veryvrvrv YYYYTETTETEVYTTFEYTYYTVYTTITFIET YIEYYYYTYYYYYYYYYYYYFYTYFTTTYYYYYYTTYYYTTTFYT FY vv EAHOLMS TIONIKG IAN SEGLAR: UT ' Ian Russel Welch var. på väg till sin läkare” när han. såg den unga damen som han fick: för é Lördagta den 22 september 1962 i Giftomans samtycke ”n 4 Av Ingrid Hesslander "Jag har också . tänkt på det. - Jan kände det som om han hade fått ett och två slag för bröstet. .En anemisk åkomma... nade så, att han kände" sig en brottslings vederlike. Det måite ha varit en fruktansvärd segel- mande "eld genom häns kropp och genom. hans själ Det var sällsamt att tänka, att det var Forts, ' — Ja, jag förstår inte d — Jag är så ledsen, viskade” FORA SR ee ÅA [ "sig skulle bli hans öde. Detta var hans första impuls. Han kom från 'en segeltur kring en wce- kend men kände sig långt ifrån rekreerad. Hans tjugoåtta år ha>- de' mångdubblats,' tyckte han, och han hoppades att gamla Patterton.— som i egenskap av barndomsvän inte kunde vara alltför ' lastgammal — skulle " kunna ge, hans lekamen krafter fgen. ' u "Och så 'såg han Henne. Kan- ske kunde hon inte 'kallas en perfekt skönhet och kanske ha- de han sett en vackrare flicka någon" gång; men alltsammans, de djupblå ögonen under det] "solljusa håret och den. smärta - växten, gav honom en' bild av harmoni, för att” inte säga full. - ändning. Hon var den unga fris- ka, "varma "våren" som: korsade hans stig! : : va Tydligen ade hon samma väg som han 'själv' från spårvagnen och samma husnummer i' sikte. " Hon gick direkt mot. ett bestämt . mål, och när Jan "Welch kom härmare, fann han en "skylt om Helenes ” Skönhetsinstitut. « Han > Var ingen flickjägare "och. hade . aldrig haft”en tanke på att för- ]' höja sitt yttre” med" "Konstlade medel, men när harn'hu” fann det lilla "ordet ' Manikyr! längst ned påtskylten och ” betraktade sin rödspruckna högra . hand — ' som ' hade legat i saltvatten he- Ja natten' — tänkte han' att Pär sis kunde /vara” värt. en mässa, - Han tryckte på knappen” till " > ringledningen" och "steg in och « befann sig i ett elegant" mottag- mingsrum =, men: ensam; Den |" första förhoppninget hade alltså slagit fel," och" han skulle" inte En dörr öppnades och. en dam och vit linnerock kom ut, Det, var hon.” Han tänkte” att hans an- sikte måtte ha avslöjat honom, : Han bvarade med att sträcka " fram” sina röda såriga. hand 'och » fråga vad i alla världens. namn ' man skalle” ta sig uiD med "”e [4 En minut” senare sätt Rak! "vid hennes: 'bord, och K 1 höll 'Kans hand i.sin, Och han: var inte |. längre. st ' Han" hade seglat hela natte och! sj hade var: > rit grov; och i kvä Kulle. han bort på en. middag; ochi. 4 "Hon" Hickade:' ad Jag vet att det. kad blåsa” .ute, på "gamla Michigan, sade hon; och jag för- | "modar ätt det togs in åtskilliga "rev i'gå och i natt. : 2 Nit seglar” själv; frågade . han, glad över. den oförmodade kontakten.” -— Jag är född i South Haven, '- svarade: hon, men... Hon gick bort till en hylla för att hämta en flaska . med ' något ” flytande ” fett, och "under tiden”, ögnade |; han. i några små häften i.ett "fack under. "bordet. ' Det "var skrifterii medicinska ämnen, 0. i "samtliga" fall var . ägarinnan han? blivit medveten om... något ! hans brits; alltså måste det'va- : lästvandrade bland blommor: och ka hotade ' att sprida sitt fördärv och blodsjukdomar som voro så svåra att bota. . — Om jag kunde' förstå hur jag fått den, mumlade han, du vet att jag alltid skött mig hyggligt. Något ordentligt arbe- te har jag visserligen! inte fått göra — trots situationen log han -— jag har ju ständigt måst tänka på att placera och kon- trollera familjens pengar. Jag har aldrig levat högt, jag har sportat.. — Men "dina förfäder, sucka- de doktor Patterton. Såvitt jag minns att” jag läst kom Russel- vilket vareanda nyrik familj | nu- mera gör anspråk på. Men sen dess 'har ni och de andra 'ur- emigranterna gift in er: med varandra, på den fysiska kvali- tens' bekostnad. Har jag "inte rätt? Han skrev ner några 'ra-' der. 'i sin liggare. Oss emellan]: sagt, 'om: din farfar hade gift sig med en kanadensisk: bond- flicka, så är det ganska troligt att. jag inte--haft dig som pati- ent.i dag. = Du ska få en diet- lista och du'ska äta lever, I mas-. sor 'av' lever. Säg "aldrig att. du inte tycker 'om - lever. . Och :så ska vi försöka” med. blodtrans- Han höjde ' "handen, avvärjande. Säg inte, att sådant fall; vis ha” nya metoder: här. Och jag "tror jag garanterar full hälsa, bara då lyder order. 7: I "Och följande” dag... - "Han låg på en mjuk I brits på ena "sidan om, en skärm i dok- tor Pattertons inre "mottagnings- blivit "tvättad. med : en "skarpt i luktande "vätska, häde hade känt ett stick aven nål; och'så hade som kändes' som en flod av vär. — |me som strömmade” genom: hela |” tro. Och ' nu "hördes: Åiksom en! lätt suck från andra sidan skär-: men, Det kunde inte vara sjuk- systern, ty: hon. närmade sig just [rar.i ja en;kvinna. "Borde; det till män; kvinnor" till kvinnor... NE Nå, hur känns det?" D var, Patterton" "som frågade. Hän var inte" nyfiken,” "men: 'han: skulle bra. gärna velat veta”. "om Hon var Jung eller. gåramal, Han hörde. fraset, av kläder, Och, så såg han en: isko. pch, en ; vrist. Det vär "en liten" nätt sommar- sko av. tyg, där miniatyrdrakar. blad. . ' Det. var. ei. välformad vrist där, ack, en löpande Mmas- över en silkesstrumpa.'... hag - Han: var. synnerligen ' punkt- lig, ocK miss Dale föreföll när- mast förtvivlad "' är” hon ? fick den röda” såriga: handen si" sin! — Men: jag. förstår SE ”mum- May Dale. Han hann inte stic- ka dem” tillbaka" igen inrian hon; "åter tög”hans hand för' slutbe- « handlingen. — Ni läser” medicin, sade han. Hon nickade. —- Jag arbetar ' här under. ferierna.. "Hon' gned » in fettet. Så där ja, nu tror jag' ni lugnt kan gå Hill den. där "middagen. "Yi. > '- Han reste sig. och: atoå där litet" osäker. — Men jag”, vill «gärna komma ie igen, miss Dale. Mitt nämn 'är Ian..;, Welch. Han uteslöt Russel, ty. kan. ske skullé hans hela namn säga . för mycket, tänkte han... . Hon log, och leendet var r kan ske inte helt yrkesmässigt. - Visserligen, trör jag" "irke det be- . hövs, men om ni så "önskar, mr' -:Hon tog ett kort ur " Welch. ett fack. I Mörgon eftermiddag | då, klockan fyra, om det pas-. wo Ia, käre vän, sade doktor Patterton en timma senare, vi . ska tala rent ut med warandra och se sånningen i ögonen och; "bota dig. Vi. ska säga att du har en släng av perniciös anemi och att de vila I blodkropparna hål-: ler på att: ta kål på: de röda, " Men: då måste” du” också göra. : som jag säger; : LARM pd Welchs över med Mayflöwer, ven, men; . bara förekommer” vid ”bolycks- | svare inte vara så, att, män gav" blod jä märkt. Faktiskt är: jag | hungrig. Is . Han .sneglade åt: skärmen” still, tur; stackars hand. Men när hon såg glimten i hans ögon, log hon. Det här var tydligen ingen besvärlig patient, tänkte hon. Riktigt tålig och snäll var han, och förresten såg han trevlig ut, den där lätt lockiga luggen som föll ned i pannan klädde honom.... Han andades in doften av hennes hår, doften av hela hen- nes sobra person och sade: — Det var nog en särdeles natt på sjön. Men ni känner gamla Michigan, inte sant? Ni sa i går: Jag är född i South Ha- , Novell a av »F rancés Söom-Lingham Hon nickade. - -— Ar jag mena- de bara "att sen jag lämnade min hemstad har jag aldrig fått segla. Hon såg upp och fann att: I hans - tänder ' voro ; mycket vita, lika vita som "hans stac- kars högerhand var röd. Å Hennes hud var så mjäll, ob- serverade hån, och hennes läp- |' par så röda, utan konstlade me- del. "Han' 'sade: det inte" lämpligt att jag frå- gar” er just" nu, men om ni har lust. jag. har:'en liten. fyrti- femma "som: ligger. bra i sjön 'och gör. ganska god fart. Om ni vill. vx Kanske" har ni" någon väninna i som. ... Det var. som Hon im te hans "blick SK 108. I "Jag: är. rädd att jag rä ensam här. i” Chicago, ; Och. allvarligt... sade han: Det är: jag också: Men en och en; blir "två "inte sant. Och ;en ndagförmiddag är; ni. väl al Htid'ledig? "+; ni Li Det röjde 7 några ; sekunder on svarade; I ag skul- le narras om” jag sa ”att jag "inte vill; Mart "inte? Fast jag bru- TT. 1 Oss bekanta” ; varandra in- nan dess? Skulle” vi inte kunna dricka "ån: kopp. te: :eller gå.på en + sommanteater:: : eller” rnågon-: reste, sig och gick" bort. till hylt lan? "med medikamenter, och då vandrade bland 7 blommor NE 5 -blad; Han såg också en. uppri- ji '— Kanske är s väl och ve berodde av” . öl : | te. han. givit honom. mera' än nte” kunna 'göra | vara: en" säondoml som, en annan; "människa; Hon]. "hän, inte just nu. just hennes blod och att hon själv inte anade, att han som satt här.... ” Hon pudrade handen och tog fram en vit linnehandske. Om det ändå inte skulle bli bra.. ser började hon och” sluta- de. "Han reste sig. — Jag skulle faktiskt vara er mycket tack- sam, sade han med ett allvar- ligt leende, om ni ville accep- en kopp te eller en sommartea- ter. . » i morgon, ' "Hort följde honom med blic- ken när han gick. Så lustig han var. Han skulle känna sig tack- sam om hon, ville acceptera. ... Det lät annorlunda, och bättre n: ”hej flicka lilla, nu” skuttar vi i väg”. Han var så seriös och högtidlig, men det: fanns” en glimt i ögat, som sade, att han sannolikt "också : kunde skratta. Bestämt vår han sympatisk. Ian Walch.... Hade hon' inte hört det namnet förr" ir något sam- manhang? ” Hon grubblade, : men utan r re- sultat. : "Hon" kom punktligt = som hon lovat, <en lång. smärt flicka i schalett; i randig blus och lång- byxor;: "och han. -kände sig, gla- dare än någonsin i sitt liv över detta; att hon styrde stegen mot hans båt. Och "den glädjen va- rade hela' söndagseftermiddagen. Den gångna, veckan :hade tyck- alla hans tjugoåtta år ”tillsam- "| mahbs, ” De" hade träffats warje kväll, och deras nöjen hade va- rit ganska; blygsamma; i varje fall-ur en. miljonärs synvinkel: en sommarteater, en bio” med 1. kvalitetsprogram och en; 'utställ- ning gamla holländska” mästare: Hon ahade inte, att "det där ka- nalmotivet > i soluppgång," som hon: åter och ' åter uttryckt ' sin ;. | förtjusning” över: skulle” k mma att pryda hennes rum "orm En sådan” härlig dag," sade udde” "norr om "Waukegan, -Hen- nes' blå” ögon” glittrade> i solen, och det --ljusa : "håret fladdrade för'. vinden, De: hade . legat "på kryss. mest, och 'hon hade skött : skalffninngen;; lunch ” och "te,” och varit en god "kamrat, den. bästa man kunde önska — tänkte han. De - hadé falat om”? segling ”och sport och -om livets allvar, dock inte, om "honom:;; mil jonär, ecm äger; tb” "mojna. Nå; man "var långt från land. a ÅA, han lär inte bestå sg var- ken med privat flygfält eller: ens Jena "modern : simbassäng : och han Hiycker.. inte”. om”: : cocktailsällskap, - Gården är nästan Vika gammalmo- dig som den”ser ut; faktum är att hans förfäder byggde: den” f hundra år sedan, : Och vad hel er. han, frågade hon, alltjämt med ikaren — Kanske vet jag inte, "svaredé "Hon placerade kikaren i i sitt knä "och vände blicken mot den” unge "mannen vid -rodret, 'som- på bara få dagar, - tyckte hon, hade blivit kraftigare och friskare. : — Du: «är litet: imnderlig sbland, Ian; sade hon. Du wet inte just nu. Ibland är du som en gåta. Och nu ska jag tala öm något. När du kom "då, den första dagen; med din röda "hand, då trodde jag, att du var: en "sådan där bortskämd mammas gos- "se; för en karl går, väl inte till en skönhetsspecialist. Men ' sedan, och i dag, ja nu vet jag, att jag dömde orätt... : Han "nickade åt henne. och upp- riktighet för uppriktighet. May, du ska få veta, att det inte var bot för min hand jag sökte, det var dig. ” : Mig! Hon satte Åter kikaren I för ögonen... —'Dig! Du tycker kanske det v var djärvt. Du var just den flicka, som jag hade sökt i... åtta, kanske tio är, sen jag blev vuxen. Du frågar "inte varför, och jag skal linte säga det, inte ännu. -Så" här får man kanske late tala i båt, ty föremålet tera mitt obetydliga förslag om |”. a redan gör. det oa hon, att du skulle bli eå illa mottagen. ”. — Det är väl iate din skull. Men gubben är verkligen svå- rare än jeg trodde. Jag kan i inte begripa vad> han fått så emot mig. — Detsamma har jag frågat mig många, många gånger. Å Axel, vad skall det bli av oss? — Sörj inte du. Stafva lilla! Allt skall nog bli bra, skall du se. - : SA 'v— Men vi måste ju ha hans samtycke, om vi ska kunna gif- ta Oss. Har du tänkt. riktigt på det? | -— Ja, "och det är ju en hake, kan ju inte gå sin väg om hon har lust... Hon spanade ut mot horisonten. -— Det är en sak till, May, en 'homlighet,' som jag måste uppdaga. Härom dagen, när jag bad dig följa med mig ut första gången, sade jag att jag skulle vara tacksam, om du gjorde det. Jag såg i dina ögon; att du reagerade för ordet. Ser du, man kan wara tacksam för mycket. Men au, du' May, har 'hjälpt till att rädda mitt liv med ditt blod! Hos doktor Patterton... |! ' — Ian! Hon hade' med ens glömt förställningen. — Det är jag, 'och det. var jag. - —' Men'hur kan du veta. = Jag” såg en sko och en upp- sliten maska i en silkestrumpa , .. Du tycker: väl inte illa vara, . ;' Hon vände bort ansiktet, Du är så. underlig. Jag är glad :. . ja så glad att' jag... att jag fick hjälpa dig; Sedan tog hon till kikaren” igen och gled närmare och närmare iden vänliga wita gamla gården. därborta på udden. Poros — Om fem minuter är vi i land sade han, sen somdar "vinden. = Hon höll kikaren mycket stadigt nu, "=" En sådan vacker gammal gård! Där skulle” jag vilja bol ÖS Han dog — : Jag tror, att jag har frågat dig om en sak, May; om du möjligen kan tänka "dig som” min du. känner, mig inte, du kan. veta 4 som; jag ä är fågel eller fisk; NO; ni "sade" hon” och" ät åter kikaren vi Ä sitt sköte, vni vet inte mycket"om den kvinnliga in- tutionen.' Jag känner dig, Ian, kan- ske bättre än du känner dig själv. Hon log mot honom. — Du är "den där präktiga, , renhåriga men ' litet |: opraktiska typen, Du är så där för= "I tjusande gammaldags, att du sätter kvinnan: på” "en" piedestal.;.' Men jag är ingen gudinna. + +: Na > Han spanade in mot bryggan på udden. — Det vil jag inte; att du | ska vara, Kanske du skulle kunna ” Jlära dig, ett hålla av mig. > Då suckade hon och säde: — Kä re Ian, hur"vet. du,” ett jag. inte = Han tycktes aja och båt åt sitt öde. — May!" — Ja, Jan! Men "du seglar ju di- . rekt i in imot bryggan. Vågar du det? — Ja, jag är så underlig, svarade] han. "— Nys& | kunde jag inte'tala om vad den uäge "miljonären” heter, Han. skrattade, "Nu har; minnet klarnat. :.Han höter Russel- Welch med Ian till förnamn. | ot - 'Strandvattnet kluckade” mot bå- tens för. En "äldre' kvinna kom ned till bryggan. Hennes ansikte var ett. enda” välkomnande leende. May, kan du förlåta mig, att jag inte genast lät. dig veta vem jag var, Men, ser du, jag : ville bli behandlad;' inte.” efter mitt "yttre; utan efter mitt inre jag: NA oo Det är förstås min: sjukdom, fortsatte, han.” :— Men Ian, "sade bon lågmält, hur kan du tala så, Jag är fullstän- digt förkrossad och jag: vet. ingen- ting. ingenting mer än, att jag vill hjälpa : dig att bli frisk, med all smalt. «och allt jag kan giva dig.. : :Han na an I bojen. — Det var det vackraste du kunde säga, sade han,- när deras ögon möttes. Han tyckte sig se allt detta speglat i hennes pupill: gården, ekarnas kro- nor, det gröna gräset och blom- morna, farmtiden, barnen, de nya skotten på ett, gammalt . murket > Han vände sig om, mot bryggan. — Goddag, mrs Phelbs, ropade han. Det ska. smaka utmärkt med mid- dag, men vi måste in till den stora staden med åttatåget... Och det här, mrs Phelbs, är miss Dale, som säger. och lovar, att just. här vill j” . "Copyright Novart. "för det egna personlighetslivets | | Men jag ämnar tala med Tor- nerhjeln. Han är en redlig vän, det vet jag, obh en' klipsk karl dessutom. Jag reser om Dämes- torp, när jeg far härifrån, så får jag höra vad han säger. Grubbla inte på det du! Kom och sitt här hos migt : Hans fingrar trasslade in sig i hennes hår. Hon borrade in sitt heta ansikte i hans rocks kyli- ga fuktighet, Han brukar vara så punktlig, Knappast hade hon hunnit ta- la ut, förrän salsdörren rycktes upp, och där stod fadern. Man kunde 'se, att han kom direkt utifrån: vargskinnspälsen häng= de uppknäppt omkring honom, . han var inte ensam, I hä-, larna på honom kom tre karlar, som tveksamt klev på, medan de förläget strök snön av skor- na, .— Tänk, att du skulle komma själva nyårsafton! "= Är du nöjd med det, så är allting bra. " Väggklockan i 'hörnet Yicka- de, Gustafva mindes, hur hon nyss satt och tänkte på att ett år höll på att rinna bort. Nu var allting på något vis annorlunda. Hon kände oro men inte vemod längre; När hon bara fick vara hos Axel, kändes allting lättare. På nyårsdagens ' morgon träf- fades de bägge förlovade först vid frukosten, Bordet var dukat åt tre: åt husfadern vid bordets éna' kortända, åt ustafva och fästmannen mitt” emot varandra vid bordets mitt. De stor där nu bakom sina raka; högrygga> de stolar, till det yttre nästan som ett ungt äkta par, som just "I skulle slå sig ner till sin första egna måltid, men inont sig för- virrade och bekymrade inför det säregna och äventyrliga i devas situation; : Y'Ty det fanns « en ” sak, som säde «| dem, att allt inte riktigt var som det borde: vara? gubben" Voigt- länder var inte där, Och fastän frånvarande, var han: ändå” pål: samma gång på' ett egendomligt |. sätt” närvarande.': — Det ser ut; som om vi skul- gercrantz till 'slut, Han försökte få dat att låta som en helt. van- lig anmärkning, men rösten för. hastigt: : le få vänta på din far, sade Las |: rådde” honoin; Gustafva” svarade ! Den främsta av dom hade :' stuckit mössan under armen; nu gjorde han en klumpig bug- ning åt hennes håll, som om han bad=om "ursäkt för intrånget.” Hon kände I detsamma igen det röda ansiktet och det borstiga : skägget och, blev alldeles kall invärtes, Det var länsman Tull-, gren i Karup. De två andra kar- larna, , som förmodligen tngits med som 'viltnen,' kände hon också, Det var ett par bönder ' från Himmeslöfs by, och de såg ännu mer:besvärade ut än länsmannen över sitt tydligen Båtvungna uppdrag. Den ende, som var fullkomligt trankil, var gubben Voigtländer själv. Ian stod där myndig och med strom nacke och mäste med : :ögonen sin dotter och. sin n objudno gäst. Forts, s I dag von .MAURITS ' Solen går upp kl. 5, ST och ned. kl. 18. 11," . a "or a I morgon: TEKLA > " "Solen går upp kl. 6.00 och nd i kl. 1 8.08,” . i "På måndag Noa : GERHARD -: Solen går upp kl. '6. 02 och nod kl. 18.06... seavA "MANNEN. vID BETESDA "Innan Du' tar del” av "denna betraktelse, ' Ber” jag: "Dig : att uppmärksamt läsa "igenom .be- 'rättelsen i Joh.'5: 1--14, vär denna tid, som ligger och vän- tär på starka, helbrägdagörande, krafter = - för. eamhälldslivets, civilationen;, den interna. ionella rättsordningens ' '0: kanske 'också tillfrisknände,-- Livtron är,. i många avseenden och på många håll förlamad. Det ligger ”många sjuka blinda, alta och förtvi- nade” ”J-. i väntan. på förloss- nihg, hjälp och befrielse.” het,” som "förlamar." Man” miss- "Itror och tvivlar på"”snart sagt allt :—" innerst inne även på Gud; Varför hjälper icke Gud. ö älper icke Gud” män- niskorna ” att finna . vägen : till hälsa? Och själviskheten förla> mar Kärlekens obegränsade till lit till sig själv och till sin Gud — när kärlekens kraft. som bäst behövdes till att. bliva, livsför- nyaren, folkförsonaren och värl- dens frälsare. Den andliga de- pressionen kan rent av. "komma även den kroppsliga" vitaliteten att förtvina. Likheten med den sjuke mannen i vår” text: blir allt större och" allt mer iögon- fallande, ">": Så ligger”. Du' måhända och får höra talas om att andra människor ha blivit friska, fräl- sta, förvandlade — eller hur det beskrives, .' Hälsobrunnen, ”på hebreiska kallat Betesda”, har kommit i rörelse, än "här och än där. Vad gör det talet för intryck på Dig? Du misstror kanske underrättelsen. Reklam- makeri! Du tvivlar på dess san- ningshalt.. Och : tvivlet förlamar |! Dig själv. Så tär Du höra, att det, an- dast lär lyckas en i taget. "Det går inte så samfält och så lätt vindligt till stt bli bated — som ' Du. först hade föreställt Dig. ”En och en vi måste stiga till det kors, som alt försonar” (Sv. Ps. 241). Så var det också vid Betesda. En åt gången. Tviv- let på Din utkorelse, ensamhe- tens' fruktan, har förlamat Dig. "Vidare säges "det ifrån, att det är nödvändigt att avkläda sig : helt? ant” blottta. - all” sin I känna sina synder, Det är ' många" människor il > Antingen är det. ängslan. för ar framtiden, - fruktan" "och" oviss- Av kyrk 0 erde FOLKE" a ERULF "Ryssby; våäviö silk,” , raven Du får stiga ned i dammön, Och | det drar Du Dig för. Det will: Du åbsolut icke. Att öppet I be- varje "människa . om förlåtelse, som Du" "någon gång har hand : lat orätt, falskt. och "fegt och . kärlekslöst emot. Nej det är o- tillständigt, avskyvärt och väm-= : jeligt! 'Motviljan' förlamar Dig. ” kh "Och "likafullt; Mitt "under allt detta längtar "Du ändå innerst inne. efter” hälsobrunnén,: efter livsförvandlingens under, ockeå Du, Du har kariske kommit en steg. . Men Du har aldrig. hunnit fram > i tid, Och så tänker Du ' kanske som mannen i vår toxt: . "Herre," jag har. ingen,. som hjälper mig: till dammen, ect "Ar det då så säkert; att detta först” av "alv är nödvändigt för sus gjorde mannen vid Betesda oberoende ' först fram till den ena eller andra ' wäckelsekampanjen, det eller andra ”kuranstalten”, Ty tt. end-villh | «=, >: ”Jesus från Nasaret går här | än som i gången did, 0 : löser hr vanmakt, ur synd och v > skam, skänker sin kraft och "frid. Himmelrikt är nära.” V "Sv, ps. 48. Du har ständigt helt och obe- gränsad. tillgång till honom var? helst Du än befinner" Dig, I. Bibeln, 'i' mattvardens '. sakra- Du? Utan några förbehåll oc undanflykter. Vill Du, inte gär- na gömma undan — och behålla » — en orh annan böjelse och in-' grodd vana, som kanske. är det mest besvärande ' hindret just för Ditt tillfrisknande som hel-' hjärtad kristen? I så fall får Du - ligga kvar, där Du ligger. Men ' vill”, Du: överlåta Dig helt. åt -' honom och oförbehållsamt göra a vad han bjuder Dig, så skall han också giva Dig kraft-till att. 4 att .bedfa r bit på vägen ibland. Du har ta-. ' git ett”och "annat stapplande . - Din själ och för Din hälsa? Jes |" av "den allmänna 'kuranstalten. Må vi därför icke '”, ställa upp och anse det vara ett +: oeftergivligt , villkor : att hinna -' ena eller andra' mötet, den ena = ' ment,, i bönen och i självrann= 7: sakelsens stängda kammare, Vill:
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.