0 OP EFESTETEFEYTTFPYTYFYTFETTYFTrFrrYrY YrYyrveYrv ad TYvtTYTrYertTV v rYYPYrYvtYTVYENYTYYVYTYYYYTYT YES ESF YvY YT TOY YT VY Ey SYV YTV hel LAHOLMS JTIDNING > i: » or samma stenhög som ”koppar- ” c ödlorha övervintrade låg också. Plask, ' den tunga. och: klunipiga. - paddan. Först når "äprilsolén strålat ganska länge vaknade Plask ur sin vintersömt. -Han rörde makligt på sig. Blåste 4 upp sig ett slag och bör-. . solen och ljuset. > Men hän tyckte inte mycket” om solen, Hån blev sittande under en gammal. halvthutkén'”! btäda.” Där Watt Han, och tirrade Takt' fram, Av 2 Iglr Va Sök ext hlén -. Plask- kände en ue dennå un- derliga Oro som kom" tillbaka varje år gå" han vaknat efter vintersöm- Hen, Hån längtade 7 ner fill den stora” märgelgraven "där paddorrä - varje vår hade sina safrimankomster,. De träffades för att gå liv åt nya padd- | släkten. s; Den stora Märgelgraven var en bra plats för ändamålet, det fanns i den "grunda delen ' massor av vattenväxter 'och' vattnet var redan nu ljurrimöt och behagligt. : - de. de. gamle, att det finns en : Plask” göv sig iväg. Han. "gjorde sig ingen I brådska. Inte ens” till ett . liknade" en "gammal fet .och' förnäm tallen herre, s förnänr att han inte iddes a se'sig omkring på allt dét som hän de; "Han tycktes inte 'hå intresse för, annät än att sitta Ära, i ef fuktig jordmån och en behaglig tempera- | tur. Väd angick, väl honom all jor- dens sprger och bedrövelser? Eller Han” var. själv ful, så där" riktigt f ful, så rhan ine ville ta på honom. | Och gjorde " mani "det, ja, usch! fy ' skarn, då kunde det hända tt han. Då. och då: satt” ' båh stilla saa någon ” plogtilta. Han kunde höra hur: fédan ' atiläfda paddor > häde börjat sin "kväkanide .könisért. Den eggade" Plask på något vis, "gjördé hönor förväntansfull och litet liv- I graven stötte han samman med eh paddhona. Han var . genast beredd |. att "göra visså "närmanden. - Hon tycktes inte. hå hågot, emot' det, kilsade på en. Det gjorde han bara vv för” att” retas, VN te Låt mej : vara! ”balydde det: Väd har” jag Fried dej ätt göra? ; Då "klättrade. Plask ” upp på hennes rygg och hön. fick kånka på honom nermot: märgelgrave; 7 Detta var Nej, rligén, | Plask + ville bära &n förberedelse 11 själva pars — sköta sina egna "angelägenheter. "Var. ningen sorh; alltid: sker i"vVattriet, Men: den: ingick ' stundom som - en h Kund i H och en 2 väl ha nog” av sitt, rit FE den" stora" fest: "söm ” "höns i här ingenting för att . ” man jäktar: Infé ens på natten bo= || väl a nere i-det Yummå? vattnet höver män. ha så förekräckligt brått. lm paddornå "omkring och” fördé oväsen, .Plåsk- deltog ”nied Tv och. tust :i orkestern.” Nu: blev vån han: "plötsligt mer aktiv, trivdes må des ännu uppe i Kolken på loggav-- "ett ”annät "sätt, glömde "att : han ” Jen och från stallet hördes rassel. egentligen inte var till för att jäkta. vo! Kvack; kvack,; kvack,. lät-det tigt fin vårkväll och daggen började från: många, trånga 'paddor; Ljudet lägga sig över gräset, 3 | fortplantade sig i sårkvällen. Det Då tycktés' Plask liksom. vakna fyllde den,-gav jen bild avtal aktivt ” till liv. Makligt hasade han sig bort. liv i | datmens” vatten. : från, sitt tillhåll. Han / vär över tjur > or a a : "> äggen hjälpte" Plåsk till. med att Hans” ; håsdnde väg riden ner: förbi; fästa. runt vasstrån - i vattnet. (Hör ee dyngston hade han, ett fint tillhåll, . gar. Då skalle! i vältnet ' "vimlå av Där samlades ofta gott. KI små paddyngel 'som mest Tiknade omvandlingen som ” helt ttnet' tog . bortemot” tre ; Då "skulle en färdig ”pad- ” när det finns så mycket med insek- till en” lats 'där. den trivdes och : farliga för grodynglet.” -SABBAT GUDDSUPPENBARELSEN 4 Text: Joh. 5:17. "6 se Trett. : : >” Om Guds uppenbarelse ”Jär- Guds = allmänna - uppenbarelse i rfäturen” och sämvetet och en Guds särskilda uppefibarelse i historien och"i Kristus. Denna söndags korta text vill påminna. oss om huru Gud ännu avslöjar sig för människorna. Je- sus” sade: Min "Fader verkar & än- . Lf naturen, I alla tider har naturen -va- rit en bilderbok;' ur”vilken man påréenr För. trons 'öga är världen alltid ”full.z av under, 'v te : g : Inför naturens skönhet utbiis= ter den” : gammaltestamentlige psalmsångaren:: SMimlarna ' för- tälja Guds ära: Fästet förkunnar hans" härniders- verk” "Men”det har funnits" tider och det: finns” "människlr som tror mer på naturen än på Gud. Mer. på ' skapelser - än "på Skaparen! Naturlag -o, naturvetande sattes före och i stället för gudsuppen- barelse och skapelsetro: 3 Fadern” verkär” ännu alltjärnt.' Sämvétet är hans röst ä : re, ; x' Högt upp:i de österrikiska al perna finns klockor upphängda på de farligaste och : : ödsligaste platserna! UK Iockorna är. place” rade 'mellan två pålar på så sätt, | att. d de börjar att ringay;' när det som inte angick: 'honorn. i Nere: å märgelgraven fanns nu långa, geléartade band 'av ägg fästa från strå: "till 'strå i hela dammen. De kläcktes dag: från: dag. Nu kom: abborrafna” glidande upp på "grunda vattnet; o bära att.la för sig en tid. öm rg diet som hette” "dugä. Man blev” "fet och ' fin av sådan, kost. "Och maklig! var der att få tag" i, Eksom ofarlig.” ='Tiger, "var med. sina: släktingar ; Men : den Massa som fanns ' gjorde" att alltid Å färdiga små paddor” sen dag” unde krävla sig upp. och" get Men 3 på en liten padda uppe j en. stör "värld väntade: också + mänga ; : ter och. Jarver och maskar och snig=" skaffa sig sitt eget jaktrevir. 177 57 "lar och smågrodor,' Ja, det var nu” "en sak som nästan vår '| genant, "det Själva 'äggläginingen; Också honan 's där med smågrodorna. Det vär ju överlämnade > ”sedän: 'ungärna att mn Nn Na . så pass månigå små ägg att de kun-” . Bäst" att låtsas om ingen Äng och olika : ta sig en :Jäckerhet då det bjöds. ”olyckshändelser: -" ”Bortemot ; femtusén ägg. fäste: de rant vasstri Under två veckors tid- stannade |- are; 'som Kan. Då att fortplanta" sitt; "släkte. : Men så t sig riktigt mätt: en. natt -kravladé han sig upp” "och |: begav han sig tillbaka till sin lilla återvände. för att se hur det" stod it ” till med hans lilla träbitshus upppe | im a brädbit' igen, 7." . ; Då låg skymningen över -slätten.: ; på Bäckagård. nte Ljus glimmade” här och var. Men '; Han: "kröp- in på sin plats. och det bryddé "inte Plask. sig om.; Han kände åter det Tugna' trivslet kom- såg inte det vackra i slättens struk- ma över sig. 'Nu skulle han bara / tur, för det vackra kunde mari inte jaga över sin runda om natten och ” "leva av-och då var det' väl i ingen- sedan för övrigt sitta här utan” att de ha råd att'mista en del "genom ' x vax” det'inte heller så ”Plaski i märgelgraven sysselsatt med " gärna, smakadé” på en: "sådan: ek... äs det sedan man funnit rätt mycket! små: promenader, kunde få å de” stackars "fligor. som behövdes för att mätta en så liten 'paddmage. 'Annat. blev. det då man nådde den: volymen som gamle Plask, då villé det äv en hel del för äte man. skulle E har det bra: ID = På" sina barn,” alla de. femtusen i det nu kunnat bli, har han ingen | '< tanke!" Han vin bara äta. ting ått bry sin "hjärna med; : Då han kom till sin brädbit ha-? sade 'han” "sig. inunder och. satt där så 'stirrande" och 'smälte "maten, ;" + Ugglorna” 'fläddrade ' på : lätta wingar i kvällen. : "En -'mus råkade förirra sig för långt ut, vips fick "den én Jufttur och så var det ingen "> mus mer, . En 'nattskärra hade satt” igång. sin spinnrock. Det surrade och spann 4 ett, i ett, "Antagligen hade den slagit ner på någon. vångaväg och satt där med sitt läte. ; 7 Långtradare ” brummade "långt ” uppåt Edenberga. Vid något back-, motlut skrällde motorerna taktfast. : Det var inga vackra ljud, men de hängde 'scamman med huvudstråket som gick över slätten. Små, muntert vs spinnände "personbilar for iväg som ettriga myrot med sina strålkastar- ” ljus fladdrande över 'vårljusa mar Plask satt. stilla. Det var, behaj ligt att vara mätt. te se , Nå; också "i: en stillsam , herres liv finns det saker som, "plötsligt "ställer" "tillvaron Fannorlufida;' Gör , Ul " MUSTASCH UPPÅT: SNODD OCH VRIDEN, -. ROCKUPPSLAG AV. RIPSAT- SIDEN, > "LACKSKINNSPJAÄXOR ETT NUMMER FOR SMA, - KNÄPPDAMASKER GRÅA, :"" SPANSKRORSKAPP : MED 'SILVERNE "KNOPP, > ”S HÖG KRAGE. SOM KOLL HAKAN” OPP . ” OCH, SÅ : PA" HUVET. PLOMMÖNSTOP'. ' SOM MED DET HELA GICK. VAL IHOP. .. HÄNGANDE AXEL UTAN VADD. OCH BELÄGG, KINDEN DOLD: AV: VIKINGASKÄGG,/ 1 st in rag " KALOTT' LIK" EN" LÄSKEDRYCKSKAPSYL, ut > VILKEN : KNAPPAST FLINTEN: SKYL; NM "OCH TILL DRESSEN "HÖR ls - BYXOR SOM LANGSMALA ROR ue .,. OCH 'SKOR' MED SULA" AV LASTBILSDACK, DIG, ?, FÖRSKRACK! o DAGENS KVINNA, ov er nr 2 nd tyckt "sig kunna" läsa om: Ska- : blanda sig i i ovidkommande” öser | i; [dofnis ägg och 4 Ungar, Det var. Mör faror; Det var massor av djur. som Za STANKAR : blåser . upp till storm. "Vinden sätter dem i rörelse.. : På "det: sättet hår” invånarna i dessa trakter sedan urminnes tider vetat att låta varna sig av storrmen själv, medan det än är tid ått komma. widan. . Gud här rustat oss med storm-' klockor — samvetets stormklöc- kor. Ibland: försöker vi tysta dem, intala oss att det inte är så farligt med syhden, inte: så noga méd rättfärdigheten, "+ "7 "Men Gud' verkar än, ' Hans röst i vårt inre kan vi inte tys- ta. Guds stormklockor i själen 4 "> | hör, med till vår f utrustning som människor. "I I historien. ” s4 Enligt ” kristen” tro: är. Gud historiens Herre; ' Han har” eh "plan - för, "hela världsförloppet, även om, "det myllrande = smän- i niskolivet ofta ser ut som” ett planlöst experiment; : NS <-Världen i dag ger inttyck av kaotisk - förvirring "och -inte" av gudomlig: ordning: Det. sér. sariz nerligen inte ut so mom en god ock stark "Gud: ledde världsför- loppet. För många blir historien en « berättelse: om: ”människans makt och Guds vanmakt: Men ' när. jag med ölmjukhet läser människans 0:: människor- |. nas historia, ser, jag att ”Gud verkar”. fr närbild. ser det kani |. ske 'ut. sor om: människorna, våldet, öndskan, styrde världén: | t ledes' till. ett::.mål; som den änte alltid själv anade. Bakom dé små” viljorna gcK små ödena Skymtar 7 Guds : vilja.” Han” som”: är "den starke. Han söm kar vända vätls , AV ua Ke . dens” våhda i”välsignelse. Här somm kan arivända. våra misslyc-: kåde försök i sin stora plan, i sin: frälsningsordning. Gud "vers inner” icke Gud någon- 'städes /utom i: Kristus”, .Så :har Luther" uttryckt den: mänskliga ka "Man dödade”hönc ar: sänd för att tppenbara sin Fader; Men man : :besegrade' ho- ; nom inte. Han segrade över dö- den: « ; IT histöriens mitt står han, som Lys lever”och” 'Tegerar' i vighet, och: böt "Tiörde? "löktesbrott, barnuppfost- Lunsa "Forts: s Väl hemkomna: till länsmans- gården och efter intagandet av. nya ' förfriskningar; satte sig länsmanhen ner att skriva stäm- , bihgsansökan i allt vad målet ringsbidrag med 15 kronor per månad under 12 år, svikligt för- ' farande med ' inteckningeri -och återfordraniden 'av i 10 år inbe- tald "otillbörlig "ränta och rätte- gångskostnader, --. Länsmaännen sade, ätt det ej le dröja läns ge, innan Trulsson skulle kom- ! ma "att bliva delgiven stärnnin- ; Hit sina eder. Jo, hän tog en in- ajas Helena plikerade. - Kyrkovärden : svor Ika snart vara någon annan som mycket dyrare eder på att skän. | var. barnafar.. De hade , ju 'ald- ka Johanna . Lunsatorpet, + om | rig förut nekat.att betala rän- han. fick sin' vilja fram med]ltan för inteckningen.. Det' var henne. När. han äntligen fick |nog Helena som var upphovet henne dit, hur har han då hål- | till det hela. Hari ångrade ”'att han gjort henne anbud som hon avvisat och i vredesniod sökt att :; driva henne från huset, Men nu ,. måste han uppsöka em riktigt slipad advokat, även om een :så= vv dan var dyr, så skulle han nog Is vinna målet. . Därför ställde Han färden! em: dag till staden och besökte dess.. , teckning i torpet för mer än , dubbla värdet och sen har han "plågat dem nästan till döds dessutom. ” Vilken av oss har värst brutit sin ed? > Allt dettå vågar 'du fattiglapp , säga mig öppet i ansiktet, Ut med dig ögonblickligen, Ja så fort jag får reversen skall jag försvinna, och här är både pengarna och vittne. En svor- gen. ke r : Det hade. Kunnit att ”mörkna mest berömde advokat, hos: vil: ken han fick företräde, och upp= lyste genast om att det betydde”. och vägen var lång hem. Länsi mannen tillsade drängen att ta gå” en .:annari "häst och: skjutsa !4 dem hem. : Johannes gjorde in-| vändning, då: hon. fruktade, att de: ej "hade" "penningar" nog till: att betala, allt. med. : Det får vi vänta. med. tills ni: vunnit må-! let. ' Gör "ni "inte-det,''så kostar varken”: skrivning - eller ”skjuts! något, - Makårnä "kunde aldrig förstå, . att en "länsman kunde ! vara så snäll, och de örden: vär-: derade han mer än "pengarna, . F ! blott på 2 månader, Då få vi se dom: halkade över .”Trulssons läppar.- Meri. han gick efter re- versen och räknade pengarna. Men med detsamma sade han: Nu säger jag i vittnes närvaro j upp rmin inteckning, och den är inget vad processen kostade, blott att han vann målet. Advo- "? katen ögnade igenom lagsöknin- '; .- gen, varefter han sade att det .. var ; svåra beskyllningar . som stämningen ' innehöll. - Kunde dessa bevisas låg hans sal illa : till. Så gjorde han honom en.” del frågor, först om han erkän« '. de att han lägrat henne, och om - det fanns bevis. Jo, det erkän-"' de han varit en gång, och. där- vid hade. funnits 'ett vittne, som, "+ stått gömt” och nu 'kommeér : att m du ej "stämmer ner tonen, för vem" vill väl skaffa fig den summan? . Det” vet jag redan; sade ol. vTrul Isson skar tänderna i ilska, då” Ola ': med ; vittnet: lämååde 3 Trulsson stämningen; vilken Kan 71 eh män att följa med & som vitthe erfarenheten om”? -gudsupper bat lie I lasom: ;det finns en "Gud som (2 "Det dröjde ej heller länge, in= fan” länsmannen kuride ' délgiva" manhen och Hok” låna de utlo-, .- vade 300. kronorna, och ,orhta- lade huru ärendet med att åter- lämna” pengärha' fill” kyrkovä 4 den: avlupit. Jag" kunde just tro: jder,' sa länsmannen. Men det. skall nog ordna sig... "Trulsson "hade "i det: Jängsta hoppåts” att fädtiglapparnä, som i det" längsta trott. blott : var! skrämskott.; Ola - Månsson ' håde Vvävit hös hönont. förut; och 'fått' på att han återlämnade, 'de "300 5 ifördrade rör Sersenr” Beko de rus då” ; ite var så "beroende : äv honor; ej a & det. ru. so. RA skulle våga fullfölja sitt, hot med stämning” till” tinget. "> "Men v när | i eh, ny ko stället för den, du mist; och "då ville” jag hjälpa + dig.: Jo visst" behövde jag. de an hån” till fullo; 'ållväret "i" hotet. "I Kanske det vore bättre att göra Upp 'såken, innan 'det . köm'! till” ätta, De skulle: säkert. "låta be- | ydligt, pruta. Pårsiha "anspråk :lånan. Men; hej. Om” han', än :.skulle' kömma" att: våga” lika " mycket på advökater som kravet -: gällde, gjorde "han det. hellre än :krusa för sådant patrask. Rätten skulle säkert ta "hängyn” till att han var. ern' betrodd man.i'sock-|. Men "de. villkor. som . kyrkovår- den "satte" för "lånet, kan; jag: ej uppfylla;-ty; menedare : vill Jag; ej. bli. Då tyckte jag” det var: | bäst att återlämna” pengarna och återfå: sreversen,; I den” stod - ej- få hö en kvittat; om- jag ljög. vid tinget,. Men, sade" Trulsson. : skulle" Säga, hönöm.: Så gick Ola" till läns- vittna mot honom, Men han var . skyldig honom pengar så Truls- son undrade på: om han kunde var inget” jäv. Hår. vittnet hört utan. ett' lölte som givits i -för- hastån, vilket jag senare åter- kallåde,” då. det, ej" blev oftare. Kan”, ett säkert” , vittne: intyga dötta, : står nog "löftet "fast. Så fick pigan barn. Passar "det till lägringstiden. Det. visste han ej' så' noga, men hon hade fästman; så hår kunde” ju även: vara fa "lägring » skett . är Kraftigare: än ten.: Så” står här i stärnningen, att ni begagnat er av" målsägar- "| nen, vars. ord” gällde betydligt | | mera än” kärandens.” Ivars det så länge" från vilket kravet gällde; att:det rönt av var. för : gammalt att | väcka talan om: Kanske att hån | skulle kånna bli ådömd-att ibe- ala? barnuppfostringsbidrag. Men" då han ej ' blivit" utkrävd sont ; arbeten ha äden a betung - de”; Kristus" är beviset. på att ordet. som Guds fortgående verk är sanning. SH --ERIC SIDUNG, Kyrkoadj junkt, Sigtun ; något sådant" förut,” kunde ' det” många år styrt sitt : land men - "ju' äldre kan” blev. hi "mer längtade har att, få: dra sig tillbaka och "slippa. "allt" bekym- mer, för" landet: Hans dröm var att bosätta sig i en fin" villa uppg idé. högsta: bergen, fiska” och ströva omkring där, uppe. Men ». "det fanns',ingen'”. som kunde "efterträda: honom: Ingen "som han:helt 'och hållet kunde |. ”lita' på.' Och kungen” vönskade en | bra efterträdare, Mjo 'Den gamle kungen vär precis 1 som en vanlig människa. Utom . : as "ett: sätt. Han samlade på cc Sarila I på ä lju "j kungen svisste' "var : ljus." blev" mörkt och människorna. i De Vilda Bergens Land lade' sig tände kungen "ett: ljus.; "Stirrade på lågan som lyste upp; slottet han' bodde i. bör Och kungen fortsatte” att 're- gera: Tänkte fortsätta. ända tills han; fann" en, bra oftepträdare. Men det fanns ingen. fin idé.' Han skulle, anordna" en pristävling.. Om "ljus. Den. som skänkte honom det finaste Huset skulle få bli kung. : i : Alla unga män i,De Vilda | Bergens land. började stöpa ljus. Ljus som såg 'ut som kalvar eller grisar, Som lyktor. Som hade tre : eller. fem eller sju armar. Ljus som brann med röd eller violett låga. Och ljus skickades” till slottet och ' ljusen . ställdes upp i ett stort rum, -I detta "rum. fanns ljus från golv till tak, ljus i o- lika färger och former. ' ” Per Liten ”ville ::också"' vara med: Mer? fattig hade 'han "alltid | Varit och — liten, Han var minst [j av alla unga. män och ägde bara | dörrar, väntade, Jena dörren' 'efter den andra: Steg in genom en 'dörr till: —och' se, några höns i en levde på att då och då sälja ägg. "Med sorg: i Hjärta fann han att han inte "kunde" Jämna någat | ljus till: kungens pristävling. Han större” än. "Mans: hönshus, med ljus från glov till tak. Och bland alla 'Tjusen. gick, gämle ' kungen och några andra. .Då- "såg han. på "Men: en ”däg "fann" Per något en. Det. 'stod' undan=' | skydnt” baköra én "buske: En: un= derligt hög växt, "hög: och" rak i stjälken. Bloramor, i små knip- pen” sarnlade ; till "en "långsmal klase i'stjälkens topp. "Blommör i gult: med en röd färgklick "i i smutsig sor en sotare: Inte kun= de han visa. sig sådan” för "den gamle kungen." SA s— "Här, kommet, visst” sista tävlingsbidraget, sa en av män- nen, knuffade » lätt. på - gamle nn det vär ock- so -Så' någonting, Men det trevligaste - Han - kunde" sitta" i" timmar: och bara, I ge spå: ljuslågan; Och när''det Då kom han till slut ' på en [kungens axel. och” pekade. I | >: Men se! utropade. kungen, Per liten/ höll sitt ljus framför sig.” Ljuset: reste sig upp 'och skymde Per — som ju inte. var så stor: "Kungen kom "fram och smekte ; den: långa stjälken och de länga SN tillkommit . på - : något. «tvetydigt + sätt; så jag kan ej förstå att det ;”; ett ; jättestort, rum, tio | gånger : Och på sin kostym: Han” vår ju |. namn : «under : 'inteckningen.” "på |törpet; som var mer än dubbelt så stor som: hah” gett. r torpet och "lovat skänka henne i stället. stör: inteckning; däri, Då: hade ni ju istället bort givit 'henne ett gåvobrev. för sina: tjänster. till "er. Inteckningen., måste: ha varit . rätt.” Jo” sade" kyrkvärden: | vem söm. helst gör ju en, god af- fär, om man kany-och de ha ej « två sista åren, och dem har' jag tänkt att utsöka, EN ” Forts, DEN 1 10 FEBRUARI idé2.' pissner I bar börjat höras, igen efter vinterns (tystnad, ut som ett jus, tänkte Per Liten.'. ' Knappt hade han tänkt tan- ken till; slut” förrän han: kom. ihåg kuhgens pristävling. - I morron går tiden ut, tänkte han. Hinner: Jag till slottet ska jag tävla med denna: blomma i kungens Jjustävling. : Och Per Liten, gav I sen mat för flera dagar. Han klädde, sig i de bästa kläder han hade — dom var nu inte så fina — och vändralde vägen bortåt. Bort mot kungeris' slott. > Många ' gånger "tänkte han 'vända. På dagen sken solen 'så varmt, över. vägen .och på nat- ten "blev det desto kallare. : ' Nästa dags middag Iorhtåde han kungens slott. Uttröttad var han men” likväl skyndade. han på sina steg. Tänk om tävlings- tiden redan var ute?: =": cc Och Per Liten knackade | på slottsdörren, ' Ingen . öppnade. Knackade' igen; Ingen öppnade. Då klev hän "in. « Fanns det inté' eri rmänniska | å täta blomklasarna, "i. ”— Men det är ju ett levande ljus, rosslade gamle kungen. ” Per” skulle till att säja: ja, Ers Höghet uti De: Vilda Ber-' gens "Land, det är ett levande" ljus. Men han sa inget för tung- an låg liksom fast i munnen. ' — Tävlingen är avgjord! mum- lade kungen till sina hovmän. .- ” Alla stirrade förvånat. Kungen hade ju ännu inte gått genom alla tävlingsbidragen. Det måste han väl göra innan : . —Det levande ljuset har vun- nit!” Så kom :det sig "att Per Liten blev kung och bosatte sig i slot tet. Och trots att han var” "så li- ten blev han en bra kung, om- tyckt i hela De vilda” Bergens Land. - Och blomman! "blomman från. växten med de gula blommorna tog gamle kungen med sig till villan uppe bland bergén. Han Kkallåde der för kungsljus, Så héter den” Bloriman få tiskt än idag. hela slottet? Han kitackäde på öppnade ' 'denl . HN t kvavfullt öde till mötes. Spän- "nande ' skall det emellertid bli Per Litens -hönsgård, den höga '. Morgonkonsererna har återupp= ” tagits och drillarna klingar mot den klara .morgonhimlen, Men :: "än bite? frosten och breder" ut: att ni ”lovåt henne torpet; om ni: . fick. er vilja fram. Ja, Trulsson, idet har hän nog. Men: vem "som helst kan väl förstå; fått. det. aldrig varit . meningen, ; ; - sade ' ' antaganden bara, sade" advoka- an | nås I okunnighet av att. varken” | kunna? skriva eller,; läsa - skrivet ' till. att” få dem 'attssätta' sina NM | få vittna. Det sade advokaten" ">. der. till 'bärnet.- Bevis ” på. ”att 2 Hade ni lovat att skänka henne: '- torpet? Hur. kunde ni. då ta så .: nekat att betala räntan utom de ' sin wita slöja. som : ett mjukt oo täcke över. marken. :Handbollsallsvenskan ser ut att ; bli'ett' litet getingbö, nu like som förr om åren. Suveräna , ' Heim lär. väl inget lag rå på och deras seger får väl: anses klar till 99 96. Men då blir mutan ” svekan bottenstriden mera spän. - nande. Fyra lag är direkt in- tagna i bottenstriden, Hellas, Skövde, GUIF och anrika Öre- bro, ' som ser - ut "att gå ett att se vilka av lagen som "ye kas dra" det längsta strået och > hålla sig. kvar ytterligare | en säsong. LÖRDAG i igen konstaterar jag - - med en blick på almanackan. '. " Kanske: skall jag” påminna om Sport" 62-proven, :'som ni som : vanligt kan avlägga uppe i Tims". mörskul t under söndagen, ”
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.