iv LÅ nm räknades tiden” "från: hösten år : | Cytu's : tronbestigningså "med ' utgången av år 537 £. Kr. ot tämligen - säkert ” ägde rum. år: Ne tiga £ ” mer den « historiska” werklighe- > 'som',babylonisk konung” prokla- - "LAHOLMS Föra NG + Lördagen "den 26 maj 1982 är ägd Tidpunkten för en historisk "tilldragelsp brukar fixeras ge- nom angivande av. : vilket år före eller. efter Kristi födelse "den inträffade. Detta sätt att fastställa tidpunkten för. hän- - delser . av historisk betydelse " började emellertid inte :tilläm- pas fi än ! under medeltidens |; tidigare - skede” . ”Eftepsorå' för fattarna -till de bibliska böcker- . nå-varken före eller efter Kris- ”tus: "använde "något liknande "generellt : ”tideräkningssystem, har: 'man : i beträffande "bibliska tilldragelser, isynherhet de gam- malteståmentliga, ' tyvärr' "oftast + fått nöja sig med att 'ungefär- . ligen fastslå när den eller den . händelsen ägde rum, I fråga . om - tidpunkten. för exempelvis Israels barns uttåg ur Egypten ha historiker o. kro- nologers åsikter inte: sällan ' gått "starkt isär. ' Medan en del, isyn- nerhet de av: äldre skola, för- fäktat att uttåget skedde så pass sent som-i 'det fjortonde eller trettonde förkristna . århundra- tiga a änder ledning - av "Mose, skolad! vid .faraos hov, ha ägt rum år 1513 f.' Kro: LI. 1917 -års svenska: bibelö- versättning' "står: i "Mos, "12:40 att Israels "barn. vid' tiden ' för uttåget bott' 430 år i Egypten. Denna - tidrymd bör emellertid inte räknas från Jakobs (Isräa- els) invandring. till' det egyp- tiska Goseén utan. från urstam- fadern "Abrahams första besök och” vistelse i Egypten kort" ef- ter 'häns ankomst" till Kanaan. Färden till och uppehållet i E- pten orsakades av' missväxtår i Kanaan, Att de 430 åren böra räknas från "Abrahams första égyptenbesök; framgår av: Sepi tuaginta, den ' första översätt- ningen av Bibelns ' hebreiska och, arameiska skrifter till" greé- kiska" omkring år 270 f. Kr. 1 Septuaginta står nämligen att tiden, som Israels barn och de- ras fäder bodde i Egypten och Kanaan, utgjorde 430 år, .Sep- tuagintaöversättningens ” säker- ligen korrekta och mera utför- det,'ha'andrå hävdat att uttåget | "ägde rum redan under det sex: .Å tonde eller åtminstone” femtonde "århundradet" före Kristus. IA ded senare åsikten, som arkeo- logien synes 'ge stöd åt, kom ten! "närmast; vill ' artikelförfat-' taren resonemangsvis söka ber : visa här.nedan. "De ' flesta historieforskare av ” betydelse & äro eniga om att per-; ""serkonungen Cyrus: (Kyros), ; Bibelns ' Koreés, som', grundade » det, forntida persiska. väldet,-in=' tog "den främre asiatiska metro- polen Babylan på hösten år 539 £. Ky ”gregoriansk tid.'-Dene + Cyrus "lät enligt -Bibeln . (Esra "1:1). i sitt "första "regeringsår mera att, i hans välde alla som tillhörde "Israels" folk återvända till: sitt :hemland;. I'det nybaby- . ”loniska: riket; över. "vilket. Cyrus : 'sålända" blev härskare, äkna- . destisregel tiden mellan en. ko- . nungs: frånfälle : och: nästkom: "mande "vår. såsom. den. nye, ko- oF nungens ”tronbestigningsår: ' På detta följde så "konungens; förstas 3 'regeringsår:- -Eftersord, Cyrus er- ” övrade" Babylon; på; hösten -år 14539 £" Kr! ock a rmeds ansågs .- ha" efterträtt” Nabönid Labyne- tosi” Nybabyloniens, sisté "regent, 539'- och "till 7 våren "5387 såsom. första regeringsår' inföll följakt- ligen :nellan våren 538 och v . 537, Cyrus" .« dekret 'om "israe- "ternas (judarnas) repatriering | gjorde sålunda » slut på deras babylonska fångenskap från” och Då: fångenskapen" enligt ' Bibeln V ker avlägsnade den yngre gottern | Ber, | visa åen för Hugo? frågade Louise liga” återgivning” av. ”tidsuppgif- ten i” angivna ' bibelställe 'möj- liggör ett. fastställande" av: tid- punkten för ' Abrahams -invand- Av Erik H jörneby säd i ut ur till år 1943 f. Kr. Räknar man så från detta år fyra sekler och tre decennier fram i tiden, er- hålles årtalet 1513 £. Kr., det vill säga året för uttåget ur Egypten. - På Abrahams, Isaks och: Ja- kobs tid behärskades större de- len av Egypten av Hyksos, som sannolikt. var ett semitiskt her- defolk. Hos den omkring år 1745 f£.-Kr. regerande hyksofaraonen lyckades Josef, Jakobs näst yng- ste son, som kommit till Egyp- ten som slav, bli en hög minister | sin härskarés goda minne visa- de Josef sina stamförvanter, det vill säga hans fader och syskon |- med deras familjer, : stor gäst- frihet och tillät dem att omkring år 1728 f. Kr. bosätta sig i det bördiga landskapet Gosen: i nils deltat. > Eftersom Mose, som ledde ut- tåget: enligt ' Bibeln" föddes vid en tidpunkt då Israels barn ledo hårt förtryck på grund av att ”en ny konung” — en, annan: politisk "regim, —" uppstått. 'i Egypten; föddes han sannolikt å år 1593 f£, Kr, det vill säga' några få år efter det Hyksos år .1600 fn till: Kanaan från Kaldeén .— "Titta, mamma, den: här: lilla nyckeln fann jag nyss och kan du tänka dig den passar precis. till , herr Baslers japanska skrin som vi alltid "tyckt vara så märkvärdigt. 1. ! Den' talande var den arderton- briga dottern till fru Steyber, en tinka som hyrde ut rum, änkan såg forskande på sin dotter. + — Men Louise. -— hur vet du det? frågade hon, : : — Äsch, mamma, i kan. rodnande... Jag försökte. kunde inte låta bli, 9 inföll nu den: sexto Emilie, ds - "Tyst nu, Emilie, avbröt m dern skarpt. Hör du inte'att herr ""Tossauer ringer! Gå och: hör. efter vad har önskar... "Med en ' trotsig knyck på hac: Sig. datt a Lilla" sar det, sade modern; ' Alltså vad är ”aet med nyckeln, Louise? Har du ”hittat den?” Då har väl herr Bas- ler tappat den? st . > a ct Fru ,Steyber i tycktes "inte vara ridre' i nyfiken; än - dottern... De öppnade etuiet och en klar," genom- kinlig 'sten: gnistrade emot dem, så. härligt strålande att;den form- igen tycktes upplysa rummet. — Åh; vilken praktfull sten, ut-; "brast änkefrun häpen... — Äkta är.den då i alla hän "mamma, annars skulle den väl nte 'gnistra så starkt. "Ska vi inte Jövisst, skynda d g bara! . Hugo ' Ellerfeld, en släkting till familjen : Styber, hade icke längt » från. deras. bostad-. en..juvelerar- värade i 70 år och detta 'antaäl.:: år räknat från” år .536 f. KY. och bakåt ger'året 606 f. kr. blir; v detta den” 70-åriga, fångenska- '. pens första år.” Härav följer att : Jerusalems ” erövring "och Juda' Rikes fall genom den ' babylo - niska storkungen Nebucadnesse 60T'£. Kr. Av: Bibeln, vars tids uppgifter städsé visat sig. var hållbara, fråmgår "att de judiska: > regenternas från och med "Saul. "till och . med Sidkia, samman lagda regeringstid utgör 511 år. ' Om man: till år 606 f. kr. då”. Juda rike ju var störtat och .dess siste konung, Sidkia, fånge "hos storkungen i Babylon, läg- - ger” "dessa '-511 "år" och” räknär bakåt i tiden, erhålles årtalet i. 2117 f.Kr. söm följaktligen? bli tidpunkten "då "benjaminiten. raels' förste konung. "var gynnsamt för konsa av Istael som en mana ty” de: närliggande Unrmrakter ar "Assyrien, Baby! an och Es svashets- Ä en mnedgångs- period, ” sord gjorde. gom till: lugna > grannar | för lång id framål ch de tidigare så mäk-' 'h Mitannirikena: , : voro sedan länge uvplösta och borta från” världseenon. . - Konung Saul och hans" rykt bare: elterträdaré” David," Isai ” son; härskade över Jsrael i i sam - : ”manlägt. 89 år, fram till år 1037 £ Ky: då Davids son, den” vise "Salorno, blev "konung, Av: Bibeln ” (1 Kon, '6: 1) framgår, att Sä ' > Jomos "fjärde! regeringsår, 1034” och 479 (så många hela år hade 7 C ju” gått sedan. uttåget) utgö 2513, synes. ullögat (Baoduh)] . stenen var. borta. Han var: anställd " se tagit den me affär, : « — Goddag, Louise, I hälsade han; varmed kan jag stå till tjänst? : "— Jag skulle vilja visa dig nå- got, svarade hön och tog fram ju- veletuiet. Hon öppnade det och — I fann det tömt.” v — Var det — ten? . = Jävisst,' en diamant. -Ja, just för att fråga: om deny: och nu| är den borta. 'Ah, det är förfärligt! Louise skyndade tillbaka” hem! — Mamma, ropade: hon: flämtan- de, stenen är försvunnen!, Etuiet' var tomt, när jag kom till Hugo. : Båda två började nu .att leta|j > - men. det var förgäves; stenen var ”Steyber, blek av förfäran. Jag skall . lägga tillboka det tomma etuiet i skrinet och göra allt i ordning. Vi "har nu, ingenting annat att göra än'-tiga,' tiga. "Kom :' ihåg : det! "Herr Basler kom hem endast på en -kort stund och'avlägsnade sig åter utan att ha sett i det japan- ska skrinet. . Mor'och dotter lyss- nade ängsligt' efter det: minsta ljud, och de kände sig endast obe- tydligt lugnare, när deras hyres- gäst avlägsnade sig utan att låta H märka "att han upptäckt förlusten. Redan samma kväll 'skulle hån . emellertid komma att upptäcka att "1 den stora juvelerarfirman Hart- man & Co, och den saknade ste- nen, en mycket sällsynt och dyr- bar vattenklar topas, hade blivit anförtrodd. åt. honom för att han skuNe- ge. den en sista översyn. Basler hade med sin chefs tillåtel- d sig hem för att arbeta på den om kvällarna. Han tände sin arbetslampa och .öppna- de: det japanska skrinet — då, han fann juvelskrinet tomt! Han stud- sade, Han sökte” bland skrinets in- nehåll, alltmera” bestört "och ängs- lig ' blev; han. , Stenen" var borta! Den - unge mannen fick tillbringa natten I sömnlös ångest. Tidigt följande morgon uppsökte han fru Steyber, «= > — Jeg har blivit ”pestuten, fläm- tade han, Någon måste ha öpp- nat” mitt skrin med em falsk nye- kel ss Rå STA — vilket skrin? frågade änkan | skenbart överraskad. ' — Mitt arbetsskrin. Jag hade n dyrbar sten där, söm är för- d glömma. . £ Kr: besegrats ' och: fördrivits + 2 1 " paa EA "Men; herr Basler, sade. fru. . Steyber :1: förvånad "och harmsen ton, det är en bra tokig beskyll- ning ni framkastar,'t Det återstod för: Basler ingen- ; ting annat än att anmäla förlusten : för sin firma, vilken'1 sin tur an- mälde det för polisen och det för : retogs en sträng husvisitation ia : la fru - Seybers' rum... Även hos Basler. företogs : genast" undersök ning och man gjorde sig grundligt så underrättad om : hans, levnadsför-. hållanden.” sIngenting fördelaktigt! kom i dägen men sten n vi £ a farande försvunnen. IRA Stenen var en äkta vit topas' | av mycket sällsynt slag och myc- ket högt” värderad, förklårade den unge” kömpanjonen i firman. SÖKA polisen, — Det "kommer att" svårt för ”Baslér, orm inte' ständla de "kommer till rätta, fortsatte kom-. I e panjonen;:; ty. då” kommer ' vi” att tvinga honom att så småningom". ersätta ,oss för förlusten. - -Vi:av- står från något rättsligt förfa de: mot honom tills vidare. ' : "En "kväll 'satt Basler i'tröstlös sinnesstämning '” på sitt rum oci han tyckte att. han:inte-hade;an nat att-göra än skjuta sig en kul: för "pannan. ' I 'en -av sina. skriv-: bordslådor hade han en; revolver. < Han 'drog.-ut lådan. och tog-fram vapnet; I samma ögonblick hördes: ett lätt buller vid dörren som från hans sovrum ledde ut till korrido- ren: Han; lyssnade utan: att. rör sig ur stället. En nyckel stacks i" låset." Hastigt och ;ljudlöst släckte: han ljuset, varefter: han: lade” sig A på soffan. bakom . bordet. : Där. låg han. på: ur. som en, I hans: ! sövrum "syntes ett” svagt” ljussken och .. då han tittade fram" bakom ' bordet fick han se Emilie försik-+ tigt smyga sig fram med en fick-: lampa i' handen, ' Just då hon steg . ini: hans arbetsrum reste. han sig: upp. ' Flickan » ryggade förfärad" tillbaka. M med stor maktbefogenhet. Med; |] efterträdare,” Egypten? ) av en "nationell egyptisk bet frielsearmé . under .Jedning av fursten Sekenen-Re i det övre? egyptiska "Tebe, som Hyksos aldrig lyckats få helt under sin kontroll. " Hans sön, Ahmose, grundade den ryktbara . ader- tonde dynastien ' och inledde den era i Egyptens historia, som kallas Nya Riket. Om Mose sålunda av allt att döma föddes år A593 f. Kr., syr nes det faktum "att han vid 80 års ålder blev ledare för Israels barn tydligt tala för just året 1513 f. Kr. som tidpunkten för uttåget. a! Att Hyksos visat israeliterna gästfrihet och Jåtit dem åtnjuta privilegier, - gjorde givetvis de senare, som stannat kvar. i nil- deltat efter Hyksos” fördrivan= "ide, ytterst suspekta i' de nya rent egyptiska härskarnas ögon. Detta faktum synes tillfullo för” klara” värför israeliterna under? dem behandlades med hårdhet. "Den nya. regimens - män voro naturligtvis mycket måna om att utplåna alla spår efter Hyk- sos och voro följaktligen minst av allt hågade att ge erkänrian- .de' åt "någon som 'tjänat dem, "vilket "exempelvis -'Josef gjort. Nya ' Rikets 'faraoner ”visste icke av. Josef” 'och hindrades av "sin" stolthet" att se det. lands- gagneliga i hans: förvaltning: De ville; helt. enkelt inte alls veta av honom, te N2 | -Mose,' som "enligt Bibeln räd- .dades till livet av faraos dotter, en. prinsessa, sånnolikt- identisk med sedermera regerande drott- ningen -. Hatschepsut, ” och - ”av henne uppfostrades 'och "beskyd- dades, nödgades vid 40 års ålder eller omkring år 1553, då hans "ställning" vid "hovet" blev ohåll- bar genom hans höga : beskyd- |. darinnas' frånfälle, "fly ' österut till Midians land. I detta vista- des han sedan i 40” år eller till 1513 £ är Vid: denna tidpunkt S fara Toa "ha ävlidit.” Thotmes Aråenhotep II, lät snart under trycket av inre” svå- righeter i riket av: Mose förmå sig att låta israeliterna =" vär- defull = arbetskraft vid ' faraos byggnadsarbeten... - lämna Egypten. under: fredliga former. I 1». Eftersom: uttåget” av "allt att' döma". ägde :rum/ kort” efter + Amenhoteps tronbestigning oms kring år 1514 £ Kr, ges oss till Fredan anförda. trenne.. omstän- | ;dighetsbevis' härigenom ytterli- gare "ett. dylikt, som också klart stöder: "uppfattningen om "att Israels barns | märkliga ”. öken- vandring började år 1513 £' Kr. . . Då denna: vandring slutade 40 ; t -— Fröken "Emilie i? ropar, de han häpen. Vad gör. ni, här! so « Flickan brast i gråt och snyftade : sä” häftigt-att. det dröjde en god. stund innan han lyckades: Bågor-.: lunda” lugna henne.” 1 Jag ; trodde? att ni inte” var herhma, fick hon sluligen fram. Jag ' Jag” "ville bara lägga stenen till- 'baka i skrinet — här är den! " ler " vutstötfe- ett ”jubelrop. Ja, sannerligen, det är den! ;. Jag är räddad! Men säg mig, vare; ni tagit den?” g — jag har inte tagit den, i; svarade Emillie gråtande! Hur kan : ni tro något sådant om mig? ..' :; Hon berättade nu till hans sto-;' ra förvåning, "hur. hennes' Louise' hittat en nyckel som passade tin hans: skrin,' hur Louise och 'mo-.. dérn 'velat tillfredsställa sin nyfi-. kenhet och hur stenen försvunnit på ett oförklarligt sätt. oc = Jag fann den på golvet i vårt: rum, fortsatte ; hon. : Förmodligen . hade. Louise: tappat den i' brådt: skan." Jag tog upp stenen och äm-: nade -i hemlighet lägga den till-: baka i skrinet, men jag kunde in-: te genast få tag i nyckeln — och: 'sedan' blev det'för. sent... Ni slog' alarm — polisen kom .— och jag ville inte förråda: min mor och: min syster, ty då skulle de ju bli-- vit ansedda som tjuvar.: Först .i dag har. jag kommit åt den'lilla nyckeln. O, herr 'Basler, om ni” visste vilka kval jag | Hdit... — Och' det hade” så när kostat mitt liv, inföll Basler dovt, Hade ni. kommit en kvart senare, hade” det varit slut med mig. : Den unga flickan började snyf- tå på nytt. — Då skulle det också : blivit min kom det i avbrut- na ords ” -— Niär min” lilla räddarinna, sa- de han sakta. Det skall jag aldrig &xB Den oväntade lösningen av kon- flikten medförde det goda för Bas- ler att firman gav honom en a&n-: senlig. löneförhöjning som ”kom-. pensation för den misstanke han blivit utsatt för. Efter några må- nader frågade han Emilie om hon ville bli Hans hustru, och ' hon sjönk "till "hans "bröst under färar ' FETSETTIYV ;. naan 3 militärt! sett :” skulle'/ :I dela "det, mellan” sina 12 stam-. år spare, det vill säga år 1473 + f. Kr, voro de militära och po: litiska' förutsättningarna mycket gynhsamma för Israel att erövra” "Kanaan, Landet lydde visse Igen " "under" Egypten men 7 som fullbordade. befrielseverket; | "och ' borstade lröda yllekjolen.: Så räckte hon | fGiftomans i samtycke "4Forts.) Men Axel ”flängde jackan av sig och slog' ner dem” med knyt- nävarna en efter en.' Så gick han bort, till källan i närheten för att tvätta av sig blodet. Den omstridda flickan hade : följt efter honom '. Nu kom hon fram och hjälpte honom 'till rätta. Sedan blev - de ' sittande i- det mjuka y | gräset under midsommarlöven. "— Du är stark, "viskade hon beundrande och lät fingrarna glida "uppåt: hans arm. Och så såg hon honom rätt i ansiktet med ett dristigt leende, — Jag har sett' dig många gånger i kyrkbänken. Och 'jag hoppades lu skulle komma hit i kväll. Jag tycker om 'dig. -:-Men du vågar visst ingenting, tillade hon” en smula retsamt,' Han"tog upp utmaningen, upp- tänd. av vrede och av begär. Men hon reste sig smidigt upp bosset av - den helt tvärt ut sin hand och. fat- tade hans, ' 7 : —' Hit till källan "kommer så många, sade hon; och nu skrat- tade hon högt; — Men jag "våt en hölada här i Gungen, som en kan stänga inifrån. ' Ki " Hennes sätt. att så frikostigt och så oförtänkt uppfylla”. hans innersta : drömmar, ” i. samma stund som han trott hon' ämna.- de säga hKonom farväl, förtrollå- de honom helt. Han skulle. ha följt. henne vart som helst, som en getabock "med en repstump om halsen: Hon' skänkte honom sedan' många ljuvliga: stunder. Felet 'med hela; historien" ;var bara, att han-vart mera föräl- skad i henne än vad 'en.ung adelsman 7 anständigtvis : borde vara i en torparjänta. Han en- visades. att behandla henne så, som han - skulle" behandlat en kvinna av sitt ' eget stånd, som " Hon: såg mycket klarare och förnuftigare. än han på. allt- sammans och begrep - "hur litet av. framtid : det: fahns'i denna "| kärlek; Småningomt gifte ho sig med en "mjölnare ock" flyttade 4 inåt 'Småland.: Med denna ' och liknande 'upplevelser,:. som 'se> nare. mötte Axel Lagercrantz, gav: honom ett: obestämt rykte som slagskämpe och flickjägare. Fadern fick till sin sorg vetskap om detta, och efter långa över- läggningar beslöt han, trots sin egen misstro mot krig och kriga- rens. yrke, att' hans. son skulle in på den militära banar." .: "> Axel Lagercrantz 'fick.alltså köpa sig in vid ett regemente, och allting såg till.en början ut att gå väl Med sin krigiska sys- del damer av iögonfallande fög- Av Ingrid Hesslander "selsättning trivdes han gott och ' blev en duktig officer, som knektarna tyckte om. Föräld- rarna var glada och trodde, att det nu också skulle vara slut meg flickhistorierna.' Men ingen kan springa ifrån sitt tempera- ment, och snart var han ur askan i elden. . Det fanns i den :' .garnisons- stad; där han tjänte, liksom i alla städer av det slaget, en hel ring och högst ihålig dygd. Det föll "ingen annan in att på ble-. kaste allvaret bli skär i någon sådan kvinna,. men han blev det, - Han posterade nedanför den 'skönas fönster, slogs för hennes skull med en kapten, råkade i gräl med en högt ak- tad ämbetsman, som var hen- nes kund och stadgade för öv- rigt på allt sätt sitt. rykte. som fantast och kjoljägare. Hans för- äldrar blev utom sig, och nu visste de bara en enda utväg att få fason på honom: de upp- gjorde i tysthet att skaffa hos nom en hustru, Införandet av den utvalda i hans krets ordnades så taktfullt och finkänsligt, att allt intryck av något - arrangerat försvann och han till och med "trodde sig ha valt på egen hand. Han blev fästad vid 'den unga adelsflic- kan på ett för honom nytt, blygt och ' osinnligt" sätt och tänkte, att "detta måste. vara den rik- tiga : kärleken. Fästmön - hade fått växa upp på landet i enkel- het, långt från hovliv och lätt- .sinne. Men någon bild av obru- sö s ÅA inte. Kindernas rodnad var allt. för skarp mot den mjälla hyn, och ' bröstet var en smula in- sjunket. Hon tillhörde en släkt, där bland mycken: kroppslig sundhet och hård viljekraft det svaghet och avtyning. : Hon och Axel Lagercrantz blev ett par nästan utan att alls känna varandra. När hon under den långa . bröllopsmiddagen satt vid hans si- da i sin hårt åtsnörda klänning och med sitt av bandrosetter och tyg- honom mer likna en docka än en levande kvinna. "De nygifta for till Röstorp; den lilla gård Lagercrantz arrenderade av det stora säteriot Ström -1 Göta älvdal, och 'där började deras var- dagsliv tillsammans. Det blev: inte ett ständigt svärmande hand i hand eller en ogrumlad enighet i allting, men det kunde inte heller kallas olyckligt, ' Hustrun kunde inte go honom den vällust, som hans osty= riga ungdomskäresta skänkt honom på höskullar och i smultronsnår. Inte heller kände han. den ljuva och smärtsamma trånad, som under giljandet till" den fala skönheten " i' regementsstaden uppfyllt håns själ Äktenskapet - var något helt annat, var glädje, bitterhet, arbete, brokig blandning, men den stora nya erfarenhet det gav honom var barnen. som föddes åt honom. : ten' Ivåft 7 och hälsa gav hon - xt: Matt. 858. Hur "skall wi bedja för att vår söndag: skall' bli 'en bönsöndag? .. | : Barnsligt. - sat Det är. inte en tillfällighet" att när den store: bedjaren; han som förvandlade allt.i bön, lärde sina lärjungar" bedja, började han med ordet YFadery år Sönd 1 bönen kommer v vi som små å barn till vår far... SN ; Det är. "rakt inte "meningen med vårt bedjande att vi skall. hålla någon lärd föreläsning i moralteo- logi för Gud eller lämna fram 'en väl genomtänkt petition till' Gud. ”En pockande -julklappslista”, Je- sus säger: ”eder Fader vet ju vad I behöven, förrän I bedjen honom.” . Bort ' med: all "förkonstling, i: all brävur i Hbedjandet! MOR an . Mästaren : var + ingen - vän. av mångordiga böner. Bönernas kön, Fader Vår, innehåller ine et enda onödigt "ord. Tala ent med: Gud! ”Gud som” haver. barnen kär, se till mig som liten är” on. Detta är: den enda bönen som spränger himlens ' port, den barns= . iga' bö . "Mätte du ”och Jag sldrig Hägon- sin" glömma, sången vi lärde oss I söndagsskolan:. ” Sr ne ”Och om jag bliver något stort . så gör mig liten då, sv oc står öppen I blott för. små,” s ” Påträngande. EST Inte ,”händer av vana knäppta"”. pliktskyldigast böjda nackar, . , Bönen'. och . bedjandet måste ha något av spänd stålfjäder över sig, Den" måste vara påträngande, er övrande, förföljande. "+ : ? Inte f i H al landsås. . många | "olika stadsstaterna "lågo .$ MH fejd med varandra och deras | "sinåkungar "och furstar "mäktade... "därför inte motstå” israeliternas » "hårda angrepp. "I Egypten; vari. I från Israel invädering” av” Ka= iha kunnat" hejdas;” härskade - farad -Amenhötep ' IV: (Eknaton),: som på" grund. "av sitt ” djupgående i" reformarbete på den religiösa kultens - område / ägnade « föga. eller intet intresse åt. att över- |. $ vaka och freda Egyptens besitt=- ; ningar "i Syrien. elled Kanaaan.' '”Utan andra hinder av militär eller politisk art än de som del, splittrade ' kananeiska stammar- na. försökte ästadkoinma kunde |" israeliterna efter några års ”stric det, : varunder, -kananéerna un- derkuvades eller utrotades, tag Kanaan '; i> besittning "och: för- mar, Över dem styrde och ställ: de sedan de. så kallade Dornar- na' i krig och fred under cirka 350 år fram till 1117-f. Kr, då - Samuel, .den siste . domaren, | smorde Saul till. Israels förste konung. ee = Hlätp Sverige: Hjälper >=" att hjälpa -” Genom de 'skira trädkronorna silar' solljuset ner på mar. " ken där allsköns örter brett ut' sig, Fåglarna kvittrar, ”sommaridyllen - är fullkomlig. färdigskrudad för att taga' emot många söndagsfirare. 'A- - sen sydhallands vackraste” utflyktsmål kommer : säkerli- gen att få taga emot många .. dag om bara vädrets. -makter - rande: väderleken. i ”vårskrud. i Hela Hallandsås är nu | friluftsmänniskor. på :sön- : vill ändra på: den nuva- -Åber.” | : Ne det är en felsyn, säger Je= 4 å ? Häll bara ut i bön!” fli brottningskamp. 2 :-| per dig icke förrän” du välsignar' mig”... Jesus, "själv. brottades med” Gud i Getsemane; Det är bön. ; Ibland kan man tycka att man står” vid en reglad dörr, när man : "Gud 'reglar aldrig sin dörr.” .”Klappen och för eder skall vara | upplåtet”. Luther säger: Snåla inte.” med bönen,' här hän" ger dig sina gåvor” str STENS dshörda — även om bönesvaret kan , te sig ganska annorlunda än bed-. jaren väntat. I själva ordet "bön- hörelse” ligger ju detta — och in= genting mer'—:att' Gud hör vår bön och gör något av den — kan- ske inte precis som vå räknat ut, Tryggt 0 ' Vi glömmer att till bönen hör , eta "len bönevrå. Därför är det. klent tällt. med tryggheten i i vårt böner t dörr, och bed till din Fader i det fördolda. Då skall 'din Fader, som Du och jag måste ge oss tid wid. bedjandet. Vila ut — i en djup andhämtning. -- . Blir vi riktigt stilla "och ger oss - 033 förvandlande nära i sina löften. - Bed barnsligt, påträngande och ” tryggt! Då skall din söndag bli én bönsöndag och din vardag bli en” böndag.' . H s ”Ringaste barn, som bedet, , lever oändligt tryggt, > mäktar långt mer än hjälten. som starkaste ' fästen byggt.. Måtte vi aldrig glömma, var vi världen gå, att till "Guds- eget. hjärta = 2” . den bedjandes. suckar på. Ty mor har sagt att himlens port VV lyckligt, om man med lycka menar ' ångost, gemenskap och tvång i en ' ” Bönens nödrop förklingar aldrig ..' iv. !] När du" vill bedja, gå a in i : din kammare och stäng igen din | Bli stilla — "mitt i ”förföljandet. - blommor pyntade hår, tycktes hon ser i det fördolda, vedergälla dig” SN tid i vår bön, då först kommer Gud -
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.