- och i övrigt vär Han ett stort ori- : tigt” I nstöringsliv. Han hadé inte Ne präster: « lända tills nu hade hon "> av de' sista böskapskandlarna från ” resa "upp till Norrland,” förvånade " han byfolket 'med "att ha en fem- -" konårs. Hicka medi sig. Och så gick nr RR RR ETT FET vv yvttrYyTtTtTrr EAHOLMS TIDNING .- vYY Tv TYTYFETTtYYY ”TYYTYYYYYYYYYYFFFTYTYTYYTYTYYTYTYT TTT I Lördagen den 20 januari 1982" : 3 dv Kallé i "Per Niklasson; eller söm! han . mest kallades, Griså-Pellz, vär en Småland; som gjorde långa- resor upp till Norrland fed :grislaster från de sydliga provinserna. 'Gri- » sa-Pelle var en av de mest kända av dessa gamla handelsmän och Hämmatolket gissade, "att gubben tjänat” én hel del pengar änder de - många årens eriskommerser. men ingen visste” något ' bestämt.” Pelle "var inte den," som pratade i affärer, ginal, När han inte var ute på sina : affärsresor, bodde han ' hemina i en stuga i byn, där han levde ett rik- varit gift heller och nä, var han en gammal män: Men et dag när Pel- le kom hem" till byn från sin sista hän upp till "prästén och talade din att flickan var hans dotter och vil- "de ha henne skriven här.' Vera, så hette flickan; :var frukten av en förbindelse” med én fåbödjänta: up- pe i Adälén, berättade” Pelle” för ant hår: DÅ pälsen hade hän I i Solfefféa” én gång för många her=" .ranis år sen, när han var tppe "och ' höll grisauktion där er. vinter, Och. sen hade han knappast varit ur den anrat än på rätterna: Sr : Öch' nu vår det åter, en storny- fikenhet' i byn. när". det plöstligt förspordes att den gamle Grisa- Pelle 'var, "död. Han" hade fått ett slaganfall," "som tog bort både tal- , och" rörelseförmågan, och efter tre dar var han död.'Lill-Vera hade i en sbyrålåda hittat”en. plånbok "med ; tvåhundra kronor i, samt en del; Nörrland, och "det var allt; Inte en, slant mer och inté ett värdepapper, fanns i "hela häset: Det enkla bos | haget och den lilla summan i kon- tanter var allt; som var kvar efter den gamle 'enstöringeni, och när be- gravningen 'var - över: var : Lill- Vera fattigare än någonsin: Och nu vär där sanmérligen inte'en själ i hela byn, som var avundsjuk varken ' på Vera eller Rallare-Johannas Helge. Men ' Helge ' Edman" älskade ” sin nörrlandsstinta lika varit för det, fast det var slut med deras dröm- | bott hos modern där uppe i norr- N » det var byfolkets nyfikenhet: stils Jandsbyn, « men hu” hade modern sin dotter med” sig. gheten och med ta” resa" Detta var; he lad. Grisa-Pellé hade'ju ändå i 7 - släktingar; att ärva hörom en' gång, så där var ingen! som”i "kunde vara ” Btet torp ; bodde” Johannä och hen- ;- henne både för utböling "och 'griså a jäntan; Det Var till och med flera avundsjuk på Vera” heller: Såvida" nu inte ' de ahdra byflickorna var. det av den orsaker att Vera: 'obb! stridligen tog loven av dem allihop . Å ätt vara vacker" -och välskapad. jutton” år "gam- mal var hor 'så fager; öch' trolsk , . under ögonen; att hon satte nästån ! 'wertenda pojkhjärta' i brand” Det, hjälpte inte att byflidkorna kallade av de mera besuttna sbondpojkarna söm slog sinä lovar omkring henne ändå” Och ätt hön säkerligen skulle: > få ärva en massa pengar också ef-. ter fadem gjorde h henne bara mera av byn på ett nes Son, Helge Edman. Edman ha de i yngré år varit rallare i i | Norr- land, där: ban "gift sig, men. efter "igen och bosätta sig där "' dött och då Hade elle vid sin "sis: : i mar. Drömmen om att en gång få fara upp till forsarna och! fjällen sedan ”Lill-Vera: sålt” sin stuga och flyttat in till Edmans borta i skogs- -tornet: Där gick nu: Helge och "set |; för brödfödan åt dem alla tre i sko-]: " gen, och byfolket tyckte att'nu ha de' fattiglapparna fått det som. de ville och var gladå åt att inte jän- fan förvillat någon" av deras égna söner 577 - + Hör du Helge än en dag på sin klara, sjungande dia" lekt till sin man, Kan du inte ta : fars gamla päls på dej, fär du” går år ät bkogen, "då det-är så här kallt? "Joy nog kunde; ja dä alltid, men då:får du allt. ta å: sprätta oo Vera såg förnärmad, ut och Helge Edman masade. åstad åt skogen vitan päls den gången Men här Han kom hem från arbétet på kvällen; blev "han högst förvå> nåd: över "atty få: höra' sin: hustru Ko så ute på gården "och joddla'så där klart och, glattjisom. fäbojäntorna rukar, då de" lockat hem korna Ftill”valler omr sömmarkvällarna up! Se ( pe i N rlanid. "OcK inte'hannhan > . = Hör: di Helge du, kan du tän da att där var lus i fars gamla päls du! Alldeles bort på tok fullt Helge slet 's fånigt" på henne. ' I tro; ty vi föda ni själva kört Honom, och vi Vet hi att han i sanning är världens Frälsare.” Så kunde samafiterna i staden Sykar säga till kvinnan, 'Y gor hade $Samtalat med! Jesus vid brunnen. |: ' Skall människor korama till tro på ”Herrén Jesus måste de "allra först” få höra av Honori. Vilka anstalter vi än annars må göra, för att föra människor till "Kristus, blir" Han icke 'predikad för: dem, blir: det ingen tro på "Honom. Alltså 'komrier' tron' av notor 'på.. Tammal auktionsskuld 4 predikan, men"predikan i. kraft äv Kristi ord. Och den predikan Ydeét här är fråga om, är icke ett ! fängslahde , elle: förande tal av allehanda ting?under, himmelen, utan den: sär "en förkunnelse om Jesus såsom världens "Frälsare. Där talas om" Hans lidande för vår skull, om 'Hans"” lydnad mot Gud; onx Hans först ningsdöd, om förlåtelsen”. i Hans" namn, : vandringen i Hans efterföljd; om Hans Nihat jatt. frälsa” Hill evigt liv. i Men det räcker äh ned. att människor hör detta om Honom. De "måsté Själva” höra honom tala! Dårtför måste" de' på &tt sär- CSABBATSTANKAR” av yäkoberde AKE JANSSON, "Partilé,. HM. Göteborgs stift.: - Bliv,. vid ; Ordet, lyssna : till det [och täg emot;det., Så blir också Det måste kområa något därtill I Y Efter kaffedrickninken satt de ännu en stund och språkade om vad som Iåg dem på hjärtat. Jo- -hannes hade svårt för att gå så långt för sitt bråck och Johanna tyckte hon' ej. kunde våga rik- tigt språka med länsmanneri; om hur "allt gått till: En skjuts var. dyr att leja, och det var svårt att: vara från barnen så länge. Så- blev det sist bestämt att He- lena skulle" gå' till länsmaånnen nästa' dag och förhöra sig huru- vida hon kunde drivas från'hu- set” om kyrkvärden' vidhöll ho- tet och återtog ' torpet. Så skulle hon framlägga saken, om huru- vida” de' kundé med process vin” na barnäppfostringsbidrag. Hon skulle även .omtala hur det för- höll :sig” med gåvan av" torpet och den ändå tillkomna inteck- ningen, som de förmåtts att 'un- I skilt” sätt söka upp. Honom i ordet, där Här i sånning är. Där får. bli: ett: stadigt och -träget' bruk: av? Guds oid, då den nal- kas: ' Bibeln, icke såsom herrar och ” mästare, utan såsom: an- språkslösa lärjungar. .Men' då får de också - höra Honom själv talå. Hån giver Ördét genom der Helige. Andes verkan ett sådant liv. att de förstå; att det är deras Frälsaré själv, som i Ördet kom”- mer till dem,' försäkrar dem om Sin nåd, om rening från syn- derna, om hjälp att leva ett nytt Jiv i lydnad för Guds bud, Och när. de så. lyssna ' till Hans egen | röst, komme? de till tro på Ho- nom, De'veta då, att Han icke blott levat och dött för världen, utan att Han gjort det, även för dem; ja de bliva vissa: om' att de. ha en "Frälsare, och "ätt den som tror på Honom, icke kom- derskriva, utan" "vetskap om dess mer på skam utan, får. div, och innebörd." Det" vat med lättare salighet. . ; - Hjärta makarna gick hemåt. För i Var: därför icke trög, och lik- Kanske: det kunde bli en, ovän- giltig. här det gäller Guds. Ord. tad ljusning. i deras bekymmer” samma; tillväro. unsa” l djas kunde den sej bort. ' Vad "ägandet av torplägenhe- ten angick. var det en tvistigare fråga. Kunde Johanna bevisa att hon blivit lovad' få torpet om han uppfyllde” vissa villkor och dettå' skett,'" hade 'ej Trulsson | rätt att ta inteckning däri, För då var detta svikligt förfarande, värvid : kyrkvärden ' kunde bli tvingad : både till att återlämna inteckningen och den ränta som han 'därå' tilltvingadé sig.” An- gående ' barnuppfostringsbidrag hade hon - full' rätt att utfå 'så- dant," om hon blott kunde bevisa att han lägrat henne vid en. tid, som passar med barnets födelse, Det kan även vara omständig- heter som även i sin mån kunna bidfa ' till en fällande" dom. så- som t. ex. barnets likhet 'med fadern. Men finns det vittne på själva lägringen, (söm sällan är fallet) så hjälper det &j att den skyldige -nekar,: för ' han: blir: i alla fall. dömd till det barnupp- med lag drivas ” Länsmannén var en; ttrådi karl: Han förklarade att. kyrk- "värden ej hade möjlighet att -ri- va stugan utan laga: uppsägning. och yräkningsdom” Hade" det du en lärljunge och: då får du en Frälsåre, som aldrig. 5 Sviker.” ng « |äldrig påtordrats: "någon I ersätt-7 lande? "Vad är det för hemli> ga möten? Vad är det för olov i liga vägar du” är' ute på”? Men så. försvårar Hon” sig: méd den" fanlven : att hon känner” sig? så ensam ty hennes make är” så sällan ” hemma.” Hön ; blir "helt. enkelt försvimthad.” "Det, kan väl när” han "änthgen ståt framlför, hen: te, ”Goddag Eva, goddag Hans” ser på. varandra och" ler. : ttade ängestfullt bört" ängde: Men Jag brydde: | du vet ju att jag är gift”. ”För- .. låt Eva; 'du är så frestande: och . skrattar "och" -prätar ” om, vardag- a lycklig, jag vet inte" riktigt hur Kommer. 'han jett- par: steg närmare; och :så är hon i hans :famn./ ”Min älskade flic- ka”. Hon sliter sig löss ”Hans, "gottgöra "vad jag förbrutit mög: mot honom”, "4.4 - I När fru Well: töäder' Inti sjukrummet ser, hon sin make ligga till synes livlös.” ”Försent”, är det. första hon tänker;: "men om : ett: par : minuter : 'slår”. han | upp Jjögonen och ' säger ”Ewa”. Hon "svarar ' gpnasi är här hos dig”... Nu ' kommer ”syster och för- > bjuder - längre. besök. Endast söt och jag har, så svag karak- tär”. Han ”jädker henne” »handen; och hon'.tler. och "trycker den ömt. Hön är rädd 'att hor: -äl- skat: honom: 'redan,. men - vill inte "erkänna. det," Hon får helt är "hennes ', goda föresats. . De enkelt -inte: tro "det själv, ' det år Sö . var sin belktväm gälar" tillsammans imed sin” make. Sys-' tem följer; henne ur i ko rrido nycket i och plötsligt - säger -hon. ”kan T';; liga händelser. :Men' varje, gång Ju Well råkar nämna sin mans namn - blir. herr. Berg med ens " tänkibalt och. allvarlig, det mär- "rakt -på sak: Äg. du riktigt lydklig med ' din make? : Svara rig 7 ” uppriktigt ; Eva”, : Frågan "kom: alldeles oväntad.” lig, ”Ja;' det. tror jag”, -viskar' hon hoppas. herr: Well: skall gå ige- > det nog nödvändigt. att ampu- tera: det. ena benet”. Fru Well hon .klännier sig som en brotts-; ling, straf, ' Hon rusar ut: i | friska luften. jag skall förklara" mig, Iåt oss : tala. om » något - annat, är du Häll, ”Som du mill 'då, men kom” ihåg att: till. mig kan du lugnt / anförtro. "dig”....Hon' ler ensäm” med sin sorg och för- tvivlan. 'Men 'våter , :- förmodade han att; saken kom tatt ordnas ' upp i godo utan rät- ”Erie : jag. hem. Så: blev det nya rådpläg- fem "minuter har hon fått vara framställa sina anspråk' hos den fru Well visa sig riktigt "stark"? : till "svar. Syster : fortsätter: ”Vi' | nom det här, men. tyvärr blir 1 följdes de' åt till Trulsson och kämpar - förtvivlat mot; tårarna,'; som ,: får sitt. förtjänta Hon! måste" her, måste” vara i ser. hon; Konstnär ' Berg komma ” henne '; foöstringsbidrag: söm rätten be: stämmer: En. rik: barnafar blir gärna dömd högre barnuppfost- | 'ringsbidrag än en fattig; Så hade: Hon, sådant vittne -sorn : Helena : uppgivit blir säkert barrafadern dömd att betala. Men länsman- nen rådde makäårna att innan de tog ut: sfämning "utkräva sina "fordringär av den. ,skyldige. Så" tegång. Senare kunde makarna ; komma : och resonera med yho- nom" om" ej uppgörelse” kunde » träffas, Samt även för dem upp- ; Helena ning för att stugan fick stå kvar. | . Har. Kyrkovärden 4 någor hyra no att fordra därför, får han bevisa det, sade Helena skarpt! Har-han '. efis" någon rätt. till torpet, -soni han lovat skänka Johanna, för- att få längra henne? Så gjorde + : han, henne med barn och den "' gossen, Gustav, . har .makarna fostråt i 12 år. ock aldrig fått . någon ersättning, för" vilket 'de : nu fordra: Hur har han hållit - sitt löfte med "att skänka Johan-- . nä torpet? 'Jo, genom markar- nas oförstånd, fick han en in- dubbelt vad det kostar honom ' och för den har han pinat dem " in på bara benen. :Men.nu hat vi förhört oss: på : sakkunnigt håll, och deras fordran är nu, först att få fosterlön för Gustav | från den tiden han föddes, åter: : få inteckningen och -inbetialda : räntor, samt. få kvitterat de sisi” tå "obetalda ' räntorna. I annat fall "kommer .de "att. uttaga” stämning, så får vi se om lagen en torpare, Är den det, så kan>= ske kyrkovärden är villig at att gr Ö med på deras krav.. I - . - Helena "hade talat . sig varm; . där: hon stod, vid 'spiseln' och son -blev ömsom" blek; ömsom röd och sökte ofta avbryta: He- lena. Men hon tade, väl genom" tänkt vad. hon” skulle säga; ”och gav, honom ej tid at.pressa en stavelse emellan, - Då hön slutat " sön.» Vem har, givit dig rätt. att. framkomma med dylika ären- rörda beskyllningar -mot -mig- > rätta. nödiga ”handli gar' och I lämna dem sitt bistånd, om han : ansåg att. deras sak var rättvis, "efter. som det tycktes" i Helenas + framställning. iv Z > Glad i hågen gick Helena sker ningar med makarna ' Johannes, = som lystes upp av hoppets: strå- Je. "Men hur skulle de; våga myndige kyrkvärden; och vem skulle ,'de . väl få till: att följa med som vittne? Ingen i derås > honom, ville väl. stöta: Pr med "Kyrkvärden och få” obehag. Jag ” skall följa med, $ade Helena. J: ag har ju ärende, avlöningen "skall i jag ju. ändå gå och hämta. Så ;funno -honom hemma” "sysselsatt ” med: matlagning i' köket. .Var- I dagsingången var köksvägen och då dörren öppnades” möttes. de av en vidrig rök. av något söm steddes i stekpannan på spisel- | härden." Någon" riktig köksspis I fanns 'ej: Är det den nya kockan, ! som bränner ” upp. maten, "sade Det : är: allt saker, som du ej : kän bevisa: Jdg kommer att dra- ga" dig till rätta för: grov äres kränkning i mitt: eget hem; Ja, ' ör bara 'det, Här finnas' vitts ' nen som kan till alla delar be visa. att jag talat: + sanning; Är det ej: rätt vad"jag- sagt? sade hon och "vände sig'till Johanna. Jo, 'det' är sant wartenda ord Eldad' av Helenas" mod "vände: hon sig till Trulsson och fråga” de,-om han glömt bort drängen 7 Ola” Månssons skratt, då han: lägrat henne.' Han: kan vittna, om allt-han :lovat'henne;-för: att ” få med henne som han ville. Det är' lögn alltihop och. så länge delse. 'Ja, sa Johanna' då får vi” försöka få rätt på annat håll Nil tro, att ni skall kunna skräms ma : mig ” med -< rättegång, . se Trulsson. Men det kostar pengar och varifrån "skall ni taga: dem, då "ni" inte ehs..kunna >Betala den "ränta ' ni äro 'skyldiga. Han slog opp ätt könstrat': skratt. Vi få kanske först se, om vi verk- ligen 'äro > skyldiga något; sade ' ” Johanna i . mera. 'bestämd” ton, - Helena lade upp' köttet på ett ra teckninig i torpet för mera än + och tog upp: steken, sade Truls? IN sedan," att: det "har :ingen .bety=:.: är lika för en Kyrkovärd som . ; : "7 samtidigt passade steken. Truls. MÖTA banbyggets slut hade familjen Al yt- —Ä du blitt spritt toki du, s stin- mej inte öm det, för jag trodde hän? 'ett vemodigt leende. och säger ' Helena. Men i samma ögonblick - tat ner till;hans hemtrakt i Små ; vär fästade vid med” starkå band. land. Sonen, Helge, var femton. år gammal då de flyttade från Norr- land, så både han och modern. var infödda nortlänningar, Och hade hög hå tighet.: Hon' sög 5tg- SR 4 ligt hå — här 'du, se bara hä amla "päls g haslighel n säger plö tan” tårarna, ström- hellre, att saken drages fi t- a igk igt ne or ja Had or a ica ån z nr må ao jie PE ligt" ”Hans jag känner mig in- ma tr. "hennes "kinder. Han i gavel,” Jag" har” hört. att. SÖ ta. Om. han. därvid kan bliva rei den "sydsvenska provinsen: h sm Na ge ”, 4 te alls bra. Jat fruktar det v vär värden "skaffat sig "en ny. kocka i med-att sprätta bort födret Å bor” tiskt nr Eg förstår hur hon: känner det och utrikes rå, så jag trodde det rentvådd. Då: de reste" sig för, " Ja, så dog Edman en dag och n nu var Rallare-Johanna, son folk kal- lade henne, och” hennes pojke en- samma i den fattiga stugan: Helge, som-'nu var tjugotre år gammal, försörjde 'sig, och "mor sin -med skogsarbete gott. han förmådde. Och var för övrigt en både' rask och duktig yngling. När nu: Lill Vera kort ner till Småland från samma: frakt som Johanna Edman och hennes soh'var kömhå fråri en gång, vår det Helt naturligt att de drogs till varandra; "Lill-Verd' öch Helge! kundé! sitta -låhga stindert och prata” om” hembygder där vip- | pe; till vifken'de båda längtadé och |. ta, "sade han: Liksöm då skulle. va .yrade bara." Von. nåt å vå glad för. "ses 5 Helge Edman" tappade ialförmå endast. , Tack”, ans + Med ' en, ”obehägjlig känsla av till mötes. Han lyfter artigt på hatten och. frågar deltagande : hur det: står till med hennes blev; hon varse, ös att. det '.-var Trulsson som :dolts av den tjoc- Hon” drog honom i rocken och med sig in i Augan, : en hel: hög med stora. ”scdelbrintar satte hon” och: "dade” "upp, ”sedelpacke efter sedelpacke framför ögonen på honom. Jag har allt räknat dom Te- dan,'. må « du? tro. "Tjugofemtusen kronor i sedlar å här, å så — så här |" du — en inteckning: i i en. gård- i Adalen;; där: ja, känner folket, en stor,” fin gård du, å inteckningen -ä ä på tjugotusen kronor!t " Plöstligt fick hon tårar och sade eftertänksamt: — Ja, nu förstår jag va far; ville skrattade och. halvt. släpade. honom låg uppradaret, Ser du här du; fore? "| Verå vär födda till lyckan dorå. En ' sammans! Och" det "värsta är; an en" lång" stund. Så sjönk han” .ängslati..ser. fru Well amhböälan- sen komma gåtan " förbi "med '— ÅA jag, som tänkte bränn opp: sta, jag tror det har hänt Eric något. Han har verkat så från- skinsislodralek på 36) mt + +.” I vr Ed ngsr Hua SS När Helge” och Vera” Edman: eM" jugria henne och lägger sin' arm tid 'sénare reste upp till sitf:läng- beskyddande kring hennes ska- tans land igen, åtföljda av gamla kände ”skuldrot.' "Du" inbillar Rallare-Johanna, var, pratet: i full 'g;g nög en hel del, du är över- gång igen byn." 1": 1574 känslig. Varför skulle han göra || i— Kan man: tänka sej en: sån" sig" illa”? Hon: svarar: nästan | gubbe, gå och" gömma en hel för-.! med en. viskning." ”Vj har; grä? mögenhet" i len gammal päls! Och: Jat på senare tid och i går Kom | tänk : om ”arvingarna” aldrig hittat vi överens om att. skiljas: .5e- den!. Men det var nog så att dom! I'dan "gick: han, vart: vet. jag där” norrlänningarna, ' Helge , och. icke; 'O; det är gå hämblikt allt: del dolk" är an utan att egentligen att vi älskar varandra ändå, "det od veta om det.: | vet jag. : Men wi är dör” stolta | tala om just” innan” han ni dog. ”Hån nr lar att erkänna det för” ; varandra” + :malke. frågar därför om: hlon "kan | Då sva- Helst vill vara, enSamt: Då har I ”métod; sade Helena skrat- je tande. Nej, sade han Hon kunde |” rar' hon". ”Ja.. "dadk.. Jag: först nu i dag. förstått vad Eri och jag betyder ' för varandra; "Våra vägar: måste skiljas”; Hon lägger ' sin smala ” vita ' hand i "hans kraftiga hand. De ser på 'varantira under djup rörelse; så säger han "Jag. respekterar di na” åsikter, men" kom "ihåg att: den sanna, "kärleken ' Får före pliltkänslan. Jag hoppas" på det : -varmaste" att 'du' inte bedrager dig": jälv.' väl; mnårte "du, "alltid få leva lycklig. med din make”, Sedan hon: -tackat honom för: de vän- : :liga orden beger han sig däri- : Fru. Well svarar ;ingen- ting, Hon kan inte" längre be- : Ja då "säger jag far-" De ”faläder sämma -sjungahde- sdia- ”Jekt, när de sämtälade om älvarnas; och ' nipomäs;” de -ljusa” - näfternas ' - och” långa "sommarvakornas ' latid.. OcH så småningom blev även de; unga; förälskade i varandra och be! : slöt att förena sina öden... + > : Det var när Vera var fyllda tjugo år och de förlovade, sig, söm byfols ket fick anledning till: en massa " "prat: Man gissade först på att gub- ben' kanske” kunde : försörja . dem, . annars skulle. det väl. gå rätt knalt för dem, Män de vär ju båda nforr=. | landsfolk' och. häde aldög sökt vi-' dare; umgänge 1 byn, så döt' vår kanske I bäst att ”utbölingarnia” fiök vara "mred, Av gubben £ fidk' mån: - Keller” ingenling veta, för Han var än 'en gång för alla” en kohstig fi- . gur. Bland "annat" gick han ' både! " Winter och' sommar omkring i én VF iF ra ; ; FYVTTVETYTEFYSSYTETEN gammal, vårgskinnspäls; , där. aka net på både kragen och ”Innanfod get 'var så gott oil bortslitet fån, 3 tar van av av ” - - LIVET DET "OFATTBARA ts . DIUPT Ant, FÖRTRÖLLANDE. + LJUSET 'DET SEGRANDE »' ..' - DET-RENA' OCH FÖRKLARADE .; ” OCH - MIN! SJÄL” FÖRSJÖNK , I DINA, ÖGON. NG . ”UPPEGGAD: INFÖR DET OFATTBARA KÄNDE JAG MENINGSFULLHETEN | BLOMMA'UR NÖDEN -- » OCH GLÅTT KASTADE JAG : MIG I: -LIVETS ARMAR.” 0. ” oa tea ere då ,Nu ringer telefonen och nu "blir" hennes : frulitart besannad. "Hennes make” hat blivit” myc- . ket'evårt” skadad vid ett bilkol= listor.” en : : Herr Berg ringer etler en bil « till frit Well. Några. minuter |. ; senare : är bilen där". för att hämta 7 henne" till; "lasarettet. ; Herr Berg väcker henné anmen till stöd, : zu i "Får jag . följa: med. läg I Du behöver. mig hu mer än nå- ” gonsin”; ””Nej; snälla. Du” låt . mig dara ensam, jag känner mig ' litet bättre nu”; svarar hön, be- stämt. Han förstår att det inte "går att. övertala: henne. utan han” vinkar fanväl och så är bi- len ' borta; Fim. Well försöker lugna sig, men det 'går ' inte. Hon knäpper händerna hårt | tillsamimans och mumlar för El I gjälv ”Måtte min älskade Eric Ifrån ock" försvinner” därmed ' ur hennes liv, hån som älskar hen” 'ne av :hela 'sitb jä xo ed We överleva, . måtte "jag få tillfälle -| läs . i I rent svartbränt. Det hängde fast SKAFFA] Sä något för att du bott där, - ka röken. Helena ryckte ögon- blickligen stekpannan från elden "och slog upp köksdörren på vid var: hon som :lagade mat. efter visst inte laga "mat; så hon blev fort färdig här, Det hade varit : bättre om du.stannat: Inte bryd- 7 de jag mig om att stanna, då jag ej fick "min ”avlöning: I dag "kommer jag hit för "att hämta den. Vi ha även en' del andra saker att tala om, men vi få väl : vänta därmed . till ” folket- fått middag. Vi trodde den var äten, annars kunde vi väntat" litet ; längre. "Skall jag' kånske ödrdna om, så "maten blir' färdig, först? Det går , kanske ' Jite ” fortare. ; Trulsson mumlade, något ' till var, som ingen” riktigt : upp? fattade: Hon fick" upp költstye” jket ock skar bort en del som var vid panhan, så den sidan” var tillräckligt” 'genomstekt, "men ovansidan - var ännu -: seg. Van i sohi hon vär, smet hon in i spis- ;kaämmaren' och. hämtade ett stycke flott. och lade i stékpan- - nan, sen hon först skrapat bort en .del förbränt kött. Hon lade andra sidan av köttet nedåt för vidare stekning. Nu kan vi börja att tala om våra ärenden medan "köttet steker, sade Helena, Mitt aridia' ärende är, att jag hört att "det är frågan om att jag skall drivas väck; och huset, som jag or 4, skäll fbort.: Jag undrar med vad rätt detta kan 'ske. Jag vill inte ha det rucklet. att'skräs «| på på min jord, sade kyrkovär-|. I den barskt, Du'har aldrig betalat fåt och sade, att nu.är köttet - stekt. Är inte kyrkovärden hå- gad för uppgörelse i godo, så kan vi gå. Nu har. vi, erbjudit upp=, . görelse i godo, men han vill nog -' att gå, slog Trulssön' om till en ” "annan : ton. Jag: tycker : det. är syrid om min gamla piga, som säkert "har blivit rent vilseled av dåliga rådgivare. Om hon nu vill "försöka ' och... "processa, så | ont : som hon har "om pengar. lek och för att slippa från allt : bråk, skall jag helt efterskänka "' de två års "ränta må 480 kronor; ” som ni resterar för, på villkor," att ni ej mera rör i saken och. lämnar kvitto på att. nia aj ha några vidare" anspråk,” "Det. var ett enstämmigt nej. Så försvin-' nen då ur mitt- hus ögonblickliz+ gen, röt Trulsson, Och de läm”: . nade köket. . Men väl utkomna ' kallade, han åter in Helena för . att' hon skulle komma in. igen. och få sina pengar: De följdes åter in. Jag: tyckte det. var bäst - sa Helena, att där var vittne på att jag fått dem. så” gingo de . åter hem. I " Det var med. tycksamma tan<= Kar makarna - återvände: mot framlagt deras sak som om hon varit" en fiktig' advokat. ' Men Trulssons ord -att' det kostade pengar för' dem" som "inga hade sth verkan. Det hade ju varit ett bra anbud att bliva rent kvitt de två årens 'ränta, och var det - av medömkan' mot ' dem sont de efterskänktes, var det du en god gärning.” s ANDA. vr söta I rn För att visa, min ”människokär- | [ hemmet, De. tyckte" att. Helena att :processaj hade inte förfelat ”' . MAMA KARAAAKA NRA MARASA Md BAN fbr MK AA KA RAMAR BARA DANN DAAKÄANSAMDSNNAGA AAMARAAKA MARANDAAADAAMAMA KAKA AAA NAR AAA AR MA san
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.