rervrvvvr 4 od > bakas i solen, och på! så visblev vr veveeterererYvYy errvevryvTtrertTYYYF TY YFYVYPYV PETS TTT ”Det var en 'stor ära att” va- ra en av Carl Ifvarssons råds- män, ty om Carl Ifvarsson vissz te bönderna, -att' han var. en; mäkta ” stor ;:och: inflytelserik mar, Många rykten gingo om . Carl Ifvarssons stordåd, och det: sades; att. till honom ' fingo både grevar' och' baroner komma och . tigga om hans' bistånd. Ja, det' nästan | otroliga ryktet hade på senare tid, börjat spridas, att kungen titt och tätt kallade den halländske bondehövdingen : till Stockholms slott för att inhäm- ta hans ; råd -hur riket skulle styräs, och han var känd för att icke sticka : under" stol med "sind ' mening”. utan” sjunga . "mt: inför i både" stormän och konung. Om : Carl Ifvärsson' sades det också att' han! fruktade: varken fan eller . biskopen, varken: herre- män eller: knigsbefäl” utan. Guds allena”, ":; 7 . Ovanstående” "ganska" "slående .- karaktäristik "av: det ' gamla' Lantmannapartiets- ledare : Carl Ifvarsson från ”Värestorp' (Rän> neslöf) ger en annan också riks- . bekant -; .hallänning, :.- Fredrik ': Ström; 1i-sin bok ”Bonden :och hans son”, första delen av ro: > mansviten Rebellerna”. Bilden "av Ifvarsson ges i kapitlet Bår- .«« daryd som” handlar: om: brea- : redsbonden, :Per ' Andersson, även kallad” Bårdarydaren.: Vi .. får också en bild :av 'det'stora, mäktiga" Lantmannapartiet: som under slötet äv” 1800-talet fak- . tiskt .. innehade den - politiska > makten i. Sveriges riksdag.;, så é daren var en ivrig vän av lant- ” mannapartiet. ” och ' iförfäktade den | halländsk rain] > I passlig ; men : klok” "vaksamhet "| klassen! Redan som 5-åring. fick: och åter sparsamhet, motstånd ; mot alla nya. pålagor, ringa krigstjänst, skarp kontroll över ämbetsmännen, ökade rättighe- - ter åt bondeklassen, en sund misstänksamhet mot herremän-: nien,' lagom arbetsförtjänster” åt drängar och 'gesäller och en på” mot willoläror, "a «vad slag 'de vara månde.: Det. fanns ingen än bondeklassen. >. RN Lantmannapartiet som” "upp dagsordningen” 1866; 'då stånds- dagen” kom ';.att.: bestå av två kammare. Partiet "var från bör- jan. sammansatt av ganska olik- artade” klement,'-både > konser-=" vativa och liberala. Den." sven--. sträckning betyda en strid mel-. Jan tullanhängare' (proteknister) > och frihandlare — givetvis fanns” båda sorterna inom partiet. Par- ' tiet, under ledning av. i första” hand Ifvarsson byggde. på libe- rala traditioner. från: 1870/och; 80-talet och” samverkad E städernas frihandlare.' 7 i Ingers ”Bonden 'i svensk hist" torla”. (redigerad av Sten Cärls-' son) I ger några intressanta glim tar av den” halländska: bonde hövdirigen som: betydde så myc- ket: för. sin tid. ! Carl Ifvarsson "var född 481 på ett, fjärdedels: frälsehemmati:. i "Voxtorp och tillhörde sålunda” B mm - så id ILE SR Hd 5 RR gå [=] mu oo hän; börja. hjälpa, . sin smo abtn kom 'strax efter den nya: Ogike-- indelningen' upphörde och "riks-. ska politikén under dessa de-; cennier, kom också" 47 "stör ”ut= | gav bud att Jämna :i där" såman gått med d Och rosor. fl Med | säasä ”besåddes solvänd, nyplöjd. vång tills aftonklockors milda, sång ; FANG till. I eyllonröda äppelträd," (Forts) > i Nä han: slutat, galt: han fun- dersam' : och 'såg "in i brasan. Men då överraskade” hon ho: nom med att lyfta" ansiktet mot honom och så säga i den mest flickförnumstiga ton:! : ”— Men"”Axel, du har inte alls talt iom hur” många" djur har. "DÅ måste hen' le. Ahå, stod det 'så till — ville hon redän bli" husmor så på blekaste all-: varet?. Nog märktes det, atthor war lantflicka' själv. Jaay nicka" de: hon; och så skrattade hon plötsligt lågt. Då slog” det ho- Guds hand den sådda teg : tunga steg) tt. hö vid gröna h och i en: lång, framtids: välgång Jes användas, tll utsäk till fäderna stör: fröjd och Iust.sur gt Och äring god gav styrka och gav präktigt bröd till frälsarkrans” från brist. och möd.s it : Jag såg som i.en lycklig dröm från gången Hd. : -hur mödrarna i högtidsfrid :: "oändligt strävsani: kvinnorad solvända; "således. mot oder liggande åkrarda Da San > ba Slmlnmnee föreskrev: salt varje bonde Eg ; . gen? By Ner . "SÄASA: gammal. : "belockning Då den spannmål som skul” : nom, att han aldrig förut hört henne skratta — bara sett hen- ne' le" stilla, och liksom tvekan- de. Någonting' sade” honom, att detta, .bqfriade, , ljusa," flickalk- tiga skratt' var hans" verk, : i Det wvar,'som”.om' hon under dessa : dagar," när han ständigt varit' i hennes. närhet, skjutit fram. stolen”: åt henne, hållit hennes garn, låtit henne vara föremål för en. förälskad mans Noga sjöng och bad: an nästan barnslig Rätt som det var, 'satt hon däri'D Hans '- knä” som" en liten'flicka” och roade sig med att leka med: de: blanka . knapparna i hans; vapenrock, ” ”Trutande med läp- Barna: räknade hon som barnen i trakten plägade "räkna: "Siden; sammet, Xx trasor, ; lump,. ”siden, sammet, trasor, Tump." "Hon såg ; skälmaktigt på: hol. nom, och ' skakade. på huvudet. — Hör du, det är 'werkeligen inte gentilt” av. dig,” min” gode - att göra. ett. 'slazd.'s Rå-sten.; Den; Bjors : t Janne: iäde egen hemrasgjord häst, så"att det blev 3 rej . dat, Sedan. hälldes' blandningen | r D ett slags. formar, som sattes ut "på manken; för - att, torka eller det ' Rå-stenar.. : Var> det; inte . varmt och solväder var det. hel- ler inte lönt att börja med ar- betet,” : NA lerkvarn somm , drögs”a "runt imed |& SEX gång va det en ”gämmal Vorparstuga," "som "ägdes av "enl: ogift karl. Janne hade ' arbetat” med attiriva, den gamla stugan" den nya" stugan, / vilken: Han , "också skulle hjälpa. till att byg- ga, då han iv var lite snickare också, &N Det var ingen ätt uppgift att nu "Isak me att hjäl på sig. De hade med s sig ett; par, stutar,” ett och en lång, Zrov att nu skulle - väggarna ' på stugan, dom, : sa Janne,” När alla redskapen! och järn- "kedjan var fastsatta i' den gam- 1 la stugan, drog "stutarna «i. ken & och . sedan : göra, rå-stenar till I Yisträdktes. Då röt tutarna; och shårt] kom väggarna bitvis. "ner! En liten" del av stugan: j för. att” den som vägde iplatsen kunde" ha sig. 'plat att s soya sun så "Bor" "osäker; anledning; skr attade han: förstört snart färdig-med att göra Rå: stenar; då delen vav stuganisom T var stående” ättade' eld"av.nå. Janne var'i tull fart med. att försöka e | släcka..elden:.med ; en. Ivatten== spann, ? också ägaren". "kom, då” denne: fick:se. Jände |] vatten från pumpen. ilen utt ast 24 på" ostägan, fe | åring hade avlagt "examen". in< för "fadern fick" han ”tillstånd” på. "stället, en förhållandevis 4 ung I | bönden; och: en. Axel." Har' du : inget bättre att, "I bjuda mig? : ; 2 Fan; mötte ; Jeehde: hennes: blick och :var” med: på. leken." ad 2 Än: knapparna på "ärmar- - då? Dem har du vi st i | börja: läsa" i' bibeln. Någon rik- tig: folkskola gick aldrig Ifvars- 5 ”VSamimet . : Ack, de Ben! Hvarsson "te ära men det blir ju, ackurat. detsam- sedan :en. tid gått med” drängen De skrattade” båda "två, Men blev; så med ens allvarsamma. RR söm om Isken, öt sligt- man; ;Styvfadern, höll" den unge Vf Carl Lo strängt arbete; 'bl:- a. +tröskning. ”Men denne hade tur med. sig. På/ förmånliga" villkor tl köpte" han sig ett hemman, rät” taré: småbruk' i:Värestorp.” Det |? Ursprun liga"; "torpet; utvidgades Hl sedan" "med ytterligare] jordköp. den ädomen bara kan gäl- la mig. Knapparna är ju-mina, . ”Angrid. "Hesslande r ev a Din stackars Axel får gå i trä sor och lump, men, du skall all= tid ha sammet och siden, Ja, så måste det vara," : ken Nej; Axel; så får det alls' inte vara. Tror du jag vill gå i siden, om du:: eter böna Hon var fortfar. lika allvarlig! som nyss och: sådan fann" han henne täckare än någonsin; Och: så detta, att hon tog sig av här det gick honom! ->» Att' hon inte” ville tåla att”Se honom fattig och eländig: De ' blev bägge meidlvetna om "det gemensamma liv, som låg framför dem. Då blev det med en: gång 'så, ätt hon inte mera var rädd för ho- nom älls.. Han fick kyssa och smeka "henne, Inte bara så, att hon” lät 'det ske; hon” kom ho- nom närmare och. lade armarna om hans hals, med en sorts” o- skyldig dristighet..: : dT "kakelugnen "had glöden sjunkit ihop och täckts av. aska, så”att det'röda skenet för en stund: närapå släcktes ut, I ett | att säga ett ord; å snart: gifte sig den unge "' Inteligens: ” att kunna leva högt på dumhetens bekostnad. : Moral; att inte vilja, det. Svag: Men "han. hade förmågan att skaffa sig inkomster, de i väg den ene. efter den an- ra dre.: De hade" fått något annat i att: tänka på, än” sin nästas brig- ter. De, hade fått blicken riktad på sin egen ynkedom.'. . Denna. berättelse "må givetvis ej misstolkas "därhän, ' att Jesus s han kaste. första” stenen.” "ord; Rikt ar. Jesus i 'sön-. "dagens text” till dem,'som ' ville stena' y ;äktenskapsbryterskan.: De ömhet,” fått tillbaka sin naturs i hörn tickade "en klocka, men: dé ursprungliga -"sorglöshet” "och en; läst. att leka. «droppar i en brurip'äv tystnad. svaga ” knäppningarna föll som: "bägge " unga' människorna föreföll det, som: om de 'varit ensamma ”i "huset, ensamma i "hela världen. De smög sig intill ' varandra, hon storögd och för- undrad, han ivrig och lågande, i sin nya, oprövade men, så Huva "förtrolighet, 7 2 Han visste: vad. han-.var: r skyl- dig "en flicka: som Stafva' och "undvek noga” "att skrämma hen- ne med en "alltför stor hetsig- het. Därför blev han också be- "sviken ock" förundrad när" hon jrätt. vad det var. gled "ur hans knä, smög, sig undan ' och 'tog tillbaka, sin ' gamla” plats. vid sy- bågen, Men— sekunden efteråt hörde ' har steg bakom sin rygg, och rak och smärt i sin mörka rock " kom: gubben ”Voigtländer klivande , och "ställde sig med 'ryggen mot eldstaden, A -Stafva” satt” så underligt be- tryckt ” med "huvudet nedikurat mellan" skuldrorna. Hon försök- Te” ta" ett par stygn, men målerr | hoppade” som 'en"liten insekt ur. : | hennes: valna. fingrar, och ' hon mäste : läggd. bort. arbetet. Fa- dern stod och värmde. sig utan N "Hon kunde inte säga, när hon först hade förstått, att det fanns en tredje i rummet. Ingen dörr hade' hon hört: öppnas, inga "fot isteg knarra. Han ' kunde ha stått, en lång stund. nere vid dörren och iakttagit dem under tystnad. (Gode Gud tänkte hon utom sig, men för det behövde han wäl inte stå och stirra på mig på” det där 'sättet,- som 'om jag Vore naken. Jag har ju' ing- enting ont gjort, ingenting." Nå, men varför fick hän hen- ne. då satt känna sig, som om hon vore skyldig? Var det för detta att hon hade "låtit en man smeka sig, medan fadern hen- ne ovetande sett på?” - "lek med en ung kvinna egentli- . uppskatta! : människors domar. Gud 'ser in. | Huru -- många: "skulle -då best på "ett klart sätt; huru 'stör "skillnaden är "mellan Guds shönelag' och : : människors.” sinne- lag,” mellan: - (Guds . "domar och: te. på oss människobarn på sam ma sätt som "vi 'se på vår. nästa inför (Guds dom? Människan dö. efter I vad” för ögonen "är, tar. äktenskapsbrott .. i försvar. Jesus' sista sord i vår text må ej "utelämnas . eller glömmas: .”Gå, och. synda' icke; härefter.” Jesus' Mannen var ju den hon snart skulle' gifta” sig med. Och man uppfostrades ju för detta —än- da från sina tidiga år "uppfost- LJ Lagercrantz "svarade. ingen-: - - ting. En. liten: stund stod gub-" ben tyst och övervägde" vad han” + härnäst skulle ' hitta på : att sär ga; "Under" tiden" jakttog : han - uppmärksamt « de båda älskande. , : Han myste" ännu för sig själv” f vid - minnet /av"vad han nyss råkat få se och som ingalunda : varit ämnat för hans ögon: Må vara, att. .en' mans förälskade | gen: ..var något förbålt ridikylt va och något som han, Jacob Voigt- == länder, aldrig varit i "stånd att Det". hindrade, inte, att det gav en gammal gubbe, en liten diversion att: bevittna - det. Nånå, han hade faktiska ins te trott, att hans lilla bleka och . blyga Stafva kunde vara så Ioc- kande . för' någon, : "Än mindre hade han trott,-att. flickungen så trankilt skulle låta sig kadesse- " ras av en karl; Gubben Voigt- länder” fortför' "att tiga, medan” han i sitt inre raskt utarbetade. sina planer.” Ta . Sedan sade han långs i "välvillig ton: . — Ja, när man är ung och ' rask som min kära : måg, är mar maturligtvis inte rädd: för - besvär, när det' blir, fråga” om; att råka sin lilla män. Men re sor kostar pengar, och bloden, låter. väl inte alltid kommende- ra' sig. Mig. är det "ingalunda emot, om min kära måg, önskar lysa för "sig 'och lilla Stafva re- dan! som nu på söndag och så tar. sin” hustru med hem; när det". bär av. ; Vi” kan talä med. prosten ' i Karup i morgon dag, om så skulle vara. > Han gjorde en pats liksom för att studera verkan av. sina ord på de "unga. Men det "kom fort farande . inget . svar, '” Lager. crantz stirrade . framför . 'sig,y trumpet och. illa till mods. Guss. tafva satt nedböjd över sivt ar- bete. Hon' stack nålen. supp”och ner utan: att /se' stygnen.: Hen nes ögon var fulla; av tårar. Ia i Alltför väl. kände hon. igen.; faderns tonfall. Hon förstod ge mast,-trats den hycklade. välvil jan; att orden” var ämnäde- at "skrämma och - förolämpa. henne” på samma : gång, -: Gud tänkte” vi hon. Det kan inte få gå så fort!: Jag är. rädd, jag kan: det inte: ”; Att bli hans'bhustru på: söndag”. . redan, att fara med honom till ;-- detta. Röstorp; ”som” ligger" så långt borta / Ja" nej, nej;. > d - DEN 1å JULI 1962 |” ompromissar : ej 'med synden. rades "ju; flickor/ av . hennes Han ' dömer och fördömer ' den, stånd och villkor för att beha-? en" hans stora, missiori, här” i: "ga en man, Var det så orätt att ärlden var. "dock. ej. att döma . bli ; glad, : när mån: kände, al yndare, 'utan tvärt om att upp-" man verkligen behögade nå . | mör”; "| niskan-'slår ned'i vrede och hat, : kärlek. ir I Den' "ljungande: straffpredikan,. förgöra. Han Tycker en stackars > som väl folkhopen hade. wäntat vase ur dödens käftar. , "I och hoppats att få höra från Je-|- =--”Denne tager emot" syndare.” su mun, uteblev. De håde ingen Så sade judarna om Jesus, och anledning att bekläga sig över "deras ord ' voro menade som ' och döma den arma kvinnan för” "kritik. De” missförstodo hans e- .| hennes brott 'I stället" riktar vangelium, ty detta" omkull-- Jösus””strålkdstareh” mot dem runkliga" faktum; att Jesus tager' själva. Den, som ansåg sig vara; emot syndare, är just evangeli- . utan : synd, kunde stiga fram:ets kärnpunkt. .Med Jesus har” och kasta första stenen. Ingen'!den gudomliga kärleken gjort. steg fram; Någon sten -blev. ej. sitt inträde i :en 'hätfylld. värld. < t . vi inte ha någon' vän i världen, heller kastad. I stället lorhade Gud intresserar sig för" syndar "> rätta, och frälsa, Han har kom-- i? men Gud ser till hjärtat, Mär- | mit. till -världen! för. att frälsa". det,', som: "var förlorat: Judarna' Gud, upprättar i mildhet och Yhade' "ingen "söm helst med” HN känsla med äktenskapsbryter- Btt- tydligt: exempel I på dötta skan. Ett brott hade' blivit be- ' ha vi just i berättelsen ' om äk-.' fånget. > Rättvisa måste skapas tenskapsbryterskan. ”, De, i som ' och - därmed basta, ' Att denna, hade” att döma över hennes j rättvisa tog sig ett sådant dras- brott, voro snart. färdiga med tiskt uttryck, att ett människo- sin dom. De ville göra proces- | liv måste utplånas, intressera . sem kort med henne.'Av någon | de dem ej. I vilken skarp kon-' anledning förde de: henne' dock | träst - mot detta "hatfyllda dö- till Jesus. Något. annat intres- mande: framstår icke Jesu kär- se hade de väl troligen icke av jIeksfulla - handlings sätt, ' Han, hans rättskipning än att de vil- Guds- enfödde son, visar intres- le snärja honom: Men han blev!se för och har medlidande med dem ej svaret skyldig, De fingo en. människa,” . som ;av denna sannerligen något att tänka må. ;, världen ånses vara ställd utan- Jesus säger helt lugnt: . ”Den' för all borgerlig 'anständighet. av eder, som är- utan synd, han' "Han räddar den” vrakspillra till kaste första" stenen på henne.” > människoliv,. .som andra vilja ' Hennes far hade nusvänt sig. helt om, så att han stod med” ansiktet mot elden. Han"sträck- te ut händerna mot den. Äntli- gen bröt han tystnaden. "— Man blir valen äv att sitta: med pennan i hand. Men här-, 'ute hos er, mina/kära bärn;” är” det ju hevt; så det förslår. . Han klappade kaklet, ungefär ; ä - som om det varit länden på en: häst, samtidigt som han skrat-. tade sitt torra, hickande skratt. | — Här har jag min lilla go- F: då, > varmå ' vän, jollrade han. med spelad gubbfjantighet, ——' Men för den som är ung och | rask som min kära måg och har " bättre 'brasor att värma bloden” - : vid, syns det kanske pauvert, ' re, han tager emot syndare, ja, han drager syndare till sig; Om] så tar dock han emot os3, Se på "Jesus. Se på hans kärleks stor- ' het, och du får syn på din egen ringhet. Se på hans frälsargär- ning, och betänk, att Han utfört |. den för din skull. Då kommer "du; också att få del av fräls- ningens liv och salighet; Améen, « morgon också. Därmed. har tre a i gun "delen: av Hallands. Hus hållningssällskapsg jubileums- utställning i Rossared har öpp-. nats och kommer att pågå i mycket lyckade och trivsamma ' utställningar gjorts, som fått ett" mycket gott mottagande: av all=' : mänheten. Dock ställer man: sig : bara stillsamt" frågan, om -det" .. itite varit bättre att-i stället för! ::' att sprida ' ut utställningen på :, '. tre platser anordnat en stor ut- ' ställning "mitt i länet: Den hade + säkerligen fått lika stor publika - | (anslutning som "dessa tre" om” inte mer, "Då" hade "liksom yallt ” .” varit samlat under. ett tak. ns i äng 4 FOLKE Solen. "går upp ar 385 och ned I kl: 21. 00. cs I morgon. uv Ne RAGNHILD . Solen går upp. kl, 2337 och ned | kl. 20:58, -Knut. Johansson, > Text: Joh. 8:1—11, .. z Solen 4 går upp kl 3.38 öch ned: ul, 205 ST, SA | .
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.