FETVOv TY TT LAHOLMS TIDNING > Lördagen den: 24 febriari-1962 | Fa rbroror berättar om djur| Ej enbärt instinkt utan äv: lite förståhd ha de; våré buss djur. Vi kan därför hålla av "dem, och de kan å sin sida hy- sa välvillig känsla för oss. Men ibland kan det förstås vara si och 'så med den saken. När jag "var endast gammal, blev jag svårt biten av en bandhund. . Armar och ben fick kraftiga bett. Undra sålun- da inte på, att jag sedan i hela mitt liv varit rädd, mycket rädd för alla stora' hundar! Dessa ha nog förstått min aversion, De ha morrat 'och sett så förskräckligt arga ut, har jag tyckt. Ännu vid 'min höga ålder kan jag gå lång omväg för att slippa kom- ma i närheten av: en lös. hund. Jo, då, det är sant! ” . Men 3 jag har många bra. histo- rier om djur; . Min bror "Frits värmade för duvor, Gång' efter annan "skaf- fadé han också 'sådana, men de flögo - alla" nästan' omedelbart åter dit de kommit ifrån, Slut- ligen stannade en; i . Men vi hade katt. En gånimal ruggig hankatt, som Frits trod- de var ett hot mot duvans triv- . sel. Efter "en del tjat. gick far” för att dränka” katten i en ler”. m 4 håla, När far kom hem”; igen, satt : emellertid 'katten' "här högt upp 'på duvboet 'och slickade" sig torr. Det är inte så lätt att' ta död på en katt, han har sju: liv, och han klarar: sig, alltså, minst sex' gånger. É Det märkliga i historien var att katten och duvan blevo vän- ner, ja de allra” bästa ” vänner. Liggande på gräsmattan kunde” katten ta: duvan i famn och rul-' Ja runt, runt med: henne. : Och . de, sågo varandra 'kärvänligt i ögonen, : : Duvan stännade.. kvar. hos Frits och katten fick leva än en När min. hustru och jag. satt. bo, skaffade vi oss en liten katt- unge, som vi gav hamnet Pet- ter. Innan: ve: I begåvats ” ried' barn; blev. det ” Tkällingen ” son: fick srhekriitgarna. Peter hade. DEN 24 FEBRUARI 1962." är ÖA | 02 tjurade igår. Jag väckte honom .- tydligen” för bryskt och alldeles, för. tidigt på mor- gonen. Han' startade , med :' ett morrande och såg mycket lömsk” ut, Under dagen fick han rulla åtskilliga mil och detta -trivdes - han inte alls'med. Troligen ha-: de han blivit förkyld och" var på dåligt humör. - Åtskilliga hostningar 'och hackningar från ' innandömet: klargjorde den sa-" "ken, Jag beslöt. att ta mig en titt under motorhuven för att. se :wad felet. var beläget., Då stannade han.' Bara slutade att -. spinna så' där herntrevligt” som: man want sig wid nu. Efter åt . skilliga försök, de flesta mycket- ansträngande gav jag: till "slut upp och?! satte: "mig. lugnt öch”' stilla på en sten för att i all min ensamhet filosofera ' en stund. Det började bli kallt och : jag gick in och satte mig i bi-” len, Aw rén gammal vana drog jag i starten och se, den filuren gick igång. med ett lätt surr. . Nu var jag både arg och glad : på en gång. Väl hemkommen och parkerad började han tjura igen. Det hjälpte: inte med ömma böner omväxlande: med heta svordomar, Nu stod han defenitivt still och pöste på sina fyra gummidäck. Stå du där och tjura om du tvunget vill sa jag till slut och hoppas det blir riktigt kallt i natt, nåt straff skall du ha," bråkstake där. Så nu får man färdas med hjälp av benen igen och det känns, hör och häpna fak- tiskt ganska skönt Rena spänst fenomenet kommer man väl att bli om han skall fortsätta att. vara så där bråkig, Oscar, - Jimmy. en vat "De voro. 'ordningsfullt och väl rf Jonte : det bra och han mådde sori en prins Kos åss. : Så köm vårt första barn till :världen och. tog all vår kärlek "och omvårdnad i anspråk. Vi glömde av; Petter, sonå nu hun- nit. bli en fullvuxen katt, med år l'all dess medfödda opålitlighet. - Petter blev i hög grad svart? sjuk på barnet. Vi förstodo väl detta, men vi fäste oss ej myc- ket därvid. Vi hade fått ett an- nat liv att ägna vår kärlek och uppmärksamhet åt. Katten led tydligen, Han blev. hatigk" och avvisande, 2 En. morgon, när jag stod” och rakade mig, fick jag i spegeln se Petter stå. på. golvet . vid bärnsängen' med ryggen krökt och med morrhåren, .spända rakt ut färdig, till språng. Han sneg- ade åt: mig och han' sneglade åt sängen, Plötsligt gjorde kat- ten ett hopp upp i bädden,' där barnet : låg, . i. tydlig avsikt ätt klösa den försvarslösa; Men: jag var dessbättre - lika: kvick. vändningen som katten: J. ag fick ett ' gott. grepp om nacken på odjuret. och bar i full ilska' ut katten ' och: slängde honom” 'omilt mot | kom aldrig tillbaka, Hari förstod nog att han för” allti tävlan! med vårt. barn. : Senaré' köpte, i vi ett lantbruk. "En av våra hästar. hette Lan- ve Dänhe var stor "ock kraftig |" men” from” och” snäll." Förspänd tunna stod han en dag - vid pumpen och tog igen sig, » nedan; rTyktaren” pumpade wåt- ten” i tunnan. Ryktarens ödygdi- ge pöjke var med, och han'kun- de: inte. låta Lante. vara ifred utan: petade : och; petade. envist åå: hästen. Slutligen tyckte väl Lanté att det kunde, vara. mer janhlugger 7 på hästen. Och det- inge enting emot baka, "men så snart någon kom i närheten. slog djuret. Lante hade'. utseendet, för: ig, .. varför Inånga' nya män kom Tr att tit- ta ock på förhand bedöma vär: det. "Det: blev: . många "sparkar; gavs ej: ett: éada. bäd Han 'hä- de, lyckats skaffa” g. dåligt. an- seende.. Jag måste rida I min Lan- te hem' osåld,/ så han villeha” . Vi ägde” även ”en' huäd; vil- ken hade fått namnet. Pajas. för "sina många upptågs skull. Första . vintern , var, mycket kall och blåsig. . vi "hade, nu två barn, som, voro, i skolåldorn, och till. dem köpte - vi extra ' varma skinnfordrade + s ytterplagg. - -samt huvudbonader av:samma värma "sort: Allt detta jämte: min frus skinhboa' "hängde « i" den' alltid tillstängda "men " ölåsta " förstu> gån," Fhijas, vanligen -lössläppt, hade nog gluttat. in. och begär- ligt; iakttagit detta, nu då kylan bet i. håns egen päls. "2-5 ' En bitande kall morgon var älla de .nämnda. sakerna :borta; Voro de stulna? Eller, vad” ha: de hänt? Då "min fru senare Konr till hundkojan för att ge Pajas mat, tr blev hon högeligen förbluffad. Här låg de stulna plaggen! Det var alltså vår hund som knyckt dem. I: tydlig avsikt att förbätt- ra sin tillvaro i kojan, plockat den till sig i flera omgångar och därvid gjort flera "vändor från förstugan till boet. Dörr- handtäget hade ej varit någon större konst att trycka" ner. "Pajas hade gjort ett gott och ' omsorgsfullt - arbete, - Sakerna lågo minsann. ej hur som Helst. SABBATSTÅÄNKAR Av kyrkoherde GUNNAR LEVÉN, Christine församling, Göteborg - Den som håller mitt ord. Guds ord är en av de största skatter, som blivit oss människor förunnade. Den eviga sanningen har en gång stigit med hit i Ho- nom, som var det förkroppsliga- de ordet — Jesus Kristus. Och den stiger” ständigt på nytt ned till oss. I predikan och själavård, i undervisning och uppfostran och — i människor, som leva efter Guds ord. Jesis var själv en av demi. Ingen kunde överbevisa honom om, någon synd, det säger han i dagens text. Han -levde som han lärde. Det var en predikan bara" att se honom. Det gjorde intryck. Man kände sig dragen till" honom — Hans liv var till fall eller upp- -rättelse. Detta är meningen med Guds ord. Det får inte bli en sömndryck eller en vilokudde, såsom det tyvärr ofta blir, när man lyssnar till de gamla kända torigångarna eller ryckes med av den : bländande Ordet skall skänka uppbyggelse. il Det skall' väcka och leda, inte bara underhålla. Och skall detta ske,- måste det användas. eller bortstött. vältaligheten. Det får inte bli en skatt som gräves néd'i jorden. Konfirma- tionsbibeln”” måste tas fram ur sin gömma. Den får inte stå kvar i bokhyllan eller ha sin plats i plaserade” runt | om väggarna :i hundkofan, som nu , utstrålade en' skön: värme och som' gömde en an synes högst belåten hund. » Boinredningsexperten fick en klapp och han: slapp stryk, Hun- dens omtanke om sig själv be- lönades med förståelse. i fen > -Nicanor; ve byrålådan! Där anklagar den bara. Eller känner du det inte så, du som sällan eller aldrig öppnar böckernas bok? Du är icke tillfreds med dig själv. Taz fram din bibel Sätt ljuset på ljusstaken, och låt det inte längre intaga den förnedrande plats, som det hittills intagit.. 2 Och lär dig att bli stilla inför ordet. Nutidsmänniskan har så svårt för detta; Hon är van vid att det skall talas runt omkring henne, Hon tycks ha särskilt svårt att uppfatta evighetstonen. Den uppfångas nämligen endast av den stillsamme bedjaren. Ibland tvingar Herren till still- het. Han tar oss avsides till en plats där vi kan lyssna bättre. Det blir kanske ett sjukrum eller någon annan isolerad vrå av världen! Fram då med skrif- tens ord. Sök dig, du jäktade vandringsman, till källan med det friska vattnet. ' Herren skall möta dig där. Orden som du stavar eller lyss- nar På, skall icke bli döda bok- stäver. De skola bli ande och liv. Herren skall tala till dig i dom och nåd. Han'skall ödmjuka dig och. upprätta dig med sitt ord. Och sedan skall .du kunna gå ut och. vittna om hans ords makt att förvandla och förnya. Jag minns från min värn- pliktstid en kamrat; som blivit dömd till arrest. Han undrade vad har skulle företa sig. Och så kom han på den tanken att studéra bibeln. Han undrade om jag hade någon sådan ':att låna honom, Förr eller 'senare kom- mer 'stunden då vi bli ensamma "I med oss själva. Om icke förr så i ”dödens väntrum”. Ska ' det unsa Möjas Helena Forts. Sedan' målt iden var åvslutad, tackade äldste sonen alla som varit vänliga att ha följt hans fader till graven, Under dessa förhållanden är det vanligt här i orten; sade han, att begrav- ningen skall ske i tysthet, med så "få begravningsgäster ' som möjligt, så det var med stor tvekan vi vågade bjuda så många, då vi nästan fruktade att många ej kom. Men jag tackar er alla för att ni mött upp. Det är nog ej många verkliga vän- ner, som far hade i livet, för han har varit hård och hänsynslös mot alla han haft något att fordra av, och vi har nu sett att de är. många. Vi har tänkt att lätta lite på bördorna för alla hans gäldenärer. Länsmannen har'lovat att komma hit i mor- gon för att utreda boet, och då är det vår önskan, att alla som vet med sig att vara skyldiga far något på inteckningar eller skuldsedlar "kommer med hit på eftermiddagen, så ' får de ordnat om lite bättre villkor för sina lån. Själv har vi aldrig fått något av far, för han ville ha allt själv; Men han har sam- lat så mycket, att vi ha råd att lätta lite på bördorna för dem som hjälpt till att föra rikedo- men i huset, Det var många an- leten bland de församlade, som inte bli för mörkt där, må vi låta” ordet tala. Ett enda litet ord kan ofta ge.en förunderlig tröst oc hjälp. Om man bara griper tag i det och håller fast vid det. . . Jesus sade: Den. som- håller . mått ord, han skall aldrig någon=.. sin se döden. Amen. "mig veterligt hästen ald- I HAVET STORMAR, VINDEN RYTER SKAKAR KALA GRENAR I VILT RASERI (TOS OCFAR FRAM" OVER VATTNET, KRUSAR VÄGEN er PISKAR SÅNDENS KORN, SOM HART SLÅR > | MOT STRANDEN NER IGEN. EFTER EN VILD . FLYKT OVER UPPRORT HAV. so. > ORON PRÄGLAR VWYN. "7 + > RASTLOST SLAR EN. - : - : OVERGIVÉN KÄTTING MOT KAJENS HARDA KANT: aret FASTLAST: I SIN RING DEN SITTER, . KOMMER INTE-LOSS. | '. RYCKER, SLITER, DRAR, MEN HALLS "I SCHACK ÄNDA. cc ! . FÖRTVIVLAT; -FULLKOMLIGT BESINNINGSLOST den i 12 år, och det är billigt lyste upp för detta oväntade löfte. . Innan Johanna och Johånnes gick, passade de på särskilt och blev anmodade att komma nå- got tidigare än de andra. Så skulle de medtaga deras äldste son Gustaf. Johanna rodnade ända upp till hårfästet och sade att det gick väl ej an, Jo, sade han som bjöd. Vi tvivlar ej på att stämningen är riktig och att Gustaf är vår halvbror. Vi har tänkt att han även skall ha nå- gon liten del efter sin far, och så vill vi även se honom. Något hat, varken till honom eller er, känner vi ej. Pojken är ju utan skuld. Vi vilja även ordna upp med stämningen utan rättegång, så att ni bli nöjda. Men vi ön- skar att ni kommer vid 10-tiden, så det kan ordnas upp, innan andra gäldenärer kommer. Jo- hanna och Johannes tackade och lovade komma, . På hemvägen gick makarna i förundran över att Trulssons barn var så snälla De hade börjat frukta för, att det ej blev något sedan den skyldige var död och kanske deras skuld för räntan även blev. upptagen som en fordran till boet.Nu lät det' rent av otroligt bra, och de ha- de även welat att Gustaf skulle få något efter sin far. IKunde det "vara möjligt, att barnen var så hjälpsamma? » De bråddes då inte på sin far. Men de ville kanske avtvå nå- got av hans synder. Morgonda-, gen skulle ' ge tillkänna, hur långt de ville gå. Att det ' ej : blev allt som de fordrat i stäm- ningen var omöjligt att tänka. Men de fick vara nöjda med " mindre, För. barnen rådde ju :inte för hurdan fadern varit i livet.: en Då Johanna jämte "sin' man och Helena -punktligt på tiden "nästa dag infann. sig på Höja- bo var länsmannen redan kom= . men och i hans sällskap var Ola "Månsson och hans hustru. Ett Så vände sig länsmannen till Helena och sade: Då det blivit - känt för barnen här att deras far velat köra bort dig från hu- set för att du nekade att bli hans kvinna och det egentligen varit du som varit drivfjädern till att Johanna fått rättvisa och du ofta varit här och : gjort mycket arbete, vill de skänka dig 500 kronor till hjälp att re- Parera ditt hus med. Så vände han sig till Johannes och Jo- : hanna och sade att de borde låta Helena få en liten jordbit till trädgård kring stugan gra- : tis, så att den kommer att ligga på fri grund, vilket de lovade så värna. Sen skrev Johanna på ett papper till länsmannen att stämningen skulle återkallas. Det var fyra stycken glada: och lyckliga människor. som återvände till Lunsatorpet, som blivit så 'oförmodat kvitt sina, tryckande ekonomiska bekym- en större summa av sina ny- fångna pengar till Helena, som ju varit modig nog att trotsa kyrkvärden och lagt fram sa- ken så att de nu kände sig näs- dast de 30 kronor hon lånat dem, Som kyrkovärden och Höja- bo nu försvinner ur denna be- rättelse, får vi blott nämna att på eftermiddagen var det stor församling gäldenärer som in-' med spänd förväntan och und- ran de emotsåg vad som kom- ma skulle, De flesta. tänkte att sagda, då arvet skulle. delas. Samtliga blev först undfägnade på samma sätt som dem, vilka - varit där före middagen. Sedan” tog länsmannen till orda "och sade att de kallats dit för att få ordnat upp sina- affärer med fadern, . Barnen tyckte 'att fa- och nu ville de gottgöra något. Först kom de att återbetala de . präktigt kaffebord stod'dukat/ vilket samtliga bjöds att slå i sig ner och ta för sig. . Då kaffet blivit drucket - vän- hanna och sade; Målet" som jag. åtog mig. för dig kunde ju: sej! » fullföljas, då. den" stämde,.:'som- vi ju veta, gick ' till en annan” rätt. Att domen” blivit ' fällande ' mot. "honom råder” intet tvivel .om. Men därom är nu inget att » orda, 'då' hans "arvingar är ense om att överta ansvaret och rät-' ta till det : som blivit. krokigt. Några. som: helst. tvivel på att. stämningen , är rätt har ingen av " hans. efterlämnade” barh, - varför de. överlämnat : inteck- j ningen till eder kvitterad, så att i hela skulden faller bort. Ni här! under. 10 år betalt 2.900, kronor ', ränta, och då inteckningen tillkommit orätt är även räntan jeå den orättvis, varför” ni . får dessa" pengar tillbaka med det | samma. Med : frågan om barn- uppfostringgbidrag ligger. det lite annorlunda tilll Då Truls- son lovade Johanna torpet för att han skulle få tillfredsställt sina köttsliga begär lovade han väl ej att utbetala något sådant; då han ju i falla fall skulle skänka dig torpet. Nej, sade Jo- hanna, det gjorde han inte, han sade, blott att han skulle akta sig, så. att det, ej blev några följder. Men .det begrep jag ej vad han menade med, för jag hade aldrig - varit. utför - något dylikt. . Ja, sa länsmannen, -jag är övertygad :om att du talar sanning, .Du har fordrat. enligt; stämningen 15 kronor i måna- begärt. Det blir 2.160 kronor för alla åren, Arvingarna nekar ' dock ej att betala dig även det- ta, .men föreslå att dessa peng- ar insättas på en sparbanksbok | till Gustaf,. som han ej får lyf- ta, innan han blir myndig, och så utjämna beloppet till jämnt 3.000 kronor. Är du nöjd med "detta förslag? + Johanna och Johannes "var båda så :rörda, att de knappt kunde framföra sina tacksägel- ser. Inte kunde .jag tro, sade Johanna, att det varför jag fällt 'så' många bittra tårar i mitt ar- mod, omsider skulle leda till så mycken välsignelse tack - vare att ni äro så snälla, Så ' över- lämnade han inteckningen kvit- terad, jämte 2.400 kronor, som Johannes mottog, samt räknade vide? isig”länsmannen först till JorZ detta sköllé" incdfö ga' inteckningar, Sedan fick alla. MN ah räntan till 4 i stället för. 6 20, som de hittills betalt. Att | i jubel. och. tacksamhet beliöver knappast nämnas. Boets behållning utvi- ” sade sedan över 100. 000 kronor utom fastigheten, som var taxe- rad för 30.008, vilken den ,äld- ste sonen övertog, utan att be- funnit sig i- Höjabo. Det var ' mer. Makarna ville överlämna ' v tan rika, Men hon mottog en- deras inteckningar nu blev upp=> dern "varit för hård med dem , Tsista två årens räntor å samtli- .- höva betala ett öre; då där blev ': lika mycket "till, de tre' övriga” barnen ' dessutom, Länsmannen. sade, att han aldrig hållit ett" arvsskifte förut, som” berett ho- nom så mycken glädic, och Ola Månsson passa på att 'återbeta- -1a de 30 kronorna som han fått jlåna av. länsmannen och ' fick . ändå 300 kronor över. Så det' var med' en innerlig tillfreds- : ställelse Ola kunde säga att han var så glad för att” han” följt sanningen, Det var nu blott ett par vec-. kor till jul. Det första Johan- nes . tänkte på "att han skulle göra var att ta till"lasarettet och fått opererat sitt bråck av vilket han "led ' mycket. ' Men han tyckte dock att. han fick vänta julen över. 'Men så en dag beslöt makarna att lejä en skjuts till stan för att göra en : del uppköp, vartill de aldrig förr: haft råd. Alla behövde" så väl nya kläder och en mängd andra förnödenheter till: julen. : Forts, : Lullebelle. | + "DEN DANGER MOT STENLAGGNING; DOCK UTAN RESULTAT. > & Ip ytterligare 3.000 kronor tll |. = Det är tråkigt att vi svurit på (CCDEN SITTER. FAST; ORUBBLIGT FAST. so "Gustav," vilka makarna bod ST ärig mora vil se Kaj och SS FUN FN Siamy Do "länsmannen att insätta' för hans | y; tvungna att ter ua dom värje vräkning I. i banken. oc Å gång! oc EE : Lid - | N ” Vv OL mA AAA AAA AAA ARKA AA ANM A NANA RAA AMMA AR AMÅ ARANDA RAA ARMAR AAA MAA AA RA on oo Å
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.