| ten och hongen (hunden) få föan - till att alla hundar 'skulle beskat. 7 niskoma vilja gärna vinna skatter bjälpie ej. att den, tila: samlings? i = | sin rikedom och nu ej ens unnade a dem ätt ha. "sin käraste egendom, . " vardet ofta svårt att komma fram, ” och 'på vägar, som . ledde . förbi . kråftigt decimeras, Själv, hade' han "blött en, Den war, bunden utom då "hundar utom 'en' på varje; gård vid korimunalstämman, var hund- | - ögarna samlade till kraftigt mot- varje gård som naturligtvis. vär - väl alltid varit, Ivern och kampen ' mången förbisedd. Varför? Den - ligger inte och lyser och blänker + : kt TITITDEET "eveeerev EYES Lördagen. den 20 oktober a90d En hun idhistoria Det var ä ”den fämla göda tiden” då folk hade rösträtt å kommunal- stämma efter. fyrk,. De flesta bön- derna med sina ybterst Jåga faxe- ringar hade blott ett: fåtal yrkar. litet hemman taxerat för 800:— ce- dan'1090 kronor. Far hade 6 fyr kar. .Var det något som kommit upp: 1725-30 fyrkar så" räknades han till de 'mera välmående. Men några få hade höga: fyrktal "och kunde därför själv diktera besluted på alla "stämmor, som blott lände Hill deras fördel. Den högst be- "skattade i konimunen ståtade, med 809 fyrlvar. Én bror till honorå ha- de 309 "och prästen: ungefär lika många. Då de tre var ense, betydde alld de samlade” rösterna, av, folket i övrigt ingenting, ty de, kunde” ej uppvägt, de, tre etores fyrktal, Dét gränsen av röstande. ' - Det var ett gängse ordstäv: me "mongen: (munnen). ” Det / "var. en massa hundar då. På många ställen kunde de sämst lottade ha det flesta åntalet, som i brist på näring såg ansikrämliga ; ut. Var nå- gon tvungen alt gör ett besök där, kunde man få ett stort gäng stor” mande hundar efter sig.” J, 'som war den största fyrkägaren, hade beslutat att hundarnas antal skulle den på jakt med någon av gör nerna. Så kom hån ett yika' all la "skulle beläggas "med en krona i årlig 'ekatt, Då ärendet förekom stånd,' De fällde. många fula ytt- randen "i tanke att J. skulle. tå sitt yrkande tillbaka, BL a. sädes det att han yrkat på att hundarna skulle skattbeläggas : utom en vid das: Kyrkoherden var rätt ny'på platsen och > var en stor” undvän. Så'J. var. ej säker på att" å hans röster, 'på "stämman. ' Men. där ' var även" en "del ändra” som war! mot hundlivet. Vid omröstnirigen Seg- rade förslaget om hundskatt med stor majoritet. Kyrkoherdet hade nedlagt . sin röst, Stämma blev övérklagad,' meä "utan, | righeter. Men han sökte att få. er |. som hette I. hade tillstyrkt” försla- get under motivering att det lönte på hundmaten. '. : : - Då ' Beslutet ' "blivit ” stadstäst. i högre rätt, var det mängder av hundar som- fort fick sluta sina dagar. En "morgon låg fler döda hundar i Js brunn, Så han fick gätta lås för: brunnhuset, : sedan brunnen tömts, . - te - Följande prodikodag var " dom- söndag. Då höll prästen en dund- | : rende ' straffpredikan, Han. hade valt ingångsord bibelotället: ' ”Jag trädelse .och Isak hans synd” Han utlade texten i t i "kunde förstås av folket, om H Bor synd både, Jakob och Isak begått I med sina orättfärdig- S heter miot- det” vingare” av folket; | genom" vars möda de hade, vännit hundarna, ;i fred för skatter, som de ej mäktade att betala. Både" J. och I, som åhörde predikan, blev djupt kränkta och hade tänkt inge klagomål mot prästen, Men då' de : förhört sig och fått upplysning om |- att 'en präst hade rätt att ta vil ket bibelord Han ville til sin pre. dikan och namnen var lika hade ingen betydelse, I blev klagomål ej anförda. en ih täknades för att vara: Botten=|- rik. Det troddes att han hade 10 kronor om dagen i räntor för sitt kapital, 'Han var ej svår mot dem som; ej satte sig upp. mot honom |. och han hjälpte många i deras Svå=" bättre ordning” för. | framåtskridan-; det... Men det kostade: pengar, vi et. folk hade” mycket" "oöt: om, .» I "och "med att upplysningen sti- ät och allt gått framåt har hun- darnas antal blott blivit ett. fåtal skatt på 25 kronor I pr hund är lägges rider gav hundä garna, "Jag undrar: hur: nar ä fåttskelet, pr katt och : den wara” skattefri, Skatten för de åridra borde användas till inköp av prima råttfällor; som utlämnas: ga . | höll med ett bättre förslag.: "Lave 0. "Nilsson, - - Den ledande” kömmnalmannen å ” a Hå + : MN EN, « Jesus talar om en dold; (datt. Dess värde i är så högt, att den' som I! upptäckt densämma är villig att]? göra allt för at a den. Män- och finna höga vänden, Så har det för vinningen har bara allt för ofta förbundit, sig med det Hänsynslör Den skatt Jesus ' talar om; är av utefter wärje allfarväg. Dess egen ert är icke sådan, Dess wärde är väl fördold för världens ögen, Den är icke av värl- den, Himmelriket är dess namn; Huru skall du' då kunna vinna denna höga skatt, om den ännu icke blivit din egendom? . Du skall på allvar bli en söka- re! Men innan du börjar ditt sö- kande vill du måhända veta någat mera om den ovanskliga skattens innebörd, : Himmelriket innebär fycdyrnas förlåtelse, evigt liv &5 talighet, Ack, vad, föga väger al världens guld och härlighet däremot. Man kan visserligen köpa en hl del för penningar. Mon fkig ckall någon kunna på don, vägsa förvärva. det ringacta mått av syndaförlåtelse och hjäxet id i djupare mening. Du kar ef du skall finna him melriket som en Skatt och en dyrbar pärla, mcn aldrig förr än den skatten blivit dig av större vikt och batydelse än allt annat på jorden, . N Om mannen i liknelsen förtäl- jes det, ott kan vid sin upptäckt av det atora värdet med glädje off- rade allt för att vinra det nya, sto- Ta Detsamma gäller alltjämt, Det måste stå klart för Varje sökare, Himmelrikets skatt är så förun- orden fan bot på jonderi får förhindra delak-'/ H lighetefi därav, EL Härligheters himmel - är värd "all din! flit, > Nn > Värd all. din bön och din .. > Som in 4'staden all kömraa. Ps, 205:3, | Amen, : INGÅ. HÄSTAR; ST . Vår kollega Jyllands-Posten be- rättar . att det: häromdagen '. var bästmarknad, i Pandrup, vilket fi- rades m sed flaggning. Många marknadsatånd fanns det också — men inga hästart. sig bättre alt få föda upp:en gris Dl skall förkunna Jakob” hans över. | : vi ser. här på bilden, Karl Gus- tav Johansson. Hans; föräldrar voro Ar lantbrukaren Johannes Svensson och. hans hustru Kri- stiha, "Redan i barndomen ' av-' vek: Karl. från "gängse umgän- gesseder, > och kortspel något än ät än: re jet | Under, årets löpp. skaffade Han ; ihop! ett” "bibliotek på. åtskilliga : al, band. . 1 RANE ärldshistoria, - religionshistoria förekom i första hand. Sär- skilt; minns jag: -hur han framz vad brännvin, . snus I beträff rv Han hade Olika regioners biblar”; jag tror den var av "prof. finde berg. "Men det hindrade icke, även ” diktsamlingar kom. ägo, och :humoristisk som" har var, roade det honom. ibland” att läsa upp: utantill dikter "äv: von Brauri, och Anna, Maria; Lenh: | Denne blev "ju alldeles: slagen i med häpnad äv den" till! synes enkle 3 mannens djupa kunskaper. | Prinsen.” av? "Lichtenstein, Under några år var "badg Båstad, fann ett stont nöje i att resonera: med' Karl J. Även det! vande intr esserade honom; | - axl heten och | naturen. icke N 'soni open hl även politiken.” I sin agar var hän ägare av den ' förhållandevis stora gården i Kungsskogen på 'Åsens krön, Ej och" var en. föregångsman i "| jordbruket,” det "var under :de stora reformationernas — Rösiös je och Nils Larsson på Dalatiden. . + - | Hans trädgård i Båstad blev en "| idyll; till det yttersta utnytitjad ' | med" både 'nyttighetsväsxter -och exotiska sådana. Den jätteblom- ma vi ser här, bär mamnet Eme- rerus ” himalajicus, "och är näs- tan dåbbelt så hög som odlaren: .fAnnars var Karl J. en rätt res-, IN äg man; Min c en gång, då han . | besökte doktor Christer Nilsson i Båstad '— känd för sitt gans- ka: burdusa sätt, — stod Karl kamske något rädd och hopsjun- ken. Plötsligt. röt doktor Chris- |” ter Ni ”Sträck på sej, Johans- son”!. Då : Karl rätade tilll sig med fart, tittade doktorn över glasögonen och sa: SR mej ina sista år. tillbringade den gamle hedertsmannen i Lim- hamn; där hatv' ömt vårdades av sin enda dotter pch" svärson, Ämda tills ett par år före sin ö älpte:.han . grannar med rädgårdar, "Han ligger Gustafva” visste inte .”vad . hon skulle tro, Det fanns något i fa- derns” skryt, som klingade ihåligt, Kaneke låg hans sak inte så bra till, som han ville göra gällande, Åtminstone hoppades hon det. Hon hade mer än någ av de bekymmer, hon'tänts 'av förut. - Papperet mot hennes far, ”galen- skapsplakatet”, som hon plägade "| kalla det. för sig själv, låg” orört kvar i lådan uppe på hennes kam- | mare, Plisen, där hon skulle. fyllt di sitt. eget namn, war ännu tom. Till Axel hade hon skrivit: Vet du, jag kan inte. Jag vill inte, Han är ändå min far, - "Nu svarade Axel: Min la Stafva skall naturligtvis göra, som hon finner bäst. Och vill du slip- på det där papperet och hela tinget: för. övrigt, så finns det en utväg: Res med mig, som jag bad dig ny- årsdagen! Tänk på det åtminstone — ingen process behövs och inga attester, om du väl blivit min hust- ru. : Han kunde ge "Kerme's sitt ord på att hon inte skulle få något. obe- hag av sin flykt och sin brådstör- tade vigsel.' Mäktiga vänner hade han; som kunde hjälpa honom; Han skulle bli henne en god make — för ingen hade han någonson haft fust att vedervåga så mycket som för . henne..." Ville hon då inte hellre själv välja denna utväg i stället för. den "andra, som syntes henne så desagreabel? > Jo, nog ville hon. Men fanns det då inte'en tredje möjlighet? 5 . " En gång under faderns bortovaro hade hon fått tillfälle att tala med Tornerhjelm. Han hade kommit wi- dande till Himmeslöf i ett ärende, tagit henne . avsides - och... frågat henne, om hon” verkligen inte äm« nade göra. något åt papperet han satt upp. Hon skakade på -huvu- det, Det föll henne svårt att för- klara allt för honom. Men han sa- de helt vänligt, att hon naturligt- vis skulle göra, som hon själv ville. Han tyckte bara för sin del, att det var stor skada; att en käck : ung e alldeles” utsövd, - war alldeles iygt i " huset. Bara ng! gen, "täntte han och: catte sig upp ängen, Och så vaknar jag så här på hur förvånad mamma skulle bi när hon kom iw för abt väcka ho- nom 'och finna alt hans säng . var -Dat var kallt & så "bär på monro- nen, Han tog på sig stövlar och gick ut i trädgården, Solen krav« lade" sig” just upp där borta över grantopparna i Österskog.: Det var | dilksom > så lärt att andas. Tusten var glagdktar. » På buskar och träd blänkte vat- tendroppar. - Varje : kvist hade ett radband med små glänsande kué lor. Men vad var det? Bgénligen såg det. ut som nät fulla med glitt- rande kulor, Eller var détinte nät? — Det måste vara . spindelnät, sa Per för sig "själv... : > Per tittade sig omkring. över: allt såg han dessa nät. I varje bus- ke och på nästan varje kvist, så VINDENS SAKTA SUS SORGENS. MELODI". derligt eik och skön, att intet på öslinor torg on LANGSAMT GRYDDE SENHÖSTDAGEN MED ETT SPÅRSAMT LJUS . . : DIMMAN DRÖJDE.KVAR RUNT HAGEN .,'. " SPELADE BLAND TRÄDENS ORENAR ee FROSTEN. LAGT SIN VITBADDSMATTA ÖVER MAD OCH VÅNG -. VATTENPUSSARS SPEGLAR. GLATTA .. FÖDDE DAGENS SÅNG - - SOM 1- LÄNGTAN OSS FÖRENAR - FÖR. ATT SÅ FÖRBLI. : många = Det är inte alls spindelnät, « sa "Men vad är det då? Om det inte är spindelnät: ee : — Nej, det är inte spindelnät envisades rösten. Och rösten — varifrån" den nu kom; Per kunde inte uppfatta det riktigt -— var lika” glasklar som morronen 'och lika glittrande som wattendropparna på kvistarna och grässtråna. . — Gå och titta självt Pers stövlar blev våta av .drop- "| parna i gräset, Där han gått fram var gräset mörkare... Man kunde se hans spår i trädgården ..'. och på alla grenar glittrade ' näten '— eller spindelväven som det väl än- då måste vara — i morronsolen. . "Men... vad är detta då? Att inte Per blev mer förvånad! Han "stannade och såg rakt fram: a a | för sig sm jänelser. som dansade fram över. gräsmattan. Aldrig förr hade han sett något sådant — så små söta figurer. : : 2 Det är älvor, sa Tösten, :<— Älvor! upprepade Per som om han inte alls trodde" på det." - " Älvorna dansade över gräsmattan, I långa svepande rörelser gungade dom fram i det daggvåta gräset, "Mens. sann upp. i träden och ut på gre- narna. Dansade och svängde med sina långa klänningar. - Och älvorna tog i väven som Per trott" vara "spindelnät, Tog loss vä- ven och dansade ned på gräsmattan igen, Där vedklade dom ihöp wä- ven och dansade bort i små grup- per. = Nu försvinner dom för i år, sa rösten, Nu ska dom till sitt slott nånstans. Dit ingen annan. än äl: vor får komma. . = Men spindelnäten då? undra- de Per, - Our Jelnst då? ndrad Pet. älvorna ' dansade” min-' NN Av Ingrid Hesslander ” Himmeslöf och förtorka. som : en” nunna, > Nog hade ban rätt på sitt wis. Hon kände: ibland, 'hur ledan växte övor hennes sinne som ett grått rmmögxeal, hon stirrade in i sin spe- gel med skräck och tyckte sig re- dan, gammal. Men han förstod nog inte riktigt vad som höll henne till baka — ingen man kunde ' förstå det. Inte ett ögonblick Ibetvivlade hon, att Tornerhjelm mente väl med henne och Axel. Men för ho- nom var alltsammans ytterst ett spel, han war hasardör av natu- ren, det roade honcm att göra djärva bud, själva fisken -livade upp honem, Hon tyckte bra om honom och hade alltid gjort, men det fanns ögonblick, när hon inte helt förmådde lita på honom. Då och då kom, den tanken för henne, att hon kudne söka sig en kondition någonstans. Fattiga, ad- liga fröknar brukade göra så! Men vad kunde hon, när allt kom om- kring? Lägga in gurkor, brygga punsch, båka tårtor. Men sådant betrodds man hushålsmamseller — för. fröknar ansågs det arbete för simpelt. Nå, nä nä guvernant då?. Hon frågade sig försiktigt hos vänner och bekanta, men anbuden hon fick var sådan, a att hon inte kunde enta dem, - Under allt detta. gick dagarna, snart var "det mars. Axel skrev mycket ofta till. henne nu. Hans brev blev allt ivrigare, mera över- talande. Tanken på en flykt hade gripit honom en gång för alla och höll honom. fast, Gång "på gång upprepade han sina böner och -löf-, ten. Kom med mig! Du måste. Jag kan inte wänta, Jag blir alldeles olycklig. utan dig, Stafva, : Själva häftigheten i hans käns- lor, 'överdådet i hans planer över- tygade henne på något sätt. om hans ' uppriktighet. Ha” var ingen pojke, han var en man på trettio- nio år. "Och det vår sant, att han vedervågade mycket för hennes skull. Sin .officersbeställning kun- de han. . äventyra, och att hennes |? fars vrede var farlig, det visste ju . .| hon bättre än någon annan: [flicka "skulle "sitta: på” det: gamla! = ” ett brev från Axel, gömt i, ”barmen, | - latt gubben ställde sig att stirra på henne; som 'om 'hans blickar kun- nat gå tvärs igenom tyget: i hennes klänningsliv. — Nåå, du skriver väl inte till honom mera, ' millra- de han hotande. Då brast med ens hennes tålamod, ' så att hon” inte längre orkade hemlighålla sanning- "= Jo, pappa, det gör jag, sade hon: — Och han till mig. : -— Men begriper du inte, att jag aldrig kommer att tillåta honom att gifta sig med dig. Aldrig, hör du dett" > Hon stod tyst och till' synes un- dergiven. Hennes kuvade hållning ingav honom för en sekund en här- lig känsla av makt. Men den syra- des nästan omedelbart av ett bit- tert. medvetande, att han ändå ald- rig ekulle kunna rå på henne helt och. hållet. Han lyfte . bägge de knutna händerna och skakade dem, «— Nå, jag kan' låsa dig inne, röt han. — Så som man brukar göra -med löpska hyndor. Det är min rätt, eftersom jag är din far. Det har du kanske inte tänkt på. Traung ” får bära upp” "maten till dig, honom litar jag på, han kom- mer inte att smuggla till dig några biljetter. ' Gustafva ångrade nu, att hon av sin stolthet och sin förälskelse låtit -— Spindelnäten? Det: är inga spindelnät." Det har jag ju sagt dej så mänga 'gåhger nu. ' Kanske såg det ut söm spindelväv. men det är älvornas kläder. "vy os i — Älvornag kläder? oe AA :— Älvorna tvättar - alltid sina kläder innan .dom flyttar tillbaka in i slottet, En riktig stortvätt gör dom när sommaren är slut. Flera | höstmornar håller dom på med sin stortvätt. Du skulle bara se älvor- nas kläder så 3 glittrande rena och fina... — Vakna, Per! Det ä är snart ct dags att gå till skolan.” ” ' Per reste sig upp på armbågen. Han. såg så förvånad ' ut Låg i . |sängen och som vanligt var det mamma som väckte honom, ” Genast hoppade han upp och sprang för att. titta må sina stöv- lar — nej, dom war inte alls våta. Och vid sängen finner han strum: Bor och byxor, idag alldeles rena. Och igår som de sett sådana ut. — Du är också en älva, mamma! |. säger han och sätter sig vid fru- kostbardet, for han traskar iväg till skolan... locka sig till att förråda sina hem- lighet. Hon förstod, att den gamle mycket väl kunde sätta sin plan i verket. Nyr hon tänkte efter, er- inrade hon sig liknande händelser, som hade berättats om hans preus- siska"' förfäder; Och även på den svenska landsbygden kunde mycket i hemlighet försiggå, som var emot a och rätt. Det enda, 'som kunde hålla "honom tillbaka, var att han behövde henne som hjälp i sitt hus. Spärrade han in henne, måste han leja någon som utförde hennes sysslor. Och hon kände ju till hans snålhet ;men också den sega styrkan i hans" hat, Det "var |; inte lätt att säga, vilket som skul. le komma att avgå med segern. - Det var hans hotéleer, som till slut drivit henne till ett avgörande, , Hon | bara” tittar på honom och förstår ingenting, För visst är hon en älva, tänker han, som tvättar och tvättar, Så att Per har rena kläder på sig när Ty den kvällen, när. hon kommit |” - Md M -) kl.. 16.49, | Giteomans samtycke. ond - Lv k i ensamhet på sin kammare, fattade hon äntligen sitt beslut. IE . Det syntes nu för dem båda två vara enda utvägen, att Gustabva började förbereda en' flykt” :från Himmeslöf. Deras hemliga brev till varandra, blev allt mera fyllda m planer och förslag, hur 'rymningen skulle kunna genomföras, Till slut . hade de kommit överens. Tinget i Tjärby var, utsatt att” hållas den tolfte mars. Redan på kvällen den” onsdag, gkulle - Lageterant2 . hålla med 'sin vagn på stora ”nedsvägen nedanför ” Himmeslöf, Gustafva skulle efter kvällsvarden oförmärkt smyga sig mt från hemmet och komma till honom ute på vägen. Sedan skulle färden hela. natten ' utan raster gå genom Halland. Man > skulle stanna på allvar först i Gö- teborg. Där kunde vigseln ordnas, och sadtn ämnade de fara vidare upp till Röstorp. . ” De hade valt just dennas ätton ” för sin flykt, inte endast för att de skulle undkomma tinget utan då var, fullmåne. ' Det klara mån- värd grad öka faran för dem att bli upptädda eller: eftersatta, men det skulle betydligt underlätta kör- ningen på Hallands backiga och krokiga vägar. Det var gott att få en hel :natts försprång. Gubben ' Voigtländer skulle näppeligen inte märka någonting, förrän morgonen ganska ' snart efter” aftonmåltiden. Och tjänsteflickorna på gården var planer. Deras närvaro skulle vara en hjälp, icke ett försåt. (Porta) sold AK NS ” SKÖLDPADDA BORTSPRUNGEN . I Mänchen-Farlaching. kunde de promeneérande i en park på en : skylt läsa följande text:- - ; "Sköldpadda bortsprungen, 30. centimeter i omfång, Tillvarataga= ren får hittelön”. "Därunder stod fint präntat men: av en annan. hand textade tryck- ute ”Soppan märkt. Hjärtligt & tack!” EDEN 20 OKTOBER: 1962... under ' många . år. Förbätt- ' ringarna låg nere och man. an- . såg på ledande håll, att det var bra som det var. Den ”enormå bilexpansion |som” kom efter - krigsåren kunde emellertid in- te vägarna svälja på långa grän. ser, Vägbyggen och omändrings- arbeten sattes igång, men: på tok för sent. Att bygga om hela landets ' "vägnät låter sig - inte göras på en "vecka, Man fick med andra ord vackert börja. med de mest utsatta. vägdelanna . och sedan i möjligaste mån ef-' terbjand ta. de. andra. 'Sedan ' några år tillbaka ' har vi på någ= ra få håll i landet motorvägs- . stumpar. Det. är nog bra, men de kommer tio'år försent! "Det skulle funnits ett fullt utbyggt i landet på de mest trafikerade stråken genom' landet eller. ut- tytt mellan de stora meteropo- vunnit tid med smidigare trafik . och "färre olyckor hade "man också vunnit Pengar. Det ikos- tar ofantligt mycket mera idag att bygga en väg än för några värdeminskning. - Ji immy. a I däg - > SIBYLLA' Solen går upp kl. 658 och ned kl, 16.55. I morgon ' "Solen går upp. kl. 7 01 och med a kl, 16.52... : "På "måndag - Solen går upp kl. 7 03 och ned elfte mars, som året 1807. var en v också av det skälet, att. det just -' kom; Han brukade gå. till sängen Vägnätet i landet eftersattes SS y = ljuset skulle inte i någon nämn- .. vå invigda i de bägge: rymlingarnas NN Sh motorvägsnät vid det här laget lerna. Förutom att man -hade" =" N årtionden sedan, oavsett kronans ran
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.