Inget referat är framtaget för den här sidan ännu.
skrattar vid graven ov TÅ «Din strid blev kort, du förmådde ej > mor Höst och regn. och kyla >> = >< att dra ditt svärd och värna dig och dina ömma lemmar kyla.” | Di t gröna blod flör ut, blev gult-- en ms HR : ue | . För dig vär Hösten något grått och f utt, "7: = CE du grät en skvätt - sen livets eld du miste.” ad . Herr Höst han 'stampade på dig - han skratta, vt q Å hän log ett frostigt leendej" ===> FR oc äfsa dig ihöp - med kratta. s - Förlåt honom detta hans beteende! "=! Fas An - ; : 4 or . t . vo . - on role -- Engrop han karva; ett kors av stål, - cha tjöt en-glädjesång vid:grav en - ul Och rere i ditt svarta hål: > I d i - du:minnes aven. >. sol och folk och | ;.det har sit slit; Hen ad iar. sill slit; det leve intensivt under en kort.ry mil, sen dör:det:bor - och lägges 'i glömskans mörka vrå. = v Man drömmer, man tänker fram rmot den tic > .då allt det kalla, dystra och fattiga le > får vika för en ny; sprittande-akt; n, väcka :slumrande. "En ny tid skall spira igen > natur till liv och känslor hos varelser s i. "legat gömda långt in i medvetandets d "Den tid skall komma, Höst, då även Di > ett minne blott är: SN :
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.