rrvvrevrevveer vereevyvYY ere vyvyTT YvervY v -" malen tycker öm ylle, .och därför ". med någon smundermening, kanske." - kanske håde yttörligare 100 år gått, "bohag . flyttade - till Halland : till.5 ." Svenshult: i. Knäred. '. Morfars far” "war: skeppare” från” Farhults för- | : samling, och":nog hade det , varit - meningen att också ende sonen " steniga svenska jorden, än håvens : de och: "frågande! "blev' Nils Pi; etter. » med , något . starkt som » Idoftar, vevrerrvree rev ”" "LAHOLMS TIDNING 4 X ver vev TYPE er papa t yyryvvterreyryyrs ER Sv rö soft . Lördagen den 2 april 1962 — BRUDKISTA För: LT; av: Doris sar deta VR mnskälda personer. jubilerar; fö "Morin Hornsborg ort, då så Mor Här är lögnt och reningar jubilerar, företag sjubile-'! gott « och grant, här, trivs! wi, och rar, och, tidningar jubilerar, Min Mormers gamla brudkista- 100-års” jubilerade häromåret, fast jag har; . förbisett det tills myligen.. Den står här på min wind, halvt bortskymd av varjehanda.sJag. förvarar. olika "yllesaker i den, bland annat min allra finaste. yllebolster, som. jag själv kärdat ullen till, men. Mor spunnit garnet till, färgat i de läck- raste färger och vävt, och innehål- let är lättaste gåsfjäder,.. Den. är; jag väldigt rädd -om, men också brukar jag på vårarna ”preparera” t. 'o0. m.: genom stängt kistlock, Så vacker är den inte just, den gamla kistan, stor och med rundat' lock, :- många :Émidda järnbesla; här blir vil” Efter åtskilliga sträv- samme: år i den gamla trallen blev det lite annorlunda: Det köptes: "hästräfsa. och ' slåttermarskåna och: "änghösten blev Tagd till bete, Kor-- Ina fick. äta klöverhö, och det trös- 'kades inte längre med. slaga. De' äldsta barnen var -vuxna dch flyt- tade bort, utrustades med warje-] handa : bruksting, : sängkläder och möbler... På vinden utmed, taket, i rad med andra vackrare kistor; stod alltjämt. , den gamla. brudkistan, ibland innehållande saltat och tor- kat: kött och, fläsk, lagt! på ren bröd och halm, - Men: när Får och' Mor flyttade Jtill. sin lilla undantagsstuga fram- "ibland : ibland kraftiga handtag och dito lås, grön- målad och med Mormors initialier och ett årtal i svart, -”Låddikan”' inuti är dubbelbottnad, och i lönn- facket där hade någon en gång lagt en kniv och ett stycke tunnbröd, 1859, målades den troligen, men sedån vind och väder susade i ek- virkets grenar och blad och fåglar!) sjungit. Å dess. krona.: Från kulla-' trakten I nere ä Skåne kom den, när min Mormor. och. Morfar med sitt skulle blivit sjökapten, men så blev inte; Morfar. ville! hellre plöja den bäljor, och" hellre i 'Halland' än i Skåne, så därför' fick hans unga hustru; med hemgiftskistan och öv- rigt, lämna födelsebygden och släkt än Det var mog inte så ; . och hade stor släkt och många | - vänner, Men Morfar hade måst. lo- , abe "en "gång ” 'om -året' få åka ner till födelse. I det nya hemmet väntade arbete | för båda, Morfar ville bruka jorden" på. annat sätt än den förut brukat Men nog. var han! klök;. ”Koärede- borna, valde honom till köomrät a "ordförande, 'och för mång: ; Andersson: i Svenshölt, allt iallo. : H Och Mormor," "hon kunde ÅÄnte' skrin "va, ; men se sitt kunnande”. öh sina” vävmotor ar im; hade hon bokstav- ligen på sina 5 fingrar. Lejd hjälp ln och träd vid slask och tjälloss- Då, många Sörgiyngda dagar ocks me på Farfarsgårdens tomt, då åk- te kistorna imed dit, till att stå som ”barriär”" invid vindstrappan, : och till att förvara sängkläder" i. Så när jag själv, efter rätt många år som piga, "och ibland: också som dräng därhemma, skulle packa n mi- och: då. "var. inie" transportmedlet oxvagn.. utan. bil, som brrerkade : Under ä år har jaga nu I med.a min make bott här. i-Småland. Vår son är 19 år och går på | konstfackskolan i Stockholm; Han" är” händig” med varjehanda, och kommer hem med vackra: saker han gjort; och han målar tavlor. En gammal gungstol, också från mitt Morföräldrahem, har han ganska: nyligen” målat 'ori och gjort riktigt fin.”En ”rocka- makare”, Carl Eliasson från Svens- hult, har: snickrat den” för ganska säkert 100 år sedan, och den är'så god att sitta och ”ricka”: i när man ; bara har tid. Störes man avi "ingen, till tusende ting, iflydda och närvarande. Medan snö- "byarna ännu ibland viner här utan-. för tänker jag på gångna. vintrars 5 hårda frost och djupa snö ute och mer från” "Vvävkammaren,” på" "tidiga vårars intensiva fågelkvitter i bus- leva uppfyller NE hopplöshet och "förtvivlan: : Men ö. evangelium. I all: si PASKENS UNDER ; vc Under dessa ' dagar ' gå: våra tankar icke blott till korset på Golgata. . De gå också till den öppnade graven. Vad som sked- de den första påskmorgonen var ett under. Annorlunda kan det ett människoförstånd kunna för- re ett under. Men” det är just undret, som'. vår tro behöver. hetens liv... = tees ve mv! som äro "mycket bedrövade. Det gavs också åt Petrus, som gick syndafall. Och det gavs åt alla de : andra lärjungarna, som :' i ångest ofta sutto med (dörrarna lyckta, söt. foce Den ..som vet, att. Kan är en syndare .och som ' därtill. får mottaga syndaförlåtelsens nåd den människan får också se, att Kristus lever. ' Syndernas ; för- låtelse är det'störsva av alla under, : Det -är påskens eget un- der..Den som än i dag får viss- het om syndernas förlåtelse för- himmer, att ett nytt himmelskt 'öch . evigt liv » bryter” igenom j timligheten5', värld. Påskens 'un- der : förnyas” var gång, som en ett. nytt: liv. 0; i uppståndelsens . vittnen "i" sin bud . till sina lärjungar, om att han levde. Han sade till Petrus: ”Värfnen herde” för mina" får” Vad - dessa ' människor " erfarit] genom ”ruppståndelsen, -det ; var en "stor; andlig tillgång, som de | skulle”: förvalta och dela: med sig av." Dessa första lärjuhgar hade "också : förmåga : att göra detta. De: tände "ett nyft:liv i mi nniskornas själar. genom sitt Budskap. För de flesta är: detta budskap mycket ” ”oförståeligt än i "dag. Ja,; det. är-så ofattbart, som-. hågot kan '.vara. : Och 'vad vår värld"i dessa tider får upp- årt.: släkte” med | som ”étt - egendomligt - trots "mot syndens ”' och dödens : budskap, som. varje. dag når oss och var- å | reagera, kommer "dock ; påskens |. orimlighet |, ustimånsken” Och så, efter tanka o "day är jag "tillbaka till 'den” rd bruden]: som” jag tänkbe= låta” män; dötter få en "gång, när" hon ; behöver den, fin och nyputsad, och med fock” och, framsida bemålad sär; och em la i ay, min kär raste' fågel,” CC SABBATSTÄNKAR SAv kyrkoherde em. THEODOR FREEMAN, mt ; Göteborg. ;a 'frimodigt. . icke, beskrivas. Skulle "någonsin | | klara det, 'så vore det icke läng- Det har skett, för att människo-]|. själen skulle få visshet om evig-' Detta "under. gives åt dem;l. med -en' daglig sorg över sitt]: människa i Jesu kraft kan börja | . Herren ; Jesus vill:. använda i tjänst,. Han ' sände : Maria ' med | emöt vi till sist icke”ens. orkar rf: NHR ma och obogriplighet fängslar: "och griper det. som ' aldrig förr. ”Kristus är sannerligen upp- stånden.” . — : ! ””Att "du, U AM Herre, förkunna" under; därom bedja" vi dig, Sitt öga Jesus öppnat har, Och mörkret är fördrivet, : Det helga liv han "återtar, "Som var för oss utgivet.. | Hjälten . fram-ur. graven går, "Och på hans: segerfana. står oenndelsen | och livet. ;. Halleluja! He nga - : fill ljusets rymder nu mitt. lopp, Mitt hjärtas ' hopp. skall / - sträckas. . "Jag skall stå opp, som han er . stod opp, Jag skall med honom väckas : ; Till ett'liv, som ej förgås, > Som av förgängelsen ej nås, ' "Av synden ej befläckas,. | Halleluja! rå Du död, var är din udd? . Var är 'Din seger avgrundsskara? : ' "Det liv.-.som: Jesus mig "> beskär, " : Kan ingen död befara. Evigt hör jag honom till, - . Som sade: .”Där jag är, jag AA vill: . Att mina skola. vara. ” > Halleluja + 2 oh . vill hjälpa på ”Himmeslöts . dina räddhågade lärjungar att, Halland den gamle övetstelöjt- påskens nant» Jacob Voigtländer: + till : kommit : | från ' Skåne | blivit .erbjudna nattkvarter i det Amen. |Giftomans: samtycke "HIMMESLÖF : I En dag' i augusti år. 1826 satt bords 'med några ' gäster. . Säll- : skapet bestod av en, liten skara officerare, ” som; "kvällen. förut : ridande "förbi på väg till. Halmstad «och gästfria huset. Nu bjöds det på | frukost, innan gästerna. red a vi- dare, +: Det var ännu tidigt på a mor- gonen -men redan kvavt. : För- siktigt började en del av de | unga herrarna -lossa "på kragar och bantlär,. . allt medan - de smög respektfulla och en'smu- la ängsliga blickar bort mot sin värd. Han .satt som, han .bru- kade med den långa, svarta liv- rocken knäppt: ända upp till "| hakan. Hans ögon, när han såg sig omkring runt bordet, var gammalmansaktigt spefulla men samtidigt vassa som en höks, . Genom . de öppna ' fönstren gård ut södra |N= : + 1 Av Ingrid. Hesslander ee nn Lfg fa romantisk" berättelse om | enleveringen på Ilemmeslöv. Ä rande flöjel kunde. tydligt ur- skiljas. I den. Jåga prästgårds- längan av tegel strax intill. ha- de den lärde och fromme pros- ten ' 'Osbeck, Linnés lärjunge, gömt sina drömmar om en pro- fessur i botaniken under trä- get arbete på .en' beskrivning över sitt pastorat. Nu var han död sedan ett halvt år tillbaka och låg begraven, så som han själv. önskat, bland blommorna ute på kyrkogården och under ett tak av lönnar och furor. I denna vackra trakt norr om åsen . låg ' herremansgårdarna tätt. Med sina parker . av” ädla lövträd påminde de om öar och holmar, utströdda över ett böl- jande, grönt hav. Ännu behär- skade frälsemän, liksom i äldre tider, detta rika land: gammal svensk - adel, uppblandad med ännu » äldre dansk eller med yngre ätter från Pommern och kunde man se ut i trädgården. Bortom trädkronorna : skymta- de åsens långa, blåaktiga mur Den . vida slätten ' med ' sina” dungar sveptes in i diset från havet, " Här . och där stack”ett spånklätt kyrktorn upp. "Ka- rups kyrka låg gömd i skuggan av" åssluttningen, "men tornet i Hasslöf med dess ständigt snur- i Att "sätta "människor i stock u- tanför kyrkodörren, sig till blygd inför hela församlingen, war ett bestraffningssätt, som i synnerhet under Karl XI:s tid infördes och lades i prästerskapets hand, såsom ett. medel att upprätthålla, kyrko- tukter 'och bestraffa smärre för- brytelser,. där den felande" ej ännu ansågs". vara ”hemfallen" under skulle, enligt den” kungl”stadgan om eder. och sabbatsbrott av år. 1687, svärjare och? "sådana; 'som sällan: el- ler aldrig komma till kyrkan, efter erhållna varningar genast böta, el- ler. om. tillgångar. saknades, sättas ock. A.En sådan , ;stock skulle "därför uppföras -vid varje kyrka ”slikom ogudaktigom. till skräck och straff”. rn Rättighet , att efter utdelade ; var- ningar utöva : denna > "bestraffning ordning, såsom vid fylleri o dryc- kenekap, överflödigt tobaksrökande vid. kyrkorha på” "samanringning- en; skvaller” och stim under guds- i vid allehanda förbrytelser mot god' : "STOCKSTRAFF tjänsten, "predikoämbetets förakt m. m,, inrymdes prästerskapet även genom - kungl. : resolutioner åren 1714, 1719 och 1723 och kyrkornas sexmän - samt vederbörande läns- och fjärdingsmän skulle därvid va- ra prästerskapet behjälpliga. = ” År .1735 ålades prästerskapet att som upprepade gånger avhöllo sig ' från husförhören;: även skulle på landsbygden -. i :sockenstämmorna rannsakas om tjänste- och .arbets- hjon, som uti: logar, lador, rior, fo- der- och slöjdehus, vindar, vedbo- dar' och 'stall gingo med bart ljus utan lykta, eller ock eljest wårds- löst. hantera elden; sådana obe- tänksamma "personer . skulle, utom böter till ”angivaren, åläggas” en eller två, söndagars' stockstraff, även om ingen skada skett. : :I senare tid — år 1813 — har denna bestraffning även blivit för- ordnad 'att jämte böter :tillämpas för fjärde resan fylleri, ävensom — år 1815 — mot den, som itrenne 'el- "hade män ju förstås på den tiden |" . som kunde hjälpa till. Och kardas : mj Ikades för hand, ute såväl som : ””kyrkvägen” träffade man. andra, och ibland var man många i säll I Je göras emma, : Äldsta dottern . grannpojke till Far, efter sina oxar - som dragare, inte kunde. lasta mer och spinnas och ävas och 'sys .och fållas; "det behövdes ' för en familj | e, och allt i klädväg skul- Biftes bort. &:20-års våldern, och I. ti pojkarna. därnäst reste till Ameri> ka, men kommo igen med sparade slantar, Min Mor, som var, flickan därnäst, arbetade som, piga i-nära |. : 10 år efter äldsta systern... Det "var hå : arbote på: den tiden, Korna inne; gräset och säden höggs med lie, räfsades med riva och togs upp: för hand, : och på vintrarna . var I det innearbete;. «+ Ungdomarna; såväl ' som ;, äldre: färdades bill kyrkan varannan sön- dag. .Husbondefolket, med de -små . åkte, de, vuxna. unga fick” gå. På sect skap både till och från. Ett tycke, som uppstod mellan ett par läsbarn, höll i sig, och med sammanträffan- | de några gånger om året på något ' julagille 'och midsommardans . höll. det i' sig, så när Mor var 24 och Far 5 veckor äldre, då gifte sig de” > båda läskamraterna, Skjutsar från Fars födelseby skulle : hjälpa : till med Mors flyttning hemifrån, Mor | - fick Mormors ' hemgiftskista, och den var.så tungt, lastad 'att en än just den kistan, . ox Så .var då Mor kommen till ett. annat avbetsfält och skillnaden var inte stor på det gamla och: det nya. Det var sex strävsamma unbetsda- gar i veckan och ibland samman- träffande med föräldrar och Sys- kon och gamla vänner ) på den sjun- | de, söndagen. Men Mor trivdes i Vångadal, och om -Far, som det ibland "hände, talade . om att sälja | NRO Tor UNDAN. och flytta "någon annänstans långt $ Ales KUCHI- KVINNORNA I PA-. KISTAN FÅR. UNDER SIN LIVSTID ÅR DEN SOM . - SKÄNKS VID BRÖLLOPET + "DEN FÅR HON SEDAN : > LAPPA UNDAN FOR - VARJE NYTT PLAGG - BETRAKTAS SOM ök ooeocrn SYMDFULT. "+ SLINGOR -HAVSUTTERN. TILLBRINGAR HELA ” : "SITT LIV I VATTNET. + DEN "SOVER FÖRANKRAD AA TÅNG- 2" OCH BUR ALDRIG, c Bör. ", FAMILJEN cl Ack PÅ 1300- TALET ' LÅGGA BADHAND > > DUKEN ÖVER RYGGEN” IT ENGLAND. VANLIGT "> FOLK FICK BÅRA '" HANDDUKEN ÖveR I ARMEN . " - MÖRDARE > SOM SLÄPADE SITT-OFFER; | GENOM EN HÄCK I CLATTERING = GLAT I ENGLAND LÄMNADE ' - EFTER SIG ETT HÅL SOM NTE VUXIT IGEN PÅ ISAR. na DEN HAR TVÅ FÅLSAR UCUPYKIGHE HULLS FkEalJANST Fr UNGAR 6NGD äv SÄ. | ”A: DEN GREKISKA ÖN ARGENTARIA | EGEISKA + : "HAVET BESTÅR AV EN SÅPLIKNANDE SERGERUND, SOM ANVÄNDS. AV BEFOLKNINGEN FÖR ATT. kara a TVÄTTA SIG Ge SJÄLV ( OCH SINA KLÄDER: Mecklenburg. På 'Wallen och Oshult' satt två bistra och 'sär- egna gamla 'bröder . Buren- skiöld. . På det stora Skottorp, ljungmarker, sädesfält och bok- ' där elfte Carl på sin tid firat bröllop med Ulrika Eleonora, bodde nu. en Krassow, vars förfäder kommit till Halland från det ännu svenska Stral- sund. Också husbonden ' på Himmeslöf var tysk född, men hade sedan sin ungdom tjänat i den svenska armén. Gården ha- de hans numera döda hustru, som var en Krassow, fört med sig som hemgift. Men allting hade inte förbli- vit sig likt i landet sedan for- na tider: dessa män besatt inte sina — jordagods med - samma självklara Itrygghet som deras fäder före dem. Guldet på va- använda detta straff även mot dem,! '- | pensköldarna var-i många fall bleknat och avflagat, och jord- bruk var förresten för alla i dessa tider en ganska vansklig i affär. Ofta hände det, att går- dar. bytte ägare, kanske både två och tre: gånger--med-få års mellanrum. Det hade inte hun- nit förgå många år, sedan Karl Auvgust ' Ehrensvärd gjort sina experiment som. lantbrukare på Dömestorp och med sina stora brillor nedglidna på nästippen studerat ' de: alltmera" nedslåen> de räkenskaperna eller i tävlan frodiga. lagårdspigorna . nakna som . antika nymfer. Numera satt på Dömestorp en ännu me- ra äventyrlig man, överstelöjt- nanten och advokaten Torner- hjelm, . ' Mycket av allt detta” visste Voigtländers nuvarande gäs- ter. De. flesta hade också sig bekant, : att: Himmeslöf, ' fastän Jdet var en ganska liten herr- ij gård, stod sig bättre än många av de större godsen i trakten, Värden skulle väl så småning- om, sin vana trogen, ta dem med ;' sig på en vandring runt ägorna. . Nå, jag hoppas herrarna sovit gott i natt! - : Värdens "röst ' väckte tvärt gästerna ur deras funderingar. Deras svar bley ett ganska grö- tigt : mummel,” ett par av de yngsta rodnade skuldmedvetet. Sanningen var, att det hunnit bli ganska sent kvällen förut, innan Huset "kommit till ro. Glas hade knäckts, kortlappar smällt mot borden, det hade hörts skratt och kvinnoskrik. Dessa unga män, som redan såg sig stå med ena stöveln inne i ett krig, hade gjort: anspråk på de rättigheter, som ansågs till- komma krigets hjältar: gårdens unga "och - täcka tjänsteflickor betraktades - som' lovligt ville- " J bråd, om' de kunde fångas, Ö- verstelöj tnant Voigtländer. själv N hade med. sin ålders rätt dra- git sig ' tidigt tillbaka från alla " värdplikter, men det yar knap- "past att vänta, att han stoppat « Öronen .. med 'vax fördenskull. > Han hade en förmåga att höra ” och" se just sådant som man . helst skulle önskat dolt. Även de, som nyss bland kamraterna: . .bröstat sig över nattens . eska- pader, kastade nu oroliga blic nn re -1ler. flera gånger blivit att försälja brännvin " helgedag vid eller inom 1 dels mil ifrån en. kyrka, Genom en kungl för ordni: 1841 avskaffades stockar ding M : i Leonard Jansson, Å 'sön.- eller mm en fjärde- a med sin vän Sergel tecknat de beträdd med |. H kar kring” sig — måtte ingen vara stupid nog att komma med några anspelningar! Ty mitt e- mot värden vid det runda mat- bordet satt som värdinna hans unga dotter. : Gustafva Voigtländer, över- stelöjtnantens . 'enda barn, var en flicka på tjugotre år med ett litet täckt men blekt och gan- ska allvarligt ansikte. Det ljust bruna håret var kammat i Joc- kar vid tinningarna och med en tjock fläta lagd som en krans runt hjässan, Ögonen höll hon för det mesta litet blygt ned- slagna, läpparna var som: ble- . ka, mjuka blomblad.' Så still- sam och liksom kuvad var hen- nes skönhet, att den som såg henne för första gången, inte så särdeles lade märke till hen-- ne. Men den som betraktade Henne uppmärksammare, blev snart intagen, mer och mer för varje gång han vände blickar- na åt hennes håll Mer än en av de gäster, som kommit till hennes fart bord, hade erfarenhet av detta,' och oklara funderingar på ett frieri och på hur det skulle motta- gas drog genom mångas hjär- nor. Man hade hört tillräckligt för att veta, att en äktenskaps- handel här på Himmeslöf skulle ha föga utsikt till framgång, in- nan man vunnit gubben Voigt- : länder själv för sina planer. . Men nu hade överstelöjtnan- ten tagit proppen ur glaskaraf- fen med salig kungens etsade : monogram och var redan i färd med att "hälla upp i spetsglasen det klara, färglösa, örtdoftande brännvinet från gårdens egna pannor. Så reste han sig i he- la sin längd, och de unga män- nen följde hans exempel. Han" var en ståtlig man, smärt . och . rak men med litet stel hållning. Sextioåtta år var khan fyllda men kunde gott tas för att vara åtskilligt yngre. såg honom,'.att han. länge än skulle bibehålla samma utsé- ende, att hans: krafter ' endast skulle komma att överleva inte bara sin barndoms och sin ung- doms «jämnåriga utan också många . av. dem som nu var unga. Hans hår var vitt men! "med. ohämmad «växtkraft och så långt, att det föll över rockkra- gen ner mot skuldrorna. . Hans kinder hade den friska rodnad, som ödfta "dröjer sig kvar hos friluftsmänniskor långt in i ål derdomen. Men denna - rodnad kom och gick inte som hos en ung . människa utan var in- bränd i huden av sol och frost. Den . varken -djupnade ' eller blektes. Tvärs över kinden löp- te ett vitt ärr.— ett minne från året åttionio, När de unga gäs- terna betraktade honom, tyck- te de sig se en gengångare från den tid, då landet utkämpat blodiga, ärofulla, . segerrika krig — inte ömkliga spektakel i stil med det som just nu på-" : gick nere i Pommern. Det ' var, som hade värden själv stått "och tänkt på något liknande, Ty nu vände han sig runt mot de kringstående her- rarna och frågade i lätt ton: :— Säg, herrarna,” som fort- farande är i tjänst hos vår ar- mé, är det troligt, att Ppreussa- ren går med oss mot fransoser- na eller inte?. "> En till åren ”köminen löjt- nant, som stod med glaset tätt under näsan "och: välbehagligt inandades - brännvinsångorna, svårade raskt och muntert: — Åjo, det är nog: ofelbart. Den här gången.har hang ma- jestät ' Säkerligen lyckats med fa oss en ny vapenbror. en gemensam suck av belåtenhet tömdes på en gång Sju brännvinsglas, Värden snur- rade sitt mellan fingrarna . och stirrade vänligt mysande ner i dess botten, : -— Såå, då kan vi känna OSS tämligen tyankila alltså. Med en sådan allierad. j En "liten "underlöjtnant föll honom i talet. Redan det var ju en faute, men värre, var det han hade att säga... 0 oc -— Men' det påstås, att Preus-, sen inte alls är detsamma som förr, Och kejsaren” har resur- ser. or SN (Forts) —- Prenumerera på! LT Håga Man fick den känslan, när man - långsamt skulle” 5 ävlagar att han” —
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.