: vingliga hemfärden under den . derkarlar när det gällde att gö- " så småningom karavanen fram ” till mwägskälet,' ad an - - LÅHÖLMS TIDNING > Lördagen den 3 En aukt ionsdag I vårsvepet oe > Åv Kalle. Det håde warit något av en riktig högtidsdag, den där auk- tionen i Åsa, Milt, och vackert wäder just i början på vårsve- " pet och gubbarna hade knäppt upp kavajer och storvästar och gått omkring och kikat mot 'so- len och köpt en hel massa sa- ker, som de egentligen inte ha- .de någon användning för, August i Agården hade köpt en'; ko. Sammaledes' hade för- resten hans gode vän och gran- ne, Johan” på Sjöudden, gjort och dagen hade varit glad, som den ofta blir, när auktionsstäm- ningen är hög, vädret wackert och alla är belåtna med sina affärer." ; Nu hade” både August: och Johan "haft en liten uppmunt- rare med sig i inherfickan och avlagt rätt så täta besök bakom lagårdsknuten tillsammans med goda väntier och bekånta. Och frampå kwällskvisten, när auk- tionen var slut, hade både Jo- han och August blivit. bjudna att stanna kvar för, traktering efteråt, fördelar, som wid auk- tioner tillkommer, förutom auk- tionsförrätfaren, - släkt, vänner och de: bättre kunderna.” Det blev.” smörgåsmat . med ' riklig nersköljningsmaterial och kaffe. kask” efteråt och ' kvällen var långt framskriden när August och Johan tog farväl av värd- folket för: att tåga hem. Korna hade "de bundit in i ett skjul under tiden och kvällen var mörk, så det var litet svårt att få repén:; på dem, men det gick. Och" så ” anträddes ' den ' något bästa stämning, Både Johan och August tyckte det war gott att ha en trogen kohals att lägga armen'. omkring som ett stöd, när benén ibland willé saxa sig en smula, Och det ville de göra titt som tätt. . Under lovprisande av warand- ras égenskaper som riktiga dun: ra affärer på. auktioner,' nådde där. svännerha skulle skiljas. Och "det. var ett både ömt och wänskapligt av- sked för den delen. Johan klap. pade .:Augusts ko och August Johåns,' och war och en7bety- gade på hedersord och ed; att motpartens” ko var finast" och bäst. -Fast nog' visste August i Dalen | granne var fran mäkta belåten. se Johan: - "co Bytt menar du wäl, 'svara- i byxfickorna helt kåvat. Du väl inte ångerköpt, August? Men » nu blev August" både het .om öronen och ilsken. + . -— Hör du inte att ja' säjer å inte bytt. AÅ här har du din: gamla koskryla å å jag. går å tar . när. "Men nä drög Iöhän” upp hän- derna ur fickorna igen och knöt dem hoffullt framför näsan på oo Du tar så" Tagom min ko; sade han. Va dä inte" du själv kanske, ' som proponerade på” byte,' va? 'Å ja kan gå ed på om dä kniper; att wi bytte kor : rejält ändå! . 7 - — Din lurendrejare, "skrek nå; August: ursinnig, då ' här, "ska stå dej dyrt. Vi. ve. "hä: radsrätten! . — Å. ja ska stänima dej ör du kallat mej : lurendrejare, skrek Johan tillbaka: och peka- de mot drängpojken, som kom-' mit ut ur ladugården och ställt . sig "att lyssna på grälet, Här har ja vittne. häradsrätten att reda ut den: na besynnerliga kohandel. Må- let har varit före ett par gårig- er och det saknas ingalunda ko- miska poänger. Men rätt wem av' parterna, som skall. betala bytet en gång, så kan man räk. na ut att det blir en dyr kor handel. | hade också varit ute i kostal-: let på morgonen och beundrat sin ko och i motsats till sin — Vi har ju förbytt : kor, skrek August så fort han” fick de denne och körde händerna att wi fönbytt kor i går kväll 'Och så fick August dra hem . med sin ko. igen. och nu har. " GÄRNA TROR DU PÅ SANNINGEN ÄR VÄL DU OCH INGET ANNAT ATT. DU ÄR ALLT OCH ALLTET INTET . DÄR DU SITTER PÅ PARKETT IFÖRD NOBEL AFTÖNDRAÄKT a OCH ÄNDÅ AR. DU. BLOTT SN » EN LITEN MIKROSKOPISK PRICK - SOM EN GANG HASTIGT KOM - MEN LIKA HASTIGT GICK. . . > VI LEVA ALLA PÅ EN LOGN OCH TROSTA OSS MED ILLUSIONER ATT DU OCH JAG ÄR ELEKTRONER . ” SOM RUSA” FRAM I .TIDENS STRÖM | JORDEN ÄR - VÅR - TRANSFORMATOR HÄR " SOM "SKALL GE'AT LIVET NYA VOLT - OCH: ÄNNU FLER" AMPERE, ÖNananeranonaitannan On GULLAN en grs Lr cLu eran NeTLeIrRve NL —— | På parkett DIN VÄG NÄRMAST DEN Sten Engström I "Om vetekornet handlar. vår - text, Så. vilja vi låta vetekor- net. Predika för oss. Ha vi nå- got att lära av markens liljor och himmelens fåglar, så kun- "na'vi även lära OSS. något av ett vetekorn. > : Vetekornet - predikar . om div och död. Det predikar” om, död » i och, grav var gång det blir. vår, Ity då myllas vetekornet. ner. i jorden ”och dör”. Men vetekor- inet håller också "en predikan om uppståndelse och liv, ty det spirar-upp ur jorden.-i somma- ;xens glans och när hösten kom- :] mer;. har det "mognat till gylle- ne ax, Det kan synas bättre låta kornet ligga i ladan, då ”har man det i behåll — nej, att ; kasta ut det och låta det falla i jorden, det är att komma det att bära frukt, EN i : 1. "Vetekornet predikar om Jesus och hans trogna: | När Jesus talade: om vet kornet, tänkte han först på sitt en gång en liten r råttung- ne som hette Pelle” "Mus: Han bodde tillsammans med "sin far och inor under sen käl e på landet. Men Pelle var "inte ensam. Han hade ett hälvt dussin” sykon' att vara sam? man och leka med. Men Pelle var inom: sig själv, att hans ko Var bäst i alla. fall." För det första war den yngre och för det 'and- ra hade han gett femtio: kro- : nor mer för den wid inropet. Just som 'de båda såta vän- nerna stod färdiga att gå åt war : sitt håll hejdade "August sig... > Så ta mej hundan ha vi «ko så noga som möjligt i i mörk- ” gården för att beskåda sin 'kos- "där och glodde i båset! - sånt: nöt han 'warit och skulden : var ju hans egen! inte förbytt kor borta i skju- let, när vi tog ut dom, sade han! i. det: han granskade sin tet. Johan” på Sjöudden war ingen dumbom; när han var”nykter, mer när han var en smula dra- gen, var han ' knipslug också, Han kände på repet att det var hans ko han” ledde, för han hå- de slagit en knut på det, då han band in henne, Och så visste han ju också att Augusts ko war både - yngre ' och bättre. Därför låtsades han börja syna sin ko han också och när han var färdig gav han August rätt. — Jaha, du August, sade han och hov upp. ett ystert skratt. Inte kan jag se så noga i mörk. ret, men: om du nu påstår dä, så byter vi väl kor då. Fär har : du labben. Och i.sin yviga sinnesstäm- ning klabbade de båda gubbar- na ihop "med nävarna precis som om det gällt en. verklig kohändel. 'Och när de växlat om kor, skildes de och drog åt var sitt Håll mot hemmet. Men nästa morgon, när Au- gust var både utsövd och spik- nykter, och kom ner åt ladu- sa rev har sitt rufsiga hår i grämelse, : | . — Så tå mej 'rackarn var det inte i alla fall Johans, gamla utkalvade 'koskryla, som stod tt Men så fort August : sansat sig ert 'smula lade han repet på ut” som om inte : alls: lik 'sina övriga syskon: Han trivdes bäst ensam. Han ville gärna springa omkring och under- huset ovanför källaren. Det gjor. de han nästan varje natt, trots fars och mors förbud. Att han gjor- de det på natten berodde på att he-" la familjen sov om dagarna. Precis som alla råttor och möss gör. Men sent om kvällen när ljusen släckts och det blivit alldeles tyst vaknade råttfafniljen till. liv. 7 ” Pelles far war en stor g brun råtta med åtskilliga år på nacken Varje natt begav han sig. in i skafferier 'och andra - ställen där människorna förvarade mat, Rått- far var nämligen” tvungen att skafs fa mat till dera alla, Tboland kunde följde med eller någon av Pelles äldre syskon, "Men småmössen fick ' på inga villkor dölja med. Och - Men. så. hände! det en "natt att — Nå Pelle, ska du inte äta? — Äta och äta, sa du! Nej tack! = Var du glad för vad du får! Pelle Mus satt tyst en stund. Såg han" skämdes:" Men plöstligt tog 'han mod till sig igen. ' — Jo, mor, det kan nog hända. Men varför kan vi inte få ost nå- gon gång, som ombyte? . Men då blev Råttmor nästan arg. ”— Ost, sa du! Vet du inte vad: |du talar om din 'otacksamma poj- söka saker' öch ting, som fanns” il: det emellertid hända att Råttmor., ne "östkupor av da så Å den kän .vär- ken far "eller jag komma åt. Den enda ost som är åtkomlig är den som människorna sätter i fällor: för att locka oss i döden. Ja, du: Pelle; jag kan Hald om för dej, att far din hade en brör som föll för fresbel- sen. Öch det blev hans död. Vidare så vet du mycket väl att det : inns kattor också! - : Pelle. Mus möltég. Han bads tap- "pat Tusten att gräla "vidare" med" S "mor. Hon. var gammal och Om - dern. "Rädd för det allra tilla' .mins- ta. Men ban skulle minsann : visa både mor och far att han kundé skaffa ost! En råttfälla; tänkte han och smålög för sig "själv; Visst kan sätta dén ur "funktion: Méd lite upp! nnirngsrikedom måste” det kun na gå. Och sen, ja sen, var det ba- ra” att hugga för sig ostbiten! Blot- ta tanken "på ost gjorde att Pellé Mus slickeda sig om munnen. '; . När Råttmor en stund senaré höll på att duka av och gömma överblivna rester av maten, passade Pelle på att srnita. Kvick som er vessla Sprang han tupp för rätte gången för alt leta efter ost. Då och då stannade han till Lyssna- v ännu mindre ge. sig av på egen ' de" och ' höll: andan. Ingenting oro- hand. Därför hade, Råttfar allvar- ligt förebrått Pelle Mus då denne riet kände Pélle Mus genast lukten : olovandes ' gett sig ut: på äventyr. Och Råttmor försökte ständigt håll det fina skafferigolvet. Nu såg han. la ett öga på Pelle, s så att han åt- En råttfälla, 'precis som mor hade |” lydde. detta förbud, ände hördes. Inkommen i skaffe- av öst. Tyst smög han sig fram på sagt. Nu gällde det att vara finur- lig.” Att inte gå i fällan som fars Pelle Mus vägrade äta den av Rått- I bror hade gjort. : Pelle Mus smög mor framsatta maten, Han 'satt och i + försiktigt kring fällan: Här "var go- |. såg sur ut. och fnyste föraktfullt: år da råd dyra, tänkte han, Men den den. .v.. : intet vågar han intet vinner! .— Man är väl ingen dumskalle Eller duger inte maten kanske? ; som sätter. nosen på ostbiten, tänk- undrade Råttmor milt förebrående. "te Pelle vidare. Men om. jag slår till” kroken .som håller fjädern” i Maten äcklar mej! svarade” Pelle” fällan uppe, så måste jag få tag på Mus kräset,- [ostbiten, För den lockade verkligen. Och det var ingen liten bit heller. Det finns möss som . med: glädje : Sagt och gjort. Pelle Mus gick fram skulle ätit den mat du får! Men de får svälta istället, sa Råttmor, I Föch slog till kroken med. sitt ena e ” Det blev en i väldig "smäll; Råti- fällan slog runt. Pelle Mus blev så rädd att han kilade ner i råtthålet öch ”görnde sig. När fällan tystnat tittade han försiktigt fram ur sitt gömställe; Men ingen syntes och allt var åter tyst. Meh just som Pelle var på väg in för att hämta ostbiten köm hans far, Han hade CT SABBATSTANKAR Av. kontraktsprost Olof Mörk, Stora Harrlé. eget liv. Och hans .ord gingo ju i bokstavlig uppfyllelse på Ho- nom själv. På den' långa freda- gen gav Jesus upp sin ande på korset. Och på aftohen samma dag blev. han lagd i en grav. Och det såg ut, som "var allt hopp ute om Jesus från Nasa- ret, Men ..—, så bröt påskmor- gohen in: Det ljusnade i öster och Herrens ängel steg ned och vältrade bort "stenen , från 'i gången till graven och till lär- jungarna kom ett rykte genom några : av deras kvinnor, .-att Herren levde. Först kunde och vågade de inte tro det. Men så sade: .”Frid vare. med eder”. Och de trodde och jublade: Han lever! Han”lever! Så fick vete- kornet, som varit dött, liv igen och redan på pingstdagen för- vandlades sådden till skörd, Ty då vunnos tre tusen själar för Gud. Och av de: tre tusen blev snart tre millioner: och av de tre millionerna. .millioners mil- lioner. .., : Och som det I vär. med "Jesus, så har det varit med hans trog- na; Det här tid efter” annan” på olika platser. på 'vår jord varit rföljelsetider mot Jesu trog- .|ha.” De" kunna alla liknas vid i vetekorn, som; Just. genom sin död” bur mycken frukt. Värl- der har. aldrig . med: "makt och våld kunnat förhindra, att kor- net, som sås i jorden spirar upp igen” dill? en hi lig s Vetekornet Bredikar om. ;'Säden är Guds” "ord och åk érn är ;människohjärtat, Det : kan dröja, innan” sådden . mog- nar och ger. frukt.” Men den da- gen kommer, Tänk tex. på Ni- kodemwus, ; rådsherren, som kom till Jesus i hemlighet om natten av. fruktan ' för judarna... Länge var: han. en Jesu ' lärjunge: i hemlighet. . Men när. ett par år hade | gått, » då. bar vetekornet frukt i.en av de vackraste och modigaste ; - handlingar, ' som -evangelierna ' berätta "om, Då 'gick': Nikodemus öppet, så att ”alla 1" Jerusalem kände se det, till Pilatus och bäd att få be- grava. Jesu .kröpp. Det kan' fö- refalla som om. mången, trogen -Herrens predikare fick arbeta er innan" skörden mognar, men den kommér mången gång sei dan Siringsmanhen än är. ti och glad" när + han! såg's sin Pölle vid full hälsa, — Vad gör då här? Har jag inté sägt att dä inte får gå hit. Vem fastnade 'i fällan? Jag hörde den smälla igen? |: — Ingen; svarade Pelle stolt; men jag tänkte att jag skulle visa både I dig och mor, att det inte är all- deles omöjligt att skaffa ost! ' Och 'med de orden tog Pelle itu med 'att äfa upp ostbiten alldeles ensam. Råttfar var "emellertid så överraskad att han "glömde osten. Istället bad han Pelle berättar hur han lyckats överrumpla' råttfällan. Och det" gjorde: Pelle med nöje, Råtbfar hörde intresserat på och det vår, inte utan en känsla av stolt- het han iakttog sin modige son. Men stoltheten försökte han 'dölja', Det kunde vara farligt om Pelle Mus blev alltför djärv i framtiden, Där- för så han allvarligt. — Ja, det gick ju bra den här gången Pelle! Men det kan gå illa en annan gång! Så akta” dej noga, det” säjer jag! : .- Och det lovade Pelle Mås" på stod han mitt ibland dem ocH|. fåfängt. Nej — det kanske dröj- |.” "Forts. Den hade alltid förr fått gå oförmärkt förbi. Det hade' ald- rig blivit råd till något särskilt. För räntan skulle ovillkorligen skrapas ihop, och sedan han skadat sig var även detta omöj- ligt. Men den kommande julen skulle de ha det lite annorlun- da, då de nu fått pengar att köpa för. Det var så mycket där behövdes i det fattiga boet. Innah de reste hade de tecknat upp en lång önskelista. I sta- den var allt vad de behövde. Men det var ej mycket av lyx- varor, endast en liter brännvin och en flaska vin, vilket ej var köpt sedan 8 år, Annars var det hödvändigtjfetsvaror alltsamman däribland en halv säck rågsikt, så de skulle få vitt bröd till jul, vilken lyx aldrig. förekommit under ide tolv år som de bott på torpet. Först var han på ban- ken och satte in 1.600 kronor på en ny motbok och gjorde se- dan inköp för 500 kr: Det blev ett helt lass för skjutsen. Så tog makarna. itu med att först och främst hyfsa upp bostaden med papp och tapeter, och de fick inmurad en liten koksspis i köket, vilken: de även inköpt i staden. Helena ' höll: också | på. att snygga" upp i sin stuga.. Hon hade ju fått 500 kronor allde- les gratis härtill: Till somma- ren | gkulle hon "se till 'att.få bättre, både . tak. och väggar utantill. Hon var även' mycket efterfrågad av dem som behöv- de hjälp före julen, så hon ha- den. Det finns kraft 1: Guds Ords vetekorn, hjärteförvand- lande 'och livsförnyande "kraft. ; 3 Vetekornet predikar om” ör 7 OSS själva, Vi människor. äro som” veté- korn, Guds vetekorn i världen. En gång skola vi läggas ned i den ' stora gudsåkern, :. som vi | kalla; kyrkogården! Tack vare vår Herre Kristus är graven för oss” kristna" ett "väntrum : till Hhimmeleri, '”där vännen återfår sin vän o. David frora och gläd igen sin Jonatan 'omfamnar, ma kar såta där ej gråta ömma hjär tan, där ej hinnas mer av smär- tan”. Där vi få avkläda oss stof- tets nötta klädnad” och "ikläda oss den skinande skruden, som allena passar till- uppståndel- sens fest; Visst är 'uppståndel- sen "för ”oss' ännu ett mysteri- um. "Men. mycket är förvisso också det, som försiggår ;med vetekornet. Och. Gud, som gör under: med det lilla vetekornet, kan: och skall göra samma: un- der med dig och mig." Tro vad: vetekornet ' förkun- nar, så blir det Must « och glatt i ditt hjärta. I fromma, vi ”klagen, vi m trösten I? vet Hur fort är båd” dagen: och . natten förbil.., Snart jorden upplåter sin famn , till er rö, : NV Snart uppstån I åter nen, som gro. Amen. "Halleluja! ' de knappt haft tid att språka med folket på Lunsatorpet. En vecka före jul kom det så myc- ket efterlängtade brevet från Per. Hon hade varit borta för dagen, så det var kväll, när hon kom hem och fick först göra en brasa i utläggaren, innan hon satte sig att läsa brevet, Då hon. brutit brevet och såg att det 'ej innehöll några penning- ar, blev hon mycket bedrövad. Icke för att pengar saknades, för det hade hon ju gott om nu utan hon var rädd att Per blivit sjuk eller förlorat sitt ar- bete, så han inga kunnat sända. Men i slutet av brevet stod 'att han sänt henne 50 dollars på posten till julklapp, och de var utväxlade i svenska pengar, som hon fick hämta på posten. Han hade: skrivit att han hade sitt vanliga arbete, hade rätt bra betalt, men -mycket att se ef- ter. Om Nisse hade han ej nämnt ett ord, vilket mycket förundrade henne, "Brevet sluta- de med önskan om en mycket glad och god jul. "Ett par dagar senare fick hon Linsa Majas Helena var tung och vägen lång, innan hon nådde sin stuga, Den vär - genomkall, och hon : : skyndade att göra upp en brasa. Ute tjöt vinden i trädens kronor, och snön piskade på de små rutor- na i köket, Hon kände dock : ingen kyla för hon var nästan ' genomsvett efter : den långa ' vägen och stora bördan, Hon -: hade blott tänt brasan med U-/ tet pålägg av.smärre ved och skulle så snart den tagit sig lägga på mera ved och gå in i stugan. Hon hade tänt den lilla . lampan i köket och skulle vid det matta-skenet börja på" alt. läsa Nisses brev, Hon hade hu- vudet så fullt av tankar att hoh glömde bort brasan, som . rent slocknat ner. Så knackade det på dörren och Johanna kom in. Vi var rädda att du' blivit sjuk, sa Johanna, för vi har: ej'sett det rökt från skorstenen hela: dagen och vi har ej heller sett dig gå bort. Men varför sitter . du här. som är så kallt och det syns ej heller brinna i utlägga- ren. Så skyndade Helena sig att göra en ny brasa. Det: måste tvenne. avier från posten — den ena' att hon hade 195 kronor att hämta 'och 'den andra att där var ett rekommenderat brev att utkvittera. Pengarna visste hon ju vem de kom ifrån. Men ett rekommenderat brev kunde hon ej begripa vem som sände hen- ne. Kanske det kunde vara nå-. got rackaretyg som ' Trulsson hade hittat på "medan han lev-' sig åstad till posten för att häm- ta dem. Det ' rekommenderade brevet var' även från Amerika, så hon var nyfiken att veta. vad det. gällde . och bröt brevet på. it posten. Men det:var rakt inte :| Pers stil. Då hon öppnar brevet” låg. där en hel '100 dollarssedel, och då hon började läsa orden Min” kära, Helena och "kände igen Nisses stil, höll hor på att av överraskning sätta. sig rätt . ner på golvet, - ,; fn 2 På posten hade « de lagt a mär= ke till hennes överraskning och den" ovanligt ''stora' julklappen: till én" fattig kvinna och gratu- lerade " henne... Postmästaren, som. var. en : vänlig själ; erbjöd sig att. växla” den. i. svenska att ej bli lurad, för det skulle bli dubbelt så mycket som. för de 50 dollars som Per skickat eller: 390 - kronor, Postmästaren ' räknade ' upp 39 tior; och; hon” tackade för växlingen och: gick: åter "mot hemmet. Brevet fick hem. Nisse” hade ' visst glömt i bort att skriva" för brevet var svårläst "och ganska långt. Hon gick in i den närmast hemmet belägna handelsboden och gjor- de mycket större inköp än hon annars tänkt sig. Det är lätt att köpa, :' bara 'man här . pengar, tänkte hon. Men det hade bör- jat att bli ganska ' kallt från nordöst och det började komma fin vass snö rakt i ansiktet. 'Så hon påskyndade sina: steg : så fort hon. kunde; Men bördan Från. skidparadiset Schweiz komrher denna. modebild. Vistas man på sportort, är det inte minst wiktigt med after-ski- pengar. . Nu vär: hot säker på ' hon vänta att läsa tills-hon kom ' vara något viktigt brev du fått, då "du kunde . glömma ' brasan, Det är så kallt och snöigt ute, så jag vågade knappt gå denna biten: Men du svarade mig ej på vad det var för ett viktigt brev efter som du rent glömde bort att elda. Helena sade att hon varit på posten och i han= ' delsboden - så hela -dagen gått. derkläder och få något torrt på ' sig i, stället. Johanna” skötte om fyren, så att det började att värma . gott .i stugan. Helena tog åter fram brevet. Du skall få hjälpa mig att läsa, sade hon, om du lovar att tiga. Jag har ännu ej läst mer än hälften och mycket däri har jag ej kunnat tyda för det är så illa skrivet. Så om vi hjälpas åt att stava och lägga ihop går det kanske - lättare. Jag vet att du kan t- 183, för det har du. givit bevis, på. Brevet lydde: end t Min kära "Helena. Jag vet knappast om jag får kalla dig - . så, då jag ej på alla dessa år: -låtit höra av mig. Du har kan- ske ej under många år ägnat, mig en tanke, men jag försäk-. rar dig, att du, aldrig. gått ur. mina tankar. Någon annan 'kvin- na ihar' jag aldrig hafé något: tycke till. Jag förstår så väl, att. du måste ha tyckt,. att jag' ej brydde mig mera om dig. eller vår gosse, då- jag lämnade /'er' utan att ens säga farväl; Men jag ville ej göra avskedet för” smärtsarht och jag visste, att jag. hade - endast bannor att vänta av din 'mor, som även fick det besvärligt ' för - min” skull. Så tänkte jag, att i det förlovade landet i västern, " skulle -jag snart förtjäna så mycket; att jäg kunde giva dig ett anständigt hem. Men jag ' mötte” endast missäkningar. Det... mesta jag hade . sparat ihop gick till:re=. san,. och det: lilla jag hade ö- ver, var snart gånget i dollar- landet. Det war mycket svårt för mig att få arbete, Det gick år efter år, och jag kunde ej förtjäna så mycket, att jag kun-. . de taga mig åter till Sverige,. Sedan "jag någorlunda lärt mig "språket, fick jag arbete" på en fabrik, och hade rätt så bra be- talt efter svenska förhållanden. Jag skulle passa en maskin, och "det var inget svårt arbete, så jag började hoppas att det skul- le ej dröja så värst länge in- nan jag kunde giva mig tillkän- na och sända dig lite pengar. Efter tre månader hände ' det sig, att jag ej var tillräckligt uppmärksam vid maskinen, så . det klippte av>ett par "finger- . toppar. Det dröjde flera måna- " der innan de läktes och då var min plats för länge sedan .upp- ” tagen av någon annan, En: dags ,. . arbete, eller ett -par här. och > där räckte knappt till att up- " pehålla livhanken, Sist ägde jag ej en cent till en bit mat, och mången natt fick jag 'smyga mig in i et skjul för natten och sova under en presenning el- för att vakna wid att magen ler några bortkastade: lumpör, ” pockade på mat, som han ej kunde få. Vad jag då” längta- de efter min gamle plats där hemma thos' kyrkovärden; där det, var uselt med födan, men ändå mycket. bättre- än ingen- kon igen';och drog iväg bort ke! För det första ska jag tala om, | hört 'smällen och trott att riu' var kläder, Modellen t. v. är avsedd för töstunden efter skidturen, ting. Forts, . till Johan på Sjöudden, Denné att all'ost numera | ligger gömd 1 Pelle död, Bättfar blev både ond | föder och sämvete, ol ensembleå-t.. K.. för, promenaden på -bygatan. NN — ' sa - : - rörs srensrarer ärr rt sd VV RAP sa sAR Rp SS oe ÅERSRA Er Rv es PARTER RAS TOR FE SIR RÖR PAPPA ÖNA SA PID SA TR NA I DNet RJ pt MMA IMAN bc äs res sr AAA AAA RAS FS are fener ”- : bosammmolemevmlesssnnd RA RAN AMA EN RAA maMM mA Ponae Rd MSS EAA E
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.