r — stR fb RR vr ooo FC EYYTVYFYrTrTvvVv LAHOLMS TIDNING CYTYTTYFYVYYYYYYYYYYYYTTYYTYTYTEYYYYTI YT TY YvYTTETTY TTT Jördagen den 17 mars 1562 VISAFTON Cd cd med' ERNST ROLF ERNST ROLF brukade upp- vakta skrivaren med telegram från världens alla hörn: ”enga- gerat danspar paris stop köpt kostymer” berlin stop engagerat jack hyltons orkester london stop” med mera i den stilen. När det drog ihop sig till pre- miär på hemmaplan kunde den impulsive Rolk mitt I brådskan ge sig tid att berätta en histo- ria. Den' här drog han en kväll efter en succé på Chat Noir i Oslo, Stillheten i det lilla gruvsam- . hället högt uppe i Nordlandet .störes en vinterdag på ett högst besynnerligt sätt.: En gänglig figur men knyckiga' arm> och benrörelser sprattlar sig: fram genom snön. Det är långt in- - nan! Chaplin ' spelade in" sin ”Guldfeber”, så det är inte han, som är den lilla ensamma figa- ren på "de" btora ' snövidderna. | Men vi följer honom ändå in- tresserat med blickarna, där han skubbar fram i vinterland- skapet, : efterlämnande en rad gammalt piano i fru Nielsens barack, Fåglarna vete hur det kommit dit, Men det står där i alla fall och gnisslar av läng- tan att bli' spelat på någon gång. — Fru Nielsen, som har visat sig vara en så förtjusande snäll och rar” och : tillmötesgående dam — vill fru Nielsen göra mig en tjänst, ber charmören Ernst Rolf och ler sitt berömda trettitvåtändersleende, Bländad och tjusad lovar fru Nielsen hr Rolf vad som helst. ' — Låna mig pianot i kväll. Vi behöver det i godtemplarhuset! " Fru Nielsen sitter'i en emma, vadan hon inte kan falla bak- länges.- Hon nöjer sig med att gapa, vilket också kan vara. ett uttryck för förvåning. Men sagt är sagt. Herrarna får ta pianot. "Fyra starka armar anskaffas i en hast. Én” "smalspårig gruvba- na, som slingrar sig genom sam- hället förbi godtemplarhuset, underlättar transporten. Fastän fotspår, som skvallrar om att han går inför med tårna. Sam- tidigt sprider sig genom de kal- ' . Ja luftlagren ett entonigt kla-, gande läte, Det låter precis som när en'ledko'tappat bort floc-| ken och försöker kalla' thop den igen... a " Plingeling! set Folk tittar ut ur snöhöljda'. kojor för att vad det är frågan om. Jaså, det är tosingen, som "är ute och gär! Den som kallas tosingén, 'stannar med ett få- nigt leende och låter sig beskå- "das. Han" är fint skrudad; Om halsen" hänger” en koskälla. På ryggen och bröstet lyser eft par pappbitar, på vilka man genom rimfrosten >kan ' "läsa : följande häpnadsv; ckande" meddelande: l a Den populäre "sångaren . H ! Ernst Rolf” ” 4 : ger "visafton 'i kväll i' god- ; temiplarhuset na : . I Entré 25 öre.” FÖRA äro i Alla. .välkomna! ; 3 Nu låter. vi den primitive sendwichmannen med koskällan om: halsen löpa vidare: för, att. sprida dat "glada budskapet i: ” trakten. Istället skall 'vi tala om hur det kommer sig Ha vår go- . de 'charmör. hamnat denna av-: lägsna "del av ge,. som ' det här Eräst Rolf befinner. sig: =: i. början av sin" ' chärmörbana ov : på :visturné i bj a sammans med "vapendragaren » pianisten Abram: På denna, - i förbigående > sagt, - succéfyllda > stråt har man anlänt till platsen ifråga för att passa en 'båtlä-| ' genhet, Men båten har frusit inne, De båda glädjespridarna är walltså ofrivilliga gäster för ett par dagar i fru Nielsens ba- rack för resande med utskänk- ning av diverse” värmande drye- I ker..: "I baren träffar de samman . med. apotekareri, som kvistat in för att få en dram. Apotekaren svärmar för kulturella nöjen vid sidan äv en trogen Bacchi- dyrkan; Han anser det vara ett himmelens, tecken att Bore sla-, git. "fjorden i bojor. Har yrkar prompt på'att det på nöjeseve- nemang fattiga samhället skall livas upp med en visafton. Errist Rolf känner sig inte alis på humör att verka som kultur- apostel i denna kråkvinkel, Dessutom tror han inte att det: kan bli” tal "öm" någon kassa. i Men apotekaren: är: envis som en man, den där fått ett par — drinkär för mycket, och Abram - börjar se humoristiskt på till- varon. Slutet på” visan blir. att man beslutar sig för att dra sä-' 'songens schlager i' samhällets nöjestempel, : godtemplarhuset. Och tosingen'- skickas ut som” rörlig annonspelare. : Man inspekterar lokalen och finner ' allt: ganska gott. Det finns massor av stolar, vilket” talar ett vackert språk om nyk- - terhetens landvinningar i Nord= ' landet. Piano däremot har man inte ansett' nödvändigt för att, värva själar tll den ' absoluta nykterheten. Abram blir "om! i möjligt längre i synen än natu- | ren.tecknat honom. Hans med- verkan : synes överflödig. Och han som glatt sig åt kvällens evenemang! : Men" Rolf, som återfått sitt . goda humör, säger att den bif fen ' skall "han ' ordna. Han har ” nämligen "sett" skyfnten ” äv ett | midvinterns köld är hård står pianot' snart uppe på, estraden under ”ordensemblemet, ' två korslagda händer och ett brin= "nande hjärta. En” halvtimma före spektaklet installerar sig de” båda :glädje- -; Spridarna med frack och cha- peau -claque, . sminkskrin - och övrig . charmörrekvisita: i för- "rummet, . eller "rättare ” sagt skrubben, som skall tjänstgöra "som smihkloge:. Rolf säger någ- ra kraftord om den + kringkus- kande artistens vedermödor och "samtidigt lägrar sig en vit dim- ma över rummet, Det är her- varnas frusna andedräkt,” som likt ett stycke teleplasma sling. rar sig runt omkring: dem, ' "i Det. är. åt helsike," ryter ; Rolf "genom dimman." "Jag "kan : väl inte klä méj i ett ishav hel- der: Här . måtte väl. för: katten finnas ett varmt hål i ”huset.- I Man söker och finner att kök med. Tödglödad spis, Det; ä som i er uppvärmd bastu Ab- ram gnuggar" förtjust sina stel- nade pianofingrar.!... . sa Här .stannar vi! '— Nä, det” . går, inte alls, pro- testerar- två fruntimmer, håller" på” med en . mystisk blandning i. ett par spänner; "Vi ä. systra nas afton i mor- gom. Och>vi ska. bju'. bröderna på kaffe "med våfflor, 'Och dom "ska vi baka nu. Systraria vägrar ,. att Jämna valplatsen, ; M 'Mäktig. turnéchef "ger sitt ultimatum: Får han in- te hålla Still i köket blir det ingen visafton "av; "7 Inför detta hemska höt faller "systrarna till 'föga.' Rolf lyckas äntligen "avlägsna dem jur kö- ket med -löfte att hålla fyr. i spisen tills de kommer tillbaka efter föreställningen. ' Stampningar, fotskiapningar och ekon av dova basröster ge- nom brädväggen förkunnar att publiken håller på att samlas, "Tosingen har skött sin sak bra. Rolf" placerar det. av värmen flytande : sminket så. förskönan- de som möjligt över anletsdra- gen, hoppar spänstigt in på est- raden ' och skådar sin i hast Jen diger syndkatalog. Den slä- som I .+. KÄMPANDE TEO Rubriken över andra sönda- gen i fastan heter ”Kämpande tro”. Nu finns det tre ”sorters” tro, som säger sig vara. tro i karma. - . Den första och farligaste for- men av tro är den pösiga ötron. Den anser sig slutgiltigt ha ge- nomskådat tillvaron och tingen. Den tror sig om att ha avslöjat människan och hennes villkor. Den tror sig klara sig utan både mänskligt bestånd och gudom- ligt ingripande. Otron har alltså en obegrän- sad tilltro till det egna jagets totala möjligheter. Och framför allt söker den avslöja andras moraliska defekter och bristan- de ärlighet, Den lever på skep- ticism. Levererar en isande cy- nism. Ibland kallar otron sig för tvivel, vilket är ett för fint namn för: den ' själviska, självupptagna otrons skuggfäktning. Tvivel är nämligen visshetens moder, Men otrons > tvillingbror heter stortron. "Det är den. lagiska tron. Den färdiga och rättfär-' diga, egenrättfärdiga tron. Dess bekännare bär" gärna omkrin; pas omkring för" att tillhanda-; hålla paragrafer vid medmärni- skors dom "och avrättning. heter moral”. Och iver att SABBATSTANKAR Av kyrkoherde ERIC SIDUNG, Sigtuna, värna ”den rätta läran” är nästan lika stark som överty- gelsen att man själv är på den rätta sidan, Lunsa Majas Helenå | (Forts.) - "bänderna försjunken ” i tankar. Så önskar jag få ditt svar och Han hade länge anat att ett så- ; hoppas innerligt att det bliver dänt brev skulle komma. Men Stortron är en kämpande tro "ett ja Jog lovar dig säkert, att på det sättet, att den oftast står Cu skall slippa att att frysa och emot någon och emot något, | svälta. Min kärlek till dig är Den fäktar mot de fäktande. I lika stark som vid vår ungdoms Den trampar på de betryckta.' "kärlek. Per planterade en hel " Ett av, stortrons älsklingsord - Den sticker de sårade. HL När Jesus vandrade på. jor- diska vägar, gick han förbi o-; trons och stortrons' pösmunkar. ' Men han sökte sig till den käm- pande "trons människor, Den ödmjuka tron går ofta i par med det ärliga tvivlet, -som är en kamp för sanning och klar- het. Det är. dessa den kämpande trons människor ” som denna söndag har ärende till. Evan-, geliet vill lära oss att den 'stora frågan är inte vem som har rätt utan vad som är sanning. Tänk om vi skulle söka San- ningen! KE stället för att leta efter medvandrarens och mot-. ståndares falskhet! Tänk om: vi skulle stiga ut ur kritiklustans klansen, som strålar ut från Honom, som är det Sanna Lju- et. "Då skulle vi kunna taga till OSS! Frälsar-oxdet i dag: | "Din: tro har frälst ' dig. Gå i-fiid!? = Sammanrafsade" publik. vit-: ögat. - Det: är den” "underligaste” pu- blik han dittills prövat sin tjus- kraft. på. Längst fram sitter apotekaren som en man av värld iklädd smoking ' och vit stärkskjörta.: Några enstaka ka- vajherrar sitter hopklämdå mel- lan" breda - fiskare och” gruvar- betare i full "mundering "med ylletröjor, "+ skinnvästar,. i; smor-"' läderspjäxor "jämte" stora. päls- mössor, vilka 'de' för undvikan= de "av förväxling ” i garderoben placerat på den säkraste” ” plat- sen;”. Frånvaron av kvinnlig” publik vittnar om ' att ' denna plats i nordanland är ett typiskt, mans” samhälle, ” : « Under pälsmössorna Hittar förvånade ögon . fram, "De har alrig sett en herre i frack an- nat än på bilder ,och ännu mind- re hög hatt, som går. att smälla ihop :likt ett 'dragspel. "En? säll- synt. apa i en Zoologisk” träd- i charmöre: ' känt man ogapad. än när denne till - attack -mot den" stämningen i salongen.” "Det blir ett verkligt kraftprov att-komma . till slutet: på första , "iskylda ' ligger "den ' största "och 'väldigas--- te vildmarkshund som Rolf nå- gonsin ' skådat. uttrycka sitt misshag över sång- en : och's :visaftnar i allmänhet, Det jär : inte enbart hundens ta kål- på Ernst Rolf. Uppsy-' nen "är så fasansfullt blodtörs-: tig att charmören väntar på att Jycken - tjuter: och skäller” omväxlande för att och jag är förlorad. — Men va bli "uppäten . vilket” ögonblick | som helst, De', . känsliga därr- ningarna på rösten vid de sen- timentala ställena är fullt .na- turliga.. Men RoH röjer. redan då tydliga anslag för domptör- yrket. Efter första numret tyc- ker ' visst. hunden att han fått sin överman, Han tiger. Men nu av” förtjusning -—' medan :to- baksbussar och bruna salivstrå- lar skjuter som. fontänkaskader uppefter väggarna. . i Isen är. bruten. Stämningen blir, munter "och minst "sagt in- i nämligen” 'Kuvudknöppen. Ltim.: Rolf duar:hela högen och drar igenom :sin repertoar. Men sedan tycker han det kan vara nog för: 25 öre, tackar för i kväll och. ämnar dra sig "tillbaka tilll. köket; Då reser sig emellertid en, väldig" kämpe framför" ho- I nom och säger; -. FR "— Nä pass, du allt så go så du' stannar en stund till! ; = Varpå han tar den ingalunda späde Rolf i: axlarna och lyfter "Det är inget. annat att. göra än länge det finns ton kvar i stru- pen. " Publiken ' släpper honom inte förrän han är kavhes.”. Efter" det sjunker han nad visan. Ty framme vid estraden ' som en ; våt strumpa mellan; -tvenne svålfelspänner : och stör, nar med slocknande stämma: '— En sådan visafton till.— "det ljusblå menar publiken ied att inte ge sig iväg! "Långt om länge” kommer -det, röstresurser, som håller på att!en-' knackning ' på :' köksdörren. En: kraftig stämma spörjer om int kaffet kommer snart. - — Kaffet?! . - — Vid gudarnas fötter: I Burma har man lärt sig att umgås med gudomen på ett otvunget sätt. Varje söndag drar de bur- sal . mesiska familjerna ut på till I de svala . röker man och pratar medan- - Buddha själv i behagligt vilsam ställning leende ser på. Barnen får” "obehindrat leka tafatt snellan de +. många gudabilderna. - liten dunge med träd, då han var här första gången. Du må ;tro. jag glädes åt dem som de , växa, för man ser ej annars ett träd milsvitt, utom något vid en och annan farm, De påminna huru gärna hon än ville genast svara ja och om det varit möj- ligt kasta sig i hans armar, var det en sak som kom åter åter och mycket plågade hen- ne för minnet. Nisse hade skri- vit att han aldrig glömt bort henne och aldrig haft någon tanke för någon annan. Men hur hade hon själv hållit sitt trohetslöfte till Nisse. Hon ha- och ' '1 någon mån om skogen där de knappt varit honom trogen i hemma, . som jag mycket ,sak- 5 år sedan han rest, innan hon nat. Jag sänder dig en liten jul-' givit sig till en annan och fått klapp i brevet, och vill du kom-; barn, som visserligen var dött, ma till mig, skall jag skicka dig' men ”hon hade i alla fall ej varit ; både -biljett ända hit samt res- trogen. ' Om Nisse hade vetat "pengar. Så får jag sluta mitt den kanske han ej skrivit, Gif- långa brev; som du väl får svårt ta sig med honom utan att säga att läsa, för jag har nästan | hur det var kunde hon ej. Hon "glömt bort att skriva, och" så visste hur många tårar Johan- kalla neonljus, in i den varma. är det publiken som tjuter "1. får jag önska dig en god jul och ! hjärtligt. välkommen hit. Nisse, ' Adressen var textad på en annan lapp. : i Det hade tagit de båda kvin- norna Jång tid att tolka brevet, som på många ställen var svår- tolkat och kanske ej på pric- kén är ordagrant återgivet, men i sin helhet överenstämmer med dess innehåll, men något för- pkortat, Det var ett förunderligt brev, 'sade Johanna, och detär ej svårt att förstå vad du kom- mer till att svara. Jag får tän- ka | på saken, sade Helena; I "detsamma hördes : någon i knacka på dörren. Det var hen- nes. son Gustaf, som var. sänd att se efter om Johanna fortfa- rande var kvar, så hon ej gått vilse i de fort växande drivorna, fastän - det bara var en- Hiten bit mellan stugorna. Helena satt'länge sedan Joi hanna gått med huvudet mellan — Ia sa se vi: brukar alltid få kaffe efteråt, när det är nåt i den här lokalen. "Man må förlåta Rolf att han då ber de' goda urinnevånarna förflytta sig till ett ännu heta- re -'ställle- än godtemplarhusets kök. Han' har utlovat skådespel "och icke bröd för tolvskillingen, Har de' inte fått valuta? Urinnevånaren drar sig mutt- rande tillbaka. Rolf och Abram gör sig redo att' fortast möjligt skudda "stoftet av detta otack- na hade fällt, fastän i onödan, för att dölja sitt felsteg i ung- domsåren, Det var även andra saker, som i viss mån lade sor- din på de' första glädjeilningar hon känt vid läsningen av Nis- set långa brev. Det: hade hunnit bliva över midnatt, och hon gick till sängs. Men det var för henne omöjligt att” somna, Snön piskade på fönstret och stormen ven i trä- dens kronor. Det. knakade i knu- tarna på den -gamla stugan och vindet trängde in mellan de gistna' plankorna. Skogen hade hon alltid hållit kär, såväl om sommaren för sin goda svalka. som ock för vintern för sitt go- da skydd mot storm och kyla, Den var ”fattigmans tröja”. Hur kunde det kännas på Nis- ses farm, där det ej fanns skog 'milsvitt. Hon 'kröp bättre ner under dynan. Hu vad det stor- mar och yr, och tänk; han hade svarta . negrer till kock : och drängar, De voro. farliga för vi- ta kvinnor hade hon hört, Var det kanske ' därför som ingen kvinna satte sin fot.på hans gård. Var, Nisse mäktig att skydda henne? Detta var många frågor s om drev' 'sömnen på flykten utan att bliva 'besvara- de. -Mot-morgonen hade.stormen lugnat något, men snön föll så mycket, rikligare, och stora: dri- vor hade hopats under natten, så hon fick ett styvt göra med att skotta undan så hon kunde mata sina hönor. Ett annat ber kymmer, som hoh ej tänkt på samma "verksamhetsfält från si- i Ina fötter.” Man håller på att varligt packa ned buteljer med resten av:den goda whisky, som gård kan därför: inte bli mer; hönom ' tillbaka "till -esträden. den : omtänksamme apotekaren : försett : dem med, Då ' får Rolf med veva påsitivet en: gång till" Ab-' 'plöstligt 7 syn” på våffelsmeten, handvifiningar;" ögonbrynsgym-i ram klingar: på den” ostämda och den Jede Leviatan far i ho- nastik . och "älskvärda ”grin. går klanglådan och Rolf sjunger så nom. .Han tömmer - whiskyn. i smeten, -rör om ett-slag med sleven” och. stänger". med ett ; spjuverleende köksdörren” "för sista gången — utifrån, 4; '. na lovar kring godtemplarhuset. ! Stämningen är dov och hotfull. Det uteblivna kaffet har tydli-" "ger gått dem djupt till sinnes och både Iwvisaftonsarrangörer- na är inte säkra på att kvällen skall avlöpa utan ett kok stryk som efterrätt; Då får Abram syn på pianot, som "står: redo | för ; hemtransport på en över- snöad lastvagn. Han saxar upp, slår sig ned på en tomlåda och hamrar fram en så klämmig räelodi som kölden tillåter. Då blir det liv i karlarna... De sjunger. och 'skrålar unisont, Det blir" både .”Jeg vi: elsker” och" andra kända bitar.” Krafti- ga nävar "skjuter vagnen ' på järnvägsspåret. ISpeldosan ' med SÄ föres i triumftåg hem "till. fru. Nielsens: barack medan + Rolf travar bredvid och sköter ' + hejningen.” : : Den. egendomliga : visaftonen | slutar i djupaste "harmoni. Vid ett privat nachspiel hemma hos > |åpotekaten får denne reda på I skälmstycket med den . goda ispriften. Han blir upprörd över -t dylikt slöseri med guds gåvor coh sänder. itbud till. godtemp- "larhuset "med begäran att få "köpa hela baket. Tack vare en | stor sedel . lyckas "dan beveka I systrarna, vilket har till följd latt bröderna slipper "lyckligt "ifrån" attentatet. Men” apoteka- rens gäster vederkvicker ' sig frampå morgonkvisten' med whiskyvåfflor, : : Ovanstående är ett utdrag ur . "Gunnar Wallins bok ”Teaterhu- ", mor”, som utkommit på Bernces förlag. Priset är 18:75, och bo- sken finns i i varje bokhandel. . ons a , sork or ra Publiken slår fortfarande . si- i förut var, att få ett säkert göm- ställe till alla sina pengar. Hon hade mer än '1020 kronor. som hon fått dels från Höjabo och resten från Amerika, Hon viss- te ej. var 'hön skulle få ett lämp- ligt och säkert gömställe, . för :det spordes :nog huru många pengar hon hade. Hon tyckte nu att .hon var. ganska: rik, Jag kunde väl 'aldrig tro, sade hon, att de rika också kunna få pen- ningbekymmer. .. Lite innan det- börjat skym- ma om julafton kom Gustav springande och skulle hälsa från far och mor, 'att Helene skulle komma in till dem och fira julafton. Och hon lovade komma. När hon en stund ef- ter mörkningen trädde in i stu- gan, gav hon till ett rop av för- våning. För hon kände knappt igen stugan så nytapetserad och fin som den "blivit. Makarna hade arbetat nästan både natt och dag före jul, för att få den i ordning. Gustaf berättade, att han fått klistra alla "tapeterna, '-- och det hade warit så roligt. Mitt på. golvet stod en julgran med Ievande JIjus och över kor- det hängde en nyinköpt lampa|l' med glas, vilken spred ett ovan- ligt klart ljus. Ljusen i granen voro ännu ej tända, men bar: nens ögon glänste i kapp med lampans ' sken mot det” lilla glittret i granen. En gran i 'stu- gan hade" barnen aldrig förr sett. Vad som, var ändå roliga- re var att alla barnen hade fått nya kläder till jul som köpts fördiga i staden, då de varit in- ne och handlat till jul Johan- nes hade köpt en överrock ock Johanna hade fått ny vinter= I kappa som väl kunde behövas, då ingen av dem ögde ett bruk- bart sådant plagg. Alla barnen hade dessutom fått någon en= kel men nyttig sak, som passa- de efter deras ålder. Så fick Gustav lämna Helena att rätt stort paket, som varit det dy- raste av allt vad de handlat till jul, Då hon öppnat det, befanns det vara en präktig vinterkap- Pa, vilken hon så väl behövde, men ej hade haft tid att köpa. Hon hade annars numera själv haft råd därtill, Johanna kom in från köket med kaffe kokat på den nya spiseln, Ovanligt rödkindad från värmen av denne, och Helena tyckte hon såg minst tio år yng- re ur med rosor på kindorna, Så tändes julgranen och barnen jublade av glädje. Någon dylik julafton hade ingen av dem förr upplevat, Här det sedan blev mat, smörgåsbord mad vitt bröd och därtill extra pålägg, samt julfisk med potatis och sist ris- grynsgröt, var det knappt att barnmagarna tålde allt. Så fingo. ' de dansa kring den tända jul- granen, och blev påvisade, att hålla varandra i händerna och springa omkring den och sjunga någon trall, som Helena, lärde dem, då hon gick med i ringen, Det blov en julafton, som bar= nen aldrig skulle glömma, och ning ännu, men det skulle bli- va ett kärt minne, då de så: o- förmodat kommit i lyckligar omständigheter än' de förut jä rit vanda vid, Johannes sade; att han had sin kära: Johanna att tacka för allt vad de nu hade, fått rent till skänks, . Men hon" sade, att det var Helenas förtjänst att då nu fått det så bra. För hade in- te hon gripit in, så hade de ej vågat att göra sin rätt gällande. Och Johannes instämde med ett handgripligt tack till Helena, Sen skulle Johanna visa huru bra hon fått ordnat. i sitt kök med 'en järnspis, som var så bra i stället för fotingen över fyren.” Köket var ej blivit fullt i ord- ninig ännu, men det skulle bli- va så fort de kunde hinna, Men nu hade det börjat bliva varmt även där från spiseln, "Någon tanke på att bevista” julottan i. kyrkan juldagsmor-, gon var ej påtänkt. Det var allt för, mycken :snö och drivor som ej hunnits att flytta undan på den lilla utfartsvägen, Det var. därjämte långt till kyrkan, Vid” av. Johanna till 'sin stuga, och” hon tyckte sig aldrig ha.upp- levt en så glad: julafton, Hon undrade om de som voro vanda att ha allt: tillräckligt i livet: kunde känna samma glädje ins för julen, "> (Forts) « Tallebelle - — Nei den är inte alls för liten, tvärtom, den är inte nog för liten. ff ..- OCH. MÄNSKLIGH t OM. BARN. ETT BARN KAN SMEKA STJÄRNORNA - OCH FÅNGA VÅREN MED SIN HAND => oo" ETT BARN ÄR ALLTINGS SANNING SJS OAS I OKENLAND. ' ETT. BARN ÄR FRAMTIDSLÖFTE ooo or net ETT BARN" ÄR ALLTINGS MÖJLIGHET > = > FÖRDOLD UTI EN KNOPP. : SN ETENS HOPP Sten - Engström. - midnattstid gick Helena,: följd
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.