- — "0 LAHOLMS TIDNING Tienerv Yv verveeYYYPtYrEXVYTTEFYREYE TOTT "Lördagen den 7 april 1962 Ett Rami -- bygdeorginal AV MÅDING Förr i tiden var det ganska van-" vet att varje socken hade ett eller "flera s. k. original. Alltså sådana männigker som på ett: påtagbart sätt skilde sig från det stora fler-. talet genom sin egenart och sär- prägel. Antingen nu denna skillnad tog sig uttryck i levnadssätt, kläd- sel eller vanor, Numera tycks é- mellertid . bygdeoriginalens tid. i stort vara förbi, även om det in- te utesluter att det på sina håll än- nu finns.en eller annan sådan sär- stort sett war olika de flesta i sin . omgivning, satte de sina spår i - folkmedvetandet. : I många: fall levde de kvar långt efter sin död. Många dråpliga historier har gått | från mun till mun om deras e- genheter och originalitet. - Is min egen barndom "fanns också några sådana, De är nu alla borta, men än i dag kan man få höra talas om STRANDH. Len - svårigheter tär det gällde. den rätta uttolkningen. > = vN Att det även fanns sådana som gärna drev gäck med den' gamla ungmön ' och . skrattade åt henne både mär hon själv såg det och bakom hennes. rygg, var kanske förklarligt, även om det inte var försvarligt. Men ”Mes-Emma” tog inte illa upp på något sätt. ' Oftast var det så att hon skrattade med troligen. utan förstånd "om att det var hon själv som war orsaken till att många hade lite extra roligt på henes' bekostnad. Och det var kan- ske tur för dem. Men sådan v var i en saga "om "våren . Lars Sjöholm, Like "rädd som Koltte "Pigat. sa. | man alltid på Pensionat Eken. Inte behöver en igelkott vara så rädd. Han som kan rulla ihop: sig I: om någonting ' händer , .. blir en boll och har, taggar åt alla håll så att hans ovänner inte kan komma åt honom på något sätt. Gästerna må Pensionat Eken pra= tade så mycket om Xotte Pigg. Några ' hade för. sig att: Kotte an- värde tallbarr till päls. Tagarna, som 'han hade så många av, såg ju ut som barr. i. alla fal... men på honom. Och har man ordnat det så bra borde man minsann inte va- alla fall ”Mes-Emma”, ra rädd, ” Lunds "Herren Jesus — Försonaren. "dem av äldre personer med gott - Komihåg. I regel hade "dessa byg- a ärskilda öl som . > fäste sig i minnet. . Däremot wa det väl. många som inte kände de! "Nras egentliga egennamn, Men om, man &. ex. 'sade ”Påsen”, ”Profes-; son”, ”Sudden” eller liknande, då visste i regel de flesta vem det - eller det "namnet syftade på. | I min bamdodn 3 berättade bl. a min far vid några: tillfällen” Ne ett sådant, bygdeoriginal, som. I de levt långt före ' min egen a Det var én kvinna Hennes egenart - bestod +-huvudsakligen - i att hon' vände bak och fram på orden i si- na "samtal och yttranden, så att de kunde (bli nästan hur befängda som . " helst. "Tyvärr har minnet svikit mig vad beträffar det namn hon gick under, men jag tror det var ”Mes- Emma”, eller något liknande. Det ' var i ; varje, fall. en: gammal: ung-. - möj. vars förståndsgåvor , inte var! särskilt stora "och: som tillika var mer än vanligt' vel, vilket > ju . också framgår 'av det namn hon fått, Hennes många gånger "skratt. | ”retände ordvändningar kom "oftast ' med djupt allvar, om det nu be-' rodde. på att hon jinte själv förstod; att "det war något galet, eller ' om. det; var. en. ingrodd vana som hon” . var. på väg till bruksaffären isam- > hället, Det-var en "ovanligt kall dag ' - i april och ” naturligtvis kom vä- derleken på tal. Vad deras' samtal Å övrigt rörde sig! 'om har heller inte med jet att göra. "Men i'alla fall skulle ”Mes-Em-. . ma” göra eftt.citat ur den gamla : Bondepractican, och det gjorde." hon på följande sätt: > . — April, - maj, våt, vall," fyller bondens ladör all. Vid: ett annat tillfälle, en gan-, ska bister vinterdag stod. ”Mes- Emma” ute vid brunnen och ve- : vade upp vatten. Brunnsveven var av' järn,' och mär hon fått upp spannen hade fingrarna frusit fast , en aning wid veven. Detta gav" henne anledning till följande kom ”mentar: > a — Tvi katten, dä. ä ju så kallt ' så ekinnet hänger ve nävana! ' Förr! i tiden var som bekant. stormarknaderna -. årets verkliga folkfester,' Och när, det var dags för Markaryds stormarknad, ja, då skulle både sockenbor 'och andra gå dit. Och naturligtvis saknades inte heller ”Mes-Emma”, Men hon hade” inte kommit till ”Markats . marken” som besökare enbart, ut- 'an för att avyttra en del potatis 'och andra rotfrukter och grönsa=" "ker, som hon tagit med sig hem- ifrån. Det var som" bekant billiga priser: på den tiden, men så var ju även arbetskraft och annat ock- så billigt, Men affärerna gick även då, och det gjorde de för ”Mes- Emma” också. Så här kunde det låta framför hennes stånd: — Va kostar jorpärena i da, til- sz la gumman? Och ”Mes-Emma” blev inte sva- "ret skyldig: . . - — Sex för de sju och de Ttöe för de vite, kom det enkelt och rätt- framt. | . , För en oinitierad kunde detkan- ske verka som rena rappakaljan, . "men i regel var det folk som kän- de till ”Mes-Emmas”. egenheter och därför blev det inga större ”Det ' intet. finns, som icke vinns av kärleken, som lider.” Så sjunga vi. i. Geijers under- ar bara passionspsalm. Om den li- dande kärleken talar evagelium under. den ' del av kyrkoåret, 'som mnu- är inne." Vi få följa "Frälsaren på hans lidandes” väg -mot Golgata, där korset:reses, och den mest kvalfyllda död be- redes för den enda människa, som ; levat utan 'synd på; vår "jord. Jesu vandring till korset är fylld av. de bittraste smärtor och kval" Men i den bittra li- dandeshistorien. möter oss det, som är" evangeliets 'kärnpunkt. .Ty allt, vad Jesus gör och lider, sker för vår skull, för vår fräls- "nings skull, ”Han var sargad för våra. . överträdelsers " skull 'och slagen för våra missgärningars -SABBATSTANKAR Av | Kökondjunkt EVERT LINDBLOM, : Gustav Adolfs församl, stif t. skull; ”näpsten var sed på ho- nom, för' att vi skulle få ' frid, och genom .hans sår bliva vi helade.”. 2 (Jes. 53:50). > Söndagens texter tala om Herren Jesus som . Försonaren, När Jesus stod inför. Stora rå- det, kom översteprästen Kaifas, då han' sökte efter argument för att få Jesus dömd till döden, att säga några ord; som faktiskt på" ett utomordentligt sätt ge uttryck åt betydelsen av Kristi försoningsgärning: .”I besinnen icke, huru mycket bättre det är för 'eder, att en man dör för folket ä natt hela folket förgås.” Mot: sin : vilja 'klarlade Kaifas här" meningen med Jesu” sänd ning i världen, ; Innebörden av. Jesu förso- det. var håret som blivit konstigt | Kotte c är rädd Tänk, hela vintern hade hän sö- vit bort på Pensionat Eken. Långt där nere under 'en åyv den gam- la ekens rötter hade han Idusat och susat när det var kallt ute och 'all- ting: var besvärligt, ln Och så vaknade han om Nåren , + "Han tyckte bäst om att gå ut en icke skola förgås. Människan är skapad till att leva i gemen- skap . med Gud. Men genom synden har hon vänt sin Herre och : Skapare ryggen och gått sina egna vägar bort ifrån ho- rom, Hon: har avlägsnat sig från hönom, som är livets käl- Ja,. som: är tillvarons mening och mål. Hon lar övergivit livets väg «och blivit en fånge 'under synd och död. Men även 'om vi -vänt.Gud ryggen, har han icke förgätit oss. Vi voro döm- da att gå under, men i sin för- barmande kärlek har Gud tagit sig an oss, då Han sänt sin en- födde "Son till en frälsare åt oss, ”Så älskade 'Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en, som tror på honom, skall icke förgås utan "hava evigt liv.” Jesus Kristus har helat det som var brutet 'och för oss be- rett möjlighet att "bliva (Guds karn: ”Han skulle dö för att samla "och , förena Guds för- skingrade barn” , säger Johans- nes i söndagens text. Herren Jesus har'lidit i vårt 'ställe. Han har tagit" på” sig. våra synder och burit: dem upp på korsets stam, Han har vunnit seger över synden ' - och döden,' och genom sin uppståndelse har Han fört liv och »oförgänglighet fram i ljuset. . längre förgås, Var och en, som "| tror, kan' i Jesu Kristi namn få sina synder förlåtna. Ty Gud hingsgärning "är" just . denna: Han har dött för oss, för att vi har + i "Jesus" Kristus' försonat världen med: sig själv. "Amen. EN F.D Nättvakterna ssssterade: poliserna. i ve Jad, lisstati. som utsp NATTVAKT BERÄ TTAR: . En av; Båstad sista nattvalkter i ; gammal miljö > se på Detta gav: mig "anledning att ui Båstad Fyllesvin och flyktingar. togs: lika väl omhand I en artikel i i I förra veckan om :gamla Laholms” nöjesliv förekom ett: | dråpligt intermezzo : r minnet plocka fram några epi- NN soder från den tid, det var åren 1922-1943, då jag jämte en kollega innehade 'nattvaktstjänst i iBås : stad, Vi skulle även vid behov tjänstgöra som extrå poliser och likaså ha tillsyn till eventuella” arrestanter. Arresterna, tre till antalet, var de första å Åren inrymd bakom spruthuset, så att detta . först fick "passeras, och voro högst primitiva kr soc - "Sedermera fick de en särdkild par” och follogerare "minns jag jämt och det war helt omöjligt a att ingång och” i korridoren blev. in | också. -Han hade varit stursk mot: trösta honom. stallerad en” diten pulpet.” Det war den. unge landsfiskalen och sagt, Ännu en episod. En luffare, som värre abtt gå och trampa i denna; att denne fick först gå hem och gått omkring och tiggt på ett falskt på vintern iskalla korridor, än att. gå på' patrullering. Det förekom några gånger "att alla burarna var besavta, och då fick man ej avlägs- na sig, Den förste arrestänt jag fick göra 'bekantskap med war en man . som allmänt kallades för ”Ulven” eller ”Ulvapågen”, Han 'hade en gång tillsammans med eh kumpan kommit från Laholms torgdag och farit fram som ett Jehu med en hästskjuts munt Båstad, med den påföljden "att han 'blev tfiburad. Nog kändes det Lite kusligt att en- sam mitt i natten gå in till en så-" dan ”kille” till på köpet med ett "sådant skrämmande namn. Så fort jag skramlade med låsen skrek han! ”Skaffa ” mig” vatten, annars dör " jäg”. Jag gick bort till bäcken vid Hagalundsgatan — någon vatten- ledn, fanns ej i arresten — slog hål på dsen och fyllde en literskopa. Det åkte ner varenda droppe. Så sade Ulven: ”Kan du skaffa ” mig en bra landgång med fett och salt på?” Jag gidk hem och ordnade ”killen” och stod högt i gunst. En annan typ, gammal:skärsli- fråga -sin mor om han fick vara landsfiskal samt trillskats med upp- i gifter om sig själv. Sedan även han blivit ”vattnad” lämnade han helt | beskedligt dessa till mig, ”Ja, du må tro att jag har varit med om mycket i mina dar” sa han, ”Poli- serna i Laholm slog ner mig så jag svimmade bort, sedan slog de vat- ten på mig så att jag kvicknade till och sedan var det samma visa igen”. Man får väl hoppas'att han tog i lite grand i överkant... Så var det Hovrånarna, till an- tre, som alltså fyllde ”hotel- ot” helt, De fick sin benämning på da grund att de bröt sig in och rånade ett gammalt par i Hov. By- tet hade bestämt blivit c:a. 1500 kronor. De skulle hindras att kor- respondera med varandra. Vid det tillfället åkte jag till finkan direkt från -min sons konfirmation. Men den längsta natten i detta jobb var, då en man från Torekov, som slagit ihjäl sin supbroder med en skiftnyckel, satt i förvar, När mannen : efter rusets försvinnande intyg hade för pengarna skaffat sig en försvarlig ' laddning öl. Totalt ovetande om var han var hade han avfestat sitt ölbatteri alldeles intill finkdörren och slocknat 'av.. Där var. lummigt och - mörkt. Vi ord- ningsmän, som träffades där kl. 1 fick :oss 'sannerligen ett gott skratt. Så kom äntligen de nya polislo- kalerna till och mitt sista tjänsteår fick jag hjälpa några logerare av en annan kategori. Det var tvenne nontmän som tagit chansen 'och utanför Torekov hoppat i sjön från en fångt till tyska + trationsläger. De hade fått torra overaller genom lottornas i Tore- kov dörsorg, Deras blöta kläder måste vi lägga på trappan och bor- den blev fulla av deras plånböckers innehåll. Den ene hade skadat sin fot, men somnade bums ändå. - Ja, över tjugo år har' gått sedan dessa händelser inträffade, och jag hoppas det ej är till'någons förfång att de plockats fram ur minnet. vaknade till, ropade och grät han. | . Gustav. Nylander. Så behöva vi då ickel unsa - (Forts, ) « iPers böstag ” var 'ofh än enköl, dock 'reh och snygg, så den ver- kade. trevlig. De välkomnades av: en " medelålders. änka, som ägde huset, : Hon var födå 'i Härjedalen och hade kommit till, Amerika i tioårsåldern, så hon I förstod 'hågöt litet av” svenska språket, ' fastän hon glömt bort det: mesta, Hon hade ordnat med ett smått festligt motta- gande, Då de ätit, sade Per: Jag ser mor är trött. -.Hon får lägga sig några timmar och vila. Jag får nu gå in och se om i fabri- ken så länge. För jag har varit borta längre än jag tänkt, Jag trodde det ej skulle taga mer än 5 dagar, och nu har det gått 6 och än 'halv dag. Jag har. myc- ket nu som väntar. Hon . vaknade, upp först då solen .:var , kommen ett stycke upp på himlen följande morgon, Det knackade på dörren, och värdinnan kom in med kaffe och kakor vilka senare buros av en en mycket söt 20-års flic- ka som presenterades som Ali- ce, och var värdinnans dotter. Men hor var ej alls kunnig i svenska språket. Då Per strax därefter . kom godmorgon och satte sig med 'vid kaffebordet, dröjde det ej många minuter innan Helena förstod 'att de två unga funnit varandra, Men därom hade ej Per gjort minsta antydan under | den . långa resan, och det blev för Helena en mycket glad ö-! verraskning. Efter en stund 'bröto de unga upp i sällskap till fabriken, där Alice "hade kon- torsplats. Det hade arrangerats så, att Helena skulle ' stanna. där en vecka, ': så att Nisse kunde få sin byggnad "riktigt färdig, in- nan -' han hämtade henne. dit. Fastän hon blev på bästa sätt ompysslad av alla och gladde sig för: de ungas lycka, kände hon sig ganska nervös för sam- stund på kvällarna.. Men han gick inté så långt, han vågade inte gå 'på stigar som han. inte; kö de till, för: han var som. sagt .€ en rädd i- gellkott.... Och en kväll stötte Kotte på tra Vipp Skata — Se se, är det inte Kotte Pigg som 'är ute och lufsar, sa skatan. Det ' var: länge sen sist. Och vart | ska du ta vägen? : — Först går jag. väl en bit upp i skogen och sen, i :— Jo jo, det kan vara skönt ta sj en. promenad i skogen nu om våren, skrattade hon, Det är bara "det art. = Vad då? ns — 2 Nja, inget särskilt, Det är ju :vår och då... då.. — Men säg det! . Skatan vippade med stjärten och "skrattade: >... co> »— Du förstår att när det är vår :— då skjuter träden skott! - ' ”Genast' rullade Kotte Pigg ihop sig till en' boll 'och fick in både fötterna och huvudet i bollen. | Stackars Lille igelkott nu när det är vår : "och träden skjuter "skott hjälper inte ens ditt vassa hår! ropade fru Vipp: Skata till honom och gungade 'belåtet med stjärten när hon flög bort till sin nattkvist. Efter en stund spräckte han för- siktigt bollen och tittade ut, Men skott är ju farligt, tänkte han och sprang hem till Pensionat Eken. Kröp in där nedåt roten till och kände sig 'så olycklig. Dagen därpå kom fru Skata till Pensionat Eken, satt där högt uppe i 'ekkronan och kraxade och berät-| och ' Västerås inviga sig. i sitt tade för alla gäster om Kotte. Och alla skrattade åt honom. Då kröp Kotte ut ur ekroten och ropade: s ; En gammal skata - ska inte bara prata - Nej, i smyg 7 härifrån flyg innan jägaren bakom stammen . får syn på dig: Jägaren skjuter också "skott! Hon gjorde sig inte ens tid att titta bakom stammen innan hon guppade bort över skogen. .— Är det någon annan av gäs-. terna som (kan se någon jägare här? frågade Kotte. : "Och återigen fick sig alla gäster på Pensionat Eken ett gott skratt ”] och tyckte det var länge sen 'de' haft en så rolig morgon. Men så var det ju också en morgon om våren . .. a in och hälsade : ! företrädaren påbörjade slotts- . han använde mycket av dom- Ifrån tronen. Han skrev sig nu: Majas 'manträffandet med Nisse. Hu- rudan såg han ut nu efter alla svårigheter. :som ' han haft att genomgå? Vad skulle han tycka omm henne nu? Skulle han åter komma aft älska Henne sedan hon förlorat bra mycket 'åv sin ungdoms fägring? Och huru skulle hon' kunna vänja. sig vid landets seder: och lära dess språk? Hon både. längtade och fruktade för mötet med Nisse. . Per hade ej haft tid att be- söka fadern: efter. det att han fått .tak på huset... Men visste att det varit nästan färdigt för några dagar sedan, innan att 'han reste för att möta modern. Då hade han träffat honom i staden där han varit inne och köpt 'ett. helt lass med snygga möbler, ' gardiner m. m.,: och sagt att han skulle ordna sitt hem efter bästa svenska möns- ter .Så hon kom nog till. att tri- vas. Någon telefon fanns där infe änhu, men blev "med det snaraste utmed järnvägen. Nu kunde folk få åka med grustå- gen ända dit, och det.tog blott ett par timmar. På bestämd tid kom Nisse. A- terseendets glädje syntes vara ömsesidig, och snart voro de in- neslutna i. varandras ' armar. Så gingo de till stadens officiella . myndighet och läto viga sig till äkta makar, med Per och Alice "som "vigselvittnen. Så fingo de jen prydlig vigselattest, avsedd för, att sättas inom glas och ram, för. en kostnad av. 5 dol- lars. Så voro de lagligen gifta och Per hade en riktig mor och far. Hela ceremonien var över- stökad på - mindre än en halv timme. Bröllopsmiddagen avåts i all enkelhet i Pers bostad, och snart därefter gjorde makarna uppbrott, följda av Per och Alice till Helenas nya hem. Det blev ingen' dyrbar bröllopsresa, ty den kostade blott 50 cent pr person, och företogs på grustå- , gets sista vagn, i vilken insatts Ta några sittbänkar och över. des- Isa ett provisoriskt tak. Så åkte de till. avstigningsplatsen och hade blott tre minuters väg att gå till hemmet;-vilket:de. kun- nat se på tåget långt innan de hunnit fram. En neger sändes att hämta Helenas koffert, och Helenas nya hem överträffade |- vida hennes djärvaste förvänt- ningar. ' Ton hade framdukat en deli-, kat måltid, och hans bländvita tänder upplyste det svarta an- siktet, då han bjöd Mrs och Mr till bordet. '"Men Helena visste kräppast om hon vågade äta av .den' svartes anrättningar, "men hon måste erkänna, att' maten var god, fastän det var ovana rätter. Detta kunde jag ej tro, sade hon rätt tyst till Nisse, att en sådan svarting kunde laga mat. Nisse sade tyst tillbaka, att hon ej' skulle tala något om hudfärg, för det tyckte negern ej om och han. var annars myc- ket duktig. Helena lovade att taga sig i akt och trodde ej han något begrep hennes språk, Men Nisse sade, att han därav för- stod rätt mycket. Han blir ej vi-. dare glad över att nu få sluta sin plats i köket, för nu vill du väl övertaga hushållet kan jag tro, Ja visst vill jag det, för du tror väl inte att jag velat kom- tror jag ej, sade Nisse, Men jag har ej låtit Tom förstå, att du själv vill övertaga hushållet. Han tror att det. blir här, som mångenstädes är bruk. här i landet att Ladyn skall blott gå fin och oftast blir uppassad av svarta tjänare, som även laga maten. Här är det ont om vita kvinnor som vilja taga tjänst. dera Tom till någon annan plats för han vill väl ej vara med på utearbete på farmen, för därvid ' synd, sa Helena om jag kom- mer för att. tränga ut honom. Å var inte bekymrad, sade Nisse. Det skall nog bliva bra. Men jag ville blott låta dig veta, att man inte får göra anspelning på -« deras hudfärg, för då känna de sig stötta. Då man bara vet om det, så faller det sig lätt. 'Ack Nisse, sade Helena, jag har nog mycket att lära och är tacksam för att få veta vad som tarvas. Så tog Helena sitt nya hemi besiktning. Hon var rent hän- förd över huru bra Nisse hade ordnat det: för henne, och för det präktiga "hem hon: fått i (Forts.) - Jöns Bengtsson Oxenstjärna, son till Bengt Jönsson till Sale- stad och dennes maka Christina Wase, var född 1417, och blev till följd av sina mäktiga släkt- förbindelser, år 1431 kanonikus eller domherre och tio år ' se- nare domprost i Uppsala, samt 1448, då blott en 31-årig man, vald till ärkebiskop, samt er- känd såsom sådan av: kyrko- mötet i Basel. Han var säker- ligen .en studerad man och ma- gister artium och baccalaureus i påvliga lagen; men som han blivit det vid helt unga. år, kan det . betvivlas huruvida icke även här: hans börd och rike- dom mera ' bidragit till denna utmärkelse, än hans kunskaper. 'Högmod, ärelystnad och över- dåd synas Hava varit. gyand- dragen 'i hans lynne, måhända förenade med några egenskaper, åtminstone med en: viss kraft. Härpå gav han ett bevis, då han, ännu innan påven Nicolaus V:s fastställesebrev anlänt, lät den 29 januari 1449, med nästan kungliga ceremonier, av bisko- parna i Linköping, Strängnäs "kall. , Är 1455 fick han påvens till- låtelse att kalla sig Primas Reg- ni Sueciae. Det enda man vet att han gjort såsom ärkebiskop, är att han fullbordade den av byggnaden . vid ' Stäket, vartill kyrkans tillgångar och det som var. samlat av stiftet till pali inlösen. Då detta var gjort, visade han vad avsikten därmed varit: uppreste sig ”mot.sin konung och frände Karl VIII Enutsson, förklarade . honom uppenbart krig, nedlade sin ärkebiskops- skrud på: altaret i domkyrkan, bredvid Erik den Heliges skrin, iklädde sig i stället harnesk och hjelm, satte sig i spetsen för en samlad. här, lät hylla sig äv all-' .mogen och lyckades störta Karl I En äregirig -prelat ”Wi Jenis ”med' Guds Nåde, Ärchibiskop i Upsala och Sve- riges Furste, och 'på thenna tid Höfvitsman och Riksens' Före- ståndare i Sverige” ov: Han förde i sitt sigill ickt SH t Eriks bild, som ärkebiskoparna förut brukat, utan sin egen med. krona på huvudet, spiran i hög. ra handen och riksäpplet i den vänstra.” Hans - avsikt tycktes således i början hava varit, att göra ' sig' själv till verklig ko- ning; men antingen han här- vid mötte något motstånd i de andra . förnäma -släkternas av- und, . eller "han - ansåg det be- kvämare att styra genom en av honom tillsatt regent, nog av han ' inkallade, efter Karls fall år 1467, Kristian I. Denne blev. likväl icke så foglig 'och med- görlig som ärkebiskopen vän- tat, utan misstänkte honom för att vilja emot 'sig förnya sam- ma, handling, som. han tillåtit sig 'emot Karl. '. En uppenbar ovänskap "utbröt mellan de båda, och konungen lät 11463. fängsla” ärkebiskopen och föra honom . till Danmark. Detta föranledde ' Kettil Wases uppresning,, då Kristian lösgav Jöns Bengtsson Oxenstjärna ur sitt . fängelse. . Han. återvände nu till Sverige, fördrev . Karl Knutsson år '1465 för- andra gången 'ur riket, och regerade, tillika . med biskop Kettil, en- väldigt i nära två år: Deras an- hängare minskades likväl efter hand. Karl kom. "för . tredje gången. tillbaka och. lyckades. 1467 uppstiga på tronen, där han" bibehöll sig: till - sin död 1470. Ärkebiskopen: måste : nu fly till Borgholm på Öland, där han levde någon liten tid; ha- tad och misstrodd av alla, ”och dog den 15 dec, enligt Rosen- hane 1467, men enligt .Rhyze- lius '1468. ' År 1472 blev: hans stoft" hämtat härifrån ocH bé- graft i Uppsala domkyrka, bland hans förfäders och anförvanters vilorum, Leonard ”Janison. ma hit för att lata mig. Nej, det - Men jag får försöka rekommen- är han ej vidare vand. Det var . ' stället för sin förfallna stuga, - RR tven |
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.