag skall återvända på ett ryskt fartyg: — Jag for ut på ett :sveriskt, som -hétte Josefina, och: då -hade. Jag stora . dröråmar, och nu är: jag ett slags; fånge. på ett ryskt," och jag” vet - inte; ens namnet. på det. Han hade sett 'bok- stäverna på akterspegeln, . och ban hade dém' öckså framför sig på en livböj, som, Varis "surråd fast. vid räckvérket, nen hur, mål stavade på dem, kunde han inte läsa: dem. Sista natten, då ångaren, redan värit stäven mot, nprr och mödosamt ar- betade sig upp genom'Öresund med den "stora bukigå barkén' i släptåg, såg han. en matros, som» stod: vakt sol. Då. uppsteg ät. säd moln vid: horisonten. Ene sonen, som med. moderns hjälp :och med stora . fönsakelser . från. hennes sida, skaffat sig en bil-för sitt arbetes skull, började visa böjel- |" "se för uteliv. Fan var en skick- lig arbetare, "hade evt behagligt utseende "och ett frevligt sätt och var gärna sedd i kamvrat- kretsen och vid I bjudningar. Han smakade ingen sprit, men vid bjudningar och samkväm än den ena; än den andra' vackra flic- kan bjöd honom på ett ”oskyl- digt” glas vin; föll han till föga till sist; Snart drack: han även andra starkvaror än win. En kväll -blev hn berusad och då han åkte hem. krockade. .han bilen mot ett träd. Kamrater körde honom hem. Då modern frågade wad som hänt, rann 'sin- net på honom och han bar hand på sin goda, älskade mor, com och drömt 'så vackert om 'ho- nom; En sky av nattsvarta min- nen drog genom hennes själ — hon mindes maken — skulle nu sonen gå samma väg? Med ett -ARidån hade gått upp för andra alten i ett sorgespel. .; vt ””Via och starka drycker skall hån inte dricka” är en av Mid-! ,merades allt efter som barnen; ens Låt glaset stå! La bli att bjuda "andra på spritt” : oc oHR fa - a govärspipen satt det en lång ba- Nére i Äsrosundet fick de genast i til nackdel Se upp så Ni inte VIKTOR LEJON i på ett däck under bars fötter. Det var. en lång ljushårig karl, som höll er kört kärbin' i armen,' men på Viktor hade Adrig . Deras - blickar möttes flera,, gånger i det bleka grynings- ljuset;. och Viktor tyckte, -att ma” trosen log :vänligt;-men litet sorg- sét mot honom. Det. föli - Viktor in att försöka fråga honom, vad skep- 'pets namn. var; ingen fanns. i när- ——— :F redril: Böök: - ter en liten stund tillade ban: "Men: mycket, ty ingen förstod riktigt allt” vad den andre sade, och i ingen vå- gade höja rösten; nen att ban var svensk, fast. han på samma gån, g . var ryss, det kunde” Viktor inte i / tvivla. på. Finné det. fler.av äjby= ” folket « här, undrade” Viktor. - Nej, jag är. ensam,' svarade ”matröosen, ' Men kan du Aörstå de' andra,” Cund= rade. Viktor. "Med dem” talar" jag. "ryska," svarade. matrosen.- Hur är, det att vara svensk. bland alla', de - -främmande, frågade Viktor.-Jag är ' , van vid det, log matrosen, fast det" sorgsna kom fram på nytt; och ef-' nog är det ensamt”, I.hans' mun lät: :| det som ,äjnsamt,' Strax efter hör. one Heten" som var "Vaken; fanjunkaren snarkade inne i. kabinen; det kun- de inte vara något galet i det: Vik. tor pekade på bokstäverna på liv bojenr och sade:.”Kan. du säga mig vad ' detta här. skal betyda?” :— ”Smälli”; svarade: matrosen; : Viktor blev” ju inte riktigt klar över det; men så lät det. — ”Säg det en gång till”, vidhöll Viktor; ”Smälli”; kom |... svaret på nytt. Det är. ju. rakt fram 'som om. du förstod svenska”; menade Viktor; Matrosen nickade. ”Jag är från äjarna”, sade han, "pag är, svensk”. I Början begrep Viktor inté vad äjarna var, men "när de hållit på en stund, gick det upp” för honom, -att han' menade öarna; han hörde hemma i Storbyn på Lilla Rågö — "men han' sade bi stället för" by — han var. en av 'des-'steg på :däcket, och" samtalet z blev inte fortsätt; när Viktor nästa gång tittade ner, vår åjbosvensken åvlöst av en. man” red ett svart, grinande ansikte, och han blev ald=+" rig. synlig mer, fr Fö RGOTT ' —Fru Andersson får söka sej en annan 'pats, sa -pensionatsvärdinnan till kokerskan, "— Men varför det” då?” Gästerna tycker ju så mycket om min mat, 1 i Just. därför, fru Andersson,” - oe H Bala > ln MANNE DET :: == Vad är: det: där för. ett ajur Pappa? -. - 2 --— En zebra, y vad använder mån såna till? : PO De =" inte = strera 1 bokstaven är sat "> Huvudsakligen till att' iltu- "Veckan 2 2 ju skopet. under den. stjärnbild Ni är född och Ni'får veta: vad stjärnorna”, , förutsäger i för den närmaste tiden. 4 - Stenbocken 2 dee—19 jan. ”Ni måste vara på Er vakt så att: Ni inte utan tillräcklig ef- tertanke. bestämmer: Er: för nå- got som -i' längden blir: ofördel- mening - innan - Ni. fattar” beslut, Mot veckoslutet: kommer- Ni ut på en utflykt: eller. trevlig Fesa, Vattumannen 20 jan 9 feb "1 vissa situationer 'är' Ni allt- för. tveksam och räddhågad ' att ta' egna initiativ, även om Ni ins nerst inne är övertygad om för- delarna. Ta Er i kragen och. vi: sa, "framfötterna så" ; kanske; Ni Kan nå den. framgång Ni''så väl förtjänar. En lekfull flirt kan gå över i något: mycket allvarliga- |. re "om. Ni inte är på, Er' vakt. . Fiskarna 20 febr.-20 mars? i Ni är i fin form både fysiskt dch ; psykiskt och bör utnyttja tiden så mycket som: möjligt för att hinna med: Ert arbete och 'de' andra; angelägenheter. NI är ika | Snngorad i i. .Snart nog kommet en tid,:då Ni måste släppa vad Ni har för händer. Ni får gott om pengar ett tag framöver men det'innebär. inte ätt Ni skall « slö så med dem. I Väduren 21 mars—20 äpril: , "Visa större - smidighet i en personlig fråga. Att sätta hårt mot hårt lönar sig inte, även om Ni anser att Ni har fätt' 0. mot- parten fel. .För övrigt skall Ni inte lägga näsan i blöt i affärer, söm inte angår Er. Håll. tänd för tunga och låt andra reda ut -åi- na bekymmer själva. Lördag— söndag” medför ett par . rejäla överraskningar." . Oxen 2 äpril-20 måj: ” Ni är i vissa stycken en dub: belnatur. Samtidigt sont Ni är egoistisk är Ni generös och sam- tidigt som Ni är lugnet och god- heten själv är: Ni retad och grälsjuk.. Om Ni inte låter för- nuftet råda litet mer: kar Ni rå- ka ut för allvarliga konflikter med omgivnihgen,. På ett. kalas gör Ni. lycka, men se upp så inte hjärtevännen blir svartsjuk. Tvillingarna 2 smaj—20' juni? « Med den vilja och ärelystnad Ni: äger skulle .Ni kunna gå långt, bara .Ni förstod att: bättre hålla tand för tunga i vissa si- tuationer. Visst :är det bra att pvara” rättfram ' och uppriktig, men ibland kan det också vara "sårat & person, som Ni är i :befvendegtäktrning till: HålF faå- sa Ta en titt a på det: "här Böro- : försök att förstå det: även om I sök erkänna, att även Ni kan"”ha aktigt för Er; Låt" gärna. ett par; - å ” av -Edra bästa. vänner. säga sin |: uni— juli. Kräftan 2 juni j ': Nya tider; nya seder, heter ett . gammalt ordstäv. Det borde' Ni ; också försöka ta lö doft" äv: Det -" är: infö likadant! nu''söm förr, det gäller moral eller: ekortomi . För övrigt är Ni onödigt. sur just nu. Ingenting , blir 'bättre för det, Gaska upp-Er och för + Lejonet 2: jält-23 sept.: > Just.nu har Ni en opassande : vana;. Ni. byter åsikter rästan lika. ofta: som Ni: byter kläder. Ni skulle göra ett bättre intryelc: om Ni höll en fastare "linje. I” romantiska affärer ser Ni ut att - få vänta innan lyckan kommer, även om det kittlar i hjärteröt- ' terna när Ni ser en viss person, - Bli inte besviken om vederbö-' 'rände inte ämnar, något .genz DS . Juszfrun 22 'aug.—23 sept. . : Kampen för tillvaron kan- tyci. kas hård och skoningslös ibland, men för att Ni känner er ur gängorna skall Ni inte alldeles oe ge tappt. Bit ihop tänderna och - : jobba vidare. Snart nog vänder vinden igen och Ni. känner 'att livet är värt att leva. Glöm inte . alldeles bort de hemmavarande; . : De har länge nog fått sitta emel: lan för, Ert dåliga humör, Ne ,. Vågen 23 En . oväntad händelse ser ut att ge Er en rejäl knuff framåt. . I Låt inte framgången stiga Er åt | kert att. allt inte. är så. rosen=,'' skinande :som Ni 'kanske trott. Passa på att göra den affär: Ne så länge planerat, tiden är g sam för det. Fredagen blir delserik; Skorpionen 23 okt.—22' Hov: ” Äntligen får Ni besked om vad det är för 'krämpa Ni så länge ' dragits med. Sök/?bot för den | innan det blir för: sent, även om Ni drar Er för kostnaderna. . Ert ljusa och glada lynne" ger Er änhu fler vänner, men se till så - Ni infe får alltför många häng- ände efter Er. Många är av dén sorten att de följer med i köl-: vattnet endast så länge de kan utnytja Er. När Ni behöver de-, ras hjälp drar de sig undan, Bes tacka, Er. för den sortens s "vän. Bkap”., as . 2 1 Skytten 23 novs —20 dee: . Ni är alldeles för rastlös och gör misstag som Ni vid norma-- Ja vätskor inte skulle göra. För- sök att dämpa den hektiska far- - ten, den medför endast att Ni. sliter ut' Er i förtid. Ett' "visst problem har inte alls de ; propor- tionér soi Ni trör: Vila "på Ir. . dag—söridag; ty just ae dägarna | tare grepp och portmonnän,, .'| 1 t FYSTEVETTYT TS bår för Er. en stor: olycksrisk > ff RALAAA ALAA KM 2 i huvudet. Snart nog inser Ni sä- > >:
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.