a Lördagen den 7 oktober: 1961 . "Världens - Nu” för "tiden är "get Visst möda s ” varmt rekommendera Häll alla de : att bli en fullfjädrad sportfiskare. i Pilka abborre, ger' både ro och i: att ide dyraste och finaste grejor- igt att” dra, en ' dyrbar., och "skrymmande: utrustning med” sig var gång man skall ut och sport- fiska. "Men. det är inte" alltid så, . na' ger de. bästa resultaten, och skall man, ut på » vinterfiske, då be- " hövs det egentligen inte några and- ra don än pilk och 'en ordentlig |- ” åsbill. Dessutom är ' detta fiske att ; friluftsentusiaster, som, inte ' ännu "känner sig spränglärda av, hand- - "böckernas, alla råd och knep för « «. armkondition, det år enkelt. och .tarvar inte några omfattande" ör- Pberedelser. =. = . Allt; som behövs,” är. en "krokig ”fräpinne, en ' liten tennbib eller |; i koppardito. med vidhängande ; met- - rev och en spergfast tro. När man . kommit ill ett: abborrgrund, är "at 9 bara att hugga några hål i isen med isbillen. under förhoppning om att abborrama står . där i samlad : - trupp och väntar på att få nappa! i - Iblarid kan. isen" vara en halv me-|- ter) tjock! och då, är det ganska arbetsamt att hugga: igenom. Men vad gör man änte för sitt lilla nö-! jes "skull? : . + i Så, när: hålen ' är klära, släpper | « man ver. pilken | till lagom djup och "börjar 'en' serie obeskrivliga rörel- i ser med armen öch handen under ; . det man 'stirrar ner. i. hålet med: v en sen kläste' SN e + å. 2 rar - stycke längre bort och beslöt att gå "dit 'och se vad det' var. "När vi kom” närmare, såg , vi ant det var en karl, som satt på en Sspark- stötting och. 'metade, och på ännu nä håll kände ' jag igen hö- nom. Det: var gubben Öster på Alenäset, en gammbl känd fiskare, som var mute med” sina pimpeldon, — Goddag, Öster, . hälsade. ' jag. Hur' är "det med fiskelyckån? - Gubben tittade 'upp så där. :täms- ligen kyligt på oss. , — Åh, inte nåt vidare han. Vinden ä är otjänlig i i dag, men E alltid, har, jag fått nåra små stjär- Han pekade . på branna' abborrar.- på: en fem," sex hekto' stycket minst; Och” just som! vi stod där” och” tittade snålt” é . dem, halade gubben upp en verk- lig, hejare, som han snabbt krokar de av och "slängde på isen, a Vilken” "syn ”för:en: metarel: Jåg den: och 'sprattlade' i caömjölet, vackert ”rimsaltad och med de blod- röda, småfenorna 1 Red gubbens "Isaknas kanske inte men' däremot Ni Je rade dem; vill räcker. inte” krafterna. till: för] för skuren” ur, allt; Dämpa . ned” . tempot; och en dans. nn + Veckan, ”Stehbocken 2 dec--19 jan: . Humöret är på väg mot det 3 bättre och det gör att veckans Ha "inte, så "bråttom ifråga om ett "beslut; som kan få "vittgående följder: Det blir i omgivningen i slutet av: perio- den, mrien även det-bör Ni klara med en smula smidighet.. Vattumannan' 20 jan: 249 febr. at : Nu kommer turen att. vara Er| bevågen så det gäller "bara "att ta. för: sig. Men gapa ite över för . mycket på en: gång. "När det gäller Edra närmaste: borde NE varaslite generösare och, visa Fiskarna 20 febr. —20 mars: : L (mitten av veckan kommer i tillien korsväg. Då gäller det att iwvälja: «vilken wäg Ni skall :slå in på. Låt förnuftet" råda, det tjänar: Ni i Jängden'' på. När det; ettsmycket lättvindigt s en" 21 'mars-20 april: Förmåga”. och : vilja Vad stjärnorna. spår | en del gnissel”. och” missförstånd ” dem” Er) "uppskattning. Visa allt- | så: mera omtanke så skall Ni se|t Tatt "gammal kärlek” blir som ny , Jock att Ni bli ännu mer: till= |; gäller en tvistefråga I har Ni fast. | el nat'i en alltför ensidig syn! För" |bät sök, se på saken även frånmot- N - 7 | partens” sida, så skall, Ni inse ; att hela problemet kan dösås 4 Hå N ite: att Ni kan göra all-|Iör! + trånande ögon. När man ryckt! och? knyckt' och stirrat en "halvtimmes tid i samma hål går man till nästa | on 8 OV. Varpå I man börjar: frysa "om fötternar. | samlar” ihop' donen : pch traskar hem igen. Sedan. man konstaterat, 'att vid "ett så "kallat ', aborrgrund..- sällan finns några, > aborrar homme, just. då man” gör. Avett besök där. ” NN : > Och så, när. man. kommer. hörni igen, frusen och arg "återstår, en-, ” dast” att, deklarera. oturen för de > hemmavärander" Därvid "motionerar "man. fantasien med. att” "beskriva hur: många "fiskar; met tappat” justF då man, skulle” "dra! upp; dem ur. . hålet, "därav. Hera stycken på nära ”kilat. :Deta hjälper” en.i viss mån De i : "dag träffa I min vän redaktören som " ” pimpelfiske, men efter en särkilt |, -och så s - på sidan! Vilket bevisar att alla ">, avgör det. + fruktlösa ansträngningar med pil- ">. karna, därvid vi. utförde en vild " föras med radions :morgongymna- . omgivas av, djupvatten. —; att hålla hoppet vid liv, till. nästa "Bång, ty pådan kunde ju hända; ölen ; Detta är. det mest vanliga misslyckad "fisketur "råkade jag en va är en passioherad "metare. "Därvid : beskrev jag snin lilla fisketur” på SR > isen ör, honom, och ”viraktlät " ut "art påpeka, hur "lyckad den ver 1 oo Tänka sej; ett "tjugotal granna än ebborrar, så där mellan fem hekto och ett kilo stycket på ett par NE utan hela tiden tänkte jag ”endast]' -på, att det bang varit så, om man. 'bli så nästa” gång, som man had . lyckan' méåd sig... Hoppet: hos "en verklig. fiskare är någor. som. ald MT » Min vän jak ren blev eld och Samt; att "det; inde]: z '-hopflätat ästtagel . och" själva” pil- "ken var gjord av. te med den” sakt och Inet. med vi skyndade” att i "släppa: ner ; våra för att försöka- härma hans” ”rörel” ser och lära. könsen. Öster grima- serade" ohyggligt, och jälv visste ben led av änsiktsspasmer, men dets hade" inte min: vän redaktören I res da” på Han irödde” att även detta |'4 hörde till konsten att Jura abbor- små, "mystiska handrörelser: även |. E pikar ide! hål, som "gubben: Öster - jag att” detta" "berodde på , att Tub unna Er; ibland litet vila" och | avkoppling. Om någon ber: om hjälp: skall Ni inte lova, mer än svagheter, men det tjänar ingen= att Ni, v.stundligen: och. änker I på: det. en Tvillingarna 21 maj—20. Ju . Gå inte, och : hoppas att. Ni skall; vinna silver och guld. Det enda" som kan ge Er / fördes lär Ni. drömmér om "'.ä nog. så allvarliga. konsekvenser. Fredagen iblir en werklig olycks: |? | dag men" :så är det "också fre: IAN den pEJ Då gäller. det att dragit 'u upp dem s lv ;l ak dubbelt så. gott Maori och vi "kom: överens om, att] tillsammans bege K Cd ut. på "sjön p "en dag" för att pröva, fiskelyckan, a "Han kom: med en hel arsenal "ay | a "olika" sontens pilkar: i ryeitädken. "och ett ”s stem som aldrig” klick de vi. Min väns. syl. stem bestod i alt sätta en liten)” bit mask | på pilkkroken och sedan] hålla den stilla i vattnet, När han "hållit på med detta en tirames tid) - utan att få napp, övergick. hän till mitt vilket bestod i olika sväng- ningar ”och knep, Detta med an- ledning av att jag lyckats få, upp .en liten fingerlång abborre, ” råkat rusa förbi pilken' och fastnat | så kallade' ”system” både vid spel och fiske är : ungefär lika tillför- litliga "och att: det är furen, som .v: Efter ytterligare en. "timmes akrobatik, som närmast kunde jäm- stik, måste vi ge upp försöket Min vän. redaktören blev en smula spydig och frågade vad jag egentligen menade med ett abborr- grund. Jag förklarade; att. ett kallat "abbbrrgrund, . består av en samling stenar som" ligger rätt nä- "ra vattenytan och på alla sidor — Ja, men ”abborrarna då? — Ja, se dom är aldrig hemma, då man kommer dit.” ve så Just i detsamma upptäckte vi .HURUDAN ÄR DIN. TRO? ; 1: "Söndagens kvangelium” berä - tar för oss 'om 'en' lam” man, som Jesus fick hjälpa, icke blott så, att denne lame kunde taga sin säng och gå, utan "framför Tallt därigenom vatt han fick sina synders. förlåtelse, I motsats till I fariseerna, som. "inte ..erkände Jesus, hade- den: lame "mannen en sådan 'tro på Jesus, att han] kunde taga' emot, ' vad ,Jesus' hade att giva honom. ty att iro är just. att taga emot, vad. Herz rens: ord utsäger. Detta var ju gott "och väl för den läme, han kände sig säkert mycket lycklig över -vad . som hände honom, men inte omtalas detta bara för att vi skola upplysas om denna "| händelse utan det vill vara ett ord "till oss, från Gud 'för att hjälpa. oss till insikt om huru- dan vår tro är och så leda oss Bj till tro: Och därför riktar Her-: ren Jesus i dag till oss, som höta vad som då skedde, sam- ma fråga som han den gången ” |riktade till dem, som sågo vad som då skedde. Han ville så- lunda, att var och en av oss skall & överväga, hur vi helst vilja en lien " gvårt prick "på isen ett ”Stå. pp och Vad: svarar vi då på den frågan, som. alltså från: vår "sida sett i "korthet får det! innehållet: Vilket är lättare |; att: tro' spå "syndernas förlåtelse |' eller ino på, Jekamlig" hjälp? Det l£ skadar inte att. på allvar dänka lj över. hur, vi känna,. vatt vi "ställa oss till: den frågan, ty. det svar som tränger sig fram, kan av- slöja vor tro eller brist på tro, Så tänk då efter med Hedning av följadde svar. fa Det finns "säkert > många, som utan. vidare, kunna svara, att det är lättare att, tro på: syd: dernas förlåtelse än att tro på lekamlig hjälp. Det svaret ser kanske bra ut, åtminstone' tills man förstår anledningen tillatt det. svaras så. Ty anledningen är ofta helt. enkelt den, att man inte tager synden som någon särskilt : allvarlig sak. Man li- der inte under sin synd, ty man tycker sig inte begå några sär- skilt.svåra synder. Kvar stårj då endast ”synden i allmänhet”, något obestämt . som . man” just inte! tygnges av. och som det rent av tycks vara en formsak svara på” den fråganr -YVilket är Jättare, att säga: Dina” syn? att få förlåten. Det är givet, att då har niskor, är, Ni bonättad med vissa k envishet". 'och- tålamod. Någon 2 i CErv omedelbara närhet hotas s av; sjukdom; , som kan medföra Zz i synders i för låtelse, det är svås :| rare. Ty” jag syndar så”. mycket lättare att tro: på]: su okt.'v hela tillvaron att: bli betydligt. angenämare, Ni kommer in i, en: sällsynt trevlig "period, Ni, får: pröva nya uppslag" och : möter andra "människor än de gamla. vanliga. Lördagen "lämpar sig för” kixgamt sällskapsliv, - Lejonet” 22 juli-21 aug.: På arbetsplatsen kan Ni räkna” med, vissa motgångar av "över-: gåend natur: Undviker Ni bara" beter” att. klara Er ur” " trasslet; med. "hela äran i "behåll; Det inte! bara Er” tfel' att” sal er och ting har gått” E alet.: Folk' i om-; givinngen . särskilt” känsliga" och 'stingsliga J ist nu. Tänk” å Ni'inte" såra dem, i "Nu måste Ni se 'upp. Det är: risk för att allting blir uppz och! nedvänt 'den' här "merioden.” Om Ni” inte håndlar med största; möjliga förnuft: kan Ni- komma: ur, askan i elden, De motgångan som” kommer, kän, Ni dock ta symdernae «förlåtelse än att tjo” .'Ickamlig; hjälp, som ”m an. JUSå finns det. nog många som på yndernas 0: på Jen Ip, det jär ungefär TR ika svårt” Det delse som Ule sitt | dystra "språk, men man har ur- säkter till hands, åtminstone för 4 | det mesta. PJag har visserligen ja men: jag. menade inte "sörja? ör. 3 'sina i lekam- > så, har” han; mög nas att i | Och Faärtör ”finrieg” det ds några, som måste svara så: ”Att” att I finnés "det" Också måste” svara så: Ak 'Och inte bara det. inre liksom samtycker till den synd; som jag så gärna önskar, att jag kunde. visa "ifrån mig. Det är inte så, att” jag inte a: | menar så illa” som "det! ser" ut, det är tvärt om så, att jag me- när, värre i det ser ut, ty de yttre” hand garna kän jag nå - men ärta. kon jag, n te rsöker föra, ett där; inne' upp- söker vara troviss men därinne sitter. tvivlet. och: hånler, "Jag försöker "vara vänligt överseende [med en "besvärlig medmänniska men därinne; retar jag mig på henne,; Jag "vill. tjäna min mästa men : innerst inne tänker jag endast på mig själv. Jag arma människa, som” gör: så mycket ont och syndar mot: min Gud, | hur skall jag wäl kunna ' få för- låtelse för det som jag innerst inne kanske rent. av trivs med. Och dock: utan förlåtelse drar min synd över mig fördärv för evigt. Och därför har jag ingen annan utväg än att precis, så- "dan jag är, kasta mig på Kristi barmhärtighet. Jag har intet annat val. Jag får lita på Her- rens ord.'— ”Detta är den tro, varigenom vi kunna övervinna synd och död. o. ärva evigt liv, Hurudan.. är då då din tro? "som man, väntade på för att sätta att, I 1 arg har Ni alla. -möjlig-' | : hade bara” glömt, att han i fam- | Var, dyck ål a | KOM lyckan äng od”, Upprepa de han, för sig själv; bittert och : É olyckorna” bleknat bort. ur hans I verk från himmelen, . finge ' sin stiga hedniska" "tankar, Jag för-, "(förts.)-: - Fa Sn Oron tärde honom "Också var gång han kom att tänka på vin- tern, som var i annalkande. Hur skulle ' det" gå när kölden kom? Då skulle hela Älle mosse Tigga vidöppen ' "och. farbar, isen och den” "frusna" marken: skulle bära både häst och kärl — det var kanhända bara rätta” årstiden” i gång med förföljelsen. Det. bäs- ta han kunde göra: när frosten! öt in' på, allvar, vore nog att” söka” sig högre upp på åsen, tjll de" öde vidderna i kronoparken kring Högalteknall; ; men” där bleve det slut med sömnen, han finge aldrig” njuta några timmars rast och glömska. | Och. hur skul- le. det månne gå,, när ; "snön, föll? Det vär, "riktigt nog, men: han ma person, var både jägare och villebråd — spårsnön kunde bli upp till; och” "ingenting annat av; hembygden, , kniven. att irygga sig till, om allt. annat. slog fel. Så. "kunde det. sl räcka; en tid,ännu, ty, schack- as derpung full av: ”slan r, det sista innet av "reps er: sj garbanan I Än elholm, hade han ; kvar. trött - det" lät som, "ett blodigt "Ånn Nej, lycka hade” intej varit god.” Han hade varit lyck-]7 ehe någon gång, det ville han in- te förrieka; "knappast som! "barn, men: som' Pojke, / då svälten "och j P erinring; nåd han känt den sorg- a i mäster (Kol bs dagar. uppe vid: forellbäckarna, då : solen 7 gnistrade, det svar kvällsstunder : under" åmynning- ens pilar; då månen sken — han I vågade 'inte tänka "på det; idet gjorde alltför ont: : Lycklig: hade han” också varit. på. Tjungbyz' Hed, 'då Kan satt med” Lans "och Skog” "och Svärd i tältet en 1eg- nig dag' och lyssnade till "histo- rier. och kände: sig i gott säll-- skap, lycklig hade han varit då. . | sergeant : Berglund. ät? honom förstå, han dög” på sin plats, att han tjänade kronan med den äran... Det . var ' borta ' alltsam- mans, som om det” aldrig. un= nits, och det" enda” em förnuftig karl "kunde 7 göra var . att > bita | tänderna s det; 7 ” SN Me en det tyngsta av allt; det var ”inte att : han förlorat sin| världsliga lycka. Han såg det'så; tydligt nu,” att han kunde” säga det till sig själv med klara ord. Det tyngsta” var, att om han nu; | helt. plötsligt, genom ett "undet- lycka, sitt goda namn och rykte, | t tillbaka, så skulle han inte läng- re ha något bruk för gåvan, Vad [skulle han använda den .till? En sak" hade han eftertraktat, från: det hän var litet barn, från: den stund;'då' mor talat med :-honom om fars öde: att skaffa rättvisa åt "den -misskände;' att återställa | ordningen och jämvikten på den 4 punkt "där han sett dem slås i spillror, att Återupprätta sin fars] 5 Fäst inte så "stort avseende. vid att vissa personer intrigerar om-' kring Er. F z i : Skorpionen 23 okt. —22nov. : > Var inte rådd att' pröva” nya arbetsuppgifter; även om Ni kanske tycker att de är il svå- raste laget, Ihärdigt arbete kan ge. nya impulser, .som kan bli $ betydelsefulla för hela Er fram- tid: Men ge Er också tid med I litet" avkoppling. Tacka ja tilli den "inbjudan ”Ni' får. Det blir 4; en. betydligt trevligare tilstäl ning än Ni kanske räknat med. En förnuftigare . planering kan' kanske på lång sikt lösa Pdra ekonomiska problem. . : Skytten” 23 nov.—20 dec.: 'Besvärligheter. på det roman- 'ndög finna rätt på orrarnas smyg-, end; tiska planet ligger på lur. Det vägar i. ljungen, men” då måste" bok ER i; Em minne, sAvätta hesan! bört. Först när'det skett, skulle ban med ro och frid kunnå njuta världens goda, varje steg, som förde ho- nom närmare. det målet, hade haft en mening och ett värde. Men nu. Nu var allt förändrat, Han; var en annan, Han frågade inte längre efter vad världen o. människorna tänkte och trodde,” varken . om far » eller honom själv. Det var "honom' likgiltigt, Far var snart glömd, och lika gott kunde det vara. Det var ingenting att . bråka: huvudet sönder på. Han "eftertraktade in- | te, att: förändra världens dom. över far, ty. nu såg han i "stället: [på . världen 'med fars ögon. 'Det var lögn och falskhet från, gtun- den,. De fågelfrie visste det, de ensamme : visste ' det. Till "och. med, 'de som! stod på sina ”poster j öl s "ut; döt var känslorna som' eb bade ut, viljan 'som mjulknade.” Han befann sig på en ås, där det växte bokar på krönet och ekar på sluttningen mot söder; vid ett stenrös hade de röda: sach gula, löven blåst hop till en-mjuk bädd; den lockade honom, mera än. Älle ' mosse." Han Jade. sig ner och sträckte ut sig, och det kom” över honom en Huvlig dvala, ' Börjar Jag frysa; så stiger jag väl, upp och går vidare,: tänkte han; men han förnam inte. kylan. Det kändes något” vått på hans. Panna — det: "började Väl regna, undrade han? je Han fann: si «väl till: m a ods, kan Jåg och mindes ola längs ”"Rönneån,' hän såg Josefina ' framför sig, Han! hade' in, ingenting mitt ute blarid människorna, och | höll, det stora : år , me: ningslösa maskinerlet I e gång, un ch "med de visste, om de eljest var, ärliga och kloka, att det he-. "la inte vär! värt ett skott krut, att det som med möda och lärm maldes' fram ur de tunga. hju= len inte var ordning "och san- ning . och rättvisa, utan, smuts i "Schleswig-Holstein, bland lög- 'ner .och hat och förvirring, lika |'- tydligt. som han .sett , det i sitt eget liv, och postmästare Moltke ki Aabenraa hade bekänt det med ord, som : bränt sig dn i hans minne. Jåg "skall inte förbanna 'den hand, hade Moltke sagt, som befriar mig från denna värld: full "av. Vildfarelse, 'Trolöshed' og Ukaerlighed. / Det fanns ingen- ting att lägga till. Far gick bort "och dog i.det okända,” därför att han, visste det. Jag vet det också. Det går inte att blunda längre. Han hatade inte världen, därför att 'den varit hård mot honom; han föraktade iden, «därför att, den .var förvirrad. och" asel Han hatade . inte ' människorna, ens korpral” 'Malexius och; döde Träffen och kapten” Krum- bach och; :schackrarna han bara vämjdes vi dem. Han hade ingen Just att vända tillbaka till den värld, där de frodades; och fann'. sig väl till rätta, även om dörrarna sloges upp på vid ga- vel och han visades fram till en trygg plats vid det 'stora gästa-' budsbordet. Det var som gilles- salen hös tattarna i Örkelljunga, varken" bättre eller sämre,: öch | den. 'Osynlige, som satt 1 högsät- et, var av samma skrot: och korn 1som hövdingen : Tichon... Både "Ivreden” och förtrytelsen var bort- kastade på den hårda pahnän. I sådana . tankar / somnade | Viktor i in, med blicken riktad på de sista mätta” glöden i sin lä- gereld, i sånana' tankar -vand- rade han över hedarna och ge- nom +. skogssnåren, och - för. ..var dag "blev. dimhavet högre: "och tätare över". Älle. mosse, hans] holme och: hans” värld sjönk in. ål töcknen, "utan att han förmådde” göra motstånd,” En : morgon, "då han räknade',sina ljungkvistar och runda stenar, fann "han till sin häpnad, att det bara War en, I vecka kvar till jul. "Tycker du] "inte snart att det är nog, Alva”, Tviskade han, Det gick ännu. någ-| dra” dagar; stora blåsvarta moln! " 1rullade upp över himmelen från" havet, .det hade kommit” en ny skärpa i i vinden, Viktor hade in- te 'sett 'solen på länge, och det! blev; aldrig mer än , halyskumt.: ”Det & är julsnön, som är på väg”, J tänkte, Viktör; - som: barn: hade” han glatt sig åt den, nu, fruktade” han: den,” men han brydde. sig" inte mycket om” vad hän skulle ; r att möta faran, En morr i gon, kom han" tillbaka från sina giller och snaror; han hade fun- Aniti dem tommay' och ; ban” gick och tänkte på att han nu fick ta" till sina sparade "brödkakor och: det sammanklibbade mjölet” — "när snön väl: fallit, s skulle han och Jumpor. Han hade sett det vo båda två, tänkte: han, dumma o- ; Hur var. 'de verserna, som han lärt av henne? Han hade haft : dem i sinnet, när han som ung reslagargesäll drog ut i. världen, på . väg till / Ljungbyhed ' och; Schleswig-Holstein '" och: : livets ' äventyr, Sakta upprepade han” orden:' MN .; Mitt liv är en våg som röres en tid : i svallande tåg > | vid vindarnas strid. = Det fanns r mera: Når lugn bli på hav: - < och stormen är. tyst,” då somnar hon. av' . - vid stranden hon kysst. MN Hon lägger. sig ner” " är i det blå, > Hon synes ej mer”. "men finns där ändå.” Det” "skulle givas. ännu något mer, :men han kunde ;iinte min- nas, det. Han höll på att slumra Jin, det kände han nu: Hanfrök 4> inte” Kanske vaknade "han upp, - nade han inte: upp,: det får Bli: därvid: - I 'slummern ” drömde: han, att han vaknade upp, marken var täckt av blåa och vita sippor; | hasselsnåren . stod "med « "späda - ljusgröna” löv, .. nyutsprungna;' gula fjärilar” fladdrade kring i: solskenet, bräcken kluckade och. sjöng i'hans öra. Han reste, sig. . upp, förvirrad och yrväckt, Upp för sluttningen". kom "Josefina vandrande, hon plockade hallon i en -korg' liksom Alva : gjort : dalen vid Lärkesholm. Hur kun de hon plocka” hallon nu == det” vär jä vår, det fanns inga bär på buskarna, men likväl såg han till)sin: häpnad att korgen fylldes: till randen, Hon kom fram och ” räckte honom , den. ”Alva ' har bett mig: komma till "dig, Vik-> tor,'.och'. jag lyder' herine,. Jag : har själv velat gå till dig hela tiden, "Viktor. . Du " har ' väntat '. länge. Men jag har inte kunnat komma förr, -' Viktor. Jag” var: tvungen att dröja; tills det blev vår”. Viktor kände att hans kin=-" der var” våta av tårar; han ville. men henne, liksom han: stått inför Alva, då hanstvä .bloden 4 och ' smutsen bort i.) ickens ' vatten. a Han: sträckte” u ut- armarna mot henne; men hon kom allt längre och" längre bört, fast "hon inte rörde! sig « och inte vände” ryg- "snart -skulle försvinna. Han hör- . "de till slut hennes' stämma: ”Jag ” kommer igen, Viktor, när ditt, ansikte inte längre är vått”. . Det ' hade” börjat : snöa, svartblå molnen, hade rämnat, : och i samma stund blev /hela' rymden. ljusare”. — ända in i den : mörka skogen bröt det in som "en andra gryning” mittpå dagen... : I begynnelsen hade snöflingorna ast sparsamt Iträngt genom " gäller bara att handla med för- han också snart. 'berdda sig på; men efter hand började de nå utseende öm 'det inte” skall ur” att bryta upp ,så att han mötte vända ner till marken, och det la. arta till öppen tvist, I samband den riktiga vintern någonstans: "de sig ett vitt täcke över Viktor med vad Ni för höra om 'en i' Småland, ,;åt Knäredshållet. Lejon, som sov på sin lövbädd, > person i Er närhet kommer Ni' "Plöstligt kom det över" honom IPå hans slinta" soldatrock : låg s att göra en chockartad nipptäckt, en likgiltighet”och trötthet, som iredan en glev driva, hans skägg '- Vederbörande är nog inte. Er han inte mäktade bekämpa. Det 'blev pudrat vitt, men ' på: hans vän, . som Ni , kanske trott;.:.En var inte lemmarna, sord vägrade” / "välkommen. ekonomisk -ljusning att fortsätta kampen; ännu hade” - skymtar mot veckans slut, " I sil panna och hans kinder? "mälte flingorna för liysvä 1 AA eller är” det. kanske Spöflingor, : | lägret vid, eldstaden i kojan på" / ” - att förebrå henne, yid sar, barn / död och "undergång både för has :. « aa Ule skyldiga .barn,. Hon svar: vacker rarna "och .Lejon., När allt. kom ÖRNEN och mild och "glad, och-jag höll:" kring, vore det kanske Tå lig äst ” is v henn ine, "Hade hon brytt sig att han, till slut "bröt" upp: från 2 old a om mig, så som, jag brydde mig Hallandsåsen, och, "dess? grann='/; för om henne, så hade kanhända ” tt: han gåve. sig ut på / vök "mycket" blivit annorlunda. Men ' | ch” förlust i det" okända, Fredrik Böö hon är: den sista jag skall lasta. let som hans far före honom, ar så : Det är Juvligt att tänka å hen- : et. hade han stjärnorna "att blicka” eg ne. co. P det får bli därvid: Kanske vaks ”- 2 torka dem bort; ;-ty han. blygdes, |: | an kunde "inte, han 'stod "-. där med drypande ansikte inför. arnas och ekarnas grenvaly,' ns gen till — han förstod att hon” : MAN
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.