d revYyf ter [AR fre vv aa man YYYTTYTTTFYttFET FET Y TT EP VR yr ryvvv YTEVYFYYYYYVYYYYETYYYPYTIYYTYYYYVYVY PYTT YFEtTYYYYTYTSTEFEEV I CåÅ andra sidan är det ju onekligen . hotelsebrevet höll sitt löfte... . hjälpsökande. Han räckte tillbaka , tet om penningeförsträckning. Han - - bade intet annat wal Hans tankar . tio år än. Han själv var fyrtio. Vid - mycken glädje av arvet. Om han ” ens levde då.' Robert var, ojämför- DESS SE EST N NA ÄRA sa NAR ARA PE RTR ANTETES VÄTE NN TTR TTR NTE Te ne PANNA MASA Ann MARA MAN NA Las ss Va i YrY TyYYeYryrvYT YT ARGA NaNA STNYYYYYYYTYYYYY - ”Själv sne jag inte fösta a "mye: ken vikt vid det”, sade han. ”Men jag är inte heller någon miljonär. Och död är ju van vid sådana: där . hotelser". : " Hans röst förrådde: intet. äv den bitterhet, han kände inom sig var- je gång han' Kom”att tänka på ku- sinens, sir” Robert James,' rikedo- mar och sin egen" roll'av ständig brevet över. lunchbordet och "und- Ä ansiktet å andra si- "Om: alla" som" hotat att "mörda » fortsatte: sir Robert, "skulle fullfölja "siria avsikter, skulle jeg | döden dö åtskilliga gånger om året, Jag far det iftte så allvarligt. Men lite dystert. att: ens "pengar : skall komma folk att önska en ur livet”. Han' rullade ihop hotelsebrevet still en boll och slungade : det in i "den - öppna spiseln, där - en brasa flammade. . mo så var "det dina egnå affä- , Gordon. Jag skall-hjälpa dig den här gången också fast jag sist sa att det:måste vara”: slut. ' Jag kan inte sitta och se dej'så läng |- i ansiktet”. ? Gordon Jamees spratt ll - : ”Det är hyggligt av.dig”, mum- lade han. Men tacksamheten före-s föll inte alltför överväldigande. ' Baroneten nickade och log.'- . "Då är min ende släkting, och min ende arvinge en gång, och jag förmodar att jag är ansvarig för dig, Du skall få en check när wi är färdiga med: lunchen. Hur mycket war det. — med räntan”? ”Tolv tusen”. - ö Al right. "Men du måste lova mig att slå'om på en annan bog. Du lovar som om du vore jag. Och jag, jag lever som om jag "vore du”. Han. skrattade. ”Du får över- ge nattklubbarna och det glada li- vet. Jag förstår att det inte är så lätt. Och jag förstår att det alltid finns pengar: att - Jåna för en man — med framtid.” Men:. "Gordon "James examinerade du- kens mönster medan han svalde - den moralkaka som'hörde till löf- sdisclad dorförståAdd. detta med framtiden. Men: Robert war' bara femtictvå och kunde leva én tret- sjuttio års ålder skulle han inte ha ligt den friskaste ” "av "dem, den "kraftigaste, . ”Men”, fortsatte Baroneten, det här blir oåterkalleligen sista gången Gordon. Kom ihåg det. Du måste någon gång lära dig att stå Å på dina egna ben”.- Hans ton var bestämd men än- dock vänlig. ” - Gordon James skruvade” sig un- der ordens tyngd. Robert hade rätt, han måste medge det, Men det var inte svårt att sitta på sina höga hästar när man-hade pengar och var en karaktär. I hela sitt liv skulle han få höra de där förebrå- elserna, ty naturligtvis var det var- . [visserligen . knäna tände: den lugnt. s ar du gbsolut” till. London! i MU” frågade' Robert." :.”Jag har : hast att knäppa några "rapphöns i morgon om du wille medverka. Det blir bara du 'och jag”. . Gordon . James tvekade - ense kund. Den inviter var ju 'som hit- I tad, Jaktolyckor” inträffa” ju. inte så sällan, Man Kliver över, en gär desgård eller :snavar på en' stock — 'och vips är kulan ur pipan. Det där: skulle” » vara + lätt. arrangerat. Men... :. han war sin kusins ende ärvinge, och« troligen . skulle! det pratas om saken; Man wet hur sna? ra iskor är 'abt misstänl Nej; artonyme"” brevskrivaren "och: på tolvtusenpundschecken. hocte "Jag skulle önska" jag: kunde”, svarade han, ” ”men -den' där man- nen, som skall ha' pengarna; tvin- gar mig tillbaka i kväll”, ni - De båda kusinerna reste sig från bordet och gingo in i. biblioteket, Robert skrev ut checken och Gor- don 'stoppade den på sig. En tanke slog honom. Om Robert dog innan checken presenterades till inlösen) skulle kontot. spärras, Han skulle inte få några pengar: Vem som helst som inte var en dåre skulle vänta en dag med mordet, : Han. skulle -bli- den där dåren | och skingra . varje möjlighet till i I misstanke. Han: kunde ha råd till lr det. Arvet: skulle” ju. bli hans, baroneten och var synnerligen no- ga med att Terrington, hovmästa- ren, skulle bevittna det hjärtliga avskedet. Så steg .han in i. bilen och rullade i väg till stationen för att hinna med sju och fyrtioåtta- tåget. Expressen skulle inte” stanna förrän i Euston och då..., :: Bäraren, som ordnade med 'en tom förstaklasskupé, 7 fl rikliga dridkspengar, De slantarna : skulle hjälpa -honom til ettugott: vittne om han nu, trots allt blev 'miss- tänkt. "Han slog sig ned, öppnade en bok och började läsa. Konduk- tören slog "igen dörrarna. Tåget gick. Den här ' kupén skulle för- moåligen gå tom till London, - "Tågsättet hade knappast hunnit ut från stationsområdet då han tog ned sin resväska ur nätet och när- måde” sig' dörren. Han öppnade den på glänt och tittade ut i mörkret, Där” stigningen började! och loket saktade farten skulle.han passa sitt tillfälle. Han visste precis var, Han kände trakten. I. i. - Tåget pustade,; Det hade i inte fått upp farten ännu, och hastigheten var följaktligen inte överväldligan- de, Han: steg uf på träppsteget och drog igen. lörren efter sig, Just här, i kröken skulle ingen iaktta- ga honom, Så slungade han res- väskan och, en sekund senare följ- de han själv. efter. . . Märkvärdigt vad allt gick lätt. Men bara man planerar ordenligt, så blir resultatet gott. Han slog i marken och fck fläckar på handskarna, men värre'var det inte, Han letade rätt på väskan och stannade för att se tåget försvinna com en ringlande orm. ' Akterlyktan blinkade till åt hontm och war borta. Snart skulle lcket få riktig fart och rusa i väg mof London; Och' han var ombord, ken hans eller Roberts mening ati penningeförsträckningarna ' skulle upphöra. I hela sitt liv. Såvida in- te mannen 'som "skrivit det senaste Om den mannen vore han gjälv, . I det ögonblicket slog ådén ned att döda kusinen; Han tefleklerade tugnt, Utan ringaste- skräckkänsla, medan Ro2 bert ändrade samtålsämne, kotåten "med att den' obehagliga 'ifrdean var över. Men Gordon James hör- de ingenting, såg 'Ingewvting, "Just ni var harl fascinerad av tanken på en död Reser, Död, ,.,, Boria 1. Och han själv arvinge. ”Möd miljoner ak förfoga över. Hon skule läntigen få tills" ar den emok för ett' dyr- bart) uteliv, ecm” "hittills varit hang enda (i ange CO Rsken "av "upptäckt "borde inte bekymra" en intelligert man. Mo- tiv? Vem ekulle kunna misstänka honom, som nyss blivit hjälpt med en dhedk "på tovtusen pund. Så dårakxtig kunde inte, ens polisen vara. Nwurligtvis måste man söka mördaren ftland författarna tll de anonyma breven, Dot vore nästan en dumhet att Inte använda detja lika inbjudande som + lämpliga till- fälle; so ” Ingen skulle säga något annat, tUa- Han” tog emot. en " cigarrett " av) a mannen," han; tänkte:: ;mördan och det vore bättre att lita= sig till den - Han skakade gemytligt hand med ö kunde. inte bäraren intyga att han t plats do vagnen? | = skulle scpärpvakten inte kunna på- stå” "att han” inte passerat. Det var en lycka med dessa engelska järn- vägar, där konduktörerna ' "lämnade förstaklassvagnarna : i fred." . Han "lämnade spåret och oe sig över "ett fält, På andra sidan fann han” en "gångstig.och var' snart in- ne på stora landsvägen, Som pojke hade han vandrat fram här mer än en gång: och. "behövde, inte. fiskéra att så! wilse. Och & även om han möt- te någon! skulle denne någo kunna känna igen honom, Y : Om tre; timmar skulle han: vara vid, målet. Han ibehövde inte hasta. Tjänarna brukade inte dra sig till- | baka” förrän vid niotiden; och före ; | och vara i London'i tid för att ta- , | tio. var det inte tyst i huset! += ;; Resväskans tyngd började göra sig kännbar, men han fick inte be- H gå misstaget att gömma den. Nå-. gon annan: skulle kunna hitta” den | före honom, och i så fall..;. Han kom” alt” erinra sig järnvägsbiljet- ten. Den var inget. alibi precis, ef- tersom den borde avlämnas i Eus- ton. Han plockade fram biljetten och rev den i små, små bitar, som han spridde i i buskarna utmed vä- gen. Han” hade. tänkt på allt nu? Jay intet : återstod.. Intet utom. . Han log. för sig själv i mörkret! Vem" skulle. kunna misstänka hor var framme. Några minuter er tio stod han vid ett av bib- lioteksfönsbtren. - Han "pressade sig ini ”nildvinet, såg och lyssnade. "Det brann ljus i rummet. Robert hade följaktligen inte gått till sängs ännu. Gordon kände till ordningen i huset och visste att Terrington för en halvtimme sedan vördsamt frågat sir Robert om allt var som han önskade, Det war det, och så hade'.han dragit sig tillbaka. Om en, halvtimme skulle” sir” Robert följa. hans exempel. Nej, han skul- Je det inte. Något komme att da. . Och detta något "skulle inte upptäckas förrän i morgon 'bittida. Gordon trevade på dörren från a in till hibtlintolet - Den Mean vägen. Var fanns han mb? Lurade han” i någon vrå? Mnl jak Han lyssnade, Intet ljud hi rdes. Och ute på terrassen? Där hade han" tänkt göra, Miljonerna voro hans nu! Han: tog'upp dolken fråri golvet och hängde" den tillbaka - på väggen. Så vände han åter till sto- len. Robert, var död,' måste vara det.” Ingen läkare :: skulle" kunna den, Men nu var det bäst att'för- svinna så :fort<'och så ' tyst som | möjligt. Om han gick till: Marlesby, | skulle han kunna taga bussen där ga -. mot. budskapet : "om”', kusinens frånfälle. Det -var -en: lång prome- nad' visserligen; mens. : se vs fin Dörren från hallen öppnades och Terrington stod på tröskeln! Ba- kom honom. skymtade trädgårds- mästaren, en stor handfast karl. "Jag tyckte jag hörde' buller. : började ' ;Torrington, ”Mr- Gordon, är ni här” » De båda männen stégo in i rum met och: fingo samtidigt ögonen på den döde i stolen: Terrington ru- såde fram och drog kniven ur så” ret." mn ” Sir Robert, sir Robert”, ropade han; Men intet svar följde. Sir Rol bert hade talat slut. < Gordon - James kände ett. fast grepp om sina handlovar och för- sökte vända sig om, "" ” ”Herre gud, ni tror väl inte att det är - jag: som gjort det”, skrek han. - ”Vi tror vad vi ser"; sade Ter- rington, som med ens förvandlats från tjänare till herre. ”Varför låt- sades ni resa i kväll, mr Gordon, varför befinner ni er här,' ensam med den mördade? Jag ber er inte om något svar, för det har ja ing- en rätt till”, ”Om ni skall "övertyga = någon; så försök. med polisen”, "sade trä ren. St var öppen.... För en gångs skull hade Terrington försummat sin plikt, Framför" den öppna spiseln stod den tunga fåtöljen” som Ro- bert brukade sitta i. Han kunde se skuggan av hans armar avteckna sig mot mattan, Dörren gled upp helt och hållet och han steg in. Så tyst och stilla " Jallt var, Robert 'sov kanske." Han hade så lätt för att somna. Så mye ket - bättre. "Inget! motstånd, skrik, : Gordon hörde sitt eget hjär- ta bulta. Det dånade som en mo- forne DEL IA Han lyfte sin behandskade hand, tog en spansk dolk, ett medeltida vapen scm hängde på väggen, och smög vidare över den mjuka mat- tan. Roberts kala huvud skönjdes över stolens ryggstöd, men rörde sig icke, Han sov tydligen. Även om han varit vaken, hade det va- rit för sent att göra motstånd, Gordon var: framme nu. vid sto- len och lutade sig över iden slum- rande; färdig till hugg, Men,. vapnet föll ur hans hand, och ur hans bröst kom elit gurglande skrik. - Robett sov inte, Han var död. Någon hade stött en kniv i hans bröst, Någon... "Guds rike. g ”Det blir lätt nog”, zeglikerade Gordon James, ' Men han lyckades inte övertyga Dörren" hade ju, varit öppen” när |, han kom. Mördaren hade tagit den han ju stått" själv NYSS. ' Gärnings- 7 ;- | mannen var antagligen Jängt borta. |. . + Gordon i. James log. . Han ” hade . sluppit . ifrån ' det: där : obehagliga In hjälpa” honom, ingen i hela "värl | TVÅ SVARTÅ h ledni: > besöker" Kö med av. 150-år ”good- will-ambassadörer för USA gästar” ” n Norden, och förs ett .. par dagar sedan ' strålade de samman i Köpenhamn. Egentligen" är ” - det väl onödigt att tala om vilka namn duon lystrar till, för alla ser förmodligen att det är fråga om Louis Armstrong och sprinterdrottningen Wilma Rudolph-Ward. Båda är ute på turné — ”Sutechmo” innet av George Carstensens födelse (det var: han” Forts”: Hur länge - -ämnade han fort- sätta att tiga på det där sättet? Hon som kände. honom visste; att det, kunde” vara fråga om timmar, 'kanske- om hela dagar, när han' var. vid det lynnet. Bönfallande såg hon på honom men han. lyfte” inte "huvudet. polisen om sin oskuld. Inte heller I den kala pahnan tecknade sig Av kyrkoherde "Gunnar Lönn- . roth, Stånga, Visby stift. Falsk 'och sann. "fromhet! . Jesus förkunnelse "kom folket att häpna. - Ej . underligt; 'Ty aldrig hade de tänkt sig att det skulle. bliva så. på dagen, som Jesus sade, Likaså häpna många människor i vår tid, då någon äristar sig förkunna för dem, att Jesus på den dagen nödgas säga till dem: "Jag har aldrig känt eder, gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.” — Vi ogärnings- män? skulle 'de förnärmat frå- ga. Vi, som varje « dag tacka Gud för att vi äro frälsta, för att vi tillhöra Guds utvalda och icke sitta där de bespottade' sitta, . Men så är det, Såsom på Je- su tid, så ock mu, Många här i tiden såsom fromma ansedda, utestänger 'Josus alltjämt från Vad är då orsaken till alt han måste säga dessa till synes orättvisa och hårda ord till dessa, som dock kunde säga sig ha både profeterat i' hans namn, drivit ut onda: andar och gjort "många kvaftgärningar och som väl bm några bovde räknas till fromma ” gudsbarn? , Svar: därför alt de åberopade sig på egna religiösa handlingar. . Och de fromma i vår tid. De ha ock- så något att åberopa sig på, De gå i kyrkan, De' lägga slantar I kollekthåven, de äro med i sy- föreningen, de äro deltagare på alla 'möten.. Men när vi dala om tillträde till Guds rike förhål- ler det sig -så, att dit sjunger man sig icke in, dit läser mån sig Icke in, man köper slg Inte dit ån: ' Icke heller beder man frurna, då de bådo och ropade: "Herre, herre låt uppför oss!” Dem : svarkde!, har och, sade: ”Sannerligen "säger ' jag; eder; Jag "känner: eder "Ickel” sw osv "Nej, vå måste " besinna, :' att sig dit in såsom de fåvitska jung=] Guds bann och medborgare, I. |hans nike. bliva vl"allenast 'ge- ; nom, Horgen,. som” -Jed dö den 11 ”SABBATSTANKAR vå + ställe. Och detta åstadkom ha : genom 'sin ödmjukhet. och själviskhet, genom sin lydnad och "sitt lidande. . Vår Frälsare, som är värd vid Guds rikes gästabud, inbjuder endast syndare. De som känna sig — icke såsom fromma och sta bland 'syndarna, tager han emot och sitter till bords med och äter med "dem ; av Guds bords outsäzliga håvor. För dem! skall ock, evangeliet, det stora glädjebudskapet förkun: ast ären välkomna, I min "Faders välsignelse. s i -AlUNt' vad som fordras inför Guds tron' är sålunda ett öd- mjukt och förkrossat hjärta, ett hjärta: som :känner sin. skuld, sörjer över den och suckar: Gud misskunna dig över mig synda= 4 re. .En människa, som äger så- dan fromhet itillsäger ock'Je- sus än "i dag: ”Min sondina synder äro dig förlåtna för mitt blods skull. Ingen behöver fruk- ta. Icke' ens. du som är "Iron? och ”religiös”. Även: du kan' få tillträde till Guds rike; Endast |- att 'du' ”fromme” känner”. falsk, att, du "religiöse ki dig" skrymtaktig. : Alltså, mina vänner, vad jog vill ha sagt i dag till varning kan; ock utpekas : I himme- len, ' dit vi en gång skola ingå med : Guds . hjälp, "i. evigheten, där skola vi råka mången; som vi ' minst ; väntat alt finna. där, men också förgäves söka - efter mången, - under; livstiden — till Guds sylke såsom . . självskriven fä nad, Amen.” NERE | religiösa — utan såsom de 'stör- | a återvinna ningen, q hade; fålt stanna kvar, som skopede Tivoli) och Wima åker Europa runt och visar hur man Springer fort, ov rynkorna tätare” och > skarpåre än- annars. : Det var mitt i detta ögonblick av avvaktande, betryckt tyst- nad,' som hon hörde någon, raskt komma gående: över gårdspla- nen och uppför stora :trappan till förstugan. Förundrad lystra- de hon. Hon kunde inte ha tagit miste; hon hade hört ljudet all: deles tydligt tvärs genom blås- ten. Och nu bultade det på por- ten. Tre hårda knackningar eka- de genom hela, huset :och kom henne, att förskräckt rycka till. Hon resté-sig till hälften upp från stolen, som för att skynda fram och hejda någonting. Det föreföll henne, att något ödes- digert höll på att hända. Men i detsamma ”hörde springa genom: förstugan, por- ten slog upp, hårda steg av "rid? stövlar dånade mot det stenlag- S da, golvet. En kort knackning . trummade mot salsdörren,: men innan: Gustafva ' hunnit svara öpphades "den utifrån! ä Lagercrantz stod .Å "Hans ; sto - hängde ännu. över axlarna, från dess fåll sipprade smältande snö i små rännilar över golvet: Hå- ret var också vått, kinderna rö-] då av den piskande vinden, >.” - Han "steg. över tröskeln och gick: fram mot bordet, Det var "alldeles tyst i rummet. "Mitt på golvet "blev: han istående.; "Hans ansiktsuttryck;" som först varit muntert. och- dristigt, förändra- des, i han rynkade ögonbrynen, och när han talade, lät rösten irotsig "och "uWtmahandesr vv i — Är jag inte 'välkommen? Äntligen: lyckades '. Gustafva sin : rörelseförmåga. Hon ' reste sig, skyndade" fram]; "jemot "honom" och räckte fram bägge” händerna, — Det är klart, kära att du är välkomnien I 'sin förvirring finger på hans våtå kappa och försök- te dra den av hans axlar: Men] han "slog bbekymrad bägge, ar- - marna om' hennes midja och kysste henne hårt på munnen. | i Då så. i Golt nytt år, min lilla" Stalval so "Hon, drog sig litet inden och en skakade på huvudet. Med. ögor | > nen försökte: hon tyst göra hö- rom uppmärksam på alt de inte »r. ensåmgia "i vummet, Herre-' gud, hur kunde han hitta på att komma på det sättet! Hon bör- jade försikligt vrida sig 'ur hans! gmlamhing, men på samma gång önskade hon' häftigt, o|lkar på sig, . hon - Ingrid , grade hon)” att hon| tiden kände bön fadérns blic- C— Goda Axel, 5 pappa..: Då - först släppte Lagérerantz' henne. Milt sköt han henne”åt sidan och gick mot gubben” med framräckt hand. svt. -—— Min kära svärfar” får ara god och ' ursäkta. . ”Woiztländer 1 reste” sig in Han” korsade anmårna- över bröstet. : — Jag har Ångenting otalt med ' herr kaptenen, : 'om herr ”kapte- nen är så vänlig och genast jäm- nar mitt hus. : ne ”— Jaså, låter det”så? > Axel då! Pappal "> Gustafva lade handen I på. Lar > gercrantz rockärm, Hon såg från honom. till fadern, 'vädjande till | dem bägge två: Gode. Gud, vär- för skulle män alltid på 'det sät-. tetdriva alla saker till sin spets! . Hon tyckte det var som om hon : hamnat. mellan: deras >stridiga ' kt) -I viljor? som "mellan ett par kvain- .. stenar —'det 'var hennes frid . och lycka som deras vrede skul: "-- le komma att mala till "stoft; En; 7 sista gång gjorde hon: en hjälp- . ” lös 'ansträngning att. inbilla" sig själv och. dem, att detta .var cen fredlig ' helgdagskväll och ett. vanligt, "välkommet. besök" som I alla andra." 0. — Häng kappan i förstugan, Axel, så skall -jag be Ingrid ” värma kaffet åt dig!” — Ingen : hördé på henne... De. - bägge männen. betraktade bara varandra. Deras ögon: bevakade - varandra: som ett par laddade ' bössor. Hon sköt helt hjälplöst fram Jen stol i — Slå dig ner då; köra Axell . > Hon: hade knappt hunnit:sä- - ' ga ut orden, förrän fadern steg” upp från boldet, - a LALMA . "Solen går upp kl. 528. och ned kl: 18.5 a « sö . ” Solen går upp; - 18; 48,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.